Datorer är bra … när de funkar!

Hur klarade man sig egentligen innan datorernas tid? När jag återvände till kontoret efter elvakaffet i fredags … ja då var datorskärmen totalt svart. Inte ett liv, hur jag än försökte. Fram med en gammal laptop och koppla in den istället. Och se, det funkade (via VGA). Hmm, det måste nog vara grafikkortet i den stationära burken som gått …?  – Eller är det kanske något värre som moderkort eller hårddisk etc.? Hmm, när gjorde jag en ordentlig backup senast …? Hur mycket material har man egentligen samlat på sig?

Ja, ja hur som helst, iväg till stan på lördag för att kolla upp om det fanns någon som kan hjälpa till med detta? Får tag i en toppenkille på Elgiganten som kopplar upp datorn till en TV-skärm (via HDMI) och konstaterar att den är helt OK!? Hmm, det var alltså något fel på bildskärmen likt förbenat. – IGEN! Till saken hör att jag på kort tid redan ”förbrukat” två HP-skärmar (utbytta genom garantin). Killen på Elgiganten håller med om att det är högst märkligt att skärmen funkar via VGA men inte via DVI eller HDMI. Okey, då får vi i värsta fall koppla in TV:n så länge … Nja, det blir lite för krångligt … vi får nog googla lite istället och se om fler haft problem med denna bildskärm? Det visar sig snart att en hel rad HP-kunder haft i stort sett samma problem, som de med varierande framgång försökt åtgärda. Flera hade bytt grafikkort, utan att saken blivit bättre. Andra hade (tillfälligt?) lyckats genom att rycka ur alla kablar och ”reboota” skärmen. Tja, vi får väl testa … och döm om min förvåning när det faktiskt fungerade! – Ja, än så länge i alla fall. Vi får väl se hur länge det varar …

Och vad har nu allt detta med, den av Magnus Lagerberg initierade och av Ekwall d.ä. graverade, medaljen över ”den svenska numismatikens fader”, Elias Brenner (se vinjetten), att göra …?  – Inte ett smack! … men visst är det en fin bild …?  ;)

Nytt norskt myntfynd!

Försöker hänga med vad som händer på myntfronten här hemma och runt om i världen. Internet finns ju även på landsorten och man vill ju hålla sig uppdaterad. Vid dagens myntsurfande noterade jag bl.a. att även ”SNF-bloggaren”, Ingemar Svensson (SNF:s sekreterare), hade uppmärksammat GNF:s förestående 70-årsjubileum! – Det var nog första gången jag läst något om Göteborg där. ;)  KUL!  – Lite variation skadar inte.

Göteborgs Numismatiska Förening (GNF) leder ju för övrigt fortfarande tävlingen om Sveriges vackraste numismatiska medalj.  – Ja, om du frågar mig alltså.  ;)

Gunvor Svensson Lundkvists härliga jubileumsmedalj från 1973 är mycket vacker, charmig – och svårslagen! Vill minnas att upplagan i silver endast är 52 ex. – men man vill ju gärna ha minst två exemplar i alla fall … för då kan man ju visa båda sidor samtidigt.  ;)

Surfade vidare och hamnade i vårt kära broderland i väst, där jag fann Kjetil Kvists trevliga och läsvärda blogg. Kjetil berättar nu senast dels om att kineserna nu också gjort kopior på så pass enkla mynt som den norska jubileums-tvåkronan 1914, dels att man nyligen gjort ett spännande myntfynd i Norge.

Det rör sig om ett medeltida norskt silvermynt av sterlingtyp som är ihopvikt så att endast frånsidan kan studeras. Vikten är 1,163 gram och tittar man noga kan man skönja ett ganska fylligt kors (short cross-typ). På den monterade bilden har konturerna fyllts i med rött för att förtydliga.

Dessvärre är det väldigt svårt att läsa omskriften på myntet. Kjetil Kvist diskuterar om det kan vara slaget för kung Magnus Lagabøte – eller hans son Eirik Magnusson? Kjetil verkar landa i den senare – och jag är nog böjd att hålla med honom.

Man hade ju gärna vilja veta hur andra sidan ser ut … men det är nog tveksamt om någon konservator vågar sig på att försöka räta ut myntet? En möjlig alternativ metod skulle kunna vara att, efter ordentlig rengöring, tillverka en galvanokopia av koppar – och sedan räta ut den istället.  – Fiffigt va?  :)

På bilden t.h. illustreras tre olika typer av Eriks sterlingar. Den som anses äldst är den med omskrifterna ERICVS REX – BENEDICTVS DEVS. Som ni märker saknar den de fembladiga rosorna i korsvinklarna – precis som det nya norska fyndet.

Det är faktiskt inte första gången som dessa och liknande mynttyper avhandlats här på Myntbloggen. Redan i maj skrev jag om en ”Västsvensk penning …?” och ”Edvard I:s nya mynt 1279”. Detta sedan jag läst SNT och fått syn på ett obestämt mynt jag länge haft i min samling. Kanske är det norskt? Kanske är det svenskt? Som så ofta har experterna olika åsikter.

Boktryckarkonstens fader

Med anledning av att Bokmässan i Göteborg börjar på torsdag, skriver Dick Harrison idag om Johannes Gutenberg (ca 1400-1468), boktryckarkonstens fader.

Dick Harrison skriver bl.a.
- ”Johann Gutenberg från Mainz, som egentligen var guldsmed, utvecklade ett sätt att tillverka matriser (gjutformar), med vilka det var möjligt att tillverka likadana bokstavstyper i metall.

Det är inte utan att man kan skönja vissa likheter med mynttillverkning medelst punsar, matriser och stampar. Harrison fortsätter:  – ”Själva pressen var det minst innovativa – det var troligen en vidareutveckling av träpressar som bland annat användes för att pressa vindruvor”. Även här finns paralleller till myntpräglingsteknik. Skruvverket (även kallad balancier) introducerades omkring 1530 (enl. Cooper) och Gutenbergs bibel trycktes 1555-58.

Bronsmedaljen över ”Johannes Guttemberg” är graverad av Gayrard år 1818 och ingår i Durans medaljserie ”öfver ryktbara män af alla nationer”. Denne Gayrard har för övrigt också gjort medaljer över Dante, Gustav Vasa och Galileo Galilei – i Durans regi.

Hedlinger 1729 & Fehrman 1755

Idag tänkte jag att vi skulle ta en närmare titt på Hedlingers vackra medalj över Riksbanken, som ju var på tapeten här i fredags.

Medaljen formgavs år 1729 av den i Schweiz födde mästergravören Johan Carl Hedlinger (1691-1771).

Bror Emil Hildebrand tar upp den som nr 21 (under Karl XI), där han rubricerar den som ”Rikets Ständers Bank grundlagd den 17 september 1668″. Och i Peter Felders verk har den nr 109.

Åtsida: En krönt kvinna (Sverige) i antik dräkt, med handen på sin trekrönta sköld och ett lejon vid sin fot, sitter, stödjande armen på en kub, på framsidan prydd med de fyra riksståndens sinnebilder, över vilka pengar falla ur två ymnighetshorn.
Omskriften: HINC. ROBVR. ET. SECVRITAS.  = HINC ROBUR ET SECURITAS
(= Härav styrka och säkerhet).

Frånsida: Riksbankens hus vid Järntorget i Stockholm. Nederst i exergen: EXSTRVCTA. HOLMIÆ. A. MDCLXVIII.  (= Uppförd i Stockholm år 1668).
Omskriften: BASILICA. ARGENTARIA. ORD. R. SVEC.  = BASILICA ARGENTARIA ORDinis Regni SVECiae = Sveriges rikes orden ”basilica argentaria” (typ börslokal).

Medaljen mäter hela Ø 63 mm och dess tillverkning har därför krävt enorma präglingskrafter. Detta fick i sin tur till följd att Hedlingers stampar brast – och nya måste tillverkas. Detta skedde år 1755 och eftersom Hedlinger flyttat tillbaka till sitt hemland redan 1745, gick uppdraget till dennes främste elev, Daniel Fehrman (1710-1780).

De båda varianterna är i stort sett identiska, men en liten detalj skiljer. Hedlinger har diskret och finurligt signerat sin medalj med ICH – 1729 på några av mynten som strömmar ut ur åtsidans båda ymnighetshorn. Och Fehrman har då på motsvarande sätt signerat DF – 1755. Kanske lite svårt att se på de kraftigt förstorade bilderna – men signaturerna finns där. En bokstav/siffra per mynt.

Kompletterande illustrationer av Daniel Fehrmans signatur på 1755 års upplaga av denna medalj.
Klicka på bilden för förstoring.
 

LACAG TAADA ISKA EGG!

Idag damp det ner ett reklamblad i brevlådan, som vid första anblicken föreföll ha något samband med höstens språkkurser? Det visade sig dock vara ett informationsblad från världens äldsta centralbank – Sveriges Riksbank, grundad 1668.

När jag gick i skolan fick man lära sig svenska och engelska. Därefter stod valet mellan tyska och franska. Det blev tyska – och sedan ”fyraårig teknisk”, främst p.g.a. att denna linje innehöll minst språk. Detta var nämligen inte alls mitt favoritämne. Den lilla tyska jag lärde mig räcker väl på sin höjd till att beställa en Jaeger Schnitzel und Bier, bitte.  ;)

Tydligen är språk som tyska och franska … latin, ryska, portugisiska  … mandarin, hindi, japanska etc. helt ute nu för tiden.  – Åtminstone om man får tro Riksbanken, som istället ser sig nödgad att 2013 kommunicera med medborgarna på ”fyra nyanser av arabiska”?, serbokroatiska?, somaliska?, romani? m.fl. språk.  – Idag behövs det tydligen betydligt mer än: KOLLA PENGARNA!

(Maghreb)arabiska siffror har vi ju förvisso fått lära oss använda sedan vårt första årtalsmynt kom ut år 1478. Svårare är det med de arabisk-turkiska dito, men även dessa behärskas av många myntsamlare. Men vad Riksbankens långa lista av märkligt kombinerade krumelurer egentligen är för språk?  – Ja, det övergår åtminstone mitt förstånd. Även Google har sina begränsningar.

Med tanke på hur serviceminded våra s.k. affärsbanker är när det gäller ”Riksbankens betalningsmedel” (sedlar & mynt), är det i alla fall tryggt att höra att:
- ”Riksbanken ansvarar för att försörja landet med sedlar och mynt och ser till att pengarna behåller sitt värde över tiden”.  – Nu kan man sova lugnt.  ;)

Ha en trevlig helg!

P.S.  Artikeln om Evert Taube-medaljen … ser för närvarande ut att bli en bok …?  ;)

Att skriva mycket tar tid …

Idag har jag gjort fortsatta efterforskningar och skrivit vidare på en artikel som bara växer och växer … och det är mestadels morfars fel – trots att jag aldrig träffat honom! Jodå, bilden är en ledtråd – det har med Evert Taube och hans svärfar, hovkonstgjutare Herman Bergman att göra … men mer än så blir det inte idag … Håll ut!  ;)

Grattis Tjabo!

Idag firar Kung Carl XVI Gustaf
40 år på tronen. Grattis!

Kvällens ”minnesprogram” signerat Sara Bull (en timslång intervju utan en enda vettig fråga) var väl ungefär lika uselt som gårdagens jubileums-konsert var strålande bra! Det är minsann inte var dag som stockholmarna lyckas producera ett så underhållande TV-program. Hatten av speciellt för den fullkomligt lysande konferenciern Stefan Forsberg på Konserthuset.

Sveriges Riksbank vill också vara med och fira – med ett minnesmynt! … men inte idag. Nej, man har dessvärre helt missat timingen för denna utgåva. Och detta trots att man haft gott om tid på sig. Redan i mars månad skrev man så här på sin hemsida:

- ”Alla 1-kronor som ges ut 2013 får den här speciella präglingen. Mynten kommer ut tidigast under november 2013 eftersom utgivningen av bruksmynt styrs av efterfrågan i samhället. Därför kan det dröja innan mynten kommer ut i cirkulation”.

Dålig planering med andra ord. Och en försutten chans att ”göra lite reklam”. Svagt.

För formgivningen av det nya minnesmyntet svarar den produktive skulptören, mynt- och medaljgravören Ernst Nordin … som figurerade här på Myntbloggen för på dagen ett år sedan. Ernst är för övrigt också konstnären bakom ”2015 års mynt”, som i sann Riksbanks-anda kommer att utges i slutet av oktober 2016 …  ;)

Pengar är inte vad det varit …

     

Än idag inspireras svenska banker av Posten (kommer ni ihåg den?) … och dess baneman, Ulf Dahlsten. Affärsidén är enkel; att genom ”monopol & kartell” påtvinga kunderna allt sämre service … och ”kompensera” detta med ständigt höjda priser.

Idag läser vi i den (allt mer kvällstidningslika) norska avisen Schibsted/SvD (Svenska Dagbladet) att Sverige nu är ”näst sämst i hela EU” när det gäller antal bankomater per innevånare. Storbritannien och Tyskland har nästan tre gånger fler räknat efter befolkningsmängd – och 30 gånger fler om man ser till areal. Endast Tjeckien är sämre än Sverige – men där finns ändå mer än 250 fler bankomater än här – på en yta som är mindre än 18% av Sveriges.  – Tja, alltid nåt!  – Europas sämsta bankservice!  ;)

     

Med trots att Sverige är ett uland i ATM-täthet, kämpar bankerna på allt vad de orkar för att försöka införa det kontantlösa samhället. Enligt egen utsago för att höja säkerheten, förbättra miljön och sätta käppar i framhjulet för Hells Angels & Co. Naturligtvis inte för att tjäna mer pengar genom att tvinga på kunderna dyra kort!?  – Nää då, inte alls!  ;)

Följden blir självklart att bankrånen minskar … samtidigt som butiks- och personrånen ökar. De digitala bedrägerierna (och ”misstagen”) ökar lavinartat och blir allt mer innovativa. Men utsläppen lär väl snarare bli större än mindre? – om vi nu har Europas sämsta bankomattäthet. För att effektivt bekämpa ”kriminella pensionärer” och andra skummisar som använder kontanta pengar, har den svenska bankkartellen enats om att införa ”husförhör” för kunder som sparat ihop så hisnande summor som 15.000 SEK. Denna siffra har man inte på något sätt ”tagit ur luften”. Nej då, den har man räknat ut enligt ekvationen 1 SEK = 1 EURO. Inom övriga Europa (EU) tillåter man nämligen insättningar på upp till 15.000 EURO (= 138.300 SEK enlig Forex idag) UTAN något påtvingat korsförhör dikterat av storebror i bankkartellen. Där får folk fortfarande själva bestämma över sin veckopeng!  – Här behöver vi tydligen förmyndare.

Fråga: Vem tjänar egentligen på bankernas doktrin; bekämpa kontantköp och uppmana folk att handla med kreditkort …?  – Kan det månne vara bankerna själva …?  ;)

Ha en trevlig helg!  :)

GNF firar 70-årsjubileum!

I måndags gästades Göteborgs Numismatiska Förening (GNF) av svensk numismatiks nestor, Lars O. Lagerqvist, som pratade om Nobelmedaljer. Och till hösten, närmare bestämt den 28 november, firar föreningen sitt 70-årsjubileum – med middag och allt!

Göteborgs Numismatiska Förening bildades ursprungligen 1943 under namnet Svenska Numismatiska Föreningen, Göteborgsavdelningen och  bestod i början av cirka ett 20-tal medlemmar som träffades en gång i månaden  i all enkelhet. Man bytte mynt med varandra och höll små föredrag och hade  mindre auktioner där objekt såldes till våra medlemmar. Sedermera bildades Göteborgs Numismatiska Förening (GNF) som en helt  fristående förening och under senare år har föreningens medlemsantal varierat  mellan 175-200 personer i huvudsak bosatta i Göteborg och västsverige.

Men redan nu i september-oktober vankas det spännande numismatiska föredrag med göteborgska förtecken. Den 25 september håller nämligen Theodor Hassel ett föredrag i klubblokalen med titeln; ”Myntningen i Färjenäs under 1609-11″ (d.v.s. Karl IX:s Göteborg på Hisingen) … och den några veckor senare får ännu fler ta del av detta, under ”Myntets dag” på Göteborgs  Stadsmuseum den 12 oktober 2013.

Kanske får vi då veta lite mer om de mycket sällsynta mynten på bilden ovan …?   :)

  • Karl IX:s Göteborg. 2 öre 1609. Silver 1,76 gram. Typ I. SM -.
  • Karl IX:s Göteborg. 6 mark 1610. Guld 1,84 gram. Typmynt. SM 16.
  • Karl IX:s Göteborg. 36 daler (144 mark) 1610. Guld 44,74 gram. SM 75b.

Mynträkning: 1 svensk daler = 4 mark = 32 öre. Kurs: 1 riksdaler = 1½ daler = 6 mark.
Räkneenheter: 1 gross = 12 dussin = 144 stycken.

Skeppsbyggaren af Chapman

Ingen enskild person har väl haft så stort inflytande på skeppsbyggnadskonsten i Sverige som Fredrik Henrik af Chapman. Hela hans liv kom att präglas av fartyg och skeppsbyggeri. Idag är det 292 år sedan han föddes på Nya Varvet i Göteborg 1721.

Fadern, Thomas Chapman (1686-1769), var född i Yorkshire i norra England och verksam inom brittiska flottan, där han bl.a. var med om erövringen av Gibraltar 1704. Tio år senare gick han i tjänst hos Karl XII vid flottbasen i Stralsund 1714, och året därpå lär han ha fått ett kaparbrev och då blivit den svenske kungens auktoriserade sjörövare! Han skall till och med ha varit kapten på ett av Lars Gathenhielm, ”Lasse i gatans”, skepp … innan han till slut kom till Nya Varvet i Göteborg 1719.

Fredrik Henrik af Chapmans mor, Susanna Colson (1691-1770), hade också ”en viss sjövana” i blodet, då hon var dotter till en skeppsbyggmästare i London. Likaså brodern Charles Chapman, som var sjökapten och seglade till Kina för Ostindiska Kompaniets räkning inte mindre än sex gånger, under perioden 1752-1775.

Fredrik Henrik af Chapman (1721-1808) föddes, som sagt, på Nya Varvet i Göteborg den 9 september 1721. Varvet fungerade som lekstuga för den unge Fredrik och det är uppenbart att sjöfart och segelskepp intresserade honom redan som barn. Redan som 15-åring gick han till sjöss för att utbilda sig. Han kom att praktisera både vid svenska och utländska varv samt studera matematik och fysik i både Sverige och England.

Med tiden kom han att bli vår mest framstående skeppsbyggare. År 1767 invaldes han som ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien och 1772 adlades han av Gustav III.

Medaljerna ovan är graverade av Mauritz Frumerie  (1775-1853) respektive Gustav Adolf Enegren (1784–1854) och utgivna av Vetenskapsakademien 1808 respektive Svenska Akademien 1817. Den förstnämnda är som synes graverad efter en förlaga (väggmedaljong i gips) av Johan Tobias Sergel (1740-1814).