Kategoriarkiv: Utländska Mynt

På allmän begäran

Publicerat av
2

Tack vare en kommentar här på Myntbloggen.se fick jag i helgen uppdatera mig lite beträffande arabiska årtalsmynt och konsten att slå i Krauses World Coins. Håller man inte på med dessa mynt så ofta blir man lätt lite ringrostig. Av någon anledning har siffrorna 0, 1, 2, 3 och 9 med arabisk-turkiska tecken fastnat – medan jag allt som oftast blandar ihop de övriga. Det är heller inte alltid så enkelt att skilja de osmanska mynten från Turkiet ifrån de som tillhör Egypten. Under helgens sorterande fann jag även att Sudan slog liknande mynt och att man på den grekiska ön Thassos lät kontramarkera turkiska mynt för lokal cirkulation. – Tänk vad man lär sig när man börjar kolla upp saker och ting. – Fler önskemål, tack!  ;o)

Så här skriver Wikipedia om det Osmanska riket:
Osmanska riket var en 600-årig stormakt som uppstod i Anatolien i slutet av 1200-talet och bestod till den 29 oktober 1923. När det var som störst omfattade det stora delar av Mellanöstern, sydöstra Europa och norra Afrika. Rikets stormakt-status befästes genom dess erövring av Konstantinopel år 1453, en händelse som innebar det definitiva slutet på Bysantinska rikets tusenåriga historia.

Kanske finns det fler än jag som behöver repetera de arabiska årtalssiffrorna? Har satt ihop en lite övning för den som är road.
Kan du identifiera siffrorna på översta bilden? Det rör sig om valörer, tillträdesårtal (accession year) och regeringsår (regnal year) – lite huller om buller. Nederst på bilden finns facit … och mynten finns att köpa på eBay och Tradera.  Lycka till!  ;o)

Tradera ”Mynt & Sedlar”

Publicerat av
4

Håller guld- och silvertackorna på att ta över Tradera ”Mynt & Sedlar”…?  Varför säljs det massor av metaller till höga priser – men väldigt få samlarmynt i samma prisklasser?

Har roat mig med att utforska Traderas sökfunktion och gjorde då bland annat en sökning på sålda objekt (auktion + fast pris) inom kategorin ”Mynt & Sedlar”, sorterade efter fallande pris. Av de femtio dyraste objekten hittade jag endats sju (14%) numismatiska samlarmynt – samtliga svenska och präglade mellan 1562 och 1885. Prisnivåerna låg på mellan 15.600 och 79.100 kr. Det sistnämnda priset noterades för en ”Dala-dukat 1810” (och betydde att Tradera-säljaren fick drygt 25% mer än säljaren på MISAB 6 i våras). Resterande 43 objekt var guld-, platina- och silvertackor eller s.k. bullion (d.v.s. mynt och medaljer där det ekonomiska värdet = metallvärdet).

Bland de hundra dyraste objekten var andelen samlarmynt lite högre – närmare bestämt 7+21/100 = 28%. Fördelningen mellan svenska och utländska mynt inom denna grupp var 97%-3% (förvånandsvärt lite utländska mynt alltså) och prisintervallet från 9.950 till 79.100 kr. Lite förenklat kan man alltså säga att objekt över 10.000 kr inom kategorin ”Mynt & Sedlar” till drygt 70% utgörs av metallskrot.  – Kanske är det dags att börja se över kategoriindelningen på Tradera Mynt & Sedlar …?

Från framtiden till KMK

Publicerat av
Svara

Idag inleddes fjärde veckan på jobbet för Kungliga Myntkabinettets nya chef, Eva Ramberg. Hon tillträdde tjänsten den 1 oktober 2012 och ersatte då Ian Wiséhn som styrt KMK sedan 1998. Eva Ramberg kommer från Dalarna och har närmast varit chef för Framtidsmuseet i Borlänge. Dessförinnan har hon jobbat som konservator.

– Jag ser fram emot att arbeta med frågor som rör både den utåtriktade verksamheten samt föremål och bevarande. KMK är ett väldigt fint museum med unik specialistkompetens. Jag hoppas kunna förvalta det som är uppbyggt och samtidigt vara drivande i en positiv utveckling, säger Eva Ramberg.

Det skall bli väldigt spännande att följa KMK:s utveckling framöver. Nytt blod och nya idéer är självfallet mycket viktigt för att verksamheten inte skall gå i stå. Nivån, och även omfattningen, av det KMK av idag presenterar på webben är t.ex. alldeles för dåligt. Det fantastiska material som den nationella myntsamlingen innehåller förtjänar faktiskt betydligt bättre än så här. Man måste kunna nå ut till många fler – och det gör man via internet!  – Vilken man borde insett för länge sedan. Uppsala Universitets Myntkabinett är t.ex. (sedan länge!) ett föredöme vad gäller att fotografera och publicera sina samlingar. Här har KMK mycket att lära.

På Myntkabinettets sida om ”Sveriges Mynt” kan man bl.a. läsa rena faktafel, som exv. De första kopparmynten präglades i Nyköping år 1624 *, men även en del annat som inte är speciellt välformulerat (år 1066 präglades t.ex. inga mynt alls i Sverige).
*  Nix!  Det skedde i Säter i Dalarna under myntmästaren Gillis Coyet d.y. De första kopparmynt i Nyköping tillkom året därpå under ledning av myntmästaren Hans Kroll.

Men när vi nu fått en ”dalkulla” som ny chef för KMK kommer det säker inte dröja länge förrän dylika fadäser plockas bort och ersätts av korrekta fakta, intresseväckande artiklar och mynt- och medaljbilder i massor!  – Varför inte starta en blogg!?  ;o))

Kort om kvalitetsbedömning

Publicerat av
8

Kikade i vanlig ordning in på Tradera för att ”kolla läget”. Kunde snabbt fylla på bildarkivet med ett tiotal bilder av uppenbart falska mynt. Detta är tyvärr vardag på fyndjägarnas Tradera av idag. Hos en av dessa falskmyntförsäljare noterade jag också att samtliga (nja, men 128 stycken av 129 möjliga i alla fall ;o)) salubjudna mynt och sedlar, var betecknade med ”Rare!” (= sällsynt). Inte mindre än 120 av dessa anges t.o.m. vara ”Very Rare!” (= mycket sällsynta). Dessutom fick jag mig en helt ny kvalitetsbeteckning till livs: ”EXF+” (kanske en kombination av EF och XF?). Så varför inte blogga lite kort om kvalitetsbedömning och olika kvalitetsbeteckningar, tänkte jag.

Letade lite i datorn och hittade en bild med monterade silverdollar i olika kvalitéer och dessutom fotograferade med olika ljussättning. Kanske kan detta ge lite vägledning till myntklassning på nätet?

För de flesta säger nog en bild mer än tusen ord, men det finns också många som ”med hull och hår” köper diverse mindre nogräknade säljares högst fantasifulla varudeklarationer. Idag har det gått inflation i superlativ som ”spegel, lyx, toppex, very rare” etc. Och har man aldrig sett ”ett perfekt mynt” är det naturligtvis inte så lätt att veta hur det skall se ut. Övning ger färdighet och någonstans måste man ju börja. Att lära sig kvalitetbedöma mynt är inte gjort i en hast. Det tar lång tid att utveckla ett skarpt öga för denna ädla konst. Men det är inte desto mindre en kunskap som är mer eller mindre nödvändig att behärska. För den som köper ett överklassat mynt kan göra en riktigt dålig affär, medan den som köper ett underklassat dito kan göra en bra.

På bilden ovan ses åt- och frånsidor av tio olika exemplar av den berömda amerikanska s.k. Morgan-dollarn, en typ som utgavs åren 1878-1921. Från ett blankslitet exemplar till ett praktex! Varje mynt är fotograferat med två olika ljussättningar (ovan och nedan respektive kvalitetsbeteckning), vilket illustrerar att ett mynt kan upplevas på olika sätt beroenda av hur ljuset faller. Bilderna är egentligen alldeles för små för att man skall kunna jämföra detaljerna ordentligt … men å andra sidan illustrerar även detta hur det brukar se ut på nätet. ;o)  Se även Mynthandeln.com – Kvalitet & Värde, där det finns klickbara jämförelsebilder … i något större skala.

Guldmyntfynd i Gräfsnäs!

Publicerat av
Svara

Som du kanske har märkt har bloggandet denna vecka haft ett tema – eller åtminstone en röd tråd. Det har handlat om Alingsås. Men hav förtröstan, nästa vecka blir det sannolikt något helt annat . . .  ;o)

Tänkte ”toppa” alingsåsveckan med att berätta lite om det sensationella guldmyntfyndet som gjorders i Gräfsnäs Slottsruin vid utgrävningarna där på 1930-talet. Då fann man nämligen en Vallonsk guldpeng i valören ”Double soverain d’or”, präglad i staden Tournai i Flandern (i nuvarande Belgien) år 1613 under Albert & Isabella av Spanska Nederländerna (1598-1621). Detta är ett stort och pampigt guldmynt med en diameter av omkring Ø 41 mm och en vikt på drygt 11 gram – d.v.s. gott och väl över tre dukater … eller omkring 6½ riksdaler!

Myntets åtsida visar Albert (Albrekt) VII av Österrike och Isabella Clara Eugenia av Spanien sittande på en gemensam tron. Och på frånsidan en krönt vapensköld omsluten av en ordenskedja (Gyllene skinnets orden). Mynttypen slogs på fem olika myntorter (i tre provinser) åren 1612-1621. I provinsen Brabant fanns tre myntorter; Bryssel (Ängel), Antverpen (Hand) och Maastricht (Stjärna). Flandern hade myntortsmärke Lilja och Tournai hade ett Torn – sist i åtsidans omskrift.

I N. L. Rasmussons (1904-1973) fynd-rapport beskrivs  myntet så här: 
Guldmynt, Spanska Nederländerna, Tourney. Albert och Isabella, Tourney. Double soverain d’or 1613. Myntet funnet i raslager på botten i rum E. Det låg ungefär i rummets mitt, strax söder om dörröppningen till rum F. Omedelbart ovanpå stenläggningen i portgången (rum E; västra halvan av portgången). Ovanför stenläggningen hade vid en senare omändring av slottets norra del inlagts ett plankgolv, vilande på längsgående bjälkar. En av bjälkarna, som uppburit det nämnda plankgolvet, fanns ännu kvar i läge. Guldmyntet har i fyndförteckningen n:r 179.

Fyndet finns i korthet omnämnt i Nordisk Numismatisk Årsskrift 1937.

Enligt Wadbring togs slottet 1613 över av Johan Casimir Lewenhaup (1583-1634) efter att Sten Axelsson Leijon-hufvud flytt till Eliass! Efter att Christian IV intagit Älvsborg 1612, slöts freden i Knäred med det jättelika skadeståndet på 1 miljon riksdaler. Man undrar om Johan Casimir medvetet ”planterade” en lyckopeng för fredens bevarande – eller om någon helt enkelt tappade bort klenoden? Några år senare fick man för övrigt celebert besök på Gräfsnäs Slott, då självaste kungen, den blott 24-årige Gustav II Adolf … och troligtvis också hans ständige följeslagre Axel Oxenstierna … kom på visit.

Barbariska romare

Publicerat av
Svara

Idag för 1926 år sedan (år 86 e.Kr.) föddes det en liten gosse i staden Lanivium (Lanuvio) ca 3 mil sydost om Rom. Eftervärlden känner honom bäst som Antoninus Pius, romersk kejsare 138-161 e.Kr. Han växte upp på släktgodset Lorium, 2 mil väster om Rom, där han fick sin initiala utbildning. Hans far dog ung och sin uppforstran fick han istället av sin farfar och morfar – vilka han senare ärvde och blev då en av Roms rikaste män.

Antoninus Pius beskrivs som lugn, plikttrogen och ordningsam, men utan några större ambitioner. Som 51-åring adopterades han år 137 e.Kr. av kejsar Hadrianus (117-138 e.Kr.) – kanske som en tänkt ”mellan-akt” inför Hadrianus unge släktings, Marcus Aurelius (161-180 e.Kr.), trotillträde? Det där med adoptionen var för övrigt en komplicerad histo-ria, för samtidigt som Hadrianus adopterade Antoninus Pius, så krävde han att Pius i sin tur adop-terade nämnde Marcus Aurelius samt unge Lucius Verus (161-169 e.Kr.). Antoninus Pius blev emellertid långvarigare än väntat på tronen – hela 24 år faktiskt!  Men han genomförde inga större omvälvningar under sin tid som kejsare, utan bevarade det han fått från sina föregångare – d.v.s. det romerska riket när det var som störst. Ni som inte samlar romerska mynt, men sett filmen Gladiator med Russell Crowe, känner säkert igen en del av ovanstående namn.

Som framgått av tidigare blogginlägg har jag en liten förkärlek för charmigt barbariska, illitterata, antika prägligar av allehanda slag. Imitationer (eller samtida förfalskningar) av ”riktiga mynt”, men som likväl cirkulerat som mynt. På den översta bilden ser vi två silver-denarer slagna i Rom 148/149 resp. 152/153 e.Kr.             – Men hur kan man veta det? Är det inte väldigt svårt det där med rom-erska mynt?  – Nja, visst är ämnet stort – men att komma igång är ganska enkelt. På det översta myntet (på översta bilden) läser vi: ANTONINVS AVG PIVS P P TRP XII – COS IIII  = Antoninus Augusto Pius Patri Patriae Tribunica Potestate XII – Consuli IIII . . . eller på svenska: Kejsar Antoninus Pius, landsfader, innehavare av regeringsmakten i 12 år – Konsul för 4:e gången. Själva dateringen ligger alltså (i detta fall) i ”TRP XII” som motsvarar år 148-149 e.Kr.

På nästa mynt står det: ANTONINVS AVG PIVS P P TRP XVII – COS IIII … som då är präglat år …?  … (fem år senare).

När jag kikade bland mina Antoninus Pius-denarer fann jag också en barbariserad dito i samlingen (myntet överst på bild 2). Döm om min förvåning när jag genom ett snabbt googlande hittade en ”likadan” bland de barbariska mynten på  Coinproject.com!    Och när jag tittar närmare upptäcker jag att det endast är åtsida som är stampidentisk. Frånsidorna har båda COS IIII, men olika gudinnor; AEQUITAS standing left holding scales and cornucopia . . . ANNONA standing left holding heads of grain. Motiven är alltså desamma som på översta bilden. Original – och imitationer m.a.o.

Och det är så här forskarna jobbar när de ”bygger” stampkedjor. De söker efter mynt som är stamp-identiska på en sida men olika på den andra. På detta sätt kan de ”lägga pussel” och se vilka mynt som hänger ihop. Vanligtvis place-rade man myntets porträttsida som understamp (därför att under-stampen generellt höll 2-3 längre än överstampen) och frånsidan som överstamp. Den här kopplingen mellan EN åtsida och TVÅ frånsidor kan alltså sägas vara i högsta grad typisk! Något som man då rakt inte kan säga om lejonparten av ”Sveriges första mynt”. Dessa stampkedjor saknar all produktionsteknisk logik och ser mera ut som jättelika statbon än stampkedjor. ;o) Någon seriös teori till varför det se ut som det gör, har ännu inte kunnat presenteras.

Künker auktion nr 216-218

Publicerat av
Svara

I förra veckan tutade postbilen till ute på uppfarten och ett stort paket från Tyskland anlände. Det var 3,247 kg auktionskataloger från Künker i Osnabrück. Kan inte påstå att jag är någon storkund direkt, men man blir fascinerad över den generösa inställning man har på kontinenten – även mot småkunder. Tryckkostnad och frakt för ett dylikt paket går säkerligen på minst en femhundring.  – Och detta bjuder man på!  Enda motprestationen är lite mer eller mindre framgångsrika bud. ;o)

Igår satt jag på balkongen och bläddrade igenom den antika delen (auktion nr 216) av Künkers katalogtrave. Fantastiskt! Vilka mynt! Ju längre man håller på desto mer lär man sig uppskatta ”de klassiska mynten” – antikens grekiska och romerska mynt. Miniatyrkonstverk i ordets bemärkelse. Dagens mynt är ju blaha-blaha i jämförelse.
De få gånger man stöter på … ;o) … kvinnor i myntbranschen, är det just de antika mynten – eller konst-medaljerna – som lockar. Bara en iakttagelse – men ändå intressant. Knappologerna, variantsamlarna och kalenderbitarna är däremot i princip undantagslöst av hankön. Har du inte fått hem katalogerna, så finns de naturligtvis även tillgängliga (och sökbara!) på nätet. Det är alltid trevligt att bläddra i katalogen, då man ibland hittar någon man inte alls tänkt sig, men även de digitala katalogerna (och då menar jag inte en PDF dito) har sina förtjänster – såsom exv. sökmöjligheter och fullskärmsbilder. Künkers auktion nr 216-218 hittar du här.

Efter MISAB:s lite fiaskoartade auktion förra helgen har det spekulerats en del kring anledningen till detta. Den vanligaste teorin har väl varit att utropspriserna inte var speciellt lockande och knappast uppmuntrade till livlig budgivning. Men det har också förekommit hypoteser kring själva auktionstempot. Någon tyckte t.ex. att 170-200 nr per timme var ”ett rasande tempo”. Eftersom jag själv arrangerat en del offentliga auktioner genom åren, kan jag generellt säga att vi brukade gå efter tumregeln 150-200 utrop per timme (+/- 25) – lite beroende av vilket samlarområde det rörde sig om. I Sverige finns det ju t.ex. betydligt fler samlare av svenska mynt än det gör av exv. medaljer, polletter eller numismatisk litteratur. Kikade för skoj skull på Künkers tidsplanering för de tre kommande auktionerna – och där ligger man på 205, 182 resp. 144 utrop per timme.

Möjligen kan de som hävdar att ”tempot var rasande” ha forna auktionsfirman Aurum i tankarna. Vid en jämförelse visar det sig nämligen att deras auktionstempo varit betydligt lugnare än det på Ahlström, Antikören och MISAB. I runda krökar har det faktiskt gått dubbelt så fort på de sistnämnda auktionerna.

Samlande myntherrar

Publicerat av
Svara

Igår bloggade jag om världens dyraste mynt – Kung Farouks Double Eagle från 1933. Proveniens är ett lite finare ord för uppgift om tidigare ägare, och detta är något som fler och fler mynt-samlare uppskattar. Att ens mynt en gång i tiden ägts av någon kändis höjer naturligtvis affektionsvärdet, men faktiskt även det ekonomiska värdet. Någon 20-dollar 1933 har jag dessvärre inte i samlingen – men väl ett annat mynt som ägts av Kung Farouk av Egypten! – Ett svenskt till på köpet! – Och av ”den folkliga sorten”. ;o)

Tvåöringen (klippingen) på bilderna här intill är präglad 1627 med vals-verksteknik i Säter i Dalarna under Gustav II Adolf. Det är ett av de bäst bevarade av denna typ och har dessutom ägts av mannen på myntet bredvid. Farouk I regerade 1936-1952 och 20 Piastern på bilderna är slagen 1937 (AH 1256). Klippingen köptes på auktion i Kairo 1954 av mynthandlaren John Pedersen från Borås. Senare kom den att hamna hos samlare som Algård, Schmitz och Serrestam. I min samling landade den för ca 20 år sedan genom byte med en annan tvåöring. 2-2.  ;o)

Det finns många kändisar som samlar mynt. Här är några internationella sådana: Wayne Gretzky, Nicole Kidman, Paul McCartney, Dennis Rodman, Nicholas Cage, Bill Cosby, James Earl Jones, John Larroquette och Penny Marshall. Men från början var myntsamlande en hobby för några få – ”The Hobby of Kings”. Nedan en liten lista (på inga sätt komplett) över ”Samlande myntherrar”.  – Kanske ett trevligt samlarområde?

  • Kejsar Augustus, Rom (63 f.Kr. – 14 e.Kr.)
  • Påven Bonifatius VIII (1235-1303)
  • Kejsar Ferdinand I av Tysk-romerska riket (1503-1564)
  • Kurfursten Joakim II av Brandenburg (1505-1571)
  • Kung Johan III av Sverige (1537-1592)
  • Kung Henrik IV av Frankrike (1553-1610)
  • Kung Gustav II Adolf av Sverige (1594-1632)
  • Drottning Kristina av Sverige (1626-1689)
  • Kung Ludvig XIV av Frankrike (1638-1715)
  • Kung Karl XI av Sverige (1655-1697)
  • Drottning Lovisa Ulrika (1720-1872)
  • President Thomas Jefferson, USA (1743-1826)
  • President John Quincy Adams, USA (1767-1848)
  • President Andrew Jackson, USA (1767-1845)
  • Kung Victor Emmanuel III av Italien (1869-1947)
  • Kung Gustav VI Adolf av Sverige (1882-1973)
  • President Franklin D. Roosevelt, USA (1882-1945)
  • Kung Farouk I av Egypten (1920-1965)
  • Premiärminister Tony Blair, Storbritannien (1953- )

Gustav II Adolf har kanske inte gjort sig känd som någon stor mynt-samlare (trots att han var ganska närsynt), men år 1630 donerade han i alla fall gamla mynt till nationella samlingen. Och tack vare en bloggkommentar häromdagen fick jag veta att det tydligen finns fler än jag som kompletterat kopparmynt-samlandet med några trevliga Gustav II Adolf-medaljer. Ett litet urval presenteras härmed på vidstående bild … nää, nu låter jag som jag vore på Banérgatan ;o) … den stora är hur som helst en medaljmodell, gjuten i klockmetall, som väger 700 gram och mäter Ø 220 mm. Den färdiga medaljen/jetongen mäter, efter reduktionsmaskinen, endast Ø 31 mm. Modellen, som inte omnämns i Ehrensvärd, har tillhört Leo Holmgren.

Guldpeng för $7,590,000!?

Publicerat av
Svara

Idag kan vi läsa i Daily Mail om ännu en vända i följetongen om den famösa amerikanska guldpengen från 1933 – Saint-Gaudens Double Eagle 1933. Myntet som präglades i 445.500 exemplar, men aldrig gavs ut. Ändå kom några få exemplar på mystiska vägar ut från myntverket i Philadelphia. Dessa mynt har sedan ”jagats med blåslampa” av de amerikanska myndigheterna. År 2002 sålde Sotheby’s det exemplar som tillhört myntsamlaren Kung Farouk av Egypten (och en gång i tiden, av misstag, beviljats exportlicens) … för fantastiska $7,590,000.00. Världens dyraste mynt. Året därpå hittades ytterligare tio exemplar när ett ärvt kassaskåp öppnades. När mynten lämnades in för äkthetsanalys beslagtogs de av myndigheterna. Sedan dess har den ena rättsprocessen avlöst den andra.

Den amerikanske presidenten Theodore Roosevelt (1858-1919) gav den välkände skulptören Augustus Saint-Gaudens (1848-1907) i uppgift att designa om den, som Teddy tyckte, tråkiga amerikanska myntserien. Den nya 20-dollarn (Double Eagle) kallades därför ”Saint-Gaudens Double Eagle”, efter gravören. Mynttypen präglades 1907-1933, men det sista årtalet kom alltså aldrig ut i cirkulation. Den ”tråkiga” föregångaren, som kort och gott brukar kallas ”Double Eagle” (ibland med tillägget ”Coronet Head”), präglades 1849-1907 … och är ett av det mest förfalskade guldmynten i världen. Även förfalskningarna innehåller guld – men inte 90% (21,6K) som de äkta mynten, utan oftast endast 14K (58%). Därför skall man se upp när man köper ”bullion-mynt” av okända (exv. på Tradera). Många gånger får man kanske inte vad man betalar för. Skillnaden mellan en äkta och en falsk är bortåt 11 gram finguld, vilket idag motsvarar nästan 4.000 kr. Förfalskningarna avslöjas bland annat genom att prägeln inte är lika vass som på äkta mynt. Kopiorna har diffusa och oskarpa detaljer – trots att de många gånger saknar sligage. Vikten kan också skilja. Ofta väger de falska faktiskt lite för mycket (rätt vikt: 33,436 gram). Och p.g.a. att guldhalten (och densiteten) är för låg har falskmyntarna tvingats göra ”mynten” lite tjockare än originalen. Bästa ”försäkringen” är naturligtvis att handla av de som vet vad de säljer, men detta var i alla fall några tips på vägen – för ”fyndjägarna”.  ;o)

Fyra månader till jul …

Publicerat av
Svara

Idag är det fyra månader till julafton. Och denna händelserika datum kan naturligtvis, som alla andra, kopplas ihop med numismatikens underbara värld – om man så önskar. Här är några exempel på vad som hände den 24 augusti:  1) Då massakreras franska hugenotter (protestanter) i Paris under vad som brukar kallas Bartolomeinatten (1572), 2) plundrades Rom (410 e.Kr.) av Visigoterna ledda av Alarik och avtågade med stora mängder värdesaker (inklusive de som kejsar Titus hade fört till Rom från Jerusalems tempel) och då 3) fick Vulkanen Vesuvius ett utbrott (79 e.Kr.) som ledde till att Pompeji och Herculaneum lades i ruiner (eller en tidskapsel om man så vill).

Och naturligtvis finns det mynt som kan hjälpa till att illustrera allt detta. Varför inte ett par romerska silverdenarer från Vespasianus (69-79 e.Kr.) och Titus (79-81 e.Kr.)? Även Visigoterna slog faktiskt mynt. De vanligast förekommande är guldmynt (AU-Tremissis) från deras tid i Spanien. Och beträffande fransk numismatik under 1500-talet finns det hur mycket som helst. Det är bara att sätta igång och googla.  ;o)

Och så bloggar Dick Harrison om ”Kejsare och kungar av Haiti” på Historiebloggen … så då får vi väl blanda in några mynt därifrån också på dagens myntillustration …

P.S.  Plattskärmen som böjdade krångla i lördags dog i går kväll. Vila i frid. Nja, vi får väl ge servicekillarna på HP i Växjö en chans först. ;o)  Siba var vänliga nog att låna ut en ny skärm i väntan på domen. Det var tur, för laptopen var ingen höjdare när man vant sig vid en stor skärm. Blev också påmind om hur olika färgåtergivningen är mellan olika skärmar … och har därför plockat bort ”lite blåstick” från bilden på bloggens sidhuvud. Hoppas det blev bättre.