Kategoriarkiv: Svenska Mynt

Ekonomisk = snål?

Publicerat av
Svara

Tittade in på Myntkabinettet.se för att se om det hänt något.  – Nja, inte direkt. Toppnyheten var att man förra veckan målat om museibutiken. Klickade istället vidare till Kungliga Myntkabinettet på FaceBook. Har inte mycket till övers för FaceBook, men det kunde ju vara kul att se vad KMK har för sig på nätet. Fann att ekonomi och kontanthandelns vara eller icke vara, med bred marginal var favoritämnet på KMK FB. Numismatik, mynt och medaljer fanns det märkligt nog knappast ett spår av. Utbudet av detta var i högsta grad sparsamt, snålt – eller kanske ekonomiskt?

Tillbaka till Kungl. Myntkabinettet – Sveriges Ekonomiska Museum för en sökning på ”numismatik”. – En hög plåtmynt och rubriken ”Vad är numismatik?”  – Men den hade jag sett många gånger förut. Provade att söka på  ”myntsamlande” istället.  Då fick jag veta att man arrangerat en utställning kallad Numismatik och myntsamlande under 500 år – för nästan 40 år sedan, anno 1973!?  Sista chansen; en sökning på och ”myntsamlare”. Resultatet blev sidan ”Samlat i kabinett” med informationen att 1873 bildades Svenska Numismatiska Föreningen som ett organ för Sveriges myntsamlare … och den sidan var senast uppdaterad 2012-10-02 …

Återstår att se hur länge det dröjer innan man lockas till KMK nästa gång …

Valsverksprägling

Publicerat av
Svara

I måndags skrev jag lite om koppar-klippingar och hur man skiljer på hammar- resp. valsverkspräglade sådana. Idag hittade jag en gammal, men illustrativ, bild i datorn på Sveriges sista valsvarkspräglade mynttyp – ”Kalle dussins sesslingar”, eller Karl XII:s 1/6 Öre SM 1707-08. Till vänster på bilden ett icke utstansat exemplar ”på plants”, till höger ett färdigt mynt. Som synes är dessa präglade på höjden och ibland kan man hitta plantsar/tenar med både två och tre myntbilder. Av andra mynttyper finns ännu längre tenar. I boken Avesta Myntmuseum av Bertel Tingström (NM XXXIX) finns en hel uppsjö dylika halvfabrikat illustrerade. Skall man spekulera i varför de överlevt (de skulle ju egentligen inte komma ut), så ligger det väl nära till hans att tro att de antingen kasserats p.g.a. att de varit för tunna/lätta … eller att det helt enkelt är souvenirer från myntverken.

Denna mynttyp är för övrigt formgiven av självaste Elias Brenner (myntsamlare och miniatyrmålare, även känd som ”den svenska numismatikens fader”) … så det är därför den även finns representerad i vinjettbilden för Myntbloggen.se överst på sidorna.

Bättre än bakelser!

Publicerat av
Svara

Har du fått någon Gustav Adolfs-bakelse idag?  Den 6 november 1632 stupade hjältekonungen Gustav II Adolf,  ”Lejonet från Norden”, vid Lützen. Gustav Adolfs-dagen firas – speciellt i Göteborg – sedan 1800-talets början och fr.o.m. 1909 äts det Gustav Adolfs-bakelser i massor denna dag. Naturligtvis var det Carl E. Bräutigam, på berömda Bräutigams Konditori i Göteborg, som introducerade denna lilla godsak.

För snart 18 år sedan skrev jag en artikel i Mynttidningen 1-1995 om en Gustav Adolf-medalj som jag aldrig trodde jag skulle få äga. Endast sex kända exemplar enligt Hildebrand, samtliga i offentliga samlingar – med ett halvt undantag; Greve Bonde på Ericsbergs slott skulle visst ha ett ex. Men 1995 trodde man ju inte det fanns någon som helst möjlighet att detta skulle komma ut på marknaden. Hösten 2008 arrangerade Nordlind/Künker Bonde-auktion 2 i Osnabrück i Tyskland. När den helt fantastiska katalogen anlände fick allt annat läggas åt sidan; här skulle lusläsas! ;o)

Först noterades en riktigt snygg Älvsborgs-medalj 1612. Intressant. Sedan en emaljerad och bärbar praktklenod i förgyllt silver. Usch vad dyrt det kommer att bli … Och så på sidan 41 – WOW!!  – Där är den ju!! Detta följdes senare både av ett högljutt YES!! när resultatlistan kom och ett mera lågmält, men mycket nöjt konstaterande när paketet packades upp … oj oj oj … den säljer jag ALDRIG!  ;o))

Vad är det då för speciellt med denna medalj?  – Jo, för det första har den en helt unik formgivning med ett halvt framvänt porträtt som ”kommer ut ur bottenytan” – 8 mm! Reliefen är extrem och när man vrider på medaljen kan man se kungen ”både bakifrån och framifrån”.  Och inte blir det sämre när man vänder fram reversen heller; ett magnifikt riksvapen i bästa barockstil. Och som gammal kopparmyntsamlare blir man ju lyrisk när man, bl.a. tack vare sveakronorna, kan attribuera medaljen till myntgravören Petter Michelsson, verksam från 1628 och framåt – på flera olika myntorter.

Att medaljen har en härlig mörk patina och förmodligen är den enda i privat ägo, gör ju inte saken sämre. Inte heller att medaljen är gjord efter Jacob Heinrich Elbfas målning och sannolikt har utdelats av kungen själv omkring 1631 (kanske t.o.m. efter slaget vid Breitenfeld?).

  1. Ex. Greve Bonde på Ericsberg > Ex. Ottosson – 1½ riksdalers vikt, ögla.
  2. Ex. Charles De Geer (KMK) – 1½ riksdalers vikt, ögla, förgylld.
  3. Ex. Riksbanken (KMK) – 1½ riksdalers vikt, utan ögla, förgylld.
  4. Ex. Kungl. Myntkabinettet – 1½ riksdalers vikt, utan ögla, förgylld.
  5. Ex. Uppsala Myntkabinett – 1½ riksdalers vikt, utan ögla, förgylld, uppgraverad. *
  6. Ex. Kungl. Myntkabinettet – 3,25 rdr vikt (inkl. bäranordning?), ögla, polerad.
  7. Ex. Kungl. Myntkabinettet – 7 riksdalers vikt (199,09 gram), utan ögla, massiv!

*  Exemplaret i Uppsala Universitets Myntkabinett finns ej med i Hildebrands lista.

2 Öre 1626 – HP eller VVP…?

Publicerat av
6

Hur skiljer man en hammarpräglad kopparklipping ifrån en valsverkspräglad?
I olika värderingskataloger, såsom Sveriges Mynt, Myntboken och World Coins, finns exv. 2 Öre klipping 1626 upptagen på flera ställen – utan annan förklaring än att de är hammar- resp. valsverkspräglade. – Men hur ser man egentligen skillnad på dem?

Allt är lätt när man kan det, men eftersom jag själv minns att jag en gång i tiden inte förstod skillnaden mellan SM 112 och SM 125, d.v.s.
1 Öre klipping 1626 – HP resp. VVP, tänkte jag börja veckan med lite ”nybörjartips” … så att World Coins och Myntboken kan uppdatera sina återkommande publikationer. ;o)

Det enklaste sättet att skilja på hammarpräglade (HP) kopparklippingar och valsverks-präglade (VVP) dito är nog att de senare har en ram kring myntbilden som är parallell med myntets form. Skärmdumpen ovan är från en nätversion av Krauses World Coins och visar ”två typer” (KM 107 + KM 108) av Gustav II Adolfs tvåöresklippingar 1625-27. Av dessa finns dels hammarpräglade från Säter 1625 (utan ram), 1626 och 1627 (med ram) – dels valsverkspräglade från Nyköping 1626 samt Säter 1627. I World Coins avbildas emellertid felaktigt valsverkspräglade ”Nyköpings-26:or” under båda typerna. Kanske har man plankat Myntboken alt. Sveriges Mynt, men inte förstått skillnaderna?

På hammarpräglade exemplar är det mera regel än undantag att myntbilden (inklusive ramen) är mer eller mindre lutande i förhållande till klippingarnas stående rektangulära form. Till höger en hammarpräglad tvåöring 1626, slagen i Säter. Notera att myntbild och ram lutar betänkligt (i detta fall åt vänster) samt att centreringen inte är den bästa.

Valsverkspräglingen är mera kraftfull och tydlig – och som sagt parallellt placerad på myntet. Till höger ett valsverkspräglat Nyköpingstvåöre 1626, d.v.s. av samma typ som i World Coins illustrerar samtliga fyra typer. Myntbild och ram är som synes parallell med myntets form. Samtliga valsverkspräglade klippingar (utom Arboga-örena) är f.ö. präglade ”på långsen” (Arboga-klippingarna istället på höjden) och det är mycket vanligt att man, på någon av sidorna, kan se spår av nästa mynt. Detta p.g.a. att präglingsvalsarna allt som oftast inte var riktigt i synk med varandra, med den följd att myntbilderna blev förskjutna i sidled.

  • SÄTER. 2 Öre 1625. HP utan ram (SM 107, Ottosson 19, typ 5).
  • SÄTER. 2 Öre 1626-27. HP med ram (SM 108-109, Ottosson 39-41, typ 13).
  • SÄTER. 2 Öre 1627. VVP med ram (SM 122, Ottosson 51, typ 16).
  • NYKÖPING. 2 Öre 1626. VVP med ram (SM 121, Ottosson 63-64, typ 24).

SM = Sveriges Mynt 1521-1977 av Ahlström, Almer och Hemmingsson.
Ottosson = Antikören auktion 16, 1995 av Ulf Ottosson (även Mynttidningen 4-1996).

Bra affär? – för vem?

Publicerat av
3

Sitter här och reflekterar lite över Künker/Nordlinds sista Hagander-auktion och prisutvecklingen på sällsynta mynt. De båda besittningsmynten från Gustav II Adolf som vi sålde på Antikören auktion 7 och 8, 1989 – Wolgast 4 Dukat 1634 och Riga-thaler 1631, såldes nu för sammalagt nästan 700.000 kr (ca SEK 688.800:-). För 23 år sedan var priset ca 150.000 kr (eller närmare bestämt 154.125:-).

Jaha, +347% på 23 år alltså … eller är det så enkelt …? Jo visst, värdestegringen är ju denna … men … om man tar hänsyn till faktorer som penningvärdets försämring (KPI), transaktionskostnader (provisioner) och eventuella avbränningar för valutaväxlingar, så får man kanske ett annat resultat? Så, frågan är; om man köpte 1989 och sålde 2012 … blev det någon reell vinst att tala om …?

Gustav II Adolf. Wolgast. 4 Dukat 1634. Antikören auktion 7, april 1989, nr 234. (40.000) 73.000:- +12,5% = Kr 82.125:-.  (Säljaren = 73.000:- -5,0% = 69.350:-).
KPI: Kr 82.125:- i april 1989 motsvarar 138.603:- i september 2012.

Künker auktion 219, oktober 2012 (€20.000) €32.000 +22% = €39.040 = ca SEK 355.500:-.*  (Säljaren får vid 10% provision ett netto på €28.800 = ca SEK 236.700:-** och vid 15% provision ett netto på €27.200 = ca SEK 223.600:-**).

 * Forex säljkurs (9,03)
** Forex köpkurs (8,22)

Gustav II Adolf. Riga. 1 Thaler 1631. Antikören auktion 8, november 1989, nr 214. (40.000) 64.000:- +12,5% = 72.000:-. (Säljaren = 64.000:- -5,0% = 60.800:-).
KPI: Kr 72.000:- i november 1989 motsvarar 117.923:- i september 2012.

Künker auktion 219, oktober 2012 (€10.000) €30.000 +22% = €36.600 = ca SEK 333.300:-*.  (Säljaren får vid 10% provision ett netto på €27.000 = SEK 221.900:-** och vid 15% provision ett netto på €25.500 = ca SEK 209.600:-**).

 * / **  Forex kurser enligt ovan.

Exakt hur mycket de båda handlarna Nordlind och Künker får för att sälja en samling som Haganders (eller någon betydligt mindre dito), är ju svårt att veta – men en gissning på 10-15% är väl inte orimlig. Vid den högre provisionen skulle säljarens netto bli ca SEK 223.600:- resp. 209.600:- … att jämföra med 1989 års notering omräknad i dagens penningvärde – nämligen SEK 138.600:- resp. 117.900:- … vilket då motsvarar +61% resp. +78% för de båda klenoderna – över en period på 23 år.

Så, visst har priserna stigit … men tar man hänsyn till att det kostar pengar att sälja är värdestegringen inte fullt så dramatisk som man först kan förledas att tro. På den tiden hävdade jag envist att: ”De dyraste mynt är egentligen de billigaste” … och skulle man göra en jämförelse med enklare rikssvenska mynt tror jag definitivt att jag hade rätt. Sedan är det ju bara lite synd att man själv inte alltid lyder sina egna råd …  ;o))

Trevlig helg på er kamrater!

P.S.  Puuh, det blev många siffror i det blogginlägget … men jag blir säkert rättad. ;o)

Hagander 4 i Tyskland

Publicerat av
Svara

Både vin och vatten, men generellt en mycket hög prisnivå, när Julius Haganders samling del 4 såldes genom firma Künker (i samarbete med Ulf Nordlinds Mynthandel, Stockholm) i Osnabrück i Tyskland. Det preliminära resultatet ligger nu ute på Künkers webbplats. Ett urval listas nedan och är länkade till respektive utrop.

Bäst gick väl egentligen (som vanligt) besittningsmynten och de svenska mynt som har internationell anknytning, såsom Sigismund-dalern 1597 och Avesta-kopeken ”1787”. Högst betalt blev även denna gång Riga-mynten, där två ”deka-dukater” ;o) passerade miljonstrecket och klubbades för motsvarande drygt 1,2 resp. 1,3 miljoner SEKiner. Sturemarken 1512 såldes för blygsamma 422.000 SEK, vilket i och för sig var mer än de 320.000 SEK den kostade på Partin & Co 1997, men ändå långt under förväntan.

Olof Skötkonung. Sigtuna. Long Cross-penning. (€2.000) €3.200 = SEK 35.500:-.
Sten Sture d.y. Stormynt 1512. 28,88 g. (€30.000) €38.000 = SEK 422.200:-.
Johan III. Stockholm. Portugalöser U.år.  (€30.000) €65.000 = SEK 722.200:-. Sigismund. Stockholm. 1 Daler 1597. (€10.000) €28.000 = SEK 311.000:-.
Gustav II Adolf. Riga. 1 Thaler 1631. (€10.000) €30.000 = SEK 333.300:-.
Gustav II Adolf. Wolgast. 4 Dukat 1634. (€20.000) €32.000 = SEK 355.500:-.
Kristina. Riga. 10 Dukater 1645. (€30.000) €120.000 = SEK 1.333.200:-.
Kristina. Riga. Medalj. 10 Dukat 1644. (€30.000) €110.000 = SEK 1.222.100:-.

Närmare en kvarts miljon för en Karl XI-riksdaler får väl betecknas som smått fantastiskt. Ett vackert ex. (1+) noterades i 50.000 kr redan i SM 1976, men detta var under många, många år mycket svårt att få. Tycker inte det är länge sedan jag blev erbjuden en minst lika snygg (utan kantslag som Haganders ex.) för 35.000 kr av en handlarkollega. Flera andra förhållandevis vanliga mynt såldes för höga priser, medan andra känns mer realistiska och motiverade. Ömsom vin, ömsom vatten, alltså.

Karl XI. Stockholm. 1 Riksdaler 1676. (€10.000) €22.000 = SEK 244.400:-.
Karl XII. Stockholm. 1 Riksdaler 1713.  (€2.000) €5.500 = SEK 61.100:-.
Fredrik I. Stockholm. 1 Riksdaler 1721. Jub. (€2.000) €3.600 = SEK 40.000:-.
Adolf Fredrik. Stockholm. 1/2 Dukat 1755/4. (€1.500) €3.400 = SEK 37.800:-.
Karl XIV Johan. Stockholm. 4 Dukat 1841.  (€3.000) €10.000 = SEK 111.100:-.
Karl XIV Johan. Provmynt? 1 Riksdaler 1829.  (€3.000) €8.500 = SEK 94.400:-.
Oskar I. Stockholm. 4 Dukater 1850.  (€4.000) €11.000 = SEK 122.200:-.
Karl XV. Stockholm. 4 Riksdaler RM 1862. (€2.000) €9.000 = SEK 100.000:-.
Oskar II. Stockholm. 20 Kronor 1878/7. 1+/01. (€300) €1.100 = SEK 12.200:-.
Oskar II. Stockholm. 10 Kronor 1901. Kantskador. (€150) €260 = SEK 2.900:-.
Oskar II. Kungaparets guldbröllop 1907, av SNF. (€50) €260 = SEK 2.900:-.

Kopparmynten bjöd väl kanske inte på några riktiga överraskningar – undantaget Arboga-klippingen 1627 som klubbades för 122.000 SEK. Ett hyggligt ex. men inte i närheten av det praktexemplar (med det rarare årtalet 1626) som såldes 1998 för 126.500 kr. Det har dessutom dykt upp ganska många tidigare okända ex. av denna klassiska typ, vilket gör att den numera sällsyntshetsmässigt överträffas av många andra klippingtyper. Att vanliga valsverksklippingar betalas högre än ovanliga hammarpräglade dito, är ingen nyhet – så blev det även denna gång.

Gustav II Adolf. Säter. 2 Öre klipping 1626. HP. (€500) €900 = SEK 10.000:-.
Gustav II Adolf. Nyköping. 2 Öre kl. 1626. VVP. (€750) €1.500 = SEK 16.700:-.
Gustav II Adolf. Arboga. 1 Öre klipping 1627. (€4.000) €11.000 = SEK 122.200:-.
Gustav II Adolf. Arboga. 1/2 Öre 1627. Utan band. (€500) €1.600 = SEK 17.800:-.
Kristina. Nyköping. 1/4 Öre 1634. Årtalet nedtill. (€150) €300 = SEK 3.300:-.
Karl XII. Stockholm. 1 Öre SM 1715. (€2.000) €6.000 = SEK 66.700:-.
Adolf Fredrik. 1 Öre SM 1759. Stora sveakronor! (€150) €1.100 = SEK 12.200:-.
Gustav III. Avesta. 5 Kopek (1787). Falsk. (€2.500) €5.500 = SEK 61.100:-.
Gustav IV Adolf. Avesta. 1/4 Skilling 1805. (€50) €200 = SEK 2.200:-.
Gustav IV Adolf. Avesta. 1/12 Skilling 1802. (€50) €170 = SEK 1.900:-.
Silvermedalj: Göteborgs Numismatiska Förening 50 år. (€100) €80 = SEK 900:-.

Lite kuriöst måste man väl säga att det är att ”dussinmynt” som 1/4 Skilling 1805, 1/12 Skilling 1802, 20 Kronor 1878/7 och 10 Kronor 1901 kan betalas med sådana makalösa priser på en dylik kvalitetsauktion. Man kan fråga sig varför? – Fartblind publik? ;o)
Själv försökte jag bl.a. sälja ”SNF:s bröllops-specie 1907” på Tradera i helgen … men 800 kr var tydligen för dyrt. Hos Künker betalade man dock ”utan prut” SEK 2.900:-. ;o)

Angivna priser i € (Euro) är utrop (inom parentes) + klubbat … samt i SEK inkl. 15% provision och 7% tysk moms, efter dagens Forex-kurs (9,03 +15% +7% = 11.11).

RÄTT eller FEL …?

Publicerat av
Svara

Varianter, avvikelser, variationer, diverse defekter, fel- och tillfällighetspräglingar etc. verkar intressera allt fler myntsamlare. Är du road av detta kan jag rekommendera Roland Falkenssons ”Typsamlingssidan”. En tankeväckande sida som ständigt brottas med avgränsningsproblematiken runt mynttyper, undertyper, varianter och variationer.

På sidan om Oskar I:s tredjedels-skillingar i bancoräkning (1/3 Skilling Banco 1844-1855) blev jag t.ex. uppmärksammad på en variant (kallad ”Typ 1G”) med streck istället för prickar över bokstaven Ä i RÄTT (1851), ”som hittades på MISAB 6”. Har inte ”orkat” intressera mig så mycket för textvarianter och bokstavsvariationer av knappologityp, men visst är det roligt när man hittar något nytt.

Och självfallet måste man ju då undersöka sina egna mynt och se om man kan hitta något spännande i lådorna?  – Ja visst!  Den första 1851:an jag ”luppade” hade detta ”streck” … och även den andra … och den tredje … men på den fjärde såg det mera ut som två sammansmälta punkter. Och när man tittar lite närmare så ser man att även de andra är två tätt placerade punkter där mellanrummet är skadat. Samma ”variant” finns för övrigt också på 1848 – och även där ser det ut som ett streck med rundade ändar. Det råder knappast någon tvekan om att det rör sig om en stampskada. Det är alltså INTE frågan om en mynttyp. Naturligtvis inte! Och det är heller ingen variant – utan en variation – en stampklump, helt enkelt.

Tradera ”Mynt & Sedlar”

Publicerat av
4

Håller guld- och silvertackorna på att ta över Tradera ”Mynt & Sedlar”…?  Varför säljs det massor av metaller till höga priser – men väldigt få samlarmynt i samma prisklasser?

Har roat mig med att utforska Traderas sökfunktion och gjorde då bland annat en sökning på sålda objekt (auktion + fast pris) inom kategorin ”Mynt & Sedlar”, sorterade efter fallande pris. Av de femtio dyraste objekten hittade jag endats sju (14%) numismatiska samlarmynt – samtliga svenska och präglade mellan 1562 och 1885. Prisnivåerna låg på mellan 15.600 och 79.100 kr. Det sistnämnda priset noterades för en ”Dala-dukat 1810” (och betydde att Tradera-säljaren fick drygt 25% mer än säljaren på MISAB 6 i våras). Resterande 43 objekt var guld-, platina- och silvertackor eller s.k. bullion (d.v.s. mynt och medaljer där det ekonomiska värdet = metallvärdet).

Bland de hundra dyraste objekten var andelen samlarmynt lite högre – närmare bestämt 7+21/100 = 28%. Fördelningen mellan svenska och utländska mynt inom denna grupp var 97%-3% (förvånandsvärt lite utländska mynt alltså) och prisintervallet från 9.950 till 79.100 kr. Lite förenklat kan man alltså säga att objekt över 10.000 kr inom kategorin ”Mynt & Sedlar” till drygt 70% utgörs av metallskrot.  – Kanske är det dags att börja se över kategoriindelningen på Tradera Mynt & Sedlar …?

Olofsson & Hoenauer

Publicerat av
Svara

För tolv år sedan dök det plötsligt upp två olika exemplar av ett mynt som saknas i referenslitteraturen; Erik XIV:s 16 öre klipping 1563 av typ I.  Det var på Spink’s auktion i London år 2000, ”The Karl Gustaf Collection” (Sten Törngren), utrop nr 135 och 137. Inte för att någon myntboksförfattare brydde sig om detta, men ändå.  ;o)   Och så, hösten 2012, dyker det oväntat upp ytterligare två dylika mynt – med endast två månaders mellanrum!  – Ett på eBay och ett på en auktion i Estland (se bild nedan). Det sistnämnda har dessutom valörbeteckning OR – istället för ORE som på övriga ex.

Enligt ”Sveriges mynt 1521-1977” av Ahlström, Almer och Hemmingsson, Stockholm 1976, är typ I endast känd med årtalet 1562, medan samtliga andra årgångar 1563-68 tillhör typ II. Tonkins ”Myntboken 2012” (och tidigare) har uppenbarligen bara plankat SM-boken, men helt missat typindelningen!? Där tas samtliga årgångar upp som ”typ A”, ironiskt nog illustrerade med en åtsida av typ I (1562) och en frånsida av typ II (1564) – en kombination som inte existerar. Varianter som bitecken, korsplacering och ompunsade årtal tas med – men inte typer!?

ERIK XIV. Stockholm. 16 Öre klipping 1562-1568:

  • Typ I – 1562-63 – Graverade av Erik Olofssson
  • Typ II – 1563-68 – Graverade av Mikael Hoenauer (Hohenauer)

Det förekommer dessutom en hybrid mellan en åtsida av typ I och en frånsida av typ II med årtalet 1563. Se Strandbergs Mynthandel, Stockholm, jubileumslista 25, nr 419.

Utöver dessa två typer finns ”ett liknande mynt” som är slaget för en helt annan myntherre och därför utgör en egen typ; Hertig Magnus av Östergötland, 16 Öre klipping 1563 (se Håkan Widjestrands artikel i Mynttidningen 3-1995), med samma myntbild som Erik XIV:s 16-öringar ”ala Mikael Hoenauer”, men med årtalet flankerat av kolon istället för punker.

Skiftet på gravörposten vid Stockholms myntverk 1562-63 kan noteras på flera mynt. Först på dalrarna 1562 där det förekommer två tydliga “stiltyper” (Antell 504 och 505/506). Den förstnämnda är graverad av Erik Olofsson och den senare av en från Prag hitkallad gravör vid namn Mikael Hoenauer (Hohenauer, Hohenawer). På de lägre valörerna dyker ”gravörskiftet” upp först året därpå; på 16 öre klipping 1563 och 1 mark 1563 – Antell 535 (ej 536-537). Jämför Törngren/Spink nr 131 (åtsidan =MH, frånsidan =EO). Man kan även se det på skillnaderna mellan 1561 och 1563 års ½-ören … i SM-boken märkligt nog inte är upptagna som två olika typer – vilket det naturligtvis är.

Från framtiden till KMK

Publicerat av
Svara

Idag inleddes fjärde veckan på jobbet för Kungliga Myntkabinettets nya chef, Eva Ramberg. Hon tillträdde tjänsten den 1 oktober 2012 och ersatte då Ian Wiséhn som styrt KMK sedan 1998. Eva Ramberg kommer från Dalarna och har närmast varit chef för Framtidsmuseet i Borlänge. Dessförinnan har hon jobbat som konservator.

– Jag ser fram emot att arbeta med frågor som rör både den utåtriktade verksamheten samt föremål och bevarande. KMK är ett väldigt fint museum med unik specialistkompetens. Jag hoppas kunna förvalta det som är uppbyggt och samtidigt vara drivande i en positiv utveckling, säger Eva Ramberg.

Det skall bli väldigt spännande att följa KMK:s utveckling framöver. Nytt blod och nya idéer är självfallet mycket viktigt för att verksamheten inte skall gå i stå. Nivån, och även omfattningen, av det KMK av idag presenterar på webben är t.ex. alldeles för dåligt. Det fantastiska material som den nationella myntsamlingen innehåller förtjänar faktiskt betydligt bättre än så här. Man måste kunna nå ut till många fler – och det gör man via internet!  – Vilken man borde insett för länge sedan. Uppsala Universitets Myntkabinett är t.ex. (sedan länge!) ett föredöme vad gäller att fotografera och publicera sina samlingar. Här har KMK mycket att lära.

På Myntkabinettets sida om ”Sveriges Mynt” kan man bl.a. läsa rena faktafel, som exv. De första kopparmynten präglades i Nyköping år 1624 *, men även en del annat som inte är speciellt välformulerat (år 1066 präglades t.ex. inga mynt alls i Sverige).
*  Nix!  Det skedde i Säter i Dalarna under myntmästaren Gillis Coyet d.y. De första kopparmynt i Nyköping tillkom året därpå under ledning av myntmästaren Hans Kroll.

Men när vi nu fått en ”dalkulla” som ny chef för KMK kommer det säker inte dröja länge förrän dylika fadäser plockas bort och ersätts av korrekta fakta, intresseväckande artiklar och mynt- och medaljbilder i massor!  – Varför inte starta en blogg!?  ;o))