Kategoriarkiv: Svenska Mynt

Sju veckor till FriMynt

Publicerat av
Svara

Igår bloggade jag om några tvåkronor som fått ett nytt liv i form av prismedaljer. Nu har jag hittat ytterligare en graverad tvåkrona – jubileumsmyntet från 1921 som normalt har omskriften 400-ÅRSMINNET AV GUSTAV VASAS BEFRIELSEVERK på ”kungasidan”  (som faktiskt är frånsida på detta mynt – åtsidan bär myntherrens namn) … men i detta fall istället bär följande text i vacker skrivstil: Lyckopeng för Grand Hotel 19-8/3-26.

Googlar man lite finner man att Grand Hotel i Stockholm år 1926 genomförde en ombyggnad och modernisering där byggnaden fick sin nuvarande fasad utformad av arkitekten Ivar Tengbom. Men nu skall vi inte till Stockholm denna gång – utan till Helsingborg. När man söker vidare upptäcker man nämligen att Grand Hotel i Helsingborg inte bara invigdes 1926, utan just den 8 mars 1926. Både lyckopengen med Gustav Vasa och hotellet fyller alltså 87 år – nu på fredag! Grattis!  ;o)

På webbplatsen Helsingborg.se läser vi bl.a. följande:
– Grand Hotel, beläget vid Stortorgets södra sida, har sedan tillkomsten (invigt 8 mars 1926) varit ett av stadens representativa hotell och restauranger. Grand Hotel drevs under många år av Frans Johan Frölich, övertogs senare av Sven Bylander och därefter av Olle Bornefors. Hotellbyggnaden är till det yttre i stort sett oförändrad sedan 1926. Fastigheten har en intressant och komplicerad byggnadshistoria. År 1917 köptes tomten, tidigare disponerad av Hotell Munthe, av AB Skånska Handelsbanken, som planerade att bygga ett stort bankpalats. Som arkitekt utsågs stockholmaren Ernst Stenhammar. Kort därefter uppfördes en mindre del av byggnaden, men sedan avstannade bygget av olika skäl. År 1919 gick de båda Handelsbankerna samman med Bank AB Södra Sverige, under namnet AB Svenska Handelsbanken. Eftersom Bank AB Södra Sverige redan hade ett ståtligt bankpalats på andra sidan torget, nuvarande Handelsbanken, skrinlades planerna på byggande av det nya bankpalatset. Vid samma tid rådde en skriande brist på hotell i Helsingborg, något som stadens styrande tänkte sig kunna lösa genom byggande av ett kombinerat konserthus och hotell. Innan detta bygge blev av löstes hotellbristen då det planerade bankpalatset omvandlades till Grand Hotel. I dag ingår hotellet i den internationella Clarionkedjan.

Tänk vad mycket ett gammalt mynt kan berätta. – Och vad kul, spännande och lärorikt det är att efterforska sina objekt och försöka lära sig mer. Med internet är det enklare än någonsin … för vissa saker hittar man inte ens i +50 hyllmeter numismatisk litteratur.

Lyckopengen får man väl överväga att ta med söderut i slutet av april … då årets höjdpunkt för alla myntsamlare går av stapeln, FriMynt i Helsingborg, som i år faktiskt  arrangeras för 39:e! gången, lördagen den 27 april 2013.  – Missa inte detta!

Prisad med tvåkrona

Publicerat av
Svara

De första snödropparna tittar fram … och igår åt vi årets första våfflor – i trädgården! Härligt, det går åt rätt håll nu. Våren är i sikte …

Fixade Du att finna fem fel i förra veckan …? Några gjorde det i alla fall – det har jag mejl-bevis på. Hur som haver skall vi väl visa de rätta svaren:

  • GUSTAV med V istället för F
  • S:t Eriks-märket upp-och-ner
  • FOLKE istället för FOLKET
  • Spegelvänd hjärtsköld
  • Utan punkt under Kr

Blev det alla rätt …?  ;o)

När vi ändå är inne på ”tvåkroningar”, tänkte jag dagen till ära bjuda på några dylika av det lite udda slaget … några som ”fått ett nytt liv” – i form av pris- och minnesmedaljer.

På den tiden, för inte så länge sedan, som vi hade äkta silver och guld i våra mynt, var det inte ovanligt att en blank tvåkrona – eller rentav en gyllene guldfemma – gavs bort som present. (Ibland upplimmad på ett gratulationskort … något som långt senare fått myntsamlare att förväxla dem med felpräglingar – som dock försvinner med aceton).

En variant på detta är mynt som gjorts om, för användas som priser etc. En större modell av s.k. ”love-tokens” (småmynt med graverade namn, använda som berlocker) skulle man kanske kunna säga. Här följer några Oskars-tvåkronor i denna genre.

Oskar II. 2 Kronor 1876-1880.
Frånsidan nedslipad och graverad med texten: Af Segelsällskapet Vettern till … för utmärkt segling inom en prydlig kantbård.

En snabb sökning på nätet gav vid handen att detta segelsällskap bildades år 1885 och fortfarande existerar!  – Segelsällskapet Vättern – Vadstena.

– Segelsällskapet Vättern är en gammal anrik klubb som bildades redan 1885. SSV är ett av de äldsta segelsällskapen i Landet och det äldsta i Vättern. Klubben har i alla tider haft ett brett intresse av kappsegling.

Oskar II. 2 Kronor 1890. 
Frånsidan nedslipad och graverad med texten: Skjutskolan 1890 längs övre kanten och 9:de Pris i mitten.

Har dessvärre inte hunnit efterforska vilken skjutskola som kan tänkas vara självskriven som ”Skjutskolan” i bestämd form, men det kanske någon i läsekretsen kan upplysa om …?  Eftersom tvåkronan är av den typ som introducerades år 1890 och gravyren lämnar samma uppgift, får man väl i alla fall anta att årtalet stämmer.

Oskar II. 2 Kronor 1900-1904.
Frånsidan nedslipad och graverad med texten: 1:sta Pris K.F.G.A.R. 1902 på tre rader, allt inom en enkel kantbård.

Även här går jag bet. Vad kan förkortningen K. F. G. A. R. stå för? Kungl. någonting (militärt?) …? Kamrat Föreningen …??  – Vem löser denna gåta …?

Oskar II. 2 Kronor 1900-1904. Frånsidan (utom pärlkanten) nedslipad och graverad med texten: Till Minne af Ludvig Kockum
19-2/4-05 på fyra rader, allt inom myntets pärlkant.

Ludvig Kockum (1835-1905) var svensk godsägare, skånsk kommunalpolitiker och riksdagsman i första kammaren. Han var även ordförande i Malmöhus läns hushållningssällskap åren 1897–1903. Datumet på tvåkronan stämmer överens med Kockums dödsdag – och kanske har den delats ut vid begravningen?  – Det är kanske ”ett privat kastmynt” vi har med att göra …?  ;o)

Numismatik i brevlådan

Publicerat av
Svara

Idag anlände senaste numret av Svensk Numismatisk Tidskrift (SNT 2-2013). Där finns bl.a. ett fem sidor långt auktionsreferat av Hagander-auktion nr 4, författat av nestorn Lars O. Lagerqvist. Flera av mynten som Lars omnämner har behandlats här på Myntbloggen.se redan i höstas! – exv. de båda sällsynta besittningsmynten från Gustav II Adolf; 4-dukaten 1634 Wolgast och Riga-thalern 1631. Även den förmodade provpräglingen av 1829 års riksdaler i specievikt refereras i artikeln. Att ett och annat falskt mynt ibland kan slippa igenom även ”de stora elefanternas” granskning, är väl kanske ingen direkt nyhet. Nu får vi en av våra tidigare framförda teorier bekräftad av Lagerqvist; ”2½ öre 1661 (7260) är gjuten och togs bort” … en misstanke som faktiskt framfördes här på Myntbloggen.se redan för ett halvår sedan.

Största nyheten för mig var dock att lilla Alingsås har en egen myntklubb!?  – Det var det jävligaste, det hade jag ingen aning om!  ;o)  Alingsås Numismatiska Förening skall enligt SNT hålla till på Roslagsgatan 27 … och, visar det sig, har funnits till ända sedan 1986! – Med inregistrerat organisationsnummer och allt! Söker man runt lite på nätet får man fram två alternativa (gamla?) adresser; Knektegårdsgatan 43A och Högalund 1 … men dessvärre ingen hemsida!?  – Något man kanske borde överväga?  – Lite reklam skulle nog inte direkt skada. Visste i och för sig om att många myntklubbar för en anonym och tynande tillvaro … men det här tog ändå priset! Nog för att jag ”en gång i forntiden” hört herrar Ljunglöf och Brommesson prata om ”alingsåsklubben” – men att den fanns kvar än idag!?  – Vilken skräll! ;o)  Får man besvära om en trevlig helg!?

Finn Fem Fel …

Publicerat av
Svara

Idag fanns det alldeles för mycket att välja mellan. Skrivkramp!  ;o)  Den 26 februari …

  • 1577 avled förre kungen Erik XIV på Örbyhus slott.
  • 1658 slöts freden i Roskilde mellan Sverige och Danmark.
  • 1719 begravs den stupade Karl XII i Riddarholmskyrkan.
  • 1814 avled skulptören och tecknaren Johan Tobias Sergel.
  • 1815 flydde Napoleon från sin fångenskap på ön Elba.

Naturligtvis skulle man lätt kunna hitta lite trevliga numismatiska objekt att illustrera alla dessa händelser med … men, som sagt, idag råder skrivkramp … så det får bli något helt annat. – Varför inte en gammal klassiker?  – FINN  FEM FEL!

Kanske för lätt för den specialiserade variantsamlaren? Hur som helst: FINN FEM FEL!

LYCKA TILL!  – Facit kommer så småningom …

Antikörens nya webbplats

Publicerat av
Svara

Som Du kanske upptäckt genom Mynthandeln.com eller bildlänkarna i myntbloggens högerspalt, ”smyglanserade” vi vår nya webbplats Antikören.se häromdagen. Än så länge har vi mest lagt upp ramverket, men nytt material – MYNT, MEDALJER, SEDLAR och ÖVRIGT – kommer fortlöpande att publiceras – så håll ögonen öppna!

Vi vill gärna ha Dina synpunker på upplägget, då det än så länge finns alla möjligheter att anpassa och justera detta. Även önskemål om vilken typ av material Du vill se på sajten välkomnas. Vi kommer aldrig att kunna lägga ut hela lagret – men ett trevligt urval hoppas vi succesivt kunna erbjuda. – Med Din hjälp kan vi göra webben bättre!

Välkommen till mynthandeln! – ANTIKÖREN Mynt & Medaljer!

2 Daler SM 1673 Garpenberg

Publicerat av
Svara

För tre veckor sedan såldes det ett falskt plåtmynt på Tradera. Inget konstigt med det, då detta är vardag på denna marknadsplats. Det som var lite speciellt med denna kopia var dels att säljaren beskrev den korrekt! (vilket är väldigt ovanligt) och dels att den var av ”den luriga sorten” – en skickligt utförd avgjutning av en originalplåt. En typ av förfalskning som många gånger kan vara svår att skilja från en korroderad originalplåt.

Så hade det inte varit för säljarens uppgifter: – ”DETTA ÄR EN KOPIA. Karl-Axel Lindblom lär ha ägt originalet till denna. Innan han sålde den så lät han gjuta en exakt kopia.”
… hade det varit mycket lätt att förväxla denna kopia med ett lätt korroderat original.

Plåtmyntkopian saknade märkning och är följaktligen förbjuden att sälja enligt Traderas regler – men med detta brukar de ju allt som oftast ”se mellan fingrarna”.

Kan man då lita på dessa uppgifter från säljaren? – Ja, det verkar faktiskt så! – Tack vare att falskmyntaren själv(!) skrivit en artikel i boken ”Samlad glädje”, utgiven av Numismatiska Klubben i Uppsala 1999. Där kan man läsa att Lindblom beställt en kopia av en icke namngiven konstgjutare, som enligt uppgift då också skall ha gjutit ”en kopia åt sig själv – som hans änka för några år sedan erbjöd till Mynthuset”. – Något som naturligtvis fick ”Mr PlateMoney” himself, Bertel Tingström, att reagera och kontakta Lindblom och fråga om plåten blivit stulen. Om den gode gelbgjutaren passade på att gjuta flera exemplar är okänt.

Nu är inte detta enda gången som Garpenbergs-plåten om 2 Daler SM 1673 blivit utsatt för förfalskningar. Förutom denna lömska avgjutning (de två översta stämplarna t.h.) har det även tillverkats präglade kopior (de två nedersta stämplarna t.h.) av denna plåt. Den senare ingår i en mycket omfattande ”serie” som spänner från ½ till 10 Daler SM och sannolikt härstammar från Småland.

I ett gammalt tidningsklipp (tyvärr odaterat – sent 1960-tal?) från Göteborgs-Posten kan man bl.a. läsa om den småländske bysmeden som ”tillverkade mynt av koppar från kyrktak” och att ”ryktet spred sig snabbt – köpare ända från Tyskland”. Det hela uppdagades efter att en köpman från Göteborg hade vänt sig till Kungl. Myntkabinettet i Stockholm för att få några plåtmynt bedömda. – Bland annat en 12 kilo tung 8 Daler SM. Där konstaterades att mynten var falska och det hela blev omgående en polissak. Köpmannen förklarade att han fått dem genom en bytesaffär med en präst i Småland, något som senare skulle visa sig stämma. Han hade fått förfalskningarna av predikanten Målle Lindberg.

Enligt G-P-klippet var tillverkaren en smed i Småland som ”hade som hobby att tillverka kopior av gamla mynt och brännvinsmått”. Han lär ha varit mycket skicklig och ”tillverkade de gamla historiska mynten för hand , smidde och hamrade och ordnade fina stämplar i dem”.

När polisen hämtade honom till förhör, tog han detta mycket hårt, ”ty han trodde inte att hans hobby att göra souvenirer skulle leda till tråkigheter”. Han hade ju inte sålt plåtarna som äkta och på varje mynt hade han klistrat en lapp med ordet ”KOPIA” – och angett samma sak på sina kvitton. Dessvärre var ju denna märkning knappast permanent och någon dylik kopia med originallappen kvar, har då åtminstone aldrig jag sett.

Så vad lär vi oss av detta? – Tja, skall man nödvändigtvis göra kopior av samlarmynt, så skall de naturligtvis vara ordentligt och permanent märkta med KOPIA eller COPY.

Samtida förfalskningar – Riga

Publicerat av
4

Som myntsamlare, och dessutom gammal maskiningenjör, har jag under många år varit intresserad av den tekniska biten av numismatiken – tillverkningstekniken.  – Hur bar man sig egentligen åt förr i tiden?  – Och varför ser mynten ut som de gör? … detta är frågor som roat mig sedan mycket länge. Och just tillverkningstekniken – gärna i kombination med myntens konstnärliga stil – är något som ofta har mycket att berätta om äkta respektive falska mynt. Myntmästare och falskmyntare använde inte alltid samma teknik.

Myntet till vänster är präglat i staden Riga år 1591 av kung Sigismund III av Polen (1587-1632), sedermera även kung i Sverige (1592-1599). Valören är 3 Groschen – eller Trojak, som de brukar kallas i Polen. Just dessa Riga-mynt är präglade med valsverksteknik – och dessutom lite speciella, då de har en mot normen avvikande stämpelställning. Åtsidorna med kungens porträtt har graverats ”på höjden” i präglingsvalsarna, medan frånsidorna med stadsvapnet istället är graverade ”på längden” (eller ”på långsen”, som min jämtländske far skulle sagt). Klicka på bilden för en förstoring – där detta framgår … och notera ”nästa mynts pärlkant” ovan på åtsidan och till höger på frånsidan. Dessa speciella Riga-mynt har alltså regelmässigt höger- eller vänstervända sidor, istället för lik- och motvända som brukligt är på valsverksmynt.

De fyra märkliga ”Riga-präglingar” ovan, skiljer sig emellertid från detta tillverknings-mönster. – På många sätt!  Beträffande motiv och påskrift liknar de originalen … men där slutar också likheterna. I princip ALLT annat är faktiskt skiljaktigt. Förklaringen till detta är att det rör sig om samtida förfalskningar! – Underviktiga och avvikande.

  • Hammarpräglad med årtalet 1591. Stampställning kl. 3. Vikt 1,43 gram.
  • Hammarpräglad med årtalet 1592. Stampställning kl. 5. Vikt 1,35 gram.
  • Hammarpräglad med årtalet 1595. Stampställning kl. 7. Vikt 1,51 gram.
  • Hammarpräglad med årtalet 1596. Stampställning kl. 11. Vikt 1,18 gram.

Präglingstekniken är alltså lika felaktig som stilen. Om förfalskningarnas årtal stämmer kan vi inte heller vara 100%-igt säkra på … men de har med största säkerhet cirkulerat parallellt med originaltypen (nr 7, 1599 = falsk, HP ej VVP) – som präglades 1590-1600 (samt 1588-89, 1619 med annat porträtt). Normalt väger dessa mynt ca 2,45 gram, så förfalskningarna ovan väger alltså endast ca 55% så mycket som originalen.

Något som möjligen indikerar att denna grupp av förfalskningar slagits i större skala, är att man verkar ha använt samma porträttpuns till alla fyra årgångarna. 1592:an saknar för övrig kronbågar (gäller samtliga de exemplar jag kunnat finna) … varför kungen framstår som ”lite kort om huvudet”. ;o)  För övrigt är förfalskningarna mycket slarvigt präglade … vilket kan tyda på att de är tillkomna under stress – eller i stor mängd?

VAR dessa förfalskningar är gjorda, och av VEM, är emellertid fortfarande en gåta? Perforeringen antyder möjligen ett sydligt ursprung? … men å andra sidan finns det även dylika UTAN hål för montering/förvaring – och talrika original MED perforering. Hammarpräglade imitationer (förfalskningar) av Sigismunds trojaker (med Moldaviens vapen – ”en uroxes framvända huvud” – istället för Rigas stadsport) förekommer men är mycket sällsynta. Kanske föregicks (eller efterföljdes) denna myntning av att man helt enkelt slog ”sina mynt” efter Sigismunds polska typer istället …?  – Vem vet?

Kanske finns det någon i läsekretsen vet mer om denna spännande förfalsknings-historia …?  – Maila mig! – eller skriv en kommentar!

Plantsfel & stampklumpar

Publicerat av
Svara

En typ av mynt som man ofta fått frågor om, är kopparslantar med korslagda pilar – ofta så gamla som från 1700-talet.  – Hisnande för gemene man – men vardagsmat för myntsamlaren. ;o)  Många har t.ex. hittat dylika mynt när man grävt i trädgården eller letat i några gamla släktingars tillhörigheter. Dessa är nämligen generellt MYCKET vanliga, även om det faktiskt finns sällsynta varianter. De korslagda (dal)pilarna symboliserar för övrigt Falu koppargruva (även kallad ”rikets skattkista”) i Dalarna och återfinns på kopparmynt från Säter 1624-1642 och Avesta 1644-1830.  – I början och på slutet t.o.m. på mynt som präglats utanför Dalarna (men av Falu-koppar) … nämligen i Nyköping 1625-26 och i Stockholm 1835-55.

De bägge mynten på bilden ovan är i valören 1 Öre SM (där SM = SilverMynträkning), som präglades i Avesta åren 1730-1778. I folkmun kallades dessa mynt för emellertid kort och gott för ”slantar” (en ”dubbel slant” var då 2 Öre SM, präglade 1743-1777).

Men, det jag tänkte komma fram till … var egentligen ett par specifika detaljer på de båda illustrerade slantarna ovan. På 1748:an finns en grop vid ÖR … och på 1761:an en upphöjning vid S.M.  – Varför det? – Och vad kommer detta sig?

– Jo, detta är vad numismatiker och myntsamlare kallar för ett plantsfel – respektive en stampklump (valsklump på valsverkspräglade mynt). Plants är en finare ord för myntämne (ten på valsverksmynt) och plantsfel är alltså en defekt som funnits på myntämnet redan innan präglingen. Det fattas lite metall på 1748:an, skulle man kunna säga. I det andra fallet (1761:an) är det istället lite för mycket metall – p.g.a. att stampen (präglingsverktyget – valsen på valsverksmynt) haft en skada, som resulterat i klumpar, eller förhöjningar, på alla mynt som slagits med denna skadade stamp.

Då båda dessa ”tillverkningsfel” fanns redan när mynten sattes i cirkulation, brukar denna typ av defekter inte påverka priserna i lika stor utsträckning som skador som tillkommit genom åverkan. Man kan se dem som skönhetsfel – eller som tidstypiska kännetecken på dåtidens hantverk och tillverkningsteknik.

Kartmotiv på mynt & medaljer

Publicerat av
Svara

Igår skrev jag några rader om en konstmedalj med kartmotiv (av norra Sverige) på frånsida … och idag tänkte jag bjuda på ytterligare några exempel på samlarområdet; Kartmotiv på mynt & medaljer.

Det finns egentligen inga gränser för uppfinningsrikedomen när det gäller numismatiska samlarområden. Mynt- och medaljsamlande kan vara hur komplicerat som helst – eller hur enkelt som helst! Och det kan vara hur litet – eller stort som helst. Intresse, fantasi och plånbok brukar vara tre bra utgångspunkter när man funderar på att börja samla.
För den som t.ex. är road av släktforskning, kan det kanske vara trevligt att börja samla mynt från ”hela tjocka släktens” födelseår? Och är man intresserad av resor och geografi kan man ju samla på allt ifrån överblivna pesetas och euro till mynt/medaljer med kartmotiv!?  – Ovan tre medaljer – och tre mynt – med just kartmotiv!

Medaljerna på övre raden visar kartbilder över Norge, Sverige resp. Norge-Sverige. Mynten på nedre raden är:  a) Grekland. 30 Drachmer 1963, med karta över den grekiska övärlden, b) Polen. 2 Zloty 2001, med karta över bärnstensleden mellan östersjön och medelhavet, samt c) Brasilien. 20 Cruzeiros 1972, med landskarta.

Plåtmynt från Kengis

Publicerat av
1

Idag har jag med nöje läst Dick Harrisons historieblogg om Världens nordligaste myntprägling? … och ikväll skall jag kolla in hur han sköter sig i På spåret i SVT1.

I november månad 1674 fick bröderna Abraham och Jakob Reenstierna (ursprungligen Momma) från Brabant (i dagens Belgien) myntningsprivilegier för att prägla plåtmynt (av kopparplåt) vid Kengis bruk, beläget norr om polcirken, mellan Pajala och finska gränsen. Anno 1675 präglades plåtmynt i valörerna 1 Daler SM (= silvermynträkning) och 2 Daler SM vid Kengis Bruk, intill den mäktigt brusande Kengisforsen. Bara under första verksamhetsåret 1675 slogs där 2.773 st. 1 Daler SM samt samt 4.025 st. i dubbla valören, 2 Daler SM. Summerar man detta får man en årsproduktion på inte mindre än 10.823 Daler SM … à 1,36 kilo = 14,6 ton plåtmynt. Av dessa har dock endast TVÅ exemplar av 1-dalern och ETT av 2-dalern överlevt till våra dagar.

Myntningen i Kengis kan genom bevarad dokumentation i Avesta påvisas åren 1675-77, 1680-85 och 1687-89 samt genom bevarade mynt även från åren 1693 och 1700-01. Endast NIO av alla dessa plåtar finns idag bevarade. Kengis-plåten 1693 är unik i dubbel bemärkelse. Dels är denna 2-daler (som finns på Kungliga Myntkabinettet, KMK i Stockholm) den enda man känner till – och dels har den årtalet placerat i omskriften – vilket är helt unikt! Alla andra svenska plåtmynt före 1715 har årtalet placerat direkt under kungakronan i hörnstämplarna. Men på den unika ”Kengis-1693:an” finner man alltså istället bröderna Abraham och Jakob Reenstiernas AIR-monogram på denna plats.

Även den ”semiunika” (känd endast i två exemplar) Kengis-plåten från år 1700 (2 Daler SM) är lite speciell. Som den observante numismatikern noterar ser årtalssiffrorna lite konstiga ut. Och tittar man lite närmare på dessa hörnstämplar ser man att myntherre och årtal inte stämmer överens. Omskriften anger CAROLUS XI, d.v.s. Karl XI (1660-97), men årtalet hör ju hemma under sonen Karl XII (1697-1718). Man har alltså använt sig av en gammal präglingsstamp från Karl XI:s tid och i denna graverat om årtalet till 1700. Att man på detta ekonomiska sätt ”uppdaterat” präglingsverktygen verkar ha förekommit även påföljande års Kengis-plåtar, 2 Daler SM 1701, men då med rätt regent.

Själva kopparn till Kengis-plåtarna kom från Svappavaara gruva och fick således fraktas (förslagsvis vintertid) ner till Kengis Bruk – en sträcka på 14,5 mil … något som kanske inte direkt påverkade lönsamheten i positiv riktning.

Den numismatiskt intresserade kanske känner till de rara kopparpolletterna från Svappavaara kopparverk? Dessa dateras till 1660-talet och bär samma bröders initialer; A:I:M … där M:et står för Momma (som sedermera blev R som i Reenstierna). Nu är ju detta ju inte mynt, utan polletter (eller lokala mynt) – även om man vet att de faktiskt cirkulerade i ett stort område även utanför bruket. – Vilken tur! … annars skulle ju Svappavaara-polletterna kunna betraktas som ÄNNU nordligare ”myntpräglingar”.  Minns jag rätt finns det dock teorier om att dessa polletter faktiskt KAN vara (valsverks)präglade i Avesta i Dalarna? – och i så fall är ju Kengis nordligast i alla fall.  ;o)

För den som vill läsa mer om Kengis-plåtarna kan jag rekommendera Bertel Tingströms referensverk ”Plate Money – The world’s largest currency”, Stockholm 1986. Börja på s. 92-93, där Kengis avhandlas … sedan är det bara 342 sidor kvar att studera. ;o)