Kategoriarkiv: Svenska Mynt

Falsk Knut-brakteat

Publicerat av
Svara

Tänkte fortsätta på temat falska svenska mynt … och tar mig idag in i medeltiden. En gammal samlarkopia av Knut Erikssons Lödöse-penning.

Ännu idag använder medeltidsamlarna (”kapsylsamlarna”) 😉 referensverket som kort och gott brukar kallas ”LL”, d.v.s. Lars O. Lagerqvists bok ”Svenska mynt under vikingatid och medeltid samt gotländska mynt”, Stockholm 1970.

Kapitlet ”Götaland ca 1170-1290” inleds med grupp XI – brakteater (ensidiga mynt av tunt silverbleck med spegelvända ”frånsidor”) attribuerade till Erik den heliges son, Knut Eriksson (1167-1196) och sonen Erik Knutsson (1208-1216).

LL XI:A:1a är den klassiska Lödöse-penningen med krönt framvänt huvud i djup relief och omskriften (från kl. 9) KANVTVS REX S avslutat med en stor punkt och ett svärd (första mynttypen på bilden nedan – klicka för förstoring). LL XI:A1b är däremot falsk!

På förfalskningen (fantasipräglingen) ovan har tillverkaren missförstått såväl motivet som brakteatpräglings-tekniken. Kopian är spegelvänd och slagen från fel håll. På ”frånsidan” av bild 1 kan vi läsa (efter den liljeliknande omskriftsdelaren kl. 12) KNVT (korsglob/riksäpple) / hals / spira / R . SV. Denna förfalskning tillhör en grupp tidiga (1700-tal) svenska myntkopior som inspirerats av Elias Brenners verk 1691/1731. Gemensamt är att de är slagna från fel håll, något som man kan konstatera genom att ”frånsidans” motiv är skarpare (har skarpare kanter) än ”åtsidans” mjukare dito. Allt som oftast har denna grupp av kopior också väldigt mörk, nästan svart, patina. På bild 2 är de två första mynten till vänster original från Knut Eriksson resp. Erik Knutsson (den senare av Brenner och Berch dock förd till Erik den Helige), medan de två sista mynten är 1700-talsförfalskningar av dessa typer (nr 3-4 är definitivt samtida, men … eventuellt samtida förfalskningar …?)

Man skulle kunna säga att nämnda kopia är en blandning av två olika Brenner-illustrationer (från 1714) … LL A:1a och något av mynten i LL-grupp B där man misstolkat omskriften. KNVT R. SV finns för övrigt i Berch 1773, men saknas både i LL 1970 och NNÅ 1973-74 (Hemmingsson). Brenner har ritat in en hals som inte finns på originalet – kanske p.g.a. att han ägt ett buckligt eller otydligt exemplar? … och om kungen håller ett svärd (som på originalet) eller en spira? – är inte lätt att avgöra. Falskmyntaren har i sin tur i stort sett använt Brenners högra teckning … men lagt till en spira – och gjort en punkt till en korsglob.

Prästen Nils Rabenius (1648-1717) i Hedemora omnämns då och då i dessa sammanhang. Han var en nitisk samlare av gamla dokument, men även misstänkt för ha missbrukat sina stora historiska kunskaper till att förfalska diverse urkunder. Enligt ryktet lär han även ägnat sig åt falskmyntning (bl.a. av ”daljunkarens mynt”) … kanske en hypotes att arbeta vidare efter …? … men det får vi ta en annan gång … 😉

Myntmässa i Göteborg!

Publicerat av
2

Har just pratat med Jan-Eric Gustafsson från Göteborgs Numismatiska Förening (GNF) som kom med det glädjande beskedet att det återigen blir Myntmässa i Göteborg!

Senast det begav sig var 2009, då GNF arrangerade en gemytligt och trevlig mässa i centrala Göteborg. Och lördagen den 29 mars 2014 är det alltså dags igen. Platsen är som tidigare Ullevi Tennis lokaler på Smålandsgatan 2 i Göteborg … granne med Stureplatsen där Antikören huserade 1981-2007 … och Ticalen fortfarande finns kvar.

Märkligt nog har ju inte storstäderna Stockholm och Göteborg någon större tradition av att arrangera myntmässor. FriMynt i Helsingborg är ju i en klass för sig och därefter är det mest mindre ”klubbmässor”, från Olofström i söder till Borlänge i norr, som arrangeras.

Eftersom undertecknad har en outgrundlig förmåga att ge sig på det mesta som har med numismatik att göra, har det givetvis blivit några mässor också. Hösten 1988 arrangerade vi vår första myntmässa i samband med Antikörens 6:e myntauktion på Sheraton i Göteborg. Myntdagar i Göteborg kallade vi det hela, vilket då inbegrep såväl auktion som myntmässan med utställningar och föredrag. Ett tjugotal handlare från Sverige, Norge och Danmark ställde ut på mässan. Ett par kom t.o.m. ända från Stockholm! 😉  På bilden, som är från 1989 års mässa, har fotografen lyckats med konststycket att fånga åtta mynthandlare på en och samma bild. – Rekord!?  😉

Antikören, Pecunia, Skarabé, Ticalen m.fl. är redan inbokade till GNF:s myntmässa lördagen den 29 mars kl. 11-15. Vill du vara med och ställa ut på mässan är det nog säkrast att ta kontakt med GNF så snart som möjligt. Enligt uppgift rymmer lokalen maximalt ett dussin utställare … och gissningsvis är det ”först till kvarn” som gäller.

Ber att få besvära om en trevlig helg!

Falsk Olof Skötkonung

Publicerat av
Svara

Med anledning av mitt senaste blogginlägget har jag idag lagt upp en ny rubrik i sidhuvudet ovan:
Förfalskningar & Kopior.

Tänkte jag skulle börja det nya året med att starta något nytt. Och varför då inte börja från början – med en falsk Olof Skötkonung. När det gäller förfalskningar och myntkopior är ju Sverige i och för sig förhållandevis skonat från dylika (plåtmynten undantagna) … om man jämför globalt med exv. antika grekiska & romerska, amerikanska och ryska mynt, vill säga … men å andra sidan är det ju just de svenska mynten som samlas flitigast här … så därför börjar vi väl med dessa …

För den som sett Olof Skötkonungs äkta mynt är det väl ganska enkelt att konstatera att såväl stilen som den flacka präglingen och den oregelbundna plantsen (bild 1) helt avviker från originalen (bild 2). Falskmyntaren har knappast haft tillgång till något äkta mynt – utan istället tvingats använda en bild som förlaga. Kikar man runt lite i gamla myntböcker finner man en snarlik tecknad bild i Hans Hildebrands ”Sveriges Medeltid”, 1879-1903 (sidan 781, nr 350). Men en närmast identisk illustration finns faktiskt i Oskar Montelius ”Sveriges Historia, Sveriges Hednatid samt Medeltid”, 1877 (sidan 261, nr 330).

 

 

 

 

Hildebrand till vänster och Montelius till höger. Klicka på bilderna för förstoringar. Studerar man detaljerna så ser man att förfalskaren kopierat flera små feltolkningar, som Montelius illustratör har gjort. Eftersom förlagan är identifierad kan vi också konstatera att kopian inte kan vara tillverkad tidigare än 1877, då boken kom ut … och eftersom jag har haft den sedan 1970-talet … så borde tillverkningsåret hamna någonstans däremellan. Kanske finns det någon läsare som har eller har sett den tidigare …?  – Vikten är f.ö. 2,30 gram, Ø 23 mm, likvända sidor.

Förfalskningar & kopior

Publicerat av
2

– ”När det gäller värdefulla saker finns alltid en risk för förfalskningar och kopior. Så länge det funnits mynt har det också funnits förfalskningar – s.k. samtida förfalskningar, d.v.s. sådana som tillverkats i syfte att cirkulera som betalningsmedel. Med myntsamlandet kom så också myntkopiorna.

Stora sällsyntheter kopierades i brist på original. Ett av de äldsta exemplen i Sverige på detta är från slutet av 1500-talet. Man vet nämligen att Johan III (kung 1568-1592) inköpt en s.k. sturemark från 1512 (för 6 daler), av vilken man gjort en avgjutning som i sin tur avritats (troligen 1601) av vår förste riksantikvarie, Johannes Bureus (1568-1652). Efter att Elias Brenners (1647-1718) praktverk över svenska mynt och medaljer utkommit 1691 (2:a upplagan 1731), ökade antalet kopior samtidigt som en ny grupp dök upp – fantasikopior. Brenners ibland missuppfattade eller förskönade illustrationer av tveksamma – och än i dag svårlösta – medeltidsmynt, skapade luckor i samlingar. I och med att man under lång tid samlade efter Brenners bok, och det naturligtvis var svårt att skaffa mynt som inte fanns, skapades en ”marknad” för dessa – och andra – fantasimynt. Detsamma gällde naturligtvis också kopior av verkliga samlarmynt – och dylika förekommer tyvärr än i dag”.

Ja, så där inleddes en artikel i Mynttidningen Online på Mynthandeln.com … för 15 år sedan. Nu har även Svenska Numismatiska Förening (SNF) valt att uppmärksamma falska mynt. Fenomenet har t.o.m. fått en egen flik på Lennart Castenhags version av SNF:s webbsida. Ett utmärkt initiativ … som säkerligen går att utveckla …

Ett försök att förteckna kända förfalskningar av svenska mynt har tidigare gjorts i privat regi av SNF:s förre webbredaktör, Tony Kamil. Och det är ju bra … för de som samlar just svenska mynt. En annan möjlighet vore ju att försöka förklara HUR falskmyntarna burit sig åt (gjort för misstag) och HUR man skiljer original från kopior … avgjutningar från galvano, nypräglingar från förfalskningar … avslöjar avvikande tillverkningsteknik, rätt och fel vikt, storlek material etc. etc. Metoderna är ju färre än förfalskningarna.

– ”Kärt barn har många namn”, brukar man ju säga och inom detta område finns såväl vedertagna facktermer som myntbeskrivningar av karaktären ”förmildrande omskrivningar”. Här är några snabbt påkomna exempel … som man kanske skulle försöka förklara och definiera i tur och ordning … vid tillfälle:

Samtida förfalskning, imitation, myntförfalskning, kopia, efterprägling, falskmynt(are), myntkopia, falsarium, novodel, museikopia, nyprägling, samlarkopia, fantasiprägling, avgjutning, galvanokopia, slunggjutning, replik, miniatyr, turistkopia, faksimil, souvenir, ”medalj”, plagiat, konstprojekt, nidmynt, åverkan, manipulation, efterapning, Trollhätte-Svensson, Gävlekopior, rysstior, Kinakopior, risdaler, replica, copy, fake, counterfeit, contemporary forgery etc. etc. etc.

Struligt Tradera – Smidigt eBay!

Publicerat av
2

Tänkte jag skulle starta om lite trevliga objekt på Tradera … men det gick väl ”så där”. Funktionen ”Lägg upp på nytt” på Tradera är under all kritik. Man bockar för ett tjugotal nummer – och så laddas 1-2 upp. Efter fem försök tröttnade jag … och loggade in på eBay istället. Oj, oj, oj vilken skillnad! Bocka för det man vill lägga ut … och du får fram en överskådlig lista där man kan ändra annonslängd, format (auktion eller köp nu), priser, bilder – ja precis vad du vill. Och hela tiden får du ett uppdaterar pris på annonskostnaden. Därefter är det bara att klicka och godkänna. Klart!

Även efter avslut är eBay fullständigt överlägset Tradera för oss säljare. Enkelt och smidigt på alla vis. Inget pappersstrul som på Tradera. Man slå lätt ihop flera objekt till en räkning med kombinerad frakt, automatisk faktura via PayPal, snabba betalningar, fält för att knacka in REK-nummer – som då automatiskt genererar ett mail till köparen att grejerna är skickade etc. etc. Tidssparande och smidigt! – Ett rent nöje! 🙂

Ett annat problem med Tradera är ju givetvis den alltjämt växande illojala konkurrensen. Strömmen av falska mynt på Tradera bara fortsätter att öka. Att anmäla (eller blogga om saken) är tydligen fullständigt meningslöst. Tradera är mycket mera fokuserade på att tjäna pengar, än på att försöka förbättra sitt skamfilade rykte. Och man har uppenbarligen inga betänkligheter över att profitera på en omfångsrik palett av bedrägerier och bedrägeriförsök.

Tidigare i veckan fick jag tips (från Damnark!) om en Tradera-säljare som tydligen saluför billiga piratkopior av digitala publikationer från det amerikanska numismatiska förlaget Krause (välkänt bl.a. för storsäljarna World Coins och World Paper Money). Sådana tilltag kan nog bli ganska dyrbara, både för Tradera och säljaren. Den ryska falskmyntförsäljaren som omskrevs i måndags har nu för övrigt utökat sitt sortiment från 45 till 80 förfalskningar. Tradera gör ingenting. Snart är det väl tusentals …?

Pampig göteborgare för 390.000 kr!

Publicerat av
1

Förra veckan såldes det ”en riktigt pampig göteborgare” i tyska Osnabrück – för motsvarande ca 390.000:- i svenska SEKiner räknat. Künker auktion 241.

Just detta mynt satt jag i Schweiz och ”klämde på” för ganska exakt 24 år sedan (den 29 november 1989). Då visades nämligen Karl-Erik Schmitz’ förnämliga myntsamling (ihopsamlad av Ingvar Nilsson, Kristianstad), som dagarna därefter auktionerades av firmorna Swiss Bank Corporation och Spink & Son Numismatics Ltd. i Zürich.

Bara att få hålla en sådan ”silver-puck” (drygt 82 gram) i handen, var en upplevelse. Speciellt för en historieintresserad göteborgare som hade läst om Karl IX:s Göteborg på Hisingen och de mynt man slog där åren 1609-1611 … innan danskarna brände ner staden. Nu bar det sig inte bättre än att ”team Schmitz & Nilsson” hade samlat på sig TVÅ dylika praktmynt! – En dubbelriksdaler och en tredubbel riksdaler (eller 12 och 18 mark om man så vill), båda av samma typ och slagna 1610 i Karl IX:s Göteborg (som låg vid Färjenäs, intill Älvsborgsbrons fäste på Hisingen). – Så vilken skulle man föredra …?

Det är väl kanske lite galet att ”skylla på ångbåtar” … men till viss del satte ett mycket omfattande inropsuppdrag (från en världsledande amerikansk myntfirma) ”käppar i hjulet” för den egna budgivningen. Och eftersom amerikanarna ville vara med på båda praktmynten och även 6-marken i guld ett par nummer senare … kan man i efterhand konstatera att … två budspadar blev en för mycket. 😉  3-riksdalern gick för motsvarande ca 75.000 kr och 2:an klubbades för motsvarande ca 30.000 kr. Billigt!, sade jag redan då. Det är ju av någon anledning alltid de köp man INTE gör, som man ångrar – inte de man gör. Hade jag vetat att det skulle dröja 24 år innan ett hyggligt exemplar (samma!) dök upp igen … hade jag nog varit mera alert 1989. Och hade jag vetat att priset skulle stiga med 420% under tiden, hade jag definitivt varit det!

Nu ”kammade man noll” igen. Redan utropet på 30.000 euro avskräckte. Ja, ja, man lär så länge man lever. I sammanhanget kan det kanske vara värt att notera att den gyllene göteborgska 6-marken 1610 (nu känd i tre ex. sedan Brenners ex. dykt upp i Ryssland) klubbades för motsvarande ca 378.000 kr 1989 … för att långt senare byta ägare hos Künker 2011 (Haganders samling) och då klubbas för måttliga 412.000 kr. Där blev det alltså inga +420%. Det är inte alltid så lätt att veta ”vilken häst man skall satsa på” …

Nu får man väl trösta sig med en unik 2-öring 1609 och en riktigt sällsynt 1700-talskopia av Myntkabinettets unika guldexemplar, istället. – Alltid nåt, sa han som såg Åmål. 😉

En månad till julafton …

Publicerat av
Svara

Idag står det den 24:e i almanackan. Och igår fick jag mail från en kund som köpt en så fin numismatisk julklapp – till sig själv! – att han nu befarade att det skulle bli onödigt mycket blodpudding på menyn den närmaste tiden. 😉  – Julen är alltså i antågande! Idag är det bara en månad kvar till julafton och 1:a advent inträffar redan om en vecka.

För alla de myntsamlare som vill ha ”hårda klappar” i år är det alltså hög tid att skriva sin önskelista. I veckan som gått har jag fotograferat hundratals numismatiska objekt som jag inom kort har för avsikt att erbjuda online på Antikören, eBay och Tradera. Tyvärr tar allt man företar sig ungefär tre gånger längre tid än man tror … så riktigt så mycket material som det först var tänkt hinner jag nog inte med ..? Däremot välkomnar jag alltid önskelistor och förfrågningar om mynt, medaljer, sedlar och övrig numismatik.

Efter dryga 40 år som samlare och 30 år som handlare har man ju samlat på sig en del. Dessutom är ju ”bollen rund” och mynt har funnits i omkring 2.600 år … så det finns en enorm bredd av önskemål som bara väntar på att bli uppfyllda!  😉

Tveka inte att mejla dina önskemål eller funderingar – stora som små! Finns det inte i lager, kanske det går att skaffa fram det via ett omfattande kontaktnät. Det är alltid lika tillfredställande att få nöjet att hjälpa till och utöka eller förbättra en samling. Erfarenhet, äkthetsgaranti och ett rejält bemötande bjuder jag på … det enda du betalar för är själva objekten … och eventuell frakt.  – VÄLKOMMEN!

Säter eller Nyköping …?

Publicerat av
Svara

För ganska exakt ett kvarts sekel sedan, närmare bestämt hösten 1988, författade jag min första numismatiska artikel. Den handlade om Gustav II Adolfs klippingar och vilka av dessa som präglades i Säter – och vilka som kunde föras till Nyköping. Platsen för artikeln var Antikören auktionskatalog 6, 1988, sidorna 20-25.

Mitt intresse för detta hade väckts i samband med en auktionsinlämning av en 1-öres-klipping 1625 med s.k. spansk sköld (se föregående blogg-inlägg). Trots att just detta mynt återfinns i Sveriges Mynthandlares Förenings logotype, hade det sedan 1980-talet pågått en vild debatt om myntet verkligen var samtida …?

När jag började studera saken, bland annat genom att ”demontera” myntens detaljer, upptäckte jag flera märkliga samband … som i sin tur skapade följdfrågor o.s.v. Intressant! All tillgänglig litteratur förtäljde t.ex. att 1624 års klippingar var präglade i Säter, medan de följande tillskrevs ”Säter eller Nyköping” eftersom de hade samma motiv och inte kunde särskiljas. – Men varför fanns det egentligen två mycket vanligt förekommande typer av valsverkspräglade ören 1626 (förutom Arboga)? – Det verkade ju helt ologiskt att dessa skulle kunna vara tillkomna på samma myntverk. Rimligen måste ju en vara från Säter och en från Nyköping. – Men vilken var dalmas och vilken var sörmlänning?

Genom att lägga upp ett kortregister (detta var innan digitalkamerans tid) med auktions- och katalogbilder på över 500 kopparklippingar fick jag ”en fin samling” att studera. Det visade sig ganska raskt att en stor andel av dessa hade ett G (i G-A-R) med en hulling/hake upptill. Andra hade istället en kluven övre spets på G:na. När jag sedan började jämföra resterande detaljer, som krontyper, vasar, bokstäver och siffror … kunde man se ett mönster. Kombinationen av vissa bilddetaljer både skiljde och förenade de olika typerna. De säkra Säter-klippingarna 1624 hade alla ”G med hake” … så kanske hade samtliga dala-klippingar denna typ av G? Redan för 25 år sedan delade jag in dessa ”anonyma” klippingar på respektive myntort … och principen var lika rätt då som nu, även om en del uppgifter kunnat korrigeras efter kompletterande forskning på området. Se vidare Antikören auktionskatalog 16 samt Mynttidningen och Kopparmynt på Myntbloggen.

Ber att få besvära om en trevlig helg!

P.S. Hur många var det som upptäckte att Arboga-klippingen 1626 ovan är falsk …?  😉

Spanska skölden 1625

Publicerat av
Svara

Fick en fråga angående en mystisk kopparklipping idag. Frågeställaren har noterat att den verkar gjuten, med ”porig, gropig och prickig yta” samt att kanterna är slipade. Det rör sig alltså om en kopia, men i vilket syfte är den gjort och är det månne ”en avgjutning av en äkta klipping”?

Nej, det är inte en avgjutning av en äkta klipping – utan av en falsk! En modern sådan dessutom, tillkommen omkring 1970. Jag omnämnde den faktiskt så sent som för två veckor sedan. Och för fyra veckor sedan skrev jag lite om en liknande företeelse; plåtmyntkopior (av koppar) och avgjutningar av dessa (i gjutbar mässing).

På bilden till höger ses dels ett äkta exemplar av detta typ-/provmynt (överst), slaget med släggverks-teknink i Säter 1625, dels en präglad förfalskning från det tidiga 1970-talet (nederst). Frågeställarens ”mynt”  (första bilden) är gjutet efter ett exemplar av den senare kopian.

Rätt vikt är 28,33 gram. Den här avbildade präglade kopian väger 35,26 gram, medan det gjutna exet har en vikt på endast 22,07 gram. Generellt är vikten på Gustav II Adolfs kopparklippingar emellertid högst varierande, så i detta fall är det ingen bra metod för att avgöra äktheten.

Tittar vi däremot på stilen och tillverkningstekniken finns det klara skiljaktigheter. Originalet har inpunsade bildelement – som just i detta fall kompletterats med en handgraverad perspektivteckning på kronorna (av typ E – jämför Antikören auktions-katalog 16, 1995, s. 20-37) – medan kopiorna är maskingraverade efter ett foto eller en tecknad bild. Den senare tekniken ger ett klumpigt utseende med ”rundade detaljer”. Klicka på bilden ovan för en förstoring. En bild säger väl egentligen mer än tusen ord.

Porten mot väster

Publicerat av
Svara

Hemkommen från en mycket trevlig helg i kungliga hufvudstaden men ”tjocka släkten”, kan man konstatera att Stockholm har sina poänger; avkoppling, skoskav, god mat & dryck – allt toppat med skrattfest i form av göteborgshumor ala Galenskaparna.  😉

Idag noterar jag att när vi hade som allra trevligast i lördags, satt Dick Harrison och skrev en artikel med numismatisk anknytning i sin blogg på Svenska Dagbladet. Med blogginlägget Det äldsta Lödöse sällar sig Harrison till skaran av kritiska röster emot Erika Harlitz’ avhandling ”Urbana system och riksbildning i Skandinavien. En studie av Lödöses uppgång och fall ca 1050-1646”  (Göteborgs universitet 2010). Lödöse-kännaren alla kategorier, Rune Ekre, har ganska effektivt sågat avhandlingen redan i Svensk Numismatisk Tidskrift, SNT 8-2011 … och indirekt har jag väl ifrågasatt en del även här på Myntbloggen – om än diskret.  😉

Under vår första myntmässa, på Sheraton i Göteborg 1988, var Lödöse Museum vänliga nog att låna ut det myntningsunderlag av läder som man fann vid utgrävningarna hösten 1987. Genom dessa sensationella fynd blev Lödöses historia i ett slag minst 50 år äldre.

På ”Myntdagar i Göteborg 1988” slog vi också två typer av ”Lödöse-brakteater” – med motiv från stadens äldsta kända mynttyp (se bild). När mässan var över donerade vi en av stamparna till Lödöse Museum för att barn, ungdomar och andra besökare skulle kunna få chansen att prova på hur man präglade brakteater (lövtunna silvermynt) på medeltiden. På länkad illustration ses stampen som undertecknad förfärdigat (i föräldrahemmets garage) till höger på bilden.