Kategoriarkiv: Samlarområden

Vega & Nordenskiöld

Publicerat av
Svara

Dagens namnsdagsbarn är Vega. Kvinnonamn av arabiskt ursprung, identiskt med stjärnan Vega i stjärnbilden Lyran. I Sverige mest känt som namnet på Nordenskiölds fartyg under den så kallade Vegaexpeditionen 1878-1880, då Nordostpassagen upptäcktes.

Adolf Erik Nordenskiöld (1832-1901) var en mångsidig man, född i Helsingfors, friherre, geolog, mineralog, polarfarare, upptäcktsresande och ledamot av såväl Svenska Akademien som Sveriges Riksdag. A. E. Nordeskiöld förekommer på flera svenska medaljer, bland annat den ovan illustrerade, som är formgiven av skulptören Elsie Dahlberg (1916-2005). Medaljen utgavs av Svenska medaljgillet 1980 och är en rejäl sak som mäter hela Ø 70 mm och i brons väger 255 gram.

Annars är den allra vanligaste medaljen över Nordensköld, den som utkom efter hemkomsten från Vegaexpeditionen 1880. Medaljen planerades och graverades redan året innan, då ryktet om bragden spreds över världen. Präglingen skedde hos Petterssons Knapp-makeri i Stockholm och stamparna graverades av den skicklige mynt- och medaljgravören Adolf Lindberg (1839-1916). Denna lilla medalj (jetong – Ø 27 mm, 9,75 gram) såldes i stora mängder under Nordenskiölds mottagande i Stockholm 1880. Det är idag betydligt svårare att finna en välbevarad originalask, än själva medaljen.

Samlare delar med sig

Publicerat av
Svara

Tycker det är väldigt trevligt att det finns myntsamlare som är genuint intresserade av sitt/sina samlarområden – och dessutom är villiga att dela med sig av sina erfarenheter!

Den kanske klarast lysande stjärnan är nog den flitige Lennart Castenhag på Sonesgården i Dala Järna. Lennarts specialitet är väl varianter på Gustav II Adolfs runda kopparmynt, men intresseområdet är uppenbarligen betydligt större än så. Här är de senaste artiklarna.

En annan flitig webbpublicist och samlare är Roland Falkensson i Junsele. Hans senaste projekt är att systematiskt gå igenom illustrerade auktionskataloger och försöka identifiera och sammanställa moderna svenska rariteter. Nu senast var det Karl XIV Johans mynt som avhandlades och tidigare har Oskar I och Karl XV gåtts igenom.

Tanken är att försöka utröna hur många exemplar det egentligen finns av de allra sällsyntaste årgångarna och varianterna. Utmaningarna består bland annat i att såväl gamla katalogbilder med grova raster, som nya PDF-dito i dålig upplösning, många gånger kan vara ”svårlästa” och därigenom kan samma mynt komma att räknas flera gånger. Frågeställningar som kan dyka upp är t.ex. – Är det en repa i själva myntet eller bara i tryckarens film? – Finns fläcken verkligen på myntet eller är det bara på fotot? Speciellt när det gäller moderna ringslagna mynt kan det vara en grannlaga uppgift att identifiera specifika skiljaktigheter (eller likheter), eftersom dessa mynt inte är lika hantverksmässigt gjorda som äldre mynt.

När man får upp olika mynt sida vid sida på skärmen är det dock lättare att få en överblick. Och på så sätt kan andra samlare, genom Falkenssons publicering, få möjlighet att hjälpa till med identifieringsarbetet. Och för att föregå med gott exempel får jag väl då meddela att jag på sidan över 1840 års dukat genast såg att det var något som inte stämde. Rolands ”ex 2”, från Bondes samling, hade ju 1830 års åtsida!? Första tanken var givetvis; Aha, en ny variant? … men icke. Förklaringen var helt enkelt att Nordlind råkat förväxlat bilderna (nr 695-696) i katalogen … och att Falkensson sedan kopierat felet utan att observera den grova pärlkanten. Ingen ny variant alltså.

Så där ja, det var blogginlägg nr 200 … och drygt 500 bilder har det också blivit.

En vecka till FriMynt

Publicerat av
Svara

Så här kunde det se ut på Frölunda Torg för en sisådär 35 år sedan. Då arrangerades s.k. ”samlargator” för mynt- och frimärkssamlare ett antal helger om året. Kompisen Thomas och jag var med på många av dem, både i Frölunda och i Nordstan inne i Göteborg.  – Mina första ”mässor”.

Våren 1982 var Antikören med på FriMynt i Helsingborg för första gången – bara några månader efter att företaget startats. Och nu på lördag är det dags igen. Förr i tiden hölls alltid mässa på lördag-söndag, men sedan några år tillbaka arrangeras den endast på lördagen – vilket räcker utmärkt. Det brukar bli en stressig lördag och man är ganska ”schack matt” efteråt, så som utställare är det rätt skönt att komma hem igen och slippa söndagens alla tittare.
Nu gäller det ”bara” att få med sig ”rätt grejer” till mässan. Vet av erfarenhet att oavsett vad man tar med sig, kommer man få frågor om det som ligger kvar hemma …  ;o)

Antikören KB har samma plats som de senaste åren – på vänster sida mot läktaren till (monter 139-140).  – Titta förbi och tjôta lite, vet ja!  – Och vill Du handla lite också, går det alldeles utmärkt!  – Vi plockar med oss lite ”gott och blandat” så får vi se … ;o)

Välkommen till FriMynt 2013, Idrottens Hus i Helsingborg, den 27 april, kl. 11-18.

Mynt man känner igen

Publicerat av
Svara

Det är märkligt det där att man kan känna igen ett mynt man kanske sett för 15-20 år sedan – eller härom veckan. På FriMynt i Helsingborg för ett par år sedan visade t.ex. en kund upp ett Arboga-öre 1627 med orden;  – En sådan här snygg Arboga har du väl aldrig sett? … Jodå, den där finns på omslaget av Antikören 10 … jag tror den kommer från Prippen … och mycket riktigt – där var den. – Samma ex!

Och när jag kikade igenom nya auktioner på Tradera härom dagen såg jag ett Kalmar-öre jag sett på eBay några dagar tidigare. Det blir allt vanligare att ”samlare” i Sverige köper svenska mynt på eBay och säljer dem vidare på Tradera. eBay’s utbud av äldre svenska mynt kommer främst från Baltikum och eftersom många är tveksamma till att handla därifrån blir priserna allt som oftast lägre än på Tradera.

Att ”samlare” även köper mynt de egentligen inte behöver, har alltid varit en viktig del av myntmarknaden och en stimulans för kommersen. Förr köpte många ”samlare” mynten hos mynthandeln och sålde dem sedan vidare på den lokala myntklubben. Idag är det internet och Tradera som gäller.

Den som har en myntsamling kan få göra en årlig vinst på 50.000 kr utan att skatta för detta. Kan man inte styrka sina inköpspriser gäller en schablon som i praktiken innebär att man kan sälja för 66.666 kr/år skattefritt. Har man däremot köpt in mynten i avsikt att sälja om dem, räknas man som ”hobbyhandlare” – och beskattas från första kronan.

Apropå att känna igen mynt man sett tidigare … dök det upp ”en gammal kändis” på nystartade Pegasus Auctions 2:a auktion … lot nr 2182 hade jag bestämt sett förut. Och igår fick jag mail från en samlarkollega som gjort samma upptäckt. Myntet ifråga finns avbildat och beskrivet i Antikören auktionskatalog 16, 1995, på sidan 27:

Fantasi-typer:  B) ”1 Fyrk 1625 – Valsverkspräglad på höjden”.
”Är egentligen  (O. 6) en hammarpräglad 1 Fyrk 1624, som blivit dubbelpräglad vid präglingen, men där man i senare tid graverat om det nedre F:et så att det skall ge sken av en 5:a”.  – En fejkad fyrk 1624 alltså!

Äkta fyrkar 1625 finns av två olika typer (båda med årtalet ovanför de tre kronorna), slagna på två olika myntorter; Säter och Nyköping. Gemensamt för dessa är att de är mycket sällsynta. I Antikören 16 återfinns de som nr 20 (Säter) resp. 52 (Nyköping).

Guld, silver och papper …

Publicerat av
Svara

Idag föll ”världsmarknadspriserna” på ädelmetallerna GULD (i pappersform) med 8% och SILVER (i pappersform) med 12% – så vitt jag vet … något helt unikt!?

Hur ett sådant extremt prisfall kan ske på så kort tid och vad det bero på, verkar experterna emellertid lite olika förklaringar till. På Svenska Dagbladet (SvD) ger man lite bakgrundsfakta till den märkliga ädelmetallhandeln med papper:

– ”De som köper en guldfutures behöver bara betala in en del av kontraktets värde på det konto som används för att handla med. På svenska kallas det marginalsäkerhet, på engelska bara margin. Säkerheten ska täcka eventuella förluster när framtidskontrakt säljs vidare. När guldpriset faller måste kontot fyllas på”.

Man kan ju tro att guld är guld och silver är silver … men så är det alltså inte alls. Samma dag som värdet på guld och silver i pappersformat faller som en sten … verkar det som efterfrågan på fysiskt guld och silver skjuter i höjden med sådan fart att vissa ädelmetallhandlare säljer slut på sina lager …  – Visst är det märkligt!?

På företaget Liberty Silver AB i Limhamn har man ett forum där det diskuteras runt detta. Även på sajten Ädelmetallforum.se diskuteras det.

Ser fram emot att läsa facit inom kort … ;o)

För den som är road av ett riktigt högt ”silverpris” kan jag rekommendera denna rara brakteat … med ett ”kilopris” på +500 miljoner kr. 😉

KNUT ERIKSSON (1167-1196).
Lödöse. 1 Penning (Brakteat) ca 1175-1185.
Stolt spatserande lejon åt höger, inom slät ring.
0,12 g. LL. XII:A:2-var. UNIK.

Typen = XR, denna stämpelvariant = UNIK! 
Jämför MISAB 1:20, då »den vanliga« såldes för 32.062 kr.

Detta unika exemplar kommer från en gammal samling och har enligt uppgift hittats vid Grankullestigen, Änggården, Göteborg, Västergötland. I referensverket ”LL 1970” inkluderar Lagerqvist denna mycket rara typ i Thordemans grupp VI:1 (1936), illustrerad med de båda mindre typerna »stående, tillbakablickande lejon« och dito »barbariserad imitation« (= samtida förfalskning – som bägge finns både vänster- och hörgervända), och kallar det hela för LL-grupp XII.

Lagerqvist för dem alla till Knut Eriksson (1167-1196), medan Jonsson i NM XL (1995) föreslår Sverker Karlsson (1196-1208). Något som spontant känns märkligt med hänsynt till motivvalet. Även Jonssons spekulationer ang. utmyntningsmängden ter sig tveksam. Är typindelning (och äkthetsbedömningen av imitationerna!!) fel, faller det hela platt. Vi skulle istället vilja föreslå Knut Eriksson för LL 2 och Erik Knutsson för LL 1a och 3 (samt imitationerna). Vetskapen om Knut Erikssons handelsavtal med Henrik Lejonet i Lübeck 1174-80 (omnämnt av Birger Jarl 1252) och avtalet med kung Henrik II av England 1185 (bl.a. om befrämjad handel på Lödöse) gör att man allvarligt måste överväga kronologin för LL XII:2 (inspirerad av Henrik Lejonet?) och LL XI:1a och 2 (efter Henrik II:s mynt). LL XI:1b f.ö. en 1700-talskopia och LL 3 en samtida imitation (förfalskning). Vi håller LL XII:2 för den äldre av dem – ca 1175-85.

Ottossons OTHO-medalj

Publicerat av
4

Idag, den 9 april, har Otto namnsdag – och har så haft sedan 1772 (då Otto-dagen flyttades från den 4 november). Så vad kan passa bättre än att redovisa lite uppdateringar av ”forskningsläget” kring den mystiska OTHO-medaljen (Ø 42 mm), med omskrifterna IMP OTHO CAES AVG P M COS II – MATVRA CELERITAS, som jag skrev om för ett par-tre veckor sedan.

Tack vare ett hett tips från, den uppenbarligen skicklige googlaren, Mikael Runsten här på Myntbloggen, fick jag nys om en för mig okänd medalj över Achille Bocchi med samma frånsida som min Otho-medalj! Achilles Bocchius (1488-1562) var historiker verksam i Bologna och kanske mest känd som författare av emblemboken Symbolicarum quaestionum de Universo genere, 1555.

Bocchi-medaljen (Attwood #1186, översta bilden t.v.) är gjuten och dateras till 1550-talet. Som Attwood påpekar ser åt- och frånsida inte riktigt ut att passa ihop. Åtsidan har en högervänd bröstbild samt omskriften:
ACH. BOCCHIVS. BONONIENSIS. HISTORIÆ. CONDITOR … vilket väl på svenska betyder ungefär; Achille Bocchi, uppbyggare/tecknare/grundare av Bolognas historia.

Nästa steg blev att kontakta Philip Attwood, ”Keeper of Coins and Medals at The British Museum in London” … och författare av referensverket; P. Attwood, Italian medals, c.1530-1600, in British public collections. Sagt och gjort. Iväg med ett e-mail … och redan efter några timmar(!) fick jag svar. Internet är fantastiskt. Det visade sig att Philip Attwood aldrig sett eller hört talas om OTHO – MATVRA CELERITAS-medaljen och därför var mycket tacksam över att få se den. – Vilken tur att jag publicerade den. Philip skriver bland annat så här:

– ”In my catalogue of Italian medals, c.1530-1600, in British public collections (where it appears as no. 1186), I point out that differences in style and size suggest that the reverse does not appear to belong with the obverse, although of course Bocchi had adopted the symbol of moderation for himself. Now seeing the Otho medal, I think it possible that this reverse was created along with the Otho obverse and was then subsequently borrowed by the creator of the Bocchi medal, who perhaps took a cast from an example of the Otho piece”.

Eftersom denna och en del andra renässansmedaljer har en nära koppling till antikens romerska mynt, samt det faktum att ”Otho-medaljen med S-C och soldater”  (nederst på första bilden) av experter tillskrivits Giovanni Cavino (1500-1570) i Padua, var Philip Attwood vänlig nog att vidarbefordra mina frågeställningar till kollegan Richard Abdy … som han presenterar med orden; ”our curator of Roman coins, who will be able to tell us whether the Otho obverse (or indeed obverse and reverse) is known – perhaps the work of Giovanni da Cavino, who was working in Padua at around the same time?”

Det visar sig att även Richard Abdy var tacksam över att ha fått kännedom om denna okända(!) medalj och att han tidigare endast sett åtsidan. Han skriver: ”Many thanks for showing this. Our usual go-to source for Paduans (Klawans* – see attached info sheet) only has the Otho obverse (for the fantasy sestertius type) I’m afraid. The reverse is un-Roman though”.

*  Klawans, Zander H.; Imitations and inventions of Roman coins: Renaissance medals of Julius Caesar and the Roman Empire.

Så då befinner vi oss i läget att en expert på romerska mynt har sett OTHO-åtsidan och experten på italienska renässansmedaljer är förtrogen med MATVRA CELERITAS-frånsidan … men ingen av dem känner till kombinationen. Och hur skulle de kunna göra det? Att Mikael och jag hittat (sidan 445) i boken A Collection of Voyages and Travels, beror ju på att vi hade något att googla på. Annars hade det varit svårt att finna denna kombination. Hur som helst ger uppgifterna i denna bok belägg för att medaljen fanns redan på 1500-talet i det så kallade Amerbach Kabinettet, som idag finns inrymt i Konstmuseet i Basel. (”Amerbach Cabinet”, Kunstmuseum Basel). Det finns t.o.m. ett porträtt av Bonifacius Amerbach (1495-1562), målat i olja av Hans Holbein 1519.

Eftersom jag inte riktigt tycker att Otho-medaljen stämmer överens med det jag sett av Giovanni Cavinos (Giovanni di Bartolommeo dal Cavino eller Giovanni da Cavino) medaljer och sestertie-imitationer, ställde jag ett par djärva frågor till Philip Attwood strax före påsk:  – ”About the Otho-medal … what would you say if I suggested Leone Leoni (1509–1590) …?? It seems that the thin traces of helplines around the legends, can be found on almost all of his medals? Could perhaps Charles V, Duchy of Milan, have ordered a medal over emperor Otho (earlier governor of Lusitania) …??
– Otho > Lusitania (Extremadura) > Aquileia, Brixellum, Cremona …
– Charles V of Spain > Duchy of Milan >  Monastery of Yuste (Extremadura)”.

Har ännu inte fått något svar ang. detta … han kanske fortfarande är i chock …?  ;o)

Medaljkonstnären Giovanni Cavino (1500-1570) producerade tillsammans med (eller på uppdrag av?) historikern och numismatikern Alessandro Bassiano, ett stort antal präglade samlarkopior och fantasipräglingar (s.k. paduaner eller Paduans) av romerska sestertier (stora bronsmynt). På Bibliothèque Nationale i Paris lär det finnas inte mindre än 122 st. bevarade stampar som påstås ha använts till denna produktion.

På bilden här till vänster ses en medalj med dubbelporträtt av Bassiano och Cavino (Ø 36 mm), samt en präglad kopia av en sestertius (i ungefär samma storlek) från kejsar Caligula (37-41 e.Kr.). Nederst en av Cavino-stamparna (kejsar Aelius eller Lucius Aelius).

Cavinos paduaner är idag mycket sällsynta i originalpräglingar – men desto vanligare i senare avgjutningar. Nästan allt man ser till salu inom denna genre är avgjutningar av högst skiftande kvalitet. – Allt ifrån charmigt slitna gamla kopior till klumpiga turistkopior. Fenomenet med avgjutningar gäller i princip lejonparten av alla renässansmedaljer – gjutna som präglade. Original är extremt sällsynta och ofta rent museala. Inget större problem om man är medveten om saken … och att prisskillnaderna är enorma på original och kopior.

Ovan en uppsättning av ”de tolv kejsarna” (The Twelve Caesars) i form av avgjutningar av Cavinos präglade ”medaljer” (sestertie-imitationer). Storlek ca Ø 33-36 mm. Cavinos Otho-sestertius/-medalj är nr 8 ovan och ser ut så här när den lösgjorts ut gjutformen.

Avslutningsvis har jag hittat en medalj som ser ut att ha vissa ”släktdrag” med de båda Otho-medaljerna med ”MATVRA CELERITAS” resp. ”S-C och soldater” på frånsidan (se bild 2 längst ner). Det rör sig om en liten (Ø 33 mm) ”fantasi-sestertie” över kejsar Aelius (jämför Cavino-stampen ovan). Både stilen och frånsides motivet påminner om de omskrivna Otho-medaljerna … och en detalj som mantel är i det närmaste identisk. Notabelt är också att ”min Otho” har spår av hjälplinjer kring båda sidors omskrifter … medan ”Otho – SC” och ”Aelius – SC” har en betydligt mindre frånsida – med pärlkant.

Det finns alltså en del som talar för att medaljen med IMP OTHO CAES AVG P M COS II – MATVRA CELERITAS är ett original … som sedan på olika sätt kopplats ihop med andra medaljer. Frågan är bara VEM som kan vara upphovsman till dessa …?

Tips & idéer mottages tacksamt. Gärna under kommentarer – så får flera ta del av dem.

Skärtorsdagen – Maundy Money

Publicerat av
Svara

– ”Idag är det skärtorsdag, en dag som i vissa länder, dessvärre inte i Sverige, räknas som arbetsfri helgdag. Men vad betyder egentligen skärtorsdag?” … ja, så lyder dagens frågeställning på Dick Harrisons Historieblogg. Där diskuteras bl.a. begreppet Maundy Thursday … något som myntsamlaren naturligtvis genast associerar med Maundy Money … och de små myntset (uppsättningar) av ”miniatyrmynt” av silver i valörerna 1 penny samt 2, 3 och 4 pence, som utgavs i England fr.o.m. 1662 …

… och faktiskt utges än idag! The Royal Mint har t.o.m. en speciell webbsida där man kan läsa med om denna gamla fina tradition.

Kungliga Maundy, som företeelsen kallas, är en gammal ceremoni som har sitt ursprung i det bud Kristus gav efter att ha tvätt sina lärjungars fötter dagen före långfredagen.

Så här berättas det på The Royal Mint:
– ”It seems to have been the custom as early as the thirteenth century for members of the royal family to take part in Maundy ceremonies, to distribute money and gifts, and to recall Christ’s simple act of humility by washing the feet of the poor. Henry IV began the practice of relating the number of recipients of gifts to the sovereign’s age, and as it became the custom of the sovereign to perform the ceremony, the event became known as the Royal Maundy”.

Innan man, under Karl II:s regering började prägla speciella Maundy-mynt, fanns redan under dynastierna Tudor och Stuart, en tradition att ge bort reguljära ”silver pennies” på Maundy Thursday, d.v.s. skärtorsdagen. År 1662 slogs en odaterad Maundy-serie, men från och med 1670 präglas varje år daterade uppsättningar om fyra små silvermynt i valörerna fourpenny, threepenny, twopenny och enpenny.  – Ett stort samlarområde.

Maundy-mynten är t.o.m. så välkända att de hamnat på mynt! På ett 10-dollarsmynt från Eastern Caribbean States 2003, utgivet med anledning av 50-årsminnet av drottning Elisabeth II:s kröning 1953, avbildas nämligen en Maundy-serie 2003.  – Mynt på mynt, så att säga … kanske ett spännande samlarområde i sig …?

Carl XVI Gustaf 1973-2013

Publicerat av
6

I år firar kung Carl XVI Gustaf
40-årsjubileum som statschef. Närmare bestämt den 15 september. Igår meddelade Sveriges Riksbank att man uppmärksammar detta genom att utge en specialdesignad enkrona 2013, dock tidigast i november. Riksbanksfullmäktige har som motiv valt ett förslag av den flitigt anlitade Ernst Nordin. Frånsidesmotivet visar kungens monogram ”krönt” av valspråket FÖR SVERIGE I TIDEN samt däröver en jättelik kunglig krona.

I de kvarvarande utrymmena har man ”klämt in” 1 krona – S / SI på ömse sidor om kronan och 1973 – 2013 på ömse sidor om monogramet, samt SVERIGES KONUNG I 40 ÅR längs myntets nedre kant. Åtsidan (eller ”framsidan”, som Riksbanken säger) uppges få oförändrat utseende – d.v.s. 2001 års form. Någon reguljär enkrona kommer inte att utges under 2013, utan jubileumspengen blir årets krona.

Riksbanken skriver:  – ”Mynten kommer ut tidigast under november 2013 eftersom utgivningen av bruksmynt styrs av efterfrågan i samhället. Därför kan det dröja innan mynten kommer ut i cirkulation”.

Förhoppningsvis skall de väl ändå hinna komma ut innan den nya myntserien, med både en tvåkrona(!) och den lite komiska valören ”1 ENKRONA”, lanseras år 2015 …

Nå?  – Vad tycker ni om jubileumskronan och dess formgivning …?

Personligen tycker jag nog inte att den ”sprudlar av nyskapande” direkt … utan mera att den är ganska ”plottrig”.  – Inte ”överlastad” som en barockmedalj … men … plottrig!

De första mynten i Sverige

Publicerat av
Svara

Tro det eller ej, men i måndags utkom ”en ny tidskrift” om mynt … Roman Denarii. Denna utges av Numismatiska Forskningsgruppen (NFG), som finansieras av forne storsamlaren Gunnar Ekströms Stiftelse för numismatisk forskning. ”Tidskriften finns endast tillgänglig i pdf-format och avsikten med denna serie är att publicera denar-fynden i Sverige. Varje nummer kommer att omfatta en eller flera skatter eller lösfynd”, skriver man på sin hemsida och premiärnumret finns här (PDF 3,65 MB).

I första numret illustreras 50 stycken romerska denarer (denarius/denarii) som är funna ”i svensk jord”, d.v.s. inom Sveriges nuvarande gränser. Samtliga funna på Gotland – och samtliga mycket, mycket hårt slitna. En av dem anges vara en s.k. barbarisk imitation, som vi tidigare haft uppe här på Myntbloggen.se.

Tidsmässigt spänner de omskrivna silvermynten från kejsar Nero till Commodus, d.v.s. ca 54-192 e.Kr. – Men när de sedan hamnat här uppe i Norden, är en helt annan fråga. Då hårt slitna romerska silver-denarer ibland hittas tillsammans med senromerska och bysantinska guld-solidus (plural solidi) från 400-talet e.Kr. kan de mycket väl ha kommit hit tillsammans med dessa. Generellt kan man kanske säga att dessa denarer oftast återfinns i kusttrakterna runt södra Sverige och Danmark. På fastlandet i bättre skick är på Gotland, där de regelmässigt är blankslitna. På vilka vägar de hittade hit är en annan mycket spännande frågeställning.

Ute i stora världen finns dessa silver-denarer i enorma mängder! Så den som är road av att ”plocka ihop en liten silverskatt” av de äldsta mynttyper som cirkulerat i Sverige … hänvisas till eBay.com. Helst vill man ju då ha de riktigt skönt slitna exemplaren, utan alltför mycket korrosion. Roade mig med att göra en snabbsökning på eBay och fick då över 800 träffar, trots att jag begränsade mig till prisintervallet mellan $10 och $30. Noterade dessutom i bara farten att många av ”de allra skönast slitna” mynten som sålts, härstammade från länder som Slovenien, Ungern och Ukraina. Om detta tyder på att de gotländska fynden har påbörjat sin resa i dessa trakter … det får andra sia om.

Ha en trevlig helg!

OTHO – Matura Celeritas …

Publicerat av
2

Kan tänka mig att det finns fler samlare än jag som har ”lagt en del objekt åt sidan”, i väntan på att man, någon gång (helst innan pensioneringen), skall få tid att efterforska dem lite närmare. Dessvärre kan det gå många år innan detta blir av … så varför inte använda Internet för att ”söka information genom publicering”…?  – Lika gärna som att leta själv – kan man ju låta andra ta del av den information man hittat … och sedan komplettera denna till allas fromma. – Sagt och gjort! – Här kommer första ”mysteriet”:

Vid första anblicken kan ju detta se ut som en romersk sestertius (medallic sestertius). Stor och praktfull – med en diameter på Ø 42 mm och en vikt på hela 46,00 gram. Åtsidan visar ett högervänt, lagerkrönt och draperat porträtt av den romerske kejsaren Otho, född år 32 e.Kr. och kejsare endast under tre månader år 69 e.Kr. (det s.k. fyrkejsaråret). Omskrift lyder: IMP OTHO CAES AVG P M COS II. Frånsidans omskrift lyder: MATVRA CELERITAS – och visar ”en allegori om måttlighet” (skall det visa sig).

Efter en del sökande hittade jag en dylik med identisk åtsida! – men en helt annan frånsida. Den anrika firman Classic Numismatic Group  beskriver den så här:

– ”Otho. Æ ‘Sestertius’ (Ø 37 mm, 32.37 grams). IMP OTHO CAES AVG P M COS II, laureate and draped bust right / Soldier (Mars?), holding sword and shield, advancing left towards altar; to left, nude victim bound to palm tree; nude victim below altar; S C to either side. After Giovanni Cavino. 1500-1570. Klawans 9.”

Av en tillfällighet hittade jag för några år sedan en renässansmedalj (på Spink’s auktion i London, 24/1-2008), som har samma frånsidesinskription och motiv som ”min Otho”. Denna medalj, över Altobello Averoldo (c. 1468-1531), Biskop av Pola och guvernör i Bologna, mäter Ø 67 mm och är formgiven av Antonio Vicentino omkring 1530/31. Motivet beskrivs så här:  – ”A prince seated on a chair on a raised platform, holding a sceptre in his left hand, receiving an elderly man, holding a spur and a bridle. Beside him, in the background, stand two other persons, one holding a cornucopia”.

När man sedan googlar och bild-googlar lite hit och dit … dyker det upp en bok med en samling gamla kopparstick;  Achillis Bocchii Bonon. symbolicarum quaestionum de Universo genere quas serio ludebat … som på ett lite modernare språk kan skrivas: Emblems of Achilles Bocchius. På bilden här bredvid ses två av dessa kopparstick (nr 82 och 101 i en serie om 150 olika) som dateras till ca 1555 och alltså är utförda av Achilles Bocchius (1488-1562) i hans förnämliga Emblem book. Det högra motivet beskrivs: Eurymnus fallen on the ground, Pollux and Castor fighting in the centre set in a landscape. – Nog är motivet ganska så likt det på frånsidan på CNG:s medalj (bild 2). Matura Celeritas-motivet är i alla fall närmast identiskt med min Otho-medalj (bild 1).

Så där, nu har jag börjat så smått på denna historia … nu håller vi tummarna för att någon kunnig läsare snappar upp detta … och fortsätter komplettera historien med nya uppgifter, teorier, litteraturhänvisningar, ursprung, datering etc. etc.