Fyrkfynd i Norrköping

Läser i Norrköpings Tidningar och Folkbladet att man bl.a. hittat två Kristina-kvartsöringar (fyrkar) med årtalet 1634 vid utgrävningar i centrala Norrköping. Även Sveriges Radio och SVT tar upp detta i intervjuer med arkeologkonsulten Åsa Berger, som utför utgrävningarna tillsammans med sin kollega Stefan Gustafsson från Arkeologikonsult.

”Mynten registreras och överförs till Kungl. Myntkabinettet i Stockholm”, säger Åsa till Norrköpings Tidningar.

Just 1634 års 1/4-ören togs ju upp här på Myntbloggen.se bara för några veckor sedan … så det är ju bara att jämföra och se vilken variant man funnit. Årtalet 1634 är för övrigt det mest variantrika av alla Kristinas fyrkar. Men det vet säkert KMK …?

Till vänster två huvudtyper, båda med ”bred liljekrona”, men med årtalet placerat upptill resp. nedtill. Den senare är den ovanligare av de två (och finns med och utan Mm).

Norrköpings Tidningar skriver vidare att:  – ”I gravvalven vilar bland andra generalen Johan Lilliehöök som stred för kung Gustav II Adolf och stupade i Leipzig 1632” … vilket ger mig möjligheten både att rätta ett litet sakfel – 1642 skall det vara – och dessutom en anledning att visa en medalj!

– Nämligen denna lilla trevliga sak, som den skicklige, ”frilansande”, mynt- och medaljgravören Carl Enhörning (1745-1821) gjorde på uppdrag av Svenska Akademien 1812. Nämnde Johan Lilliehöök till Fårdala (1598-1642) ses där iförd ”spetskantad krage, harnesk och smala mantelveck hopfästa genom en rund knapp på höger axel” (som Hyckert uttrycker det hela). Frånsidan visar ett altare med kung Gustav II Adolfs byst, framför vilken en döende, naken krigare sjunker ner över sin sköld, som jämte hjälmen ligger på marken, samtidigt som svärdet faller ur hans hand … Vilken hjälte!  😉  Silver Ø 31 mm.

Nej, nu får det vara slutbloggat för idag. Dags att dinera … och sedan försöka hinna med att lägga ut lite nya grejer på eBay och Tradera … hmm … vad skall vi ta …?

Sofia Magdalenas födelsedag

Idag är det 267 år sedan den danska prinsessan – och blivande svenska drottningen – Sofia Magdalena föddes i Köpenhamn den 3 juli 1746.

Den praktfulla medaljen här till vänster är graverad av mynt- och medaljgravören Gustav Ljungberger (1734-1787) med anledning av kröningen i Stockholms storkyrka den 29 maj 1772. Medaljen mäter Ø 56 mm, d.v.s. 18:e storleken, och har nr 2 i Hildebrands verk.

På 1700-talet var man kanske lite mindre pryd än vad som varit fallet i senare tid – åtminstone i vissa kretsar. Den infällda karikatyr-teckningen av Carl August Ehrensvärd (1745–1800) är ju inte direkt ”Viktoriansk”. Det är nästan så jag rodnar själv … men jag hittade den på Wikipedia – jag lovar!  😉

Genom åren har många ”famösa tjejer” varit på besök här ”i mina trakter” (Loholmen / Gräfsnäs) – exv. den Heliga Birgitta, Margareta och Märta Leijonhufvud. Men även Sophia Magdalena har faktiskt varit här. I artikeln ”Historisk väg: Skara–Lödöse”Nationalencyklopedin (Ne.se) kan man bl.a. läsa om ett kungligt härbärge:

– Som en av de första av dem får man – om man börjar räkna nerifrån, i Lödöseändan – räkna Livereds gård, norr om Hålanda, känd för sin prydliga lindallé och sin status som kungligt härbärge. Gustav III övernattade där en gång. Hösten 1766, närmare bestämt – när han var på hemväg från Köpenhamn, där han hämtat sin blivande brud, Sofia Magdalena. Hon däremot bodde på Gräfsnäs slott. I dag en idyllisk ruin med stark dragningskraft på konsertarrangörer och skolreseledare. Då en mäktig renässansborg, tillhörig en kommendör Gripenstedt och med en annan drottnings ande svävande under sina ståtliga tinnar och torn – Margareta Leijonhufvuds.

Mårdskinn, Kuna och Euro?

Idag skriver vi måndagen den 1 juli 2013. Halva året har passerat – och halva återstår. Europeiska Unionen (EU) har idag fått en ny medlem; Kroatiendet hästskoformade landet mellan Ungern och Italien, som även gränsar till Slovenien, Montenegro, Serbien och Bosnien-Hercegovina. Dick Harrisson passar på att uppmärksamma detta på sin blogg idag, med inlägget ”Kungariket Kroatien på medeltiden”, där han bl.a. skriver:

– Det kroatiska riket, som tidvis också omfattade betydande delar av Bosnien, saknade en stark centralmakt. Vissa områden erhöll stort självstyre under furstar med titeln ban. Det största hotet mot Kroatien utgjordes emellertid av den växande ungerska stormakten, som i början av 1100-talet erövrade riket och förenade det med Ungern i en personalunion. Kungen styrde genom baner som vicekungar, och den kroatiska adeln kunde bevara sin starka ställning.

Så varför inte ta tillfället i akt och visa ett litet mynt från denna tid?

KROATIEN. Landskapet Slavonien.
Ban (vicekung) Mikac Mihaljevic Prodavic (1325-43) under kung
Karl I Robert av Ungern (1301-42).
AR-Denar (även banovac, banski denar eller banica), slagen 1330-40. Okänd myntort (Osijek?). Silver Ø 15 mm. Vikt 0,97 gram. Åtsidan: + MONETA REGIS P SCLAVONIA, en springande mård mellan en krona ovan, samt en månskära med stjärna nedan. Frånsidan: Ett stort patriarkalkors med fundament, flankerat av två fåglar, två krönta kungar samt bokstäverna R (bakvänt) och M (= REX MIKAC).

Mården på dessa silvermynt (”banovacer / banski-denarer”) har sitt ursprung i att man under romartiden betalade skatter med mårdpälsar i den romerska provinsen Pannonien – vars största delar idag återfinns i Ungern och Slavonien. Mård heter kuna på kroatiska – och 1994 ersatte man dinaren med kunan som landets valuta. Så historien har gått från primitiva (premonetära) betalningsmedel i form av pälsverk till romerska skattmasar, via klingande silvermynt med mård-motiv på … till egen valuta med samma namn (kuna) … och kanske? … någon gång efter år 2019 till euro? … om den finns kvar då …?  😉

Myntmotivet är intressant även ur ett svenskt perspektiv. Medeltidssamlarna känner säkert igen flera ikonografiska detaljer som; patriarkalkors, fyrfotadjur, krönt kung, fågel, krona samt månskära & stjärna. Alla dessa detaljer återfinns nämligen på diverse Lödöse-mynt från perioden ca 1150-1250 (se ovan). Förklaringen till detta är förmodligen att symbolerna är allmänna – och religiöst / heraldiskt betingade.

Kampen om kronan

Fick av en ren slump se ett TV-program med myntanknytning idag. En repris från i söndags (23/6) som även finns på SVT-play. ”Att skapa ett kungarike” var första programmet i serien ”Kampen om kronan”, där programledaren Christopher O’Regan tar med oss på en resa genom kungariket Sveriges framväxt i ett tusenårigt perspektiv. Två mynt från Olof Skötkonungs dagar visades i programmet. En klassisk OLAF med läsliga omskrifter och en illiterat i avvikande (”lite slavisk”) stil. Båda av CRVX-typ.

Nio korta program om svensk historia, trevligt presenterat av den alltid lika lugne Christopher O’Regan. Enligt uppgift kommer kommande program ha följande titlar:

  1. Att skapa ett kungarike
  2. Kampen om kronan
  3. Riksbyggaren
  4. Den förste fursten
  5. Det våras för adeln
  6. Ragnarök
  7. Adelns revansch
  8. Den kunglige revolutionären
  9. Adelns höst

Det skall bli riktigt spännande att följa fortsättningen på denna serie …

8 öre klipping 1591

Idag läser vi om samtida förfalskningarKjell ”Gorgon” Holmbergs blogg. Ett i mitt tycke väldigt spännande område – i princip lika gammalt som själva företeelsen mynt. Greker, romare, vikingar etc. har alla kopierat och imiterat gängse cirkulerande mynt. Och så sker naturligtvis även i våra dagar. Inget nytt under solen. Kjell visar ett par ”udda” halvörtugar från Sten Sture den yngres dagar – och ett otvivelaktigt äkta jämförelseexemplar. Ovanliga saker som det var roligt att få ta del av. Tack Kjell!

På årets FriMynt kom det fram två olika samlare och visade sina resp. exemplar av det ganska vanliga myntet 8 öre klipping 1591. Båda ville veta om de var äkta – eller kanske samtida förfalskningar? Bakgrunden till frågorna var förmodligen en liten blänkare på Mynthandeln.com om dessa mynt … som i sin tur bygger på artikeln ”Falskmyntning på Johan III:s tid” av P. Anders G. Hagström i Mynttidningen 5/6-1996. Det finns nämligen skäl att tro att myntmästaren Mickel Hansson (mannen bakom de s.k. blodsklippingarna) och dennes son Måns Mickelsson förfalskat dylika anno 1591.

Myntet ovan är en förmodad samtida förfalskning, utförd i grov stil (klicka på bilden för en förstorning) som förefaller vara präglad i ren koppar. Myntet till vänster är tveklöst äkta och har ursprunglig silveryta (efter s.k. vitkokning). Denna klipping finns för övrigt att bese i Avesta Myntmuseums fina utställning. Båda mynten är i för typen ovanligt bra skick och tittar man lite närmare på vasakärvarna ser man tydliga skillnader.  – Original och kopia …?

För den som vill läsa mer om detta rekommenderas nämnda artikel i Mynttidningen.

Avslutningsvis vill vi passa på att önska alla en riktigt skön midsommar! Ät, drick och njut! … i ösregnet …?   😉      / Ulf & Babsan på Vikingabo

Auktionsvecka i Tyskland

Här hemma är det lite tystare än vanligt på myntfronten. Undantaget är väl Castenhag som flitigt uppdaterat sitt s.k. ”silvergalleri”, med utländska medeltidsmynt. Spännande!

I tyska Osnabrück är det emellertid full fart denna vecka. Anrika Künker auktion avhåller auktion 232-235 den 17-21 juni 2013. Som jag skrev om för en tre-fyra veckor sedan finns det i vanlig ordning många objekt med svenskintresse bland Künkers gedigna utbud. Online-katalogen kan du med fördel studera via den utmärkta portalen Sixbid.com.

På bilden ett axplock av de svenska objekt som auktioneras på Künker denna vecka.

Myntfynd – morot för unga!

När en skolklass med åttaåringar i norska Bergen skulle lära sig om odling och vad jorden kan ge, genom att så morötter (gulrøtter) … fick man en oväntad överraskning …

– Plötsligt fann Sverre ett mynt!
– Det står 1771 på den!, ropade han.

Myntet skapade stort interesse bland tredje-klassarna, skriver Bergens Tidende och fortsätter:  – Iveren ble stor da vi fant den nydelige mynten. Den er fra 1771 og er en skilling. Vi syntes dette var så spennende, sier lærer Line Nygard på  Hellen skole. Åtteåringene forteller at de også fant et dyrebein i åkeren. – Kanskje det er fra en dinosaur, lurer en.  😉

Det står Danmark på mynten, og det er fordi vi da var eid av Danmark, sier Bendik, som går i fjerde klasse og kan sin historie. – Kanskje vi blir rike? lurer en ung pike.

Oavsett om myntfynden görs i trädgården eller i mormors sekretär, verkar det vara objektens höga ålder och/eller potentiella värde som fascinerar. – Det är inte utan att man känner igen sig … – Hur gammalt är ditt äldsta mynt? – Vad är det värt?

Men det är egentligen först när man börjar efterforska ”sina klenoder” som det börjar bli riktigt spännande. Ju mera man lär sig, desto mer spännande blir det. Nyfinkenheten eskalerar – och innan man vet ordet av är man kanske myntsamlare! ;o)

Den aktuella mynttypen ”1 Skilling Danske K.M. 1771” (kopparmynt, vikt 11,69 gram och diameter ca Ø 30 mm) präglades i enorma mängder (nästan 55 miljoner ex. – eller ca 643 ton!) under kung Christian VII av Danmark, åren 1771-1785 (alla med årtalet 1771 – utom en sällsynt ”felprägling” med årtalet 1779). Myntorterna var Köpenhamn och Altona (som då tillhörde Danmark, men efter det Dansk-tyska kriget 1864 tillföll Tyskland) samt norska Kongsberg (1784-85). Mynten från sistnämnda ort är faktiskt (till stor del) slagna på blindmynt (myntämnen – i detta fall myntplåtar) av Falu-koppar som importerats till Norge från myntverket i Avesta i Dalarna!  – Helnordiska mynt alltså!

Även om mynttypen i sig är mycket vanlig tillhör dessa mynt de som samlare länge vänt och vridit lite extra på. Det förekommer nämligen en hel del både roliga och sällsynta varianter. Här är några av de mest eftersökta:

  • Men DANKSE istället för DANSKE
  • Men DANAKE istället för DANSKE
  • Men DNASKE istället för DANSKE
  • Men SKILLIING och M.K. istället för SKILLING och K.M.

Dessutom förekommer variationer i utformningen av åtsidans monogram. Tre av de ansvariga stämpelsnidarna (gravörerna) lär ha hetat Bauert, Lunde och Wolff … men vem av dem som stavade sämst …?  – ja, det är faktiskt mer än jag vet … ;o)

Med detta var skoldagen slut. Tycker vi på kort tid hann med en hel del.  – Historia, geografi, rättstavning, matematik, hemkunskap, arkeologi, osteologi … etc.  😉

Falska gjutformar åter på Tradera

Slut på långhelgen. – Vilken för egen del mestadels ägnats åt altanbygge … men korta avbrott för nationaldagsfirande och prinsessbröllop, förstås! Allt i strålande väder … som i eftermiddags avslutades med en rejäl åskskur. Skönt! – Jag behöver vila kroppen. ;o)

Kikade in på Tradera … och där var det ganska lugnt. Kanske sommaren tagit över? På amerikanska eBay verkar det dock vara mera fart. – Så där kommer vi lägga ut nya grejer i kommande vecka!

Noterade att det återigen dykt upp falska kinesiska gjutformar för spadmynt, nyckelmynt och cashmynt på Tradera. Detta var ju en epidemi för ett par år sedan, då massor av dylika såldes för rena fantasibelopp. – Ibland tusentals kronor! Denna gång verkar intresset svalnat betydligt. Dagens slutpriser hamnade mellan 13 kr och 115 kr.

Dessa ”gjutformar” är naturligtvis alldeles nytillverkade och patinerade med samma (äckliga) ljusgröna färg som de brukar vara. Stöter du på dem ”live” så passa på att lukta på dem! Nackdelen med konstgjort patina av detta slag är nämligen att den luktar skit! – Och det är ju precis vad det är!

Det sägs att ”pengar luktar inte” … men moderna kinesiska kopior stinker verkligen – på många sätt! För den som vill kika på äkta vara i denna genre – länkar vi till BM

1 Riksdaler Specie 1831-O

Igår skrev jag några rader om ”en ny variant” (eller samtida förfalskning?) och idag läser jag på Falkenssons blogg om ytterligare ett exemplar av 1 Riksdaler Specie 1838 med gravörsignaturen G på kungens halsavskärning. Och då kom jag att tänka på ett mynt jag såg på Tradera för ett tag sedan …

Karl XIV Johan. Stockholm.
1 Riksdaler Specie 1831 med gravörsignaturen O på halsavskärningen, samt strierad kronbotten på frånsidan.
SMF 60a-var. Falcoin 1A-var.

Myntet bjöds ut av ”numberone”, Håkan Westerlund Mynthandel i Stockholm, på Tradera i april månad. Märkligt nog förblev det osålt och verkar inte heller rönt någon speciell uppmärksamhet bland variantsamlare.

Men nu har vi i alla fall uppmärksammat myntet här på Myntbloggen.se … så nu är det bara att klura vidare på det där med gravörsignaturerna på specieriksdalrarna med årtalen 1831, 1837 och 1838 … och varför porträtten på just dessa bär signaturer …?

Samtida förfalskning …?

Hoppas helgen varit skön och att även ni prioriterat en lagom kombination av arbete och avkoppling i det vackra vädret – framför alltför mycket mynt.

Men lite mynt kan väl inte vara farligt? Innan internet var ju sommarmånaderna minst sagt lugna i myntbranschen … men nu för tiden är det ju faktiskt ganska bra fart även när solen skiner.  – Och när kvällen kommer kan man ju passa på att blogga lite …

På eBay såldes t.ex. i helgen ett ganska roligt ”stockholmsöre 1618”. Översta myntet på bilden till vänster. Stilen är ”lätt grotesk” och det är svårt att kringgå misstanken om en samtida förfalskning. Jämför med det nedre myntet (1619) som är garanterat genuint. Klicka på bilden för att se en förstoring.

Förutom den avvikande stilen har ettöringen 1618 ett ”myntmästar-märke” (bitecken) som påminner om en dödskalle (kl. 12 på båda sidor).

Denna, liksom en del avvikande ”1611:or” , har den senaste tiden saluförts av eBay-säljare i Baltikum (eventuellt kan det vara fynd därifrån?). Den ovan länkade bilden visar två stämpelidentiska exemplar i ”udda stil”. Notera det bakvända N:et i MONETA samt bitecknet ”tre bär på stjälk” (kl. 12 på båda sidor + kl. 3 på frånsidan). Fler varianter på 1611 års stockholmsöre hittar ni på Tony ”Trinten” Kamils hemsida.