Künker auktion 232-235

Det är återigen dags för en serie finfina mynt- och medaljauktioner i Tyskland. En ny ”stor hög” av Künkers fantastiska kataloger (3,676 kg) anlände häromdagen. Denna gång hade man dock lyckats packa lite tokigt – fick två ex. av auktion 233, men inget av 234. – Men vem klagar? Kosta gratis! ;o)

Som vanligt finns det massor med spännande numismatik att studera. Har ännu så länge endast hunnit skumma lite på ytan i det digra utbudet … men redan hittat ett antal svåra (riks)dalrar – exv. Sigismund 1594, Karl IX 1603, Karl X Gustav 1654 (2) samt en Karl XI 1676 i original. Dessa plus en del äldre silvermedaljer av exv. Dattler och Karlsteen finner ni i auktion nr 233, som även finns att tillgå genom portalen Sixbid.com. Notera dock att det finns svenska objekt även i de övriga delarna – utöver massor av internationellt material. Här är några snabblänkar till sökningar på ”Schweden”: Künker 232, 233, 234 och 235.

Auktionerna går av stapeln den 17-21 juni i Osnabrück i Tyskland … men det går självfallet minst lika lätt att bjuda via webben.  – Trevlig läsning och lycka till!

SNF:s småländska årsmöte

SNF:s årsmöte 2013: En tyst minut. Wijk ut, Lind in, Göhle upp. Juniorer 5 x 125 kr. Inga övriga frågor. Utdelning av interna belöningar. Tack för kaffet.

Tja, ungefär så skulle man kanske kunna sammanfatta Svenska Numismatiska Föreningens årsmöte i småländska Vetlanda för ett par veckor sedan. I stort som 2012 alltså.

I ovan länkade årsmötesprotokoll (pdf) finns däremot icke en stavelse om eventuella satsningan på ungdomen, återväxtproblemen eller internet – eller ens tankar därom. Tråkigt, men inte på något sätt oväntat. Söker man lite närmare på SNF:s webbplats hittar man dock en, lite försiktigt undangömd, nyhet! – SNF har lyckats övertala vår vän Lennart Castenhag i Dala-Järna att åta sig den mycket stora utmaningen att försöka återuppliva föreningens stendöda hemsida: Numismatik.se!

Det skall bli mycket intressant att följa utvecklingen och se vad styrelsen har för planer och idéer för sin nya internetsatsning. – Fram med kreativiteten nu! – Överraska oss!

Plundringen av Rom 1527

Den 6 maj 1527 intogs och plundrades Rom av upproriska soldater i den tysk-romerska kejsaren Karl V:s arme. Detta innebar ett avgörande i konflikten mellan Karl V och ”The League of Cognac 1526-29” – en allians bestående av Frankrike, Milano, Venedig, Florens och påvedömet.

När jag läste lite på nätet om detta hittade jag bilden ovan, där Karl V sitter på en upphöjd tron, med en örn vid fötterna, omgiven av sina besegrade fiender; Suleiman, påven Clemens VII och Frans I till vänster samt hertigen av Cleves, hertigen av Sachsen och landgreven av Hessen till höger.  – Kan detta månne vara samma motiv som finns på Aelius-medaljen som tidigare avhandlats här på Myntbloggen.se?  – En upphöjd man med en örn vid fötterna framför sex undergivna personer …?

Kan dessa sammanlänkade medaljer ha något samband med plundringen av Rom 1527 …??

Skall de mycket kortlivade romerska kejsarna Otho och Aelius i själva verket vara symboler för den tysk-romerske kejsaren Karl V …??

Kan vi rent av ha med ett utstuderat fall av satir i medaljformat att göra …??

Vilda teorier – ja visst! Tyvärr vet jag alldeles för lite om de historiska skeendena kring detta för att rättvist kunna bedöma saken.

Något som möjligen kunde tala för ”satirteorin” är att den av mig föreslagna konstnären, Leone Leoni (1509-1590), lär ha haft Pietro Aretino (1492-1556) som beskyddare och tillsammans med sin familj varit bosatt hos honom i Venedig på 1530-talet. Om denne Pietro Aretino står bland annat att läsa att han var ”en toskansk författare, poet, dramatiker och satiriker under den italienska renässansens slutskede. Han skrev gycklande komedier som föregick Molière och Dario Fo, verklighetsförankrade berättelser i dialogform långt före realismens litteratur, sexuellt frispråkiga sonetter och ett stort antal litterärt briljanta och kulturhistoriskt värdefulla brev”.  – För övrigt förekommer han själv på en satirisk medalj.

Så där, då har vi ytterligare lite förslag och teorier att bearbeta och resonera kring … ;o)

Borta bra men hemma bäst

Så var man då hemma igen efter ytterligare ett äventyr i Helsingborg. – En mycket lyckad helg!

Vi åkte ner på fredag eftermiddag, efter att undertecknad (”frökens sists” son) i vanlig ordning irrat runt och hafsat ihop det sista av årets ”mynt- och medaljmix” – i sista minuten. Efter knappt tre timmar anlände vi till mässlokalen där vi stötte på ett par SNF:are som också skulle packa in sina grejer inför lördagens aktiviteter. Sedan bar det av till Grand Hotel – där övernattningen betalades med en speciell tvåkrona. Hade ett par dagar tidigare, till hotellets pigga och alerta VD, Anna Eklund, framfört ”en rolig, udda och intressant förfrågan” … och det visade sig att Cash is King!  – Någon annan som övernattat på Grand för en tvåkrona …?  ;o)

Lördag morgon; väckarklocka, frukost och iväg till mässan. Började packa upp grejerna straxt innan halv tio och blev klar lagom till öppning. Handlarbörsen var ovanligt lugn i år, vilket kanske skruvade ner förväntningarna ett par snäpp. Men när portarna öppnade kl. 11.00 fick man snabbt omvärdera detta. Det blev en ovanligt bra mässa med många affärer, kära återseenden och skratt.

Först efter kl. 5 på eftermiddagen fick man en chans att går runt och kika lite på vad kollegorna hade att erbjuda. Hann emellertid bara med knappt hälften innan hustrun ringde och efterfrågade min närvaro i montern igen. Att man inte ens hunnit runt och hejat på kollegorna var faktiskt första gången för mig. Och det såg länge ut som detta skulle bli mitt första FriMynt utan ett enda inköp!? Men efter ett andra ”rymningsförsök” hamnade jag i alla fall hos en gammal bekant – Anders Falk, som jag känt sedan jag gick med i Göteborgs Numismatiska Förening (GNF) 1978. Anders hade med sig ett trevligt smörgåsbord av medaljer och visade mig en som jag bara inte kunde motstå; mynt- och medaljgravören Erik Lindbergs stora gjutna plakett över sin far Adolf Lindberg, verksam inom samma yrke. Har länge beundrat denna medalj i Ulla Ehrensvärds bok om Erik Lindberg (NM XXXII), men eftersom upplagan anges till endast två exemplar (varav ett på Kungl. Myntkabinettet i Stockholm), trodde jag aldrig att jag skulle få möjlighet att äga den. Tack Anders!  – Den blev jag glad för. Och så blev det då ändå ”ett litet fynd” även denna gång på FriMynt i Helsingborg.  – En fin tradition!  ;o)

Vega & Nordenskiöld

Dagens namnsdagsbarn är Vega. Kvinnonamn av arabiskt ursprung, identiskt med stjärnan Vega i stjärnbilden Lyran. I Sverige mest känt som namnet på Nordenskiölds fartyg under den så kallade Vegaexpeditionen 1878-1880, då Nordostpassagen upptäcktes.

Adolf Erik Nordenskiöld (1832-1901) var en mångsidig man, född i Helsingfors, friherre, geolog, mineralog, polarfarare, upptäcktsresande och ledamot av såväl Svenska Akademien som Sveriges Riksdag. A. E. Nordeskiöld förekommer på flera svenska medaljer, bland annat den ovan illustrerade, som är formgiven av skulptören Elsie Dahlberg (1916-2005). Medaljen utgavs av Svenska medaljgillet 1980 och är en rejäl sak som mäter hela Ø 70 mm och i brons väger 255 gram.

Annars är den allra vanligaste medaljen över Nordensköld, den som utkom efter hemkomsten från Vegaexpeditionen 1880. Medaljen planerades och graverades redan året innan, då ryktet om bragden spreds över världen. Präglingen skedde hos Petterssons Knapp-makeri i Stockholm och stamparna graverades av den skicklige mynt- och medaljgravören Adolf Lindberg (1839-1916). Denna lilla medalj (jetong – Ø 27 mm, 9,75 gram) såldes i stora mängder under Nordenskiölds mottagande i Stockholm 1880. Det är idag betydligt svårare att finna en välbevarad originalask, än själva medaljen.

William Shakespeare

Idag är det 449 år sedan William Shakespeare (1564-1616) föddes.
Han lär väl inte behöva någon vidare presentation, så vi nöjer oss med en länk till Wikipedia för den som vill friska upp minnet.

I samband med 400-årsminnet av Shakespeares födelse, utgavs 1964 en minnesmedalj formgiven av skulptören och medaljkonstnären Paul Vincze (1907-1994). Se bild ovan. Brons Ø 57 mm.

Åtsidan: En vänstervänd bröstbild, omskriften: WILLIAM SHAKESPEARE (ovan) samt 400th ANNIVERSARY (nedan). Bakom porträttet konstnärens signatur ”P. VINCZE”, samt under detsamma: (C) THE SHAKESPEARE / BIRTHPLACE TRUST. 1964.

Frånsida: En man med bok och fackla (symboliserande evigheten) faller på knä framför en sittande kvinna, hållande teatraliska masker, symboliserande komedi och tragedi. Omskriften: WE SHALL NOT LOOK UPON HIS LIKE AGAIN, i exergen 1564-1964, längst ner längs kanten konstnärens signatur ”P. VINCZE”.

Konstnären Paul Vincze föddes i Ungern, studerade i Budapest och Rom. Han flydde till England 1938, där han inrättade en studio i London och blev brittisk medborgare 1948. Han producerade många fina porträttmedaljer i en kraftfull, lite Art Deco-inspirerad, stil och blev med tiden erkänd både internationellt och i Storbritannien.

Mysterium II – rena grekiskan

Eftersom publiceringen av Otho-medaljen med MATVRA CELERITAS på frånsidan blev så lyckad och gav ”lite kött på benen”, tänkte jag nu lagom till helgen bjuda på ytterligare ”en nöt att knäcka”.

Den lilla medaljen på bilden t.v. har jag haft liggande i samlingen i bortåt 40 år! – utan att lyckats ta reda på dess ursprung. Den är uppenbarligen gjuten och mäter endast Ø 21 mm – vikten är bara 7,12 gram.
På frånsidan finns en högervänd bröstbild av en kvinna … och på frånsidan en stående, hjälmprydd(?) figur med spjut och sköld … Athena / Minerva?  Inskriptionen är skriven med grekiska bokstäver … men vad står det egentligen …?

Personligen tycker jag den påminner lite om de, ofta små, antikinspirerade medaljer med grekiska inskriptioner som Valerio Belli (1468-1546) gjorde … men jag har inte lyckats finna just denna. Jämför med Arvid Karlsteens förmodade gesällarbete som tidigare avhandlats här på Myntbloggen.

Så där ja … då får vi se om? – och vem som knäcker denna nöt …?

Ha en trevlig helg!

Aprilväder & Katangakors

På Ulf-dagen i förrgår försvann de sista snöfläckarna på gräsmattan … men igår dalade åter stora snöflingor från himmelen … och i morgon spås det (eller snarare spåddes det härom dagen) vackert väder, sol och 15-20 grader! … – Jag tror det när jag ser det.

Aprilväder med hopp om vår alltså!
Man kommer osökt att tänka på
Karin Boye (1900-1941) och hennes dikt Ja visst gör det ont, ur diktsamlingen
”För trädets skull” (utgiven 1935):
Ja visst gör det ont när knoppar brister. Varför skulle annars våren tveka? 

Medaljen över Karin Boye på bilden här ovan är utförd av mynt- och medaljgravören Ernst Nordin 1979, och är enligt mitt förmenande en av dennes mera lyckade arbeten.

Nu i helgen har jag gjort lite uppdateringar på Antikören.se och kommer även framgent att komplettera webbplatsen med nya trevliga numismatiska objekt. Ibland uppmärksammar jag detta på startsidan – ibland inte. Så kika gärna igenom sidorna emellanåt … den som söker, den finner.  – Först till kvarn!

Nu senast blev det lite primitiva (premonetära) betalningsmedel, som bland annat ett afrikanskt katangakors av brons samt ett par tunga kinesiska silverpjäser – packsadelmynt och pukmynt av äkta silver.  – Först till kvarn!

Ha en fortsatt trevlig helg!

P.S.   I morgon, söndagen den 14 april, har vi avslut på veckans eBay- och Tradera-auktioner. – Kanske finns det något för Dig? – Lycka till!

Arvid Karlsteen (1647-1718)

Eftersom gårdagens blogginlägg kanske blev i längsta laget … tänkte jag kompensera detta genom att idag bjuda på ett extra kort ett.  ;o)

Medaljkonstnären Johan Carl Hedlingers medalj över företrädaren Arvid Karlsteen … som faktiskt bygger på ett självporträtt som Karlsteen själv gjorde omkring år 1700.
Men naturligtvis tog sig mästergravören Hedlinger lite ”konstnärlig frihet” och bäddade in en diskret Fågel Fenix på Karlsteens broderade mantel (finns inte på originalet).

Medaljen ovan är präglad i brons och är dessutom en hybrid med ett porträtt av Nils Keder på frånsidan. Ett silverexemplar – med rätt frånsida, slaget i 1½-riksdalers vikt och med helt underbar patina! – finns för övrigt i Myntbloggens vinjett ovan.

Ottossons OTHO-medalj

Idag, den 9 april, har Otto namnsdag – och har så haft sedan 1772 (då Otto-dagen flyttades från den 4 november). Så vad kan passa bättre än att redovisa lite uppdateringar av ”forskningsläget” kring den mystiska OTHO-medaljen (Ø 42 mm), med omskrifterna IMP OTHO CAES AVG P M COS II – MATVRA CELERITAS, som jag skrev om för ett par-tre veckor sedan.

Tack vare ett hett tips från, den uppenbarligen skicklige googlaren, Mikael Runsten här på Myntbloggen, fick jag nys om en för mig okänd medalj över Achille Bocchi med samma frånsida som min Otho-medalj! Achilles Bocchius (1488-1562) var historiker verksam i Bologna och kanske mest känd som författare av emblemboken Symbolicarum quaestionum de Universo genere, 1555.

Bocchi-medaljen (Attwood #1186, översta bilden t.v.) är gjuten och dateras till 1550-talet. Som Attwood påpekar ser åt- och frånsida inte riktigt ut att passa ihop. Åtsidan har en högervänd bröstbild samt omskriften:
ACH. BOCCHIVS. BONONIENSIS. HISTORIÆ. CONDITOR … vilket väl på svenska betyder ungefär; Achille Bocchi, uppbyggare/tecknare/grundare av Bolognas historia.

Nästa steg blev att kontakta Philip Attwood, ”Keeper of Coins and Medals at The British Museum in London” … och författare av referensverket; P. Attwood, Italian medals, c.1530-1600, in British public collections. Sagt och gjort. Iväg med ett e-mail … och redan efter några timmar(!) fick jag svar. Internet är fantastiskt. Det visade sig att Philip Attwood aldrig sett eller hört talas om OTHO – MATVRA CELERITAS-medaljen och därför var mycket tacksam över att få se den. – Vilken tur att jag publicerade den. Philip skriver bland annat så här:

– ”In my catalogue of Italian medals, c.1530-1600, in British public collections (where it appears as no. 1186), I point out that differences in style and size suggest that the reverse does not appear to belong with the obverse, although of course Bocchi had adopted the symbol of moderation for himself. Now seeing the Otho medal, I think it possible that this reverse was created along with the Otho obverse and was then subsequently borrowed by the creator of the Bocchi medal, who perhaps took a cast from an example of the Otho piece”.

Eftersom denna och en del andra renässansmedaljer har en nära koppling till antikens romerska mynt, samt det faktum att ”Otho-medaljen med S-C och soldater”  (nederst på första bilden) av experter tillskrivits Giovanni Cavino (1500-1570) i Padua, var Philip Attwood vänlig nog att vidarbefordra mina frågeställningar till kollegan Richard Abdy … som han presenterar med orden; ”our curator of Roman coins, who will be able to tell us whether the Otho obverse (or indeed obverse and reverse) is known – perhaps the work of Giovanni da Cavino, who was working in Padua at around the same time?”

Det visar sig att även Richard Abdy var tacksam över att ha fått kännedom om denna okända(!) medalj och att han tidigare endast sett åtsidan. Han skriver: ”Many thanks for showing this. Our usual go-to source for Paduans (Klawans* – see attached info sheet) only has the Otho obverse (for the fantasy sestertius type) I’m afraid. The reverse is un-Roman though”.

*  Klawans, Zander H.; Imitations and inventions of Roman coins: Renaissance medals of Julius Caesar and the Roman Empire.

Så då befinner vi oss i läget att en expert på romerska mynt har sett OTHO-åtsidan och experten på italienska renässansmedaljer är förtrogen med MATVRA CELERITAS-frånsidan … men ingen av dem känner till kombinationen. Och hur skulle de kunna göra det? Att Mikael och jag hittat (sidan 445) i boken A Collection of Voyages and Travels, beror ju på att vi hade något att googla på. Annars hade det varit svårt att finna denna kombination. Hur som helst ger uppgifterna i denna bok belägg för att medaljen fanns redan på 1500-talet i det så kallade Amerbach Kabinettet, som idag finns inrymt i Konstmuseet i Basel. (”Amerbach Cabinet”, Kunstmuseum Basel). Det finns t.o.m. ett porträtt av Bonifacius Amerbach (1495-1562), målat i olja av Hans Holbein 1519.

Eftersom jag inte riktigt tycker att Otho-medaljen stämmer överens med det jag sett av Giovanni Cavinos (Giovanni di Bartolommeo dal Cavino eller Giovanni da Cavino) medaljer och sestertie-imitationer, ställde jag ett par djärva frågor till Philip Attwood strax före påsk:  – ”About the Otho-medal … what would you say if I suggested Leone Leoni (1509–1590) …?? It seems that the thin traces of helplines around the legends, can be found on almost all of his medals? Could perhaps Charles V, Duchy of Milan, have ordered a medal over emperor Otho (earlier governor of Lusitania) …??
– Otho > Lusitania (Extremadura) > Aquileia, Brixellum, Cremona …
– Charles V of Spain > Duchy of Milan >  Monastery of Yuste (Extremadura)”.

Har ännu inte fått något svar ang. detta … han kanske fortfarande är i chock …?  ;o)

Medaljkonstnären Giovanni Cavino (1500-1570) producerade tillsammans med (eller på uppdrag av?) historikern och numismatikern Alessandro Bassiano, ett stort antal präglade samlarkopior och fantasipräglingar (s.k. paduaner eller Paduans) av romerska sestertier (stora bronsmynt). På Bibliothèque Nationale i Paris lär det finnas inte mindre än 122 st. bevarade stampar som påstås ha använts till denna produktion.

På bilden här till vänster ses en medalj med dubbelporträtt av Bassiano och Cavino (Ø 36 mm), samt en präglad kopia av en sestertius (i ungefär samma storlek) från kejsar Caligula (37-41 e.Kr.). Nederst en av Cavino-stamparna (kejsar Aelius eller Lucius Aelius).

Cavinos paduaner är idag mycket sällsynta i originalpräglingar – men desto vanligare i senare avgjutningar. Nästan allt man ser till salu inom denna genre är avgjutningar av högst skiftande kvalitet. – Allt ifrån charmigt slitna gamla kopior till klumpiga turistkopior. Fenomenet med avgjutningar gäller i princip lejonparten av alla renässansmedaljer – gjutna som präglade. Original är extremt sällsynta och ofta rent museala. Inget större problem om man är medveten om saken … och att prisskillnaderna är enorma på original och kopior.

Ovan en uppsättning av ”de tolv kejsarna” (The Twelve Caesars) i form av avgjutningar av Cavinos präglade ”medaljer” (sestertie-imitationer). Storlek ca Ø 33-36 mm. Cavinos Otho-sestertius/-medalj är nr 8 ovan och ser ut så här när den lösgjorts ut gjutformen.

Avslutningsvis har jag hittat en medalj som ser ut att ha vissa ”släktdrag” med de båda Otho-medaljerna med ”MATVRA CELERITAS” resp. ”S-C och soldater” på frånsidan (se bild 2 längst ner). Det rör sig om en liten (Ø 33 mm) ”fantasi-sestertie” över kejsar Aelius (jämför Cavino-stampen ovan). Både stilen och frånsides motivet påminner om de omskrivna Otho-medaljerna … och en detalj som mantel är i det närmaste identisk. Notabelt är också att ”min Otho” har spår av hjälplinjer kring båda sidors omskrifter … medan ”Otho – SC” och ”Aelius – SC” har en betydligt mindre frånsida – med pärlkant.

Det finns alltså en del som talar för att medaljen med IMP OTHO CAES AVG P M COS II – MATVRA CELERITAS är ett original … som sedan på olika sätt kopplats ihop med andra medaljer. Frågan är bara VEM som kan vara upphovsman till dessa …?

Tips & idéer mottages tacksamt. Gärna under kommentarer – så får flera ta del av dem.