Kategoriarkiv: Mynt- & Medaljkonstnärer

Passion eller plikt …?

Publicerat av
2

Efter rekommendation från en läsare, passade jag vid dagens trekaffe på att läsa igenom Brita Malmers postuma artikel (gammalt föredrag) i senaste SNT. Intressant!

Reagerade bl.a. på dessa meningar:
– ”Vad driver då egentligen en sådan som mig? Det är faktiskt inte någon intensiv kärlek till numismatik, det finns andra intressanta ämnen också. Utan snarare är det plikten, man måste fullfölja vad man en gång åtagit sig”.

Efter att ha lagt ifrån mig tidningen och hällt upp en påtår, slog det mig dels hur totalt olika ingångar man kan ha till numismatiken. Och dels hur fantastiskt omfattande numismatiken verkligen är. Den är faktiskt OÄNDLIGT mycket mer än ”tredimensionell”, som Malmer uttrycker det. Global ekonomihistoria över tid är blott en liten, liten del av detta – i likhet med stamkopplingsscheman. Man får aldrig ihop ett färdiglagt pussel av endast 3-4 pusselbitar. Rigid källkritik i all ära, men det är först när man börjar vidga sina vyer och addera ”tvärvetenskapliga hjälpmedel” (och fantasi i meningen ”thinking outside the box”), som konsthistoria, gravörstilar, tillverkningsteknik, typkategorisering, historical timeline etc. etc. som det börjar bli riktigt intressant med numismatik.

Själv är jag nog Brita Malmers raka motsats. För mig är det ett passionerat intresse och en aldrig sinande nyfikenhet som är drivkraften. Jag vill veta mer och formulerar därför frågeställningarna på många olika plan. Ju mer man lär sig, desto mer finns det att upptäcka! – Och ifrågasätta!! … så kanske finns det ändå en likhet …?  😉

Ber att få tillönska en trevlig helg!

Medaljdag i Uppsala!

Publicerat av
Svara

Idag läser jag på Kjell ”Gorgon” Holmbergs blogg att det snart är dags för det årligen återkommande arrangemanget ”Myntdag i Uppsala” – i år med tema MEDALJER.

Lördagen den 26 oktober kl. 13-16 arrangerar Uppsala Universitetets Myntkabinett tillsammans med Numismatiska Klubben i Uppsala Myntdag i Uppsala (pdf).

Förutom gratis entré bjuder man på fyra kortare föredrag om medaljer.

Myntkabinettet i Uppsala är för övrigt en föregångare i den numismatiska museivärlden genom sin rikligt illustrerade samlingsdatabas över mynt, medaljer, polletter, sedlar etc.

Trots att sökfunktionerna tyvärr inte är de bästa (saknar en gallerivisning, årtalssökning, ”snällare träffbild” etc.) är detta ett strålande initiativ som Kungliga Myntkabinettet i Stockholm har massor att lära av. Rejäla bildstorlekar – och gott om dem! BRA!

Isensnidare Petter Michelsson

Publicerat av
6

Bland klenoderna i mitt mynt- och medaljkabinett är denna medalj en av de absoluta favoriterna. Petter Michelssons underbara medalj över Gustav II Adolf omkring 1631.

Vad är det då för speciellt med denna medalj?  – Jo, för det första har den en helt unik formgivning med ett halvt framvänt porträtt som “kommer ut ur bottenytan” – 8 mm!
– Och inte blir det sämre när man vänder på den heller; ett magnifikt riksvapen i bästa barockstil. Omskriften lyder: GVSTAVUS ADOLPH DG SVECO GOTH WAN REX M P FINL … som taget från ett kopparöre.
Och som gammal kopparmyntsamlare blir man ju närmast lyrisk när man, bl.a. tack vare sveakronorna, kan attribuera medaljen till myntgravören Petter Michelsson, verksam från 1628 och framåt – på flera olika myntorter. – Kan det bli bättre än så?

Bildmontaget ovan talar väl egentligen för sig själv, men för att förtydliga lite kan man väl ändå nämna att Michelsson har använt en identisk puns till sveakronorna 1628-31 (och en annan 1638-41), samt att lejonen med sin typiska ”dubbelsvans”, vasarna, dekorationerna, voluterna etc. har många gemensamma stildrag för Michelsson.

Speciellt tydlig är likheten mellan voluterna på 1631 års medalj och 1641 års 4 mark … som för övrigt har samma åtsida som den berömda riksdalern 1642-M (med Mickelssons signatur under Frälsaren).

Just detta år (1642) skriver gravören (Isensnidaren)  Petter Michelsson ett klagobrev till regeringen där han beklagar sig över att myntmästaren i Stockholm, Anthony Grooth d.y. (1641-45), ville försätta honom ur tjänst och istället anställa en billigare kraft. I brevet säger sig Michelsson ha varit i rikets tjänst som gravör vid såväl koppar- som silvermyntverk i 14 års tid – d.v.s. från 1628. Han poängterar också att han är ”den ende infödde svensk” som lärt sig detta yrke.

Ny medaljbok från GNF!

Publicerat av
Svara

Idag anlände månadens kallelse från Göteborgs Numismatiska Förening (GNF). Denna gång var försändelsen extra tjock, då den även innehöll föreningens senaste småskrift – den 30:e i ordningen!

Författare är även denna gång den flitige Bo Gustavsson och titeln lyder: ”Ivar Johnsson som medaljkonstnär”.

Förutom spännande läsning om Pehr Dubb (GNF 26) och Johan Frans Podolyn (GNF 29) har Bo Gustavsson tidigare skrivit om en annan ”tråkig” medaljkonstnär, nämligen Karl Hultström (GNF 27). Och nu ger han sig alltså på skulptören Ivar Johnsson (1885-1970), som även utfört ca 35 medaljer. Missförstå mig rätt. När jag lite vårdslöst skriver ”tråkiga” medaljkonstnärer, så syftar jag varken på deras person eller deras produktion – utan snarare på att de kanske inte tillhör de allra mest framträdande och eftertraktade medaljörerna under sin tid. – Lite bortglömda om man så vill.

Min absoluta favorit bland Ivar Johnssons medaljer är utan mista tvekan den över den göteborgske donatorn Charles Felix Lindberg (1840-1909). – En man i kubb (eller plommonstop) – bara en sådan sak! Dessutom en frånsida med kända byggnader i Göteborg – Skansarna Lejonet och Kronan, Kronhuset, Tyska kyrkan och Domkyrkan.

Medaljen, som präglads genom juvelerarfirman W. A. Bolin i Stockholm 1926, utdelades ”som belöningsmedalj i samband med de tävlingar som anordnades för att stimulera till att skapa vackra och välskötta trädgårdar, gårdar och balkonger”. Den mäter Ø 56 mm (18:e storleken) och är känd i guld, silver, brons … och gjutjärn! Har f.ö. varit lycklig ägare till den sistnämnda rara gjutjärnsmedaljen (en gång inköpt tillsammans med en dito i form av Carl Milles Göteborgs-medalj 1923). Men dessa överlät jag åt en special-samlare på Göteborgs-medaljer – eftersom han behövde dem bättre än jag.  😉

Idag fick jag dessutom lära mig att denna ”kubbmedalj” finns i olika upplagor (varianter). När man 1931 behövde upphandla flera exemplar av medaljen, fann man nämligen att stamparna var defekta, varför man nödgades beställa nya. Detta skedde hos Sporrong & Co (med just den märkningen på randen).
Den senare upplagan har Sporrong emellertid ”städat upp” (retuscherat) en aning, genom att förtydliga inskriptioner och vissa detaljer (exv. en mindre och skarpare konstnärssignatur, större kanongluggar på Skansen Kronan etc. – se bild). Intentionerna har säkert varit goda, men den senare modellen tappar något i känsla och ger, som Bosse skriver, ”ett mera livlöst intryck”.

Har du inte redan fått Bo Gustavssons nya bok med posten, är det bara att gå in på GNF:s hemsida och söka medlemskap. Småskrifterna ingår i medlemsavgiften.

Nytt norskt myntfynd!

Publicerat av
1

Försöker hänga med vad som händer på myntfronten här hemma och runt om i världen. Internet finns ju även på landsorten och man vill ju hålla sig uppdaterad. Vid dagens myntsurfande noterade jag bl.a. att även ”SNF-bloggaren”, Ingemar Svensson (SNF:s sekreterare), hade uppmärksammat GNF:s förestående 70-årsjubileum! – Det var nog första gången jag läst något om Göteborg där. 😉  KUL!  – Lite variation skadar inte.

Göteborgs Numismatiska Förening (GNF) leder ju för övrigt fortfarande tävlingen om Sveriges vackraste numismatiska medalj.  – Ja, om du frågar mig alltså.  😉

Gunvor Svensson Lundkvists härliga jubileumsmedalj från 1973 är mycket vacker, charmig – och svårslagen! Vill minnas att upplagan i silver endast är 52 ex. – men man vill ju gärna ha minst två exemplar i alla fall … för då kan man ju visa båda sidor samtidigt.  😉

Surfade vidare och hamnade i vårt kära broderland i väst, där jag fann Kjetil Kvists trevliga och läsvärda blogg. Kjetil berättar nu senast dels om att kineserna nu också gjort kopior på så pass enkla mynt som den norska jubileums-tvåkronan 1914, dels att man nyligen gjort ett spännande myntfynd i Norge.

Det rör sig om ett medeltida norskt silvermynt av sterlingtyp som är ihopvikt så att endast frånsidan kan studeras. Vikten är 1,163 gram och tittar man noga kan man skönja ett ganska fylligt kors (short cross-typ). På den monterade bilden har konturerna fyllts i med rött för att förtydliga.

Dessvärre är det väldigt svårt att läsa omskriften på myntet. Kjetil Kvist diskuterar om det kan vara slaget för kung Magnus Lagabøte – eller hans son Eirik Magnusson? Kjetil verkar landa i den senare – och jag är nog böjd att hålla med honom.

Man hade ju gärna vilja veta hur andra sidan ser ut … men det är nog tveksamt om någon konservator vågar sig på att försöka räta ut myntet? En möjlig alternativ metod skulle kunna vara att, efter ordentlig rengöring, tillverka en galvanokopia av koppar – och sedan räta ut den istället.  – Fiffigt va?  🙂

På bilden t.h. illustreras tre olika typer av Eriks sterlingar. Den som anses äldst är den med omskrifterna ERICVS REX – BENEDICTVS DEVS. Som ni märker saknar den de fembladiga rosorna i korsvinklarna – precis som det nya norska fyndet.

Det är faktiskt inte första gången som dessa och liknande mynttyper avhandlats här på Myntbloggen. Redan i maj skrev jag om en ”Västsvensk penning …?” och ”Edvard I:s nya mynt 1279”. Detta sedan jag läst SNT och fått syn på ett obestämt mynt jag länge haft i min samling. Kanske är det norskt? Kanske är det svenskt? Som så ofta har experterna olika åsikter.

Boktryckarkonstens fader

Publicerat av
Svara

Med anledning av att Bokmässan i Göteborg börjar på torsdag, skriver Dick Harrison idag om Johannes Gutenberg (ca 1400-1468), boktryckarkonstens fader.

Dick Harrison skriver bl.a.
– ”Johann Gutenberg från Mainz, som egentligen var guldsmed, utvecklade ett sätt att tillverka matriser (gjutformar), med vilka det var möjligt att tillverka likadana bokstavstyper i metall.

Det är inte utan att man kan skönja vissa likheter med mynttillverkning medelst punsar, matriser och stampar. Harrison fortsätter:  – ”Själva pressen var det minst innovativa – det var troligen en vidareutveckling av träpressar som bland annat användes för att pressa vindruvor”. Även här finns paralleller till myntpräglingsteknik. Skruvverket (även kallad balancier) introducerades omkring 1530 (enl. Cooper) och Gutenbergs bibel trycktes 1555-58.

Bronsmedaljen över ”Johannes Guttemberg” är graverad av Gayrard år 1818 och ingår i Durans medaljserie ”öfver ryktbara män af alla nationer”. Denne Gayrard har för övrigt också gjort medaljer över Dante, Gustav Vasa och Galileo Galilei – i Durans regi.

Hedlinger 1729 & Fehrman 1755

Publicerat av
2

Idag tänkte jag att vi skulle ta en närmare titt på Hedlingers vackra medalj över Riksbanken, som ju var på tapeten här i fredags.

Medaljen formgavs år 1729 av den i Schweiz födde mästergravören Johan Carl Hedlinger (1691-1771).

Bror Emil Hildebrand tar upp den som nr 21 (under Karl XI), där han rubricerar den som ”Rikets Ständers Bank grundlagd den 17 september 1668”. Och i Peter Felders verk har den nr 109.

Åtsida: En krönt kvinna (Sverige) i antik dräkt, med handen på sin trekrönta sköld och ett lejon vid sin fot, sitter, stödjande armen på en kub, på framsidan prydd med de fyra riksståndens sinnebilder, över vilka pengar falla ur två ymnighetshorn.
Omskriften: HINC. ROBVR. ET. SECVRITAS.  = HINC ROBUR ET SECURITAS
(= Härav styrka och säkerhet).

Frånsida: Riksbankens hus vid Järntorget i Stockholm. Nederst i exergen: EXSTRVCTA. HOLMIÆ. A. MDCLXVIII.  (= Uppförd i Stockholm år 1668).
Omskriften: BASILICA. ARGENTARIA. ORD. R. SVEC.  = BASILICA ARGENTARIA ORDinis Regni SVECiae = Sveriges rikes orden ”basilica argentaria” (typ börslokal).

Medaljen mäter hela Ø 63 mm och dess tillverkning har därför krävt enorma präglingskrafter. Detta fick i sin tur till följd att Hedlingers stampar brast – och nya måste tillverkas. Detta skedde år 1755 och eftersom Hedlinger flyttat tillbaka till sitt hemland redan 1745, gick uppdraget till dennes främste elev, Daniel Fehrman (1710-1780).

De båda varianterna är i stort sett identiska, men en liten detalj skiljer. Hedlinger har diskret och finurligt signerat sin medalj med ICH – 1729 på några av mynten som strömmar ut ur åtsidans båda ymnighetshorn. Och Fehrman har då på motsvarande sätt signerat DF – 1755. Kanske lite svårt att se på de kraftigt förstorade bilderna – men signaturerna finns där. En bokstav/siffra per mynt.

Kompletterande illustrationer av Daniel Fehrmans signatur på 1755 års upplaga av denna medalj.
Klicka på bilden för förstoring. 

Att skriva mycket tar tid …

Publicerat av
Svara

Idag har jag gjort fortsatta efterforskningar och skrivit vidare på en artikel som bara växer och växer … och det är mestadels morfars fel – trots att jag aldrig träffat honom! Jodå, bilden är en ledtråd – det har med Evert Taube och hans svärfar, hovkonstgjutare Herman Bergman att göra … men mer än så blir det inte idag … Håll ut!  😉

Grattis Tjabo!

Publicerat av
Svara

Idag firar Kung Carl XVI Gustaf
40 år på tronen. Grattis!

Kvällens ”minnesprogram” signerat Sara Bull (en timslång intervju utan en enda vettig fråga) var väl ungefär lika uselt som gårdagens jubileums-konsert var strålande bra! Det är minsann inte var dag som stockholmarna lyckas producera ett så underhållande TV-program. Hatten av speciellt för den fullkomligt lysande konferenciern Stefan Forsberg på Konserthuset.

Sveriges Riksbank vill också vara med och fira – med ett minnesmynt! … men inte idag. Nej, man har dessvärre helt missat timingen för denna utgåva. Och detta trots att man haft gott om tid på sig. Redan i mars månad skrev man så här på sin hemsida:

– ”Alla 1-kronor som ges ut 2013 får den här speciella präglingen. Mynten kommer ut tidigast under november 2013 eftersom utgivningen av bruksmynt styrs av efterfrågan i samhället. Därför kan det dröja innan mynten kommer ut i cirkulation”.

Dålig planering med andra ord. Och en försutten chans att ”göra lite reklam”. Svagt.

För formgivningen av det nya minnesmyntet svarar den produktive skulptören, mynt- och medaljgravören Ernst Nordin … som figurerade här på Myntbloggen för på dagen ett år sedan. Ernst är för övrigt också konstnären bakom ”2015 års mynt”, som i sann Riksbanks-anda kommer att utges i slutet av oktober 2016 …  😉

Skeppsbyggaren af Chapman

Publicerat av
Svara

Ingen enskild person har väl haft så stort inflytande på skeppsbyggnadskonsten i Sverige som Fredrik Henrik af Chapman. Hela hans liv kom att präglas av fartyg och skeppsbyggeri. Idag är det 292 år sedan han föddes på Nya Varvet i Göteborg 1721.

Fadern, Thomas Chapman (1686-1769), var född i Yorkshire i norra England och verksam inom brittiska flottan, där han bl.a. var med om erövringen av Gibraltar 1704. Tio år senare gick han i tjänst hos Karl XII vid flottbasen i Stralsund 1714, och året därpå lär han ha fått ett kaparbrev och då blivit den svenske kungens auktoriserade sjörövare! Han skall till och med ha varit kapten på ett av Lars Gathenhielm, ”Lasse i gatans”, skepp … innan han till slut kom till Nya Varvet i Göteborg 1719.

Fredrik Henrik af Chapmans mor, Susanna Colson (1691-1770), hade också ”en viss sjövana” i blodet, då hon var dotter till en skeppsbyggmästare i London. Likaså brodern Charles Chapman, som var sjökapten och seglade till Kina för Ostindiska Kompaniets räkning inte mindre än sex gånger, under perioden 1752-1775.

Fredrik Henrik af Chapman (1721-1808) föddes, som sagt, på Nya Varvet i Göteborg den 9 september 1721. Varvet fungerade som lekstuga för den unge Fredrik och det är uppenbart att sjöfart och segelskepp intresserade honom redan som barn. Redan som 15-åring gick han till sjöss för att utbilda sig. Han kom att praktisera både vid svenska och utländska varv samt studera matematik och fysik i både Sverige och England.

Med tiden kom han att bli vår mest framstående skeppsbyggare. År 1767 invaldes han som ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien och 1772 adlades han av Gustav III.

Medaljerna ovan är graverade av Mauritz Frumerie  (1775-1853) respektive Gustav Adolf Enegren (1784–1854) och utgivna av Vetenskapsakademien 1808 respektive Svenska Akademien 1817. Den förstnämnda är som synes graverad efter en förlaga (väggmedaljong i gips) av Johan Tobias Sergel (1740-1814).