Kategoriarkiv: Historia

Selma Lagerlöf-medaljer

Publicerat av
1

Jaha, vad skall man blogga om idag då?  – Kanske att Diocletianus valdes till romersk kejsare denna dag för 1728 år sedan – anno 284 e.Kr. – Eller att ”de svenske” under Karl XII:s ledning besegrade ryssarna i slaget vid Narva år 1700. Nja, jag tror det får bli några Selma Lagerlöf-medaljer istället. Idag är det nämligen 154 år sedan vår berömda författarinna föddes – 1858 … samma år som kung Gustaf V kom till världen.

         

Selma Lagerlöf (1858-1940) behöver väl ingen närmare presentation, så jag nöjer mig med en länk till Wikipedia och ägnar istället några rader åt några medaljer över henne. Till vänster ovan en, nästan lite karitatyrartad, stor gjuten järnmedalj (Ø 71,5 mm) formgiven av den autodidakte skulptören Alfred Ohlson (1868-1940).

Plaketten i mitten är något så ovanligt som en ”planoplastisk porträttrelief”, utförd av Alice Nordin (1873-1948). Den är galvaniskt framställd i koppar som försilvrats och lackats (114 x 162 mm). Lite av ett tekniskt experiment skulle man kanske kunna säga. Liknade plaketter finns även över Ellen Key, Oscar Levertin och Gustaf Janson. Dessutom har göteborgaren Otto Strandman (1871-1970) utfört en dylik plakett över August Strindberg – se SNT 4-2012 (pdf) . . . och NNÅ 1961, sidorna 163-166.

Den högra medaljen är kanske en av de allra vanligaste över Selma. Utförd strax efter hennes bortgång 1940 av Tore Strindberg (1882-1968) . . . som för övrigt var kusin till August Strindberg. Finns i både silver och brons och dessutom i en nyprägling, gjord av Sporrong & Co 1978 (randmärkta med ”NYPRÄGLING 1978 – BRONS MAX. 1000 EX.” Medaljens frånsida visar Nils Holgersson flygande över Sverige på sin gås.

För att anknyta till detta och kanske även glädja sedel-samlarna? får vi väl avsluta dagens blogginlägg med ”en Selma” – i form av en ”origami-skjorta”.  ;o)

Fixar du att göra en sådan?  – Med gåseslips och allt!  ;o)

Går det så går det …?

Publicerat av
6

Världens genom tiderna vackraste (och mest förfalskade) antika mynt till salu på Tradera!? Utropspris: 120.000 kr.  – Vad skall man tro om det?

Till höger två olika genuina exemplar av staden Syrakusas berömda dekadrachmer, signerade av de båda mästergravörerna Kimon (signerad på nedersta delfinen) respektive Euainetos (signerad under nedersta delfinen). Två skönheter – var och en på sitt sätt. Vilken konstnärlig stil man tycker bäst om är naturligtvis en smaksak, men Kimons arbeten värderas generellt högre. Exemplaret till vänster såldes nyligen på Numismatica Ars Classica (NAC) i Zürich för CHF 170.000 +18% provision +8% moms = drygt 1,6 miljoner SEK.

Signerade exemplar av dessa fantastiska mynt är betydligt dyrbarare än osignerade. Kimons arbeten kan dels ha en partiell mikrosignatur vid åtsidana avskrärningslinje, dels en s.k. ”full signatur” på frånsidans nedersta delfin. Samma firma som sålde myntet ovan sålde tidigare i år ett osignerat exemplar, tillskrivet Euainetos, slaget med ”trött åtsidesstamp” (f.ö. en vanlig defekt på dessa mynt) för mera överkomliga CHF 8.000.

Men Tradera-exemplaret då?  – Tja, det blir nog ganska svårt att övertyga någon om det rör sig om ett äkta mynt. Ingen proveniens. Okänd säljare som tidigare försökt sälja moderna tjeckiska kopior (även S-märkta repliker) av gravören Petr Sousek med webbplatsen AntiquaNova.com (som f.ö. jobbar i samma stil som den mer skygge, men berömde, bulgariske föregångaren Slavey Petrov alias ”The Nightingale”). Säljarens bilder visar dessutom ett ”mynt” som har allt annat än tidstypisk rand/kant – långt ifrån originalens oregelbundna plantsar och karakteristiska kantsprickor (dessa mynt slogs i upphettat tillstånd och har därför mer eller mindre ”sprucken rand”). Hade hoppats hitta en identisk kopia, men p.g.a. det enorma antalet förfalskningar av denna typ har jag (ännu) inte lyckats.

Inte snål – men vetgirig!

Publicerat av
Svara

Det är sparsmakat med svensk numismatik, mynt och medaljer på internet. – Men det finns! Under dagens sökande hittade jag t.ex. sajten Vetgirig.nu  – Frågesport, allmänbildning och tävling.
Här finns alla möjliga ämnen, och jag hittade t.o.m. ett par med numismatisk anknytning; Mynt med mera och Svenska mynt. Gå in och testa! Det var kul! Under rubriken Historia finns en lång lista över ämnen man kan testa sitt kunnande på. Har jag förstått saken rätt skall man även kunna konstruera och lägga upp egna frågesporter – eller quiz som det tydligen heter nu för tiden.

Till och med dagstidningarna har börjat med quiz. På Svenska Dagbladets quiz-avdelning fann jag t.ex. denna: Vilken nuna på vilken sedel? Ganska varierande frågor och kanske inte alltid så lätt? – Testa och se hur det går!

Hittade även sajten RoyalQuiz.se och en frågeserie om Sveriges Regenter. Det som jag tyckte var kul med denna sajt var tidspressen. Ju snabbare du svarar (rätt) desto fler poäng får du.  – Vem slår 6 rätt av 6 möjliga och 7852 poäng …?  ;o))  Också på denna sajt skall det tydligen vara möjligt att skapa egna frågesporter. – Vem hinner först? Vad blir ämnet?  OBS! Glöm inte att ge oss här på Myntbloggen.se länken till din quiz! Lycka till!

Bättre än bakelser!

Publicerat av
Svara

Har du fått någon Gustav Adolfs-bakelse idag?  Den 6 november 1632 stupade hjältekonungen Gustav II Adolf,  ”Lejonet från Norden”, vid Lützen. Gustav Adolfs-dagen firas – speciellt i Göteborg – sedan 1800-talets början och fr.o.m. 1909 äts det Gustav Adolfs-bakelser i massor denna dag. Naturligtvis var det Carl E. Bräutigam, på berömda Bräutigams Konditori i Göteborg, som introducerade denna lilla godsak.

För snart 18 år sedan skrev jag en artikel i Mynttidningen 1-1995 om en Gustav Adolf-medalj som jag aldrig trodde jag skulle få äga. Endast sex kända exemplar enligt Hildebrand, samtliga i offentliga samlingar – med ett halvt undantag; Greve Bonde på Ericsbergs slott skulle visst ha ett ex. Men 1995 trodde man ju inte det fanns någon som helst möjlighet att detta skulle komma ut på marknaden. Hösten 2008 arrangerade Nordlind/Künker Bonde-auktion 2 i Osnabrück i Tyskland. När den helt fantastiska katalogen anlände fick allt annat läggas åt sidan; här skulle lusläsas! ;o)

Först noterades en riktigt snygg Älvsborgs-medalj 1612. Intressant. Sedan en emaljerad och bärbar praktklenod i förgyllt silver. Usch vad dyrt det kommer att bli … Och så på sidan 41 – WOW!!  – Där är den ju!! Detta följdes senare både av ett högljutt YES!! när resultatlistan kom och ett mera lågmält, men mycket nöjt konstaterande när paketet packades upp … oj oj oj … den säljer jag ALDRIG!  ;o))

Vad är det då för speciellt med denna medalj?  – Jo, för det första har den en helt unik formgivning med ett halvt framvänt porträtt som ”kommer ut ur bottenytan” – 8 mm! Reliefen är extrem och när man vrider på medaljen kan man se kungen ”både bakifrån och framifrån”.  Och inte blir det sämre när man vänder fram reversen heller; ett magnifikt riksvapen i bästa barockstil. Och som gammal kopparmyntsamlare blir man ju lyrisk när man, bl.a. tack vare sveakronorna, kan attribuera medaljen till myntgravören Petter Michelsson, verksam från 1628 och framåt – på flera olika myntorter.

Att medaljen har en härlig mörk patina och förmodligen är den enda i privat ägo, gör ju inte saken sämre. Inte heller att medaljen är gjord efter Jacob Heinrich Elbfas målning och sannolikt har utdelats av kungen själv omkring 1631 (kanske t.o.m. efter slaget vid Breitenfeld?).

  1. Ex. Greve Bonde på Ericsberg > Ex. Ottosson – 1½ riksdalers vikt, ögla.
  2. Ex. Charles De Geer (KMK) – 1½ riksdalers vikt, ögla, förgylld.
  3. Ex. Riksbanken (KMK) – 1½ riksdalers vikt, utan ögla, förgylld.
  4. Ex. Kungl. Myntkabinettet – 1½ riksdalers vikt, utan ögla, förgylld.
  5. Ex. Uppsala Myntkabinett – 1½ riksdalers vikt, utan ögla, förgylld, uppgraverad. *
  6. Ex. Kungl. Myntkabinettet – 3,25 rdr vikt (inkl. bäranordning?), ögla, polerad.
  7. Ex. Kungl. Myntkabinettet – 7 riksdalers vikt (199,09 gram), utan ögla, massiv!

*  Exemplaret i Uppsala Universitets Myntkabinett finns ej med i Hildebrands lista.

Modellerat, beundrat & gjutet

Publicerat av
Svara

Idag skriver vi november. Höstrusket och mörkret tilltar – tur då att det finns numismatik, goda böcker och dito belysning. Lägg till något varmt och/eller stärkande att dricka samt en låda favoritmedaljer, så är höstmörkret som bortblåst.

En av mina absoluta favoriter i medaljsamlingen är mästergravören Arvid Karlsteens lite skissartade ”medalj” över Olof Rudbeck d.ä. (1630-1702). Det är ju egentligen inte en färdig medalj, utan en av Nils Keder initierad gjutning av en s.k. vaxpoussering (vaxmodell / förlaga) som Karlsteen en gång gjort (enligt Stenström omkring år 1702, enligt Lagerqvist ”säkert utförd under Rudbecks levnad”). Eftersom den är gjuten efter en modell, gjord i studiesyfte, är den betydligt större än den tilltänkta? medaljen – hela Ø 70 mm. Åtsidan saknar helt inskription, medan frånsidan har en latinsk inskrift exponerad på tio rader, som i översättning lyder:  Svenskarnas lysande och månglärde historieforskare Olof Rudbeck d.ä. efter Karlsteens förlaga i vax, gjuten i brons genom antikvarien N. Keders fromma initiativ. Ovanför detta ett kors, och nedanför S.D.G. = Ära vare Gud allen.

År 1753 utgav gravören Carl Johan Wikman och numismatikern Carl Reinhold Berch en medalj över Rudbeck d.ä. med Karlsteens porträtt (dock signerat C. I. WIKMAN) och en frånsida efter ett gammalt förslag av Nils Keder, tillkommet redan under Rudbecks levnad (Hyckert I:89:4). Nästan hundra år senare, år 1847, gav Svenska Akademien ut ännu en medalj över Olof Rudbeck d.ä. (Hyckert I:89:5), denna gång graverad av den unge Pehr Henrik Lundgren – men med porträttet kopierat efter Karlsteen – eller snarare Wikman. I boken Mynt, sedlar och medaljer av Lars O. Lagerqvist och Ernst Narthorst-Böös (1981) finns på sidan 241 ytterligare en Rudbeck-medalj som är utförd efter Karlsteens modell. – Enligt uppgift skall denna vara tillverkad för en tysk samlares räkning. Denna medalj skulle kanske kunna beskrivas ungefär så här: En mycket hårt uppgraverad avgjutning, med förhöjd kant och försedd med handgraverad omskrift i nedsänkt relief. Den är i och för sig charmig på sitt sätt . . . men mot Arvid Karlsteens original står den sig slätt!  – Kopior är alltid kopior, men original är original.  ;o)

På allmän begäran

Publicerat av
2

Tack vare en kommentar här på Myntbloggen.se fick jag i helgen uppdatera mig lite beträffande arabiska årtalsmynt och konsten att slå i Krauses World Coins. Håller man inte på med dessa mynt så ofta blir man lätt lite ringrostig. Av någon anledning har siffrorna 0, 1, 2, 3 och 9 med arabisk-turkiska tecken fastnat – medan jag allt som oftast blandar ihop de övriga. Det är heller inte alltid så enkelt att skilja de osmanska mynten från Turkiet ifrån de som tillhör Egypten. Under helgens sorterande fann jag även att Sudan slog liknande mynt och att man på den grekiska ön Thassos lät kontramarkera turkiska mynt för lokal cirkulation. – Tänk vad man lär sig när man börjar kolla upp saker och ting. – Fler önskemål, tack!  ;o)

Så här skriver Wikipedia om det Osmanska riket:
Osmanska riket var en 600-årig stormakt som uppstod i Anatolien i slutet av 1200-talet och bestod till den 29 oktober 1923. När det var som störst omfattade det stora delar av Mellanöstern, sydöstra Europa och norra Afrika. Rikets stormakt-status befästes genom dess erövring av Konstantinopel år 1453, en händelse som innebar det definitiva slutet på Bysantinska rikets tusenåriga historia.

Kanske finns det fler än jag som behöver repetera de arabiska årtalssiffrorna? Har satt ihop en lite övning för den som är road.
Kan du identifiera siffrorna på översta bilden? Det rör sig om valörer, tillträdesårtal (accession year) och regeringsår (regnal year) – lite huller om buller. Nederst på bilden finns facit … och mynten finns att köpa på eBay och Tradera.  Lycka till!  ;o)

Smultronblad och riksäpple

Publicerat av
Svara

Av rubriken att döma kan man ju tro att bloggen idag skall handla om fruktsallad ;o) … men så är det alltså inte. Nej, idag skall det handla om heraldik – närmare bestämt olika krontyper på lantbruksmedaljer. För vad kommer det sig att många länsvapen på dessa heraldiska skönheter, försetts med helt olika rangkronor? Här förekommer kungliga kronor, kronprins-kronor, hertigkronor, grevliga kronor, friherre-kronor och murkronor samt ibland kronor som är svåra att bestämma. Fanns det inga givna regler för hur det skulle se ut? Nja, egentligen inte. Åren 1884-85 bestämdes i och för sig att samtliga landskapsvapen skulle föra hertigkrona, men hur detta sedan efterföljdes är en annan femma. Traditionen av hur man hade gjort tidigare spelade säkert in. Och kanske också en viss konstnärlig frihet? Som i så många ämnen verkar det även inom heraldiken finnas experter som har diametralt olika åsikter.

Ja, just det ja. Det kanske är bäst att ge en liten förklaring till rubriken, innan man glömmer det. Jo, så här lyder nämligen definitionen av den kungliga svenska kronan:

Kungakronan består av en ring med fem synliga slutna byglar, fem synliga smultronblad och med ett riksäpple på toppen samt kronfoder av purpur.

Kungakronan kröner statliga myndigheters vapen till exempel länsstyrelser och används även av drottningen. Kungahusets prinsar och prinsessor använder öppna kronor med blått foder. Kronringen pryds av fem synliga spetsar och fyra synliga svarta vasar.
På adliga vapen finns i Sverige tre typer av rangkronor; grevlig, friherrlig och adlig (obetitlad adel). Före kommunreformen 1971 användes murkronor på stadskommunernas vapen. Vissa kommuner har valt att behålla dem i sina kommunvapen. Bilden ovan visar de olika typerna av s.k. rangkronor.

Jämför man dessa olika kronor med de som kröner lantbruksmedaljernas vapensköldar, finner man att nästa alla olika typer finns representerade. På en medalj av E. H. Ekwall 1882 (bilden t.v.) finns fem vapensköldar med tre olika krontyper! Eftersom detta uppenbarligen är medvetet gjort, undrar man ju vilka reglar man gått efter. Kanske var det dylika ”blandverk” som fick Kongl. Majt:s att 1884-85 påbjuda att samtliga landskapsvapen skulle föra hertigkrona. Lite senare (1905) lär f.ö. riksantikvarie Hans Hildebrand ansett att länen överhuvudtaget inte skulle använda vapen. Något som de emellertid inte brydde sig om. Hildebrand ansåg dessa vapen som ”självtagna” och ”i afsaknad af all officiell giltighet”.

Det är inte utan att man känner igen debatten. Även i våra dagar tvistar experter och amatörer om hur heraldiska vapen skall se ut. Göteborg, Västra Götalands län och nu senast kunde vi t.o.m. läsa om ett litet meningsutbyte angående Alingsås vapen.  ;o)

Guldmyntfynd i Gräfsnäs!

Publicerat av
Svara

Som du kanske har märkt har bloggandet denna vecka haft ett tema – eller åtminstone en röd tråd. Det har handlat om Alingsås. Men hav förtröstan, nästa vecka blir det sannolikt något helt annat . . .  ;o)

Tänkte ”toppa” alingsåsveckan med att berätta lite om det sensationella guldmyntfyndet som gjorders i Gräfsnäs Slottsruin vid utgrävningarna där på 1930-talet. Då fann man nämligen en Vallonsk guldpeng i valören ”Double soverain d’or”, präglad i staden Tournai i Flandern (i nuvarande Belgien) år 1613 under Albert & Isabella av Spanska Nederländerna (1598-1621). Detta är ett stort och pampigt guldmynt med en diameter av omkring Ø 41 mm och en vikt på drygt 11 gram – d.v.s. gott och väl över tre dukater … eller omkring 6½ riksdaler!

Myntets åtsida visar Albert (Albrekt) VII av Österrike och Isabella Clara Eugenia av Spanien sittande på en gemensam tron. Och på frånsidan en krönt vapensköld omsluten av en ordenskedja (Gyllene skinnets orden). Mynttypen slogs på fem olika myntorter (i tre provinser) åren 1612-1621. I provinsen Brabant fanns tre myntorter; Bryssel (Ängel), Antverpen (Hand) och Maastricht (Stjärna). Flandern hade myntortsmärke Lilja och Tournai hade ett Torn – sist i åtsidans omskrift.

I N. L. Rasmussons (1904-1973) fynd-rapport beskrivs  myntet så här: 
Guldmynt, Spanska Nederländerna, Tourney. Albert och Isabella, Tourney. Double soverain d’or 1613. Myntet funnet i raslager på botten i rum E. Det låg ungefär i rummets mitt, strax söder om dörröppningen till rum F. Omedelbart ovanpå stenläggningen i portgången (rum E; västra halvan av portgången). Ovanför stenläggningen hade vid en senare omändring av slottets norra del inlagts ett plankgolv, vilande på längsgående bjälkar. En av bjälkarna, som uppburit det nämnda plankgolvet, fanns ännu kvar i läge. Guldmyntet har i fyndförteckningen n:r 179.

Fyndet finns i korthet omnämnt i Nordisk Numismatisk Årsskrift 1937.

Enligt Wadbring togs slottet 1613 över av Johan Casimir Lewenhaup (1583-1634) efter att Sten Axelsson Leijon-hufvud flytt till Eliass! Efter att Christian IV intagit Älvsborg 1612, slöts freden i Knäred med det jättelika skadeståndet på 1 miljon riksdaler. Man undrar om Johan Casimir medvetet ”planterade” en lyckopeng för fredens bevarande – eller om någon helt enkelt tappade bort klenoden? Några år senare fick man för övrigt celebert besök på Gräfsnäs Slott, då självaste kungen, den blott 24-årige Gustav II Adolf … och troligtvis också hans ständige följeslagre Axel Oxenstierna … kom på visit.

Pollettillverkning i Alingsås

Publicerat av
Svara

Idag tänkte jag skriva några korta rader om en liten pollett i mässing som finns i min samling. Den är tillverkad för Lindholmens Varv AB i Göteborg och användes av företagets arbetare och tjänstemän för att morgon och kväll ta sig över älven med färja (ångbåt). Från Masthuggskajen över till Lindholmen på Hisingen – och tillbaka. Åtsidan ser ut som den brukar med LINDHOLMEN * * * samt valören 3 ÖRE . . . men frånsidan är, mig veterligen, inte tidigare beskriven. Den är nämligen stämplad med en rund stämpel med texten: ”GUST. EKWALL’S GRAVYRANSTALT. – ALINGSÅS”.

Polletten är åttkantig med insvängda sidor och mäter 26 x 26 mm. Normalt skall denna pollett ha en tillverkarstämpel med texten: ”GUST. EKWALL – GÖTEBORG”. Hans Lundberg (1931-2012) har noggrant beskrivit Gustaf Ekwalls polletter i SNT 7-2006, s. 170-172, men där saknas denna.  Det är känt att Gustaf Ekwall flyttade till Alingsås 1914 och levde där fram till sin död 1920. Enligt Lundbergs artikel skall fiman ha avregistrerats 1914 … men tydligen fortsatte alltså tillverkningen även i Alingsås.  Finns det någon läsare som vet mer?  – Maila mig!

Gustaf Ekwall (1858-1920) var yngre bror till Ernst Hugo Ekwall (född 1854, emigrerade till USA 1888). Båda bröderna var verksamma som medaljgravörer, Ernst Hugo från 1874 (i Jönköping och Göteborg) och Gustaf från 1882 i Göteborg. På bilden till vänster ses tre silvermedaljer graverade av Gustaf Ekwall; 1) Kronprins Gustavs (blivande Gustav V) 24-årsdag 1882, 2) Örgryte Idrottssällskap (ÖIS), Balders Hage, Göteborg (utdelad till John Nilsson,1:a pris i brottning 1901), 3) Handtverks-, Industri- och Slöjdutställningen i Halmstad (utdelad till N. E. Erlandsson, 1:a pris för matsalsskänk 1890). Enligt Kungl. Myntkabinettet (KMK) lär det finnas omkring 30 kända medaljer utförda av Gustaf Ekwall och ca 25 av brodern E. H. Ekwall.

Mer om Göteborgs färjepolletter finns att läsa i skriften ”Trafikpollettter från hamnarna i Göteborg, Kungälv och Marstrand”, författad av herrar Lundberg, Skårman och Tufvesson och utgiven av Göteborgs Numismatisk Förenings småskrifter, nr 14, december 1979. Även Sällskapet Ångbåten har mycket information i ämnet.

Att räkna med pengar

Publicerat av
1

Idag använder många miniräknare, men hur bar man sig åt exempelvis på 1500-talet? Kunde man addera, subtrahera, multiplicera och dividera stora tal även då?
– Ja visst kunde man det! Man hade ju räknepenningar och abacus / abakus d.v.s. ett räknebräde – föregångaren till kulramen och räknesnurror typ Original-Odhner).

En räknepenning är varken ett mynt eller en medalj och anger inte något visst värde som t.ex. en pollett. Den är endast en präglad myntliknande metallbit och ett tekniskt hjälpmedel vid s.k. ”räkning på linje”.

Så skriver Gunnar Holst i inledningen av sin skrift: Räknepenningar – Ursprung, användning, utförande, Numismatiska Litteratur-sällskapet i Göteborg 1975. I denna trevliga lilla publikation får vi bl.a. lära oss hur man med hjälp av räknepenningar och bräde kunde utföra ganska komplicerade matematiska uträkningar – exv. vid affärstransaktioner. Bilden ovan visar en anonym räknepenning (s.k. skolräknepenning) tillskriven Hans Krauwinckel d.ä. (mästare 1562, död 1586) präglad i s.k. fickvalsverk i Nürnberg i Tyskland. Till höger en illustration (träsnitt) från boken Jacob Köbel’s Arithmetic, tryckt i Augsburg 1514.

Vid utgrävningarna i och kring Gräfsnäs slottsruin på 1930-talet hittade man bl.a. en räknepenning som numismatikern och musei-mannen Nils Ludvig Rasmusson (1904-1973) beskrev så här:
”Räknepeng av brons. Från Nürnberg. På ena sidan präglingen: Pallas, Iuno, Venus. På andra sidan: Pax et Foel Temp. Årtal 1589. N:r 876 i fyndförteckningen. Pengen hittad i ruta d 8. Den låg på stenkanten, strax söder om norra ekonomibyggnadens södra grundmur. Pengen låg 56 cm under nollpunkten”.

Myntfynden från Gräfsnäs finns dels magasinerade på Kungliga Myntkabinettet i Stockholm och dels på Vänersborgs Museum. Dessvärre har man lyckats slarva bort nämnda räknepenning, så det enda som finns kvar är Rasmussons anteckningar. Men eftersom jag tyckte att vi borde ha en dylik att visa upp här i Gräfsnäs, sökte jag ”med ljus och lyckta” i drygt ett års tid efter denna lilla slant … som jag till slut lyckades hitta och förvärva i Frankrike!  – Internet är fantastiskt!  ;o)

De tre gracerna på penningen är hämtade från den romerska mytologin; VENUS, som vid fötterna har en lite Amor med pilbåge, MINERVA (Pallas Athena) avbildas med spjut och sköld, medan JUNO framhävs med påfågel och gökspira. Frånsidans(?) omskrift lyder PAX ET FOEL[ICITAS] TEMP[ORUM], samt årtalet med romerska siffror MDLXXXIX = 1589 … vilket så vitt jag förstår betyder något i stil med: ”Fredens och lyckans tid”. Motivet är ett handslag framför en caduceus (Kaducé, Merkurisstav – symbol för fred och handel) mellan två ymnighetshorn.

Räknepenningen med de tre gudinnorna är präglad av Hans Krauwinckel d.y. i s.k. fickvalsverk i Nürnberg 1589. Han var brorson till den äldre Hans Krauwinckel och blev mästare efter dennes död 1586. ”Hans II” var en av de mest produktiva tillverkarna av räknepenningar i Nürnberg och hade filialer både i Paris och Amsterdam. Just denna räknepeng kan faktiskt var tillverkad för den franska marknaden. Fransk litteratur listar den under Lorraine (Lothringen i nordöstra Frankrike på gränsen till Tyskland).

Det vore kul att forska vidare, dels för att bättre förstå symboliken och sammanhanget och dels för att försöka klura ut hur en dylik hamnat vid Gräfsnäs slott? Kan månne ”Grev Ebba” (Ebba Månsdotter Lilliehöök af Kolbäck) eller någon av sönerna Axel Stensson, Leijonhufvud (1554-1619) eller Mauritz Stensson, Leijonhufvud (1559-1607) varit inblandad? Alla hade de kontakter i norra Tyskland.  – Eller är det kanske någon långväga handelsman som råkat tappa bort sin ”jeton” eller ”rechenpfennig”…?