Kategoriarkiv: Historia

Tjugondag Knut

Publicerat av
Svara

Har ni städat ut julen idag?  – ”Tjugondag Knut kastas granen ut”, brukar det ju heta. Dick Harrison har på sin Historieblogg tagit upp detta både idag – och förra året.

Det finns ju flera kända Knut (Knud, Cnut eller Canute) i Danmarks historia. Än mer känd än herrarna Knut Lavard (ca 1095-1131) och Knut den Helige (ca 1040-1086) är nog Knut den Store (ca 995-1035). Kung av England från 1016, kung av Danmark från 1018 och kung av Norge från 1028 och fram till sin död i Shaftesbury i England den 12 november 1035. Dessutom var han guvernör av Schleswig och Pommern.

Slanten ovan höger kan ju ge ett ”lite trasigt intryck” – med den skall faktiskt ser ut så. Det är en halfpenny (halvpenning) från Knut den Store, präglad av en myntmästaren vid namn LIFINC och halverad redan på myntverket. Ett smidigt sätt att tillhandahålla tre olika valörer (1, 1/2 och 1/4 penning) från samma utmyntning. Med hjälp av korsets dubbla linjer kunde man enkelt halvera och ”kvarta” ;o) mynten med en huggmejsel.

Mynttypen kallas på engelska för ”Pointed Helmet” (spetsig hjälm) och utgavs omkring åren 1023-1029.
Till höger ett bildmontage för att illustrera typen. Åtsidans omskrift lyder: +CNU-T REX ANG och frånsidan +LIFINC ON …? Myntorten går dessvärre inte att läsa på denna halvpenning. Enligt Hildebrand förekommer denna myntmästare på elva olika myntorter, men med lite tålamod går det säker att identifiera denna också genom att jämföra med andra (hela) exemplar. Det får dock bero till en annan vacker afton …

Alingsås Museum återuppstår

Publicerat av
Svara

Idag läser jag ett glädjande besked i vår lilla lokaltidning, Alingsås-kuriren. Alingsås Museum, grundat 1928 och nedlagt i januari 2010 av historielösa politikers spariver, skall återuppstå i Alströmerska magasinet … anno 2014 (= valår!).

Bilderna här intill är hämtade från ett gammalt vykort och visar hur några av rummen i Alingsås Museum såg ut i begynnelsen. Förutom salarna med tingens berättelser, föremålen, fanns även en lässal med bibliotek. Allt inrymt i Alingsås äldsta profana byggnad – Alströmerska magasinet, uppfört omkring 1730 av stadens store son Jonas Alströmer (1685-1761). Idag kanske mest känd som ”potatiskungen”, men faktiskt en av den industriella revolutionens allra största förgrundsfigurer i Sverige. Grundare av Alingsås Manufakturverk 1724 och en av (de sex) grundarna av Kungliga Vetenskapsakademien 1739.

Som så många andra av dåtidens framgångsrika män samlade även Jonas Alströmer på ”Mynt- och Konststycken”. Även sönerna Patrick Alströmer (1733-1804) och Claes Alströmer (1736-1794) var roade av mynt och medaljer. Deras halvbror Johan Alströmer (1742-1788) lär ha varit speciellt kunnig i numismatik och hade en stor myntsamling som byggde på fadern, Jonas Alströmers, efterlämnade samlingar. En del av dessa samlingar blev dessvärre lågornas rov under den stora branden i Alingsås 1779.

Några år senare beskrivs familjen Alströmers samlingar i Alingsås på följande vis:

”Det stora och dyrbara Alströmerska Biblioteket, med Naturalie-, Mynt- och Konst-Cabinett, med Chemiska och Mechaniska Verkstäder, kunna här icke utan fägnad och förundran åskådas; de stå öpne för hvar Man, och kunna, så af Grannar, som långväga Resande, alltid betraktas och nyttjas”. (Ur Upfostrings-Sälskapet 1782).  – Ett privat museum!

Claes Alströmers hem lär ha kallats ”Naturalhistoriens svenska Hof”. Med naturalhistoria menas läran om naturföremålen i de tre riken, stenar, växter och djur, som man vid denna tid ofta indelade naturen i.
På frånsidan av den skicklige mynt- och medaljgravören (och Hedlingers lärjunge) Daniel Fehrmans medalj över Carl von Linné (1707-1778), beställd av greve Carl Gustaf Tessin 1758, ses Sveriges tre kronor sinnrikt framställda av element ur dessa, naturalhistoriens tre riken – stenar, växter och djur.

Claes Alströmer, som studerat under Carl von Linné, hade genom åren sänt betydande samlingar av örter, fiskar, snäckor med mera till Linné – och fick som tack för detta ett helt växtsläkte med 65 olika arter uppkallat efter sig; Alstroemeriaceae. Utöver detta hade Alströmer enligt uppgift samlat in en stor mängd naturföremål och annat ”för museet i Alingsås” … så kära politiker … här finns inte bara museala anor sedan 1928, utan faktiskt betydligt längre bakåt i tiden än så – bortåt ett kvarts millennium!

Klicka för flera blogginlägg om ”Alingsås” och ”Gräfsnäs” på Myntbloggen.se

$1.000.000.000.000!?

Publicerat av
1

Slut på ledigheten. Åter till vardagen. Nyhetsgooglade ”mynt” och hittade då ett par artiklar (DI och AP) om att man i USA överväger att prägla ett … håll i er hårt nu! … PLATINAMYNT i valören $1.000.000.000.000 (tusen miljader dollar – eller ”one trillion dollars” som de säger ”over there”).

Idén är att  prägla ett platinamynt med ett (nominellt) värde på 1.000 miljarder dollar, motsvarande 6.500 miljarder kronor, och lämna över det till centralbanken, som skulle kreditera statens konto med lika mycket. Vips skulle behovet av att få kongressen att lyfta lånetaket vara borta. Skriver Dagens Industri (DI).

Nobelpristagaren i ekonomi, Paul Krugman, tycker tydligen det är en bra idé och råder nobelpristagaren Barack Obama att prägla myntet.

I amerikanska medier finns redan ett rikt urval av ”myntförslag” (se kollage till höger) … och här på Myntbloggen.se vill man ju inte vara sämre –  så nederst till vänster hittar du:  $1.000.000.000.000 – MAD WORLD.  ;o)

Tillägg: Nu skriver även Svenska Dagbladet om ”The Trillion Dollar Coin” (10/1-2013).

Sveriges Tre Kronor

Publicerat av
Svara

Det blev ryska silvermedaljer till ”småkronorna” idag. Guld till favoriterna USA efter 3-1 i tom kasse i slutmiuterna. Tycker jänkarna hade lite flax med (minst!) ett billigt mål. Sverige hängde med bra – så all heder åt Tre Kronors J20-lag. Och grattis till silvret!

Sveriges Tre Kronor (d.v.s. Lilla Riksvapnet) är äldre än hockeylaget. De förekommer redan på Magnus ladulås kontrasigill från år 1275 – då flankerande konungens folkungavapen (götasköld).

På mynten gör de tre kronorna sin debut under Magnus Erikssons tid – omkring år 1340, då ställda i ring (eller triangelformation) på penningarna och lite senare, ca 1370 under Albrekt av Mecklenburg, placerade ”två över en” (oftast lagda på ett kors) på den nyinförda ”högvalören” – örtugen.

Äran för att ha kombinerat ihop folkungavapnet och de tre kronorna i en fyrdelad sköld tillfaller Karl Knutsson Bonde som blev kung år 1448. Det s.k. Stora Riksvapnet var fött.
I den så kallade hjärtskölden (den lilla skölden i mitten) hamnade naturligtvis Bonde-ättens vapen … som sedan har bytts ut varje gång en ny ätt tillträtt tronen. Exv. Vasa-ätten 1521-1654 … eller dagens Bernadotter fr.o.m 1818.

På Karl IX:s praktmynt om 8 Mark 1608 (bilden t.h.) återfinns både Magnus Ladulås vapen från kontra-sigillet 1275 (jämför översta bilden) och den fyrdelade skölden med sveakronor och götalejon – d.v.s. Stora Riksvapnet.

Myntet är onekligen ”ett skarpt inlägg” i striden med Danmark om Sveriges urgamla rätt till trekronorsvapnet. Det har förmodligen ett samband med att Karl IX red sin Eriksgata (som siste kung enligt den gamla landslagen, d.v.s. efter kröningen) anno 1609. Frånsidans latinska inskription lyder i översättning: ”Kungariket Sveriges vapen från Magnus Ladulås tid, svearnas, götarnas konung, vilken regerade år 1277”.
Detta mycket vackra exemplar såldes för övrigt på Antikören auktion 11, 1992, nr 202.

Flera webbaserade artiklar i detta ämne har nyligen publicerats. Passar därför på att tipsa om följande: Dick Harrison, Kjell ”Gorgon” Holmberg och Lennart Castenhag.

Fransk kopparpeng från Avesta

Publicerat av
Svara

I Mynttidningen  5/6-1996 skrev jag en artikel med titeln ”När Kungen av Avesta slog mynt för franske Solkungen” … och några år senare skrev Bengt Hemmingsson om ”Hadorphs myntbok och ett provmynt i koppar” i SNT 3-2002. Det handlar om ett lite bortglömt område inom svensk numismatik; blindmyntexporten. Från mitten av 1600-talet och fram till 1800-talets början exporterade Sverige förädlad koppar i form av s.k. blindmynt (opräglade myntämnen) till länder som exv. Frankrike, Polen, England, Holland, Spanien, Danmark-Norge och Portugal. Ulla S. Linder-Welin har skrivit om detta i Nordisk Numismatisk Årsskrift (NNÅ) 1937 och i den utmärkta lilla boken ”Svensk koppar och kopparmyntning” 1951 och 1965.

I en inventeringslista från Avesta anno 1699 upptas ett antal gamla punsar till det ”Franska Myntet”. Bland dessa punsar märks bl.a.
1 Conterfej (porträttpuns), 1 stort L, 1 lilja, 1 krona, 4 siffror (1, 4, 5, 6) samt 24 st. bokstavspunsar.
Redan 1937 kunde Linder-Welin identifiera det franska typ-/provmyntet ”Liard de France 1654” som framställt med dessa punsar. Det dröjde dock till Mynttidningen 1996 innan någon upptäckte och omtalade skillnaden i gravörstil mellan de båda mynt som avbildas i Linder-Welins publikationer från 1937 respektive 1951. De är nämligen i högsta grad skiljaktiga – vilket betyder att de har olika ursprung. Den översta på bilden ovan t.h. är graverad av mästergravören Jean Warin i Paris och slagen i staden Corbeil 1654, medan den undre är graverad av någon av gravörerna som jobbade för Avesta myntverks berömde myntmästare, Marcus Kock (1585-1657) … troligen Johan Michelsson. Av den rara Avesta-liarden  känner jag i skrivande stund till sex exemplar, slagna med fyra olika åtsidesstampar och lika många frånsidor – alla utan inbördes kopplingar! … något som indikerar fyra olika parallella arbetsstationer / myntslagare.

Några år efter Avesta-liarden 1654 och Marcus Kocks bortgång 1657, fick sonen, myntmästare Isak Kock (1620–1679), sedermera adlad Cronström, år 1663 förnyade privilegier för verksamheten i Avesta. Där gavs han rätt att tillverka och exportera såväl opräglade blindmynt som färdiga kopparmynt till utländska beställare. Isaks yngre bror, Abraham, besökte under de kommande åren flera av Europas myntverk och skaffade sig värdefulla kontakter. Provmyntet ovan (SM 377) är förmodligen slaget i Avesta 1663 och avsett att användas som ett varuprov för potentiella utländska kunder. Åtsidan visar ett barnportätt av Karl XI (1660-1697) och frånsidan tre prydliga kronor omgivna av CRS (Carolus Rex Sveciae = Karl Sveriges Kung). Bengt Hemmingsson förslår gravören Johan George Breuer som upphovsman – själv skulle jag nog vilja sätta en slant på den tidigare nämnde Johan Michelsson, även här.

Ja, det var så sant; vi skulle ju ha ”dagens falskmynt på Tradera” också …  ;o)

           

Det kan kanske också vara på sin plats att redovisa resultatet för de 22 förfalskningar som ledningen för Tradera fick information om här på Myntbloggen:

Sålda 11 st.  –  Osålda 4 st.  –  Stängda 1 st.  –  Ej avslutade 6 st.
Säljare A+B+C = Kr 1.733 + 442 + 1.632 = Kr 3.807:- … och 8% = 304:56 till Tradera.

Traderas hormynt & media

Publicerat av
2

Idag inleds vecka 51 och på fredag inträffar vintersolståndet … då världen, av vissa, spås gå under.  Och läser man dagens tidningar kan man nästan tro att det är sant? – Vad har hänt med kritiskt tänkande, källkritik och undersökande journalistik??

Piteå-Tidningen – Resumé – Dagens Nyheter (DN) – Svenska Dagbladet (SvD) – Sveriges Radio (SR) – Sveriges Television (SVT) – Göteborgs Posten (GP) – Dagens Industri (DI) – Ystads Allehanda … osv. är bara några exempel på det synnerligen enkelriktade mediadrev som idag sprider ”den stora nyheten” att:

TRADERA sålde Karl Fredrik Mattssons falska HORKARLSMYNT för Kr 80.200:-.

Gemensamt för medias rapportering är att man totalt låter sig duperas av en simpel falskmyntare, ärekränkare och politisk propagandamakare (för Republikanska Föreningen?).
Karl Fredrik Mattssons skitsnack om att han är ”konstnär” och att ”en enda krona är värd hela 80.200 kronor”, köper tidningarna fullständigt okritiskt, utan att för ett enda ögonblick tänka efter eller reflektera över vad som verkligen har hänt? – eller hur det gick till? – eller varför? Får man göra vad som helst i välgörenhetens namn? Är det månne fler än ”bara” pressen, Riksbanken, lagstiftaren, Tradera, SVT och SR som lurats av KFM? Kanske var Tradera-jippot bara ytterligare en av Karl Fredrik Mattssons alla lögner …?  – Vad VET vi egentligen??

Nej då, här skall inte ifrågasättas. Istället tillåts FKM själv att lägga fram texten i media. Med rena floskler som exv. ”Många tror nog att det är en bra investering då det är en extremt liten upplaga” fortsätter hans ”konstprojekt” (läs: förtalskampanj).
På Piteå-Tidningen lär man sig emellertid INTE av sina misstag. Nej, där är man istället stolt!? när man citerar kungaförtalaren, republikens förespråkare och falskmyntaren Karl Fredrik Mattsson:  – ”Jag hade ett internt mål som var 62.300 kronor och det baseras på att den summan är en promille av hovets oredovisade apanage, säger upphovsmannen och Pitebördige Karl Fredrik Mattsson”. Piteå-Tidningen blev riksbekant i somras, eftersom det var den som först av alla blev lurad av KFM:s lögnaktiga mamma, Karin. Sedan drog drevet igång och den ene skrev av och plankade den andre – utan att egentligen tänka så mycket. Och på den vägen är det. Nu väntar vi bara på ”eftertankens kranka blekhet” … och vi lär få vänta.

Hade förväntat mig att läsa en hel del om Traderas etik i dagens tidningar … men så blev det inte. Inget om falskmyntförsäljning, budtrissning, förtal eller annat ”anstötligt”. Ja, ja, det är kanske enklare för ”journalister” att planka varandra och kopiera TT.  ;o)

 

 

 

 

 

 

 

 

Tolv-Tolv-Tolv … Kalle!

Publicerat av
Svara

Idag skriver vi 12-12-12 … eller XII-XII-XII, Tolv-Tolv-Tolv, Dussin-Dussin-Dussin etc. … och för att få lite omväxling och avbrott från ”horeriet på Tradera” ;o) … kunde det kanske passa bra med lite numismatik från Kalle dussins dagar.

Karl XII:s första riksdaler, den s.k. peruk-riksdalern 1707, ser man då och då attribuerad till Carl Gustav Hartman – Arvid Karlsteens lärjunge. Detta trots att gravörstilen fullkomligt skriker Karlsteen! ;o) Den felaktiga attribueringen grundar sig på ett brev från 1738 som omskriver att Hartman önskar betalning för ”riksdalerstampar tillverkade 1707”. Som framgår av Stig Stenströms utmärkta verk (NNÅ 1945) om Arvid Karlsteen, refuserades emellertid Hartmans stämplar (se bild s. 116 i NNÅ) och istället användes Karlsteens stampar.

Carl Gustav Hartmans åtsida kom istället att användas till en medalj över segern vid Helsningborg 1710, efter att den ursprungliga stampen (utan peruk – Stenström 135) gått sönder. Trevligt för oss mynt- & medaljintresserade samlare av idag, för annars hade vi aldrig fått veta hur C. G. Hartmans nobbade riksdalerstamp såg ut. – Så vad tycker ni? Var det rätt att refusera den och låta Karlsteen göra en ny? Riksdalern ovan kommer från Antikören auktion 11, 1992 och medaljer från Bonde-auktion 2 i regi Nordling & Künker 2008. Tyvärr missade jag den då … men fick sedan ”trösta mig” med en gjuten dito som också härstammar från greve Bondes samling … men den visar jag en annan gång … God Afton!

Amatören & loppiskungen ;o)

Publicerat av
11

Medan kungafamiljen ännu en gång gör bra reklam för Sverige genom att medverka vid dagens Nobelfestligheter i Stockholm, använder andra allt mer desperata metoder för att försöka få lite uppmärksamhet på sitt håll.

Dagen till ära passar den nyligen refuserade ”amatörkonstnären” och kungaförtalaren Karl Fredrik Mattsson på att söka kunder till sitt Kungaexperiment genom ”loppis-kungen” Gustav Gyllenhammar och ”förbättringssajten” Tradera. Sveriges Radios Musikhjälpen ville inte ha med detta att göra – men det struntar naturligtvis dessa mediakåta herrar högaktningsfull i. Kan Gyllenhammar dessutom tjäna en hundralapp, har han tydligen inga synpunkter på vad som saluförs. Och myntförfalskningar hör ju till Traderas mest lönsamma produkter inom avdelningen Mynt & Sedlar, så detta följer ju bara en lång och väl etablerad tradition.

Men ”horkarlsmyntet” som Karl Fredrik Mattsson kallar det på Tradera.com har inte placerats i denna kategori – utan istället ”gömts undan” i kategorin Övrigt > Övrigt. Kanske skäms man i alla fall en smula över att ha prostituerat sig på detta vis …?  ;o)

För den som tycker det är kul att göra egna mynt – om än bara digitala – så kan vi passa på att rekommendera den tyska webbsidan: Münz-Generator! … där man kan ladda upp en egen bild och skriva en egen omskrift . . . precis som en ökänd ”amatörkonstnär”. Men eftersom det är Sveriges Riksbank som har ensamrätt på att utge svenska KRONOR, kan man ju förslagsvis välja en ny valuta till de egna mynten.  – Och försök nu att undvika ärekränkande tillmälen …  ;o)

Chicken race med desperado

Publicerat av
Svara

Han fick nobben både av Liljevalchs Konsthall i Stockholm och Sveriges Radios Musikhjälpen – så nu på måndag tänker ”amatörkonstnären”, Karl Fredrik Mattsson, lägga ut sitt nidmynt på Tradera i privat regi istället. Och det är kanske helt logiskt? För där dräller det ju av förfalskningar, myntkopior och andra bedrägerier.

När KFM fick nobben av Liljevalchs satte de konspirationsteoretiska tankarna genast fart. Chefen på Liljevalchs, Mårten Castenfors, kontrar med att ”det är så dumt” och ”Känns inte fräscht, det här har redan väckt debatt, det är gammalt”.

Musikhjälpen hos Sveriges Radio och Sveriges Television tyckte att myntet saknade ”redaktionellt värde” och avböjde därför försäljning, skriver Svenska Dagbladet (SvD).

–  Det ska ha ett värde för publiken och de ska uppskatta det. Ofta har det ju någon musikkoppling som ett instrument eller ett möte med en artist. Det här myntet föll utanför, det hade inget redaktionellt värde för oss. Om sedan han som gjort det som privatperson vill lägga upp det på Tradera ändå och skänka pengarna till Radiohjälpen är ju det hans sak, säger Cajsa Lindberg, en av producenterna för Musikhjälpen.

Utprånglandet av förfalskningar föreställande giltiga betalningsmedel är enligt svensk lag förbjudet. Sveriges Mynthandlares Förening (SMHF) har tidigare uttalat sig så här: ”Tillverkning och spridning av giltiga betalningsmedel är en fråga för polis och åklagare”. Tradera har däremot genom åren tjänat massor av pengar på att ignorera sina medlemmars varningar för förfalskningar och kopior. Man skyller på avsaknad av kunskap och långa handläggningstider – och skrattar sedan hela vägen till banken. Tradera ägs av amerikanska eBay som den 20 februari i år beslöt ”to disallow replica coin listings on eBay.com”, med följande motivering:

– This update reflects standards across the coin industry and helps ensure compliance with applicable laws that require replica coins to be permanently marked with the word ”copy.” We also expect that this update will increase marketplace confidence by letting our community know that coin listings on eBay are authentic, so they’ll receive the most positive eBay experience possible.

Så på måndag blir det spännande att se om KFM vågar lägga ut någon falsk nidkrona  … och om Tradera i så fall vågar låta den ligga kvar?  – Klassiskt ”chicken race”…? ;o)

Trevlig helg!

Uppsala-öre 1523!

Publicerat av
Svara

Lördagen den 1:a december arrangerar Svenska Föreningen för Historiska Värdepapper sin 66:e auktion på Kungliga myntkabinettet, Slottsbacken 6.

Med redan i morgon tisdag är det sista anbudsdag för de som önskar lämna skriftliga bud. Min ”mynt- och bloggkollega” i Strängnäs, Werner Stensgård skriver bl.a. så här om den stundande auktionen:

– Den innehåller en sällan skådad blandning av mynt, sedlar, aktiebrev, litteratur och kul kuriosa. Jag tycker det blev en rolig blandning med allt från sällsyntheter som Uppsala-öret från 1523 till pärmar med hela samlingar av mynt.

Auktionen inleds med något av ett nytt grepp för s.k. offentliga/publika myntauktioner. Under rubriken; UTROP EN KRONA säljs lite smått och gott i bästa Tradera-stil. ;o)  Därefter följer; Mynt och medaljer, Litteratur, Medaljer, polletter, kuriosa och övrigt. Auktionskatalogen är utarbetad av Werner Stensgård och finns att ladda ner på föreningens webbplats: Historiskavardepapper.com – i tre PDF-delar … där den 2:a och 3:e avdelning ägnas åt sedlar och aktiebrev. Totalt omfattar auktionen 230 nr.

Auktionens toppobjekt när det gäller mynt, är det klassiska Uppsala-öret 1523 (SM 7). Ett (som vanligt) perforerat exemplar som uppges väga 4,19 gram och troligen härstammar från Oldenburgs samling? Stampställningen 20 grader. Utrop 35.000:-.