Författararkiv: Ulf Ottosson

Samlarkopia från 1780-talet?

Publicerat av
Svara

1610 års praktmynt över Karl IX:s Göteborg på Hisingen har genom åren intresserat såväl numismatiker som de latinlärde. Redan Bror Emil Hildebrand tolkade 1874 åtsidans; CIVIT: GOTHOB: PRIM: FVND: & COND som ”Göteborgs stads förste grundläggare” och hävdade därför att det måste vara slaget efter det att Göteborg II (Gustav II Adolfs Göteborg) grundats 1621. Andra, t.ex. Harald Widéen, har istället hävdat att PRIM skall tolkas som en hederstitel. Se även Mynttidningen 3/4-1997.

Karl IX:s Göteborg fick 1609 privilegium att prägla både guld- och silvermynt i mark-räkning samt skiljemynt om 2 öre – sedan även 1 öre. Kungen och staden skulle dela vinsten 50-50. Gustav II Adolfs Göteborg fick mynträtt 1623 och 1625 – men endast för skiljemynt. 1626 utökades mynträtten med markmynt i silver (men inte med guldmynt).

Detta krånglar till det lite för de som inte vill acceptera präglingsåret 1610. På grund av detta har man istället föreslagit Stockholm som myntort – men utan egentliga argument. Som visats i nämnda nummer av Mynttidningen finns tydliga skillnader med stockholms-mynten och likheter med övriga göteborgsmynt. Eftersom Brenner illustrerar praktmyntet redan 1691 (bild 1, mitten) har somliga velat hävda att präglingen skett ”på 1660-1670-talen” – dessvärre återigen utan egentliga argument.

Efter en snabb genomgång av ett dussin olika exemplar verkar det faktiskt som att de högsta valörerna (36 svenska daler eller 24 riksdaler i guld samt 2½ och 3 riksdaler i silver – alla med sluten kungakrona och öppen vapenkrona) är präglade först – och dubbelriksdalrarna (slagna med retuscherad stamp, med ”påbyggda kronbågar” på vapenkronan) bevisligen är slagna därefter. Upplagan har inte varit obetydlig.

Frågan om VARFÖR? och VEM? som 1670 skulle kunnat/velat producera en stor mängd dylika praktmynt, till minne av en 1611 nedbränd stad (som man 1659 inte kunde finna några spår av), har besvarats med … en s.k. ”talande tystnad”. ;o)

Fenomenet med kopior i myntsamlingar dyker upp i Sverige först en bit in på 1700-talet. När myntsamlandet ökade och Brenners 2:a upplaga utkom 1731 skapades efterfrågan på sällsyntheter som saknades i museisamlingar eller privata dito. Det hände ibland att den gode Elias Brenner missuppfattade (utländska/otydliga/fragmentariska) brakteater samt illustrerade och beskrev dem som svenska. Därmed hade han också skapat ”en mall” för samlarna att samla efter. Nu var falskmyntarna och historieförfalskarna inte långt borta. Nils Rabenius (1648-1717) är en känd dokumentförfalskare – och kanske även förfalskare av samlarmynt? – Jämför t.ex. bloggens vinjett, med två brakteater.

Samtidigt som bedrägliga förfalskningar gjorde entré fanns det också ett behov från muséer och andra samlare att komplettera sina samlingar med ouppnåliga rariteter och annat som kunde fylla luckor i samlingarna. I detta fall var det ju inte så viktigt att kopiorna höll rätt vikt och halt. Om avsikten INTE var att lura någon, kunde det rentav vara en fördel att de var av avvikande material, vikt, storlek.

I fredags skrev jag lite kort om 1700-talskopian av 1610 års praktmynt, kallad “varianten med tallen”. Den kryptiska avslutningen på det blogginlägget hör lite samman med två äldre blogginlägg; Medaljprägling i Alingsås och Alingsås Museum återuppstår … men tarvar givetvis en förklaring. Saken är nämligen den att jag har en hypotes (läs: ”vild teori”) om att 1700-talskopian av 1610 års praktmynt kanske är tillkommen i Alingsås omkring 1780? Jag tycker det är viktigt för den numismatiska diskussionen att man vågar lägga fram idéer och pröva om de håller. Vi kan inte veta allt om hur det gick till för 230 eller 400 år sedan, men vi kan resonera och göra mer eller mindre kvalificerade gissningar och antaganden.

Två hantverksmässiga och mycket primitivt graverade medaljer över Johan Frans Podolyn (1739-1784) är signerade IB (se bild 3 ovan) – som skulle kunna stå för Johan Bredberg (1735-1788), mästersmed (med lås som specialitet) och verksam vid Alingsås Metallfabrik fram till 1788.

Detaljstuderar man Podolyn-medaljerna 1784 och jämför med 1700-talskopian av 1610 års praktmynt, finner man en hel del likheter – både beträffande bokstavsformer (exv. B, C, G och S) samt en del egenheter i den lite ”grafiska” gravyrtekniken med konturlinjer och skrafferingar. Jämför t.ex. de markerade konturerna vid hårfästet på Podolyn-medaljen med kungamanteln och stadens avgränsningslinje på praktmyntkopian.

Att kopian är gjord efter Brenners förlaga råder inget som helst tvivel om (se bild 1). Kanske kan man skönja några små missar (p.g.a. spegelvändningen?) Omskriften börjar inte kl. 12, utan snarare kl. 11 … och skeppen ute på Göta älv (Gautelfr) har hamnat lite snett. Samtidigt har flera av Brenners missuppfattningar/försköningar kopierats mycket exakt. Något originalexemplar har gravören inte haft tillgång till.

Varför Johan Bredberg i Alingsås?  – Ja, här är en liten lista över indikationer:

  • Kopplingen till myntsamlaren och numismatikern Johan Frans Podolyn.
  • Likheterna i gravörstil med Podolyn-medaljerna (signerade IB).
  • Podolyn arbetade på Alingsås Manufakturverk, med tillhörande metallfabrik.
  • Bredberg fanns vid Alingsås Metallfabrik, nära det s.k. ”guldslageriet”.
  • Där använde man bl.a. ”hard metall” bestående av 88% tenn, 12% koppar.
  • Kopplingarna mellan Podolyn och familjen Alströmer i Alingsås & Göteborg.
  • Jonas, Patrick, Claes och Johan Alströmers stora numismatiska intresse.
  • Myntets historiska värde för Alingsås & Göteborg, grundande 1619 resp. 1621.
  • Den stora branden i Alingsås 1779 och Uppfostringssällskapets omdöme 1782:

– ”Det stora och dyrbara Alströmerska Biblioteket, med Naturalie-, Mynt- och Konst-Cabinett, med Chemiska och Mechaniska Verkstäder, kunna här icke utan fägnad och förundran åskådas; de stå öpne för hvar Man, och kunna, så af Grannar, som långväga Resande, alltid betraktas och nyttjas”.

Den som initierat kopians tillkomst har dels haft tillgång till Brenners exklusiva verk, dels känt till att praktmyntet även finns i guld (idag finns endast ett unikt exemplar på KMK i Stockholm). Dessutom har man, förmodligen  medvetet, valt att tillverka kopian i en förgylld tenn-legering, vilket indikerar att den kan ha tillkommit i utställningssyfte? Att Jonas Alströmer haft, eller sönerna åtrått, denna mynttyp kan absolut inte uteslutas.

Freden i Knäred 1613

Publicerat av
Svara

Idag är det 400 år sedan Sverige och Danmark slöt fred i halländska Knäred efter Kalmarkriget 1611-1613 … med Älvsborgs andra lösen som följd.

Trots 400-årsjubileum, firande, föredrag och diverse skriverier, sägs det inte mycket om kopparexporten och våra vänner i Amsterdam, som till stor del bidrog till att vi kunde återfå ”porten mot väster” från dansken för 1.000.000 riksdaler i klingande silvermynt.

Efter att Karl IX:s Göteborg på Hisingen bränts av danskarna 1611 och Älvsborgs slott (vid Älvsborgsstaden) kapitulerat 1612, fortsatte Sverige exportera koppar till Holland via Nylöse (Nya Lödöse) även under belägringsåren. 1619 grundades staden Alingsås samtidigt som den sista avbetalningen på den gigantiska lösensumman gjordes. Den unge Gustav II Adolf bestämde raskt var den nya staden skulle ligga och 1621 fick nuvarande Göteborg (på rätt sida älven) sina privilegier. Nederländaren Govert Silentz flyttar till Sverige 1620 och anlägger ett gårmakeri i Säter i Dalarna. Några år senare börjar man där prägla Sveriges första kopparmynt – fyrkar och halvören i klippingform.

Fredagsmys & lördagsgodis

Publicerat av
Svara

Helgen närmar sig … så varför inte bjuda på lite ”lördagsgodis” redan idag?

En del kanske har sett den på bild. Få har sett den i verkligheten. En handfull av storsamlarna; De Geer, Silfverstolpe, Bonde och Oldenburg, hade den i samlingen.
I den utmärkta boken ”Karl IX:s Göteborg på Hisingen” (av Ralph Scander 1975) beskrivs den enligt följande:

– 1700-talskopia av 1610 års praktmynt, kallad ”varianten med tallen” på grund av trädets utformning. Förlaga har varit avbildningen i E. Brenners Thesaurus nummorum från 1731. Ett exemplar i silver, övriga kända i tenn.

Mitt exemplar (bilden ovan) härstammar från J. Pedersen Mynthandel i Borås (och möjligen dessförinnan från D. Holmbergs Mynthandel i Stockholm?). Det förefaller vara präglat i en förgylld tenn-bly-legering och väger 46,72 gram samt mäter hela Ø 58 mm (något större än originalet). Litteratur: Hildebrand 13 och SM 75b-var. (där det även noteras att KMK:s unika originalexemplar i guld väger 44,74 gram).

Vem kan då ha tillverkat denna kopia – och varför?  – Ja, faktum är att det finns vissa indikationer på att denna rara kopia (av ett nästan lika rart praktmynt) skulle kunna vara graverad och präglad i en liten stad med stark anknytning till Göteborg …?

Mer än så blir det inte idag … en s.k. cliffhanger!  ;o)    Ha en trevlig helg!

Nya kataloger från Künker

Publicerat av
Svara

I förra veckan damp det ner ett stort paket från Künker i Osnabrück – igen! Denna gång innehållande tre förnämliga auktionskataloger – med anledning av World Money Fair i Berlin som går av stapeln i månadsskiftet januari-februari 2013. Künkers auktioner nr 223, 224 och 225 hålls alla i Berlin den 31 januari … och följs sedan av Berlin-mässan den 1-3 februari. – Ungefär som när Antikören arrangerade mässa + auktion på Sheraton i Göteborg i slutet av 1980-talet alltså … men kanske i något större format. ;o)

Künker samarbetar också med Sixbid.com som är en sökbar portal för världens ledande auktionshus inom myntbranschen. Där kan du exv. söka på ”Schweden” … eller vad du nu månne söka inom numismatikens underbara värld.

En liknande funktion finns även hos CoinArcives.com – som dessutom har en avdelning för antika mynt och en för world coins. För att det skall bli rättvist lägger vi in en snabblänk till ”Schweden” även här. Botanisera gärna bland länkarna – det finns mycket svenska mynt även utomlands … och världen krymper för varje dag som går. För den som samlar antika eller utländska mynt – eller medaljer – är utbudet gigantiskt internationellt.

Svenska rariteter kartläggs

Publicerat av
2

En av bloggkollegorna som varit lite tyst på sistone, har nu gett sig till känna och låter meddela att han haft fullt upp med myntforskning. Allt har sin förklaring. Han hade som tur var inte tröttnat. Nu hoppas vi att detsamma gäller för Werner, Micke, Hasse, Markus, Tony, Leif, Göran & Co …  – Att de inte tröttna, utan bara förbereder sig alltså.

Roland ”Falcoin” Falkensson har i dagarna lanserat en ny kategori på sin webbplats: Raritetssidan.
Denna är tänkt att försöka kartlägga hur många exemplar (i privat ägo) som egentligen finns av olika s.k. rariteter – traditionellt betecknade med R, RR, RRR och RRRR.
Som grund för sammanställningen har inte mindre än 120 olika myntauktionskataloger gåtts igenom med avseende på svenska mynt präglade under perioden 1772-1872.

Till en början har Roland valt att publicera Karl XV:s och Oskar I:s rariteter, men tanken är att successivt arbeta sig tillbaka i tiden t.o.m. Gustav III. Bra, spännande och lovvärt på alla sätt. Roland skriver genomgående i vi-form … vilket jag tolkar som att detta inte är en enmansprojekt, utan att han gärna tar emot tips, idéer och allehanda uppgifter rörande sällsynta svenska mynt från Gustav III till Karl XV … så hjälp gärna till.

Norsk tidningsanka

Publicerat av
Svara

Igår läste jag om ett sensationellt guldmyntfynd i Norge. Man vill ju vara aktuell och därför ingår numismatiskt nyhetssurfande i de dagliga rutinerna. Min första lite skeptiska reaktion efter att ha läst artikeln i Haugesunds Avis, var att …

– Jaha, och vad är det som säger att den där inte är ”planterad” då? Justinianus I:s (527-565 e.Kr.) bysantinska solidi (singularis: solidus) är bland de allra vanligaste på samlarmarknaden … men i de skandinaviska fynden dominerar nog ändå de senromerska dito.

Idag läser jag i min norske kollegas blogg att  ”Gullmyntfunn er bare bløff”.

Ett ”planterat” mynt som såldes på Stack’s Coin Galleries (sedan 2011 Stack’s Bowers Galleries) auktion den 18 augusti 2009, nr 4382 ($250). Arkeologerna hade alltså blivit grundlurade. Något som förmodligen inte skedde för första gången. I åtta fall av tio har arkeologer nämligen inte större numismatiska kunskaper än att ”runda mynt är runda”. Så att tillfråga en arkeolog om mynt är precis lika dumt som att fråga en numismatiker om arkeologi.

Kjetil Kvist på Numisma Mynthandel i Oslo (som även driver sajten och bloggen Gullmedalje.no) delar också med sig några visdomsord på vägen:

– ”I myntbransjen sier vi ofte at dersom noe er for godt til å være sant, så er det antagelig ikke sant”.  

– ”Neste gang: Kontakt en numismatiker 😉 Han vet antagelig hvor du skal lete etter informasjon”.

Kloka ord! Bra slutledningsförmåga och snabb sökinsats. Lysande problemlösning i internets anda. Hade arkeologer i allmänhet haft en bättre och mindre fördomsfull relation till numismatiker och mynthandlare hade detta aldrig hänt. Nu fick man en välförtjänt ”knäpp på näsan” istället. – Dumstrut på!  ;o)

Ytterligare läsning om detta hittar den intresserade på: Karmsund Avis, Aftenposten, Haugesunds Avis, Karmøytt och NRK Rogaland.

Familjen Holstein-Gottorp

Publicerat av
Svara

Var det någon som orkade uthärda söndagens premiär av TV4:s ”Familjen Holstein-Gottorp”…? Läser i SvD att detta tydligen är ”TV4:s nya humorsatsning”!? Själv klarade jag av ca 5 minuter innan jag snabbt bytte till ”Så skall det (INTE!) låta” … för att sedan helt stänga av ”dumplattan” ;o) och plocka fram några sköna skådepenningar istället. Den som orkade invänta ICA-reklamen i pausen fick förmodligen uppleva en kraftig kvalitetshöjning. TV4 och manusförfattaren/livvakten Ola Norén är bara att beklaga.

Men hur hänger det egentligen ihop det där med tronföljden och olika ätter?
Ja, med risk för att man krånglar till det ytterligare … här är en kortversion:

Kung Carl XVI Gustafs farfars mor var drottning Victoria (född som prinsessa av Baden i södra Tyskland – och ättling till Gustav Vasa!). När Victoria gifte sig med kronprins Gustav 1881, blivande Gustav V (1907-1950), höll kung Oskar II ett tal där han bl.a. sa:
– Hennes vagga stod i fjärran land, men hon kommer icke som en främling, ty svenska äro Victorias anor.  Hennes farmors far var kung Gustav IV Adolf (av ätten Holstein-Gottorp), som blev avsatt 1809 efter att ha förlorat Finland. Och hans farfar var kung Adolf Fredrik (1751-1771) som var anfader för ätten Holstein-Gottorp i Sverige.

Adolf Fredrik valdes till kronprins 1743 efter Hattarnas misslyckade ryska krig. Adolf Fredriks syster, Johanna Elisabet av Holstein-Gottorp, var mor till Katarina den Stora av Ryssland. Hans gemål var, Lovisa Ulrika av Preussen, syster till Fredrik den Store av Preussen.
Och de två äldsta sönerna blev båda kungar; Gustav III och Karl XIII.

Adolf Fredriks morfars mormor hette Katarina (1584-1638) och var dotter till Karl IX (Gustav Vasas yngste son) och Maria av Pfaltz, samt halvsyster till Gustav II Adolf, vars mor var Kristina av Holstein-Gottorp (Karl IX:s andra gemål). När Gustav II Adolfs dotter, drottning Kristina abdikerade 1654 blev Katarinas son Karl X Gustav (av Pfaltz) kung efter sin kusin Kristina.

Så vår nuvarande kung har alltså, tack vare blixtförälskelsen mellan Victoria & Gustav
(redan en vecka efter det första mötet bad kronprinsen om hennes hand), släktband ända tillbaka till Gustav Vasa – och Margareta Eriksdotter (Leijonhufvud).

Tjugondag Knut

Publicerat av
Svara

Har ni städat ut julen idag?  – ”Tjugondag Knut kastas granen ut”, brukar det ju heta. Dick Harrison har på sin Historieblogg tagit upp detta både idag – och förra året.

Det finns ju flera kända Knut (Knud, Cnut eller Canute) i Danmarks historia. Än mer känd än herrarna Knut Lavard (ca 1095-1131) och Knut den Helige (ca 1040-1086) är nog Knut den Store (ca 995-1035). Kung av England från 1016, kung av Danmark från 1018 och kung av Norge från 1028 och fram till sin död i Shaftesbury i England den 12 november 1035. Dessutom var han guvernör av Schleswig och Pommern.

Slanten ovan höger kan ju ge ett ”lite trasigt intryck” – med den skall faktiskt ser ut så. Det är en halfpenny (halvpenning) från Knut den Store, präglad av en myntmästaren vid namn LIFINC och halverad redan på myntverket. Ett smidigt sätt att tillhandahålla tre olika valörer (1, 1/2 och 1/4 penning) från samma utmyntning. Med hjälp av korsets dubbla linjer kunde man enkelt halvera och ”kvarta” ;o) mynten med en huggmejsel.

Mynttypen kallas på engelska för ”Pointed Helmet” (spetsig hjälm) och utgavs omkring åren 1023-1029.
Till höger ett bildmontage för att illustrera typen. Åtsidans omskrift lyder: +CNU-T REX ANG och frånsidan +LIFINC ON …? Myntorten går dessvärre inte att läsa på denna halvpenning. Enligt Hildebrand förekommer denna myntmästare på elva olika myntorter, men med lite tålamod går det säker att identifiera denna också genom att jämföra med andra (hela) exemplar. Det får dock bero till en annan vacker afton …

Alingsås Museum återuppstår

Publicerat av
Svara

Idag läser jag ett glädjande besked i vår lilla lokaltidning, Alingsås-kuriren. Alingsås Museum, grundat 1928 och nedlagt i januari 2010 av historielösa politikers spariver, skall återuppstå i Alströmerska magasinet … anno 2014 (= valår!).

Bilderna här intill är hämtade från ett gammalt vykort och visar hur några av rummen i Alingsås Museum såg ut i begynnelsen. Förutom salarna med tingens berättelser, föremålen, fanns även en lässal med bibliotek. Allt inrymt i Alingsås äldsta profana byggnad – Alströmerska magasinet, uppfört omkring 1730 av stadens store son Jonas Alströmer (1685-1761). Idag kanske mest känd som ”potatiskungen”, men faktiskt en av den industriella revolutionens allra största förgrundsfigurer i Sverige. Grundare av Alingsås Manufakturverk 1724 och en av (de sex) grundarna av Kungliga Vetenskapsakademien 1739.

Som så många andra av dåtidens framgångsrika män samlade även Jonas Alströmer på ”Mynt- och Konststycken”. Även sönerna Patrick Alströmer (1733-1804) och Claes Alströmer (1736-1794) var roade av mynt och medaljer. Deras halvbror Johan Alströmer (1742-1788) lär ha varit speciellt kunnig i numismatik och hade en stor myntsamling som byggde på fadern, Jonas Alströmers, efterlämnade samlingar. En del av dessa samlingar blev dessvärre lågornas rov under den stora branden i Alingsås 1779.

Några år senare beskrivs familjen Alströmers samlingar i Alingsås på följande vis:

”Det stora och dyrbara Alströmerska Biblioteket, med Naturalie-, Mynt- och Konst-Cabinett, med Chemiska och Mechaniska Verkstäder, kunna här icke utan fägnad och förundran åskådas; de stå öpne för hvar Man, och kunna, så af Grannar, som långväga Resande, alltid betraktas och nyttjas”. (Ur Upfostrings-Sälskapet 1782).  – Ett privat museum!

Claes Alströmers hem lär ha kallats ”Naturalhistoriens svenska Hof”. Med naturalhistoria menas läran om naturföremålen i de tre riken, stenar, växter och djur, som man vid denna tid ofta indelade naturen i.
På frånsidan av den skicklige mynt- och medaljgravören (och Hedlingers lärjunge) Daniel Fehrmans medalj över Carl von Linné (1707-1778), beställd av greve Carl Gustaf Tessin 1758, ses Sveriges tre kronor sinnrikt framställda av element ur dessa, naturalhistoriens tre riken – stenar, växter och djur.

Claes Alströmer, som studerat under Carl von Linné, hade genom åren sänt betydande samlingar av örter, fiskar, snäckor med mera till Linné – och fick som tack för detta ett helt växtsläkte med 65 olika arter uppkallat efter sig; Alstroemeriaceae. Utöver detta hade Alströmer enligt uppgift samlat in en stor mängd naturföremål och annat ”för museet i Alingsås” … så kära politiker … här finns inte bara museala anor sedan 1928, utan faktiskt betydligt längre bakåt i tiden än så – bortåt ett kvarts millennium!

Klicka för flera blogginlägg om ”Alingsås” och ”Gräfsnäs” på Myntbloggen.se

På myntfronten intet nytt

Publicerat av
4

Tillbaka på kontoret igen var man ju nyfiken på vad som hänt under ledigheten. Surfade in på Tradera och kunde konstatera att ett par falska plåtmynt klubbats för 1.535 kr respektive 3.001 kr. I vanlig ordning omärkta och med tveksam beskrivning. På detta sätt kan Tradera tjäna en slant gång efter gång i och med att omärkta kopior alltid dyker upp igen. Samma exemplar av den falska Stephan Batory-thalern ”1585” har t.ex. ”valsat runt” (sålts/klubbats/returnerats) FYRA gånger på kort tid – och nu senast verkar den ”ha fastnat” för 660 kr. Köpt som kopia – såld med ursäkten ”är ingen expert ”.

En s.k. ”teaterorden” (enkel kopia för maskerad och teater som gärna skall upplevas på mycket långt avstånd) såldes nyligen för fantastiska 810 kr. Dessutom har en hel drös falska sovereign genererat provisionspengar till Tradera. De många klumpiga kopiorna av diverse primitiva betalningsmedel (från Thailand) som florerat senaste tiden verkar dock bli allt mera svårsålda. – Kanske för att Myntbloggen.se omnämnt dem?

Ett annat ”fenomen” jag noterat är att vissa säljare hittat ett nytt sätt att prångla ut förfalskningar och kopior … nämligen genom att ”gömma dem” i poster/lots. Taktiken är givetvis densamma som de med falska påståenden om att ”de ingenting vet”. Målgruppen är ”fyndjägarna” och de som låter snålheten bedra visheten.

Traderas FaceBook-sida (nya debattforum?) försöker väl de flesta undvika, så även jag, men när jag idag gjorde ett besök var informationen densamma som vid tidigare tillfällen; ”tekniska problem – drabbade annonser kommer flyttas fram  24 timmar”.

På Kungl. Myntkabinettets hemsida önskar man (fortfarande) God Jul och Gott Nytt År samtidigt som man pushar för ”mellandagsrean” den 26/12-6/1. På Svenska Numismatiska Föreningens (SNF:s) dito har det däremot varit tyst i en månad nu. Här är det inte tal om några jul- och nyårshälsningar. Toppnyheten är istället att vårens program ”kommer snart”. Vill du läsa förra vårens SNT i PDF-format, så går det bra.

Även på blogg-fronten är det ganska tyst. Några som varit aktiva tidigare, verkar ha tröttnat? Hoppas de tar nya tag! De lysande och läsvärda undantagen är: Ingemar ”SNF” Svensson, Kjell ”Gorgon” Holmberg och Lennart ”Sonesgården” Castenhag.

Jaha, det var första blogginlägget UTAN bilder!? – Det skall INTE upprepas! Jag lovar!