Författararkiv: Ulf Ottosson

GNF firar 70-årsjubileum!

Publicerat av
Svara

I måndags gästades Göteborgs Numismatiska Förening (GNF) av svensk numismatiks nestor, Lars O. Lagerqvist, som pratade om Nobelmedaljer. Och till hösten, närmare bestämt den 28 november, firar föreningen sitt 70-årsjubileum – med middag och allt!

Göteborgs Numismatiska Förening bildades ursprungligen 1943 under namnet Svenska Numismatiska Föreningen, Göteborgsavdelningen och  bestod i början av cirka ett 20-tal medlemmar som träffades en gång i månaden  i all enkelhet. Man bytte mynt med varandra och höll små föredrag och hade  mindre auktioner där objekt såldes till våra medlemmar. Sedermera bildades Göteborgs Numismatiska Förening (GNF) som en helt  fristående förening och under senare år har föreningens medlemsantal varierat  mellan 175-200 personer i huvudsak bosatta i Göteborg och västsverige.

Men redan nu i september-oktober vankas det spännande numismatiska föredrag med göteborgska förtecken. Den 25 september håller nämligen Theodor Hassel ett föredrag i klubblokalen med titeln; ”Myntningen i Färjenäs under 1609-11” (d.v.s. Karl IX:s Göteborg på Hisingen) … och den några veckor senare får ännu fler ta del av detta, under ”Myntets dag” på Göteborgs  Stadsmuseum den 12 oktober 2013.

Kanske får vi då veta lite mer om de mycket sällsynta mynten på bilden ovan …?   🙂

  • Karl IX:s Göteborg. 2 öre 1609. Silver 1,76 gram. Typ I. SM -.
  • Karl IX:s Göteborg. 6 mark 1610. Guld 1,84 gram. Typmynt. SM 16.
  • Karl IX:s Göteborg. 36 daler (144 mark) 1610. Guld 44,74 gram. SM 75b.

Mynträkning: 1 svensk daler = 4 mark = 32 öre. Kurs: 1 riksdaler = 1½ daler = 6 mark.
Räkneenheter: 1 gross = 12 dussin = 144 stycken.

Skeppsbyggaren af Chapman

Publicerat av
Svara

Ingen enskild person har väl haft så stort inflytande på skeppsbyggnadskonsten i Sverige som Fredrik Henrik af Chapman. Hela hans liv kom att präglas av fartyg och skeppsbyggeri. Idag är det 292 år sedan han föddes på Nya Varvet i Göteborg 1721.

Fadern, Thomas Chapman (1686-1769), var född i Yorkshire i norra England och verksam inom brittiska flottan, där han bl.a. var med om erövringen av Gibraltar 1704. Tio år senare gick han i tjänst hos Karl XII vid flottbasen i Stralsund 1714, och året därpå lär han ha fått ett kaparbrev och då blivit den svenske kungens auktoriserade sjörövare! Han skall till och med ha varit kapten på ett av Lars Gathenhielm, ”Lasse i gatans”, skepp … innan han till slut kom till Nya Varvet i Göteborg 1719.

Fredrik Henrik af Chapmans mor, Susanna Colson (1691-1770), hade också ”en viss sjövana” i blodet, då hon var dotter till en skeppsbyggmästare i London. Likaså brodern Charles Chapman, som var sjökapten och seglade till Kina för Ostindiska Kompaniets räkning inte mindre än sex gånger, under perioden 1752-1775.

Fredrik Henrik af Chapman (1721-1808) föddes, som sagt, på Nya Varvet i Göteborg den 9 september 1721. Varvet fungerade som lekstuga för den unge Fredrik och det är uppenbart att sjöfart och segelskepp intresserade honom redan som barn. Redan som 15-åring gick han till sjöss för att utbilda sig. Han kom att praktisera både vid svenska och utländska varv samt studera matematik och fysik i både Sverige och England.

Med tiden kom han att bli vår mest framstående skeppsbyggare. År 1767 invaldes han som ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien och 1772 adlades han av Gustav III.

Medaljerna ovan är graverade av Mauritz Frumerie  (1775-1853) respektive Gustav Adolf Enegren (1784–1854) och utgivna av Vetenskapsakademien 1808 respektive Svenska Akademien 1817. Den förstnämnda är som synes graverad efter en förlaga (väggmedaljong i gips) av Johan Tobias Sergel (1740-1814).

Fantastisk sensommar!

Publicerat av
3

Vilket fantastiskt väder!  – Klarblå himmel. Strålande sol. Nästan för varm, 23 grader! Och till råga på allt är det kräftskiva ikväll – igen!

Jodå, ni har gissat rätt. Idag blev det inte mycket numismatik, mynt & medaljer. Idag tog jag med kameran ut i trädgården istället. Hängbjörkarna börjar skifta i gult – och skiner som guld mot den kontrasterande blodboken och klarblåa himmelen. Fullmogna äpplen i röda och gula kulörer hänger i klasar på dignande grenar. – Ljuvligt!  🙂

Glöm mynten en stund – och ha en underbar helg!

Sverige – USA

Publicerat av
Svara

Dagens presidentbesök i Stockholm har väl knappast undgått någon. Men hörde ni att president Obama nämnde de historiska svensk-amerikanska förbindelserna … och att dessa 375-årsjubilérar i år!?

Obama syftade då på Nya Sverige i Delaware som grundades 1638, då skeppet Kalmar Nyckel (Calmare Nyckel) anlände från Göteborg.
Skall man vara noga så sträckte sig faktiskt denna svenska koloni även till delstaterna Pennsylvania, New Jersey och Maryland. Nya Sverige inköptes 1638 av Nya Sverigekompaniet och blev den första permanenta europeiska bosättningen i området. Området var i svensk ägo under sjutton år, fram till 1655 då det erövrades av Nederländerna.

Vid Nya Sveriges 300-årsjubileum 1938 firades det ordentligt. Både kronprinsparet, Gustav (VI) Adolf & Louise Mountbatten och prins Bertil fanns på plats. Minnesmynt utgavs både i Sverige och USA – liksom en uppsjö varierande numismatiska och filatelistiska objekt av olika dignitet. Några av dem finns uppradade på bilderna här intill. På andra bilden ses en bok med en ung prins Bertil, som har en stor blaffa till medalj på kavajslaget. Denna ”diskreta” och ”typiskt amerikanska” medalj är av samma typ som de två tingestarna som omger honom på fotot. Man måste ha gjort en hel del dylika, för den är ganska vanlig. Mindre allmän är Erik Lindbergs bärbara medalj, ”Sueciae Nova in memoriam”, uppe i vänstra hörnet. Upplagan är enligt Ehrensvärd endast 500 exemplar.

Anund Jakob (ca 1022-1050)

Publicerat av
Svara

Kung Olof Eriksson, ”Skötkonung” (ca 992-1022) har gått till historien som den kung som var först med att låta prägla mynt i Sverige. Dessa mynt har inskriptioner som exv. ULAVAS REX SVENO, OLAF REX SVEVO-x, (= Olof, svenskarnas kung), OLAF REX ANSTNETEI, ONLAFA RX SITUEN (= Olof, kung i Sigtuna) eller OLAFA REX ANCOL (Anglo)? eller LNCOL (Lincoln?). I princip är samtliga mynt i Olofs namn av s.k. CRVX-typ. Det vill säga imitationer (kopior) av den mynttyp som präglades under den engelske kungen Æthelred II, ”den Villrådige” (978-1013 och 1014-1016) omkring 991-997. Olof Skötkonungs myntning tros ha skett (främst?) i Sigtuna. I skarven mellan CRVX-typen och Long Cross-typen händer det något dramatiskt och både typindelning, stil och omskrifter degraderas kraftigt. Myntningen ter sig allt mer kaotisk och amatörmässig. Myntstampar kommer på avvägar, stjäls, handlas, byts och kopieras lite hur som helst.

Även Olofs son, Anund Jakob (ca 1022-1050), lät prägla egna mynt – likaledes kopior av kända utländska/engelska typer. Mynten i Anunds namn är av två olika typer:

  • Long Cross (ca 997-1035+) *
  • Pointed Helmet (ca 1023-1029) *

*  Årtalen avser de utländska förlagorna.

Utöver dessa båda mynttyper förekommer en del ”hybrider” (stampförväxlingar mellan olika typer – samtida förfalskningar?), som förmodligen tillhör en irreguljär myntning som inte behöver ha med det ursprungliga mynthuset att göra. Precis som i fallet med Olofs myntning, så totalhavererar såväl typindelning som läslighet – snabbt!

Long Cross-åtsidor med Anunds namn blandas plötsligt med frånsidesstampar av helt andra typer, såsom Small Cross (ca 1009-1017), Pointed Helmet (ca 1023-1029) och Short Cross (ca 1029-1035). Samtliga dessa ”typvidriga” hybrider återfinns för övrigt i Malmers kedja 157 (”blandkedja” – eller falskmyntarkedja?) … där man också hittar läsliga frånsidor av Short Cross-typ, som sammankopplats med mer eller mindre illitterata, barbariserade och äldre! åtsidor av Pointed Helmet-typ. Dessa hybrider kan som tidigast vara slagna under Short Cross-perioden 1029-1035 … men naturligtvis även senare. Vi vet inte. De behöver inte heller nödvändigtvis ha med den ursprungliga, kungliga, myntningen att göra. Vi vet inte.

Frågan är om denna ”mynthuskollaps” i handelsstaden Sigtuna kan ha något att göra med Knut den Stores påstående i brev år 1027, att han var ”kung över hela England och Danmark och över nordmännen och en del av sveonerna” …?

I Brita Malmers kedja 157 återfinns även den mycket omdiskuterade åtsidesstampen (Short Cross-variant ca 1029-1035), med omskriften: +CNVT REX SW (= Cnut Svearnas Kung) … som är stampkopplad dels med rätt typ (SMH 623-624) och dels med tre olika och felaktiga typer (SMH 625-627).

På Knut den Stores engelska Pointed Helmet-penningar börjar åtsidans omskrift normalt kl. 12, med ett kors följt av CNVT – REX ANG (eller varianter därav). Se teckningen till höger.

På det nedre myntet kan vi, precis som Lagerqvist påpekar (LL 15-16), känna igen namnet CNUT (CVNT) från spirans topp räknat. Läser vi omskriften därifrån får vi följande inskriptioner:
Åtsida: CVNT IO CON – I+LRN.
Frånsida: +RNVNIONORITICVN

Dessa stampar, med förvirrade (eller olösta?) inskriptioner (SMH 616-617, Malmer kedja 157), matchar varandra både stil- och textmässigt. De ”passar ihop” och är förmodligen graverade för varandra … under perioden 1023-1029. Vid ett senare tillfälle har emellertid denna åtsidesstamp (av okänd anledning) ”fått nytt liv” och felaktigt kopplats ihop med en Short Cross från 1029-1035 (SMH 622). Ett exemplar av den senare hybriden säljs för övrigt på SNF:s auktion MISAB 9 nu i september.

För den som vill läsa mer om detta rekommenderas:  a) Lars O. Lagerqvist: Svenska mynt under vikingatid och medeltid samt gotländska mynt. Stockholm 1970.  b) Brita Malmer: Den svenska mynthistorien – Vikingatiden ca 995-1030. Stockholm 2010.

SNF uppdaterad med SNT!

Publicerat av
Svara

Så har det då hänt! … lite i smyg?

Svenska Numismatiska Föreningen (SNF) har uppdaterat hemsidan med följande ”nya” PDF-nummer av Svensk Numismatisk Tidskrift (SNT):

SNT 5-2012, SNT 6-2012, SNT 7-2012, SNT 8-2012, SNT 1-2013, SNT 2-2013, SNT 3-2013 och slutligen SNT 4-2013. Summa summarum åtta nummer alltså! Massor av numismatisk läsning! Stort GRATTIS!  – Det där hade minsann förtjänat en framskjuten plats på förstasidan.  – Keep up the good work, Lennart!

Passar på att – lite i smyg – suga i mig en gnutta av äran för detta … och konstaterar samtidigt att Svensk Numismatisk Tidskrift (SNT) även återfinns på FaceBook!  – Och där är man minsann INTE efter sin tid! – Där är det redan september!  😉

Det är alltså hög tid att göra de sista förberedelserna inför lördagens kräftskiva!

Ber att få besvära om en trevlig helg!  🙂

Stenbock av Karlsteen 1692

Publicerat av
Svara

Eftersom Arvid Karlsteen och numismatikens konstnärer varit på tapeten de senaste dagarna … och jag upptäckte att riksrådet greve Johan Gabriel Stenbock (1640-1705) föddes för på dagen 373 år sedan … får idag det bli en lagom pampig Karlsteen-medalj.

Men att montera en så pampig medalj i en ännu pampigare dryckeskanna … är väl ändå att gå ett steg för långt?  – ”De skyr inga medel, överklassen”…  😉

Så här skriver Stellan Dahlgren på Riksarkivet om denna medalj:
”År 1692 lät Stenbock slå en medalj över sig själv med inskriften ELEMENTUM MEUM LIBERTAS (Friheten är mitt element), vilket troligen främst syftade på att han var ogift men kanske också avsåg hans förmåga att kryssa kring i politiken. Stenbock är begravd i Storkyrkan i Stockholm, under en stor gravvård ritad av Nikodemus Tessin d.y.”

Medaljen som mäter Ø 61 mm och väger dryga 94 gram, finns upptagen som nr 1 på sidan 95 i Bror Edvard Hyckerts ”Minnespenningar öfver enskilda svenska män och kvinnor”, del I, NM XVII, Stockholm 1905 … samt som nr 84 i Stig Stenströms lysande (och refuserade) avhandling ”Arvid Karlsteen – hans liv och verk”, Göteborg 1945.

Hyckert skriver bl.a.  – ”Slagen af Stenbock själf 1692 sedan han, som det berättas, af Karl XI uppmanats att utlösa ett i skattkammaren pantsatt halsband af diamanter. Han skulle däröfver blifvit så missnöjd att han beslutat flytta ur riket, och som ett uttryck af sina tänkesätt låtit prägla denna minnespenning”.  Medaljen betecknar han f.ö. RR.

Jämför: Coins and Meals Department, Pushkin State Museum of Fine Arts.

Numismatikens konstnärer

Publicerat av
2

Ett eftersatt område inom numismatiken är kännedomen om konstnärerna bakom mynten. Kanske har för få myntsamlare intresserat sig för medaljkonsten …?

Den kunnige och alltid lika läsvärde Bengt Hemmingsson har berört ämnet i SNF:s senaste auktions-katalog. Hemmingsson skriver om 1559 års daler och nämner då den berömde flamländske skulptören, arkitekten och medaljkonstnären Willem Boy (ca 1520-1592).

Så vad kan passa bättre än att ägna några rader åt konstnären Willem Boy – mannen bakom Sveriges första medaljer! – och visa några medaljer som tillskrivs denne man.

Bengt Hemmingsson skriver bland annat:  – ”Dalern 1559 tillhör de konstnärligt sett mest framstående mynten från Gustav Vasas regering. Kungabilden uppvisar stor likhet med ett samtida porträtt i trä, den s. k. Gripsholmsreliefen, som i sin tur attribuerats till den i Sverige verksamme flamländske konstnären Willem Boy. Det har på goda grunder antagits att Boy åtminstone tecknat förlagan till 1559 års daler”.

Kan i detta sammanhang nämna att hustrun var ”måttligt glad” när jag kom hemsläpandes med vidstående gipsavgjutning av den berömda Gripsholmsreliefen. Stor, tung & gyllene! – och till råga på allt inköpt hos förnäma Bukowskis! … men ändå förpassad till kontoret. Hmm … undrar om ”kapsylsamlarna” är mera poppis hos tjejerna, än plåtmyntsamlarna …?  😉

Gustav Vasas Svartsjö-daler präglades första gången 1542 och är tveklöst ”ett renässansens mästerverk” inom svensk numismatik. – Ofta betraktat som ”Sveriges vackraste mynt”. – Men det är ett mynt – och ingen renodlad ”skådepenning”.

De äldsta svenska medaljerna tillkom först på 1560-talet. Dessa består å ena sidan av de fyra medaljer över Gustav Vasa (Hildebrand nr 10-13) som lär ha utdelats vid Gustavs begravning 1560 … och å andra sidan av en ensidig, skissartad medalj över Erik XIV (Hild. 12). Den första gruppen medaljer är alla tillskrivna den flamländske bildhuggaren Willem Boy (1520-1592). Medaljen över Erik är i dag också den – med tvekan – tillskriven samme konstnär.

Även under Johan III tillkom ett litet antal medaljer i samband med kröningen 1569. Hild. 7, 11-12 med enbart kungens porträtt, samt Hild. 14-16 med både kungen och drottning Katarina Jagellonica avporträtterade. Samtliga dessa medaljer är tillskrivna Willem Boy – och enligt tidens tradition alltid gjutna. (Den präglade medaljen fick vi i Sverige vänta på i nästan hundra år). Produktionen av dessa exklusiva utdelade belöningsmedaljer (gjutning, ciselering och ev. montering) har förmodligen lagts ut på entreprenad hos (olika?) juvelerare i Stockholm. Medaljerna var som regel avsedda att bäras och påträffas ofta med olika typer av montage (kantrand och ögla) och ibland utan eller med borttagna dito. Själva formgivningen (stenformarna?) är emellertid gjorda av mästaren själv; bildhuggaren, arkitekten och medaljkonstnären Willem Boy.

P.S. Proveniensen på Gustav Vasas pampiga daler 1559 (MISAB 9, nr 96) är för övrigt;
Ex. Antikören auktion 11, 1992, nr 145 … för den som är road av sådant.  😉

Numismatik är roligt!

Publicerat av
5

Ibland är det riktigt roligt med numismatik. Idag fick jag t.ex. tillfälle att ”dra på smilbanden” när jag ögnade igenom SNF:s auktionskatalog MISAB 9.  🙂

Redan när man läser Dan Carlbergs förord, blir man nyfiken:
– ”Ett klassiskt exempel på ett mynt som däremot är omskrivet och omdiskuterat är Karl XII:s öre SM 1715. På sidan 91 får vi ta del av kopparmyntskännaren Sonny Serrestams syn på detta mynt, som oavsett teori är en kopparmynts-klassiker”.

Serrestam inleder med:  – ”Åtskilligt har skrivits de sista årtiondena om detta mynt, där många spekulationer har gjorts till sanningar utan bevis” …

HaHa!  – Spännande!  – Vilka ”sanningar”!?  – Nya teorier på gång …?

Nix! Dessvärre inte. Märkligt nog bara en uppräkning av gamla ”sanningar utan bevis”. Efter att ha radat upp några strödda spekulationer som ”fakta” (utan att belägga dem), konstateras kort: – ”Det finns således inget som talar för att ettöret är samtida, utan ett planerat men aldrig utgivet mynt, som efterpräglats vid olika tillfällen” … Jaha!?  😮

Glädjande nog kan man dock konstatera att Serrestam nu fått kännedom både om Antikören auktionskatalog 11, 1991 och Mynttidningen 5/6 och 7-1994 … för dessa hade han helt ”glömt bort” i sin notis i Ahlström auktionskatalog 60, 1999.  😉

Sonnys ”lästips” är emellertid alldeles strålande … och återges nedan (med författare) i kronologisk ordning … efter herrar Berch 1773, Stiernstedt 1863, Appelgren 1927 …

Nathorst-Böös; Myntkontakt 3-1980, s.52-57.
Almer/Carlsson; Myntkontakt 4/5-1980, s.80-82.

Ottosson; Antikören auktionskatalog 11, 1991, s. 59-62.
Widjestrand; Mynttidningen 5/6-1994, s. 28-31.
Ottosson; Mynttidningen 7-1994, s. 28-31.
Serrestam; Ahlströms auktionskatalog 60, 1999, s. 78.

Hirsch/Nordlind/Lagerqvist; Bonde 6, 2010, s. 67-68.
Serrestam; SNF/MISAB 9, 2013, s. 91.

Proveniensen på Karlsteens vackra stockholmsöre 1715 (MISAB 9, nr 476) är för övrigt: Ex. Antikören auktion 20, 1997, nr 147 … och för ”omslagsmyntet”  (MISAB 9, nr 438), Arvid Karlsteens berömda peruk-riksdaler 1707, Ex. Antikören auktion 11, 1992, nr 306.  – För den som nu händelsevis är road av provenienser, d.v.s. myntens historia i samlar-/handlarleden. 😉

1 Öre KM 1724 – Ett rött öre!

Publicerat av
6

Ropade en gång i tiden (1991) in detta vackra ”röda öre” på en auktion i Stockholm. Tror det är enda gången jag fått applåder efter en vunnen budstrid. Men så var myntet också uppenbart ”snobbklassat” i auktionskatalogen och åsatt en ”värdering” av blygsamma 350 kr (minipris 245 kr). Själv tyckte jag att 8.200 kr +12,5% var ganska överkomligt för ett sådant härligt litet mynt. I detta skick är det ju mycket, mycket mer sällsynt än exv. en 5-öring 1910 i samma skick. – Men visst är det kul med applåder!