Svart eller vitt?

Igår gick jag igenom en ny auktionskatalog på nätet och hittade en lång rad tidiga svenska kopparmynt klassade ”01/0”, trots att det uppenbarligen rör sig om kolsvarta fyndexemplar. Och idag snubblade jag över en FaceBook-status med en drygt 300-årig silvermedalj ur f.d. KMK:s samlingar, helt utan minsta spår av patina!? Hur kommer det sig att vissa numismatiska experter höjer ”svarta mynt” till skyarna, medan andra uppenbarligen föredrar hårt rengjorda ”vita medaljer”?

För ett par år sedan blev det stor skandal när det uppdagades att närmare nittio mynt och medaljer ur storsamlaren och donatorn Gunnar Ekströms samling, rengjorts och förstörts av självaste Ekonomiska museet (f.d. Kungliga Myntkabinettet). Några erfarna och upprörda samlare skrev bl.a. så här i SNT 6-2023: – ”Nu visar det sig att Kungl. Myntkabinettet innan återlämnandet har berövat mynten dess under hundratals år bildade patina. En originalpatina som aldrig kommer igen. Att behandla annans egendom på detta sätt vittnar om stor okunnighet och respektlöshet. Detta av ett museum vars uppdrag är att vårda vårt kulturarv av mynt och medaljer. Det är inget annat än en skandal! Något man trodde att detta museum hade fått nog av.”

Karl XI:s besök vid Sala gruva 1687. Silvermedalj med randskrift och vacker patina (Ex. Schulman Scandinavias auktion 384, 2025) samt bronsmedalj med slät rand (Ex. Paul Levin, Ticalen Göteborg). Samlarmarknaden föredrar livfull och färgglad patina, framför ”död metall”, alla dar i veckan.

Ekonomiska museet (f.d. KMK) medgav att objekten förvarats/exponerats olämpligt och att de därför skadats (”hade mörknat och vissa hade även fått en flammig yta”), men menade samtidigt att ”ingen skada var skedd”, eller hur man nu skall tolka: – ”Senare samma år utfördes rengöringen av en konservator med specialistkompetens inom numismatisk konservering. Syftet med rengöringen var att återställa mynten till det skick de hade då de deponerades till museet – en åtgärd som bidrar till att förlänga myntens livslängd. Skadliga ämnen så som silversulfid avlägsnades. Då de skadliga ämnena avsatts under en kortare tidsperiod kunde de enkelt avlägsnas utan att skada den underliggande patinan.”

Livfull och färgglad patina – eller ”död metall”…?
Som kopparmyntsamlare sedan +50 år tillbaka har jag på senare tid ofta reagerat på den generösa klassningen av, mer eller mindre korroderade, svarta fyndexemplar från de senaste decenniernas många ryska och baltiska fynd. Hur kan man klassa dessa jordfynd som ”01/0” och med superlativ som ”praktexemplar”? Och hur kan man underlåta att som punkt 1A meddela att det rör sig om missfärgade oljekokade jordfynd? – Har man aldrig sett ett kopparmynt från 1600-talet i toppskick? Och saknar därför referenser?

En vacker patina kan höja ett silvermynts värde avsevärt. Detsamma gäller färgen på kopparmynt. Detta kan knappast vara någon nyhet vare sig för samlare, handlare eller auktionister. Röd stämpelglans eller vacker chokladbrun patina är kopparmyntsamlarens dröm. Färgglatt är alltså något bra och betalas ofta med ett rejält premium! ”Svart och vitt” (läs: korroderat och rengjort) bör däremot i görligaste mån undvikas. Självfallet har även ”kokade ryska svartingar” en berättigad plats i en kopparmyntsamling, men man behöver väl för den sakens skull inte gravt överklassa dem? En lätt korroderad svart 1+/01-70 behöver väl inte upphöjas till ”01/0-95” för att vara attraktiv/säljbar? Med en dylik ”kvalitetsstandard” räcker ju inte skalan till för det riktiga praktexemplaren.

Men tyvärr har det nog alltid gått inflation i kvalitetsklassning vid de tillfällen då marknaden expanderar och många nya samlare tillkommer. Så var det på 1970-talet och så är det idag. Nu har vi dessutom ”oberoende klassningsföretag” som tävlar om högsta bedöming.

Nyckeln till att välja rätt mynt stavas naturligtvis erfarenhet, men man klarar sig långt också med ett gott öga. Om du har bra smak är det kanske så att det du tycker är vackert, även i andras ögon upplevs så. Lita på ditt omdöme och gå inte bara efter ”experternas” gradering. Många gånger är anmärkningar och kommentarer mycket mera talande än själva ”den tekniska” kvalitetsangivelsen. En 1+/01-70 kan vara korroderad och svart, en annan skön och chokladbrun. Samma kvalitet och samma utropspris … men vilken väljer du?

*