Idag föll ”världsmarknadspriserna” på ädelmetallerna GULD (i pappersform) med 8% och SILVER (i pappersform) med 12% – så vitt jag vet … något helt unikt!?
Hur ett sådant extremt prisfall kan ske på så kort tid och vad det bero på, verkar experterna emellertid lite olika förklaringar till. På Svenska Dagbladet (SvD) ger man lite bakgrundsfakta till den märkliga ädelmetallhandeln med papper:
– ”De som köper en guldfutures behöver bara betala in en del av kontraktets värde på det konto som används för att handla med. På svenska kallas det marginalsäkerhet, på engelska bara margin. Säkerheten ska täcka eventuella förluster när framtidskontrakt säljs vidare. När guldpriset faller måste kontot fyllas på”.
Man kan ju tro att guld är guld och silver är silver … men så är det alltså inte alls. Samma dag som värdet på guld och silver i pappersformat faller som en sten … verkar det som efterfrågan på fysiskt guld och silver skjuter i höjden med sådan fart att vissa ädelmetallhandlare säljer slut på sina lager … – Visst är det märkligt!?
På företaget Liberty Silver AB i Limhamn har man ett forum där det diskuteras runt detta. Även på sajten Ädelmetallforum.se diskuteras det.
Ser fram emot att läsa facit inom kort … ;o)
För den som är road av ett riktigt högt ”silverpris” kan jag rekommendera denna rara brakteat … med ett ”kilopris” på +500 miljoner kr. 😉
KNUT ERIKSSON (1167-1196).
Lödöse. 1 Penning (Brakteat) ca 1175-1185.
Stolt spatserande lejon åt höger, inom slät ring.
0,12 g. LL. XII:A:2-var. UNIK.
Typen = XR, denna stämpelvariant = UNIK!
Jämför MISAB 1:20, då »den vanliga« såldes för 32.062 kr.
Detta unika exemplar kommer från en gammal samling och har enligt uppgift hittats vid Grankullestigen, Änggården, Göteborg, Västergötland. I referensverket ”LL 1970” inkluderar Lagerqvist denna mycket rara typ i Thordemans grupp VI:1 (1936), illustrerad med de båda mindre typerna »stående, tillbakablickande lejon« och dito »barbariserad imitation« (= samtida förfalskning – som bägge finns både vänster- och hörgervända), och kallar det hela för LL-grupp XII.
Lagerqvist för dem alla till Knut Eriksson (1167-1196), medan Jonsson i NM XL (1995) föreslår Sverker Karlsson (1196-1208). Något som spontant känns märkligt med hänsynt till motivvalet. Även Jonssons spekulationer ang. utmyntningsmängden ter sig tveksam. Är typindelning (och äkthetsbedömningen av imitationerna!!) fel, faller det hela platt. Vi skulle istället vilja föreslå Knut Eriksson för LL 2 och Erik Knutsson för LL 1a och 3 (samt imitationerna). Vetskapen om Knut Erikssons handelsavtal med Henrik Lejonet i Lübeck 1174-80 (omnämnt av Birger Jarl 1252) och avtalet med kung Henrik II av England 1185 (bl.a. om befrämjad handel på Lödöse) gör att man allvarligt måste överväga kronologin för LL XII:2 (inspirerad av Henrik Lejonet?) och LL XI:1a och 2 (efter Henrik II:s mynt). LL XI:1b f.ö. en 1700-talskopia och LL 3 en samtida imitation (förfalskning). Vi håller LL XII:2 för den äldre av dem – ca 1175-85.