Nedmonteringen av KMK …

Under museichef Eva Rambergs ledning har Kungliga Myntkabinettet mer och mer blivit Sveriges Ekonomiska Museum. Mynt, medaljer, numismatik och numismatiker har ignorerats och ersatts med diverse ekonomiska föredrag, riktade åt en helt annan publik. Nu har ”Sveriges Ekonomiska Museum” fått ekonomiska problem och Ramberg väljer då att flytta – inte på sig själv, utan på museet.

500_mt_1997-2När nya Myntkabinettet (KMK) invigdes av kung Carl XVI Gustaf den 11 juni 1997, fanns Mynttidningen på plats för att göra ett reportage. Glädjen och förhoppningarna i myntbranschen var på topp och reportageresan resulterade i inte mindre än åtta sidor i Mynttidningen 2-1997. Omslaget inkluderat. – ”Ett helt hus fyllt av klenoder och inspiration”, illustrerat med mynt-, ögonblicks- och utställningsbilder – i fyrfärg! (någon som man inte var bortskämd med på den tiden).

Den fantastiskt fina utställning som då presenterades, och som såg likadan ut när jag var där i fjol (18 år senare), var till stora delar byggd av trion Ulf Nordlind, Hans Hirsch och Lars O. Lagerqvist. Att man konsulterade två kunniga mynthandlare var nog ingen slump. Internt hade man aldrig fixat det. Vid starten 1997 hette KMK:s chef Henrik Klackenberg, som dock redan efter något år övergav KMK för att bli statsheraldiker på Riksarkivet. Han ersattes då av Ian Wiséhn … som 15 år senare ertappades med att vara kleptoman. När detta nådde allmänheten hade Wiséhns ersättare, Eva Ramberg, redan varit KMK:s chef i ett år.

kmk_av_idagMed åren har vi dessvärre fått konstatera att Rambergs ointresse för numismatiken lett till att museet bytt inriktning och fjärmat sig från sina snart 450-åriga traditioner. Nu ägnar man sig i princip uteslutande åt ekonomi. På ett sätt naturligt, då Ramberg ju inte kan något om medaljkonst eller mynthistoria, men likväl väldigt trist för alla oss som brinner för numismatiken och besitter kunskapen om hur fantastiskt spännande och lärorik myntsamlarhobbyn verkligen är.

Frågan är om finns det tillräckligt många numismatiskt intresserade personer kvar i Sverige, för att protestera mot Rambergs nedmontering av Kungl. Myntkabinettet? Eller bryr man sig helt enkelt inte? Vad har ”samarbetspartnern” SNF att säga? Har du själv en åsikt är du naturligtvis välkommen att kommentera här på Myntbloggen!

I tisdagens Expressen läser vi bland annat: – ”Hyran är för hög, helt enkelt? – Vi har inte råd att utveckla vår verksamhet när vi har så stora fasta kostnader. Vi vill kunna utveckla vår verksamhet och vår personal för att kunna fullfölja vårt uppdrag.”

Skall det behöva ta 20 år för ”Sveriges Ekonomiska Museum” att bedöma sin hyresnivå? Utveckla vad då?? Ni kan/vill ju inget om numismatik, medaljkonst eller mynthistoria!?

Expressen fortsätter: ”Om beslutet verkställs och museet flyttar sker det med stor sannolikhet i samband med att det nuvarande hyresavtalet löper ut. Det är i december 2018. Än är det inte klart vart museet sedan kan tänkas flytta. – Vi har olika idéer, säger museichef Eva Ramberg och tillägger att det inte är tal om att flytta utanför Stockholm.”

Föreslår att ni flyttar in i Alingsås Museums lokaler. Dessa kan användas bättre än till fritidsgård (anrika Alströmerska Magasinet är i folkmun omdöpt till ”Bollibompahuset”). Dessutom finns redan lokal numismatisk expertis på ort och ställe. Välkomna! 😉

Svenskt sommarväder = numismatik!

Vad gör man när termometern har allt sjå i världen att passera 10 grader och regn- & hagelskurarna överskuggar det lilla solsken som då och då yppar sig? ”Den svenska sommaren” är i sanning kort, men som tur är finns ju numismatiken för några av oss.

20160811_154352_1024s

Varje gång ett spännande nyförvärv landar i brevlådan, börjar en ny upptäcktsresa. Det gäller att ”konsultera” de som kan veta något; minnet, den numismatiska litteraturen och numera även Google. I detta fall var en försäljning på Bonde-auktion nr 2, 2008 i ganska färskt minne, så det blev till att börja där. Jodå, den ridande Gustav Adolf i dimman avbildas som nr 7090 i Künker/Nordlinds katalog. Men detta exemplar skiljer sig från det ovan illustrerade genom att frånsidan, förutom Vasen, har en inskription: ”GESTIS INSIGNIA CONDECORAVIT”. Tack vare Google hittar jag dessutom översättningen till svenska: ”Genom sina bedrifter har han hedrat ättens vapen”.

DSCN3496-97_1024s

Fram med Bror Emil Hildebrands referensverk; ”Sveriges och svenska kungahusets minnespenningar, praktmynt och belöningsmedaljer del I-II, Stockholm 1874-75”. Mycket riktigt, min medalj har nr 234 i Hildebrand och Bondes dito nr 235. Av Hildebrand framgår också att det, förutom Bondes tennexemplar, finns ett ”originalexemplar” i silver av nr 235 samt ett försilvrat bronsexemplar av nr 234 i Kungliga Myntkabinettets samlingar.

Med hänvisning till Carl Reinhold Berch (”Beskrifning öfwer swenska mynt och Kongl. Skåde-penningar. Uppsala 1773”) anger Hildebrand under nr 234 att frånsidan till denna medalj, den med Vasen, är modellerad av ingen mindre än mästergravören Johan Carl Hedlinger (1691-1771). Hildebrand skriver: ”Gjuten af J. C. Hedlinger, som modellerat frånsidan, att förenas med frånsidan af den föregående.” Som föregående nummer tar Bror Emil upp en medalj som för mig framstår som en hybrid (av två åtsidor). Hildebrand verkar ha missat att åtsidan till Hild. 233 är identisk med Hild. 18. Den senare, ett tyskt arbete från 1630, har ursprungligen en frånsida med ett upprest lejon hållandes en bok (bibeln) och ett svärd, på marken en strålkrona samt två säckar med penningar. Omskriften lyder: PRIVATA RELINQVO PVBLICA DEFENDO = ”Jag lämnar det egna och försvarar det allmänna” och hyllar religionens försvarare. Diametern är Ø 49 mm, medan Hedlinger-medaljen mäter Ø 51 mm. Det förekommer även moderna kopior av Hild. 18.

GIIA_Hild_18-233-234-235_1024

Bilden ovan visar Hildebrand nr 18 (gjuten i guld och eftergraverad, 43,56 gram – 12 dukater), samt nr 233, 234 och 235 (alla tre i guld- eller bronsbemålat tenn). Notera att Hild. 18 uppenbarligen tillkommit under konungens levnad (1630), medan ”frånsidan” till Hild. 233, med konungen ridande i dimman, verkar vara postum (”konungens minne”).

Min nyinköpta medalj finns även upptagen i Felder (nr 36), tyvärr utan avbildning, och där dateras den till ca 1720. Den skulle alltså vara 90 år yngre än Hild. 18. Carl Reinhold Berch (se bild 1) skriver år 1773 (sidan 94, nr 37, noten) följande: ”Medailleuren Hedlinger kom at få ett aftryck, allenast af reversen; och modellerade i stället för hufwud, en Wase.”  Frågan är om Berch hade ”inside information” eller om han missuppfattat medaljens tillkomsthistoria p.g.a. att han 1773 känt till ”den äldre medaljen”, Hild. 233, och därmed dragit slutsatsen att den måste vara från 1600-talet? (äldre än 1720). Om vi istället antar att hybriden med ”två åtsidor” (endast känd som gjuten i oädel metall) är tillkommen efter 1720 … då är det sannolikt Hedlinger själv som gjort BÅDA sidor till Hildebrand 234/235. Den förra kanske som ett förarbete till den senare? ”Originalexemplaret” (som Bror Emil uttrycker det) i silver, skulle i så fall vara det enda kända av den färdiga medaljen – ett unikat. – Eller kan månne motivet med den ridande kungen vara hämtat från något annat än en medalj? – Typ en liten vacker silverdosa från exv. Augsburg …? Vem vet?

Myntmässor 2016

Igår landade inbjudan till 2016 års myntmässa i Göteborg i brevlådan. Arrangör är som vanligt Göteborgs Numismatiska Förening (GNF) och datumet att notera är; Lördagen den 2 april 2016 (kl. 11.00-15.00). I år hålls mässan i nya större, ljusare och luftigare lokaler, nämligen i Dalheimers Hus i Majorna (Slottskogsgatan 12, 414 53 Göteborg). ANTIKÖREN kommer givetvis att delta.

DSCN0063b_300sKan du inte hålla dig ända till april, är du välkommen till Sigtuna Myntklubbs myntmässa i Forums lokaler i Märsta (Stockholmsvägen 25, 195 34 Märsta) redan nu på lördag! Lördagen den 30 januari 2016 (kl. 10.00-15.00). Detta är en av de många ”klubbmässor” som blommat upp på sistone. En ny företeelse som även återfinns i Norrköping, Göteborg och Borlänge m.fl. (Den sistnämnda lär enligt obekräftade uppgifter gå av stapeln lördagen den 16 april 2016, men vi har ännu inte sett till någon inbjudan eller annons). Enligt bloggkollegor skall Sigtuna-mässa vara den bästa av dessa. För ANTIKÖREN blir det premiär, så vi får återkomma med intryck och betygsättning om någon vecka. Förutom en lång rad samlare deltar bl.a. följande handlare på Sigtuna-mässan 2016:

  • Abaxa, Norrköping (Rune Rydberg)
  • Antikören KB, Alingsås (Ulf Ottosson)
  • Esplanadens Mynt & Vykort, Höje (Ritva Ulveback)
  • Hamrin & Svahn AB, Grödinge (Christian Hamrin)
  • Mitqal Coins, Vårby (Klas Johansson)
  • Myntauktioner i Sverige AB, Älmhult (Dan Carlberg)
  • Pecunia MM HB, Lund (Göran Mattsson)
  • Ticalen Mynthandel, Göteborg (Stefan Jonasson)
  • Wijk Antik AB, Skyttorp (Magnus Wijk)

Årets höjdpunkt lär väl ändå bli FriMynt i Helsingborg, Lördagen den 23 april 2016. Detta blir den 42:a internationella mynt- och frimärksmässan och platsen är som vanligt Idrottens Hus i Helsingborg. ANTIKÖREN var på plats för första gången redan 1982 och sedan dess har vi inte missat speciellt många år. Ni hittar oss vid entrén. Välkomna!

frimynt_samlare_mynt_medaljer_sedlar_ovrigt_mynttidningen_1200

FRIMYNT 2015 – Lördag 25 april

Vilket fantastisk påskväder vi fick! … Altanen – Kontoret: 12 – 0! 😉

Tiden rasar iväg med en väldig fart och nu är det bara två veckor kvar till årets begivenhet för mynt- och medaljsamlare (ja, kanske även sedel- och frimärkssamlare för den delen), FRIMYNT 2015 – Lördagen den 25 april.

frimynt_lokalen_2015_900

Mässgeneralen ringde härom dagen och frågade om vi kunde tänka oss ytterligare ett bord i år (han hade fått en vakans ”på min rad”). Självfallet! Så nu är det bara att leta fram mera grejer och fylla på ”entréborden” nr 139-141 … 😉

VÄLKOMNA!!

P.S.  Är det något speciellt du vill att vi skall ta med till Helsingborg … mejla oss!

email_uon_183x33pixlar

Myntmässa på lördag!

IMG_1559_450aFick e-post från mässgeneralerna i Göteborg idag …

– ”Lite information inför myntmässan på Ullevi Tennisklubb, Smålandsgatan 2, lördagen den 28 Mars 2015. För allmänheten öppnar myntmässan klockan 11.00 och stänger klockan 15.00. Parkeringsplatser finns längs Smålandsgatan och på närbelägna Heden”.

Följande utställare är anmälda:

Mynthandlare
Antikören KB, Alingsås (Ulf Ottosson)
Collectia AB, Knäred (Jimmy Häggqvist)
Hamrin & Svahn AB, Grödinge (Christian Hamrin)
Myntauktioner i Sverige AB, Älmhult (Dan Carlberg)
Pecunia MM HB, Staffanstorp (Göran Mattsson)
J. Pedersen Mynthandel, Helsingborg (Peter Österlund)
Skarabé Mynt & Guld AB, Göteborg (Gunnar Bengtsson)

Myntklubbar
Göteborgs Numismatiska Förening
Svenska Numismatiska Föreningen
Svenska Pollettföreningen

Privatpersoner
Erling Hellman, Göteborg
Ulf Ulveback, Höje
Göran Werner, Hisings Backa
Hans Windt, Säve

Apropå antikvitetsförfalskningar

När myntsamlandet i Sverige ökade efter Elias Brenners praktverk (Thesaurus Nummorum Sueco-Gothicorum, 1:a upplagan 1691, 2:a upplagan 1731), skapades en efterfrågan på numismatiska sällsyntheter som saknades i såväl museisamlingar som privata dito. Vid den här tiden var mycket inom numismatikens fantastiskt omfångsrika värld fortfarande outforskat och okänt. Något som i kombination med att den gode Brenner ibland missuppfattade mynt han försökte tolka och illustrera, ledde till att en helt ny grupp förfalskningar kom till världen: – ”Fantasimynten”. Mynt som aldrig existerat, men som någon historielärd kanske tyckte borde finnas? Något som skulle göra historien bättre än den var. – Varför inte en penning från Ragnvald Knapphövde till exempel? Eller kanske Knut Eriksson? Prästen och dokument-förfalskare Nils Rabenius (1648-1717) brukar väl betraktas som lite av en pionjär i detta sammanhang. Jämför t.ex. bilden ovan samt Myntbloggens vinjett, med två brakteater … som aldrig funnits i verkligheten … utan ”bara i fantasin”, sa Kalle. 😉

Över- & ompräglade tenar

Kikade in på Svenska Numismatiska Föreningens (SNF:s) hemsida och fann ”en ny utställning” (artikel/notis), om ”några gamla bekanta”, d.v.s. några kopparmynt som jag en gång haft i min ”tekniksamling”. Rubriken lyder: ”Konstiga präglingar på Gustav II Adolfs nyköpingsmynt” och författare är Erik Lie och Lennart Castenhag.

Några av dessa mynt finns tidigare beskrivna i Mynttidningen 2-1997 (samt i några Antikören-kataloger), jämte dito från både Säter och Arboga. Fenomenet med över- och ompräglade valsverksmynt är inte specifikt för Nyköpings myntverk – även om det verkar ha förekommit under såväl Hans Krolls som Marcus Kocks tid (jämför ”Lekstuga i Nyköping 1626 …?”).

Anledningen till dessa ompräglingar skulle möjligen kunna ha med olika arbetsstationers efterkontroll att göra? Om exv. utstansningsstationen inte var nöjd med vissa präglade tenars kvalitet (bredd, utprägling, tjocklek etc.), skulle man kanske kunna tänka sig att de ”återremitterade” dem till präglings-stationen? Var då t.ex. tenens tjocklek för tunn, eller bredden för smal, präglades de om i en lägre valör? Och var det utpräglingen som var för dålig, gjorde man helt sonika ett nytt försök? Hur som helst ville man säkerligen utnyttja kopparen så bra som möjligt och undvika svinn så långt det gick. Kvalitetsbegreppet är ju alltid en smula subjektivt.

Som komplement till herrar Lie & Castenhags litteraturreferens, vill jag även nämna Mynttidningen 3-1995 och 1-1996 … så får man en mera nyanserad bild av 1990-talets diskussioner om svensk kopparmyntning med valsverksteknik 1627-1632 … 😉

Tillbaka i verkligheten …

Så var man då tillbaka på kontoret igen efter dryga fem veckors semester. Det kändes lite ovant med mynt, så jag tog halva måndagen ledigt. – Säkrast att mjukstarta. 😉

Vi tyckte Gotland var så trevligt i juni, att vi åkte dit igen nu i augusti. Och det var minst lika trevligt. Tycker vi hann med att se en hel del, bland annat två vändor på Medeltidsveckan (med och utan ”kostym”) … och en och annan rauk blev det naturligtvis också.

Det närmaste jag kom numismatiken under denna resa var ett kort möte med två ”unga” gotländska myntsamlare (läs: långt under 80 år!), som hade köpt lite mynt och nu ville komplettera sina numismatiska bibliotek. En IKEA-kasse myntlitteratur fick nya ägare. 🙂

Mynttidningen 1997 – Innehåll

Trots att det är länge sedan utgivningen av Mynttidningen, får jag ofta förfrågningar om tidningen och om jag har några nummer kvar? – Senast i veckan faktiskt. Många vill komplettera – en del vi köpa hela bibban. Och det blev ju faktiskt närmare 800 sidor under fyra år, så det finns en del att läsa! En liten innehållsförteckning för 1997 hittar du nedan.

Mynttidningen (“kronjuvelen bland svenska numismatiska tidskrifter” … “mer påkostad än någon annan mynttidning”, som Wijk & Holmberg uttryckte det) utgavs av undertecknad under fyra år 1994-1997. A4-format och en hel del 4-färgstryck. I skrivande stund finns 16 (av 19 utkomna) tidningar kvar i lager, varav fyra är stora dubbelnummer.

Just nu är det lite av storstädning på lagret … så Du som söker tidningar, kataloger, större partier av mynt, sedlar eller medaljer … passa på att mejla oss Din önskelista, så skall Du få en offert som Du inte kan motstå! 😉

Mynttidningen 1-1997
A4-format, 36 sidor. Innehåller bl.a.

  • Auktionsvisning – Antikörens 20:e myntauktion.
  • FIDEM 1998 – Internationella medaljkongressen.
  • Drottning Margareta och Kalmarunionen 1397-1997.
  • Sigismund – kung av Polen & Sverige. Porträttmynt 1588-1632 (av W. Morawski och U. Ottosson).
  • Att samla mynt är som att resa i historien (av P. Carlgren).
  • Fåglar på mynt, sedlar och medaljer!
  • Mynttidningens rättelser (ang. 1 öre 1662) bekräftade!
  • Avesta-liarden 1654 – ett tillägg.
  • Sveriges krona och dess köpkraft 1873-1996.
  • Olika svenska mynts värdeutveckling perioden 1953-1996.
  • Raritetsbeteckningar.
  • Eurotecknet.
  • Sveriges 15 vanligaste mynt.
  • Äkta och falska blodsklippingar 1568 (av U. Ottosson).
  • Indiska tempelmynt (av F. Tufvesson).
  • Pisanello – medaljkonstens förste mästare (av U. Ottosson).

Mynttidningen 2-1997
A4-format, 36 sidor. Innehåller bl.a.

  • Vi har fått en ny inspirationskälla!
  • Kungliga Myntkabinettet – Sveriges Ekonomiska Museum.
  • I. Den högtidliga invigningen den 11 juni 1997.
  • II. Nyskapande, brett och spännande – i modern miljö.
  • III. En halv miljon föremål har mycket att berätta!
  • IV. Personal med visioner betyder stora möjligheter för framtiden!
  • Blod, mynt och medaljer – eller Franska Revolutionen ur numismatisk synvinkel (av T. Dyrborn).
  • Pseudo-mynt säljs via Internet och sanktioneras indirekt av både SNF och SMHF!??
  • Ulf Nordlinds Mynthandel i nya lokaler.
  • Kvalité betalades bra på Antikörens 20:e myntauktion i Göteborg!
  • Världsrekord igen! $1,815,000 betalades för silverdollar 1804!
  • Vasamuseet på Djurgården. Mynttidningen har sett mynten.
  • Numismatisk kuriosa – för den teknikintresserade. Varianter, variationer, felpräglingar & präglingsdefekter (av U. Ottosson).
  • Ytterligare några ”gamla godingar” för den teknikintresserade.
  • Rättelse: Oskar I:s myntporträtt (av U. Ottosson).

Mynttidningen 3/4-1997
A4-format, 60 sidor. Innehåller bl.a.

  • Efter fyra år och nästan 800 sidor – Mynttidningen byter skepnad!
  • Godbitar från Kungl. Myntkabinettet i Stockholm.
  • Fredrik I:s Avesta-slantar 1730-1750 – 8 öre täcker alla stiltyper!
  • Fina provenienser (uppgift om tidigare ägare) kan ge ökat ”samlarvärde”.
  • Storsamlare och konnässörer!
  • Vapenstrid i nya storlänet.
  • Göteborgs vapen – ingen slump! (av U. Ottosson).
  • Praktmyntet över Karl IX:s Göteborg slaget på Hisingen 1610!? (av U. Ottosson).
  • Stort utländskt intresse för svenska mynt!
  • Nyupptäckt silvermynt från Karl IX:s Göteborg! (av U. Ottosson).
  • Världens största myntklubb!
  • Har ”Sveriges förnämsta guldmynt” anknytning till Göteborg?
  • Myntskatten på den holländska ostindienfararen Akerendam som förliste utanför Norges kust år 1725.
  • Standardiserade medaljformat – 18:e storleker = Ø 56 mm.
  • Pafosfyndet (av I. Molander).
  • Verkningsfull opinionsbildning! SNF tar bort länken till ”mynthandlaren” med den falska marknadsföringen.
  • Samtida förfalskning anno 1700.
  • Göteborgs Numismatiska Förening ställer ut på Bankmuseet.
  • Tillåtet kopiera inom familjen?
  • Tidigare obeskrivet 1500-talsmynt funnet! (av H. Widjestrand).
  • Variantsamla ”Kalle dussins” nödmynt – massor att upptäcka!
  • Görtzens gudar på snusdosa.
  • Amerikansk och svensk kvalitetsstandard. Mynttidningen har jämfört.
  • Mera exakta kvalitetsangivelser allt mera angeläget med dagens prisskillnader.
  • Tilltalande ”garantipatina” eller glänsande blankskurad? Ett mynt med patina kan alltid rengöras, men ett rengjort mynt får aldrig sin patina tillbaka!
  • Kopparleden (av T. Gustafsson).
  • En ”torftig” medalj – präglad av våtkolad torv 1903!
  • Johan III:s örtugar öppnar nya vägar för framtida forskning inom 1500-talsnumismatiken (av H. Widjestrand).
  • Äkta eller falsk? Värdefull eller värdelös?
  • Kommittén mot Myntförfalskning upphör? – efter att ha äkthetsbedömt en klumpig turistkopia …
  • En tveksam souvenir i Kungl. Myntkabinettets museibutik.
  • Sveriges Regenter (myntherrar) 995-1521. Ett porträttgalleri.
  • Några iakttagelser kring klippingmyntningen 1624-27 (av H. Widjestrand).
  • En av Sveriges första medaljer! – Johan III:s & Katarina Jagellonicas kröning 1569.
  • Unik klipping: ”3/4 öre utan årtal” …?
  • Kunglig(?) myntförfalskning anno 1614 (av U. Ottosson).
  • Numismatiska medaljer – ett trevligt samlarområde!

Mynttidningen 1996 – Innehåll

Trots att det är länge sedan utgivningen av Mynttidningen, får jag ofta förfrågningar om tidningen och om jag har några nummer kvar? – Senast i veckan faktiskt. Många vill komplettera – en del vi köpa hela bibban. Och det blev ju faktiskt närmare 800 sidor under fyra år, så det finns en del att läsa! En liten innehållsförteckning för 1996 hittar du nedan.

Mynttidningen (“kronjuvelen bland svenska numismatiska tidskrifter” … “mer påkostad än någon annan mynttidning”, som Wijk & Holmberg uttryckte det) utgavs av undertecknad under fyra år 1994-1997. A4-format och en hel del 4-färgstryck. I skrivande stund finns 16 (av 19 utkomna) tidningar kvar i lager, varav fyra är stora dubbelnummer.

Just nu är det lite av storstädning på lagret … så Du som söker tidningar, kataloger, större partier av mynt, sedlar eller medaljer … passa på att mejla oss Din önskelista, så skall Du få en offert som Du inte kan motstå! 😉

Mynttidningen 1-1996
A4-format, 36 sidor. Innehåller bl.a.

  • Nu kommer femtiolappen tillbaka!
  • H M Konungen 50 år – en jubileumsmedalj (av Lars O. Lagerqvist).
  • Introduktion till samlandet av Spelpenningar (av T. Gustafsson).
  • Äkta eller falsk plåt?
  • Samlarområden – det finns förmodligen hur många som helst!
  • Inte ett (vanligt) nickel … Om amerikanska s.k. ”hobo-nickels” (av U. Ottosson).
  • Gustav Vasa 1496-1996.
  • När skall vi få mynt där man känner igen kungen?
  • Roma, Britannia & Moder Svea (av B. Dahlbeck).
  • Mynttidningens ”expertpanel” ger svar på dina frågor! Variant på Sten Sture d.ä:s halvörtug från Västerås, För stor ettöring samt Adligt vapen i mässing.
  • Ny bok om italienska försäkringsmedaljer.
  • Mera om Adolf Fredriks slantvarianter (av L. K. Loimaranta).
  • Må jag icke skadas av giriga händer.
  • Relativa värden … (av U. Ottosson).
  • Markus Kocks båda myntgravörer och deras stilar (av U. Ottosson).
  • Myntsamlare se upp! (av Å. Ekström).
  • Nytt samlarområde: Nidmedaljer!
  • Nye bøker i emnet: Norges mynthistorie och Moedas portuguesas (recenserade av D. Rønning).
  • Motsägelsefulla teorier angående valsverksteknik (av U. Ottosson).
  • Register – Mynttidningen 1995.

Mynttidningen 2/3-1996
A4-format, 60 sidor. Innehåller bl.a.

  • FriMynt 96 i Helsingborg.
  • Smolk i glädjebägaren: Flera myntstölder på årets FriMynt.
  • Myntens utveckling genom 2600 år. Sekel för sekel – uppslag för uppslag. 11 meter mynthistoria i ord och bild!
  • Redan de gamla Grekerna …
  • Stor konst i litet format: Tetradrachmen från Athen 449-413 f.Kr.
  • Kuriosamynt (av J. Häggqvist).
  • Moderna mynt med svensk anknytning (av G. Granstrand).
  • Mycket ny litteratur från våra grannar i väster! Boktips!
  • Landskrona-carolinen 1675 – ej präglad i Landskrona!? (av H. Widjestrand).
  • Två inbrott på myntmuseum i sommar – Åmål och Arboga.
  • Romarriket (av U. Ottosson).
  • Eric Gyllengrips auktionskatalog 1737 (av T. Gustafsson).
  • Felpräglingar … (av M. Wettmark).
  • Kungen fick ta emot guldmedaljen! SNF:s medalj till kungens 50-årsdag.
  • Frimärksmynt – skiljemynt och reklam på samma gång! (av U. Ottosson).
  • Silvermedalj över Linné saluförs som ”Sveriges första Ecu”.
  • Vad är en ”låg upplaga” …?
  • Svensk 5 Ecu 1992 …?
  • Myntauktionstrenderna – referat från Ahlströms och Antikörens auktioner.
  • Falskmyntarnas Napoleon – Trollhätte-Svensson (av E. Blomkvist).
  • Vikingarnas värld.
  • Ett modernt exempel på ovalitet vid valsverksprägling!
  • Plåtmyntfynd i småländska Älmhult!
  • En lång tupp & en god skruv …?
  • Öret 1664 med den märkliga 4:an.
  • Skål för den staden, skål Göteborg, 375 år 1621-1996.
  • Från Lödöse till Göteborg.
  • Karl IX:s Göteborg 1607-1611.
  • Göteborgsmyntningen 1609-1636.
  • Tekniska principer för mynttillverkning – äldre än man kanske kan tro! (av U. Ottosson).
  • Präglingsteknik och källor – angående svenska kopparklippingar (av U. Ottosson).
  • Stormakten Sverige – slog mynt från Augsburg i söder till Kengis i norr.
  • Förfalskarnas misstag – så avslöjar du de s.k. Gävleförfalskningarna (av U. Ottosson).

Mynttidningen 4-1996
A4-format, 36 sidor. Innehåller bl.a.

  • Statlig (omdömes)kris: Riksbanken/Myntverket säljer ”låtsas-pengar”.
  • Från Frankfurt, via Norrköping till Arboga? – Om en myntgravörs ev. förflyttningar på 1600-talet (av U. Ottosson).
  • Fräck kupp mot mynthandlare i Stockholm.
  • Sveriges första kopparmynt, del I (av U. Ottosson).
  • När världens första miljon-dollar-mynt såldes … (av P-G Carlsson).
  • Utredningen kring de omdiskuterade kopparklippingarna (SM 169-172) fortsätter (av H. Widjestrand).
  • Möjligt Erik Eriksson-mynt på Antikörens 19:e myntauktion!
  • Vad föregick den tidiga svenska kopparmyntningen? (av A. Hagström).

Mynttidningen 5/6-1996
A4-format, 60 sidor. Innehåller bl.a.

  • Tre roliga och mycket lärorika år med Mynttidningen!
  • Professor Brita Malmer i Göteborg!
  • När ”Kungen av Avesta” slog mynt för franske ”Solkungen” … (av U. Ottosson).
  • Recension av ”Svenska Myntpris-Årsboken 1995/96” (av P-G Carlsson).
  • Nya böcker en viktig stimulans för landets samlare!
  • Myntauktionstrenderna 1996.
  • Svensk kopparklenod i London!
  • Nya stora KMK invigs av Kungen!
  • Två nyaupptäckta klippingar i KMK:s samlingar …
  • EURO-bluffen – del II. Myntverkets faktura och certifikat nämner icke ett ord om att ”myntet” är en medalj.
  • Samlarföremål eller silverskrot …?
  • Varianter på Gustav III:s tvåårstyp i valören 16 öre SM 1773-74.
  • Nya 100-dollar-sedlar i U.S.A.
  • Okänd släkting till Stockholms-öret 1715!? (av U. Ottosson).
  • Två nya varianter på Kristinas 1/4-ören!
  • Följ med på en exposé genom 400 år av Sveriges mest spridda … Porträtt- & miniatyrkonst 1542-1942.
  • Falskmyntning på Johan III:s tid (av A. Hagström).
  • Gunnar Holst-medaljer 1996 (av B. Holmén).
  • Silveröret 1662 på 1660 – varianter (av U. Ottosson).
  • Sveriges första kopparmynt – del II. Provmynten 1625 (av U. Ottosson).