Idag har vi så smått börjat lägga ut nytt material på auktionssajten Tradera.com. Denna vecka blev det mestadels stora utländska silvermynt – några snygga Morgan-dollars och lite gott och blandat. För att göra det lätt att hitta dit har vi fixat till ett litet bildgalleri med snabblänkar till ANTIKÖREN på Tradera.com under vecka 8 …
Bilderna ovan är klickbara till respektive Tradera-auktion. – LYCKA TILL!
I måndags nåddes vi av den överraskande nyheten att påven Benedictus XVI beslutat abdikera (avsluta sitt pontifikat – sin ämbetstid), något som inte hänt på närmare 600 år. Idag skriver Dick Harrison om titeln Pontifex Maximus … som återfinns både på romerska mynt (då ofta som P. M.) och på mynt från Vatikanstaten. Så därför tänkte jag idag helt enkelt visa några gamla mynt från Vatikanstaten.
Vatikanstaten. Pius V (1566-1572). AR-Giulio U.år, slagen i Ancona. Silver Ø 28 mm, 2,86 gram.
Åtsida: PIVS V PO-NT MAX, Mitra och korslagda nycklar ovanför utsmyckad oval vapensköld med tre balkar. Frånsida: S PETRVS ANCONA, S:t Petrus stående framåtvänd, hållande nyckel och evangeliebok.
Vatikanstaten. Urban VIII, Barberini (1623-1644). AR-Testone 1631, slagen i Rom. Silver Ø 30 mm, 9,05 gram. Åtsida: VRBAN VIII – PON. M. A. VIII (år 8), Mitra och korslagda nycklar ovanför utsmyckad vapensköld med tre bin. Frånsida: AVCTAAD METAVRVM DITIONE, i exergen ROMA, Roma sittande åt höger hållande Peterskyrkan (Basilica di San Pietro in Vaticano) och spjut.
Vatikanstaten. Urban VIII (1623-1644). AR-Barberino 1632, slagen i Avignon. Silver Ø 24-28 mm, 2,75 gram. Åtsida: VRBANVS VIII – PONT. M. 1632, Mitra och korslagda nycklar ovanför utsmyckad vapensköld med tre bin.
Frånsida: S. PETRVS – AVENIO, Midjebild av S:t Petrus med nyckel och evangeliebok, ovanför vapensköld.
Vatikanstaten. Urban VIII, Barberini (1623-1644). AR-Grosso 1641. Silver Ø 20-21 mm, 1,29 g. Åtsida: VRBAN VIII – PONT. M. A. XVIII (år 18), Mitra och korslagda nycklar ovanför utsmyckad vapensköld med tre bin.
Frånsida: EGO SVM VIA VERITAS ET VITA (= Jag är vägen sanningen och livet), Frälsarens vänstervända axelbild.
Vatikanstaten. Urban VIII (1623-1644). AR-Halv Grosso 1632.
Silver Ø 14 mm, 0.88 gram.
Åtsida: VRBAN – VIII P. M., Mitra och korslagda nycklar ovanför utsmyckad vapensköld med tre bin. Frånsida: S. PETRVS A ROM, i exergen 1632, S:t Petrus stående.
Önskar du förvärva något av mynten är det bara att maila mig (e-postadressen finns i högerspalten). Avslutar med att visa några moderna turistsouvenirer (medaljer) också.
För några veckor sedan skrev jag om en ”norsk tidningsanka”, där arkeologer stolt förevisade ett sensationellt guldmyntfynd … som emellertid visade sig vara köpt för $250 på en myntauktion i USA.
Nu har samma auktionsfirma, anrika Stack’s & Bowers Galleries i New York, också sålt ett lite dyrare mynt. Den 24 januari såldes nämligen en amerikansk silverdollar från 1794 för makalösa $10,016,875.00 … vilket motsvarar närmare 69 miljoner svenska kronor! (SEK 68.982.191:- enligt Forex’ kurs för den 24/1-2013). – Detta är alltså numera världens dyrast mynt! – Nytt världsrekord! – ”Stack’s Bowers Galleries Sets World Record With Sale Of 1794 Silver Dollar For $10,016,875”, skriver man på sin webbsida.
Det är lite andra priser på mynt ute i världen. Och amerikanarna skall ju alltid vara värst. Så här skriver man vidare om The Cardinal Collection …
– The highlight of the evening was the $10,016,875 sale of the coveted 1794 Flowing Hair silver dollar, a superb Gem Specimen example, the finest known to exist. This set a new world-record price for any coin. The previous record was $7,590,020 for a 1933 Double Eagle, set in 2002 by our firm in partnership with Sotheby’s.
Även Künkers resultatlista (jämte 6,4 kg nya kataloger!) anlände med postmästaren i förra veckan. Där noterades bl.a. en liten rysk 5-rubel 1895 (stor som en tumnagel) för 180.000 EURO … vilket med tillägg för provision och moms (22%) blir motsvarande nästan 2 miljoner svenska kronor. (SEK 1.976.356:- enligt Forex’ kurs för den 31/1-2013). Totalt omsatta Künker denna gång 7,6 miljoner EURO exkl. provision och moms, vilket innebar att de klubbade priserna i snitt hamnade 66% över utropen.
Som myntsamlare, och dessutom gammal maskiningenjör, har jag under många år varit intresserad av den tekniska biten av numismatiken – tillverkningstekniken. – Hur bar man sig egentligen åt förr i tiden? – Och varför ser mynten ut som de gör? … detta är frågor som roat mig sedan mycket länge. Och just tillverkningstekniken – gärna i kombination med myntens konstnärliga stil – är något som ofta har mycket att berätta om äkta respektive falska mynt. Myntmästare och falskmyntare använde inte alltid samma teknik.
Myntet till vänster är präglat i staden Riga år 1591 av kung Sigismund III av Polen (1587-1632), sedermera även kung i Sverige (1592-1599). Valören är 3 Groschen – eller Trojak, som de brukar kallas i Polen. Just dessa Riga-mynt är präglade med valsverksteknik – och dessutom lite speciella, då de har en mot normen avvikande stämpelställning. Åtsidorna med kungens porträtt har graverats ”på höjden” i präglingsvalsarna, medan frånsidorna med stadsvapnet istället är graverade ”på längden” (eller ”på långsen”, som min jämtländske far skulle sagt). Klicka på bilden för en förstoring – där detta framgår … och notera ”nästa mynts pärlkant” ovan på åtsidan och till höger på frånsidan. Dessa speciella Riga-mynt har alltså regelmässigt höger- eller vänstervända sidor, istället för lik- och motvända som brukligt är på valsverksmynt.
De fyra märkliga ”Riga-präglingar” ovan, skiljer sig emellertid från detta tillverknings-mönster. – På många sätt! Beträffande motiv och påskrift liknar de originalen … men där slutar också likheterna. I princip ALLT annat är faktiskt skiljaktigt. Förklaringen till detta är att det rör sig om samtida förfalskningar! – Underviktiga och avvikande.
Präglingstekniken är alltså lika felaktig som stilen. Om förfalskningarnas årtal stämmer kan vi inte heller vara 100%-igt säkra på … men de har med största säkerhet cirkulerat parallellt med originaltypen (nr 7, 1599 = falsk, HP ej VVP) – som präglades 1590-1600 (samt 1588-89, 1619 med annat porträtt). Normalt väger dessa mynt ca 2,45 gram, så förfalskningarna ovan väger alltså endast ca 55% så mycket som originalen.
Något som möjligen indikerar att denna grupp av förfalskningar slagits i större skala, är att man verkar ha använt samma porträttpuns till alla fyra årgångarna. 1592:an saknar för övrig kronbågar (gäller samtliga de exemplar jag kunnat finna) … varför kungen framstår som ”lite kort om huvudet”. ;o) För övrigt är förfalskningarna mycket slarvigt präglade … vilket kan tyda på att de är tillkomna under stress – eller i stor mängd?
VAR dessa förfalskningar är gjorda, och av VEM, är emellertid fortfarande en gåta? Perforeringen antyder möjligen ett sydligt ursprung? … men å andra sidan finns det även dylika UTAN hål för montering/förvaring – och talrika original MED perforering. Hammarpräglade imitationer (förfalskningar) av Sigismunds trojaker (med Moldaviens vapen – ”en uroxes framvända huvud” – istället för Rigas stadsport) förekommer men är mycket sällsynta. Kanske föregicks (eller efterföljdes) denna myntning av att man helt enkelt slog ”sina mynt” efter Sigismunds polska typer istället …? – Vem vet?
Kanske finns det någon i läsekretsen vet mer om denna spännande förfalsknings-historia …? – Maila mig! – eller skriv en kommentar!
Igår skrev jag några rader om en konstmedalj med kartmotiv (av norra Sverige) på frånsida … och idag tänkte jag bjuda på ytterligare några exempel på samlarområdet; Kartmotiv på mynt & medaljer.
Det finns egentligen inga gränser för uppfinningsrikedomen när det gäller numismatiska samlarområden. Mynt- och medaljsamlande kan vara hur komplicerat som helst – eller hur enkelt som helst! Och det kan vara hur litet – eller stort som helst. Intresse, fantasi och plånbok brukar vara tre bra utgångspunkter när man funderar på att börja samla.
För den som t.ex. är road av släktforskning, kan det kanske vara trevligt att börja samla mynt från ”hela tjocka släktens” födelseår? Och är man intresserad av resor och geografi kan man ju samla på allt ifrån överblivna pesetas och euro till mynt/medaljer med kartmotiv!? – Ovan tre medaljer – och tre mynt – med just kartmotiv!
Medaljerna på övre raden visar kartbilder över Norge, Sverige resp. Norge-Sverige. Mynten på nedre raden är: a) Grekland. 30 Drachmer 1963, med karta över den grekiska övärlden, b) Polen. 2 Zloty 2001, med karta över bärnstensleden mellan östersjön och medelhavet, samt c) Brasilien. 20 Cruzeiros 1972, med landskarta.
I tisdags bloggade jag lite om Goternas första mynt – präglade vid Svarta havet, närmare bestämt i regionen kring Taman-halvön, öster om Krim vid Azovska sjön.
Att dessa tidiga gotiska mynt är imitationer av äldre mynttyper, verkar de flesta forskare vara eniga om – men om det är Mars, Artemis/Diana eller Nike/Victory som ses på frånsidan är kanske fortfarande en öppen fråga?
Idag tänkte jag skriva lite om en engelsk mynttyp som faktiskt är formgiven efter en då 725 år gammal förlaga! – Vilket visar att man ibland får ”leta brett” för att hitta rätt. Det översta myntet på bilden är präglat i staden Serdica i Thrakien (nuvarande Sofia i Bulgarien) under den romerske kejsaren Probus (276-282) åren 277-278 e.Kr. – och det nedre myntet är (enligt omskrifterna) präglat i London av den engelska kungen Ethelred II (978–1013, 1014–1016), med det föga smickrande smeknamnet ”den villrådige” (kommet av hans många eftergifter, i form av s.k. dana-gälder, till skandinaviska ”vikingar”). Typen dateras till omkring år 1003-1009.
Gemensamt för dessa ”båda herrar” är att nämnda mynttyper har ”krigiska” porträtt där myntherren uppträder med sköld och strålkroneförsedd hjälm (Probus bär dessutom ett spjut över axeln – i mycket sällsynta fall har han även en häst med sig – se bild 2).
– ”Den engelska Helmet-typen går tillbaka på ett romerskt mynt, en dubbeldenar, präglad i Lyon för kejsar Maximianus (285-305)”, skriver Brita Malmer i Den svenska mynthistorien, SMH sidan 59.
Den SVENSKA mynthistorien!?? – Men det är ju ett engelskt mynt. Hur hänger det där ihop?
Jo, detta har med ”Sveriges första mynt” att göra. Omkring år 995 började nämligen den svenska kungen Olof Skötkonung (ca 992-1022) prägla imitationer (som det heter när falskmyntaren är kunglig) av engelska silver-pennies, s.k. CRVX-penningar, i (eller vid) handelsplatsen Sigtuna.
De svenska vikingatidsnumismatikerna med Malmer i spetsen har lagt ner mycken möda på att konstruera s.k. stampkedjor för att försöka kartlägga denna exotiska myntning. Det hela spårar emellertid ur redan i kedja 1, då mynthusets organisation rasar samman och all tillverkningsteknisk logik försvinner. Allteftersom forskarnas stampkedjor växte och smalt samman eskalerade ”Sigtuna-myntningen” till gigantiska proportioner. Länge har vi hört: ”ALLT tillhör Sigtuna!” … men nu ser man lyckligtvis tecken på en efterlängtad ”tillnyktring”, då man börjat inse att mycket av detta material hör hemma i danska Lund … och i baltikum … och i …?
Malmer föreslår, som sagt, ”dubbel-denaren” (egentligen en underhaltig AE-Antoninianus) från Maximianus som Helmet-typens förlaga (bild 2). Denna saknar emellertid sköld, varför jag skulle vilja höja en lans för Probus dito – som dessutom är mycket mera spridd. Mynttypen präglades, förutom i självaste Rom, även i Lyon (Frankrike), Ticinum (Italien), Siscia (Kroatien), Serdica (Bulgarien) samt i Cyzicus (Turkiet).
Den 725 år yngre silverpenningen utger sig ju faktiskt vara präglad av myntmästaren Edwine i London under kung Ethelred II – från 1003. Omskrifterna lyder:
+ ÆDELRED REX ANGLO )( + EDPINE M-O LVND. Men eftersom vi vet att det gjordes skandinaviska imitationer (och förfalskningar) av kung Ethelred II:s engelska mynttyper, kan vi inte vara 100%-igt säkra på att omskrifterna talar sanning. Det finns också en möjlighet att LVND i detta fall inte står för LONDON – utan för LUND, och att mynten bara är slagna i Ethelreds namn. Generellt kan LVND nämligen också stå för LUND. Liknande typer slogs f.ö. i Lund ca 40 år senare, under den s.k. stridsperioden.
Med tanke på den välgjorda gravyren och de fullständigt korrekta omskrifterna är väl Sigtuna ett mindre troligt alternativ i detta fall. Där blir omskrifterna mycket snabbt förvirrade och stilen mer och mer degenererad . Det enda som, enligt Malmer, talar för Sigtuna är den lilla ringen i tredje korsvinkeln, då denna även förekommer på exemplar slagna på fyrkantigt myntämne … något man gärna vill knyta till Sigtuna. Det aktuella myntet katalogiseras av Malmer i ”sannolikhetskategori II-III”, SMH nr 516 (s. 265).
Den engelska Helmet-typen förekommer även i guld! (extremt sällsynt!) och kallas då Mancus (Mancosus). Den lär ha haft en guldvikt på 4,25 gram och motsvarat 30 pence i silver. Och eftersom det gick 240 silver-pennies på det engelska pundet (Tower pound = ca 350 g), bör det alltså ha gått 8 mancus på detsamma. 350/240 x 30 = 43,75 … och detta genom 4,25 ger förhållandet mellan guld och silver = 10:1. Att jämföras med 8:1 i Sverige ett par hundra år senare (1240) – se blogginlägget: För 30 silverpenningar.
Det är nu två veckor sedan jag senast skrev om falska mynt på Tradera, så det är kanske läge att åter igen bjuda på ett axplock av vad Tradera tjänar pengar på.
Falska plåtmynt är ju väldigt populärt på Tradera. Den på bilden här intill såldes till slut för 2.225 kr, efter att först ha stängts ner av Tradera i början av december, för att sedan läggas ut på nytt två veckor senare. Samma säljare har även sålt en annan kopia för 1.535 kr – och en äkta för 7.803 kr. Beskrivningarna är TYPISKA för de som inte har rent mjöl i påsen; på kopiorna stod det: ”då jag inte vet om den är äkta säljer jag den som en kopia” … och på den äkta: ”har vart hos en mynthandlare och kollat den och den är äkta”. – Märkligt att inte plocka med sig alla tre plåtarna när man ändå skall iväg till en riktig mynthandlare. ;o)
De två senaste veckorna har Tradera, förutom ovannämnda två, förmedlat ytterligare tre falska plåtmynt – klubbade för: 2.425 kr, 635 kr samt 227 kr – totalt lite över 7.000 kr på två veckor alltså. Bland de svenska mynten finner man även en falsk 5-öring 1927 för 310 kr och en specieriksdaler 1848 för 539 kr – från samma kinesiska verkstad. En överviktig och klumpig tenn/bly-kopia av Ulrika Eleonoras riksdaler såldes för 2.550 kr.
Amerikanska silverdollars är ett annat område där det dräller av kopior – Made in China. De senaste veckorna har man kunna notera mycket höga priser på dessa trista tingestar – helt utan silverinnehåll: 910 kr, 517 kr, 1.250 kr, 1.075 kr, 325 kr, 1.030 kr, 240 kr samt 3.600 kr. Totalt nästan 9.000 kr … plus alla jag missat …
De thailändska fantasikopiorna av primitiva betalningsmedel går lite trögare. Har endast hittat 5-6 försäljningar de senaste veckorna … men har kanske missat några?
Glädjande nog fick en av de mest notoriska falskmyntförsäljarna sitt konto avstängt i helgen. Inte en dag för tidigt! Gôtt mos! – Fortsätt så Tradera! … så kan vi snart övergå till att diskutera något av nedanstående istället … ;o)
För övrigt har det snart gått sex veckor sedan Traderas famösa horkarlsmynt ”såldes”. Även detta verkar ha varit en bluff – inga omdömen har lämnats i någondera riktningen. Kanske ett kompisbud – och långnäsa åt Musikhjälpen …? – Vem kan bli förvånad …?
Igår läste jag om ett sensationellt guldmyntfynd i Norge. Man vill ju vara aktuell och därför ingår numismatiskt nyhetssurfande i de dagliga rutinerna. Min första lite skeptiska reaktion efter att ha läst artikeln i Haugesunds Avis, var att …
– Jaha, och vad är det som säger att den där inte är ”planterad” då? Justinianus I:s (527-565 e.Kr.) bysantinska solidi (singularis: solidus) är bland de allra vanligaste på samlarmarknaden … men i de skandinaviska fynden dominerar nog ändå de senromerska dito.
Idag läser jag i min norske kollegas blogg att ”Gullmyntfunn er bare bløff”.
Ett ”planterat” mynt som såldes på Stack’s Coin Galleries (sedan 2011 Stack’s Bowers Galleries) auktion den 18 augusti 2009, nr 4382 ($250). Arkeologerna hade alltså blivit grundlurade. Något som förmodligen inte skedde för första gången. I åtta fall av tio har arkeologer nämligen inte större numismatiska kunskaper än att ”runda mynt är runda”. Så att tillfråga en arkeolog om mynt är precis lika dumt som att fråga en numismatiker om arkeologi.
Kjetil Kvist på Numisma Mynthandel i Oslo (som även driver sajten och bloggen Gullmedalje.no) delar också med sig några visdomsord på vägen:
– ”I myntbransjen sier vi ofte at dersom noe er for godt til å være sant, så er det antagelig ikke sant”.
– ”Neste gang: Kontakt en numismatiker 😉 Han vet antagelig hvor du skal lete etter informasjon”.
Kloka ord! Bra slutledningsförmåga och snabb sökinsats. Lysande problemlösning i internets anda. Hade arkeologer i allmänhet haft en bättre och mindre fördomsfull relation till numismatiker och mynthandlare hade detta aldrig hänt. Nu fick man en välförtjänt ”knäpp på näsan” istället. – Dumstrut på! ;o)
Ytterligare läsning om detta hittar den intresserade på: Karmsund Avis, Aftenposten, Haugesunds Avis, Karmøytt och NRK Rogaland.
Har ni städat ut julen idag? – ”Tjugondag Knut kastas granen ut”, brukar det ju heta. Dick Harrison har på sin Historieblogg tagit upp detta både idag – och förra året.
Det finns ju flera kända Knut (Knud, Cnut eller Canute) i Danmarks historia. Än mer känd än herrarna Knut Lavard (ca 1095-1131) och Knut den Helige (ca 1040-1086) är nog Knut den Store (ca 995-1035). Kung av England från 1016, kung av Danmark från 1018 och kung av Norge från 1028 och fram till sin död i Shaftesbury i England den 12 november 1035. Dessutom var han guvernör av Schleswig och Pommern.
Slanten ovan höger kan ju ge ett ”lite trasigt intryck” – med den skall faktiskt ser ut så. Det är en halfpenny (halvpenning) från Knut den Store, präglad av en myntmästaren vid namn LIFINC och halverad redan på myntverket. Ett smidigt sätt att tillhandahålla tre olika valörer (1, 1/2 och 1/4 penning) från samma utmyntning. Med hjälp av korsets dubbla linjer kunde man enkelt halvera och ”kvarta” ;o) mynten med en huggmejsel.
Mynttypen kallas på engelska för ”Pointed Helmet” (spetsig hjälm) och utgavs omkring åren 1023-1029.
Till höger ett bildmontage för att illustrera typen. Åtsidans omskrift lyder: +CNU-T REX ANG och frånsidan +LIFINC ON …? Myntorten går dessvärre inte att läsa på denna halvpenning. Enligt Hildebrand förekommer denna myntmästare på elva olika myntorter, men med lite tålamod går det säker att identifiera denna också genom att jämföra med andra (hela) exemplar. Det får dock bero till en annan vacker afton …
Slut på ledigheten. Åter till vardagen. Nyhetsgooglade ”mynt” och hittade då ett par artiklar (DI och AP) om att man i USA överväger att prägla ett … håll i er hårt nu! … PLATINAMYNT i valören $1.000.000.000.000 (tusen miljader dollar – eller ”one trillion dollars” som de säger ”over there”).
Idén är att prägla ett platinamynt med ett (nominellt) värde på 1.000 miljarder dollar, motsvarande 6.500 miljarder kronor, och lämna över det till centralbanken, som skulle kreditera statens konto med lika mycket. Vips skulle behovet av att få kongressen att lyfta lånetaket vara borta. Skriver Dagens Industri (DI).
Nobelpristagaren i ekonomi, Paul Krugman, tycker tydligen det är en bra idé och råder nobelpristagaren Barack Obama att prägla myntet.
I amerikanska medier finns redan ett rikt urval av ”myntförslag” (se kollage till höger) … och här på Myntbloggen.se vill man ju inte vara sämre – så nederst till vänster hittar du: $1.000.000.000.000 – MAD WORLD. ;o)
Tillägg: Nu skriver även Svenska Dagbladet om ”The Trillion Dollar Coin” (10/1-2013).
