Kategoriarkiv: Svenska Mynt

Domänstrid om numismatiken

Publicerat av
Svara

Den flitige Lennart Castenhag i Dala-Järna har återigen publicerat en numismatisk artikel. Men denna gång hittar man inte Lennarts bidrag varken på Sonesgarden.se eller Kopparmynt.com – utan på Numismatik.se … och i PDF-format (1,88 MB).

Titeln är: ”En ny märklig variant av
1 öre SM, Fredrik I” … och handlar om en slant 1731 som mynthandlar- samlarkollegan Petra Holmberg, inte utan viss stolthet, ;o) visade upp på FriMynt för en månad sedan. Myntet har en större kungakrona än normalt och saknas i såväl Lagge Ekströms som Castenhags tidigare förteckningar. PDF-artikeln toppas med Lennarts förnämligt tecknade illustrationer. Myntet här på Myntbloggen är en vanlig 1732:a, om än i ett skick som skulle kunna få vilken SNF-ordförande som helst att sträcka på sig.

För SNF:s del var detta utan tvekan ”ett fall framåt” … för oss läsare spelar det kanske  mindre roll vad det står för domännamn i webbläsaren. Lennarts skriverier är intressanta oavsett webbadress. Om en strid ström av PDF-artiklar ingår i SNF:s nya strategi för hemsidan, fordras nog att flera börjar skriva. Något som historiskt sett visat sig lättare sagt än gjort. Myntsamlarna är få – skribenterna ännu mycket färre.

Sedan är ju detta under alla omständigheter bara en liten del av webbplatsen, så det finns naturligtvis väldigt mycket mer att göra. Frekventa uppdateringar är A och O för framgång. Och personligen skulle jag gärna vilja se att man bygger upp någon form av interaktivitet på sidan. Vill man vara ”den naturliga samlingspunkten” har man otroligt mycket kvar att göra. Men visst, någonstans måste man ju börja. – Vi håller tummarna!

Künker auktion 232-235

Publicerat av
Svara

Det är återigen dags för en serie finfina mynt- och medaljauktioner i Tyskland. En ny ”stor hög” av Künkers fantastiska kataloger (3,676 kg) anlände häromdagen. Denna gång hade man dock lyckats packa lite tokigt – fick två ex. av auktion 233, men inget av 234. – Men vem klagar? Kosta gratis! ;o)

Som vanligt finns det massor med spännande numismatik att studera. Har ännu så länge endast hunnit skumma lite på ytan i det digra utbudet … men redan hittat ett antal svåra (riks)dalrar – exv. Sigismund 1594, Karl IX 1603, Karl X Gustav 1654 (2) samt en Karl XI 1676 i original. Dessa plus en del äldre silvermedaljer av exv. Dattler och Karlsteen finner ni i auktion nr 233, som även finns att tillgå genom portalen Sixbid.com. Notera dock att det finns svenska objekt även i de övriga delarna – utöver massor av internationellt material. Här är några snabblänkar till sökningar på ”Schweden”: Künker 232, 233, 234 och 235.

Auktionerna går av stapeln den 17-21 juni i Osnabrück i Tyskland … men det går självfallet minst lika lätt att bjuda via webben.  – Trevlig läsning och lycka till!

SNF:s småländska årsmöte

Publicerat av
Svara

SNF:s årsmöte 2013: En tyst minut. Wijk ut, Lind in, Göhle upp. Juniorer 5 x 125 kr. Inga övriga frågor. Utdelning av interna belöningar. Tack för kaffet.

Tja, ungefär så skulle man kanske kunna sammanfatta Svenska Numismatiska Föreningens årsmöte i småländska Vetlanda för ett par veckor sedan. I stort som 2012 alltså.

I ovan länkade årsmötesprotokoll (pdf) finns däremot icke en stavelse om eventuella satsningan på ungdomen, återväxtproblemen eller internet – eller ens tankar därom. Tråkigt, men inte på något sätt oväntat. Söker man lite närmare på SNF:s webbplats hittar man dock en, lite försiktigt undangömd, nyhet! – SNF har lyckats övertala vår vän Lennart Castenhag i Dala-Järna att åta sig den mycket stora utmaningen att försöka återuppliva föreningens stendöda hemsida: Numismatik.se!

Det skall bli mycket intressant att följa utvecklingen och se vad styrelsen har för planer och idéer för sin nya internetsatsning. – Fram med kreativiteten nu! – Överraska oss!

Schack, fyrk och numismatik

Publicerat av
Svara

Jaha, efter tre fantastiska dagar så kom det då en rejäl rotblöta. Tja, det kanske behövdes. Vi får trösta oss med VM-guld i hockey!  ;o)

I min ungdom hade jag framför allt två stora fritidsintressen; schack och mynt. – Båda ”förorsakade” av pappa Stig. Första schack-medaljen erövrades som 9½-åring i Vinterlovsschacket i Göteborg 1974 (silver). Och efter det blev det en och annan lokal medalj fram till deltagande i Skol-SM i Ulricehamn 1977. Efter att där ha avböjt remi i sista partiet (och därmed ”gått för turneringsseger” istället för att ta en hedrande 2:a plats), blev det till slut förlust efter tidsnöd – och en 5:e plats i turneringen (av 114 deltagare i grupp D, födda 1964-65). Kändes lite surt då, men ganska OK i retroperspektiv.  – Stormästaren Pia Cramling vann f.ö. grupp C, födda 1962-63. Ralf Åkesson och Mats Carlsson de äldre klasserna.

Ett par år senare var det dags för ”riktiga SM”, som 1979 gick i Borås. Det kom att bli en brytpunkt för mitt schack-/mynt-intresse. Mamma Barbro hjälpte till med tävlingens administration och på den vägen kom även jag att engagera mig i den SM-bulletin som utgavs av Björn Kobbel. Att producera ”en tidning” var ju mycket roligare än att spela segdragna schackpartier – om än i SM. Och uppskattat blev det också. Både mor och son hamnade i Tidskrift för schack, nr 6, 1979.

En dag kom jag tillbaka till redaktionen, ”glad som en speleman”!  – Jag har köpt en fyrk!

– Va!? – En fyrk? – Vad är det??

… varpå jag fick berätta hela mynthistorien och att denna, samlingens senaste ”dyrgrip”, påpassligt hade införskaffats hos staden Borås välkände, och ännu aktive, mynthandlare – Rune Larsson. Björn Kobbel hade sedan väldigt roligt åt sina nyvunna kunskaper och kunde brilljera med att veta vad en ”fyrk” var för något. – Kanske kom det t.o.m. med i bulletinen? – Jag minns ej.

När pojksamlingen så hamnade i Antikören 1981 kom även detta mynt med. Det finns med i Antikören lagerkatalog 1, 1982 (nr S10). Vem som köpte det har jag dessvärre glömt, men i söndags dök det upp igen – på Tradera. Som tur var hade kollegan Sune på Södra Vägen bevarat ”Antikören-lappen” och därigenom kunde jag härleda myntet.

Johan III:s fyrk från 1589 som fick vågskålen att tippa över i numismatikens favör … en gång för ganska länge sedan … anno 1979.  – Nu har den hittat hem igen!  ;o)

Inte ett rött öre!

Publicerat av
2

Så där ja, då var i alla fall båten sjösatt … det kanske blir lite sommar i år också?

Loggade in på Tradera och möttes först av en annons om en stöld! … och sedan av att Tradera lyckats förstöra ”minneslistan” och därmet gjort det fullkomligt omöjligt att hitta eller bjuda på de potentiellt köpvärda ting man där noterat. Personligen hade jag hellre sett att man förstorat det minimala bildformatet på denna sida, istället för att förstöra sorteringsordningen. Men att Tradera-ledningen ideligen gör så kallade ”förbättringar”, som sabbar de grundläggande funktionerna, är verkligen inget nytt – snarare en tradition som man tydligen vill värna om. Ännu har inte siste kunden lämnat skutan.  ;o)

Det stulna myntet var ett av de mynt som såldes på Hagander 4 i Tyskland för ett halvår sedan:

Adolf Fredrik. 1 Öre SM 1759. Stora sveakronor! Utrop €150 – såld för €1.100 = SEK 12.200:-.

… och har enligt uppgift tillgripits under en samlarträff i Norrköping under april månad i år. Väldigt tråkigt för köparen (som handlat genom ombud) och nu blivit berövad ett åtråvärt mynt. Inte ett rött öre till samlingen, alltså. Har du upplysningar om detta så kontakta polisen.

I lokaltidningen Mitt i Stockholm (och även i Metro och på SVT:s ABC) läser vi idag om en annan stöld inom samlarhobbyn: Museichef greps för frimärksstöld.
– ”En man som varit chef för ett av Sveriges mest ansedda museer misstänks för att ha stulit frimärken från en auktionsfirma.  – Vi blev otroligt förvånade när vi förstod att det var han, säger Christer Svensson vid AB Philea”.

Tänk att man inte kan få ha någonting i fred nu för tiden. – Vem vill egentligen ha stulna samlarobjekt i sin samling!? – Vem kan glädjas åt en dylik ”samlargärning”…? Märkligt.

Två rara göteborgstyper

Publicerat av
Svara

Bland alla frågor, diskussioner och förfrågningar vid årets FriMynt i Helsingborg, var det bland annat en gammal kund och samlarvän från Göteborgs Numismatiska Förening (GNF) som undrade om jag hade några ”bra bilder” på mynt från Karl IX:s Göteborg? Han skulle nämligen hålla ett föredrag i ämnet. Och visst har jag väl det – någonstans. Problemet är bara att hitta igen dem … vilket jag faktiskt gjort!

Så varför inte bjuda på ett par mynttyper som man ytterligt sällan ser på marknaden?

Karl IX:s Göteborg på Hisingen.
2 Öre 1609. Typ I.  Unik?
Stadens vapensköld som på
6 Mark 1610 i guld, med kupol upptill. Liten diameter, yttre tågkanten Ø 21 mm.
SM – .  Mynttidningen 3/4-1997.

 

Karl IX:s Göteborg på Hisingen.
2 Öre 1609. Typ II.
Stadens vapensköld större, med voluter/snirklar upptill. Stor diameter, yttre pärlkanten Ø 23 mm.
SM 78 (= detta ex!).

 

Trots att typ I varit känd i åtminstone dryga 15 år, saknas den i ”myntsamlarnas bibel”, Tonkins Myntboken. Typ II finns däremot med, men värderas inte alls efter de (i och för sig fåtaliga) auktionsresultat som noterats – utan endast i en bråkdel därav. Nu senast såldes greve Bondes fullgoda exemplar (bucklig 1/1+) för dryga 30.000 kronor.

För den som är road (kanske någon myntboksförfattare? ;o)) finns det mycket mer att läsa om detta i Mynttidningen 3/4-1997 … den som t.o.m. blev medaljförlaga … ;o)

Brita Malmer (1925-2013)

Publicerat av
Svara

Puh … det är ett styvt jobb att fylla år. Åtminstone om man skall fira i dagarna tre. ;o)  Först iväglurad av hustrun på en road-trip som visade sig vara en spahelg … och sedan födelsedagsmiddag för tjocka släktens alla majbarn. Och ändå fyllde man bara 29 år!? Hur skall detta gå nästa år!? – Kanske bäst att packa väskan och fly fältet?

Tillbaka vid datorskärmen möttes man av det tråkiga beskedet att förra chefen för Kungl. Myntkabinettet, Brita Malmer (1925-2013) avlidit i veckan som gick (den 8 maj enligt Wikipedia, 12 maj enligt Vitterhets-akademien). Aktiv in i det sista skulle hon fyllt 88 år den 1:e juni.

Brita Malmer (född Alenstam), var dotter till folkskolläraren S. A. Alenstam och Elin Sjöberg, och föddes i Malmö 1925. Utbildad arkeolog och numismatiker. Professor i numismatik och penninghistoria vid Stockholms universitet. Redan 1965 utkom boken ”Olof Skötkonungs mynt och andra Ethelredimitationer” och året därpå disputerade hon vid Lunds universitet. Hon var 1:e antikvarie och chef för Kungl. Myntkabinettet åren 1971-1979, då inhyst i Historiska museet. Brita Malmer uppbar Gunnar Ekströms professur i numismatik och penninghistoria 1979-1992 och blev invald i Vitterhets-akademien 1981. Hon var gift med Mats Petersson Malmer (1921-2007) sedan 1949.

Sveriges största variantsamlare
Brita Malmer har genom åren gjort en makalös grundforskning inom anglo-skandinavisk vikingatidsmyntning, genom att i detalj kartlägga varje myntstamp och dess olika kopplingar …
men har egentligen efterlämnat fler frågor än svar. Vi vet fortfarande väldigt lite om dessa mynts tillkomst, syfte, kronologi och användning etc.
Genom Malmers fantastiskt gedigna grundforskning finns nu strålande möjligheter att börja räta ut alla de frågetecken som trots allt återstår. Och även om Brita Malmer utan tvekan var ”den stora auktoriteten” inom detta område … betyder detta då rakt inte att man skall undvika att ifrågasätta hennes olika slutsatser. Detta är ett fantastiskt spännande samlar-/forskningsområde och här finns massor att ifrågasätta, diskutera och forska vidare om. Myntbloggen.se har tangerat ämnet ett par gånger, här och här, och kommer med all sannolikhet att ta upp olika frågeställningar kring detta många gånger framöver. Inte minst för att påvisa för de talrika uppländska vikingaforskarna att ”den vita fläcken på kartan” (mitt emellan ”Danelagen” och Sigtuna), som de märkligt nog aldrig lyckas få med i sina historiebeskrivningar, faktiskt existerat – och dessutom var av betydligt större betydelse än somliga ”lokalpatrioter” kan förledas tro …?  ;o)

Översta bilden föreställer en Sigtuna-penning slagen under myntmästaren Snelling för Olof Skötkonungs räkning på 990-talet. (Ex. Antikören lagerkatalog 20, 1990, nr 1, redan på den tiden såld för 50.000 kr). På andra bilden ses den engelska förlagan till denna imitation/mynttyp, en hybrid mellan Ethelred II:s ”2nd hand type” (985-991) och den efterföljande ”CRVX-typen” (991-997).

Myntpek – av unge herr Wijk

Publicerat av
3

Idag tar bloggkollegan Kjell ”Gorgon” Holmberg upp återväxtproblemet inom myntsamlandet och lyfter fram ett lovvärt privat initiativ – i mycket lite skala.

Så här skriver Kjell Holmberg under rubriken:
En helt underbar myntbok! 
   – ”Nyligen konfronterades jag med ett helt underbart initiativ när det gäller att intressera de allra yngsta för numismatikens facinerande värld. Firman Wijk Antik i Skyttorp norr om Uppsala har låtit framställa en pekbok för de allra yngsta. Boken, som passande nog heter MYNTPEK, är producerad av Magnus Wijk tillsammans med sonen Calvin (6 år). I boken kan man hitta såväl penningar som plåtmynt, klippingar, polletter och medaljer. Boken är framställd i en mycket begränsad upplaga, och finns (tyvärr) inte tillgänglig i bokhandeln”.

Skall man försöka värva samlare till vår fantastiska hobby finns det två åldersgrupper man bör sikta in sig på; 5-15-åringar samt 30-100-åringar. Skulle man lyckas värva en tonåring också får man ta det som en ren bonus. – För handen på hjärtat, visst är tjejer, moped, fester, resor och körkort betydligt mera intressant än numismatik i den åldern.

Tråkigt nog har Svenska Numismatiska Föreningen (SNF) endast fem (5) medlemmar i den yngre kategorin (under 20 år). – Vilket f.ö. är helt naturligt eftersom man helt saknar såväl ambitioner som satsningar på ungdomen – och internet.

Mynthandlaren Magnus Wijk med firma AB Wijk Antik (inom branschen kanske mest känd som vinnare av MISAB:s upphandling av katalogproduktionen) har jag aldrig träffat personligen, men han lär vara ”en glad skit som gillar limerickar” … efter vad jag hört.  ;o)

Initiativet att producera en barnbok för sonen – och potentiella myntsamlare? – är väl alldeles utmärkt!
Varför inte sälja idén till SNF? … så kan de i alla fall döva sitt samvete en smula.  ;o)

Kanske skulle man kunna ta idén ett steg vidare och göra någonting för surfplattan (även kallad pekplatta, pekdator, padda, datorplatta eller kort och gott platta) också …? Pekböcker och lek med kottar i all ära – men idag verkar det som tekniken når ungarna långt innan föräldrar och SNF:are hunnit upptäcka den.  – Så, lär av de yngsta!

Edvard I:s nya mynt 1279

Publicerat av
Svara

Brukar då och då använda mig av Wikipedia för att få lite uppslag till lämpliga bloggämnen. Idag läste jag detta under ”den 8 maj”…

1319 – Vid den norske kungen Håkon Magnussons död ärvs den norska tronen av hans treårige dotterson Magnus Eriksson, som är son till Håkons dotter Ingeborg och den svenske hertigen Erik Magnusson, som året innan har avlidit i fångenskap på Nyköpingshus. Den 8 juli samma år väljs den treårige Magnus även till kung av Sverige och de båda länderna går därför i personalunion, som varar till 1343. Med Håkon dör den sista ättlingen till den gamla Hårfagreätten, som har innehaft Norges tron i nära 450 år (sedan omkring 872).

Något som inspirerade mig att kika lite närmare på de okända penningarna (se bild t.h.) som Monica Golabiewski Lannby (MGL) skrev om i senaste numret av SNT och som även uppmärksammades här på Myntbloggen.se i förra veckan.

De båda mynten som hittades vid stormansborgen Aranäs sommaren 1999 har tre punkter i vardera korsvinkeln och går därmed tillbaka på den engelske kungen Edvard I:s ”nya myntserie” som introducerades 1279 … och sedan ”efterapades” av efterföljande kungar i drygt 200 år!  – Dessutom imiterades de av olika myntherrar utanför England. Valören var främst penny (även kallad sterling och på svenska, penning), men Edvard I slog även halfpenny, farthing (1/4 penny / penning) och groat (4 pence / penningar).

På bild 2 ses överst till vänster en ursprunglig engelsk penny (sterling) av long cross-typ, slagen för Edvard I i London 1279-1307. Nedanför denna en irländsk penny från Edvard IV, av samma typ men slagen på för litet myntämne (oläslig omskrift) 1473-78. Överst till höger en sterling-imitation från Gelderland i Nederländerna, slagen för greve Renaud av Arnhem (1272-1326). Och nedanför denna en samtida sterlinginspirerad räknepenning utan inskription, präglad i koppar.

Den sista bilden visar den norske kungen Erik Magnussons (Eirik II Magnusson eller Erik Prästhatare) penningar och 1/4-penning, präglade i staden Bergen respektive på borgen Tunsberghus (Tønsberg). Frånsidornas inskriptioner lyder:

  • CIVITAS BERGENSIS
  • CRUX CHRISTI
  • CASTRUM TUNSBERGIS

Typerna påminner om Edvards, men här är det inte frågan om long cross, utan om short cross-typer. Notera även de fembladiga rosorna i korsvinklarna – och jämför med nederst myntet på bild 1.

Frågan om MGL:s ”märkliga kungamynt” (och mitt dito?) hör hemma i ”det store landet i vest”, Norge under Erik Magnusson (eller yngre brodern Håkon/Håkan?), som Henrik Klackenberg tror … eller om vi istället skall söka dess ursprung i halländska Varberg under Eriks brorsdotter, änkehertiginnan Ingeborg Håkansdotter (framlidne hertig Eriks gemål), som professor Kenneth Jonsson tror … ja det får andra försöka bedömma …

SNF:s årsmöte 2013 …?

Publicerat av
Svara

Kors i taket!  – Svenska Numismatiska Föreningen (SNF) har uppdaterat sin hemsida!

– Låter det för bra för att vara sant? Jo visst, naturligtvis, jag bara skojar. Numismatik.se ser ut som den alltid gör. SNF:s toppnyheter den 7 maj 2013 är ”Föreningskväll, diskutionsafton” (skall nog vara ”diskussionsafton”) onsdagen den 27 mars 2013 (d.v.s. för sex veckor sedan)samt ”Senaste numret av SNT” = Maj 2012 (ett år sedan).

Någon information om vad som avhandlades på helgens årsmöte i Vetlanda kan vi således inte bjuda på. SNF:s sekreterare har i och för sig ”bloggat i ämnet”, men helt utan att nämna något om vilka beslut som togs angående föreningens katastrofala ”webbreklam” eller vad man skall göra åt återväxtproblemen.

Årsmötets ”höjdpunkt” var tydligen nedstigningen i gruvan … och kanske är det så, att man först måste nå den absoluta botten … innan man kan påbörja uppstigningen … ;o)