Kategoriarkiv: Samlarområden

Gustaf Ekwalls Gravyranstalt

Publicerat av
Svara

Igår bloggade jag lite om Gustaf Ekwalls Gravyranstalt i Alingsås (1914-1920) och de färjepolletter för Lindholmens Varv som denne tillverkade. Även några silvermedaljer av Gustaf Ekwalls hand kom med. Och för några veckor sedan skrev jag i förbifarten om att min första medalj faktiskt var ”en aluminium-medalj, graverad av Gustav Ekwall (1858-1920)” som morfars far, Nils-Herman Hjelmqvist, järnhandlare i Alingsås, lär ha fått (köpt?) på industriutställningen i Göteborg 1891. Så därför tänkte jag komplettera detta med några rader om Gustaf Ekwall och Göteborgsutställningen 1891.

Den vita aluminium-medaljen på bilden t.v. (Ø 42 mm) är densamma som den jag en gång fick av mormor Märta, eftersom jag var intresserad av mynt (dock inte detta exemplar). Den större av medaljerna brukar anges vara slagen i ”vitmetall” och är normalt just vit i färgen. Jag har emellertid två exemplar i original-askar som mera ser ut som ljus brons (vilket det, av klangen att döma, dock inte är). Kanske präglades den i olika legeringar? Båda dessa medaljer är utgivna med anledning av Industriutställningen i Göteborg 1891 – även omnämnd som Göteborgsutställningen 1891. Detta var en stor nationell utställning, där det presenterade en rad olika verksamheter kopplade till industri och hantverk. Inte mindre än 1.100 utställare var placerad främst på Heden, men då inte ens detta område räckte till fick man även hålla till på Chalmers och Valand.

Så här såg den tillfälliga utställnings-byggnaden ut. Den återfinns även på frånsidan av Gustaf Ekwalls stora medalj (Ø 52,5 mm) över Göteborgs-utställningen 1891 (se bild nedan). Industriutställningen invigdes den 1 juli 1891 av landshövding Gustaf von Snoilsky och pågick till den 15 september. Kung Oscar II besökte utställningen och utbrast:  – Att det skulle vara så storartadt! Detta hade jag inte väntat.  I anslutning till utställningen arrangerades även en välbesökt konstutställning samt det 17:e Svenska Lantbruksmötet, som invigdes 15 augusti och som varade i åtta dagar.

Ohejdad snickarglädje, skulle man kanske kunna säga om arkitekturen? Byggmästare var Abraham Pehrson. Gustaf Ekwall tillverkade också små bärbara jetonger (Ø 21,5 mm) till minne av utställningarna. Även dessa har omskriften: KUNSKAP OCH ARBETE samt en delad vapensköld med Sveriges tre kronor och Göteborgs vapen. Ekwalls stora medalj har mycket strora likheter med en danska medalj från 1888; Den Nordiske Industri- , Landbrugs- og Kunstudstillning i København 1888, ritad av H. Olrik, graverad av F. Schmahlfelt och utgiven av V. Christesen. Både stilen och flera detaljer, såsom exv. kvinnan och pedistalen, är mer eller mindre kopierade.

Och det är ganska uppenbart att båda bröderna Ekwall ”lånade” ganska friskt från andra samtida medaljkonstnärer. Kanske främst från de skickligaste – d.v.s. Lea Ahlborn och Adolf Lindberg. Sista bilden illustrerar detta med en jämförelse mellan Gustaf Ekwalls respektive Adolf Lindbergs båda belöningsmedaljer för Göteborgs Hantverks- och Industriförening. Lindbergs medalj (från 1880) finns även med en annan frånsida. Den här avbildade är speciellt gjord för Göteborgsutställningen 1891. Den krönta vapenskölden på sistnämnda medalj är f.ö. i princip identisk med den på den osignerade medaljen över Hortikulturens Vänner i Göteborg 1874. Kanske Adolf Lindberg ligger bakom den också?

Pollettillverkning i Alingsås

Publicerat av
Svara

Idag tänkte jag skriva några korta rader om en liten pollett i mässing som finns i min samling. Den är tillverkad för Lindholmens Varv AB i Göteborg och användes av företagets arbetare och tjänstemän för att morgon och kväll ta sig över älven med färja (ångbåt). Från Masthuggskajen över till Lindholmen på Hisingen – och tillbaka. Åtsidan ser ut som den brukar med LINDHOLMEN * * * samt valören 3 ÖRE . . . men frånsidan är, mig veterligen, inte tidigare beskriven. Den är nämligen stämplad med en rund stämpel med texten: ”GUST. EKWALL’S GRAVYRANSTALT. – ALINGSÅS”.

Polletten är åttkantig med insvängda sidor och mäter 26 x 26 mm. Normalt skall denna pollett ha en tillverkarstämpel med texten: ”GUST. EKWALL – GÖTEBORG”. Hans Lundberg (1931-2012) har noggrant beskrivit Gustaf Ekwalls polletter i SNT 7-2006, s. 170-172, men där saknas denna.  Det är känt att Gustaf Ekwall flyttade till Alingsås 1914 och levde där fram till sin död 1920. Enligt Lundbergs artikel skall fiman ha avregistrerats 1914 … men tydligen fortsatte alltså tillverkningen även i Alingsås.  Finns det någon läsare som vet mer?  – Maila mig!

Gustaf Ekwall (1858-1920) var yngre bror till Ernst Hugo Ekwall (född 1854, emigrerade till USA 1888). Båda bröderna var verksamma som medaljgravörer, Ernst Hugo från 1874 (i Jönköping och Göteborg) och Gustaf från 1882 i Göteborg. På bilden till vänster ses tre silvermedaljer graverade av Gustaf Ekwall; 1) Kronprins Gustavs (blivande Gustav V) 24-årsdag 1882, 2) Örgryte Idrottssällskap (ÖIS), Balders Hage, Göteborg (utdelad till John Nilsson,1:a pris i brottning 1901), 3) Handtverks-, Industri- och Slöjdutställningen i Halmstad (utdelad till N. E. Erlandsson, 1:a pris för matsalsskänk 1890). Enligt Kungl. Myntkabinettet (KMK) lär det finnas omkring 30 kända medaljer utförda av Gustaf Ekwall och ca 25 av brodern E. H. Ekwall.

Mer om Göteborgs färjepolletter finns att läsa i skriften ”Trafikpollettter från hamnarna i Göteborg, Kungälv och Marstrand”, författad av herrar Lundberg, Skårman och Tufvesson och utgiven av Göteborgs Numismatisk Förenings småskrifter, nr 14, december 1979. Även Sällskapet Ångbåten har mycket information i ämnet.

Att räkna med pengar

Publicerat av
1

Idag använder många miniräknare, men hur bar man sig åt exempelvis på 1500-talet? Kunde man addera, subtrahera, multiplicera och dividera stora tal även då?
– Ja visst kunde man det! Man hade ju räknepenningar och abacus / abakus d.v.s. ett räknebräde – föregångaren till kulramen och räknesnurror typ Original-Odhner).

En räknepenning är varken ett mynt eller en medalj och anger inte något visst värde som t.ex. en pollett. Den är endast en präglad myntliknande metallbit och ett tekniskt hjälpmedel vid s.k. ”räkning på linje”.

Så skriver Gunnar Holst i inledningen av sin skrift: Räknepenningar – Ursprung, användning, utförande, Numismatiska Litteratur-sällskapet i Göteborg 1975. I denna trevliga lilla publikation får vi bl.a. lära oss hur man med hjälp av räknepenningar och bräde kunde utföra ganska komplicerade matematiska uträkningar – exv. vid affärstransaktioner. Bilden ovan visar en anonym räknepenning (s.k. skolräknepenning) tillskriven Hans Krauwinckel d.ä. (mästare 1562, död 1586) präglad i s.k. fickvalsverk i Nürnberg i Tyskland. Till höger en illustration (träsnitt) från boken Jacob Köbel’s Arithmetic, tryckt i Augsburg 1514.

Vid utgrävningarna i och kring Gräfsnäs slottsruin på 1930-talet hittade man bl.a. en räknepenning som numismatikern och musei-mannen Nils Ludvig Rasmusson (1904-1973) beskrev så här:
”Räknepeng av brons. Från Nürnberg. På ena sidan präglingen: Pallas, Iuno, Venus. På andra sidan: Pax et Foel Temp. Årtal 1589. N:r 876 i fyndförteckningen. Pengen hittad i ruta d 8. Den låg på stenkanten, strax söder om norra ekonomibyggnadens södra grundmur. Pengen låg 56 cm under nollpunkten”.

Myntfynden från Gräfsnäs finns dels magasinerade på Kungliga Myntkabinettet i Stockholm och dels på Vänersborgs Museum. Dessvärre har man lyckats slarva bort nämnda räknepenning, så det enda som finns kvar är Rasmussons anteckningar. Men eftersom jag tyckte att vi borde ha en dylik att visa upp här i Gräfsnäs, sökte jag ”med ljus och lyckta” i drygt ett års tid efter denna lilla slant … som jag till slut lyckades hitta och förvärva i Frankrike!  – Internet är fantastiskt!  ;o)

De tre gracerna på penningen är hämtade från den romerska mytologin; VENUS, som vid fötterna har en lite Amor med pilbåge, MINERVA (Pallas Athena) avbildas med spjut och sköld, medan JUNO framhävs med påfågel och gökspira. Frånsidans(?) omskrift lyder PAX ET FOEL[ICITAS] TEMP[ORUM], samt årtalet med romerska siffror MDLXXXIX = 1589 … vilket så vitt jag förstår betyder något i stil med: ”Fredens och lyckans tid”. Motivet är ett handslag framför en caduceus (Kaducé, Merkurisstav – symbol för fred och handel) mellan två ymnighetshorn.

Räknepenningen med de tre gudinnorna är präglad av Hans Krauwinckel d.y. i s.k. fickvalsverk i Nürnberg 1589. Han var brorson till den äldre Hans Krauwinckel och blev mästare efter dennes död 1586. ”Hans II” var en av de mest produktiva tillverkarna av räknepenningar i Nürnberg och hade filialer både i Paris och Amsterdam. Just denna räknepeng kan faktiskt var tillverkad för den franska marknaden. Fransk litteratur listar den under Lorraine (Lothringen i nordöstra Frankrike på gränsen till Tyskland).

Det vore kul att forska vidare, dels för att bättre förstå symboliken och sammanhanget och dels för att försöka klura ut hur en dylik hamnat vid Gräfsnäs slott? Kan månne ”Grev Ebba” (Ebba Månsdotter Lilliehöök af Kolbäck) eller någon av sönerna Axel Stensson, Leijonhufvud (1554-1619) eller Mauritz Stensson, Leijonhufvud (1559-1607) varit inblandad? Alla hade de kontakter i norra Tyskland.  – Eller är det kanske någon långväga handelsman som råkat tappa bort sin ”jeton” eller ”rechenpfennig”…?

Alingsås-utställningen 1903

Publicerat av
Svara

Född och uppvuxen i ”storstaden” Göteborg, har jag ”på äldre dar” gått och blivit ”lantis” – genom att köpa hus utanför Alingsås. ;o)  Om det är på grund av detta som jag börjat intressera mig för lantbruksmedaljer, skall jag låta vara osagt. Kanske spelar också dessa medaljers vackra och heraldiskt spännande formgivning en roll i sammanhanget. En av mina gamla kunder, Sven-Erik Husberg, frågade ofta efter lantbruksmedaljer när han var inne i butiken. Men det var inte förrän han publicerade sin lilla skrift om dessa; GNF:s småskriftserie, nr 23, 1995, som jag riktigt fick grepp på detta samlarområde och hur trevligt det faktiskt är.

För ett tag sedan fick jag tag på en medalj, som jag i och för sig redan hade – men inte med frånsidans inpunsade inskription;  2:A PRIS VID LANTBRUKSMÖTET I ALINGSÅS 1903. Denna är alltså utdelad i Alingsås 1903, men själva medaljdesignen är gjord av den välkända mynt- och medalj-gravören Lea Ahlborn (1826-1897) redan 1892.  – Ja, egentligen redan 1869 faktiskt. Då graverade hon nämligen en medalj över ELFSBORGS LÄNS KONGL. HUSHÅLL-NINGS SÄLLSKAP (Olsén 190, Ø 51 mm, 55 gram = 1:a pris och Ø 39 mm, 27 gram = 2:a pris) … med en design som 1892 utkom i en snarlik version (Olsén 324, även nu två storlekar Ø 51 och 39 mm), men med omskriften: ELFSBORGS LÄNS NORRA KONGL. HUSHÅLLNINGS SÄLLSKAP… för att skilja den från en helt annan medalj (Olsén 314, Ø 42 mm), utgiven 1890 av ELFSBORGS LÄNS SÖDRA KONGL. HUSHÅLLNINGS SÄLLSKAP.

Älvsborgs län finns ju inte längre, då det sedan 1998 ingår i Västra Götalands län. Men då medaljerna kom till hade man till och med egen vapensköld, en tudelad sådan med Västergötlands lejon och Dalslands tjur. Älvsborgs län bestod nämligen av västra delen av Västergötland samt hela Dalsland – och låg geografiskt mellan Göteborgs och Bohus län och Skaraborgs län. Residensstad var Vänersborg och länsbokstaven P. Södra Älvsborgs län är för övrigt det vi idag kallar Sjuhäradsbygden.

På översta bilden ses entrén till Alingsås-utställningen 1903, med folkliv och det då ganska nybyggda Alingsås Tingshus, på Södra Ringgatan, i bakgrunden. För mig var detta nyförvärv lite extra kul eftersom min mormor, dels var född just 1903 (på min födelsedag) och dels för att hon sedan den 1 september 1939 (samma dag som kriget bröt ut) bodde i det rosa tvåfamiljshuset på Trädgårdsgatan (korsningen Viktoriagatan, huset numera rivet) – ett stenkast från 1903 års utställning. Jag är också tämligen säker på att både hennes far och blivande svärfar bevistade denna utställning.

Göteborg & Norrköping

Publicerat av
1

Det är trevligt att notera att det fortfarande finns aktiva myntklubbar i Sverige. Idag vill jag passa på att påminna om de numismatiska aktiviteter som går av stapeln i morgon lördag i Göteborg resp. Norrköping.

Har du tid och lust och befinner dig i närheten så gör ett besök på:  MYNTETS DAG, som arrangeras av Göteborgs Numismatiska Förening, GNF, på Stadsmuseet i Göteborg den 6 oktober kl. 10-17.

Programmet är både imponerande och digert och lyder som följer:

Stadsmuséet i Göteborg, lördag 6 oktober 2012, från kl. 10.00:
– Cecilia von Heijne: Arabiska myntfynd i Sverige.
– Jonas Bring: Annorlunda betalningsmedel (premonetära).
– Rolf Sandström: Vad kan de romerska mynten berätta?
– LUNCH, kl. 12.00-13.00
– Dragning av vinster i myntlotteriet.
– Bertil Andersson: Glimtar från den göteborgska bankhistorien.
– Christian Thorén: Utvecklingsplaner för Göteborgs Myntkabinett.
– Jens Christian Moesgaard: Vad gjorde vikingarna i Normandie?
– Sune Persson: Nazisternas ”Operation Bernhard”.

Och i Norrköping arrangerar samtidigt Norrköpings Myntklubb (för femte året!) sin årliga myntmässa på Matteusgården, Norra Promenaden 108. På föreningens hemsida finns en förteckning över utställarna (15-20 stycken med mynt) och bland dessa återfinns både kända handlare och samlare. Entrén är endast 20 kr och information om alltifrån fika till bankomat och övernattning finns föredömligt angivet på hemsidan.

Ber att få besvära om en riktigt trevlig numismatisk helg!  ;o))

Tvåkroningar 1876-1950

Publicerat av
Svara

Vad är ett typmynt? Vad är det för skillnad mellan ett typmynt och en mynttyp? Var drar man gränsen mellan en typ och en undertyp? – Eller mellan en undertyp och en variant?

Ja, det är inte så lätt alla gånger att göra tvärsäkra avgränsningar mellan de olika begrepp som förekommer. Ett typmynt brukar man kalla en mynttyp som endast utkom med en årgång. Tvåårstyp och treårstyp följer samma mönster. Lite knivigare kan det vara med huvudtyper, typer  resp. undertyper . . . och för den delen även varianter!  – En del variantsamlare kallar sig nämligen för typmyntsamlare.  ;o))   Eftersom detta är ett ämne där det inte finns några kategoriska sanningar, utan mycket bygger på mer eller mindre personliga värderingar av olika detaljers betydelse, tyckte jag det kunde vara kul att försöka sätta ihop en egen liten lista. Eftersom jag fick idén av en kollega i blogg-branschen, fick det bli ”tvåkroningar” – som de säger i värmländska Munkfors. ;o)

Detta blev lite hastigt påkommet . . . och utfört . . . så rättelser och synpunkter mottages tacksamt. Vissa val och värderingar har medvetet gjorts för att avvika från traditionen. Likaså att lägga indelningen i olika nivåer samt att välja bort en del ”petitessvarianter”.

I SMF finns frånsidan med ”smal banderoll” (1878-1880) upptagen under tre olika huvudtyper; IIC, III och IV . . . vilket kanske inte är helt lyckat? Och SMF typ V (illustrationen = 1900-1904) ser ju inte likadan ut åren 1890-1898. Halsavskärningens bredd och nackens böjning skiljer sig åt. På 1903 finns båda undertyperna.

OSKAR II.  2 Kronor 1876-1907.
Typ I och II är graverade av Lea Ahlborn (L.A.), typ III av Adolf Lindberg (A.L.)

Typ I.  2 Kronor 1876-1880 med porträtt som 47-åring, BRÖDRAFOLKENS VÄL
Typ IA.     1876-1880 med O.
Typ IA1.        1876 med glesa omskrifter, porträtt A, brett årtal
Typ IA1a.           Stort E.B.
Typ IA1b.           Litet E.B.
Typ IA2.        1876 med tät omskrift, porträtt A, smalt årtal
Typ IA3.        1876-1878 porträtt B, bred veckad banderoll
Typ IA3a.           1877 med dubbel sista 7:a
Typ IA4.        1880 porträtt B, smal slät banderoll
Typ IB.     1878-1880 med OCH, smal slät banderoll
Typ IB1.        1878 porträtt i hög relief, grov pärlkant
Typ IB2.        1880 flackt porträtt

Typ II.  2 Kronor 1890-1904 med porträtt som 61-åring, BRÖDRAFOLKENS VÄL
Typ IIA.     1890-1898 bred hals 11,5 mm, med lock
Typ IIA1.        1898, 1903 bred hals 11,5 mm, utan lock
Typ IIB.     1900-1904 smal hals 10,5 mm

Typ III.  2 Kronor 1906-1907 med porträtt som 77-åring, SVERIGES VÄL

* * * * *

GUSTAV V.  2 Kronor 1910-1950.
Typ I är graverad av Adolf Lindberg (A.L.) och typ II av Erik Lindberg (EL-monogram).

Typ I.  2 Kronor 1910-1940 med porträtt som 52-åring, valspråket på frånsidan
Typ IA.     1910-1926 Mm W
Typ IA1.        1910-1915 med punker i årtalet
Typ IA1a.           1910 med förskjutet Mm W
Typ IA2.        1922-1926 utan punker i årtalet
Typ IB.     1928-1940 Mm G
Typ IBa.            1940 med rund eller oval nolla
Typ IBb.            1940 med ändrad 4:a, oval nolla

Typ II.  2 Kronor 1942-1950 med porträtt som 84-åring, valspråket på åtsidan
Typ IIA.     1942-1945 Mm G
Typ IIB.     1945-1950 Mm TS
Typ IIBa.           1945 Mm TS på G
Typ IIBb.           1950/1
Typ IIBc.           1950 med ändrat Mm TS

Knappologi om sesslingar

Publicerat av
Svara

Idag har Lennart Castenhag på Sonesgården publicerat ytterligare en detaljerad variantbeskrivning över svenska kopparmynt. Denna gång är det Karl XI:s s.k. sesslingar – 1/6 Öre SM 1666-86 som avhandlas. Sedan tidigare finns innehållsrika sidor om Gustav II Adolfs runda kopparmynt och Gustav IV Adolfs dito samt en diger förteckning över olika uppsatser inom ämnena mynt, mått och vikt. Det är inspirerande att se flitens lampa lysa klart i höstmörkret och man blir imponerad över vad en del hinner med! Jag har en viss inblick i den bakomliggande arbetsbördans omfattning (vilket alla kanske inte har?) – så hatten av! Att forskningen om svenska mynt i hög grad skett och sker i privat regi är ingen nyhet, men det belyser i alla fall hur lite ”proffsen” får gjort. ;o)  Noggrant studium av samtliga länkar ovan påbjudes vänligt med bestämt. ;o)  Och hittar du något som saknas eller har andra synpunkter? … så är jag säker på att Lennart skulle uppskatta ett lite mejl om detta. Idé med internet är väl att utbyta idéer?

Ovan några olika sesslingar som undertecknad en gång i tiden förtecknat enligt nedan:

A.  Smala sveakronor med ädelstenar i kronringen, stora årtalssiffror, 1666
B.  Smala sveakronor med slät kronring, 1666-1670
C.  Breda sveakronor, utan stjärna i årtalet, 1670-1673
D.  Breda sveakronor, med stjärna i årtalet, 1673-1686

a.  Stor kunglig krona med ädelstenar i kronringen, stora valörsiffror, 1666
b.  Stor kunglig krona med ädelstenar i kronringen, små valörsiffror, 1666-1672
c.  Mindre och smalare kunglig krona med slät kronring, 1672-1686

Höstsäsongen är på G

Publicerat av
Svara

Luften är fräsch och sval. Trädens lövverk börjar skifta färg. Koltrastarna har spanat in fallfrukten. Och i lördags var det höstdagjämning.  – Myntsäsongen är alltså på G!

Göteborgs Numismatiska Förening (GNF) hade sitt första månadsmöte efter sommaruppehållet för två veckor sedan … men denna vecka kör man igång på allvar. Idag kl. 18.30 träffas medaljsektionen under ledning av Bengt Holmén. Två nautiska medaljer skall avhandlas av Karl-Axel Olsson. Och på torsdag (27/9) är Birgit Eriksson värd för svensksektionen där Göran Jonsson föreläser om att samla medeltida svenska mynt. Antik-, svensk- och medaljsektionerna inom GNF träffas i förenings-lokalen på Jungmansgatan 57, strax intill Slottsskogen och Linnéplatsen.

Mycket tack vare eldsjälen Bengt Holmén har GNF genom åren gästats av många internationellt välkända numismatiker. Nu på onsdag (26/9) och lördag (29/9) håller numismatikern Carmen Arnold-Biucchi, ordförande i Internationella Numismatiska Rådet (International Numismatic Council / Conseil international de numismatique) och verksam på Harvard University Gallery’s Department of Ancient and Byzantine Art and Numismatics, två föredrag i regi av Gunnar Holst Stiftelse för Numismatik. Platsen för detta är Gamla Hovrätten, Olof Wijksgatan 6, Göteborg.  Fritt inträde! 

  • Onsdag 26 september 2012, kl. 19.00:  Fördrag: Symboler på antika mynt
  • Lördag 29 september 2012, kl. 14.00:  Carmen Arnold-Biucchi visar upp antika konstverk från sin arbetsplats på Harvard University Gallery. Efter paus visar hon vackra mynt från Sicilien präglade på 400- och 300-talen f.Kr.

Och GNF nöjer sig inte med detta! Helgen därefter, d.v.s. den 6-7 oktober, arrangerar man (tillsammans med Gunnar Holsts Stiftelse) Myntets Dag (i två dagar?) på Stadsmuséet i Göteborg OCH Lödöse Museum OCH Bohusläns Museum i Uddevalla (med två d). Det blir ett digert program med många olika föreläsare och ämnen. Länken ovan leder till ett reklamblad i PDF-format … vars hålltider jag hoppas är rätt återgivna här nedan.

Stadsmuséet i Göteborg, lördag 6 oktober 2012, från kl. 10.00:
– Cecilia von Heijne: Arabiska myntfynd i Sverige.
– Jonas Bring: Annorlunda betalningsmedel (premonetära).
– Rolf Sandström: Vad kan de romerska mynten berätta?
– LUNCH, kl. 12.00-13.00
– Dragning av vinster i myntlotteriet.
– Bertil Andersson: Glimtar från den göteborgska bankhistorien.
– Christian Thorén: Utvecklingsplaner för Göteborgs Myntkabinett.
– Jens Christian Moesgaard: Vad gjorde vikingarna i Normandie?
– Sune Persson: Nazisternas ”Operation Bernhard”.

Lödöse Museum,  lördag 6 oktober 2012, från kl. 12.00:
– Jens Christian Moesgaard: Vad gjorde vikingarna i Normandie?
– Cecilia von Heijne: Arabiska myntfynd i Sverige.

Bohusläns Museum i Uddevalla, söndag 7 oktober, kl. 13.15.
– Kenneth Jonsson: Myntfynd i Bohuslän.

Är du inte redan medlem i Göteborgs Numismatiska Förening (GNF) så går det säkert att ordna i samband med föreningens olika evenemang. Att lägga ett par hundra-lappar om året på detta – och/eller minst lika mycket på numismatisk litteratur, är väl investerade pengar. – Numismatik kan bedrivas utan mynt – men inte utan litteratur.

Barbariska romare

Publicerat av
Svara

Idag för 1926 år sedan (år 86 e.Kr.) föddes det en liten gosse i staden Lanivium (Lanuvio) ca 3 mil sydost om Rom. Eftervärlden känner honom bäst som Antoninus Pius, romersk kejsare 138-161 e.Kr. Han växte upp på släktgodset Lorium, 2 mil väster om Rom, där han fick sin initiala utbildning. Hans far dog ung och sin uppforstran fick han istället av sin farfar och morfar – vilka han senare ärvde och blev då en av Roms rikaste män.

Antoninus Pius beskrivs som lugn, plikttrogen och ordningsam, men utan några större ambitioner. Som 51-åring adopterades han år 137 e.Kr. av kejsar Hadrianus (117-138 e.Kr.) – kanske som en tänkt ”mellan-akt” inför Hadrianus unge släktings, Marcus Aurelius (161-180 e.Kr.), trotillträde? Det där med adoptionen var för övrigt en komplicerad histo-ria, för samtidigt som Hadrianus adopterade Antoninus Pius, så krävde han att Pius i sin tur adop-terade nämnde Marcus Aurelius samt unge Lucius Verus (161-169 e.Kr.). Antoninus Pius blev emellertid långvarigare än väntat på tronen – hela 24 år faktiskt!  Men han genomförde inga större omvälvningar under sin tid som kejsare, utan bevarade det han fått från sina föregångare – d.v.s. det romerska riket när det var som störst. Ni som inte samlar romerska mynt, men sett filmen Gladiator med Russell Crowe, känner säkert igen en del av ovanstående namn.

Som framgått av tidigare blogginlägg har jag en liten förkärlek för charmigt barbariska, illitterata, antika prägligar av allehanda slag. Imitationer (eller samtida förfalskningar) av ”riktiga mynt”, men som likväl cirkulerat som mynt. På den översta bilden ser vi två silver-denarer slagna i Rom 148/149 resp. 152/153 e.Kr.             – Men hur kan man veta det? Är det inte väldigt svårt det där med rom-erska mynt?  – Nja, visst är ämnet stort – men att komma igång är ganska enkelt. På det översta myntet (på översta bilden) läser vi: ANTONINVS AVG PIVS P P TRP XII – COS IIII  = Antoninus Augusto Pius Patri Patriae Tribunica Potestate XII – Consuli IIII . . . eller på svenska: Kejsar Antoninus Pius, landsfader, innehavare av regeringsmakten i 12 år – Konsul för 4:e gången. Själva dateringen ligger alltså (i detta fall) i ”TRP XII” som motsvarar år 148-149 e.Kr.

På nästa mynt står det: ANTONINVS AVG PIVS P P TRP XVII – COS IIII … som då är präglat år …?  … (fem år senare).

När jag kikade bland mina Antoninus Pius-denarer fann jag också en barbariserad dito i samlingen (myntet överst på bild 2). Döm om min förvåning när jag genom ett snabbt googlande hittade en ”likadan” bland de barbariska mynten på  Coinproject.com!    Och när jag tittar närmare upptäcker jag att det endast är åtsida som är stampidentisk. Frånsidorna har båda COS IIII, men olika gudinnor; AEQUITAS standing left holding scales and cornucopia . . . ANNONA standing left holding heads of grain. Motiven är alltså desamma som på översta bilden. Original – och imitationer m.a.o.

Och det är så här forskarna jobbar när de ”bygger” stampkedjor. De söker efter mynt som är stamp-identiska på en sida men olika på den andra. På detta sätt kan de ”lägga pussel” och se vilka mynt som hänger ihop. Vanligtvis place-rade man myntets porträttsida som understamp (därför att under-stampen generellt höll 2-3 längre än överstampen) och frånsidan som överstamp. Den här kopplingen mellan EN åtsida och TVÅ frånsidor kan alltså sägas vara i högsta grad typisk! Något som man då rakt inte kan säga om lejonparten av ”Sveriges första mynt”. Dessa stampkedjor saknar all produktionsteknisk logik och ser mera ut som jättelika statbon än stampkedjor. ;o) Någon seriös teori till varför det se ut som det gör, har ännu inte kunnat presenteras.

Belli eller Karlsteen?

Publicerat av
Svara

Apropå Tradera och vilka oväntade skatter som där kan dyka upp – bland allt loppisskräp ;o) … inköpte jag för ett par-tre år sedan en liten oansenlig medalj i förgylld brons, som dessutom är perforerad. Upptäckte den alldeles av en slump och kunde några minuter senare ”snajpa” (sista-minuten-bjuda) hem den för en hundring eller så? – Man kommer ihåg klenoderna – men inte priset.  ;o) Anledningen till att jag blev intresserad av denna lilla jetong var helt enkelt att jag kände igen den från Stig Stenströms lysande bok om mynt- och medaljkonstnären Arvid Karlsteen (1647-1718). Kan varmt rekomenderas – speciellt till myntsamlarna!

När jag sedan plockade fram Stenström (Nordisk Numismatisk Årsskrift 1945) … så mycket riktigt, där fanns den!  – Och där kunde man läsa:

Bildframställningen är hämtad ur den Trojanska hjältesagan och visar Odysseus, när han ställde sig vansinnig för att undandraga sig striden mot Troja. Odysseus spände härvid en oxe och en åsna för plogen och sådde salt i fårorna, men Palamedes, som sänts för att hämta honom, lade den nyfödde Telemachos framför plogen, varvid fadern vek åt sidan, dymedelst röjande, att han hade sitt fulla förstånd.

Undersöker man saken lite närmare finner man att denna lilla medalj egentligen är en hybrid mellan två olika medaljer (inte renässanskopior av antika mynt, som det står i NNÅ 1945). Båda dessa original är utförda av den mycket berömde italienske ädelstensgravören och medaljkonst-nären Valerio Belli (c. 1468-1546). Den första över Kimon Athenaios (åtsidan = Attwood 353a) och den andra över Palamedes (frånsidan = Attwood 342a). Men hybriden är mig veterligen inte känd för experterna på italienska renässans-medaljer. Dessutom är den präglad (med delvis brustna stampar), vilket inte verkar vara fallet med andra medaljer av Valerio Belli. Flera omständigheter talar för att Stenström nog har rätt i sin teori att det rör sig om ett gesällprov utfört av Arvid Karlsteen på 1670-talet.

Denna underliga hybrid förekommer nämligen i en förteckning från 1688 där det även listas sjutton andra medaljer – samtliga utförda av Karlsteen. Dessutom skall de båda omnämnda gjutna Belli-medaljerna sedan länge ingått i den nationella samlingen på Kungl. Myntkabinettet i Stockholm. Stenström skriver också: ”Stamparna, vilka äro spruckna, förvaras på Myntverket”. Nu är det väldigt grovt raster i bilderna från NNÅ 1945, men med lite välvilja kan man skönja stampsprickor även på det vackra exemplar som där avbildas. Detta har emellertid inte gått att få bekräftat från KMK.

Finns det någon i läsekretsen som vet mer är ni hjärtligen välkomna att kommentera!