Kategoriarkiv: Samlarområden

Schack, fyrk och numismatik

Publicerat av
Svara

Jaha, efter tre fantastiska dagar så kom det då en rejäl rotblöta. Tja, det kanske behövdes. Vi får trösta oss med VM-guld i hockey!  ;o)

I min ungdom hade jag framför allt två stora fritidsintressen; schack och mynt. – Båda ”förorsakade” av pappa Stig. Första schack-medaljen erövrades som 9½-åring i Vinterlovsschacket i Göteborg 1974 (silver). Och efter det blev det en och annan lokal medalj fram till deltagande i Skol-SM i Ulricehamn 1977. Efter att där ha avböjt remi i sista partiet (och därmed ”gått för turneringsseger” istället för att ta en hedrande 2:a plats), blev det till slut förlust efter tidsnöd – och en 5:e plats i turneringen (av 114 deltagare i grupp D, födda 1964-65). Kändes lite surt då, men ganska OK i retroperspektiv.  – Stormästaren Pia Cramling vann f.ö. grupp C, födda 1962-63. Ralf Åkesson och Mats Carlsson de äldre klasserna.

Ett par år senare var det dags för ”riktiga SM”, som 1979 gick i Borås. Det kom att bli en brytpunkt för mitt schack-/mynt-intresse. Mamma Barbro hjälpte till med tävlingens administration och på den vägen kom även jag att engagera mig i den SM-bulletin som utgavs av Björn Kobbel. Att producera ”en tidning” var ju mycket roligare än att spela segdragna schackpartier – om än i SM. Och uppskattat blev det också. Både mor och son hamnade i Tidskrift för schack, nr 6, 1979.

En dag kom jag tillbaka till redaktionen, ”glad som en speleman”!  – Jag har köpt en fyrk!

– Va!? – En fyrk? – Vad är det??

… varpå jag fick berätta hela mynthistorien och att denna, samlingens senaste ”dyrgrip”, påpassligt hade införskaffats hos staden Borås välkände, och ännu aktive, mynthandlare – Rune Larsson. Björn Kobbel hade sedan väldigt roligt åt sina nyvunna kunskaper och kunde brilljera med att veta vad en ”fyrk” var för något. – Kanske kom det t.o.m. med i bulletinen? – Jag minns ej.

När pojksamlingen så hamnade i Antikören 1981 kom även detta mynt med. Det finns med i Antikören lagerkatalog 1, 1982 (nr S10). Vem som köpte det har jag dessvärre glömt, men i söndags dök det upp igen – på Tradera. Som tur var hade kollegan Sune på Södra Vägen bevarat ”Antikören-lappen” och därigenom kunde jag härleda myntet.

Johan III:s fyrk från 1589 som fick vågskålen att tippa över i numismatikens favör … en gång för ganska länge sedan … anno 1979.  – Nu har den hittat hem igen!  ;o)

Inte ett rött öre!

Publicerat av
2

Så där ja, då var i alla fall båten sjösatt … det kanske blir lite sommar i år också?

Loggade in på Tradera och möttes först av en annons om en stöld! … och sedan av att Tradera lyckats förstöra ”minneslistan” och därmet gjort det fullkomligt omöjligt att hitta eller bjuda på de potentiellt köpvärda ting man där noterat. Personligen hade jag hellre sett att man förstorat det minimala bildformatet på denna sida, istället för att förstöra sorteringsordningen. Men att Tradera-ledningen ideligen gör så kallade ”förbättringar”, som sabbar de grundläggande funktionerna, är verkligen inget nytt – snarare en tradition som man tydligen vill värna om. Ännu har inte siste kunden lämnat skutan.  ;o)

Det stulna myntet var ett av de mynt som såldes på Hagander 4 i Tyskland för ett halvår sedan:

Adolf Fredrik. 1 Öre SM 1759. Stora sveakronor! Utrop €150 – såld för €1.100 = SEK 12.200:-.

… och har enligt uppgift tillgripits under en samlarträff i Norrköping under april månad i år. Väldigt tråkigt för köparen (som handlat genom ombud) och nu blivit berövad ett åtråvärt mynt. Inte ett rött öre till samlingen, alltså. Har du upplysningar om detta så kontakta polisen.

I lokaltidningen Mitt i Stockholm (och även i Metro och på SVT:s ABC) läser vi idag om en annan stöld inom samlarhobbyn: Museichef greps för frimärksstöld.
– ”En man som varit chef för ett av Sveriges mest ansedda museer misstänks för att ha stulit frimärken från en auktionsfirma.  – Vi blev otroligt förvånade när vi förstod att det var han, säger Christer Svensson vid AB Philea”.

Tänk att man inte kan få ha någonting i fred nu för tiden. – Vem vill egentligen ha stulna samlarobjekt i sin samling!? – Vem kan glädjas åt en dylik ”samlargärning”…? Märkligt.

Två rara göteborgstyper

Publicerat av
Svara

Bland alla frågor, diskussioner och förfrågningar vid årets FriMynt i Helsingborg, var det bland annat en gammal kund och samlarvän från Göteborgs Numismatiska Förening (GNF) som undrade om jag hade några ”bra bilder” på mynt från Karl IX:s Göteborg? Han skulle nämligen hålla ett föredrag i ämnet. Och visst har jag väl det – någonstans. Problemet är bara att hitta igen dem … vilket jag faktiskt gjort!

Så varför inte bjuda på ett par mynttyper som man ytterligt sällan ser på marknaden?

Karl IX:s Göteborg på Hisingen.
2 Öre 1609. Typ I.  Unik?
Stadens vapensköld som på
6 Mark 1610 i guld, med kupol upptill. Liten diameter, yttre tågkanten Ø 21 mm.
SM – .  Mynttidningen 3/4-1997.

 

Karl IX:s Göteborg på Hisingen.
2 Öre 1609. Typ II.
Stadens vapensköld större, med voluter/snirklar upptill. Stor diameter, yttre pärlkanten Ø 23 mm.
SM 78 (= detta ex!).

 

Trots att typ I varit känd i åtminstone dryga 15 år, saknas den i ”myntsamlarnas bibel”, Tonkins Myntboken. Typ II finns däremot med, men värderas inte alls efter de (i och för sig fåtaliga) auktionsresultat som noterats – utan endast i en bråkdel därav. Nu senast såldes greve Bondes fullgoda exemplar (bucklig 1/1+) för dryga 30.000 kronor.

För den som är road (kanske någon myntboksförfattare? ;o)) finns det mycket mer att läsa om detta i Mynttidningen 3/4-1997 … den som t.o.m. blev medaljförlaga … ;o)

Brita Malmer (1925-2013)

Publicerat av
Svara

Puh … det är ett styvt jobb att fylla år. Åtminstone om man skall fira i dagarna tre. ;o)  Först iväglurad av hustrun på en road-trip som visade sig vara en spahelg … och sedan födelsedagsmiddag för tjocka släktens alla majbarn. Och ändå fyllde man bara 29 år!? Hur skall detta gå nästa år!? – Kanske bäst att packa väskan och fly fältet?

Tillbaka vid datorskärmen möttes man av det tråkiga beskedet att förra chefen för Kungl. Myntkabinettet, Brita Malmer (1925-2013) avlidit i veckan som gick (den 8 maj enligt Wikipedia, 12 maj enligt Vitterhets-akademien). Aktiv in i det sista skulle hon fyllt 88 år den 1:e juni.

Brita Malmer (född Alenstam), var dotter till folkskolläraren S. A. Alenstam och Elin Sjöberg, och föddes i Malmö 1925. Utbildad arkeolog och numismatiker. Professor i numismatik och penninghistoria vid Stockholms universitet. Redan 1965 utkom boken ”Olof Skötkonungs mynt och andra Ethelredimitationer” och året därpå disputerade hon vid Lunds universitet. Hon var 1:e antikvarie och chef för Kungl. Myntkabinettet åren 1971-1979, då inhyst i Historiska museet. Brita Malmer uppbar Gunnar Ekströms professur i numismatik och penninghistoria 1979-1992 och blev invald i Vitterhets-akademien 1981. Hon var gift med Mats Petersson Malmer (1921-2007) sedan 1949.

Sveriges största variantsamlare
Brita Malmer har genom åren gjort en makalös grundforskning inom anglo-skandinavisk vikingatidsmyntning, genom att i detalj kartlägga varje myntstamp och dess olika kopplingar …
men har egentligen efterlämnat fler frågor än svar. Vi vet fortfarande väldigt lite om dessa mynts tillkomst, syfte, kronologi och användning etc.
Genom Malmers fantastiskt gedigna grundforskning finns nu strålande möjligheter att börja räta ut alla de frågetecken som trots allt återstår. Och även om Brita Malmer utan tvekan var ”den stora auktoriteten” inom detta område … betyder detta då rakt inte att man skall undvika att ifrågasätta hennes olika slutsatser. Detta är ett fantastiskt spännande samlar-/forskningsområde och här finns massor att ifrågasätta, diskutera och forska vidare om. Myntbloggen.se har tangerat ämnet ett par gånger, här och här, och kommer med all sannolikhet att ta upp olika frågeställningar kring detta många gånger framöver. Inte minst för att påvisa för de talrika uppländska vikingaforskarna att ”den vita fläcken på kartan” (mitt emellan ”Danelagen” och Sigtuna), som de märkligt nog aldrig lyckas få med i sina historiebeskrivningar, faktiskt existerat – och dessutom var av betydligt större betydelse än somliga ”lokalpatrioter” kan förledas tro …?  ;o)

Översta bilden föreställer en Sigtuna-penning slagen under myntmästaren Snelling för Olof Skötkonungs räkning på 990-talet. (Ex. Antikören lagerkatalog 20, 1990, nr 1, redan på den tiden såld för 50.000 kr). På andra bilden ses den engelska förlagan till denna imitation/mynttyp, en hybrid mellan Ethelred II:s ”2nd hand type” (985-991) och den efterföljande ”CRVX-typen” (991-997).

Myntpek – av unge herr Wijk

Publicerat av
3

Idag tar bloggkollegan Kjell ”Gorgon” Holmberg upp återväxtproblemet inom myntsamlandet och lyfter fram ett lovvärt privat initiativ – i mycket lite skala.

Så här skriver Kjell Holmberg under rubriken:
En helt underbar myntbok! 
   – ”Nyligen konfronterades jag med ett helt underbart initiativ när det gäller att intressera de allra yngsta för numismatikens facinerande värld. Firman Wijk Antik i Skyttorp norr om Uppsala har låtit framställa en pekbok för de allra yngsta. Boken, som passande nog heter MYNTPEK, är producerad av Magnus Wijk tillsammans med sonen Calvin (6 år). I boken kan man hitta såväl penningar som plåtmynt, klippingar, polletter och medaljer. Boken är framställd i en mycket begränsad upplaga, och finns (tyvärr) inte tillgänglig i bokhandeln”.

Skall man försöka värva samlare till vår fantastiska hobby finns det två åldersgrupper man bör sikta in sig på; 5-15-åringar samt 30-100-åringar. Skulle man lyckas värva en tonåring också får man ta det som en ren bonus. – För handen på hjärtat, visst är tjejer, moped, fester, resor och körkort betydligt mera intressant än numismatik i den åldern.

Tråkigt nog har Svenska Numismatiska Föreningen (SNF) endast fem (5) medlemmar i den yngre kategorin (under 20 år). – Vilket f.ö. är helt naturligt eftersom man helt saknar såväl ambitioner som satsningar på ungdomen – och internet.

Mynthandlaren Magnus Wijk med firma AB Wijk Antik (inom branschen kanske mest känd som vinnare av MISAB:s upphandling av katalogproduktionen) har jag aldrig träffat personligen, men han lär vara ”en glad skit som gillar limerickar” … efter vad jag hört.  ;o)

Initiativet att producera en barnbok för sonen – och potentiella myntsamlare? – är väl alldeles utmärkt!
Varför inte sälja idén till SNF? … så kan de i alla fall döva sitt samvete en smula.  ;o)

Kanske skulle man kunna ta idén ett steg vidare och göra någonting för surfplattan (även kallad pekplatta, pekdator, padda, datorplatta eller kort och gott platta) också …? Pekböcker och lek med kottar i all ära – men idag verkar det som tekniken når ungarna långt innan föräldrar och SNF:are hunnit upptäcka den.  – Så, lär av de yngsta!

Edvard I:s nya mynt 1279

Publicerat av
Svara

Brukar då och då använda mig av Wikipedia för att få lite uppslag till lämpliga bloggämnen. Idag läste jag detta under ”den 8 maj”…

1319 – Vid den norske kungen Håkon Magnussons död ärvs den norska tronen av hans treårige dotterson Magnus Eriksson, som är son till Håkons dotter Ingeborg och den svenske hertigen Erik Magnusson, som året innan har avlidit i fångenskap på Nyköpingshus. Den 8 juli samma år väljs den treårige Magnus även till kung av Sverige och de båda länderna går därför i personalunion, som varar till 1343. Med Håkon dör den sista ättlingen till den gamla Hårfagreätten, som har innehaft Norges tron i nära 450 år (sedan omkring 872).

Något som inspirerade mig att kika lite närmare på de okända penningarna (se bild t.h.) som Monica Golabiewski Lannby (MGL) skrev om i senaste numret av SNT och som även uppmärksammades här på Myntbloggen.se i förra veckan.

De båda mynten som hittades vid stormansborgen Aranäs sommaren 1999 har tre punkter i vardera korsvinkeln och går därmed tillbaka på den engelske kungen Edvard I:s ”nya myntserie” som introducerades 1279 … och sedan ”efterapades” av efterföljande kungar i drygt 200 år!  – Dessutom imiterades de av olika myntherrar utanför England. Valören var främst penny (även kallad sterling och på svenska, penning), men Edvard I slog även halfpenny, farthing (1/4 penny / penning) och groat (4 pence / penningar).

På bild 2 ses överst till vänster en ursprunglig engelsk penny (sterling) av long cross-typ, slagen för Edvard I i London 1279-1307. Nedanför denna en irländsk penny från Edvard IV, av samma typ men slagen på för litet myntämne (oläslig omskrift) 1473-78. Överst till höger en sterling-imitation från Gelderland i Nederländerna, slagen för greve Renaud av Arnhem (1272-1326). Och nedanför denna en samtida sterlinginspirerad räknepenning utan inskription, präglad i koppar.

Den sista bilden visar den norske kungen Erik Magnussons (Eirik II Magnusson eller Erik Prästhatare) penningar och 1/4-penning, präglade i staden Bergen respektive på borgen Tunsberghus (Tønsberg). Frånsidornas inskriptioner lyder:

  • CIVITAS BERGENSIS
  • CRUX CHRISTI
  • CASTRUM TUNSBERGIS

Typerna påminner om Edvards, men här är det inte frågan om long cross, utan om short cross-typer. Notera även de fembladiga rosorna i korsvinklarna – och jämför med nederst myntet på bild 1.

Frågan om MGL:s ”märkliga kungamynt” (och mitt dito?) hör hemma i ”det store landet i vest”, Norge under Erik Magnusson (eller yngre brodern Håkon/Håkan?), som Henrik Klackenberg tror … eller om vi istället skall söka dess ursprung i halländska Varberg under Eriks brorsdotter, änkehertiginnan Ingeborg Håkansdotter (framlidne hertig Eriks gemål), som professor Kenneth Jonsson tror … ja det får andra försöka bedömma …

Plundringen av Rom 1527

Publicerat av
Svara

Den 6 maj 1527 intogs och plundrades Rom av upproriska soldater i den tysk-romerska kejsaren Karl V:s arme. Detta innebar ett avgörande i konflikten mellan Karl V och ”The League of Cognac 1526-29” – en allians bestående av Frankrike, Milano, Venedig, Florens och påvedömet.

När jag läste lite på nätet om detta hittade jag bilden ovan, där Karl V sitter på en upphöjd tron, med en örn vid fötterna, omgiven av sina besegrade fiender; Suleiman, påven Clemens VII och Frans I till vänster samt hertigen av Cleves, hertigen av Sachsen och landgreven av Hessen till höger.  – Kan detta månne vara samma motiv som finns på Aelius-medaljen som tidigare avhandlats här på Myntbloggen.se?  – En upphöjd man med en örn vid fötterna framför sex undergivna personer …?

Kan dessa sammanlänkade medaljer ha något samband med plundringen av Rom 1527 …??

Skall de mycket kortlivade romerska kejsarna Otho och Aelius i själva verket vara symboler för den tysk-romerske kejsaren Karl V …??

Kan vi rent av ha med ett utstuderat fall av satir i medaljformat att göra …??

Vilda teorier – ja visst! Tyvärr vet jag alldeles för lite om de historiska skeendena kring detta för att rättvist kunna bedöma saken.

Något som möjligen kunde tala för ”satirteorin” är att den av mig föreslagna konstnären, Leone Leoni (1509-1590), lär ha haft Pietro Aretino (1492-1556) som beskyddare och tillsammans med sin familj varit bosatt hos honom i Venedig på 1530-talet. Om denne Pietro Aretino står bland annat att läsa att han var ”en toskansk författare, poet, dramatiker och satiriker under den italienska renässansens slutskede. Han skrev gycklande komedier som föregick Molière och Dario Fo, verklighetsförankrade berättelser i dialogform långt före realismens litteratur, sexuellt frispråkiga sonetter och ett stort antal litterärt briljanta och kulturhistoriskt värdefulla brev”.  – För övrigt förekommer han själv på en satirisk medalj.

Så där, då har vi ytterligare lite förslag och teorier att bearbeta och resonera kring … ;o)

Västsvensk penning …?

Publicerat av
Svara

Har ni hämtat er från FriMynt, Valborg och 1:a maj? För egen del känns det nästan som man fått ”en överdos” av mynt och medaljer på sistone. – Men man tröttnar på trädgård och takläggning också  ;o) … så här kommer ett nytt blogginlägg …

I senaste numret av Svensk Numismatisk Tidskrift (SNT) har Olaus Magnus (1490-1557) ord från 1554 – ”Den urgamla härliga konungaborgen Aranäs i Västergötland” – återanvänts som rubrik på en trevlig artikel av Monica ”MGL” Golabiewski Lannby … med underrubriken; – och två märkliga medeltida kungamynt.

De båda omskrivna och illustrerade mynten hittades vid utgrävningar i den medeltida stormansborgen Aranäs, sommaren 1999.
KMK:s dåvarande chef, Henrik Klackenberg, föreslog i den arkeologiska undersöknings-rapporten att mynten var norska 1/4-penningar från tiden 1280-1320. – Utgivna av Erik eller Håkon Magnusson. Senare har professor Kenneth Jonsson uppmärksammat mynten i NNÅ 2000-2002, där han kom fram till i stort sett samma datering, men istället föreslog änkehertiginnan Ingeborg Håkansdotter (framlidne hertig Eriks gemål) som ”myntherre” och Varberg som myntort – ca 1319-1324.

Mycket intressanta – och för mig helt nya – uppgifter som genast föranledde mig att återigen plocka fram min låda med obestämda mynt och medaljer. Efter en del letande fann jag så den lilla slant som jag spontant tyckte mig känna igen i MGL:s artikel (se bild 2).

Motiv, diameter och vikt är i stort desamma som Aranäs-mynten i artikeln (Ø 12 mm, 0,36 gram resp. 0,31 gram). Min lilla penning mäter Ø 12 mm och väger 0,44 gram.
Mitt exemplar har emellertid en något varierande frånsida – med dubbellinjigt kors samt fembladiga rosor i korsvinklarna istället för tre punkter i vardera, som Aranäs-fynden.

Så tack vare MGL:s publicering i SNT kunde ännu ett frågetecken börja rätas ut och jag fick en ledtråd till lösning på ett av mina okända mynt. – Förmodligen västsvenskt (alternativt norskt?) – och inte alls baltiskt, som jag trodde. Både kul och spännande!
För mig steg denna obetydliga lilla slant betydligt i ”värde” efter detta.  – Tackarrrrr!  ;o)

Förhoppningsvis vet Myntbloggens läsekrets mera om detta och kan komplettera våra kunskaper med de senaste rönen inom medeltidsnumismatikens svåra område …?

Borta bra men hemma bäst

Publicerat av
1

Så var man då hemma igen efter ytterligare ett äventyr i Helsingborg. – En mycket lyckad helg!

Vi åkte ner på fredag eftermiddag, efter att undertecknad (”frökens sists” son) i vanlig ordning irrat runt och hafsat ihop det sista av årets ”mynt- och medaljmix” – i sista minuten. Efter knappt tre timmar anlände vi till mässlokalen där vi stötte på ett par SNF:are som också skulle packa in sina grejer inför lördagens aktiviteter. Sedan bar det av till Grand Hotel – där övernattningen betalades med en speciell tvåkrona. Hade ett par dagar tidigare, till hotellets pigga och alerta VD, Anna Eklund, framfört ”en rolig, udda och intressant förfrågan” … och det visade sig att Cash is King!  – Någon annan som övernattat på Grand för en tvåkrona …?  ;o)

Lördag morgon; väckarklocka, frukost och iväg till mässan. Började packa upp grejerna straxt innan halv tio och blev klar lagom till öppning. Handlarbörsen var ovanligt lugn i år, vilket kanske skruvade ner förväntningarna ett par snäpp. Men när portarna öppnade kl. 11.00 fick man snabbt omvärdera detta. Det blev en ovanligt bra mässa med många affärer, kära återseenden och skratt.

Först efter kl. 5 på eftermiddagen fick man en chans att går runt och kika lite på vad kollegorna hade att erbjuda. Hann emellertid bara med knappt hälften innan hustrun ringde och efterfrågade min närvaro i montern igen. Att man inte ens hunnit runt och hejat på kollegorna var faktiskt första gången för mig. Och det såg länge ut som detta skulle bli mitt första FriMynt utan ett enda inköp!? Men efter ett andra ”rymningsförsök” hamnade jag i alla fall hos en gammal bekant – Anders Falk, som jag känt sedan jag gick med i Göteborgs Numismatiska Förening (GNF) 1978. Anders hade med sig ett trevligt smörgåsbord av medaljer och visade mig en som jag bara inte kunde motstå; mynt- och medaljgravören Erik Lindbergs stora gjutna plakett över sin far Adolf Lindberg, verksam inom samma yrke. Har länge beundrat denna medalj i Ulla Ehrensvärds bok om Erik Lindberg (NM XXXII), men eftersom upplagan anges till endast två exemplar (varav ett på Kungl. Myntkabinettet i Stockholm), trodde jag aldrig att jag skulle få möjlighet att äga den. Tack Anders!  – Den blev jag glad för. Och så blev det då ändå ”ett litet fynd” även denna gång på FriMynt i Helsingborg.  – En fin tradition!  ;o)

FriMynt den 27 april 2013

Publicerat av
Svara

Vill passa på att tacka alla samlar-vänner som hört av sig och mailat mig sina olika ”önskelistor” inför FriMynt 2013. Tyvärr kan man ju bara plocka med sig ett litet urval av lagret – men tack vara era tips hoppas vi det skall bli ”ett bra urval”.

Lite ”gott och blandat” att botanisera bland skall vi väl kunna bjuda på.

Mässan öppnar kl. 11 på lördag och pågår till kl. 18. Utställare och mässarrangör hoppas på lite halvdant väder … för då kommer det mer folk. Förra året lär det ha varit omkring 1.500 besökare … men i år blir det säkert fler … – eller?

Vi ses på FriMynt i Helsingborg!  – Den årliga samlingspunkten för myntsamlare!