SNF svarar på kritiken …

Hade inte i min vildaste fantasi trott att ”Firma Björk & Carlberg” skulle svara på onsdagens blogginlägg ang. faktafel och svågerpolitik inom ”vetenskapliga samfundet”, Svenska Numismatiska Föreningens mynthandlarverksamhet. Men undrens tid är tydligen inte förbi, för idag anlände PostNord med ännu en sargad leverans – från Dan Carlberg!

Skall börja med att gratulera SNF till en fantastiskt fin ”jubileumsauktion” (denna gång var det 7-årsjubileum). Myntsamlarklubben har nu katalogiserat och auktionerat inte mindre än 25.385 objekt … och har därmed endast ca 10.000 kvar till ”storfräsare” som Antikören i Göteborg. 😉 Men till Ahlströms i Stockholm är det förstås en bra bit kvar, så kämpa på! Manegen är krattad, efter att den ene seriösa mynthandlaren efter den andre har stängt igen butiken. Konkurrensen är mindre och mera snedvriden än någonsin. Alla vill numera vara ”skattebefriade mynthandlare”. Gratis arbetskraft i form av två dussin ”assistenter / drängar / lärlingar” skulle säkert uppskattas hos många av landets drygt 800.000 enmans-företagare. Men frågan är hur alla övriga byggnadsingenjörer, bönder, snickare etc. skulle reagera om deras respektive branscher råkade ut för dylika illojala etableringar?

karlsteen_stockhokm_ore_1715_bruun_antikoren11

Hade inte tänkt att bjuda på SNF/MISAB 20, men eftersom även rena skambud visat sig framgångsrika tidigare, slängde jag på vinst och förlust in ett 20-tal bud. Detta var naturligtvis alldeles för få för att något skulle slinka igenom, men finns det inget mer man vill ha, så vad gör man. De båda Karlsteen-objekten (#701 och #842); ”Tåget över Bält”, graverad 1694 (ej ”1658”- sannolikt slagen på 1800-talet), samt det ”provenienslösa” Stockholms-öret 1715 (Ex. Bruun 1914, Ex. Antikören auk. 11 och 21), hade jag väl i och för sig kunnat äga en gång till, men det finns så mycket annat att lägga pengar på.

I efterhand kanske man skulle bjudit på ”det falska Stockholms-halvöret 1625” (#620), bara för att kunna garva lite extra åt den redan famösa beskrivningen, som i en hast gjort myntet till ”a conversation piece”. Ekström fick 20.000 kr 1977, vilket motsvarar 85.000 kr i dagens penningvärde … så 66.000 kr idag är väl ”knappast marknadsmässigt”, vilket med beskrivningens logik borde innebära att myntet idag skall betraktas som ”knappast äkta”… eller ”knappast från Stockholm”. – Tur att man inte samlar provmynt. 😉

misab_20_626-627_detaljerDet mest förvånandsvärda auktionsresultatet måste väl vara 135.000 kr + 18,75% för en till oigenkännlighet uppgraverad Wolgast-thaler 1633 (#627). Tydligen var det minst två som gick på den lätt naiva beskrivningen: – ”Detta exemplar har på ett mycket skickligt sätt eftergraverats i detaljerna. Enligt vår bedömning finns det ingen anledning att inte tro att detta kan ha skett i nära anslutning till präglingen.”

Normalt sett brukar ett så hårt uppgraverat mynt ratas av samlare (investerare är kanske en annan sak?) och ekonomiskt likställas med ett blankslitet dito. Men med sådana beskrivningar och slutpriser får man väl överväga att lämna in någon ”eftergraverad” Sturemark ”1512” eller dito Sigismund-riksdaler ”1595” till kommande SNF-auktioner. Hur detta går ihop med ”Svenska Numismatiska Föreningens policy avseende omsättning av falska numismatiska objekt 1.0” (pdf) är emellertid en gåta, då ”SNF avråder från omsättning av”… ”mynt som genom åverkan förvanskats för att bli samlarobjekt”. Vore i sammanhanget väldigt intressant att få höra vad ”SNF:s äkthets-kommitté” har att säga om #703 … kan man få ett äkthetsbevis …? 😉

För att återgå till Svenska Numismatiska Föreningens (SNF/MISAB) svar på kritiken om faktafel, nepotism och bristande objektivitet/källkritik, tror jag kanske att ”en bild säger mer än tusen ord”… så är du intresserad av SNF:s syn på saken … klicka här! – Tycker det säger det mesta om den ”numismatiska nivå” lille Dan Olle hittills lyckats uppnå … 😉

SNF – ett vetenskapligt samfund?

myntauktion_1-6_1986-88Året var 1988 och jag skulle fylla 24 år. Till vår 6:e myntauktion hade vi fått uppdraget och förtroendet att sälja ett mycket omdiskuterat mynt, ”spanska skölden 1625”. Det var denna koppar-klipping som väckte mitt forskarintresse och gav mig den nyttiga erfarenheten att våga ifrågasätta. Något som jag haft nöje av i snart 30 år.

En majoritet av dåtidens ”stora elefanter” betraktade nämligen detta mynt som ett falsarium, tillverkat av en okänd förmåga på okänd ort på 1730-talet!? Förfalskningsteorin lanserades av skribentparet Yngve Almer och Ingemar Carlsson 1978, som snart fick medhåll av exv. Bertel Tingström, Anders Frösell, Stefan Bakos, Jan L. Hyllengren, Per-Göran Carlsson, Archie Tonkin och ”hela smålandsgänget” med Björk och Serrestam i spetsen. Problemet var bara att ”1730-tals-teorin” var en häxkittel fylld med ett hopkok av felaktiga antaganden, ostyrkta spekulationer och substanslösa slutsatser. Så föga förvånande var tunga namn som Lars O. Lagerqvist, Ulf Nordlind, Hans Hirsch och Bjarne Ahlström måttligt imponerade av falsarieförespråkarnas tunna och ganska spydiga argumentation. Dessvärre förmådde de inte under den s.k. ”stencildebatten” att slå hål på förfalskningsryktena, vilket ledde till många år av ”status quo”.

  • GUSTAV II ADOLF 1611-1632. PROVMYNT.
    176. Säter. 1 Öre (klipping) 1625. Med s.k. Spansk sköld. SM 169.
    HG 78. Old. 820. Sti. 1138. HH 10. Vikt: 28,45 gram. RRR.
    (1+), utrop: (15.000), klubbat: 22.000 kr + 12,5%

Tio år efter ”stencildebatten” var det dags för efterforskningar och katalogarbete inför Antikören Myntauktion 6, 1988. Men tanke på förfalskningsförespråkarnas kategoriska och ibland lite ”von-oben-nonchalanta” yttranden, bestämde jag mig för att lägga lite extra krut på utrop nr 176 (se ovan). Eftersom mitt numismatiska bibliotek vid denna tid inte var vad det är idag, blev det under researcharbetet täta besök på Universitetsbiblioteket – och ett lusläsande av alla auktionskataloger jag kom åt. Resultatet finns i nämnda katalog.

1625_sater_provmynt_1024x860

Som ett förstlingsverk, skrivet under stark tidspress, är jag rätt stolt över artikeln i Antikören auktionskatalog 6, 1988 (s. 20-25). Den innehåller trots allt både bildbevis för ”spanska sköldens” äkthet (bl.a. G och sveakronor har punsats in med samma verktyg som till de reguljära Säter-klippingarna) och visar för första gången hur man skiljer Säters kopparklippingar från de som präglats i Nyköping. Detta var och är banbrytande! Kanske t.o.m. lite för stort för dåtidens ”farbröder” att erkänna? En ung ”uppstickare”, från Sveriges framsida, som löst det som Stiernstedt, Cavalli, Appelgren, Svensson, Ekström – och framför allt de själva!! – aldrig lyckats med. Och därför hördes inte heller minsta ljud från de annars så högljudda debattörerna … 😉

myntauktion_16_1994-03-18Egentligen skulle det räckt med denna artikel. Men eftersom ”samlardjävulen” drabbat mig, och min forskning tio kataloger senare, lett fram till många nya rön, kom katalogen över Antikören Myntauktion 16, 1995, att bli en sammanställning över vad jag kommit fram till efter sju års studium. Tanken var att förklara på en nivå som vilken nybörjare som helst skulle förstå. Logisk uppdelning på myntorter, präglingsmetoder och typer. Illustrationer av krontyper, vasar etc. och valörerna i stigande ordning för bästa kronologi. 66 ”Ottosson-nummer” fördelade på 25 typer, illustrerat, logiskt och enkelt. Ja, rent av elegant! 🙂

Men inte hjälpte detta. Senare samma år firades ”Svensk myntning i tusen år – 995-1995” med jubileumsmynt och två fina publikationer från Svenska Numismatiska Föreningen (SNF). Numismatiska Meddelanden XXXIX (Avesta Myntmuseum) samt NM XL (Myntningen i Sverige 995-1995). Båda anger Gustav II Adolfs klippingar som präglade i antingen Säter eller Nyköping. Båda är skrivna av Bertel Tingström, ”med tack till Jan-Olof Björk, Växjö”. Samma rådgivare användes f.ö. till Tonkins Myntboken.

1626_1ore_valsverk_1200aFörst ut att anamma myntortsattridueringen av 1988/1995 var samlaren och skribenten Håkan Widjestrand. I Mynttidningen 5/6-1995 framför han även skriftligt att han ”håller för mycket sannolikt” att myntortsteorin faktiskt stämmer. Året därpå kom ett halvt erkännande från den kunniga mynthandlaren Bengt Hemmingsson, som skrev följande i Svensk Numismatisk Tidskrift (SNT 2-1996), under rubriken ”Säter eller Nyköping?”:

  • ”Nyligen har Ulf Ottosson (1988 och 1995) åstadkommit en klassificering av det bevarade myntmaterialet, som skett på helt andra grunder än tidigare. Detta är inte platsen att diskutera indelningen i detalj; det kan dock konstateras att de attribueringar som Ottosson gjort inte motsägs av vad de skriftliga källorna indikerar. På det hela taget är hans arbete ett stort steg framåt vad beträffar vår kunskap om klippingmyntningen 1624-27.”

1625_nykopingshalvoren_1024x256

Bland auktionsfirmorna var det faktiskt Bjarne Ahlström som var först ut att använda sig av den Ottossonska myntortsuppdelning. I auktionskatalog 62, år 2000, började Ahlströms myntauktioner i Stockholm att dela upp kopparklippingarna på Säter respektive Nyköping. Dock utan att ange någon referens/källa. Medförfattare till denna katalog var bl.a. Sonny Serrestam. Den numera insomnade firman Aurum auktioner (Hamrin, Pettersson och Gustafsson), som arrangerade några myntauktioner i början av seklet, trodde tydligen inte på attribueringen, för man anger konsekvent ”Säter och Nyköping”. Det gjorde emellertid Nordlinds mynthandel i Stockholm, som i 2006 års auktionskatalog blev först med att referera till ”Ottosson 1995”. De tre katalogförfattarna Ulf Nordlind, Hans Hirsch och Lars O. Lagerqvist höll fast vid detta även i katalogsviten över Bonde-auktionerna 2007-2010 och fick även gehör för saken från jättefirman Künker i Osnabrück, då Hagander 4 gick av stapeln 2012. Att få sådana erkännanden från gräddan av professionella numismatiker känns naturligtvis mycket tillfredsställande. Men varför i hela världen skall det behöva ta sån tid!? Och varför har ”amatörerna” fortfarande inte fattat? 😉

När Svenska Numismatiska Föreningen (SNF) öppnade mynthandel och startade auktionsfirman MISAB 2009, kände man tydligen inte till myntortsattridueringen från 1988/1995, utan angav ”SÄTER och NYKÖPING” ala 1976. Det var först hösten 2010 (imponerande 22 år! efter Antikören 6) som ”Firma Björk & Carlberg” blev varse att även kopparklippingarnas myntorter gick att åtskilja. I katalogerna 3-16 (2010-2016), refererade Carlberg konsekvent till ”Ottosson 1995” (Antikören auktionskatalog 16) och försöker, med varierande framgång, fördela klippingarna på respektive myntort. Men i och med auktionskatalog 17, 2016 har man tydligen ändrat sig, för då återgår man till ”Säter och Nyköping” och 40 år gamla SM 1976.

omgraverade_valsar_1625-1626_1024aHelt konsekvent är man emellertid inte, ty under MISAB 17:186 råkar man kopiera lite text från MISAB 3:1105, där Antikören 16, 1995 refereras. Nu har man dock inte studerat denna referenslitteratur (eller denna blogg) speciellt väl, för av texten framgår att man inte känner till att det underliggande motivet på Ottosson 44 är Ottosson 42 (”S i pilvinkeln”) och att S:et alltså markerar myntorten SÄTER, trots att valsarna graverats i Nyköping. Carlberg jämför istället med Ottosson 61, som dock inte har det ”stora G” som endast förekommer på Ottosson 42 (1625) och Ottosson 62 (1626). Hade Carlberg bara läst Antikören 16 lite bättre skulle han f.ö. kunnat datera även MISAB 20:608 (stort G och defekt kronpuns = 1626).

När Svenska Numismatiska Föreningen (MISAB) nu skall beskriva och saluföra Säter-halvöret i provmyntserien 1625 (Ottosson 21, SM 171, Cav. 7), väljer man att helt omotiverat ange myntorten till ”STOCKHOLM?”, med lästipsen:

  1. en 38 år gammal opublicerad och utdömd ”stencildebatt”,
  2. en ”Ottosson-artikel” skriven av Håkan Widjestrand (sic!), samt
  3. ett sedan 20 år tillbaka vederlagt debattinlägg, författat av Jan-Olof Björk (”den mest drivande kraften bakom bolagets tillkomst”)!?

Att det finns gott om prestige ”i ankdammen” är knappast någon nyhet. Men att låta egna antipatier styra verksamheten blir samtidigt en aning skrattretande. Speciellt när man gång efter annan kliver upp på sina höga hästar och basunerar ut sin egen förträfflighet.

  • §1a. ”Svenska Numismatiska Föreningen är ett vetenskapligt samfund, som har till ändamål att stödja och främja den numismatiska forskningen i Sverige.”

På sidan 105 i SNF/MISAB:s 20:e katalog kan vi läsa: – ”Möjligen är dessa intressanta klippingar tillkomna i en präglingsmaskin lik den i vilken tidigare emitterade guld- och silverklippingar tillverkats”… ”Om så är fallet skulle myntorten också kunna vara gemensam med de flesta guld- och silverklippingarnas, nämligen Stockholm.”

MEN LILLA HJÄRTAT!  DU HAR JU INGA SOM HELST BELÄGG FÖR DETTA!!

1625_1626_sater_vase_700Varför Stockholm?? De första kopparmynt som slogs där är närmare 100 år yngre, från 1715. Varför inte kopparmyntverket i Säter, där stamparna är graverade!? Detta år präglades klippingar av koppar i Säter (åtta typer) och Nyköping (sju typer), samt runda lågvalörer av silver i Kalmar (två typer), Göteborg och Stockholm (en typ vardera). Varför skulle man mitt i smällkalla vintern (med häst och släde?) transportera sex stampar, tillsammans med ett eller flera skeppund koppar (à 136 kg) de 20 milen till Stockholm? Vore det inte avsevärt lättare att i Säter tillverka en enkel fixtur till stamparna (fyrkantsjärnen)? Till en upplaga som enkelt kunde präglas på en eller två dagar, hade ”ett hål i en planka” funkat som fixtur! I nödfall kunde man sträckt ut handen och greppat en tång! Att flytta hela myntverket till Stockholm är fullständigt absurt!

Lästips: Mynttidningen 5/6-1996 med svaret på Björks debattinlägg 1996.

scan_mynttidningen_5-6_1996_s46_1250 scan_mynttidningen_5-6_1996_s47_1250 scan_mynttidningen_5-6_1996_s48_1250 scan_mynttidningen_5-6_1996_s49_1250 scan_mynttidningen_5-6_1996_s50_1250 scan_mynttidningen_5-6_1996_s51_1250 scan_mynttidningen_5-6_1996_s52_1250 scan_mynttidningen_5-6_1996_s53_1250

 

 

 

 

 

 

 

 

Hela Stockholms-resonemanget faller på sin egen orimlighet och bland annat därför, är det anmärkningsvärt att ett ”vetenskapligt samfund” framför den här typen av illa underbyggda ”svåger-resonemang / kompistyckande”. Lika illa är det att man underlåter att beakta det som faktiskt skrivits i ämnet. Att man sedan lyckats tillskriva undertecknad Widjestrands artikel, visar väl bara hur illa det är ställt med källkritiken. Att i ett ”debattinlägg” 1996 skriva: ”Sannolikheten för att Säter skulle ha varit myntort för klippingserien är obefintlig”, må väl vara förlåtet. Men att 20 år efter att samma debattinlägg totalsågats, vidhålla en vederlagd teori, är faktiskt ganska pinsamt. Det är svårt att tolka detta på annat sätt än att katalogförfattaren påverkats av en beroendeställning och därför brustit i objektivitet. Vetenskapliga samfundet SNF har all anledning att skämmas!

mynttidningen_5-6_1995_sater-vaseÄn mer pinsamt är det att läsa MISAB:s, tvärsäkra men helt omotiverade, äkthetsbedömning av provmyntserien: ”Enligt vår uppfattning råder det i dag inget som helst tvivel om den saken”, låter man meddela – med näsan i vädret. Vem som bevisat äktheten och hur, har man helt glömt bort. Istället svamlar man något helt ovidkommande om ”marknadsmässiga priser”!?

I Björks refererade debattinlägg 1996 läser vi:
”Författaren till detta debattinlägg har haft en kluven inställning till myntens samtidighet/äkthet.”
Efter långa och heta telefonsamtal med Jan-Olof i början av 1990-talet, skulle jag nog kalla detta för en gedigen efterhandskonstruktion. Björk & Co var snarare kategoriska falskmyntförespråkare fram till 1995. I gott sällskap dock. Minns mycket väl ”Myntmötet i Avesta 1994”, då Tingström lite malligt deklarerade att; Avesta Myntmuseum minsann inte ställer ut falska mynt (”Spanska skölden”). Medan PG och smålänningarna nickade, log jag brett och sa; ni kommer att få krypa till korset och ändra er allihop … jag har identifierat i stort sett varenda puns. Inte kunde jag då ana att det fanns så tjuriga myntsamlare … 😉

GNF-mässan 2015

Helgens myntmässa, med Göteborgs Numismatiska Förening (GNF) som arrangör, blev en stillsam och trevlig upplevelse – nästan helt utan störande sedelprassel. 😉

gnf-massan_2015

Sju handlare, fyra samlare och tre klubbar på utställarsidan … och omkring 70-80 besökare enligt arrangören. Dessvärre hade många av dessa ”glömt plånboken hemma”, så någon försäljningssuccé blev det inte tal om denna gång. Lyckligtvis hade vi skruvat ner förväntningarna i detta hänseende riktigt ordentligt, så för oss var det bara trevligt att få träffa lite folk och komma ut på en liten utflykt. 🙂

gnf_ny_hemsida_2015Redan i GNF:s kallelse till aprilmötet, som kom i förra veckan, hade vi fått reda på att GNF bytt ordförande. Jan-Eric Gustafsson tar över efter Bo Nordell … och rivstartar bland annat med en ”ny hemsida” (eller i alla fall en ny webbadress).

http://www.gnfinfo.se/

Än så länge är det mest inkopierat äldre material, men sidan kommer med all säkerhet att uppdateras inom kort. Den nye webbredaktören heter Bo Svensson och är bland annat känd för sin egen hemsida: Numismatika.se (inte att förväxla med Sture Lemsjös Numismatica.se). Skall bli spännande att följa utvecklingen av GNF:s nya webbplats … men eftersom den är så ny att den ännu inte ens annonserar någon e-post för kontakt, så får vi vänta med recensioner tills de kommit igång ordentligt. En positiv nyhet (som i och för sig även finns på gamla GNF-sidan) är att man börjat skanna delar av auktionsmynten och nu kan presentera finfina illustrationer i PDF-format. Ett mycket bra initiativ! – Välkommen ut ur 1950-talet! 😉

Här är direktlänkar till april-auktionen:

Myntmässa på lördag!

IMG_1559_450aFick e-post från mässgeneralerna i Göteborg idag …

– ”Lite information inför myntmässan på Ullevi Tennisklubb, Smålandsgatan 2, lördagen den 28 Mars 2015. För allmänheten öppnar myntmässan klockan 11.00 och stänger klockan 15.00. Parkeringsplatser finns längs Smålandsgatan och på närbelägna Heden”.

Följande utställare är anmälda:

Mynthandlare
Antikören KB, Alingsås (Ulf Ottosson)
Collectia AB, Knäred (Jimmy Häggqvist)
Hamrin & Svahn AB, Grödinge (Christian Hamrin)
Myntauktioner i Sverige AB, Älmhult (Dan Carlberg)
Pecunia MM HB, Staffanstorp (Göran Mattsson)
J. Pedersen Mynthandel, Helsingborg (Peter Österlund)
Skarabé Mynt & Guld AB, Göteborg (Gunnar Bengtsson)

Myntklubbar
Göteborgs Numismatiska Förening
Svenska Numismatiska Föreningen
Svenska Pollettföreningen

Privatpersoner
Erling Hellman, Göteborg
Ulf Ulveback, Höje
Göran Werner, Hisings Backa
Hans Windt, Säve

Myntmässor våren 2015

Idag fick jag påringning från ”mässgeneralen” i Göteborgs Numismatiska Förening (GNF), Jan-Eric Gustafsson. Han undrade om vi hade något intresse av att vara med på Myntmässan i Göteborg lördagen den 28 mars 2015. Behövde knappast någon betänketid: –  Visst vi är med! – Kan man få två bord? Notera och reservera datumet i din kalender! Årets Göteborgs-mässa var mycket välarrangerad och lyckad, så jag skulle nog säga att det mesta talar för en lika lyckad uppföljning 2015.

Och exakt fyra veckor senare, lördagen den 25 april 2015, är det dags för 41:a upplagan av FriMynt  – Årets höjdpunkt för myntsamlare och ett gyllene tillfälle att utöka såväl samlingen som sina kunskaper. Massor av mynt, medaljer och numismatik att botanisera bland och kommunicera kring.

Antikören KB finns givetvis på plats (i samma monter som de senaste åren – på vänster sida mot läktaren till). För vilken gång i ordningen vet jag inte, men första gången var i alla fall 1982. – Titta förbi och tjôta lite, vet ja! Och vill Du handla lite också, går det alldeles utmärkt! Vi brukar plockar med oss lite “gott och blandat” och sådant som efterfrågats via mejl och telefon tiden innan mässan.

Mynttidningen 1997 – Innehåll

Trots att det är länge sedan utgivningen av Mynttidningen, får jag ofta förfrågningar om tidningen och om jag har några nummer kvar? – Senast i veckan faktiskt. Många vill komplettera – en del vi köpa hela bibban. Och det blev ju faktiskt närmare 800 sidor under fyra år, så det finns en del att läsa! En liten innehållsförteckning för 1997 hittar du nedan.

Mynttidningen (“kronjuvelen bland svenska numismatiska tidskrifter” … “mer påkostad än någon annan mynttidning”, som Wijk & Holmberg uttryckte det) utgavs av undertecknad under fyra år 1994-1997. A4-format och en hel del 4-färgstryck. I skrivande stund finns 16 (av 19 utkomna) tidningar kvar i lager, varav fyra är stora dubbelnummer.

Just nu är det lite av storstädning på lagret … så Du som söker tidningar, kataloger, större partier av mynt, sedlar eller medaljer … passa på att mejla oss Din önskelista, så skall Du få en offert som Du inte kan motstå! 😉

Mynttidningen 1-1997
A4-format, 36 sidor. Innehåller bl.a.

  • Auktionsvisning – Antikörens 20:e myntauktion.
  • FIDEM 1998 – Internationella medaljkongressen.
  • Drottning Margareta och Kalmarunionen 1397-1997.
  • Sigismund – kung av Polen & Sverige. Porträttmynt 1588-1632 (av W. Morawski och U. Ottosson).
  • Att samla mynt är som att resa i historien (av P. Carlgren).
  • Fåglar på mynt, sedlar och medaljer!
  • Mynttidningens rättelser (ang. 1 öre 1662) bekräftade!
  • Avesta-liarden 1654 – ett tillägg.
  • Sveriges krona och dess köpkraft 1873-1996.
  • Olika svenska mynts värdeutveckling perioden 1953-1996.
  • Raritetsbeteckningar.
  • Eurotecknet.
  • Sveriges 15 vanligaste mynt.
  • Äkta och falska blodsklippingar 1568 (av U. Ottosson).
  • Indiska tempelmynt (av F. Tufvesson).
  • Pisanello – medaljkonstens förste mästare (av U. Ottosson).

Mynttidningen 2-1997
A4-format, 36 sidor. Innehåller bl.a.

  • Vi har fått en ny inspirationskälla!
  • Kungliga Myntkabinettet – Sveriges Ekonomiska Museum.
  • I. Den högtidliga invigningen den 11 juni 1997.
  • II. Nyskapande, brett och spännande – i modern miljö.
  • III. En halv miljon föremål har mycket att berätta!
  • IV. Personal med visioner betyder stora möjligheter för framtiden!
  • Blod, mynt och medaljer – eller Franska Revolutionen ur numismatisk synvinkel (av T. Dyrborn).
  • Pseudo-mynt säljs via Internet och sanktioneras indirekt av både SNF och SMHF!??
  • Ulf Nordlinds Mynthandel i nya lokaler.
  • Kvalité betalades bra på Antikörens 20:e myntauktion i Göteborg!
  • Världsrekord igen! $1,815,000 betalades för silverdollar 1804!
  • Vasamuseet på Djurgården. Mynttidningen har sett mynten.
  • Numismatisk kuriosa – för den teknikintresserade. Varianter, variationer, felpräglingar & präglingsdefekter (av U. Ottosson).
  • Ytterligare några ”gamla godingar” för den teknikintresserade.
  • Rättelse: Oskar I:s myntporträtt (av U. Ottosson).

Mynttidningen 3/4-1997
A4-format, 60 sidor. Innehåller bl.a.

  • Efter fyra år och nästan 800 sidor – Mynttidningen byter skepnad!
  • Godbitar från Kungl. Myntkabinettet i Stockholm.
  • Fredrik I:s Avesta-slantar 1730-1750 – 8 öre täcker alla stiltyper!
  • Fina provenienser (uppgift om tidigare ägare) kan ge ökat ”samlarvärde”.
  • Storsamlare och konnässörer!
  • Vapenstrid i nya storlänet.
  • Göteborgs vapen – ingen slump! (av U. Ottosson).
  • Praktmyntet över Karl IX:s Göteborg slaget på Hisingen 1610!? (av U. Ottosson).
  • Stort utländskt intresse för svenska mynt!
  • Nyupptäckt silvermynt från Karl IX:s Göteborg! (av U. Ottosson).
  • Världens största myntklubb!
  • Har ”Sveriges förnämsta guldmynt” anknytning till Göteborg?
  • Myntskatten på den holländska ostindienfararen Akerendam som förliste utanför Norges kust år 1725.
  • Standardiserade medaljformat – 18:e storleker = Ø 56 mm.
  • Pafosfyndet (av I. Molander).
  • Verkningsfull opinionsbildning! SNF tar bort länken till ”mynthandlaren” med den falska marknadsföringen.
  • Samtida förfalskning anno 1700.
  • Göteborgs Numismatiska Förening ställer ut på Bankmuseet.
  • Tillåtet kopiera inom familjen?
  • Tidigare obeskrivet 1500-talsmynt funnet! (av H. Widjestrand).
  • Variantsamla ”Kalle dussins” nödmynt – massor att upptäcka!
  • Görtzens gudar på snusdosa.
  • Amerikansk och svensk kvalitetsstandard. Mynttidningen har jämfört.
  • Mera exakta kvalitetsangivelser allt mera angeläget med dagens prisskillnader.
  • Tilltalande ”garantipatina” eller glänsande blankskurad? Ett mynt med patina kan alltid rengöras, men ett rengjort mynt får aldrig sin patina tillbaka!
  • Kopparleden (av T. Gustafsson).
  • En ”torftig” medalj – präglad av våtkolad torv 1903!
  • Johan III:s örtugar öppnar nya vägar för framtida forskning inom 1500-talsnumismatiken (av H. Widjestrand).
  • Äkta eller falsk? Värdefull eller värdelös?
  • Kommittén mot Myntförfalskning upphör? – efter att ha äkthetsbedömt en klumpig turistkopia …
  • En tveksam souvenir i Kungl. Myntkabinettets museibutik.
  • Sveriges Regenter (myntherrar) 995-1521. Ett porträttgalleri.
  • Några iakttagelser kring klippingmyntningen 1624-27 (av H. Widjestrand).
  • En av Sveriges första medaljer! – Johan III:s & Katarina Jagellonicas kröning 1569.
  • Unik klipping: ”3/4 öre utan årtal” …?
  • Kunglig(?) myntförfalskning anno 1614 (av U. Ottosson).
  • Numismatiska medaljer – ett trevligt samlarområde!

Mynttidningen 1996 – Innehåll

Trots att det är länge sedan utgivningen av Mynttidningen, får jag ofta förfrågningar om tidningen och om jag har några nummer kvar? – Senast i veckan faktiskt. Många vill komplettera – en del vi köpa hela bibban. Och det blev ju faktiskt närmare 800 sidor under fyra år, så det finns en del att läsa! En liten innehållsförteckning för 1996 hittar du nedan.

Mynttidningen (“kronjuvelen bland svenska numismatiska tidskrifter” … “mer påkostad än någon annan mynttidning”, som Wijk & Holmberg uttryckte det) utgavs av undertecknad under fyra år 1994-1997. A4-format och en hel del 4-färgstryck. I skrivande stund finns 16 (av 19 utkomna) tidningar kvar i lager, varav fyra är stora dubbelnummer.

Just nu är det lite av storstädning på lagret … så Du som söker tidningar, kataloger, större partier av mynt, sedlar eller medaljer … passa på att mejla oss Din önskelista, så skall Du få en offert som Du inte kan motstå! 😉

Mynttidningen 1-1996
A4-format, 36 sidor. Innehåller bl.a.

  • Nu kommer femtiolappen tillbaka!
  • H M Konungen 50 år – en jubileumsmedalj (av Lars O. Lagerqvist).
  • Introduktion till samlandet av Spelpenningar (av T. Gustafsson).
  • Äkta eller falsk plåt?
  • Samlarområden – det finns förmodligen hur många som helst!
  • Inte ett (vanligt) nickel … Om amerikanska s.k. ”hobo-nickels” (av U. Ottosson).
  • Gustav Vasa 1496-1996.
  • När skall vi få mynt där man känner igen kungen?
  • Roma, Britannia & Moder Svea (av B. Dahlbeck).
  • Mynttidningens ”expertpanel” ger svar på dina frågor! Variant på Sten Sture d.ä:s halvörtug från Västerås, För stor ettöring samt Adligt vapen i mässing.
  • Ny bok om italienska försäkringsmedaljer.
  • Mera om Adolf Fredriks slantvarianter (av L. K. Loimaranta).
  • Må jag icke skadas av giriga händer.
  • Relativa värden … (av U. Ottosson).
  • Markus Kocks båda myntgravörer och deras stilar (av U. Ottosson).
  • Myntsamlare se upp! (av Å. Ekström).
  • Nytt samlarområde: Nidmedaljer!
  • Nye bøker i emnet: Norges mynthistorie och Moedas portuguesas (recenserade av D. Rønning).
  • Motsägelsefulla teorier angående valsverksteknik (av U. Ottosson).
  • Register – Mynttidningen 1995.

Mynttidningen 2/3-1996
A4-format, 60 sidor. Innehåller bl.a.

  • FriMynt 96 i Helsingborg.
  • Smolk i glädjebägaren: Flera myntstölder på årets FriMynt.
  • Myntens utveckling genom 2600 år. Sekel för sekel – uppslag för uppslag. 11 meter mynthistoria i ord och bild!
  • Redan de gamla Grekerna …
  • Stor konst i litet format: Tetradrachmen från Athen 449-413 f.Kr.
  • Kuriosamynt (av J. Häggqvist).
  • Moderna mynt med svensk anknytning (av G. Granstrand).
  • Mycket ny litteratur från våra grannar i väster! Boktips!
  • Landskrona-carolinen 1675 – ej präglad i Landskrona!? (av H. Widjestrand).
  • Två inbrott på myntmuseum i sommar – Åmål och Arboga.
  • Romarriket (av U. Ottosson).
  • Eric Gyllengrips auktionskatalog 1737 (av T. Gustafsson).
  • Felpräglingar … (av M. Wettmark).
  • Kungen fick ta emot guldmedaljen! SNF:s medalj till kungens 50-årsdag.
  • Frimärksmynt – skiljemynt och reklam på samma gång! (av U. Ottosson).
  • Silvermedalj över Linné saluförs som ”Sveriges första Ecu”.
  • Vad är en ”låg upplaga” …?
  • Svensk 5 Ecu 1992 …?
  • Myntauktionstrenderna – referat från Ahlströms och Antikörens auktioner.
  • Falskmyntarnas Napoleon – Trollhätte-Svensson (av E. Blomkvist).
  • Vikingarnas värld.
  • Ett modernt exempel på ovalitet vid valsverksprägling!
  • Plåtmyntfynd i småländska Älmhult!
  • En lång tupp & en god skruv …?
  • Öret 1664 med den märkliga 4:an.
  • Skål för den staden, skål Göteborg, 375 år 1621-1996.
  • Från Lödöse till Göteborg.
  • Karl IX:s Göteborg 1607-1611.
  • Göteborgsmyntningen 1609-1636.
  • Tekniska principer för mynttillverkning – äldre än man kanske kan tro! (av U. Ottosson).
  • Präglingsteknik och källor – angående svenska kopparklippingar (av U. Ottosson).
  • Stormakten Sverige – slog mynt från Augsburg i söder till Kengis i norr.
  • Förfalskarnas misstag – så avslöjar du de s.k. Gävleförfalskningarna (av U. Ottosson).

Mynttidningen 4-1996
A4-format, 36 sidor. Innehåller bl.a.

  • Statlig (omdömes)kris: Riksbanken/Myntverket säljer ”låtsas-pengar”.
  • Från Frankfurt, via Norrköping till Arboga? – Om en myntgravörs ev. förflyttningar på 1600-talet (av U. Ottosson).
  • Fräck kupp mot mynthandlare i Stockholm.
  • Sveriges första kopparmynt, del I (av U. Ottosson).
  • När världens första miljon-dollar-mynt såldes … (av P-G Carlsson).
  • Utredningen kring de omdiskuterade kopparklippingarna (SM 169-172) fortsätter (av H. Widjestrand).
  • Möjligt Erik Eriksson-mynt på Antikörens 19:e myntauktion!
  • Vad föregick den tidiga svenska kopparmyntningen? (av A. Hagström).

Mynttidningen 5/6-1996
A4-format, 60 sidor. Innehåller bl.a.

  • Tre roliga och mycket lärorika år med Mynttidningen!
  • Professor Brita Malmer i Göteborg!
  • När ”Kungen av Avesta” slog mynt för franske ”Solkungen” … (av U. Ottosson).
  • Recension av ”Svenska Myntpris-Årsboken 1995/96” (av P-G Carlsson).
  • Nya böcker en viktig stimulans för landets samlare!
  • Myntauktionstrenderna 1996.
  • Svensk kopparklenod i London!
  • Nya stora KMK invigs av Kungen!
  • Två nyaupptäckta klippingar i KMK:s samlingar …
  • EURO-bluffen – del II. Myntverkets faktura och certifikat nämner icke ett ord om att ”myntet” är en medalj.
  • Samlarföremål eller silverskrot …?
  • Varianter på Gustav III:s tvåårstyp i valören 16 öre SM 1773-74.
  • Nya 100-dollar-sedlar i U.S.A.
  • Okänd släkting till Stockholms-öret 1715!? (av U. Ottosson).
  • Två nya varianter på Kristinas 1/4-ören!
  • Följ med på en exposé genom 400 år av Sveriges mest spridda … Porträtt- & miniatyrkonst 1542-1942.
  • Falskmyntning på Johan III:s tid (av A. Hagström).
  • Gunnar Holst-medaljer 1996 (av B. Holmén).
  • Silveröret 1662 på 1660 – varianter (av U. Ottosson).
  • Sveriges första kopparmynt – del II. Provmynten 1625 (av U. Ottosson).

1654 – Ett händelserikt år!

Då börjar man så smått hämta sig efter midsommarfirandet och lillsemester på Gotland. Noterade just att jag glömt ”slå på” kommenteringen … Fixat! – så kom igen! 😉

Nådens år 1654 var ett händelserikt år. Drottning Kristina abdikerade och samma dag blev hennes kusin Karl X Gustav ny regent (den 6 juni). Kort därefter gick statsmannen och rikskanslern Axel Oxenstierna ur tiden (den 28 augusti).

I Mynttidningen 5/6-1996 skrev jag en artikel med titeln “När Kungen av Avesta slog mynt för franske Solkungen” … anno 1654. – Otroligt, men sant! Har även berört ämnet i korthet här på Myntbloggen i inlägget: ”Fransk kopparpeng från Avesta”.

I en inventeringslista från Avesta anno 1699 upptas ett antal gamla punsar till det “Franska Myntet”. Bland dessa punsar märks bl.a. 1 Conterfej (porträttpuns), 1 stort L, 1 lilja, 1 krona, 4 siffror (1, 4, 5, 6) samt 24 st. bokstavspunsar. Redan 1937 kunde Linder-Welin identifiera det franska typ-/provmyntet “Liard de France 1654″ som framställt med dessa punsar. Det dröjde dock till Mynttidningen 1996 innan någon upptäckte och omtalade skillnaden i gravörstil mellan de båda mynt som avbildas i Linder-Welins publikationer från 1937 respektive 1951. – Två helt olika gravörstilar = två olika myntorter!

De fyra mynten till vänster på bilden ovan (A-D) är alla graverad av den välkände franske mästergravören Jean Warin i Paris och slagen i staden Corbeil 1654. De fyra mynten till höger (E-H) är emellertid graverad av någon av gravörerna som jobbade för Marcus Kock (1585-1657) på Avesta myntverk. Av den rara Avesta-liarden känner jag i skrivande stund till sju exemplar, slagna med fyra olika åtsidesstampar och lika många frånsidor – alla utan inbördes kopplingar! … något som indikerar fyra olika parallella arbetsstationer / präglare.

Kort beskrivning av varianter / stampar:

  • A)  Corbeil, Frankrike … med punkter före 16 och efter 54 (.16 A 54.)
  • B)  Corbeil, Frankrike … med punkter efter 16 och före 54 (16.A.54)
  • C) Corbeil, Frankrike … utan punkter kring årtalet
  • D) Corbeil, Frankrike … utan punkter kring årtalet (rostiga/spruckna stampar)
  • E) Avesta, Sverige … med FRAN i åtsidans omskrift (som de franska mynten)
  • F) Avesta, Sverige … med FRA (utan N) i åtsidans omskrift, jämnhöga liljor
  • G) Avesta, Sverige … med FRA (utan N) i åtsidans omskrift, vänstra liljan högre
  • H) Avesta, Sverige … med FRA (utan N) i åtsidans omskrift, högra liljan högre

Avesta-liarderna E och F är mig veterligen unika (NNÅ 1937 resp. privat ägo), medan G är känd i två exemplar (Ole P. Eklund resp. privat ägo) och H i tre privatägda exemplar.

Myntmässa i Helsingborg på lördag!

Så var man tillbaka i verkligheten igen, efter en fullständigt fantastisk påskhelg! – vilket kanon-väder! Hus- och trädgårdsjobb, avkoppling och god mat & dryck i lagom proportioner. – Gôtt!

Väl på kontoret öppnade man mejlkorgen med viss vånda … men nu på eftermiddagen är allt läst och besvarat. – Gôtt!

Förutom ett antal uppskattade förfrågningar inför FriMynt på lördag, innehöll mejlskörden bl.a. ett nyhetsbrev från Krause Publications med en recension av myntmässan i Chicago (Chicago International Coin Fair, eller CICF) som arrangerades, för 39:e gången, helgen innan påsk. Efter lite googlande hittade jag nyhetsbrevet ifråga även på webben. Och tydligen är det bra fart på myntbranschen internationellt. Så här skriver man bland annat:

– ”It doesn’t matter if it’s a U.S. coin or a foreign coin, collectors want to own the best” … ”Any rare types in high grades are bringing just crazy, crazy prices, and at auction mostly”, said Tom Michael, world coin market analyst at Krause Publications.

Och nu på lördag, den 26 april, kl. 11-18, är det alltså dags för den 40:e! internationella mynt- och frimärksmässan, FriMynt i Helsingborg.  – Årets höjdpunkt för många myntsamlare! Kan meddela att sorterande och organiserande av mynt och medaljer är i full gång. Det gäller ju både att få med sig ”rätt grejer” och samtidigt inte överlasta bilen. 😉

Det skall bli väldigt trevligt att resa söder ut till helgen. Göteborgs-mässan härförleden gav mersmak och en del material som inte kom med dit, skall nu få åka till Helsingborg istället. Som vanligt tar vi gärna emot önskelistor och förfrågningar om allehanda numismatiska objekt. Kan vi så hjälper vi gärna till att utveckla Din samling. Väl mött på FriMynt 2014!

Det börjar dra ihop sig …

Det är inte klokt vad tiden går … snabbt! Knappt har man hunnit packa upp efter den trevliga Göteborgs-mässan, så är det snart bara två veckor kvar till årets höjdpunkt, FriMynt i Helsingborg, lördagen den 26 april, kl. 11-18.

Mitt första FriMynt som utställare gick av stapeln den 24-25 april 1982.
Uj, uj … det var allt några kilo … och hårstrån sedan … 😉

Dessförinnan hade jag emellertid besökt mässan flera gånger – och till och med sålt ett mynt! … till en mynthandlare från USA! – Det var en amerikansk 5-centare av Liberty-typ (1905?) i absolut toppskick, som jag köpt hos några år tidigare hos Hallgren på Linnégatan i Göteborg … för 20 kr! Den gode Hallgren var snäll och tålmodig med oss ungdomar, men kvalitetsbedömning var inte hans bästa gren. Han tog samma pris för såväl 1:or som 0:or. – Perfekt tyckte vi! 😉  Gissa om mor och far var imponerade över denna affär som nu renderade inte mindre än 500 kr! (+2400%!)  – Den amerikanske handlaren träffade jag långt senare på den stora myntmässan i New York … och han kom ihåg både myntet! (som han tjänat mycket pengar på) och grabben! 🙂

Det är 30 år mellan de båda bilderna här intill, men mycket är ändå sig likt. På vår första mässa 1982 fick vi inte plats i ”stora salen”, utan fick stå i ”förmaket” en halvtrappa upp vid entrén. Sedan dess har Antikören varit med på FriMynt nästan alla år (utom ett par trassliga år efter min fars bortgång), så det har nog blivit bortåt 30 resor till ett ofta vårlikt Helsingborg i april. En fin tradition som vi säkert kommer att fullfölja ännu många år. Har även Du tänkt möta våren i Helsingborg, är Du hjärtligt välkommen med önskemål om vi skall plocka med oss för material denna gång. Bilen går dessvärre bara fylla en gång, så vi måste prioritera. Önskelistor mottages tacksamt! 🙂