Kategoriarkiv: Numismatisk Litteratur

Bättre än bakelser!

Publicerat av
Svara

Har du fått någon Gustav Adolfs-bakelse idag?  Den 6 november 1632 stupade hjältekonungen Gustav II Adolf,  ”Lejonet från Norden”, vid Lützen. Gustav Adolfs-dagen firas – speciellt i Göteborg – sedan 1800-talets början och fr.o.m. 1909 äts det Gustav Adolfs-bakelser i massor denna dag. Naturligtvis var det Carl E. Bräutigam, på berömda Bräutigams Konditori i Göteborg, som introducerade denna lilla godsak.

För snart 18 år sedan skrev jag en artikel i Mynttidningen 1-1995 om en Gustav Adolf-medalj som jag aldrig trodde jag skulle få äga. Endast sex kända exemplar enligt Hildebrand, samtliga i offentliga samlingar – med ett halvt undantag; Greve Bonde på Ericsbergs slott skulle visst ha ett ex. Men 1995 trodde man ju inte det fanns någon som helst möjlighet att detta skulle komma ut på marknaden. Hösten 2008 arrangerade Nordlind/Künker Bonde-auktion 2 i Osnabrück i Tyskland. När den helt fantastiska katalogen anlände fick allt annat läggas åt sidan; här skulle lusläsas! ;o)

Först noterades en riktigt snygg Älvsborgs-medalj 1612. Intressant. Sedan en emaljerad och bärbar praktklenod i förgyllt silver. Usch vad dyrt det kommer att bli … Och så på sidan 41 – WOW!!  – Där är den ju!! Detta följdes senare både av ett högljutt YES!! när resultatlistan kom och ett mera lågmält, men mycket nöjt konstaterande när paketet packades upp … oj oj oj … den säljer jag ALDRIG!  ;o))

Vad är det då för speciellt med denna medalj?  – Jo, för det första har den en helt unik formgivning med ett halvt framvänt porträtt som ”kommer ut ur bottenytan” – 8 mm! Reliefen är extrem och när man vrider på medaljen kan man se kungen ”både bakifrån och framifrån”.  Och inte blir det sämre när man vänder fram reversen heller; ett magnifikt riksvapen i bästa barockstil. Och som gammal kopparmyntsamlare blir man ju lyrisk när man, bl.a. tack vare sveakronorna, kan attribuera medaljen till myntgravören Petter Michelsson, verksam från 1628 och framåt – på flera olika myntorter.

Att medaljen har en härlig mörk patina och förmodligen är den enda i privat ägo, gör ju inte saken sämre. Inte heller att medaljen är gjord efter Jacob Heinrich Elbfas målning och sannolikt har utdelats av kungen själv omkring 1631 (kanske t.o.m. efter slaget vid Breitenfeld?).

  1. Ex. Greve Bonde på Ericsberg > Ex. Ottosson – 1½ riksdalers vikt, ögla.
  2. Ex. Charles De Geer (KMK) – 1½ riksdalers vikt, ögla, förgylld.
  3. Ex. Riksbanken (KMK) – 1½ riksdalers vikt, utan ögla, förgylld.
  4. Ex. Kungl. Myntkabinettet – 1½ riksdalers vikt, utan ögla, förgylld.
  5. Ex. Uppsala Myntkabinett – 1½ riksdalers vikt, utan ögla, förgylld, uppgraverad. *
  6. Ex. Kungl. Myntkabinettet – 3,25 rdr vikt (inkl. bäranordning?), ögla, polerad.
  7. Ex. Kungl. Myntkabinettet – 7 riksdalers vikt (199,09 gram), utan ögla, massiv!

*  Exemplaret i Uppsala Universitets Myntkabinett finns ej med i Hildebrands lista.

2 Öre 1626 – HP eller VVP…?

Publicerat av
6

Hur skiljer man en hammarpräglad kopparklipping ifrån en valsverkspräglad?
I olika värderingskataloger, såsom Sveriges Mynt, Myntboken och World Coins, finns exv. 2 Öre klipping 1626 upptagen på flera ställen – utan annan förklaring än att de är hammar- resp. valsverkspräglade. – Men hur ser man egentligen skillnad på dem?

Allt är lätt när man kan det, men eftersom jag själv minns att jag en gång i tiden inte förstod skillnaden mellan SM 112 och SM 125, d.v.s.
1 Öre klipping 1626 – HP resp. VVP, tänkte jag börja veckan med lite ”nybörjartips” … så att World Coins och Myntboken kan uppdatera sina återkommande publikationer. ;o)

Det enklaste sättet att skilja på hammarpräglade (HP) kopparklippingar och valsverks-präglade (VVP) dito är nog att de senare har en ram kring myntbilden som är parallell med myntets form. Skärmdumpen ovan är från en nätversion av Krauses World Coins och visar ”två typer” (KM 107 + KM 108) av Gustav II Adolfs tvåöresklippingar 1625-27. Av dessa finns dels hammarpräglade från Säter 1625 (utan ram), 1626 och 1627 (med ram) – dels valsverkspräglade från Nyköping 1626 samt Säter 1627. I World Coins avbildas emellertid felaktigt valsverkspräglade ”Nyköpings-26:or” under båda typerna. Kanske har man plankat Myntboken alt. Sveriges Mynt, men inte förstått skillnaderna?

På hammarpräglade exemplar är det mera regel än undantag att myntbilden (inklusive ramen) är mer eller mindre lutande i förhållande till klippingarnas stående rektangulära form. Till höger en hammarpräglad tvåöring 1626, slagen i Säter. Notera att myntbild och ram lutar betänkligt (i detta fall åt vänster) samt att centreringen inte är den bästa.

Valsverkspräglingen är mera kraftfull och tydlig – och som sagt parallellt placerad på myntet. Till höger ett valsverkspräglat Nyköpingstvåöre 1626, d.v.s. av samma typ som i World Coins illustrerar samtliga fyra typer. Myntbild och ram är som synes parallell med myntets form. Samtliga valsverkspräglade klippingar (utom Arboga-örena) är f.ö. präglade ”på långsen” (Arboga-klippingarna istället på höjden) och det är mycket vanligt att man, på någon av sidorna, kan se spår av nästa mynt. Detta p.g.a. att präglingsvalsarna allt som oftast inte var riktigt i synk med varandra, med den följd att myntbilderna blev förskjutna i sidled.

  • SÄTER. 2 Öre 1625. HP utan ram (SM 107, Ottosson 19, typ 5).
  • SÄTER. 2 Öre 1626-27. HP med ram (SM 108-109, Ottosson 39-41, typ 13).
  • SÄTER. 2 Öre 1627. VVP med ram (SM 122, Ottosson 51, typ 16).
  • NYKÖPING. 2 Öre 1626. VVP med ram (SM 121, Ottosson 63-64, typ 24).

SM = Sveriges Mynt 1521-1977 av Ahlström, Almer och Hemmingsson.
Ottosson = Antikören auktion 16, 1995 av Ulf Ottosson (även Mynttidningen 4-1996).

Från framtiden till KMK

Publicerat av
Svara

Idag inleddes fjärde veckan på jobbet för Kungliga Myntkabinettets nya chef, Eva Ramberg. Hon tillträdde tjänsten den 1 oktober 2012 och ersatte då Ian Wiséhn som styrt KMK sedan 1998. Eva Ramberg kommer från Dalarna och har närmast varit chef för Framtidsmuseet i Borlänge. Dessförinnan har hon jobbat som konservator.

– Jag ser fram emot att arbeta med frågor som rör både den utåtriktade verksamheten samt föremål och bevarande. KMK är ett väldigt fint museum med unik specialistkompetens. Jag hoppas kunna förvalta det som är uppbyggt och samtidigt vara drivande i en positiv utveckling, säger Eva Ramberg.

Det skall bli väldigt spännande att följa KMK:s utveckling framöver. Nytt blod och nya idéer är självfallet mycket viktigt för att verksamheten inte skall gå i stå. Nivån, och även omfattningen, av det KMK av idag presenterar på webben är t.ex. alldeles för dåligt. Det fantastiska material som den nationella myntsamlingen innehåller förtjänar faktiskt betydligt bättre än så här. Man måste kunna nå ut till många fler – och det gör man via internet!  – Vilken man borde insett för länge sedan. Uppsala Universitets Myntkabinett är t.ex. (sedan länge!) ett föredöme vad gäller att fotografera och publicera sina samlingar. Här har KMK mycket att lära.

På Myntkabinettets sida om ”Sveriges Mynt” kan man bl.a. läsa rena faktafel, som exv. De första kopparmynten präglades i Nyköping år 1624 *, men även en del annat som inte är speciellt välformulerat (år 1066 präglades t.ex. inga mynt alls i Sverige).
*  Nix!  Det skedde i Säter i Dalarna under myntmästaren Gillis Coyet d.y. De första kopparmynt i Nyköping tillkom året därpå under ledning av myntmästaren Hans Kroll.

Men när vi nu fått en ”dalkulla” som ny chef för KMK kommer det säker inte dröja länge förrän dylika fadäser plockas bort och ersätts av korrekta fakta, intresseväckande artiklar och mynt- och medaljbilder i massor!  – Varför inte starta en blogg!?  ;o))

Att räkna med pengar

Publicerat av
1

Idag använder många miniräknare, men hur bar man sig åt exempelvis på 1500-talet? Kunde man addera, subtrahera, multiplicera och dividera stora tal även då?
– Ja visst kunde man det! Man hade ju räknepenningar och abacus / abakus d.v.s. ett räknebräde – föregångaren till kulramen och räknesnurror typ Original-Odhner).

En räknepenning är varken ett mynt eller en medalj och anger inte något visst värde som t.ex. en pollett. Den är endast en präglad myntliknande metallbit och ett tekniskt hjälpmedel vid s.k. ”räkning på linje”.

Så skriver Gunnar Holst i inledningen av sin skrift: Räknepenningar – Ursprung, användning, utförande, Numismatiska Litteratur-sällskapet i Göteborg 1975. I denna trevliga lilla publikation får vi bl.a. lära oss hur man med hjälp av räknepenningar och bräde kunde utföra ganska komplicerade matematiska uträkningar – exv. vid affärstransaktioner. Bilden ovan visar en anonym räknepenning (s.k. skolräknepenning) tillskriven Hans Krauwinckel d.ä. (mästare 1562, död 1586) präglad i s.k. fickvalsverk i Nürnberg i Tyskland. Till höger en illustration (träsnitt) från boken Jacob Köbel’s Arithmetic, tryckt i Augsburg 1514.

Vid utgrävningarna i och kring Gräfsnäs slottsruin på 1930-talet hittade man bl.a. en räknepenning som numismatikern och musei-mannen Nils Ludvig Rasmusson (1904-1973) beskrev så här:
”Räknepeng av brons. Från Nürnberg. På ena sidan präglingen: Pallas, Iuno, Venus. På andra sidan: Pax et Foel Temp. Årtal 1589. N:r 876 i fyndförteckningen. Pengen hittad i ruta d 8. Den låg på stenkanten, strax söder om norra ekonomibyggnadens södra grundmur. Pengen låg 56 cm under nollpunkten”.

Myntfynden från Gräfsnäs finns dels magasinerade på Kungliga Myntkabinettet i Stockholm och dels på Vänersborgs Museum. Dessvärre har man lyckats slarva bort nämnda räknepenning, så det enda som finns kvar är Rasmussons anteckningar. Men eftersom jag tyckte att vi borde ha en dylik att visa upp här i Gräfsnäs, sökte jag ”med ljus och lyckta” i drygt ett års tid efter denna lilla slant … som jag till slut lyckades hitta och förvärva i Frankrike!  – Internet är fantastiskt!  ;o)

De tre gracerna på penningen är hämtade från den romerska mytologin; VENUS, som vid fötterna har en lite Amor med pilbåge, MINERVA (Pallas Athena) avbildas med spjut och sköld, medan JUNO framhävs med påfågel och gökspira. Frånsidans(?) omskrift lyder PAX ET FOEL[ICITAS] TEMP[ORUM], samt årtalet med romerska siffror MDLXXXIX = 1589 … vilket så vitt jag förstår betyder något i stil med: ”Fredens och lyckans tid”. Motivet är ett handslag framför en caduceus (Kaducé, Merkurisstav – symbol för fred och handel) mellan två ymnighetshorn.

Räknepenningen med de tre gudinnorna är präglad av Hans Krauwinckel d.y. i s.k. fickvalsverk i Nürnberg 1589. Han var brorson till den äldre Hans Krauwinckel och blev mästare efter dennes död 1586. ”Hans II” var en av de mest produktiva tillverkarna av räknepenningar i Nürnberg och hade filialer både i Paris och Amsterdam. Just denna räknepeng kan faktiskt var tillverkad för den franska marknaden. Fransk litteratur listar den under Lorraine (Lothringen i nordöstra Frankrike på gränsen till Tyskland).

Det vore kul att forska vidare, dels för att bättre förstå symboliken och sammanhanget och dels för att försöka klura ut hur en dylik hamnat vid Gräfsnäs slott? Kan månne ”Grev Ebba” (Ebba Månsdotter Lilliehöök af Kolbäck) eller någon av sönerna Axel Stensson, Leijonhufvud (1554-1619) eller Mauritz Stensson, Leijonhufvud (1559-1607) varit inblandad? Alla hade de kontakter i norra Tyskland.  – Eller är det kanske någon långväga handelsman som råkat tappa bort sin ”jeton” eller ”rechenpfennig”…?

Alingsås-utställningen 1903

Publicerat av
Svara

Född och uppvuxen i ”storstaden” Göteborg, har jag ”på äldre dar” gått och blivit ”lantis” – genom att köpa hus utanför Alingsås. ;o)  Om det är på grund av detta som jag börjat intressera mig för lantbruksmedaljer, skall jag låta vara osagt. Kanske spelar också dessa medaljers vackra och heraldiskt spännande formgivning en roll i sammanhanget. En av mina gamla kunder, Sven-Erik Husberg, frågade ofta efter lantbruksmedaljer när han var inne i butiken. Men det var inte förrän han publicerade sin lilla skrift om dessa; GNF:s småskriftserie, nr 23, 1995, som jag riktigt fick grepp på detta samlarområde och hur trevligt det faktiskt är.

För ett tag sedan fick jag tag på en medalj, som jag i och för sig redan hade – men inte med frånsidans inpunsade inskription;  2:A PRIS VID LANTBRUKSMÖTET I ALINGSÅS 1903. Denna är alltså utdelad i Alingsås 1903, men själva medaljdesignen är gjord av den välkända mynt- och medalj-gravören Lea Ahlborn (1826-1897) redan 1892.  – Ja, egentligen redan 1869 faktiskt. Då graverade hon nämligen en medalj över ELFSBORGS LÄNS KONGL. HUSHÅLL-NINGS SÄLLSKAP (Olsén 190, Ø 51 mm, 55 gram = 1:a pris och Ø 39 mm, 27 gram = 2:a pris) … med en design som 1892 utkom i en snarlik version (Olsén 324, även nu två storlekar Ø 51 och 39 mm), men med omskriften: ELFSBORGS LÄNS NORRA KONGL. HUSHÅLLNINGS SÄLLSKAP… för att skilja den från en helt annan medalj (Olsén 314, Ø 42 mm), utgiven 1890 av ELFSBORGS LÄNS SÖDRA KONGL. HUSHÅLLNINGS SÄLLSKAP.

Älvsborgs län finns ju inte längre, då det sedan 1998 ingår i Västra Götalands län. Men då medaljerna kom till hade man till och med egen vapensköld, en tudelad sådan med Västergötlands lejon och Dalslands tjur. Älvsborgs län bestod nämligen av västra delen av Västergötland samt hela Dalsland – och låg geografiskt mellan Göteborgs och Bohus län och Skaraborgs län. Residensstad var Vänersborg och länsbokstaven P. Södra Älvsborgs län är för övrigt det vi idag kallar Sjuhäradsbygden.

På översta bilden ses entrén till Alingsås-utställningen 1903, med folkliv och det då ganska nybyggda Alingsås Tingshus, på Södra Ringgatan, i bakgrunden. För mig var detta nyförvärv lite extra kul eftersom min mormor, dels var född just 1903 (på min födelsedag) och dels för att hon sedan den 1 september 1939 (samma dag som kriget bröt ut) bodde i det rosa tvåfamiljshuset på Trädgårdsgatan (korsningen Viktoriagatan, huset numera rivet) – ett stenkast från 1903 års utställning. Jag är också tämligen säker på att både hennes far och blivande svärfar bevistade denna utställning.

Höstsäsongen är på G

Publicerat av
Svara

Luften är fräsch och sval. Trädens lövverk börjar skifta färg. Koltrastarna har spanat in fallfrukten. Och i lördags var det höstdagjämning.  – Myntsäsongen är alltså på G!

Göteborgs Numismatiska Förening (GNF) hade sitt första månadsmöte efter sommaruppehållet för två veckor sedan … men denna vecka kör man igång på allvar. Idag kl. 18.30 träffas medaljsektionen under ledning av Bengt Holmén. Två nautiska medaljer skall avhandlas av Karl-Axel Olsson. Och på torsdag (27/9) är Birgit Eriksson värd för svensksektionen där Göran Jonsson föreläser om att samla medeltida svenska mynt. Antik-, svensk- och medaljsektionerna inom GNF träffas i förenings-lokalen på Jungmansgatan 57, strax intill Slottsskogen och Linnéplatsen.

Mycket tack vare eldsjälen Bengt Holmén har GNF genom åren gästats av många internationellt välkända numismatiker. Nu på onsdag (26/9) och lördag (29/9) håller numismatikern Carmen Arnold-Biucchi, ordförande i Internationella Numismatiska Rådet (International Numismatic Council / Conseil international de numismatique) och verksam på Harvard University Gallery’s Department of Ancient and Byzantine Art and Numismatics, två föredrag i regi av Gunnar Holst Stiftelse för Numismatik. Platsen för detta är Gamla Hovrätten, Olof Wijksgatan 6, Göteborg.  Fritt inträde! 

  • Onsdag 26 september 2012, kl. 19.00:  Fördrag: Symboler på antika mynt
  • Lördag 29 september 2012, kl. 14.00:  Carmen Arnold-Biucchi visar upp antika konstverk från sin arbetsplats på Harvard University Gallery. Efter paus visar hon vackra mynt från Sicilien präglade på 400- och 300-talen f.Kr.

Och GNF nöjer sig inte med detta! Helgen därefter, d.v.s. den 6-7 oktober, arrangerar man (tillsammans med Gunnar Holsts Stiftelse) Myntets Dag (i två dagar?) på Stadsmuséet i Göteborg OCH Lödöse Museum OCH Bohusläns Museum i Uddevalla (med två d). Det blir ett digert program med många olika föreläsare och ämnen. Länken ovan leder till ett reklamblad i PDF-format … vars hålltider jag hoppas är rätt återgivna här nedan.

Stadsmuséet i Göteborg, lördag 6 oktober 2012, från kl. 10.00:
– Cecilia von Heijne: Arabiska myntfynd i Sverige.
– Jonas Bring: Annorlunda betalningsmedel (premonetära).
– Rolf Sandström: Vad kan de romerska mynten berätta?
– LUNCH, kl. 12.00-13.00
– Dragning av vinster i myntlotteriet.
– Bertil Andersson: Glimtar från den göteborgska bankhistorien.
– Christian Thorén: Utvecklingsplaner för Göteborgs Myntkabinett.
– Jens Christian Moesgaard: Vad gjorde vikingarna i Normandie?
– Sune Persson: Nazisternas ”Operation Bernhard”.

Lödöse Museum,  lördag 6 oktober 2012, från kl. 12.00:
– Jens Christian Moesgaard: Vad gjorde vikingarna i Normandie?
– Cecilia von Heijne: Arabiska myntfynd i Sverige.

Bohusläns Museum i Uddevalla, söndag 7 oktober, kl. 13.15.
– Kenneth Jonsson: Myntfynd i Bohuslän.

Är du inte redan medlem i Göteborgs Numismatiska Förening (GNF) så går det säkert att ordna i samband med föreningens olika evenemang. Att lägga ett par hundra-lappar om året på detta – och/eller minst lika mycket på numismatisk litteratur, är väl investerade pengar. – Numismatik kan bedrivas utan mynt – men inte utan litteratur.

Medaljprägling i Alingsås!?

Publicerat av
1

Igår, lagom till trekaffet, kom den mycket efterlängtade småskriften från Göteborgs Numismatiska Förening om myntsamlaren och numismatikern Johan Frans Podolyn (Podolijn) … som lär ha utkommit i februari. ;o)  Författaren heter Bo Gustavsson och har tidigare bl.a. skrivit om Pehr Dubb i samma småskriftserie. Har ännu så länge endast ögnat igenom den, men jag skall definitivt studera den närmare framöver. Mycket intressant läsning! – Speciellt för mig då den lilla staden Alingsås figurerar i sammanhanget.

Ibland tar det numismatiska intresset med en på vägar man kanske inte tänkt sig. Som framgått av tidigare blogginlägg är jag även road av ”vikt & mått” och har därför samlat på mig lite varierande krönta tingestar även inom detta område. I november förra året tipsade jag en likasinnad internetbekantskap, Lennart Castenhag i Dalarna, om den utmärkta boken ”Svensk mått-, mål- och vikthistoria 1605-1889” av herrar Bruzelli och Carlestam. Häromdagen fick jag e-post från Lennart som informerade om att han skrivit ännu en intressant uppsats på sin hemsida – denna gång om insatsvikter (skålvikter). Under sin forskningar hade Lennart stött på en liten notis i nämnda bok (s. 33-34):

”Förutom Stockholms- och Eskilstunatillverkade insatsvikter, finns bara en känd av annan tillverkning. Det är en 2 skålpunds vikt, som finns på Skaraborgs länsmuseum. Den är gjord av Petter Wirgman (1745-88). Locket är märkt PWM i en kontursköld med en fortunafigur, samt METALLFAB I ALINGSÅS”.

Lennart undrade om jag kände till denne Wirgman i Alingsås – vilket jag inte gjorde. Två dagar senare dyker (inte en dag för tidigt) GNF:s småskrift upp. Och vad är det första jag läser där? – ”Tillverkning i Alingsås?” … ”Metallfabriken förestogs av Peter Wirgman, som tidigare var guldsmed i Göteborg”.  – It’s a small world.  ;o)

Så nu har jag fått lära mig att det vid Stampens Kvarn i Alingsås en gång i tiden fanns en – ganska så avancerad! – metallfabrik. År 1746 besökte Carl von Linné (1707-1778) densamma och imponerades då av tvenne maskiner konstruerade av Christoffer Polhem (1661-1751). Nu var ju inte teknik och mekanik riktigt Linnés område, så exakt vad det var för maskiner är väl idag lite osäkert. Petter Wirgman (1707-1787) var son till den mycket skicklige guldsmeden Abraham Wirgman i Göteborg (mästare 1709, avled 1761). Petter blev guldsmedsmästare 1733 men avslutade denna karriär 1739, då han fick privilegier på en metallfabrik i Alingsås – som sedan anlades 1746. För övrigt har alingsåsprofilen Per Henrik Rosenström (mormor Märtas favorit ;o)) skrivit en del om detta som jag skall utforska närmare i framtiden.

De två medaljer över Johan Frans Podolyn (1739-1784) som är kända, bär samma signatur (IB) som den lika primitivt och hantverksmässigt graverade medaljen över August Alströmer (1735-1773), som beställts och bekostats av Podolyn. Jämför man hantverket med skickliga samtida medaljkonstnärer som Carl Enhörning och Gustaf Ljungberger är de kort och gott en katastrof. ”Vidunderligt fula”, lär någon ha sagt en gång för länge sedan. Och kanske, kanske har detta sin förklaring i att ”konstnären” egentligen inte alls var konstnär – utan smed!? Bland Wirgmans metallarbetare förekommer nämligen ett namn som passar in på initialerna IB – nämligen (lås)smeden Johan Bredberg (1735-1788), mästersmed 1755 och verksam vid metallfabriken i Alingsås fram till sin död 1788.

Bo Gustavssons senaste skrift är mycket läsvärd och jag rekommenderar den varmt. Kommer med all sannolikhet att återkomma till detta ämne. Har bl.a. en ganska intressant ”förfalskning” som jag tycker har stora likheter med ”smedens medaljer”. ;o)

Mitt intresse är väckt! … fortsättning följer …

Världens äldsta illustrerade myntbok?

Publicerat av
Svara

Hade egentligen tänkt blogga lite om spelpenningar idag.  Detta p.g.a. att Julius Caesar denna dag år 55 f.Kr. för första gången landsteg i England … – Va!? – Vad har det med spelpenningar att göra? … och det faktum att jag, någonstans i röran (som kanske inte alltid är att betrakta som ”organiserad oordning”), skall ha en spelpenning med Julius Caesars bild på.  – Men den kan jag inte hitta just nu …

Så istället surfade jag in på Historiebloggen av och med Dick Harrison … och där skrivs det idag om ”Världens äldsta bok”.  – Vilket genast gav under-tecknad en assosiation till ”Världens äldsta illustrerade myntbok?” och de s.k. ”Jordan Lead Codices” (eller Jordanian Codex) som ”hittades” i Jordanien förra våren. Jag skrev redan i april 2011 om detta på Mynthandeln.com – och därför blir detta lite av ”en favorit i repris”.

Själv fick jag nys om dessa ”blytunga böcker” via en norsk blogg. Spännande läsning och länkar till ytterli-gare fördjupningar och illustrationer – bl.a. bloggaren Daniel i Washington State, USA. Och där fanns en bild med en detalj jag genast kände igen; den där kvadrigan (fyrspannet) uppe i vänstra hörnet har jag nämligen sett förut! Och jag visste genast var! – På en mycket vanligt förekommande turistkopia av ett antikt mynt (grekisk / romersk hybrid mellan en redigerade dekadrachm från Syrakusa och en s.k. medallion med Lucius Verus bild). Förfalskaren hade valt ett lite väl vanligt ”mynt” för sin pressbleckskonst. Busted! ;o)

Världens äldsta illustrerade myntbok lär istället vara ett 495 år gammalt verk, tryckt i Rom år 1517, inne-hållande inte mindre än 204 träsnitt, illustrerande antika romerska mynt och medaljer.    – Och där kommer Julius Caesar in igen! Han finns nämligen avbildar på en av dessa illustrationer, som dessutom avfotograferats till denna artikel. Cirkeln är sluten!