Kategoriarkiv: Numismatik på Internet

Provmynt 1528 – eller utställningsjetong 1897 …?

Publicerat av
Svara

För att återknyta till gårdagens blogginlägg tänkte jag idag ta upp ett exempel på hur även ”de stora elefanterna” kan trampa i klaveret ibland. 😉

I den då ledande numismatiska tidskriften Skandinavisk Numismatik – Mynt & Medaljer
nr 3-1982, skrev Kenneth Jonsson (idag Sveriges enda professor i numismatik!) en artikel med titeln: Ett ’provmynt’ för 1 öre slaget till Gustav Vasas kröning 1528? … där han presenterade ett korroderat jordfynd från Dalarna som hittats av två grabbar utanför Ludvika i september 1981.

Detta ”kopparmynt” inlöstes av Kungliga Myntkabinettet i Stockholm, genom s.k. hembud, då det rörde sig om ett nyfunnet jordfynd utan ägare som kunde antas vara äldre än 100 år gammalt. Priset fastslogs till 3.000 kr (närmare 8.000 kr i dagens penningvärde), vilket kan betraktas som ett verkligt ”fyndpris” 😉 … för ett unikt (prov)mynt från 1528? Nedanstående gyllen 1528 (t.v.) såldes i Tyskland 2011 för motsvarande 2.133.000 kr.

Professor Jonsson tycker att ”provmyntet” har stora likheter med 1528 års stormynt, slaget till Gustav Vasas kröning (se Mynttidningen 3/4-1994), och framför teorin om att det kan röra sig om ett provmynt till ett ”kröningsöre” 1528. En kopparminiatyr av gyllen. Diametern är Ø 28,4 mm och vikten 5,20 gram före konservering och 5,05 gram efter.

Några år senare (1988-1989) framför skribentparet Yngve Almer och Ingemar Carlsson en sensationell teori om att bland annat 1528 års gyllen (stormynt) skulle vara en antikvitetsförfalskning, tillverkad av någon okänd förmåga på 1670-talet i syfte att lura samlare!? Almer/Carlsson instämmer för övrigt i Jonssons omdöme att ”likheten mellan miniatyren och gyllen är anmärkningsvärt stor”. Man omnämner miniatyren, men märkligt nog inte andra kända gamla gyllenkopior. KMK:s Ian Wiséhn beskriver fyndmyntet 1990 (i ”Myntfynd från Dalarna”, nr 54), med sparsmakade: ”Stockholm, 1528, koppar, falskt” … men utan vare sig motivering, bild, storlek eller vikt.

Undertecknad omnämner miniatyren i förbigående i artikeln ”1528 års stormynt – ett fantasimynt?”, Mynttidningen 3/4-1994, sidorna 18-23. Beträffande de påstådda likheterna med 1528 års stormynt skriver jag bl.a. ”Enligt min uppfattning finns inga som helst stillikheter mellan miniatyren och 1528 års mynt. Denna prägling anknyter vare sig till Appelgrens stil 4 eller stil 3/5”. Dessutom hävdar jag bestämt att gyllen 1528 är äkta!

Och när Svenska Numismatiska Föreningens ”NM XL, Myntningen i Sverige 995-1995”, utkom året därpå, fick jag medhåll av självaste Lars O. Lagerqvist! … där han bl.a. nämner ”en debattartikel med utförliga motargument; författare till denna är U. Ottoson” samt att ”Förf. hör till dem som av många skäl bedömt gyllenmyntet som en samtida prägling och ansluter sig till Ottosson”. Angående miniatyren får vi samtidigt veta att man funnit ytterligare ett ex. (i Södermanland) med bevarad försilvring! En metallanalys hade dessutom givit vid handen att såväl legeringen som försilvringen var modern och att det alltså inte rörde sig om ett samtida provmynt, utan om en senare minnesjetong.

Nästa ledtråd kom tio år senare, 2005, efter att Bengt Hemmingsson tipsat Frédéric Elfver om en skrift om Allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm 1897 … med en illustration av gyllen 1528 … och den i sammanhanget intressanta bildtexten: ”Gustaf I:s öre 1528”. 😉 Detta utmynnade i artikeln: ”Om ’provmyntet’ till Gustav I:s kröning 1528 – en dementi”  (SNT 3-2005, sidorna 62-63).

Och det finns faktiskt mycket som talar för Bengt Hemmingssons idé. Det råkar nämligen finnas en liten minnesjetong, präglad på industri-utställningen 1897, som har EXAKT samma diameter som ”miniatyr-gyllen 1528″… Ø 28,4 mm! Denna jetong (överst på bilden t.h.) är graverad av August Högel och slagen av Petterssons Knappmakeri i Stockholm. Den är som synes försedd med en bärögla kl. 12 – liknande den som finns på ett par av de idag kända exemplaren av gyllen-imitationen … övriga 5-6 ex. har spår av en ögla kl. 12. Samtliga har likvända sidor och vikt mellan 5,05 – 6,56 gram.

I januari 1896 gick firmans grundare Mathias Pettersson (1824-1896) ur tiden och rörelsen övertogs av äldste sonen Carl Gustaf Pettersson (1853-1940). På bilden ovan skymtar han fram, bakom ”1897 års jetonger”, på en medalj tillskriven Sven Kulle 1903. I Lars O. Lagerqvists utmärkta lilla bok om Petterssons Knappmakeri (1981) får vi veta att Gustaf bl.a. utbildat sig i Paris – och att han var särskilt skicklig inom förgyllning!

På denna artikels första bild ser vi en kartskiss över ”Gamla Stockholm” under Industri-utställningen 1897 … med såväl ”Myntmästarens hus” (1) som ”Slottsporten” (5-6).

Sensmoralen av det hela är väl att allting kanske inte är fullt så enkelt som det först ser ut. Till och med en myntprofessor kan feldatera ett ”mynt” med 369 år … och med hull och hår ”köpa” en turistkopia / souvenir, som en gång i tiden medvetet förminskats, just för att undvika all sammanblandning med originalen. – Allt är enkelt när man kan det!

P.S.  Tur för KMK att man feldaterade ”mynttypen”, annars hade man inte haft något laglig rätt att lösa in de två först funna slantarna … som ju båda var yngre än 100 år. 😉

Tre Kronor 1894 & 1897 …

Publicerat av
Svara

Brukar då och då … i min jakt på numismatiska nyheter … googla lite på ”mynt” och diverse andra relaterade ord och uttryck. Idag fann jag denna sida på Svenska Dagbladet (SvD) som handlar om  – ”Lösningen på svåra 1800-talsgåtan”…

… som visade sig vara:  – ”Det som syns på bilden är en modell av slottet Tre Kronor som byggdes upp på torget till 300 års-jubileet av Gustav II Adolfs födelse – han föddes för övrigt just på detta slott. Drygt 500 av er läsare gissade på Djurgården 1897, vilket förstås är förståeligt med tanke på att en modell av slottet även då fanns på Stockholmsutställningen”.

Bilden här till höger, liksom frånsidesmotivet på medaljen ovan, visar Gamla Stockholm och den fullskalemodell av Slottet Tre Kronor som byggdes upp till Stockholmsutställningen 1897. Normalt är denna medaljfrånsida (graverad av Axel Asplund) emellertid kopplad till en åtsida (av Adolf Lindberg) med Oskar II:s vänstervända porträtt – se bild nr 5 i Ulf Nordlinds och Ian Wiséhns artikel ”Stockholmsutställningen 1897” i SNT 6-1990, sidorna 136-140. Hybriden med Gustav II Adolfs högervända porträtt (liknande det på 1894-års minnes-medalj av Adolf Lindberg), finns inte upptagen i nämnda artikel. Kanske är det en provprägling anno 1897…? Båda är präglade i tenn, Ø 42 mm.

Exakt denna åtsida (men med matterad yta) har senare använts till dessa tre medaljer.

  • Sala Jubileumsutställning 1624-1924 (silver Ø 41,5 mm).
  • Göteborgs 300-årsjubileum 1623-1923 (brons Ø 41,5 mm).
  • Götiska Förbundet – Till hjältens minne 1632-1932 (silver Ø 41 mm).

Hildebrand online!

Publicerat av
1

Visste du att Bror Emil Hildebrands praktverk över Sveriges medaljer finns att bläddra i på nätet?

Detta oumbärliga referensverk i två band utkom 1874-1875 och är idag inte helt lätt att få tag på. För den medaljintresserade samlaren finns nu emellertid en utmärkt online-version på Archive.org … som dessutom går att bläddra i. Enkelt och smidigt att vända blad med pekfingret/musen. Helskärmsläge kan kanske vara en fördel. Inställnings-möjligheter finns – liksom PDF-versioner av båda delarna … för den som föredrar detta.

Souvenir-plåt på Tradera

Publicerat av
10

Över tusenlappen för en extremt vanlig souvenir!?  – Rekord …?

Det blir tråkigare och tråkigare att gå in och kika på Tradera. Allt fler seriösa säljare ersätts med skojare. Nybörjare blir lurade tack vare Traderas hårdnackade motstånd mot att anställa kompetens.

Idag såldes t.ex. ”ett plåtmynt” (läs: en modern souvenir från företaget MITAB i Karlshamn) för helt ofattbara 1.125 kr (efter 103 bud!?). Det var åtminstone en tusenlapp för mycket. Borde egentligen inte kosta mer än några tior … men ibland blir det några hundra på Tradera … eftersom de kan säljas vidare, tillsammans med Kina-kopior och annat skräp – inte sällan i diverse ihop plockade poster.

Initialt är denna kopia/souvenir märkt med ”COP” på baksidan samt försedd med en rund gul klisterlapp med texten: ”Gjuten BRONS-MALM Mitab Karlshamn, Made in Sweden”. Den såldes ursprungligen i en hårdplastförpackning, med ett litet faktablad (se bild t.v.).

Ja, ja, Tradera är Tradera och man får ta det för vad det är. Kopior och förfalskningar i långa rader, tokroliga myntbeskrivningar, fynd, stollepriser och piratkopior etc. etc.

Falsk Knut-brakteat

Publicerat av
Svara

Tänkte fortsätta på temat falska svenska mynt … och tar mig idag in i medeltiden. En gammal samlarkopia av Knut Erikssons Lödöse-penning.

Ännu idag använder medeltidsamlarna (”kapsylsamlarna”) 😉 referensverket som kort och gott brukar kallas ”LL”, d.v.s. Lars O. Lagerqvists bok ”Svenska mynt under vikingatid och medeltid samt gotländska mynt”, Stockholm 1970.

Kapitlet ”Götaland ca 1170-1290” inleds med grupp XI – brakteater (ensidiga mynt av tunt silverbleck med spegelvända ”frånsidor”) attribuerade till Erik den heliges son, Knut Eriksson (1167-1196) och sonen Erik Knutsson (1208-1216).

LL XI:A:1a är den klassiska Lödöse-penningen med krönt framvänt huvud i djup relief och omskriften (från kl. 9) KANVTVS REX S avslutat med en stor punkt och ett svärd (första mynttypen på bilden nedan – klicka för förstoring). LL XI:A1b är däremot falsk!

På förfalskningen (fantasipräglingen) ovan har tillverkaren missförstått såväl motivet som brakteatpräglings-tekniken. Kopian är spegelvänd och slagen från fel håll. På ”frånsidan” av bild 1 kan vi läsa (efter den liljeliknande omskriftsdelaren kl. 12) KNVT (korsglob/riksäpple) / hals / spira / R . SV. Denna förfalskning tillhör en grupp tidiga (1700-tal) svenska myntkopior som inspirerats av Elias Brenners verk 1691/1731. Gemensamt är att de är slagna från fel håll, något som man kan konstatera genom att ”frånsidans” motiv är skarpare (har skarpare kanter) än ”åtsidans” mjukare dito. Allt som oftast har denna grupp av kopior också väldigt mörk, nästan svart, patina. På bild 2 är de två första mynten till vänster original från Knut Eriksson resp. Erik Knutsson (den senare av Brenner och Berch dock förd till Erik den Helige), medan de två sista mynten är 1700-talsförfalskningar av dessa typer (nr 3-4 är definitivt samtida, men … eventuellt samtida förfalskningar …?)

Man skulle kunna säga att nämnda kopia är en blandning av två olika Brenner-illustrationer (från 1714) … LL A:1a och något av mynten i LL-grupp B där man misstolkat omskriften. KNVT R. SV finns för övrigt i Berch 1773, men saknas både i LL 1970 och NNÅ 1973-74 (Hemmingsson). Brenner har ritat in en hals som inte finns på originalet – kanske p.g.a. att han ägt ett buckligt eller otydligt exemplar? … och om kungen håller ett svärd (som på originalet) eller en spira? – är inte lätt att avgöra. Falskmyntaren har i sin tur i stort sett använt Brenners högra teckning … men lagt till en spira – och gjort en punkt till en korsglob.

Prästen Nils Rabenius (1648-1717) i Hedemora omnämns då och då i dessa sammanhang. Han var en nitisk samlare av gamla dokument, men även misstänkt för ha missbrukat sina stora historiska kunskaper till att förfalska diverse urkunder. Enligt ryktet lär han även ägnat sig åt falskmyntning (bl.a. av ”daljunkarens mynt”) … kanske en hypotes att arbeta vidare efter …? … men det får vi ta en annan gång … 😉

Myntmässa i Göteborg!

Publicerat av
2

Har just pratat med Jan-Eric Gustafsson från Göteborgs Numismatiska Förening (GNF) som kom med det glädjande beskedet att det återigen blir Myntmässa i Göteborg!

Senast det begav sig var 2009, då GNF arrangerade en gemytligt och trevlig mässa i centrala Göteborg. Och lördagen den 29 mars 2014 är det alltså dags igen. Platsen är som tidigare Ullevi Tennis lokaler på Smålandsgatan 2 i Göteborg … granne med Stureplatsen där Antikören huserade 1981-2007 … och Ticalen fortfarande finns kvar.

Märkligt nog har ju inte storstäderna Stockholm och Göteborg någon större tradition av att arrangera myntmässor. FriMynt i Helsingborg är ju i en klass för sig och därefter är det mest mindre ”klubbmässor”, från Olofström i söder till Borlänge i norr, som arrangeras.

Eftersom undertecknad har en outgrundlig förmåga att ge sig på det mesta som har med numismatik att göra, har det givetvis blivit några mässor också. Hösten 1988 arrangerade vi vår första myntmässa i samband med Antikörens 6:e myntauktion på Sheraton i Göteborg. Myntdagar i Göteborg kallade vi det hela, vilket då inbegrep såväl auktion som myntmässan med utställningar och föredrag. Ett tjugotal handlare från Sverige, Norge och Danmark ställde ut på mässan. Ett par kom t.o.m. ända från Stockholm! 😉  På bilden, som är från 1989 års mässa, har fotografen lyckats med konststycket att fånga åtta mynthandlare på en och samma bild. – Rekord!?  😉

Antikören, Pecunia, Skarabé, Ticalen m.fl. är redan inbokade till GNF:s myntmässa lördagen den 29 mars kl. 11-15. Vill du vara med och ställa ut på mässan är det nog säkrast att ta kontakt med GNF så snart som möjligt. Enligt uppgift rymmer lokalen maximalt ett dussin utställare … och gissningsvis är det ”först till kvarn” som gäller.

Ber att få besvära om en trevlig helg!

Falsk Olof Skötkonung

Publicerat av
Svara

Med anledning av mitt senaste blogginlägget har jag idag lagt upp en ny rubrik i sidhuvudet ovan:
Förfalskningar & Kopior.

Tänkte jag skulle börja det nya året med att starta något nytt. Och varför då inte börja från början – med en falsk Olof Skötkonung. När det gäller förfalskningar och myntkopior är ju Sverige i och för sig förhållandevis skonat från dylika (plåtmynten undantagna) … om man jämför globalt med exv. antika grekiska & romerska, amerikanska och ryska mynt, vill säga … men å andra sidan är det ju just de svenska mynten som samlas flitigast här … så därför börjar vi väl med dessa …

För den som sett Olof Skötkonungs äkta mynt är det väl ganska enkelt att konstatera att såväl stilen som den flacka präglingen och den oregelbundna plantsen (bild 1) helt avviker från originalen (bild 2). Falskmyntaren har knappast haft tillgång till något äkta mynt – utan istället tvingats använda en bild som förlaga. Kikar man runt lite i gamla myntböcker finner man en snarlik tecknad bild i Hans Hildebrands ”Sveriges Medeltid”, 1879-1903 (sidan 781, nr 350). Men en närmast identisk illustration finns faktiskt i Oskar Montelius ”Sveriges Historia, Sveriges Hednatid samt Medeltid”, 1877 (sidan 261, nr 330).

 

 

 

 

Hildebrand till vänster och Montelius till höger. Klicka på bilderna för förstoringar. Studerar man detaljerna så ser man att förfalskaren kopierat flera små feltolkningar, som Montelius illustratör har gjort. Eftersom förlagan är identifierad kan vi också konstatera att kopian inte kan vara tillverkad tidigare än 1877, då boken kom ut … och eftersom jag har haft den sedan 1970-talet … så borde tillverkningsåret hamna någonstans däremellan. Kanske finns det någon läsare som har eller har sett den tidigare …?  – Vikten är f.ö. 2,30 gram, Ø 23 mm, likvända sidor.

Förfalskningar & kopior

Publicerat av
2

– ”När det gäller värdefulla saker finns alltid en risk för förfalskningar och kopior. Så länge det funnits mynt har det också funnits förfalskningar – s.k. samtida förfalskningar, d.v.s. sådana som tillverkats i syfte att cirkulera som betalningsmedel. Med myntsamlandet kom så också myntkopiorna.

Stora sällsyntheter kopierades i brist på original. Ett av de äldsta exemplen i Sverige på detta är från slutet av 1500-talet. Man vet nämligen att Johan III (kung 1568-1592) inköpt en s.k. sturemark från 1512 (för 6 daler), av vilken man gjort en avgjutning som i sin tur avritats (troligen 1601) av vår förste riksantikvarie, Johannes Bureus (1568-1652). Efter att Elias Brenners (1647-1718) praktverk över svenska mynt och medaljer utkommit 1691 (2:a upplagan 1731), ökade antalet kopior samtidigt som en ny grupp dök upp – fantasikopior. Brenners ibland missuppfattade eller förskönade illustrationer av tveksamma – och än i dag svårlösta – medeltidsmynt, skapade luckor i samlingar. I och med att man under lång tid samlade efter Brenners bok, och det naturligtvis var svårt att skaffa mynt som inte fanns, skapades en ”marknad” för dessa – och andra – fantasimynt. Detsamma gällde naturligtvis också kopior av verkliga samlarmynt – och dylika förekommer tyvärr än i dag”.

Ja, så där inleddes en artikel i Mynttidningen Online på Mynthandeln.com … för 15 år sedan. Nu har även Svenska Numismatiska Förening (SNF) valt att uppmärksamma falska mynt. Fenomenet har t.o.m. fått en egen flik på Lennart Castenhags version av SNF:s webbsida. Ett utmärkt initiativ … som säkerligen går att utveckla …

Ett försök att förteckna kända förfalskningar av svenska mynt har tidigare gjorts i privat regi av SNF:s förre webbredaktör, Tony Kamil. Och det är ju bra … för de som samlar just svenska mynt. En annan möjlighet vore ju att försöka förklara HUR falskmyntarna burit sig åt (gjort för misstag) och HUR man skiljer original från kopior … avgjutningar från galvano, nypräglingar från förfalskningar … avslöjar avvikande tillverkningsteknik, rätt och fel vikt, storlek material etc. etc. Metoderna är ju färre än förfalskningarna.

– ”Kärt barn har många namn”, brukar man ju säga och inom detta område finns såväl vedertagna facktermer som myntbeskrivningar av karaktären ”förmildrande omskrivningar”. Här är några snabbt påkomna exempel … som man kanske skulle försöka förklara och definiera i tur och ordning … vid tillfälle:

Samtida förfalskning, imitation, myntförfalskning, kopia, efterprägling, falskmynt(are), myntkopia, falsarium, novodel, museikopia, nyprägling, samlarkopia, fantasiprägling, avgjutning, galvanokopia, slunggjutning, replik, miniatyr, turistkopia, faksimil, souvenir, ”medalj”, plagiat, konstprojekt, nidmynt, åverkan, manipulation, efterapning, Trollhätte-Svensson, Gävlekopior, rysstior, Kinakopior, risdaler, replica, copy, fake, counterfeit, contemporary forgery etc. etc. etc.

God fortsättning!

Publicerat av
Svara

Så har man då åter bänkat sig framför datorskärmen. Man känner sig smått ringrostig efter en nästan onödigt lång ledighet … med alldeles för mycket god mat och dryck. Någon vit jul fick vi inte denna gång – här är det fortfarande höstrusk, regn och blåst. Men vad gör väl det i goda vänners lag.

Hoppas att Myntbloggens läsare haft ett givande år och att både samlingar och kunnande har växt under året. Alltid blir det något fynd. Och alltid lär man sig något nytt.

För egen del gjordes 2013 års ”bästa inköp” under en av årets begivenheter, Sveriges största myntmässa, FriMynt i Helsingborg. En riktigt rar Art Nouveau-medalj formgiven av mynt- och medalj-gravören Erik Lindberg med anledning av sin fars 60-årsdag.

Det två mest uppmärksammade händelserna under det numismatiska (och filatelistiska) året 2013 inträffade märkligt nog under samma dag! Endast 1½ vecka efter FriMynt, nämligen onsdagen den 8 maj 2013, tog polisen en frimärkstjuv på bar gärning på auktionsföretaget Phileas visning i Stockholm. När så tjuven visade sig vara en av de allra största höjdarna i myntsverige – ja, då var skandalen ett faktum. Samma dag avled Brita Malmer (1925-2013), svensk vikinganumismatiks nestor. Två före detta chefer för Kungliga Myntkabinettet gick alltså ur tiden samtidigt … denna svarta onsdag.

Nu ser vi fram emot ett spännande myntår 2014. FriMynt arrangeras i år lördagen den 26 april och vi kan säkert utgå ifrån att de flesta som brukar vara där finns på plats även i år. Innan dess lär SNF/MISAB hålla en ”jubileumsauktion” (nr 10) i Stockholm … och lite senare, ”den sjuttende maj”, en specialauktion djupt inne i mörkaste Småland.  😉

GOTT NYTT ÅR 2014!

Publicerat av
4

Tack för i år!  Så var det då dags att sammanfatta 2013:

Sedan starten av Myntbloggen.se i slutet av juli 2012 har det blivit 305 blogginlägg!
– i 32 kategorier med totalt 738 bilder och massor av kommentarar!  – TACK!  🙂

Nu ser vi fram emot ett gott slut … och ett riktigt …
GOTT NYTT ÅR 2014!

Babsan & Ulf Ottosson på Vikingabo