Kategoriarkiv: Mynt- & Medaljkonstnärer

Medaljauktion Oskariana

Publicerat av
1

Kors vad tiden går! Knappt har man vant sig vid att skriva 2014 förrän det är dags att vända blad i almanackan. Idag lördagen den 1 februari 2014 … och om exakt en månad, lördagen den 1 mars 2014, kommer del 1 av Thomas Hernqvists samling av Oskariana-medaljer att gå under klubban på Numismatiska Klubben i Uppsala. Auktionskatalogen finns redan nu tillgänglig i PDF-format (25,7 MB) och en tryckt version kommer snart att kunna införskaffas för Kr 150:- inkl. inrikes porto. Auktionen är öppen för medlemmar i NKU samt övriga NNU-anslutna föreningar. Visning 1/3-2014, kl. 9.30-11.00. Objekten säljs i befintligt skick utan bytes- eller återlämningsrätt. Inropsavgift: 15% köparprovision tillkommer på klubbat pris. Brevbud senast torsdagen den 27 februari 2014.

Auktionskatalogen omfattar 351 nummer + poster (med närmare 1.400 medaljer samt 25 kg ”fyndlådor”). Totalt rör det sig alltså om flera tusen objekt … vara 150 illustreras.

Thomas Hernqvist tillhör ju den exklusiva skara samlare som t.o.m. är (något lite) yngre än undertecknad!  😉
Han är alltså i numismatiska sammanhang fortfarande junior, och som sådan ”en sällsynt fågel”. Trots sin ringa ålder har han samlat på sig en gedigen erfarenhet av de områden han hittills hunnit avverka. Det var alltid lika roligt när Thomas dök upp i butiken – och man kunde få tillfälle att diskutera kända och okända medaljer med honom.

Så här skriver NKU:  – ”Thomas Hernqvist kommer från Göteborg och fyller i år 50. Han har arbetat en tid på Kungliga myntkabinettet i Stockholm och på Regionarkivet i Göteborg men är nu verksam inom det privata näringslivet. Hernqvist har visat prov på sin kunskapsbredd genom att ha författat böcker och artiklar inom såväl filateli och numismatik som historia. Thomas har alltid haft ett stort intresse för historia och då speciellt den tiden då Sverige gick från ett agrart till ett industriellt samhälle. Där för blev Oscar II, och hans tid, en naturlig regent att fördjupa sig i. Samlandet av medaljer och information från den aktuella tiden, har bidragit till ökad kunskap om nutiden och var för samhället idag ser ut som det gör. Hernqvist påbörjade också en katalog över Oscar II:s medaljutgivning var ur flera artiklar återges i denna katalog”.

Tyvärr blir det ingen resa för mig. Första tåget (06:35 från Göteborg) anländer Uppsala först kl. 10:49 … och då blir det inte mycket till visning. Speciellt inte med tanke på att så stor del av samlingen inte illustreras. Jättelika poster med hundratals objekt och totalvikt på upp till 8 kg! per utrop … kräver betydligt generösare visningstider.

I händelse man vill locka köpare från övriga Sverige?, hade det nog varit en bra idé att plocka upp digitalkameran och gå lös på resterande objekt … för att sedan lägga ut ett enkelt webbgalleri på nätet. Tror det skulle kunna generera ett och annat bud …

Idag firar vi Swedenborg

Publicerat av
Svara

Idag kan vi faktiskt fira två svenska kändisar – med viss numismatisk anknytning; Emanuel Swedenborg född den 29 januari 1688 och Carl Reinhold Berch född samma datum 1706. Men eftersom den senare ”varit på tapeten” förut … tar vi väl Swedenborg idag. 😉

– Emanuel Swedenborg (1688-1772) var en av sin tids största vetenskapsmän. Han hade ett stort intresse för mekanik, matematik, kemi och astronomi. Han publicerade många vetenskapliga skrifter och utkast till flera banbrytande uppfinningar, bland annat en flygmaskin …

Ja, så inleds en artikel om Emanuel Swedenborg på Tekniska Museets webbsidor i kategorin Svenska uppfinnare. Det finns naturligtvis massor att läsa om Swedenborg och hans liv och gärningar, för den som vill fördjupa sig … men här nöjer jag mig med att visa ett par minnesmedaljer över honom, utgivna av Vetenskapsakademien 1852 och Svenska Akademien 1858.

Den sistnämnda, som avbildas överst, är formgiven av ”gravösen” Lea Ahlborn och är bl.a. beskriven i Brita Olséns bok om Leas medaljer från 1961 (s. 132). Där kan vi bl.a. läsa att den latinska inskriptionen innebär ”att den synliga världen ej var tillräcklig för hans forskning”. Detta symboliseras i bild genom ”en man, klädd i mantel, med en brinnande fackla i handen, stående vid en öppning i en bergvägg, i färd med att stiga ner i underjorden – dödsriket – för att utforska det okända”.

Den nedre medaljen är graverad av Lea Ahlborns bror, Pehr Henrik Lundgren. Frånsidan på denna medalj visar en man i antik dräkt, med en avtagen ögonbindel i vänster hand och den högra utsträckt mot ISIS Tempel, där gudinnans bild syns genom en öppning. Bror Edvard Hyckert beskriver den i NM XVII, sidan 236, nr 1.

Båda medaljerna har en diameter på Ø 31 mm och är förhållandevis vanliga – både i silver och brons. Så kallade akademimedaljer kan vara ett både trevligt, lärorikt och heller inte alltför kostsamt samlarområde att ge sig på … Lycka till!  🙂

Kungligt luffarschack …?

Publicerat av
Svara

För att anknyta till gårdagens blogg … tänkte jag idag visa en annan brädspelsbricka. Den finns indirekt omnämnd i Bror Emil Hildebrand, del I, 1874 … under tillägg, i noten till nr 320 på sidorna 622-623, där den beskrivs så här:

– ”I Hr Arfwedsons samling förvaras äfven en rund bricka af trä, 14½ lin. i diam., pressad, som det tycks, medelst graverade stampar, af vackert arbete. På åtsidan: GVST. ADOLPH. D. G. SUE. GOT. UAN. R. M. P. F. DUX ETH. ET C. I. DO. Bröstbilden, h. s., lagerkransad, i harnesk och uppdragna mantelveck. – Fråns: DEO ET VICTRICIBUS ARMIS. Ett upprest lejon, med högburet svärd i högra och rund sköld med knopp på midten i venstra tassen, går på en rik grupp af vapen (standar, spjut, korsgevär, pukor, trumma, kulor, kanon, harnesk, kask, spjut, fana m.m.). – Möjligen torde finnas någon medalj slagen med samma stampar”.

Just det exemplar som avbildas på första bilden, har tillhört landshövdingen i Göteborg, greve Albert Ehrensvärd (1821-1901) … kanske mest känd för ”landshövdingehusen”. Denna brädspelsbricka med ”lejonet från Norden”, Gustav II Adolf (1611-1632), på åtsidan och ett beväpnat stående lejon med valspråk på frånsidan, såldes på Bukowskis auktion i april-maj 1910 (nr 267). Köpare var Dr. L. O. Smith (1864-1935). Långt senare dök den upp på B. Ahlströms fina medaljauktion i Stockholm 1974 (auktion 6, nr 736) där den klubbades för 1.050 kr (ca 6.000 kr i dagens penningvärde).

Som framgår av bild 2 ovan tillverkades dessa vackra brädspelsbrickor i två nyanser av brunt – ljusa och mörka (nästan svarta). Några av de brädspel som spelades kan kanske ha varit dam- eller kvarnspel, Othello … eller kanske t.o.m. luffarschack …? Skulle gissa på att en komplett uppsättning bestod av 12+12 … eller fler brickor …?

Genom gårdagens ”numismatiska fynd” hos Livrustkammaren på FaceBook, fann jag även Skoklosters webbsida – och deras alldeles utmärkta bildsöktjänst, som omfattar såväl föremålsbilder som museimiljöer från Livrustkammaren, Skoklosters slott och Hallwylska museet. – Och bäst av allt – bilderna är fria att ladda ner och använda! Förutom bilden på frånsidan av ”Skoklosters Johan-bricka”, fann jag också den här illustrerade brädspelsbrickan – som var helt okänd för mig. Ursprunget är förmodligen polskt, snarare än svenskt. Omskriften lyder nämligen: SIGS. III. D. G. REX POL. ET SVE. MAG. DUX. L. (alltså med Polen nämnt före Sverige). Frånsidan visar ”en dubbel fembladig ros”. Någon i läsekretsen som vet mer? – eller kanske känner igen frånsidan från någon större serie av brädspelsbrickor …?  – Maila Ottosson!  😉

Brädspelsbrickor av buxbom-trä!

Publicerat av
Svara

Idag tog jag vägen om FaceBook i min jakt efter numismatiken. Men kanske är detta en för modern företeelse för myntsamlarna, för utbudet verkar ganska skralt på detta område.

Genom en handlarkollega (Skarabé i Göteborg) och en numismatisk kändis (Lars O. Lagerqvist) hittade jag emellertid Livrustkammarens FaceBook-sida. Och märkligt nog fanns där mer numismatik än på självaste Myntkabinettes sida!? – där man fullständigt verkar ha snöat in på ekonomiföreläsningar. Trist.

I torsdags (23/1-2014) publicerade man på  Livrust-kammarens FB-sida en mycket sällsynt brädspels-bricka med Johan III:s porträtt (efter Willem Boy) som en historisk illustration! Detta för mig okända exemplar finns tydligen på Skokloster slott.

I samma serie finns även en dito med drottning Katarina Jagellonicas bild, samt en hybrid med kungen och drottningens porträtt på respektive sida (se bild t.v.). Förlagan till dessa porträtt har varit Willem Boys medalj till kungaparets kröning i Uppsala domkyrka den 10 juli 1569 (Hild. 15).

Dessa brädspelsbrickor (ibland även omnämnda som Draughtsman, Brettspielsteinen, backgammon-piece eller boxwood medal) är präglade i buxbom-trä med medaljstampar – förmodligen i någon typ av skruvverkspress. Många av dem tillskrivs (kanske lite slentrianmässigt) den tyske mynt- och medaljgravören Martin Brunner (1659-1725) i Nürnberg. Av denna anledning brukar man ofta datera dem till sent 1600-tal eller tidigt 1700-tal, men sannolikt finns även äldre spelbrickor av denna typ – och tillverkningssätt.

Det förekommer även avgjutningar av dessa buxbom-medaljer. Både i silver och i tenn. På ”Svensson-auktionen 1966” (M. C. Hirsch auktion 1, nr 886) såldes ett gjutet silver-exemplar (beskriven som Hildebrand 12, ”samtida gjutning”,
Ø 37 mm) för 560 kr (ca 5.000 kr i dagens penningvärde). Exemplaret här till vänster (överst) tillhör Kungliga Myntkabinettet i Stockholm och är tydligt uppgraverat – för att förbättra en något diffus gjutning.

Även greve Bonde på Ericsbergs slott hade en gjuten kopia av denna medalj, men i tenn (Ø 35,5 mm). Den såldes i en stor post om 84 medaljer (och kopior) på auktion 6, 2010 (nr 881). Det försiktiga utropet på 3.000 kr blev till slut 20.400 kr inkl. provision (bild 2, nederst).

Originalen i buxbom-trä mäter ca Ø 38-39 mm, medan avgjutningarna i silver verkar ligga på ca Ø 37 mm … och tennavgjutningen (har bara hittat en) mäter Ø 35,5 mm.
Att diametern minskar något (krymper) vid avgjutningar är ett välkänt faktum – och ett bra sätt, både att avslöja förfalskningar och datera/kronologisera avgjutningar.

Provmynt 1528 – eller utställningsjetong 1897 …?

Publicerat av
Svara

För att återknyta till gårdagens blogginlägg tänkte jag idag ta upp ett exempel på hur även ”de stora elefanterna” kan trampa i klaveret ibland. 😉

I den då ledande numismatiska tidskriften Skandinavisk Numismatik – Mynt & Medaljer
nr 3-1982, skrev Kenneth Jonsson (idag Sveriges enda professor i numismatik!) en artikel med titeln: Ett ’provmynt’ för 1 öre slaget till Gustav Vasas kröning 1528? … där han presenterade ett korroderat jordfynd från Dalarna som hittats av två grabbar utanför Ludvika i september 1981.

Detta ”kopparmynt” inlöstes av Kungliga Myntkabinettet i Stockholm, genom s.k. hembud, då det rörde sig om ett nyfunnet jordfynd utan ägare som kunde antas vara äldre än 100 år gammalt. Priset fastslogs till 3.000 kr (närmare 8.000 kr i dagens penningvärde), vilket kan betraktas som ett verkligt ”fyndpris” 😉 … för ett unikt (prov)mynt från 1528? Nedanstående gyllen 1528 (t.v.) såldes i Tyskland 2011 för motsvarande 2.133.000 kr.

Professor Jonsson tycker att ”provmyntet” har stora likheter med 1528 års stormynt, slaget till Gustav Vasas kröning (se Mynttidningen 3/4-1994), och framför teorin om att det kan röra sig om ett provmynt till ett ”kröningsöre” 1528. En kopparminiatyr av gyllen. Diametern är Ø 28,4 mm och vikten 5,20 gram före konservering och 5,05 gram efter.

Några år senare (1988-1989) framför skribentparet Yngve Almer och Ingemar Carlsson en sensationell teori om att bland annat 1528 års gyllen (stormynt) skulle vara en antikvitetsförfalskning, tillverkad av någon okänd förmåga på 1670-talet i syfte att lura samlare!? Almer/Carlsson instämmer för övrigt i Jonssons omdöme att ”likheten mellan miniatyren och gyllen är anmärkningsvärt stor”. Man omnämner miniatyren, men märkligt nog inte andra kända gamla gyllenkopior. KMK:s Ian Wiséhn beskriver fyndmyntet 1990 (i ”Myntfynd från Dalarna”, nr 54), med sparsmakade: ”Stockholm, 1528, koppar, falskt” … men utan vare sig motivering, bild, storlek eller vikt.

Undertecknad omnämner miniatyren i förbigående i artikeln ”1528 års stormynt – ett fantasimynt?”, Mynttidningen 3/4-1994, sidorna 18-23. Beträffande de påstådda likheterna med 1528 års stormynt skriver jag bl.a. ”Enligt min uppfattning finns inga som helst stillikheter mellan miniatyren och 1528 års mynt. Denna prägling anknyter vare sig till Appelgrens stil 4 eller stil 3/5”. Dessutom hävdar jag bestämt att gyllen 1528 är äkta!

Och när Svenska Numismatiska Föreningens ”NM XL, Myntningen i Sverige 995-1995”, utkom året därpå, fick jag medhåll av självaste Lars O. Lagerqvist! … där han bl.a. nämner ”en debattartikel med utförliga motargument; författare till denna är U. Ottoson” samt att ”Förf. hör till dem som av många skäl bedömt gyllenmyntet som en samtida prägling och ansluter sig till Ottosson”. Angående miniatyren får vi samtidigt veta att man funnit ytterligare ett ex. (i Södermanland) med bevarad försilvring! En metallanalys hade dessutom givit vid handen att såväl legeringen som försilvringen var modern och att det alltså inte rörde sig om ett samtida provmynt, utan om en senare minnesjetong.

Nästa ledtråd kom tio år senare, 2005, efter att Bengt Hemmingsson tipsat Frédéric Elfver om en skrift om Allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm 1897 … med en illustration av gyllen 1528 … och den i sammanhanget intressanta bildtexten: ”Gustaf I:s öre 1528”. 😉 Detta utmynnade i artikeln: ”Om ’provmyntet’ till Gustav I:s kröning 1528 – en dementi”  (SNT 3-2005, sidorna 62-63).

Och det finns faktiskt mycket som talar för Bengt Hemmingssons idé. Det råkar nämligen finnas en liten minnesjetong, präglad på industri-utställningen 1897, som har EXAKT samma diameter som ”miniatyr-gyllen 1528″… Ø 28,4 mm! Denna jetong (överst på bilden t.h.) är graverad av August Högel och slagen av Petterssons Knappmakeri i Stockholm. Den är som synes försedd med en bärögla kl. 12 – liknande den som finns på ett par av de idag kända exemplaren av gyllen-imitationen … övriga 5-6 ex. har spår av en ögla kl. 12. Samtliga har likvända sidor och vikt mellan 5,05 – 6,56 gram.

I januari 1896 gick firmans grundare Mathias Pettersson (1824-1896) ur tiden och rörelsen övertogs av äldste sonen Carl Gustaf Pettersson (1853-1940). På bilden ovan skymtar han fram, bakom ”1897 års jetonger”, på en medalj tillskriven Sven Kulle 1903. I Lars O. Lagerqvists utmärkta lilla bok om Petterssons Knappmakeri (1981) får vi veta att Gustaf bl.a. utbildat sig i Paris – och att han var särskilt skicklig inom förgyllning!

På denna artikels första bild ser vi en kartskiss över ”Gamla Stockholm” under Industri-utställningen 1897 … med såväl ”Myntmästarens hus” (1) som ”Slottsporten” (5-6).

Sensmoralen av det hela är väl att allting kanske inte är fullt så enkelt som det först ser ut. Till och med en myntprofessor kan feldatera ett ”mynt” med 369 år … och med hull och hår ”köpa” en turistkopia / souvenir, som en gång i tiden medvetet förminskats, just för att undvika all sammanblandning med originalen. – Allt är enkelt när man kan det!

P.S.  Tur för KMK att man feldaterade ”mynttypen”, annars hade man inte haft något laglig rätt att lösa in de två först funna slantarna … som ju båda var yngre än 100 år. 😉

Tre Kronor 1894 & 1897 …

Publicerat av
Svara

Brukar då och då … i min jakt på numismatiska nyheter … googla lite på ”mynt” och diverse andra relaterade ord och uttryck. Idag fann jag denna sida på Svenska Dagbladet (SvD) som handlar om  – ”Lösningen på svåra 1800-talsgåtan”…

… som visade sig vara:  – ”Det som syns på bilden är en modell av slottet Tre Kronor som byggdes upp på torget till 300 års-jubileet av Gustav II Adolfs födelse – han föddes för övrigt just på detta slott. Drygt 500 av er läsare gissade på Djurgården 1897, vilket förstås är förståeligt med tanke på att en modell av slottet även då fanns på Stockholmsutställningen”.

Bilden här till höger, liksom frånsidesmotivet på medaljen ovan, visar Gamla Stockholm och den fullskalemodell av Slottet Tre Kronor som byggdes upp till Stockholmsutställningen 1897. Normalt är denna medaljfrånsida (graverad av Axel Asplund) emellertid kopplad till en åtsida (av Adolf Lindberg) med Oskar II:s vänstervända porträtt – se bild nr 5 i Ulf Nordlinds och Ian Wiséhns artikel ”Stockholmsutställningen 1897” i SNT 6-1990, sidorna 136-140. Hybriden med Gustav II Adolfs högervända porträtt (liknande det på 1894-års minnes-medalj av Adolf Lindberg), finns inte upptagen i nämnda artikel. Kanske är det en provprägling anno 1897…? Båda är präglade i tenn, Ø 42 mm.

Exakt denna åtsida (men med matterad yta) har senare använts till dessa tre medaljer.

  • Sala Jubileumsutställning 1624-1924 (silver Ø 41,5 mm).
  • Göteborgs 300-årsjubileum 1623-1923 (brons Ø 41,5 mm).
  • Götiska Förbundet – Till hjältens minne 1632-1932 (silver Ø 41 mm).

Hildebrand online!

Publicerat av
1

Visste du att Bror Emil Hildebrands praktverk över Sveriges medaljer finns att bläddra i på nätet?

Detta oumbärliga referensverk i två band utkom 1874-1875 och är idag inte helt lätt att få tag på. För den medaljintresserade samlaren finns nu emellertid en utmärkt online-version på Archive.org … som dessutom går att bläddra i. Enkelt och smidigt att vända blad med pekfingret/musen. Helskärmsläge kan kanske vara en fördel. Inställnings-möjligheter finns – liksom PDF-versioner av båda delarna … för den som föredrar detta.

Kristina, Minerva & ugglan

Publicerat av
Svara

I boken ”Kristinatidens måleri” av Karl Erik Stenberg (1955) återfinns vidstående kopparstick, graverat år 1649 av den i Danzig födde kopparstickaren, Jeremias Falck (1610-1677).
Om detta skriver Stenberg bl.a. – ”Bilden är uppbyggd som ett litet stilleben. I dess mitt står Kristinas porträtt i form av en skulpterad byst med Minervas lagerkransade hjälm och några andra kännetecken i gudinnans utrustning. Till höger syns lutad mot bakgrunden en olivkvist, Minervaattributet och fredssymbolen. Till vänster har ugglan, Minervas och Vishetens allseende fågel, slagit sig ner på tre böcker; tretalet torde ange de episka diktverken, Iliaden, Odysséen och Aeneiden”.

Medaljsamlaren känner kanske igen motivet från en ganska vanlig Kristina-medalj? Nämligen den som på Johan Carl Hedlinger (1691-1771), på uppmaning av numismatikern och Carl Reinhold Berch (1706-1777), graverade år 1733 till minne av Kungliga Akademien i Åbo, som grundades 1640. Samma år graverade Hedlinger även sin berömda LAGOM-medalj, se vinjetten ovan, med självporträtt och uggla.

Skall man våga gissa att den gode Berch kom till Hedlingers atelje med ovanstående kopparstick under armen och hörde sig för om en lämplig medalj … anno 1733 …?

Det finns i alla fall påtagliga likheter!

Bror Emil Hildebrand (1806-1884) beskriver medaljen som nr 7 på sidan 257 i del I av referensverket ”Sveriges och Svenska Konungahusets Minnespenningar, Praktmynt och Belöningsmedaljer” (Stockholm 1874). Drottning Kristina iförd Minervadräkt, med plymförsedd lagerkransad hjälm och fjällpansar med Medusahuvud. Frånsidan skiljer dock i en detalj – Minervas uggla sitter på fyra, istället för tre böcker. Hildebrands förklaring till detta är att det fyra böckerna representerar akademiens fyra fakulteter.

I Felders referensverk över Hedlingers medaljer (1978) har denna medalj fått nr 136. Samma åtsida användes senare till Kristina-medaljen i Hedlingers regentlängd, som påbörjades 1734 (Felder 100). Medaljen mäter Ø 34 mm och finns i silver, brons/koppar (även slagen på slant-plants med rutad rand) och tenn samt gjutjärn (den sistnämnda förmodligen senare, gjuten på något av järnverken som prov på skicklighet).

Hedlinger på Tradera & Lindberg på eBay

Publicerat av
Svara

Vi har lagt ut lite Hedlinger-medaljer på Tradera.com … och en samling Erik Lindberg-medaljer på amerikanska eBay.com … och mera är på väg … så håll utkik! 😉

Har du andra önskemål, så hör gärna av dig via e-post:

Kanske kan vi hjälpa till att fixa en lämplig julklapp!?

 

 

Vi har ett ganska omfångsrikt lager av mynt, medaljer, sedlar, polletter, numismatisk litteratur etc. och dessutom ett stort internationellt kontaktnät efter dryga 32 års verksamhet i myntbranschen.

SKF & Volvo rullar på …

Publicerat av
Svara

Idag har Googles glasögon fått kullagrets uppfinnare i blickfånget. Anledningen är naturligtvis att det är Sven Wingquists fördelsedag idag.

Sven Wingquist (1876-1953) är väl mest känd som maskiningenjören, uppfinnaren och industrialisten som med sin banbrytande kullagerskonstruktioner lade grunden till SKF (Svenska Kullagerfabriken AB) och gav namn åt AB Volvo.

SKF startades 1907 och redan 1909 testade man sina kullager ”i fält”, på en Scania-lastbil (se bild) … Sven Wingquist till höger bak på flaket. SKF hade i samband med USA-etableringen 1915 tänkt introducera ett prisbilligt fordonslager under varumärket ”Volvo”, men detta skrinlades och alla lager kom istället att märkas med SKF:s logotype.

Sven Wingquist hade också ett stort intresse för bilar. När två unga medarbetare på SKF, Assar Gabrielsson (1891-1962) och Gustaf Larson (1887-1968), ville starta ett svenskt bilföretag, fick de ekonomiskt stöd från SKF. Namnförslag på det nya svenska bilmärket var bland annat ”GL” eller ”Larson” … men Sven Wingquist kom med ett annat förslag, det latinska ordet Volvo, som betyder ”jag rullar”. Man dammade helt enkelt av det gamla varumärket Volvo från 1915 och startade AB Volvo 1926, som ett dotterbolag inom SKF med Gabrielsson som VD och Larson som teknisk chef.

Minnesmedaljen här till vänster utgavs av IVA (Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien) 1980 och ingår i en serie medaljer som sträcker sig från 1924 till 1995.

Bakom denna minst sagt udda design, som lär vara tillkommen med hjälp av tidig datorteknik, döljer sig det konstnärsparet Lars Englund (född 1933) och Yvonne Möller (född 1953). Lars Englund är väl annars mest känd för att ha formgivit den svenska enkronan som lanserades 1976 och präglades fram till år 2000. Medaljen är av brons, väger 95 gram och mäter Ø 45 mm. Tjockleken är mellan 6 och 11,5 mm.

Så där ja! Det var blogginlägg nummer 300! (inkl. 732 bilder!) Det tar sig!  – Nu är det bara ett dussin kvar tills man kör om Sveriges meste myntbloggare, Ingemar ”SNF” Svensson i Nynäshamn, som f.n. är uppe i 311 inlägg … men då har han å andra sidan hållit på ända sedan januari 2007 … så han har ju 5½ års försprång. 😉

Tråkigt att Werner Stensgård lagt ner bloggandet (efter 265 läsvärda inlägg under nästan 5 års tid). Gissningsvis räcker tiden inte till …? Man känner igen det. Fick för övrigt ”katalog 4” från Werners Mynt & Tryck för någon veckan sedan. Trevligt!

Både Roland Falkensson och Kjell Holmberg bloggar dock vidare … och Lennart Castenhag kämpar på med såväl Sonesgården och SNF.s hemsida. Dessutom rullar ju SNT vidare, så det finns allt en del numismatisk läsning att tillgå … fortfarande … Roligast i senaste numret var tveklöst Magnus Wijks berättelse om hur han hjälpte ett äldre par att betala P-avgiften med det alternativa betalningsmedlet mobiltelefon. 😉