Idag läser jag ett glädjande besked i vår lilla lokaltidning, Alingsås-kuriren. Alingsås Museum, grundat 1928 och nedlagt i januari 2010 av historielösa politikers spariver, skall återuppstå i Alströmerska magasinet … anno 2014 (= valår!).
Bilderna här intill är hämtade från ett gammalt vykort och visar hur några av rummen i Alingsås Museum såg ut i begynnelsen. Förutom salarna med tingens berättelser, föremålen, fanns även en lässal med bibliotek. Allt inrymt i Alingsås äldsta profana byggnad – Alströmerska magasinet, uppfört omkring 1730 av stadens store son Jonas Alströmer (1685-1761). Idag kanske mest känd som ”potatiskungen”, men faktiskt en av den industriella revolutionens allra största förgrundsfigurer i Sverige. Grundare av Alingsås Manufakturverk 1724 och en av (de sex) grundarna av Kungliga Vetenskapsakademien 1739.
Som så många andra av dåtidens framgångsrika män samlade även Jonas Alströmer på ”Mynt- och Konststycken”. Även sönerna Patrick Alströmer (1733-1804) och Claes Alströmer (1736-1794) var roade av mynt och medaljer. Deras halvbror Johan Alströmer (1742-1788) lär ha varit speciellt kunnig i numismatik och hade en stor myntsamling som byggde på fadern, Jonas Alströmers, efterlämnade samlingar. En del av dessa samlingar blev dessvärre lågornas rov under den stora branden i Alingsås 1779.
Några år senare beskrivs familjen Alströmers samlingar i Alingsås på följande vis:
”Det stora och dyrbara Alströmerska Biblioteket, med Naturalie-, Mynt- och Konst-Cabinett, med Chemiska och Mechaniska Verkstäder, kunna här icke utan fägnad och förundran åskådas; de stå öpne för hvar Man, och kunna, så af Grannar, som långväga Resande, alltid betraktas och nyttjas”. (Ur Upfostrings-Sälskapet 1782). – Ett privat museum!
Claes Alströmers hem lär ha kallats ”Naturalhistoriens svenska Hof”. Med naturalhistoria menas läran om naturföremålen i de tre riken, stenar, växter och djur, som man vid denna tid ofta indelade naturen i.
På frånsidan av den skicklige mynt- och medaljgravören (och Hedlingers lärjunge) Daniel Fehrmans medalj över Carl von Linné (1707-1778), beställd av greve Carl Gustaf Tessin 1758, ses Sveriges tre kronor sinnrikt framställda av element ur dessa, naturalhistoriens tre riken – stenar, växter och djur.
Claes Alströmer, som studerat under Carl von Linné, hade genom åren sänt betydande samlingar av örter, fiskar, snäckor med mera till Linné – och fick som tack för detta ett helt växtsläkte med 65 olika arter uppkallat efter sig; Alstroemeriaceae. Utöver detta hade Alströmer enligt uppgift samlat in en stor mängd naturföremål och annat ”för museet i Alingsås” … så kära politiker … här finns inte bara museala anor sedan 1928, utan faktiskt betydligt längre bakåt i tiden än så – bortåt ett kvarts millennium!
Klicka för flera blogginlägg om ”Alingsås” och ”Gräfsnäs” på Myntbloggen.se