Författararkiv: Ulf Ottosson

LAGOM är bäst

Publicerat av
Svara

Och så fick vi en decimeter snö även här. Tur att man har stor tomt – så man får lite träning. ;o)  Vet inte vad två timmars ”workout” kostar på gymmet, men något har man väl ”tjänat”? Och fint blev det. Bara att luta sig tillbaka och invänta nästa omgång …

Nu har Svenska Föreningen för Historiska Värdepapper lagt ut resultatlistan (pdf) över helgens auktion. Dessvärre får man nog säga att det blev lite av ett antiklimax. Tjugofyra riksdaler för första utropet följdes av flera liknande. Marken 1540 som omtalats bland Myntbloggens kommentarer gick åter och Uppsala-öret klubbades för utropet. Trots (eller på grund av?) låga prisnivåer förblev hela 28% osålt.
På senast MISAB-auktionen blev resultatet skralt p.g.a. att det inte fanns köpare till allt som bjöds ut.
På denna auktion var det snarare tvärtom – utbudet var för skralt för att locka till sig köpare. Skall man hålla myntauktioner i Sverige är det med andra ord viktigt att hitta en nivå på utbudet som motsvarar efterfrågan – och skapar konkurrens om objekten.

LAGOM är bäst – för att anknyta till vinjetten samt I. C. Hedlingers motto och medalj.

Numismatiska julklappar

Publicerat av
4

Med december månad kom den första snön. Våra vänner på Gotland fick 25 cm i helgen! Här blev det endast ett par. Vitt och vackert i alla fall . . . i några timmar innan vintermörkret åter tar över. Tur att det är myntsäsong.

Efter att ha surfat runt lite på den svenska ”myntwebben” kan man konstatera att vecka 49 inleds med att KMK fortfarande målar om – i vecka 45, att SNF arrangerar en  föreningskväll – i förra veckan, samt att lördagens auktion på KMK i regi Svenska Föreningen för Historiska Värdepapper – ännu tar emot bud?

På Frimärkshuset i Stockholm har man däremot varit duktiga och lagt ut helgens auktionsresultat på hemsidan. Bra! Så skall det se ut! Deras myntauktion utmärktes denna gång av en samling riktigt fina plåtmynt. Bästa av dessa gick utrop nr 1508 – Karl XII. Plåtmynt. 2 daler SM 1713 av koppar från Garpenberg. XR. Detta ex. såldes redan 1987 på Antikören auktion 4, nr 196, för 26.000:- +12,5% (viktet motsvarar ca 55.000:- i dagens penningvärde). Nu hade man satt det minst sagt ”lockande” utropet 15.000 kr. Klubban föll emellertid först vid 70.000 kr och till detta skall läggas 22% köparprovision inkl. moms. Flera andra plåtar hade också fått utpräglade ”lockpriser”:

  • 1505. Kristina. Plåtmynt. 2 daler SM 1649. R. Korroderad 1/1+. (8.000) 40.000 kr
  • 1506. ”Ungersk plåt” i koppar med 2 stämplar, 1600-tal, 23,6 kg. (7.000) 26.000 kr
  • 1510. Karl XII. 2 daler SM 1715 värdeförhöjd 1718. XR. 1/1+. (10.000) 48.000 kr
  • 1512. Ulrika Eleonora. 4 daler SM 1720. Tilltalande ex. 1+. (8.000) 36.000 kr
  • 1516. Adolf Fredrik. 4 daler SM 1757. SM 126. Mkt. vacker. 01. (10.000) 55.000 kr

Apropå plåtmynt (som nu f.ö. fått en egen kategori här på Myntbloggen.se), så kan vi berätta att förra årets numismatiska julklapp alla kategorier var Bondes exemplar av världens största plåmynt, 10 Daler SM 1644 (se bild ovan t.v.), som mynthandlaren Håkan Westerlund i Stockholm ”gav” sig själv i julklapp. Den exakta prislappen är inte bekräftad … men det rör sig om i storleksordningen två miljoner kronor – per daler! . . . eller en miljon per kilo – om man så vill? . . för det låter väl lite billigare?  ;o)

Vad tänker Du ge/önska dig själv i julklapp i år?  – Något vi kan fresta med …?  ;o)

Föreningsdöden …?

Publicerat av
Svara

Idag landade decembernumret av Svensk Numismatisk Tidskrift (SNT 8-2012) samt kallelsen till Göteborgs Numismatiska Förenings (GNF:s) decembermöte, måndagen den 10/12, i vår rimfrostbeprydda brevlåda.

Både SNF och GNF strävar på – var och en på sitt sätt.
Man kan konstatera att det är tur att vi har storsamlarnas stiftelser (Sven Svensson och Gunnar Ekström) som i varje fall plockar upp notan efter SNT – annars hade det minsann inte varit mycket att hänga i granen. Tack Sven & Gunnar!  – Och för att vara extra generös när vi nu närmar oss advent och jul … Tack Lars, Bengt, Monica, Ian och Eva m.fl. för att ni fortsätter skriva!

På GNF:s kommande myntauktion ”slår man på stort” redan från början! Auktionens ”toppnummer” är utrop A1 … trumvirvel … Kalle dussins 1 Daler SM 1718, ”Flink och Färdig” i kvalitet 1/1? – utrop 80 kr. Är du köpsugen så hittar du PDF-listan här.

I kallelsen informerar ordföranden Bo Nordell, i vanligt ordning, om internet och föreningens hemsida. Men det stannar tyvärr alltid vid detta. Det verkar inte finnas några idéer eller ambitioner? Kanske har man resignerat? Därefter konstateras att ”just nu råder det brist på material till våra auktioner” och ”vi är i skriande behov av hjälp till våra auktioner”. Lite längre ner på sidan kan man se att senaste auktionen gick precis som det brukar – hälften blev osålt – prisnivåerna varierade mellan 10 kr och 170 kr.

Håller våra myntklubbar på att dö? – Eller har de kanske redan gjort det? Går det att göra något åt det? – Och i så fall vad? Kanske redan för sent? Orkar någon bry sig?

Även om vi nu kan se fram emot den traditionella numismatiska frågesporten med Rolf Sandström vid nästa möte – och dennes föredrag; ”Mitt liv som myntsamlare”, tror jag att Sveriges myntklubbar måste bli MYCKET mera aktiva på nätet om de skall ha någon chans att överleva. Stencilerade listor hör 1950-talet till. Man MÅSTE modernisera sig!

Med tillönskan om en trevlig helg!

Glorian har fallit

Publicerat av
Svara

Nej, det är inte frågan om ”finn fem fel” – utan endast två!  – Kan du finna dem . . . ?

Slovakien har beslutat ändra designen på 2013 års minnesmynt i valören 2 euro, efter protester från Frankrike och Grekland. Myntet utges med anledning av 1150-årsminnet av de båda helgonen, bröderna Cyril och Methodius (Konštantín Filozof och Svätý Metod) som kom till Slovakien (eller snarare Stormähren och Pannonien) år 863 e.Kr. och snart blev helgonförklarade.
År 1980 förklarade påven Johannes Paulus II, Cyril och Methodius för beskyddare av Europa. Problemet är att euromynten, trots en nationellt formgiven sida, skall kunna cirkulera i hela eurozonen – och därför är ålagda att vara religiöst neutrala. Kompromissen blev att plocka bort brödernas helgonglorior samt korsen på Methodius’ stola. Så nu är alla nöjda och glada … utom bröderna? … som ser lite sura ut …?  ;o)

FOIKETS KÄRIEK

Publicerat av
Svara

Man tager vad man haver – sa Kajsa Varg. Så vad gjorde myntgravören när han tappat bort L-punsen?  – Tja, han fick helt enkelt ta I-punsen istället – och gravera ”slängen” på L:et för hand. Men aj då! – på någon stamp glömde han bort detta extra moment – med följden att kungens valspråk blev en aning märkligt:  FOIKETS KÄRIEK MIN BEIÖNING . . . istället för FOLKET KÄRLEK MIN BELÖNING.

På bilden ovan illustreras felstavningen i mitten, handgraverade L till höger samt ”den vanliga”, korrekta åtsidan till vänster. Det sistnämnda (vänstra) myntet skiljer sig även från de två andra genom att kronringen, förutom fem större ädelstenar, även har fyra mindre dito däremellan – summa summarum nio alltså. Konung Carl XIV Johans ordningsnummer har dessutom spetsigt V på den första och trubbigt på de två andra. Jo, just det – mynttypen som jag just orerat över är 1/6 Skilling 1830 från Avesta. ;o)

Slant med hög krona

Publicerat av
Svara

Idag ringde en man och frågade hur man skiljer på varianterna ”kort och lång text” på Oskar II:s småmynt. Försökte förklara efter bästa förmåga och insåg också att man efter dryga 30 år i myntbranschen är ganska ”fartblind”. Det som är en självklarhet för den ene, kan vara ett mysterium för någon annan. Så idag blir det några korta rader om en variant – och eftersom jag lämligt nog hittade en bra bild i datorn … blir det …

År 1730 började man under Fredrik I att slå slantar, d.v.s. 1 Öre SM, eller kopparören i silvermynträkning i Avesta i Dalarna. (Det finns för övrigt en trevlig samtida förordning, med bild på detta mynt, för den som är road). Den som läser Archie Tonkins Myntboken möts av varianterna A2, B1 och B2, samt variationen ”B1 (Högre valörtext)”. Detta grundar sig på Lagge Ekströms publikation ”Enkla, dubbla och svåra slantar” från 1999 (samt tillägget; ”Utkast till årtals och variantförteckning över Sveriges kopparmynt 1719-1809”). Eftersom bilderna är små och svart-vita i dessa publikationer, tänke jag passa på att utnyttja internets fördelar och bjuda på en stor bild.

Både Tonkin A och B har sveakronor av den typ som förekommer åren 1730-37. Det som skiljer är den kungliga kronan över kungens spegelmonogram. A har en stor och hög krona som endast förekommer 1730 (se bild ovan) och dessutom är mycket sällsynt. B däremot har en mindre och lägre kungakrona – precis som slantarna från kommande år – t.o.m. 1737. Siffrorna 1 och 2 står i sammanhanget för breda resp. smala pilfjädrar på frånsidans korslagda dalpilar. Valörtextens placering lämnar vi därhän eftersom det får betraktas som en variation och inte en variant. – Vilket i och för sig kan vara intressant för den som ”räknar stampar”, men knappast annars.

För den som vill fördjupa sig i detta (och upptäcka varianter som saknas i Tonkin) rekommenderas följande webbsida, författad och illustrerad av den fantastiskt flitige Lennart Castenhag på Sonesgården.

Uppsala-öre 1523!

Publicerat av
Svara

Lördagen den 1:a december arrangerar Svenska Föreningen för Historiska Värdepapper sin 66:e auktion på Kungliga myntkabinettet, Slottsbacken 6.

Med redan i morgon tisdag är det sista anbudsdag för de som önskar lämna skriftliga bud. Min ”mynt- och bloggkollega” i Strängnäs, Werner Stensgård skriver bl.a. så här om den stundande auktionen:

– Den innehåller en sällan skådad blandning av mynt, sedlar, aktiebrev, litteratur och kul kuriosa. Jag tycker det blev en rolig blandning med allt från sällsyntheter som Uppsala-öret från 1523 till pärmar med hela samlingar av mynt.

Auktionen inleds med något av ett nytt grepp för s.k. offentliga/publika myntauktioner. Under rubriken; UTROP EN KRONA säljs lite smått och gott i bästa Tradera-stil. ;o)  Därefter följer; Mynt och medaljer, Litteratur, Medaljer, polletter, kuriosa och övrigt. Auktionskatalogen är utarbetad av Werner Stensgård och finns att ladda ner på föreningens webbplats: Historiskavardepapper.com – i tre PDF-delar … där den 2:a och 3:e avdelning ägnas åt sedlar och aktiebrev. Totalt omfattar auktionen 230 nr.

Auktionens toppobjekt när det gäller mynt, är det klassiska Uppsala-öret 1523 (SM 7). Ett (som vanligt) perforerat exemplar som uppges väga 4,19 gram och troligen härstammar från Oldenburgs samling? Stampställningen 20 grader. Utrop 35.000:-.

Lagom stor medalj

Publicerat av
Svara

Axel Wallenbergs medalj över Gustav Vasa 1978, med anledning av 450-årsminnet av riksgrundarens kröning 1528, är en av Sveriges största medaljer – Ø 123 mm!
Vikten i brons är lite drygt 600 gram! Tjockleken hela 8 mm – d.v.s. lika mycket som diametern på den lilla guldmedaljen på bilden. Den väger bara en tusendel så mycket som den stora – 0,60 gram. Trots den minimala ytan har (den för mig okände) medaljkonstnären lyckats få plats med den stående gudinnan Spec (Hoppet) som lutar sig mot sitt ankare. – Fantastiskt!

Det fysiska omfånget är således stort, inte bara beträffande mynt, utan även när det gäller medaljer. Den konstnärliga, historiska och ämnesmässiga bredden är emellertid ännu mycket större. Valet av samlarområde kan vara mycket snävt eller hur omfattande som helst. Har man ont om plats kan man ju koncentrera sig på miniatyrmedaljer. ;o)

Falsk eller äkta …?

Publicerat av
Svara

Häromdagen bloggade jag om en modern kopia av den berömda och beundrade dekadrachmen från Syrakusa på Sicilien – som någon försökte kränga för 120.000 kr på Tradera. Nu har jag letat fram och fotograferat mitt exemplar av denna klassiker. Dessvärre är inte heller denna äkta, utan en modern kopia av Kimons mästerliga konstverk, som ursprungligen präglades för ofattbara 2.400 år sedan – ca 400 f.Kr.

Om något är för bra för att vara sant, ja då är det oftast det. Så när en av numismatikens största klassiker dyker upp på Tradera!? – då ringer nog en och annan varningsklocka?

Under antiken slog man mynt för hand, vilket medförde att varje exemplar hade sina specifika kännetecken (eller defekter om man så vill) som exv. snedcentrering, oregelbunden form etc. Varje exemplar blev i princip unikt. – Och detta är till stor hjälp när man idag skall avslöja förfalskningar. De flesta kopior är nämligen gjutna och så att säga ”stöpta i samma form”. Detta betyder att originalets kännetecken dupliceras på kopiorna . . . så om man kan hitta två eller flera exemplar med samma kännetecken – ja då har man påvisat förfalskningen! – Kopia? – leta ”dubbelgångare”!

Men självklart kan man avslöja kopior och förfalskningar även med hjälp av erfarenhet, stilkänsla och kännedom om tillverkningsteknik. Myntet till höger är äkta! Ett mynt (eller medalj) som i original skall vara präglad får naturligtvis inte uppvisa tecken på att ha varit gjutet. På mynt i hög kvalitet är detta oftast inga problem att avgöra, utan det är först när man t.ex. skall avgöra om ett mynts poriga yta beror på korrosion eller på att det är gjutet, som erfarenheten kommer in i bilden. Övning ger färdighet och bästa sättet är att se så många mynt som möjligt – live! Auktionsvisningar och myntmässor rekommenderas!

Selma Lagerlöf-medaljer

Publicerat av
1

Jaha, vad skall man blogga om idag då?  – Kanske att Diocletianus valdes till romersk kejsare denna dag för 1728 år sedan – anno 284 e.Kr. – Eller att ”de svenske” under Karl XII:s ledning besegrade ryssarna i slaget vid Narva år 1700. Nja, jag tror det får bli några Selma Lagerlöf-medaljer istället. Idag är det nämligen 154 år sedan vår berömda författarinna föddes – 1858 … samma år som kung Gustaf V kom till världen.

         

Selma Lagerlöf (1858-1940) behöver väl ingen närmare presentation, så jag nöjer mig med en länk till Wikipedia och ägnar istället några rader åt några medaljer över henne. Till vänster ovan en, nästan lite karitatyrartad, stor gjuten järnmedalj (Ø 71,5 mm) formgiven av den autodidakte skulptören Alfred Ohlson (1868-1940).

Plaketten i mitten är något så ovanligt som en ”planoplastisk porträttrelief”, utförd av Alice Nordin (1873-1948). Den är galvaniskt framställd i koppar som försilvrats och lackats (114 x 162 mm). Lite av ett tekniskt experiment skulle man kanske kunna säga. Liknade plaketter finns även över Ellen Key, Oscar Levertin och Gustaf Janson. Dessutom har göteborgaren Otto Strandman (1871-1970) utfört en dylik plakett över August Strindberg – se SNT 4-2012 (pdf) . . . och NNÅ 1961, sidorna 163-166.

Den högra medaljen är kanske en av de allra vanligaste över Selma. Utförd strax efter hennes bortgång 1940 av Tore Strindberg (1882-1968) . . . som för övrigt var kusin till August Strindberg. Finns i både silver och brons och dessutom i en nyprägling, gjord av Sporrong & Co 1978 (randmärkta med ”NYPRÄGLING 1978 – BRONS MAX. 1000 EX.” Medaljens frånsida visar Nils Holgersson flygande över Sverige på sin gås.

För att anknyta till detta och kanske även glädja sedel-samlarna? får vi väl avsluta dagens blogginlägg med ”en Selma” – i form av en ”origami-skjorta”.  ;o)

Fixar du att göra en sådan?  – Med gåseslips och allt!  ;o)