Falsk Knut-brakteat

Tänkte fortsätta på temat falska svenska mynt … och tar mig idag in i medeltiden. En gammal samlarkopia av Knut Erikssons Lödöse-penning.

Ännu idag använder medeltidsamlarna (”kapsylsamlarna”) 😉 referensverket som kort och gott brukar kallas ”LL”, d.v.s. Lars O. Lagerqvists bok ”Svenska mynt under vikingatid och medeltid samt gotländska mynt”, Stockholm 1970.

Kapitlet ”Götaland ca 1170-1290” inleds med grupp XI – brakteater (ensidiga mynt av tunt silverbleck med spegelvända ”frånsidor”) attribuerade till Erik den heliges son, Knut Eriksson (1167-1196) och sonen Erik Knutsson (1208-1216).

LL XI:A:1a är den klassiska Lödöse-penningen med krönt framvänt huvud i djup relief och omskriften (från kl. 9) KANVTVS REX S avslutat med en stor punkt och ett svärd (första mynttypen på bilden nedan – klicka för förstoring). LL XI:A1b är däremot falsk!

På förfalskningen (fantasipräglingen) ovan har tillverkaren missförstått såväl motivet som brakteatpräglings-tekniken. Kopian är spegelvänd och slagen från fel håll. På ”frånsidan” av bild 1 kan vi läsa (efter den liljeliknande omskriftsdelaren kl. 12) KNVT (korsglob/riksäpple) / hals / spira / R . SV. Denna förfalskning tillhör en grupp tidiga (1700-tal) svenska myntkopior som inspirerats av Elias Brenners verk 1691/1731. Gemensamt är att de är slagna från fel håll, något som man kan konstatera genom att ”frånsidans” motiv är skarpare (har skarpare kanter) än ”åtsidans” mjukare dito. Allt som oftast har denna grupp av kopior också väldigt mörk, nästan svart, patina. På bild 2 är de två första mynten till vänster original från Knut Eriksson resp. Erik Knutsson (den senare av Brenner och Berch dock förd till Erik den Helige), medan de två sista mynten är 1700-talsförfalskningar av dessa typer (nr 3-4 är definitivt samtida, men … eventuellt samtida förfalskningar …?)

Man skulle kunna säga att nämnda kopia är en blandning av två olika Brenner-illustrationer (från 1714) … LL A:1a och något av mynten i LL-grupp B där man misstolkat omskriften. KNVT R. SV finns för övrigt i Berch 1773, men saknas både i LL 1970 och NNÅ 1973-74 (Hemmingsson). Brenner har ritat in en hals som inte finns på originalet – kanske p.g.a. att han ägt ett buckligt eller otydligt exemplar? … och om kungen håller ett svärd (som på originalet) eller en spira? – är inte lätt att avgöra. Falskmyntaren har i sin tur i stort sett använt Brenners högra teckning … men lagt till en spira – och gjort en punkt till en korsglob.

Prästen Nils Rabenius (1648-1717) i Hedemora omnämns då och då i dessa sammanhang. Han var en nitisk samlare av gamla dokument, men även misstänkt för ha missbrukat sina stora historiska kunskaper till att förfalska diverse urkunder. Enligt ryktet lär han även ägnat sig åt falskmyntning (bl.a. av ”daljunkarens mynt”) … kanske en hypotes att arbeta vidare efter …? … men det får vi ta en annan gång … 😉

Myntmässa i Göteborg!

Har just pratat med Jan-Eric Gustafsson från Göteborgs Numismatiska Förening (GNF) som kom med det glädjande beskedet att det återigen blir Myntmässa i Göteborg!

Senast det begav sig var 2009, då GNF arrangerade en gemytligt och trevlig mässa i centrala Göteborg. Och lördagen den 29 mars 2014 är det alltså dags igen. Platsen är som tidigare Ullevi Tennis lokaler på Smålandsgatan 2 i Göteborg … granne med Stureplatsen där Antikören huserade 1981-2007 … och Ticalen fortfarande finns kvar.

Märkligt nog har ju inte storstäderna Stockholm och Göteborg någon större tradition av att arrangera myntmässor. FriMynt i Helsingborg är ju i en klass för sig och därefter är det mest mindre ”klubbmässor”, från Olofström i söder till Borlänge i norr, som arrangeras.

Eftersom undertecknad har en outgrundlig förmåga att ge sig på det mesta som har med numismatik att göra, har det givetvis blivit några mässor också. Hösten 1988 arrangerade vi vår första myntmässa i samband med Antikörens 6:e myntauktion på Sheraton i Göteborg. Myntdagar i Göteborg kallade vi det hela, vilket då inbegrep såväl auktion som myntmässan med utställningar och föredrag. Ett tjugotal handlare från Sverige, Norge och Danmark ställde ut på mässan. Ett par kom t.o.m. ända från Stockholm! 😉  På bilden, som är från 1989 års mässa, har fotografen lyckats med konststycket att fånga åtta mynthandlare på en och samma bild. – Rekord!?  😉

Antikören, Pecunia, Skarabé, Ticalen m.fl. är redan inbokade till GNF:s myntmässa lördagen den 29 mars kl. 11-15. Vill du vara med och ställa ut på mässan är det nog säkrast att ta kontakt med GNF så snart som möjligt. Enligt uppgift rymmer lokalen maximalt ett dussin utställare … och gissningsvis är det ”först till kvarn” som gäller.

Ber att få besvära om en trevlig helg!

Falsk Olof Skötkonung

Med anledning av mitt senaste blogginlägget har jag idag lagt upp en ny rubrik i sidhuvudet ovan:
Förfalskningar & Kopior.

Tänkte jag skulle börja det nya året med att starta något nytt. Och varför då inte börja från början – med en falsk Olof Skötkonung. När det gäller förfalskningar och myntkopior är ju Sverige i och för sig förhållandevis skonat från dylika (plåtmynten undantagna) … om man jämför globalt med exv. antika grekiska & romerska, amerikanska och ryska mynt, vill säga … men å andra sidan är det ju just de svenska mynten som samlas flitigast här … så därför börjar vi väl med dessa …

För den som sett Olof Skötkonungs äkta mynt är det väl ganska enkelt att konstatera att såväl stilen som den flacka präglingen och den oregelbundna plantsen (bild 1) helt avviker från originalen (bild 2). Falskmyntaren har knappast haft tillgång till något äkta mynt – utan istället tvingats använda en bild som förlaga. Kikar man runt lite i gamla myntböcker finner man en snarlik tecknad bild i Hans Hildebrands ”Sveriges Medeltid”, 1879-1903 (sidan 781, nr 350). Men en närmast identisk illustration finns faktiskt i Oskar Montelius ”Sveriges Historia, Sveriges Hednatid samt Medeltid”, 1877 (sidan 261, nr 330).

 

 

 

 

Hildebrand till vänster och Montelius till höger. Klicka på bilderna för förstoringar. Studerar man detaljerna så ser man att förfalskaren kopierat flera små feltolkningar, som Montelius illustratör har gjort. Eftersom förlagan är identifierad kan vi också konstatera att kopian inte kan vara tillverkad tidigare än 1877, då boken kom ut … och eftersom jag har haft den sedan 1970-talet … så borde tillverkningsåret hamna någonstans däremellan. Kanske finns det någon läsare som har eller har sett den tidigare …?  – Vikten är f.ö. 2,30 gram, Ø 23 mm, likvända sidor.

Förfalskningar & kopior

– ”När det gäller värdefulla saker finns alltid en risk för förfalskningar och kopior. Så länge det funnits mynt har det också funnits förfalskningar – s.k. samtida förfalskningar, d.v.s. sådana som tillverkats i syfte att cirkulera som betalningsmedel. Med myntsamlandet kom så också myntkopiorna.

Stora sällsyntheter kopierades i brist på original. Ett av de äldsta exemplen i Sverige på detta är från slutet av 1500-talet. Man vet nämligen att Johan III (kung 1568-1592) inköpt en s.k. sturemark från 1512 (för 6 daler), av vilken man gjort en avgjutning som i sin tur avritats (troligen 1601) av vår förste riksantikvarie, Johannes Bureus (1568-1652). Efter att Elias Brenners (1647-1718) praktverk över svenska mynt och medaljer utkommit 1691 (2:a upplagan 1731), ökade antalet kopior samtidigt som en ny grupp dök upp – fantasikopior. Brenners ibland missuppfattade eller förskönade illustrationer av tveksamma – och än i dag svårlösta – medeltidsmynt, skapade luckor i samlingar. I och med att man under lång tid samlade efter Brenners bok, och det naturligtvis var svårt att skaffa mynt som inte fanns, skapades en ”marknad” för dessa – och andra – fantasimynt. Detsamma gällde naturligtvis också kopior av verkliga samlarmynt – och dylika förekommer tyvärr än i dag”.

Ja, så där inleddes en artikel i Mynttidningen Online på Mynthandeln.com … för 15 år sedan. Nu har även Svenska Numismatiska Förening (SNF) valt att uppmärksamma falska mynt. Fenomenet har t.o.m. fått en egen flik på Lennart Castenhags version av SNF:s webbsida. Ett utmärkt initiativ … som säkerligen går att utveckla …

Ett försök att förteckna kända förfalskningar av svenska mynt har tidigare gjorts i privat regi av SNF:s förre webbredaktör, Tony Kamil. Och det är ju bra … för de som samlar just svenska mynt. En annan möjlighet vore ju att försöka förklara HUR falskmyntarna burit sig åt (gjort för misstag) och HUR man skiljer original från kopior … avgjutningar från galvano, nypräglingar från förfalskningar … avslöjar avvikande tillverkningsteknik, rätt och fel vikt, storlek material etc. etc. Metoderna är ju färre än förfalskningarna.

– ”Kärt barn har många namn”, brukar man ju säga och inom detta område finns såväl vedertagna facktermer som myntbeskrivningar av karaktären ”förmildrande omskrivningar”. Här är några snabbt påkomna exempel … som man kanske skulle försöka förklara och definiera i tur och ordning … vid tillfälle:

Samtida förfalskning, imitation, myntförfalskning, kopia, efterprägling, falskmynt(are), myntkopia, falsarium, novodel, museikopia, nyprägling, samlarkopia, fantasiprägling, avgjutning, galvanokopia, slunggjutning, replik, miniatyr, turistkopia, faksimil, souvenir, ”medalj”, plagiat, konstprojekt, nidmynt, åverkan, manipulation, efterapning, Trollhätte-Svensson, Gävlekopior, rysstior, Kinakopior, risdaler, replica, copy, fake, counterfeit, contemporary forgery etc. etc. etc.

God fortsättning!

Så har man då åter bänkat sig framför datorskärmen. Man känner sig smått ringrostig efter en nästan onödigt lång ledighet … med alldeles för mycket god mat och dryck. Någon vit jul fick vi inte denna gång – här är det fortfarande höstrusk, regn och blåst. Men vad gör väl det i goda vänners lag.

Hoppas att Myntbloggens läsare haft ett givande år och att både samlingar och kunnande har växt under året. Alltid blir det något fynd. Och alltid lär man sig något nytt.

För egen del gjordes 2013 års ”bästa inköp” under en av årets begivenheter, Sveriges största myntmässa, FriMynt i Helsingborg. En riktigt rar Art Nouveau-medalj formgiven av mynt- och medalj-gravören Erik Lindberg med anledning av sin fars 60-årsdag.

Det två mest uppmärksammade händelserna under det numismatiska (och filatelistiska) året 2013 inträffade märkligt nog under samma dag! Endast 1½ vecka efter FriMynt, nämligen onsdagen den 8 maj 2013, tog polisen en frimärkstjuv på bar gärning på auktionsföretaget Phileas visning i Stockholm. När så tjuven visade sig vara en av de allra största höjdarna i myntsverige – ja, då var skandalen ett faktum. Samma dag avled Brita Malmer (1925-2013), svensk vikinganumismatiks nestor. Två före detta chefer för Kungliga Myntkabinettet gick alltså ur tiden samtidigt … denna svarta onsdag.

Nu ser vi fram emot ett spännande myntår 2014. FriMynt arrangeras i år lördagen den 26 april och vi kan säkert utgå ifrån att de flesta som brukar vara där finns på plats även i år. Innan dess lär SNF/MISAB hålla en ”jubileumsauktion” (nr 10) i Stockholm … och lite senare, ”den sjuttende maj”, en specialauktion djupt inne i mörkaste Småland.  😉

GOTT NYTT ÅR 2014!

Tack för i år!  Så var det då dags att sammanfatta 2013:

Sedan starten av Myntbloggen.se i slutet av juli 2012 har det blivit 305 blogginlägg!
– i 32 kategorier med totalt 738 bilder och massor av kommentarar!  – TACK!  🙂

Nu ser vi fram emot ett gott slut … och ett riktigt …
GOTT NYTT ÅR 2014!

Babsan & Ulf Ottosson på Vikingabo

Struligt Tradera – Smidigt eBay!

Tänkte jag skulle starta om lite trevliga objekt på Tradera … men det gick väl ”så där”. Funktionen ”Lägg upp på nytt” på Tradera är under all kritik. Man bockar för ett tjugotal nummer – och så laddas 1-2 upp. Efter fem försök tröttnade jag … och loggade in på eBay istället. Oj, oj, oj vilken skillnad! Bocka för det man vill lägga ut … och du får fram en överskådlig lista där man kan ändra annonslängd, format (auktion eller köp nu), priser, bilder – ja precis vad du vill. Och hela tiden får du ett uppdaterar pris på annonskostnaden. Därefter är det bara att klicka och godkänna. Klart!

Även efter avslut är eBay fullständigt överlägset Tradera för oss säljare. Enkelt och smidigt på alla vis. Inget pappersstrul som på Tradera. Man slå lätt ihop flera objekt till en räkning med kombinerad frakt, automatisk faktura via PayPal, snabba betalningar, fält för att knacka in REK-nummer – som då automatiskt genererar ett mail till köparen att grejerna är skickade etc. etc. Tidssparande och smidigt! – Ett rent nöje! 🙂

Ett annat problem med Tradera är ju givetvis den alltjämt växande illojala konkurrensen. Strömmen av falska mynt på Tradera bara fortsätter att öka. Att anmäla (eller blogga om saken) är tydligen fullständigt meningslöst. Tradera är mycket mera fokuserade på att tjäna pengar, än på att försöka förbättra sitt skamfilade rykte. Och man har uppenbarligen inga betänkligheter över att profitera på en omfångsrik palett av bedrägerier och bedrägeriförsök.

Tidigare i veckan fick jag tips (från Damnark!) om en Tradera-säljare som tydligen saluför billiga piratkopior av digitala publikationer från det amerikanska numismatiska förlaget Krause (välkänt bl.a. för storsäljarna World Coins och World Paper Money). Sådana tilltag kan nog bli ganska dyrbara, både för Tradera och säljaren. Den ryska falskmyntförsäljaren som omskrevs i måndags har nu för övrigt utökat sitt sortiment från 45 till 80 förfalskningar. Tradera gör ingenting. Snart är det väl tusentals …?

Kristina, Minerva & ugglan

I boken ”Kristinatidens måleri” av Karl Erik Stenberg (1955) återfinns vidstående kopparstick, graverat år 1649 av den i Danzig födde kopparstickaren, Jeremias Falck (1610-1677).
Om detta skriver Stenberg bl.a. – ”Bilden är uppbyggd som ett litet stilleben. I dess mitt står Kristinas porträtt i form av en skulpterad byst med Minervas lagerkransade hjälm och några andra kännetecken i gudinnans utrustning. Till höger syns lutad mot bakgrunden en olivkvist, Minervaattributet och fredssymbolen. Till vänster har ugglan, Minervas och Vishetens allseende fågel, slagit sig ner på tre böcker; tretalet torde ange de episka diktverken, Iliaden, Odysséen och Aeneiden”.

Medaljsamlaren känner kanske igen motivet från en ganska vanlig Kristina-medalj? Nämligen den som på Johan Carl Hedlinger (1691-1771), på uppmaning av numismatikern och Carl Reinhold Berch (1706-1777), graverade år 1733 till minne av Kungliga Akademien i Åbo, som grundades 1640. Samma år graverade Hedlinger även sin berömda LAGOM-medalj, se vinjetten ovan, med självporträtt och uggla.

Skall man våga gissa att den gode Berch kom till Hedlingers atelje med ovanstående kopparstick under armen och hörde sig för om en lämplig medalj … anno 1733 …?

Det finns i alla fall påtagliga likheter!

Bror Emil Hildebrand (1806-1884) beskriver medaljen som nr 7 på sidan 257 i del I av referensverket ”Sveriges och Svenska Konungahusets Minnespenningar, Praktmynt och Belöningsmedaljer” (Stockholm 1874). Drottning Kristina iförd Minervadräkt, med plymförsedd lagerkransad hjälm och fjällpansar med Medusahuvud. Frånsidan skiljer dock i en detalj – Minervas uggla sitter på fyra, istället för tre böcker. Hildebrands förklaring till detta är att det fyra böckerna representerar akademiens fyra fakulteter.

I Felders referensverk över Hedlingers medaljer (1978) har denna medalj fått nr 136. Samma åtsida användes senare till Kristina-medaljen i Hedlingers regentlängd, som påbörjades 1734 (Felder 100). Medaljen mäter Ø 34 mm och finns i silver, brons/koppar (även slagen på slant-plants med rutad rand) och tenn samt gjutjärn (den sistnämnda förmodligen senare, gjuten på något av järnverken som prov på skicklighet).

En olycka kommer sällan ensam …

Auktionssajten Tradera har ju gjort sig känd för att, genom undlåtenhet att beivra allehanda bedrägerier, såsom exv. saluförande av myntkopior och förfalskningar, skrämma bort allt fler myntkunder från sin webbplats. Följden av detta blir givetvis att i takt med att köparna försvinner och slutpriserna blir allt lägre, överger också de seriösa säljarna sajten. Kvar blir falskmyntförsäljare, budtrissare och fyndjägare.

När jag kikade igenom nya myntauktioner på Tradera idag fann jag en säljare som lyckats med konststycket att saluföra inte minder än 45 av 45 möjliga FALSKA RYSKA MYNT & MEDALJER. – En olycka kommer sällan ensam … Tradera har väl gått i ide?