Några numismatiska notiser …

Luckfyllare eller en verklig pärla …?
Det där med ”tycke och smak” verkar vara lika relativt som kvalitetsbedömning eller vad som kan anses ”rart och samlingsvärt”. Det som den ene samlaren skulle kalla ”kvalitet 1?” kan någon annan beteckna som ”VF details”, och en tredje som ”en verklig pärla”. De senare uttrycket är en direkt översättning av den engelskspråkiga motsvarigheten ”gem” (ädelsten) som främst brukar användas för ocirkulerade mynt i kvalitet ”MS-65” och högre. Lyx-, prakt- eller toppexemplar är andra benämningar på samma sak (utom på Tradera förstås).

Men kan ett mynt, där inte ens ”experterna” kan se vad som är upp och ner, verkligen betecknas som ”en pärla”? Många här i Sverige skulle nog fortfarande tolka ”VF details” som ”omkring 1+” eller ”vackert ex.”, men så är det alltså inte alls numera. Efter att de amerikanska klassningsföretagen (NGC och PCGS) mer och mer tagit över (amerikaniserat) den internationella marknaden, har vi under de senaste decennierna sett en succesiv devalvering av kvalitetskraven på cirkulerade mynt.

Gustav II Adolf. Göteborg. 1 Öre 1627. Det översta i Uppsala Universitets Myntkabinett och det undre från Bruuns samling – nyligen sålt för 3.400 Euro +20% provision, d.v.s. ca 45.000 kronor.

Idag måste man upp och sniffa på ”MS-65” för att kunna tala om motsvarigheten till en tveklös ”01/0-90” på den svenska skalan. Amerikanska mynt i kvalitet ”VF-20” motsvarade redan i slutet av 1990-talet snarare ”1-40” än ”1+-60”. Och i takt med att den amerikanska ”slabbnings-trenden” (mynt i plast-sarkofager) spridit sig över världen, har jänkarnas standard även blivit europeisk. Strikt skandinavisk klassning är snart ett minne blott och ”VF details” (environmental damage) är inte alls något ”vackert exemplar” (1+-60), utan snarare vad vi i Appelgrens tradition skulle kalla ”korroderad, 1?-20” … d.v.s. snarare en ”luckfyllare” och ”sällsynt ful” än ”en verkligt pärla”.

Som jämförelse till Bruuns 1627:a visas här ett dito Göteborgs-öre 1625, klassad 1+/01-70. Ex. Ekström och förmodligen det bästa kända. Avbildad i SM-boken 1977 och av undertecknad åtrådd sedan dess. Införlivad i samling vid Ahlströms 56:e auktion, 1997.

För mig är en pärla/gem ett mynt som representerar det allra bästa av sin typ. Exv. Schmitz’ 1 Öre KM 1719 med Hedlinger-kronor i toppskick. Ignorerad av ”de stora elefanterna” och inte ens listad på Zürich-auktionerna 1989-90, utan såld på klubbauktion i Kristianstad. Minns inte om det var Nilsson eller Serrestam som fällde omdömet ”samlingens pärla”, men jag håller med! Och då talar vi ändå om en helt enastående samling med hur många klenoder och rariteter som helst.

De flesta som samlat mynt i över 50 år är nog medvetna om att vissa mynt är sällsyntare än andra. Och även att samlare i princip alltid eftersträvar så vackra exemplar som möjligt. Får man chansen att byta upp sig i kvalitet, så gör man ofta det. De erfarna vet också att vissa mynt överhuvudtaget inte förekommer i bättre kvalitet. Tillgång och efterfrågan gör att ovanligt vackra exemplar många gånger kan värderas ENORMT mycket högre än fula eller alldagliga exemplar. Denna trend har för övrigt förstärkts genom att nämnda klassningsföretag tävlar om att klassa högst, eftersom de främjar deras omsättning.

På senare år verkar det ha det gått upp för allt fler att enbart raritetsbeteckning egentligen inte säger någonting om ett mynts värde – d.v.s. hur åtråvärt det är på samlarmarknaden. Mynt som i sig anses ”vanliga” och kanske kända i tusentals exemplar, kan trots detta vara mycket stora rariteter i hög kvalitet. Vi som varit med ett tag kallar dem kvalitetsrariteter och i senaste värderingsboken såg jag att man nu börjar få upp ögonen för fenomenet. Återstår att se när man också blir varse att det är ENORM stor skillnad på att ange ”kända ex.” för ett typmynt, ett årtalsmynt, en undertyp, en variant, en variation etc. Går inte jämföra!

Nytt på Tradera – sälj nu och få pengarna senare …
Tradera är ju väl-/ökända för alla sina ständiga ”förbättringar”. Nu har man hittat på ytterligare ett par; 1.)inkommande inbetalning”, som i praktiken kan innebära att säljare tvingas vänta i upp till två veckor på pengarna från sin Tradera-försäljning, 2.)trygg affär”, som kan innebära att säljaren får vänta ytterligare ”48 timmar efter att köparen har bekräftat och godkänt leveransen”. Provisionen drar dock Tradera ögonblickligen.

För skoj skull bad jag ”Tradera chatten” (ledningen går ju inte få tag på) att definiera ”högre belopp” i formuleringen: – ”Ordrar med högre belopp går igenom vår rutin för Trygga affärer. Rutinen finns för att öka tryggheten för köparna, vilket leder till ökad försäljning av dyrare varor för er som säljer.” Det visade sig att 1.000 kr är ett ”högre belopp”… och således gränsen för Traderas godtycke att förfoga över säljarnas pengar.

Tradera själva är naturligtvis ”oskyldiga som ett barn” när det gäller dessa förändringar. Istället skyller man på banker och betalningsinstitut som ”håller på pengarna”. Eftersom Swish och betalningar via saldo fungerar som tidigare, blev följdfrågan om man som säljare då kan välja att endast ta emot betalningar via dessa betalningsalternativ? Svaret blev: -”Nej för tillfället kan man inte neka Traderabetalning… ”Hur vi anpassar funktionerna utifrån de ändringar som sker återstår att se”. – Så då är det alltså Tradera och ingen annan som påtvingar oss säljare att vänta på våra pengar. Korrekt? … – ”Jag försvarar inte den ändring som skett, men kan endast informera om vad som gäller.”

Idag är det precis fyra veckor kvar till STOCKHOLM NUMISMATICA 2025, som arrangeras på Sheraton (för femte gången!) söndagen den 26 oktober kl. 10-16.

ANTIKÖREN hittar du som vanligt genom att redan i entrén ta en skarp höger och sedan springa rakt fram tills du når monter 16. Där står vi beredda att visa massor av nytt material. Om du sedan skulle ha pengar över finns ytterligare ett 20-tal utställare att besöka. Många av dem är faktiskt riktigt trevliga. En del är till och med kunniga.

För oss har denna mässa blivit lite av en favorit, eftersom vi passar på att sammanstråla med goda vänner från Stockholm och Gotland. I år kanske även från Bohuslän? Vem vet? FriMynt i Helsingborg på våren är ju tradition sedan 1982, så varför inte göra Stockholm Numismatica till en årlig hösttradition – du också! VÄLKOMMEN!

*

Maskletare blir miljonär på mynt?

För drygt en vecka sedan delade ANTIKÖREN på sin FaceBook-sida nyheten om den stora medeltida myntskatten som nyligen hittades vid en sommarstuga av en sportfiskare som letade mask i 08-området.

Då rapporterades att skatten innehöll inte mindre än 20.000 mynt – idag revideras detta till ”fler än 24.000 mynt”, som alla förefaller vara präglade senast på 1220-talet (gotländska kvartspenningar med ”kyrkgavel”/stadsport). Idag fick vi också veta att det fanns ett mindre antal vikingatida mynt i skatten. Eller mynt och mynt, kanske snarare smycken gjorda av mynt. Det rör sig om halvtannat dussin mynt som sammanlänkats i en flerradig kedja. Två kufiska (islamiska samanid-dirhamer) från 900-talets slut, två tyska Otto-mynt från millennieskiftet och 14 stycken engelska Ethelred-penningar av CRUX- (förebilden till Sveriges första mynt) och LongCross-typ (991-1003).

Den stora medeltida myntskatten i Stockholms län (fyndplatsen ännu ej offentliggjord) förmodligen nedgrävd i slutet av 1100-talet eller senast på 1220-talet. Funnen i augusti av en sportfiskare som letade mask vid sin sommarstuga. Publicerad av Länsstyrelsen, Riksantikvarieämbetet, Uppdrag arkeologi AB, och Ekonomiska museet (f.d. KMK) under september 2025.

Av skattens sex kilogram silver uppges ca 80% av vikten bestå av mynt, totalt ca 4,7 kg. Utöver mynten innehåller skatten också ett hundratal andra föremål i form av bland annat hängen, pärlor, skålar och spännen. Cirka två tredjedelar av de drygt 24.000 mynten (d.v.s. ca 16.000 mynt) är präglade på Gotland. Små tvåsidiga (ca 0,16 gram) s.k. fyrslagsmynt (”quadratum supercusum” på latin eller ”vierschlag” på tyska) som troligen är präglade i Visby (men eventuellt också i Lettland?).

Monica Golabiewski Lannbys läsvärda bok om Skänninge-skatten, ”Kung Knut Eriksson och penningarna” (2019) samt artikeln ”Skara stift var först och störst” (SNT 1-2020) av samma författare.

Den resterande tredjedelen (ca 8.000 mynt) utgörs av ensidiga brakteat-präglade halvpenningar (ca 0,30 gram) eller Sigtuna-brateater om man så vill (ibland felaktigt kallade ”Svealands-penningar”, trots att Svealand inte omnämns förrän 1442). Dessa halvpenningar är förmodligen slagna i Sigtuna under kung Knut Eriksson (1167-1196) och ärkebiskoparna i Gamla Uppsala (Stefan, Johannes, Petrus, Olof). Av hittills presenterat bildmaterial kan vi konstatera att i alla fall ett dylikt mynt är av en avvikande tidigare inte känd typ.

Värt att notera är också att minst 1.400 av dessa brakteater (ca 18%) är halverade redan på myntverket, d.v.s. utgivna som kvartspenningar (ca 0,15 gram), totalt 210 gram (1 mark). Den nya skatten innehåller även enstaka utländska mynt från samma tidsperiod, men inga från Sveriges tredje myntort vid tiden, Lödöse vid Göta älv. Att fördelningen mellan hela och halva mynt verkar vara omkring 5:1 är intressant. Tydligen var behovet av huvudvalören ca 5 gånger större än behovet av ”växelpengar”, som ju dessutom lätt kunde fixas på ”det gamla hederliga viset” – genom delning – precis som i antiken.

Förra årets sensationella myntskatt från Visingsö hittades i en grav från 1160-talet och innehåller några av de allra första mynten från Lödöse – kanske från 1140-talet. Främst kors-brakteater, men även några nya typer av stadsports-brakteater (samtliga i valören 1/4 penning med en vikt på ca 0,15 gram).

Det skall bli väldigt spännande att följa fortsättningen. När Riksantikvarieämbetet skall ”värdera” och lösa in fyndet för skattebetalarnas räkning. Kommer sportfiskaren få marknadsvärdet och då bli mångmiljonär, eller blir det kanske bara ”silvervärdet + en åttondel”…? Rent silver kostar i skrivande stund 13.800 kronor per kg. Sex kilo kostar alltså ca 83.000 kr … vilket med ”förhöjning med 1/8” blir drygt 93.000 kr. Men marknadsvärdet är något helt annat. Skall vi göra det enkelt för oss och generalisera lite, kan vi räkna med att de gotländska mynten kanske kostar ca 500:-/st. medan de (hela) svenska är i storleksordningen 10-100 gånger dyrare. De starkt degenererade ”Knut-mynten”, där man knappt kan skönja motivet brukar kosta ca 5.000 kr, medan ”originalen” med tydliga kungabilder kan kosta både 50.000 och 75.000 kr. Men låt oss räkna lågt och anta att endast 10% utgörs av de senare. De halverade är i och för sig väldigt sällsynta, men inte så populära på marknaden.

Två tidigare okända brakteat-typer som kommit i dagens ljus under de senaste åren. Den första 2024 på Visingsö (t.v.), det andra helt nyligen i 08-området (t.h.). Mynten är preliminärt attribuerade till kung Knut Eriksson respektive ärkebiskopen i Gamla Uppsala och förmodligen slagna i Sigtuna.

Räknar vi samman detta får vi ihop +70 mille! 16.000 x 500 kr + 6.000 x 5.000 kr + 600 x 50.000 kr + 1.400 x 2.500 kr = 71.500.000 SEKiner. Och då har vi ändå inte räknat med ”ett hundratal andra föremål i form av bland annat hängen, pärlor, skålar och spännen”.

Kanske kommer man av ekonomiska skäl att ”sälja av dubbletterna” för att finansiera inlösen? – HaHaHA! – Skulle inte tro det! Min gissning är att ”man prutar hårt”. Men det var i alla fall kul att vi denna gång slapp hemlighetsmakeriet och 10 månaders väntan på basal fyndinformation! Har man månne tagit intryck av Myntbloggen.se? – Klart att man alltid skall passa på att marknadsföra numismatiken!

Ulf Ottosson, Myntbloggen.se

*