Tack GNF, Jan-Eric, Theodor & Co!

Nå, vad tycker ni? – Är detta den snyggaste ”entrébiljetten” någonsin?

Nyss hemkommen från Göteborgs-mässan 2014 har vi nu snabbsmält intrycken (m.h.a. lite vin & öl i solskenet på altanen) … och det mest påtagliga minnet är utan tvekan det proffsiga arrangörskapet! TACK!

Jan-Eric Gustafsson, Theodor Hassel, Stefan Jonasson och alla de andra i Göteborgs Numismatiska Förening (GNF) har all heder av detta arrangemang. Hatten av och grattis!

Det roligaste med alla mässor är naturligtvis att man får träffa alla myntintresserade som man annars bara – i bästa fall – kommunicerar med via mejl. Redan på ”handlar-börsen” var det full fart och efter att insläppet började kl. 11 hade vi fullt upp i montern fram till 14.30, då man äntligen kunde få en chans att se sig omkring. Antalet ”kändisar” var alldeles för stort för att någon lista skall bli aktuell … men en av de mest otippade, för min del, var nog ”Ahlström d.ä.” – alltså Bernth Ahlström (som bl.a. berättade att han i Göteborg, dagen till ära, hade ätit den godaste torsken på mycket länge!). ;)

Försäljningen kan vi inte heller klaga på. Hade inte några som helst förväntningar på denna lilla mässa och är därför mycket positivt överraskad över såväl försäljning som att antalet besökare med bred marginal passerade de hundra. – Bra gjort GNF!  – Vi kommer mer än gärna tillbaka nästa år också! … om vi får …? ;)

Den långfingrade museichefen

För fem månader sedan skrev vi här på Myntbloggen.se om den före detta museichefen som togs på bar gärning när han stal samlarfrimärken på en auktionsvisning i Stockholm. Stölderna hade skett vid flera tillfällen och myntsverige frågade sig naturligtvis hur länge detta pågått och hur omfattande det egentligen var? Kunde även KMK ha drabbats?

Nu möts vi ånyo av feta rubriker. Skall vi blint tro på dessa? – Nja, vi skall nog i varje fall ta dem med en nypa salt. Min erfarenhet av media är nog att de i högsta grad är affärs-drivande – och då kan många gånger sensationella rubriker sälja bättre än sanningar.
Men ”ingen rök utan eld”  brukar man ju också säga … så vi får väl avvakta och se …

När man läser om hur det kan gå till bakom stängda dörrar i museivärlden, får man än mindre förståelse för den vulgärpropaganda mot privat ägande och samlande som vissa arkeologer/museifolk med jämna mellanrum driver emot antikvitets- och mynthandeln.

Har man ingen som helst självkritik? – Lever man i en liten bubbla, helt utan kontakt med omvärlden? Tycker nog det är hög tid för dessa ”övervintrade stalinister” att lyfta blicken från lergropen och inse att våra museum faktiskt är uppbyggda m.h.a. privat samlande!

Så där ja! Det var artikel (blogginlägg) nummer 350! sedan starten den 16 juli 2012. Och 836 illustrationer har det också blivit. Tänk var tiden går fort nu för tiden.

MYNTSNACK – Frågor? & Svar!

På förekommen anledning har jag idag lagt upp en ny sida på Myntbloggen.se …

Har valt att kalla den nya sidan för “MYNTSNACK – Frågor? & Svar!” … och tanken är att man här skall kunna ställa allmänna frågor, diskutera, svara på frågeställningar eller helt enkelt “chatta” om mynt, medaljer, sedlar, polletter och annan numismatik.

Tycker det är både kul och stimulerande när Myntbloggens läsare på olika sätt deltar (interagerar på internetspråk) och därmed gör bloggen bredare och, i mitt tycke, mera intressant. Ställ gärna frågor, lägg er i och tjôta emot!  ;)  – Mångfald är bra!

Kan detta vara något bra, månne …?  – Länken till nya sidan MYNTSNACK – Frågor? & Svar! hittar du längst till höger i vinjetten ovan. – Vi får testa och se … ORDET ÄR FRITT …

Vet inte om det finns några myntsamlare som använder FaceBook, men i så fall kan jag rekommendera denna numismatiska FB-sida. Där lägger vi då och då upp diverse spännande myntlänkar samt ”delar” och ”gillar” sådan som vi tycker förtjänar detta. Titta in och kolla läget, vet ja! ;)

P.S.  Och snälla!! – Kan ni inte passa på att ”gilla sidan” också! – Det måste väl ändå fortfarande finnas fler än åtta!? myntsamlare kvar i Sverige …?  ;)

Kungliga säkerhetsnålar

Om du missade Vetenskapens värld, om blodbadet på Öland på 400-talet, tidigare ikväll, så finns avsnittet nu tillgängligt på Svt Play. Rekommenderas varmt!

- ”Utgrävningar på Öland avslöjar ett svenskt Pompeiji”, skriver man på Svt och fortsätter:
- ”Redan när guldskatten hittades vid den öländska fornborgen Sandbyborg talade man om en arkeologisk sensation. När forskarna nu grävt vidare har de snubblat över spåren av en blodig tragedi. Vem slaktade de förmögna invånarna i borgen och varför har ingen grävt upp dyrgriparna under de 1500 år som gått?

Vid utgrävningarna har man bl.a. hittat fem stycken så kallade fibulor (reliefspännen) från folkvandringstid, daterade till omkring 460-490 e.Kr. Med tanke på dessa fibulors funktion, skulle vi idag kanske kalla dem för säkerhetsnålar? … men mycket exklusiva sådana. – Kungliga!  ;)

På bilden ovan ses den mittersta i sin rätta funktion, medan de två inlagda bilderna (ej skalenliga) föreställer andra fyndexemplar från Sverige. Den mindre i nedre högra hörnet omnämns som ”Ostrogoth style – Northern Germanic, late 5th – early 6th century AD”.

Så vitt jag förstår är de tillverkade av förgyllt silver, där man har anledning att misstänka att guldet i den gyllene förgyllningen kommer ifrån nedsmälta solidi – romerska guldmynt. – Silvret kanske från romerska denarer? Vad vet jag? Hantverksskickligheten och kvalitén på dessa arbeten är kort och gott förbluffande. – Småkungligt!  ;)

Och alla dessa dyrbarheter lämnades tydligen kvar efter den blodiga massakern som arkeologerna beskriver. Skall bli mycket spännande att följa fortsättningen. Programmet innehåller även en del bilder ifrån Kungliga Myntkabinettet i Stockholm, där docenten i arkeologi och runolog vid Uppsala universitet, Svante Fischer, förevisar romerska solidi.

Porten mot väster

Hemkommen från en mycket trevlig helg i kungliga hufvudstaden men ”tjocka släkten”, kan man konstatera att Stockholm har sina poänger; avkoppling, skoskav, god mat & dryck – allt toppat med skrattfest i form av göteborgshumor ala Galenskaparna.  ;)

Idag noterar jag att när vi hade som allra trevligast i lördags, satt Dick Harrison och skrev en artikel med numismatisk anknytning i sin blogg på Svenska Dagbladet. Med blogginlägget Det äldsta Lödöse sällar sig Harrison till skaran av kritiska röster emot Erika Harlitz’ avhandling ”Urbana system och riksbildning i Skandinavien. En studie av Lödöses uppgång och fall ca 1050-1646″  (Göteborgs universitet 2010). Lödöse-kännaren alla kategorier, Rune Ekre, har ganska effektivt sågat avhandlingen redan i Svensk Numismatisk Tidskrift, SNT 8-2011 … och indirekt har jag väl ifrågasatt en del även här på Myntbloggen – om än diskret.  ;)

Under vår första myntmässa, på Sheraton i Göteborg 1988, var Lödöse Museum vänliga nog att låna ut det myntningsunderlag av läder som man fann vid utgrävningarna hösten 1987. Genom dessa sensationella fynd blev Lödöses historia i ett slag minst 50 år äldre.

På ”Myntdagar i Göteborg 1988″ slog vi också två typer av ”Lödöse-brakteater” – med motiv från stadens äldsta kända mynttyp (se bild). När mässan var över donerade vi en av stamparna till Lödöse Museum för att barn, ungdomar och andra besökare skulle kunna få chansen att prova på hur man präglade brakteater (lövtunna silvermynt) på medeltiden. På länkad illustration ses stampen som undertecknad förfärdigat (i föräldrahemmets garage) till höger på bilden.

Nytt norskt myntfynd!

Försöker hänga med vad som händer på myntfronten här hemma och runt om i världen. Internet finns ju även på landsorten och man vill ju hålla sig uppdaterad. Vid dagens myntsurfande noterade jag bl.a. att även ”SNF-bloggaren”, Ingemar Svensson (SNF:s sekreterare), hade uppmärksammat GNF:s förestående 70-årsjubileum! – Det var nog första gången jag läst något om Göteborg där. ;)  KUL!  – Lite variation skadar inte.

Göteborgs Numismatiska Förening (GNF) leder ju för övrigt fortfarande tävlingen om Sveriges vackraste numismatiska medalj.  – Ja, om du frågar mig alltså.  ;)

Gunvor Svensson Lundkvists härliga jubileumsmedalj från 1973 är mycket vacker, charmig – och svårslagen! Vill minnas att upplagan i silver endast är 52 ex. – men man vill ju gärna ha minst två exemplar i alla fall … för då kan man ju visa båda sidor samtidigt.  ;)

Surfade vidare och hamnade i vårt kära broderland i väst, där jag fann Kjetil Kvists trevliga och läsvärda blogg. Kjetil berättar nu senast dels om att kineserna nu också gjort kopior på så pass enkla mynt som den norska jubileums-tvåkronan 1914, dels att man nyligen gjort ett spännande myntfynd i Norge.

Det rör sig om ett medeltida norskt silvermynt av sterlingtyp som är ihopvikt så att endast frånsidan kan studeras. Vikten är 1,163 gram och tittar man noga kan man skönja ett ganska fylligt kors (short cross-typ). På den monterade bilden har konturerna fyllts i med rött för att förtydliga.

Dessvärre är det väldigt svårt att läsa omskriften på myntet. Kjetil Kvist diskuterar om det kan vara slaget för kung Magnus Lagabøte – eller hans son Eirik Magnusson? Kjetil verkar landa i den senare – och jag är nog böjd att hålla med honom.

Man hade ju gärna vilja veta hur andra sidan ser ut … men det är nog tveksamt om någon konservator vågar sig på att försöka räta ut myntet? En möjlig alternativ metod skulle kunna vara att, efter ordentlig rengöring, tillverka en galvanokopia av koppar – och sedan räta ut den istället.  – Fiffigt va?  :)

På bilden t.h. illustreras tre olika typer av Eriks sterlingar. Den som anses äldst är den med omskrifterna ERICVS REX – BENEDICTVS DEVS. Som ni märker saknar den de fembladiga rosorna i korsvinklarna – precis som det nya norska fyndet.

Det är faktiskt inte första gången som dessa och liknande mynttyper avhandlats här på Myntbloggen. Redan i maj skrev jag om en ”Västsvensk penning …?” och ”Edvard I:s nya mynt 1279”. Detta sedan jag läst SNT och fått syn på ett obestämt mynt jag länge haft i min samling. Kanske är det norskt? Kanske är det svenskt? Som så ofta har experterna olika åsikter.

Fyrkfynd i Norrköping

Läser i Norrköpings Tidningar och Folkbladet att man bl.a. hittat två Kristina-kvartsöringar (fyrkar) med årtalet 1634 vid utgrävningar i centrala Norrköping. Även Sveriges Radio och SVT tar upp detta i intervjuer med arkeologkonsulten Åsa Berger, som utför utgrävningarna tillsammans med sin kollega Stefan Gustafsson från Arkeologikonsult.

”Mynten registreras och överförs till Kungl. Myntkabinettet i Stockholm”, säger Åsa till Norrköpings Tidningar.

Just 1634 års 1/4-ören togs ju upp här på Myntbloggen.se bara för några veckor sedan … så det är ju bara att jämföra och se vilken variant man funnit. Årtalet 1634 är för övrigt det mest variantrika av alla Kristinas fyrkar. Men det vet säkert KMK …?

Till vänster två huvudtyper, båda med ”bred liljekrona”, men med årtalet placerat upptill resp. nedtill. Den senare är den ovanligare av de två (och finns med och utan Mm).

Norrköpings Tidningar skriver vidare att:  - ”I gravvalven vilar bland andra generalen Johan Lilliehöök som stred för kung Gustav II Adolf och stupade i Leipzig 1632″ … vilket ger mig möjligheten både att rätta ett litet sakfel – 1642 skall det vara – och dessutom en anledning att visa en medalj!

- Nämligen denna lilla trevliga sak, som den skicklige, ”frilansande”, mynt- och medaljgravören Carl Enhörning (1745-1821) gjorde på uppdrag av Svenska Akademien 1812. Nämnde Johan Lilliehöök till Fårdala (1598-1642) ses där iförd ”spetskantad krage, harnesk och smala mantelveck hopfästa genom en rund knapp på höger axel” (som Hyckert uttrycker det hela). Frånsidan visar ett altare med kung Gustav II Adolfs byst, framför vilken en döende, naken krigare sjunker ner över sin sköld, som jämte hjälmen ligger på marken, samtidigt som svärdet faller ur hans hand … Vilken hjälte!  ;)  Silver Ø 31 mm.

Nej, nu får det vara slutbloggat för idag. Dags att dinera … och sedan försöka hinna med att lägga ut lite nya grejer på eBay och Tradera … hmm … vad skall vi ta …?

Sommartider & fredagsmys!

Nu börjar man så smått att hämta sig från midsommarfirandet … ;) 

I år klarade vi precis av lunchen utomhus … innan det obligatoriska störtregnet kom. Därefter fick vi flytta inomhus – vilket i och för sig fungerade utmärkt tack vare solstrålen Emil, som dagen till ära passade på att fylla 2 månader.

Nu i sommartider duggar aktiviteterna tätt – även här ”ute i skogen”. ;)  I Alingsås Tidning läser vi om en ny utgrävningssäsong ute på Loholmen i sjön Anten, som gnistrar bakom grantopparna när morgonsolen går upp. Greve Gomer-projektet har en egen hemsida där man kan följa utvecklingen. Det är ganska fantastiskt att tänka sig att det på lilla Loholmen har funnits en riddarborg med anknytning till storheter som exv. Heliga Birgitta och Margareta Leijonhufvud.

Och nu till helgen är det dags för Loholmens efterträdare, Gräfsnäs Slottspark, att återigen vara arena för spänning och folkfest. Under lördag och söndag (den 29-30 juni med start kl. 14.30) arrangeras riddar-/tornerspel med Riddarna af Dalaborg på borggården. I år lär man dessutom bjudit in Seoras Wallace från Skottland, som medverkat i en rad välkända filmer som exv. Braveheart, Gladiator och King Arthur.

Som om inte detta skulle vara nog kommer Westgiötha Gustavianer att inta Gräfsnäs under Gräfsnäs slottsspel 2013 helgen den 13-14 juni. Förra året gick det våldsamt till i slottsparken … så vi får väl hoppas på en uppföljning i år.

Nä, nu har jag inte tid att blogga mer. Dags att öppna en pilsner och pipa iväg på pubafton med Kapten Krigge i grannruinen … livemusik och klassisk pubquiz!  :)

Myntfynd – morot för unga!

När en skolklass med åttaåringar i norska Bergen skulle lära sig om odling och vad jorden kan ge, genom att så morötter (gulrøtter) … fick man en oväntad överraskning …

- Plötsligt fann Sverre ett mynt!
- Det står 1771 på den!, ropade han.

Myntet skapade stort interesse bland tredje-klassarna, skriver Bergens Tidende och fortsätter:  - Iveren ble stor da vi fant den nydelige mynten. Den er fra 1771 og er en skilling. Vi syntes dette var så spennende, sier lærer Line Nygard på  Hellen skole. Åtteåringene forteller at de også fant et dyrebein i åkeren. – Kanskje det er fra en dinosaur, lurer en.  ;)

Det står Danmark på mynten, og det er fordi vi da var eid av Danmark, sier Bendik, som går i fjerde klasse og kan sin historie. - Kanskje vi blir rike? lurer en ung pike.

Oavsett om myntfynden görs i trädgården eller i mormors sekretär, verkar det vara objektens höga ålder och/eller potentiella värde som fascinerar. – Det är inte utan att man känner igen sig … – Hur gammalt är ditt äldsta mynt? – Vad är det värt?

Men det är egentligen först när man börjar efterforska ”sina klenoder” som det börjar bli riktigt spännande. Ju mera man lär sig, desto mer spännande blir det. Nyfinkenheten eskalerar – och innan man vet ordet av är man kanske myntsamlare! ;o)

Den aktuella mynttypen ”1 Skilling Danske K.M. 1771” (kopparmynt, vikt 11,69 gram och diameter ca Ø 30 mm) präglades i enorma mängder (nästan 55 miljoner ex. – eller ca 643 ton!) under kung Christian VII av Danmark, åren 1771-1785 (alla med årtalet 1771 – utom en sällsynt ”felprägling” med årtalet 1779). Myntorterna var Köpenhamn och Altona (som då tillhörde Danmark, men efter det Dansk-tyska kriget 1864 tillföll Tyskland) samt norska Kongsberg (1784-85). Mynten från sistnämnda ort är faktiskt (till stor del) slagna på blindmynt (myntämnen – i detta fall myntplåtar) av Falu-koppar som importerats till Norge från myntverket i Avesta i Dalarna!  – Helnordiska mynt alltså!

Även om mynttypen i sig är mycket vanlig tillhör dessa mynt de som samlare länge vänt och vridit lite extra på. Det förekommer nämligen en hel del både roliga och sällsynta varianter. Här är några av de mest eftersökta:

  • Men DANKSE istället för DANSKE
  • Men DANAKE istället för DANSKE
  • Men DNASKE istället för DANSKE
  • Men SKILLIING och M.K. istället för SKILLING och K.M.

Dessutom förekommer variationer i utformningen av åtsidans monogram. Tre av de ansvariga stämpelsnidarna (gravörerna) lär ha hetat Bauert, Lunde och Wolff … men vem av dem som stavade sämst …?  – ja, det är faktiskt mer än jag vet … ;o)

Med detta var skoldagen slut. Tycker vi på kort tid hann med en hel del.  – Historia, geografi, rättstavning, matematik, hemkunskap, arkeologi, osteologi … etc.  ;)

Lödöse, Nylöse & Göteborg

Under dagens myntsurfande hamnade jag i brist på annat på Kungliga Myntkabinettets FaceBook-sida. Där kunde man läsa att:  - ”Lödöse, gammalt handelscentrum som är känt bl.a. för myntning under medeltiden, grävs ut” … och finna en länk till en artikel på SverigesRadio.se med titeln ”Stora delar av handelsstaden Lödöse bevarad”, där arkeologen Christina Rosén intervjuas.
När man läser artikeln framgår det dock snabbt att det inte alls är frågan om myntorten Lödöse, utan om Nya Lödöse – eller Nylöse – d.v.s. Gamlestaden i Göteborg (40 km söder om Lödöse). Med tanke på KMK:s ”faktasidor” på sin webbplats, kunde jag inte låta bli att kommentera.  ;o)

När jag gick vidare till SNT:s (Svensk Numismatisk Tidskrifts) FaceBook-sida var dagens budskap att man på redaktionen tycker att det varit ”lite tunt med numismatik denna månad” … och hänvisar samtidigt till något riktigt, riktigt torrt! – Riksantikvarie-ämbetets Vitalis.  – Märkligt?  – Något roligare borde det väl finnas att länka till?
Kanske har Monica fullt upp med att skriva om Myntbloggen.se till nästa SNT… ;o)

Men i morgon blir det i alla fall roligt! – Åtminstone för de som råkar befinna sig i närheten av Stockholm. Då håller nämligen Svenska Numismatiska Föreningens ordförande sedan sex år tillbaka, Jan-Olof Björk från småländska Växjö, ett föredrag med titeln Svenska Provmynt genom tiderna”. Platsen är Banérgatan 17 och tiden kl. 18.00. Enligt hemsidan bjuder SNF på enklare förtäring.

Förhoppningsvis riggar SNF upp en videokamera och filmar det hela så att alla vi SNF:are som bor för långt från hufvudstaden kan få ta del av ett spännande föredrag via YouTube på föreningens hemsida … och där diskutera detsamma …  ;o)