Sifferminne & Ruinromantik

Sifferminne & Ruinromantik … !?  – Vad får man allt ifrån? HaHa, ja men den rubriken måste man väl i alla fall vara ganska nöjd med …?  😉

Igår skrev jag lite i förbigående (eller ”en passant”, som schackspelarna säger), om att farsan min brukade stoltsera med sitt låga medlems-nummer i Nordstjärnan – som jag hastigt ”skramlade fram” till 1350, från bakhuvudet någonstans. Idag hittade jag en inbunden årgång Samlarnytt 1949 med stadgar, kvitto på medlemsavgiften (5 kr) samt ett brev där föreningen svarar på en förfrågan ang. medlemsmatrikel. Och i Samlarnytt 1949, tredje årgången, nr 4, sidan 76, hittar jag; ”1350. Ottosson, Stig, Köpman, Regementsgatan 40, Östersund. Schackspel o. schackpjäser”.

Samlarbacillen har uppenbarligen gått i arv … men var kommer sifferminnet ifrån? 😉

Ruinromantik verkar hett just nu! Bloggkollegan Kjell ”Gorgon” Holmberg skrev nyligen om Fascinerande Fulingar och på Kungl. Myntkabinettet öppnade igår en ny utställning med titeln Krisen – En resa i globaliseringens ruiner”.

Alla mynt- och medaljsamlare ställs väl inför valet mellan kvalitet och pris. Och alla har olika prioriteringar med sitt samlande. För en del kommer de historiska kopplingarna i första rummet, medan andra sätter det konstnärliga och vackra överst på önskelistan. Skall man generalisera kan man nog säga att medaljsamlarna är mera noga med skick än vad myntsamlarna är. Men naturligtvis finns det undantag.

Blev t.ex. nyligen påmind om en gammal historia av en annan bloggkollega. Minns inte vem som sa det? (någon i ”smålandsgänget”) … men det var adresserat till en välkänd småländsk ”finsmakare” på området svenska kopparmynt i toppskick (inte ”hederligt slitna” dito alltså);  – Men dina mynt har ju aldrig gjort någon nytta!  😉