Sveriges Tre Kronor

Det blev ryska silvermedaljer till ”småkronorna” idag. Guld till favoriterna USA efter 3-1 i tom kasse i slutmiuterna. Tycker jänkarna hade lite flax med (minst!) ett billigt mål. Sverige hängde med bra – så all heder åt Tre Kronors J20-lag. Och grattis till silvret!

Sveriges Tre Kronor (d.v.s. Lilla Riksvapnet) är äldre än hockeylaget. De förekommer redan på Magnus ladulås kontrasigill från år 1275 – då flankerande konungens folkungavapen (götasköld).

På mynten gör de tre kronorna sin debut under Magnus Erikssons tid – omkring år 1340, då ställda i ring (eller triangelformation) på penningarna och lite senare, ca 1370 under Albrekt av Mecklenburg, placerade ”två över en” (oftast lagda på ett kors) på den nyinförda ”högvalören” – örtugen.

Äran för att ha kombinerat ihop folkungavapnet och de tre kronorna i en fyrdelad sköld tillfaller Karl Knutsson Bonde som blev kung år 1448. Det s.k. Stora Riksvapnet var fött.
I den så kallade hjärtskölden (den lilla skölden i mitten) hamnade naturligtvis Bonde-ättens vapen … som sedan har bytts ut varje gång en ny ätt tillträtt tronen. Exv. Vasa-ätten 1521-1654 … eller dagens Bernadotter fr.o.m 1818.

På Karl IX:s praktmynt om 8 Mark 1608 (bilden t.h.) återfinns både Magnus Ladulås vapen från kontra-sigillet 1275 (jämför översta bilden) och den fyrdelade skölden med sveakronor och götalejon – d.v.s. Stora Riksvapnet.

Myntet är onekligen ”ett skarpt inlägg” i striden med Danmark om Sveriges urgamla rätt till trekronorsvapnet. Det har förmodligen ett samband med att Karl IX red sin Eriksgata (som siste kung enligt den gamla landslagen, d.v.s. efter kröningen) anno 1609. Frånsidans latinska inskription lyder i översättning: ”Kungariket Sveriges vapen från Magnus Ladulås tid, svearnas, götarnas konung, vilken regerade år 1277”.
Detta mycket vackra exemplar såldes för övrigt på Antikören auktion 11, 1992, nr 202.

Flera webbaserade artiklar i detta ämne har nyligen publicerats. Passar därför på att tipsa om följande: Dick Harrison, Kjell ”Gorgon” Holmberg och Lennart Castenhag.