Myntfynd – morot för unga!

När en skolklass med åttaåringar i norska Bergen skulle lära sig om odling och vad jorden kan ge, genom att så morötter (gulrøtter) … fick man en oväntad överraskning …

– Plötsligt fann Sverre ett mynt!
– Det står 1771 på den!, ropade han.

Myntet skapade stort interesse bland tredje-klassarna, skriver Bergens Tidende och fortsätter:  – Iveren ble stor da vi fant den nydelige mynten. Den er fra 1771 og er en skilling. Vi syntes dette var så spennende, sier lærer Line Nygard på  Hellen skole. Åtteåringene forteller at de også fant et dyrebein i åkeren. – Kanskje det er fra en dinosaur, lurer en.  😉

Det står Danmark på mynten, og det er fordi vi da var eid av Danmark, sier Bendik, som går i fjerde klasse og kan sin historie. – Kanskje vi blir rike? lurer en ung pike.

Oavsett om myntfynden görs i trädgården eller i mormors sekretär, verkar det vara objektens höga ålder och/eller potentiella värde som fascinerar. – Det är inte utan att man känner igen sig … – Hur gammalt är ditt äldsta mynt? – Vad är det värt?

Men det är egentligen först när man börjar efterforska ”sina klenoder” som det börjar bli riktigt spännande. Ju mera man lär sig, desto mer spännande blir det. Nyfinkenheten eskalerar – och innan man vet ordet av är man kanske myntsamlare! ;o)

Den aktuella mynttypen ”1 Skilling Danske K.M. 1771” (kopparmynt, vikt 11,69 gram och diameter ca Ø 30 mm) präglades i enorma mängder (nästan 55 miljoner ex. – eller ca 643 ton!) under kung Christian VII av Danmark, åren 1771-1785 (alla med årtalet 1771 – utom en sällsynt ”felprägling” med årtalet 1779). Myntorterna var Köpenhamn och Altona (som då tillhörde Danmark, men efter det Dansk-tyska kriget 1864 tillföll Tyskland) samt norska Kongsberg (1784-85). Mynten från sistnämnda ort är faktiskt (till stor del) slagna på blindmynt (myntämnen – i detta fall myntplåtar) av Falu-koppar som importerats till Norge från myntverket i Avesta i Dalarna!  – Helnordiska mynt alltså!

Även om mynttypen i sig är mycket vanlig tillhör dessa mynt de som samlare länge vänt och vridit lite extra på. Det förekommer nämligen en hel del både roliga och sällsynta varianter. Här är några av de mest eftersökta:

  • Men DANKSE istället för DANSKE
  • Men DANAKE istället för DANSKE
  • Men DNASKE istället för DANSKE
  • Men SKILLIING och M.K. istället för SKILLING och K.M.

Dessutom förekommer variationer i utformningen av åtsidans monogram. Tre av de ansvariga stämpelsnidarna (gravörerna) lär ha hetat Bauert, Lunde och Wolff … men vem av dem som stavade sämst …?  – ja, det är faktiskt mer än jag vet … ;o)

Med detta var skoldagen slut. Tycker vi på kort tid hann med en hel del.  – Historia, geografi, rättstavning, matematik, hemkunskap, arkeologi, osteologi … etc.  😉

Künker auktion 232-235

Det är återigen dags för en serie finfina mynt- och medaljauktioner i Tyskland. En ny ”stor hög” av Künkers fantastiska kataloger (3,676 kg) anlände häromdagen. Denna gång hade man dock lyckats packa lite tokigt – fick två ex. av auktion 233, men inget av 234. – Men vem klagar? Kosta gratis! ;o)

Som vanligt finns det massor med spännande numismatik att studera. Har ännu så länge endast hunnit skumma lite på ytan i det digra utbudet … men redan hittat ett antal svåra (riks)dalrar – exv. Sigismund 1594, Karl IX 1603, Karl X Gustav 1654 (2) samt en Karl XI 1676 i original. Dessa plus en del äldre silvermedaljer av exv. Dattler och Karlsteen finner ni i auktion nr 233, som även finns att tillgå genom portalen Sixbid.com. Notera dock att det finns svenska objekt även i de övriga delarna – utöver massor av internationellt material. Här är några snabblänkar till sökningar på ”Schweden”: Künker 232, 233, 234 och 235.

Auktionerna går av stapeln den 17-21 juni i Osnabrück i Tyskland … men det går självfallet minst lika lätt att bjuda via webben.  – Trevlig läsning och lycka till!

SNF:s småländska årsmöte

SNF:s årsmöte 2013: En tyst minut. Wijk ut, Lind in, Göhle upp. Juniorer 5 x 125 kr. Inga övriga frågor. Utdelning av interna belöningar. Tack för kaffet.

Tja, ungefär så skulle man kanske kunna sammanfatta Svenska Numismatiska Föreningens årsmöte i småländska Vetlanda för ett par veckor sedan. I stort som 2012 alltså.

I ovan länkade årsmötesprotokoll (pdf) finns däremot icke en stavelse om eventuella satsningan på ungdomen, återväxtproblemen eller internet – eller ens tankar därom. Tråkigt, men inte på något sätt oväntat. Söker man lite närmare på SNF:s webbplats hittar man dock en, lite försiktigt undangömd, nyhet! – SNF har lyckats övertala vår vän Lennart Castenhag i Dala-Järna att åta sig den mycket stora utmaningen att försöka återuppliva föreningens stendöda hemsida: Numismatik.se!

Det skall bli mycket intressant att följa utvecklingen och se vad styrelsen har för planer och idéer för sin nya internetsatsning. – Fram med kreativiteten nu! – Överraska oss!

Edvard I:s nya mynt 1279

Brukar då och då använda mig av Wikipedia för att få lite uppslag till lämpliga bloggämnen. Idag läste jag detta under ”den 8 maj”…

1319 – Vid den norske kungen Håkon Magnussons död ärvs den norska tronen av hans treårige dotterson Magnus Eriksson, som är son till Håkons dotter Ingeborg och den svenske hertigen Erik Magnusson, som året innan har avlidit i fångenskap på Nyköpingshus. Den 8 juli samma år väljs den treårige Magnus även till kung av Sverige och de båda länderna går därför i personalunion, som varar till 1343. Med Håkon dör den sista ättlingen till den gamla Hårfagreätten, som har innehaft Norges tron i nära 450 år (sedan omkring 872).

Något som inspirerade mig att kika lite närmare på de okända penningarna (se bild t.h.) som Monica Golabiewski Lannby (MGL) skrev om i senaste numret av SNT och som även uppmärksammades här på Myntbloggen.se i förra veckan.

De båda mynten som hittades vid stormansborgen Aranäs sommaren 1999 har tre punkter i vardera korsvinkeln och går därmed tillbaka på den engelske kungen Edvard I:s ”nya myntserie” som introducerades 1279 … och sedan ”efterapades” av efterföljande kungar i drygt 200 år!  – Dessutom imiterades de av olika myntherrar utanför England. Valören var främst penny (även kallad sterling och på svenska, penning), men Edvard I slog även halfpenny, farthing (1/4 penny / penning) och groat (4 pence / penningar).

På bild 2 ses överst till vänster en ursprunglig engelsk penny (sterling) av long cross-typ, slagen för Edvard I i London 1279-1307. Nedanför denna en irländsk penny från Edvard IV, av samma typ men slagen på för litet myntämne (oläslig omskrift) 1473-78. Överst till höger en sterling-imitation från Gelderland i Nederländerna, slagen för greve Renaud av Arnhem (1272-1326). Och nedanför denna en samtida sterlinginspirerad räknepenning utan inskription, präglad i koppar.

Den sista bilden visar den norske kungen Erik Magnussons (Eirik II Magnusson eller Erik Prästhatare) penningar och 1/4-penning, präglade i staden Bergen respektive på borgen Tunsberghus (Tønsberg). Frånsidornas inskriptioner lyder:

  • CIVITAS BERGENSIS
  • CRUX CHRISTI
  • CASTRUM TUNSBERGIS

Typerna påminner om Edvards, men här är det inte frågan om long cross, utan om short cross-typer. Notera även de fembladiga rosorna i korsvinklarna – och jämför med nederst myntet på bild 1.

Frågan om MGL:s ”märkliga kungamynt” (och mitt dito?) hör hemma i ”det store landet i vest”, Norge under Erik Magnusson (eller yngre brodern Håkon/Håkan?), som Henrik Klackenberg tror … eller om vi istället skall söka dess ursprung i halländska Varberg under Eriks brorsdotter, änkehertiginnan Ingeborg Håkansdotter (framlidne hertig Eriks gemål), som professor Kenneth Jonsson tror … ja det får andra försöka bedömma …

Plundringen av Rom 1527

Den 6 maj 1527 intogs och plundrades Rom av upproriska soldater i den tysk-romerska kejsaren Karl V:s arme. Detta innebar ett avgörande i konflikten mellan Karl V och ”The League of Cognac 1526-29” – en allians bestående av Frankrike, Milano, Venedig, Florens och påvedömet.

När jag läste lite på nätet om detta hittade jag bilden ovan, där Karl V sitter på en upphöjd tron, med en örn vid fötterna, omgiven av sina besegrade fiender; Suleiman, påven Clemens VII och Frans I till vänster samt hertigen av Cleves, hertigen av Sachsen och landgreven av Hessen till höger.  – Kan detta månne vara samma motiv som finns på Aelius-medaljen som tidigare avhandlats här på Myntbloggen.se?  – En upphöjd man med en örn vid fötterna framför sex undergivna personer …?

Kan dessa sammanlänkade medaljer ha något samband med plundringen av Rom 1527 …??

Skall de mycket kortlivade romerska kejsarna Otho och Aelius i själva verket vara symboler för den tysk-romerske kejsaren Karl V …??

Kan vi rent av ha med ett utstuderat fall av satir i medaljformat att göra …??

Vilda teorier – ja visst! Tyvärr vet jag alldeles för lite om de historiska skeendena kring detta för att rättvist kunna bedöma saken.

Något som möjligen kunde tala för ”satirteorin” är att den av mig föreslagna konstnären, Leone Leoni (1509-1590), lär ha haft Pietro Aretino (1492-1556) som beskyddare och tillsammans med sin familj varit bosatt hos honom i Venedig på 1530-talet. Om denne Pietro Aretino står bland annat att läsa att han var ”en toskansk författare, poet, dramatiker och satiriker under den italienska renässansens slutskede. Han skrev gycklande komedier som föregick Molière och Dario Fo, verklighetsförankrade berättelser i dialogform långt före realismens litteratur, sexuellt frispråkiga sonetter och ett stort antal litterärt briljanta och kulturhistoriskt värdefulla brev”.  – För övrigt förekommer han själv på en satirisk medalj.

Så där, då har vi ytterligare lite förslag och teorier att bearbeta och resonera kring … ;o)

Västsvensk penning …?

Har ni hämtat er från FriMynt, Valborg och 1:a maj? För egen del känns det nästan som man fått ”en överdos” av mynt och medaljer på sistone. – Men man tröttnar på trädgård och takläggning också  ;o) … så här kommer ett nytt blogginlägg …

I senaste numret av Svensk Numismatisk Tidskrift (SNT) har Olaus Magnus (1490-1557) ord från 1554 – Den urgamla härliga konungaborgen Aranäs i Västergötland – återanvänts som rubrik på en trevlig artikel av Monica ”MGL” Golabiewski Lannby … med underrubriken; – och två märkliga medeltida kungamynt.

De båda omskrivna och illustrerade mynten hittades vid utgrävningar i den medeltida stormansborgen Aranäs, sommaren 1999.
KMK:s dåvarande chef, Henrik Klackenberg, föreslog i den arkeologiska undersöknings-rapporten att mynten var norska 1/4-penningar från tiden 1280-1320. – Utgivna av Erik eller Håkon Magnusson. Senare har professor Kenneth Jonsson uppmärksammat mynten i NNÅ 2000-2002, där han kom fram till i stort sett samma datering, men istället föreslog änkehertiginnan Ingeborg Håkansdotter (framlidne hertig Eriks gemål) som ”myntherre” och Varberg som myntort – ca 1319-1324.

Mycket intressanta – och för mig helt nya – uppgifter som genast föranledde mig att återigen plocka fram min låda med obestämda mynt och medaljer. Efter en del letande fann jag så den lilla slant som jag spontant tyckte mig känna igen i MGL:s artikel (se bild 2).

Motiv, diameter och vikt är i stort desamma som Aranäs-mynten i artikeln (Ø 12 mm, 0,36 gram resp. 0,31 gram). Min lilla penning mäter Ø 12 mm och väger 0,44 gram.
Mitt exemplar har emellertid en något varierande frånsida – med dubbellinjigt kors samt fembladiga rosor i korsvinklarna istället för tre punkter i vardera, som Aranäs-fynden.

Så tack vare MGL:s publicering i SNT kunde ännu ett frågetecken börja rätas ut och jag fick en ledtråd till lösning på ett av mina okända mynt. – Förmodligen västsvenskt (alternativt norskt?) – och inte alls baltiskt, som jag trodde. Både kul och spännande!
För mig steg denna obetydliga lilla slant betydligt i ”värde” efter detta.  – Tackarrrrr!  ;o)

Förhoppningsvis vet Myntbloggens läsekrets mera om detta och kan komplettera våra kunskaper med de senaste rönen inom medeltidsnumismatikens svåra område …?

FriMynt den 27 april 2013

Vill passa på att tacka alla samlar-vänner som hört av sig och mailat mig sina olika ”önskelistor” inför FriMynt 2013. Tyvärr kan man ju bara plocka med sig ett litet urval av lagret – men tack vara era tips hoppas vi det skall bli ”ett bra urval”.

Lite ”gott och blandat” att botanisera bland skall vi väl kunna bjuda på.

Mässan öppnar kl. 11 på lördag och pågår till kl. 18. Utställare och mässarrangör hoppas på lite halvdant väder … för då kommer det mer folk. Förra året lär det ha varit omkring 1.500 besökare … men i år blir det säkert fler … – eller?

Vi ses på FriMynt i Helsingborg!  – Den årliga samlingspunkten för myntsamlare!

En vecka till FriMynt

Så här kunde det se ut på Frölunda Torg för en sisådär 35 år sedan. Då arrangerades s.k. ”samlargator” för mynt- och frimärkssamlare ett antal helger om året. Kompisen Thomas och jag var med på många av dem, både i Frölunda och i Nordstan inne i Göteborg.  – Mina första ”mässor”.

Våren 1982 var Antikören med på FriMynt i Helsingborg för första gången – bara några månader efter att företaget startats. Och nu på lördag är det dags igen. Förr i tiden hölls alltid mässa på lördag-söndag, men sedan några år tillbaka arrangeras den endast på lördagen – vilket räcker utmärkt. Det brukar bli en stressig lördag och man är ganska ”schack matt” efteråt, så som utställare är det rätt skönt att komma hem igen och slippa söndagens alla tittare.
Nu gäller det ”bara” att få med sig ”rätt grejer” till mässan. Vet av erfarenhet att oavsett vad man tar med sig, kommer man få frågor om det som ligger kvar hemma …  ;o)

Antikören KB har samma plats som de senaste åren – på vänster sida mot läktaren till (monter 139-140).  – Titta förbi och tjôta lite, vet ja!  – Och vill Du handla lite också, går det alldeles utmärkt!  – Vi plockar med oss lite ”gott och blandat” så får vi se … ;o)

Välkommen till FriMynt 2013, Idrottens Hus i Helsingborg, den 27 april, kl. 11-18.

Ottossons OTHO-medalj

Idag, den 9 april, har Otto namnsdag – och har så haft sedan 1772 (då Otto-dagen flyttades från den 4 november). Så vad kan passa bättre än att redovisa lite uppdateringar av ”forskningsläget” kring den mystiska OTHO-medaljen (Ø 42 mm), med omskrifterna IMP OTHO CAES AVG P M COS II – MATVRA CELERITAS, som jag skrev om för ett par-tre veckor sedan.

Tack vare ett hett tips från, den uppenbarligen skicklige googlaren, Mikael Runsten här på Myntbloggen, fick jag nys om en för mig okänd medalj över Achille Bocchi med samma frånsida som min Otho-medalj! Achilles Bocchius (1488-1562) var historiker verksam i Bologna och kanske mest känd som författare av emblemboken Symbolicarum quaestionum de Universo genere, 1555.

Bocchi-medaljen (Attwood #1186, översta bilden t.v.) är gjuten och dateras till 1550-talet. Som Attwood påpekar ser åt- och frånsida inte riktigt ut att passa ihop. Åtsidan har en högervänd bröstbild samt omskriften:
ACH. BOCCHIVS. BONONIENSIS. HISTORIÆ. CONDITOR … vilket väl på svenska betyder ungefär; Achille Bocchi, uppbyggare/tecknare/grundare av Bolognas historia.

Nästa steg blev att kontakta Philip Attwood, ”Keeper of Coins and Medals at The British Museum in London” … och författare av referensverket; P. Attwood, Italian medals, c.1530-1600, in British public collections. Sagt och gjort. Iväg med ett e-mail … och redan efter några timmar(!) fick jag svar. Internet är fantastiskt. Det visade sig att Philip Attwood aldrig sett eller hört talas om OTHO – MATVRA CELERITAS-medaljen och därför var mycket tacksam över att få se den. – Vilken tur att jag publicerade den. Philip skriver bland annat så här:

– ”In my catalogue of Italian medals, c.1530-1600, in British public collections (where it appears as no. 1186), I point out that differences in style and size suggest that the reverse does not appear to belong with the obverse, although of course Bocchi had adopted the symbol of moderation for himself. Now seeing the Otho medal, I think it possible that this reverse was created along with the Otho obverse and was then subsequently borrowed by the creator of the Bocchi medal, who perhaps took a cast from an example of the Otho piece”.

Eftersom denna och en del andra renässansmedaljer har en nära koppling till antikens romerska mynt, samt det faktum att ”Otho-medaljen med S-C och soldater”  (nederst på första bilden) av experter tillskrivits Giovanni Cavino (1500-1570) i Padua, var Philip Attwood vänlig nog att vidarbefordra mina frågeställningar till kollegan Richard Abdy … som han presenterar med orden; ”our curator of Roman coins, who will be able to tell us whether the Otho obverse (or indeed obverse and reverse) is known – perhaps the work of Giovanni da Cavino, who was working in Padua at around the same time?”

Det visar sig att även Richard Abdy var tacksam över att ha fått kännedom om denna okända(!) medalj och att han tidigare endast sett åtsidan. Han skriver: ”Many thanks for showing this. Our usual go-to source for Paduans (Klawans* – see attached info sheet) only has the Otho obverse (for the fantasy sestertius type) I’m afraid. The reverse is un-Roman though”.

*  Klawans, Zander H.; Imitations and inventions of Roman coins: Renaissance medals of Julius Caesar and the Roman Empire.

Så då befinner vi oss i läget att en expert på romerska mynt har sett OTHO-åtsidan och experten på italienska renässansmedaljer är förtrogen med MATVRA CELERITAS-frånsidan … men ingen av dem känner till kombinationen. Och hur skulle de kunna göra det? Att Mikael och jag hittat (sidan 445) i boken A Collection of Voyages and Travels, beror ju på att vi hade något att googla på. Annars hade det varit svårt att finna denna kombination. Hur som helst ger uppgifterna i denna bok belägg för att medaljen fanns redan på 1500-talet i det så kallade Amerbach Kabinettet, som idag finns inrymt i Konstmuseet i Basel. (”Amerbach Cabinet”, Kunstmuseum Basel). Det finns t.o.m. ett porträtt av Bonifacius Amerbach (1495-1562), målat i olja av Hans Holbein 1519.

Eftersom jag inte riktigt tycker att Otho-medaljen stämmer överens med det jag sett av Giovanni Cavinos (Giovanni di Bartolommeo dal Cavino eller Giovanni da Cavino) medaljer och sestertie-imitationer, ställde jag ett par djärva frågor till Philip Attwood strax före påsk:  – ”About the Otho-medal … what would you say if I suggested Leone Leoni (1509–1590) …?? It seems that the thin traces of helplines around the legends, can be found on almost all of his medals? Could perhaps Charles V, Duchy of Milan, have ordered a medal over emperor Otho (earlier governor of Lusitania) …??
– Otho > Lusitania (Extremadura) > Aquileia, Brixellum, Cremona …
– Charles V of Spain > Duchy of Milan >  Monastery of Yuste (Extremadura)”.

Har ännu inte fått något svar ang. detta … han kanske fortfarande är i chock …?  ;o)

Medaljkonstnären Giovanni Cavino (1500-1570) producerade tillsammans med (eller på uppdrag av?) historikern och numismatikern Alessandro Bassiano, ett stort antal präglade samlarkopior och fantasipräglingar (s.k. paduaner eller Paduans) av romerska sestertier (stora bronsmynt). På Bibliothèque Nationale i Paris lär det finnas inte mindre än 122 st. bevarade stampar som påstås ha använts till denna produktion.

På bilden här till vänster ses en medalj med dubbelporträtt av Bassiano och Cavino (Ø 36 mm), samt en präglad kopia av en sestertius (i ungefär samma storlek) från kejsar Caligula (37-41 e.Kr.). Nederst en av Cavino-stamparna (kejsar Aelius eller Lucius Aelius).

Cavinos paduaner är idag mycket sällsynta i originalpräglingar – men desto vanligare i senare avgjutningar. Nästan allt man ser till salu inom denna genre är avgjutningar av högst skiftande kvalitet. – Allt ifrån charmigt slitna gamla kopior till klumpiga turistkopior. Fenomenet med avgjutningar gäller i princip lejonparten av alla renässansmedaljer – gjutna som präglade. Original är extremt sällsynta och ofta rent museala. Inget större problem om man är medveten om saken … och att prisskillnaderna är enorma på original och kopior.

Ovan en uppsättning av ”de tolv kejsarna” (The Twelve Caesars) i form av avgjutningar av Cavinos präglade ”medaljer” (sestertie-imitationer). Storlek ca Ø 33-36 mm. Cavinos Otho-sestertius/-medalj är nr 8 ovan och ser ut så här när den lösgjorts ut gjutformen.

Avslutningsvis har jag hittat en medalj som ser ut att ha vissa ”släktdrag” med de båda Otho-medaljerna med ”MATVRA CELERITAS” resp. ”S-C och soldater” på frånsidan (se bild 2 längst ner). Det rör sig om en liten (Ø 33 mm) ”fantasi-sestertie” över kejsar Aelius (jämför Cavino-stampen ovan). Både stilen och frånsides motivet påminner om de omskrivna Otho-medaljerna … och en detalj som mantel är i det närmaste identisk. Notabelt är också att ”min Otho” har spår av hjälplinjer kring båda sidors omskrifter … medan ”Otho – SC” och ”Aelius – SC” har en betydligt mindre frånsida – med pärlkant.

Det finns alltså en del som talar för att medaljen med IMP OTHO CAES AVG P M COS II – MATVRA CELERITAS är ett original … som sedan på olika sätt kopplats ihop med andra medaljer. Frågan är bara VEM som kan vara upphovsman till dessa …?

Tips & idéer mottages tacksamt. Gärna under kommentarer – så får flera ta del av dem.

Skärtorsdagen – Maundy Money

– ”Idag är det skärtorsdag, en dag som i vissa länder, dessvärre inte i Sverige, räknas som arbetsfri helgdag. Men vad betyder egentligen skärtorsdag?” … ja, så lyder dagens frågeställning på Dick Harrisons Historieblogg. Där diskuteras bl.a. begreppet Maundy Thursday … något som myntsamlaren naturligtvis genast associerar med Maundy Money … och de små myntset (uppsättningar) av ”miniatyrmynt” av silver i valörerna 1 penny samt 2, 3 och 4 pence, som utgavs i England fr.o.m. 1662 …

… och faktiskt utges än idag! The Royal Mint har t.o.m. en speciell webbsida där man kan läsa med om denna gamla fina tradition.

Kungliga Maundy, som företeelsen kallas, är en gammal ceremoni som har sitt ursprung i det bud Kristus gav efter att ha tvätt sina lärjungars fötter dagen före långfredagen.

Så här berättas det på The Royal Mint:
– ”It seems to have been the custom as early as the thirteenth century for members of the royal family to take part in Maundy ceremonies, to distribute money and gifts, and to recall Christ’s simple act of humility by washing the feet of the poor. Henry IV began the practice of relating the number of recipients of gifts to the sovereign’s age, and as it became the custom of the sovereign to perform the ceremony, the event became known as the Royal Maundy”.

Innan man, under Karl II:s regering började prägla speciella Maundy-mynt, fanns redan under dynastierna Tudor och Stuart, en tradition att ge bort reguljära ”silver pennies” på Maundy Thursday, d.v.s. skärtorsdagen. År 1662 slogs en odaterad Maundy-serie, men från och med 1670 präglas varje år daterade uppsättningar om fyra små silvermynt i valörerna fourpenny, threepenny, twopenny och enpenny.  – Ett stort samlarområde.

Maundy-mynten är t.o.m. så välkända att de hamnat på mynt! På ett 10-dollarsmynt från Eastern Caribbean States 2003, utgivet med anledning av 50-årsminnet av drottning Elisabeth II:s kröning 1953, avbildas nämligen en Maundy-serie 2003.  – Mynt på mynt, så att säga … kanske ett spännande samlarområde i sig …?