Kategoriarkiv: Svenska Mynt

Augusti – skördemånad

Publicerat av
4

Idag skriver vi den 1 augusti 2012. Att månaden augusti fått sitt namn efter kejsar Augustus (63 f.Kr. – 14 e.Kr.) känner väl de flesta till – liksom att juli kommer av Julius Caesar (100-44 f.Kr.). Men trots detta blir det inget bloggande om romerska mynt idag. Jag har istället letat fram och fotograferat ett par s.k. kalenderdosor – eller almanacksdosor – med texten ”RUNSTAFWEN FÖRSWENSKAD 1787. 4/1” på ena sidan och ”EN BESTÄNDIG ALMANACH. C: NORMAN.” på en andra.

En och annan myntsamlare reagerar kanske på C. Norman … var det inte han som var gravör i Avesta och bl.a. graverade de s.k. Avesta-kopekerna? Jo visst! Men Carl Norman (1729-1798) var inte bara myntgravör (eisensnidare) vid Avesta myntverk åren 1777-1790, han var även krongjutarmästare vid Bjurfors mässingsbruk.

Normans kalenderdosor har två horisontella bokstavsrader för varje månad. På den översta av dessa finns bokstäverna A till G upprepade 52 gånger, d.v.s. lika många gånger som året har veckor. Den siste december markeras av ytterligare ett A och vi har då 365 dagar. Bokstäverna i övre raden symboliserar alltså veckodagarna och kalendern ”är beständig” genom att man för varje år hade en s.k. söndagsbokstav. År 2012 inleddes med en söndag och då blir årets söndagsbokstav ett A. De övriga, B-G, står då för måndag till lördag. Vid den 1 augusti kan vi se att det står ett C = tisdag, men idag är det ju onsdag!? Detta beror helt enkelt på att det är skottår i år. Vi får helt sonkia lägga till en dag (den 29 februari) – och då stämmer det!

Den nedre bokstavsraden är s.k. gyllental och visar på vilka dagar det är nymåne. Detta bygger på den 19-åriga måncykeln och markeras med 19 bokstäver. Gyllentalsbokstäverna A till T (I=J) representerar år 1 till 19 i gyllentalslängden. Årets gyllental är 18 och gyllentalsbokstaven är således ett S … vilket skulle betyda att vi får nymåne den 16 augusti + en dag för skottåret = 17 augusti. De figurer som finns på dessa tobaksdosor är dels hämtade från gamla runstavar och dels helt nya figurer till glorifierande av den gustavianska regimen. Kungaspiran öven den 19 augusti symboliserar t.ex. Gustav III:s revolution 1772.

De äldsta kalenderdosorna av denna typ är de som saknar årtal. De är tillverkade från omkring 1776 och framåt och har FÖRSWÄNSKAD stavat med Ä. Präglingsverktygen till dessa är tillverkade av Norman. De vanligaste dosorna har ”årtalet” 1787 och signaturen C:NORMAN. Av dessa finns dels de med raka 7:or (= C. Norman, tillverkade först vid Bjurfors och sedan vid Skultuna), dels de med svängda 7:or (= A. Salmson, tillverkade vid Skultuna 1852-1918, med nytt präglingsverktyg efter att det äldre gått sönder). Dessutom finns dosor med C:NORMAN 1794 samt G:HEDENSTRÖM 1802, 1812 och W:HEDENSTRÖM 1827. Av Skultuna-dosorna finns även en sällsynt modell med spegelrum, omnämnda tidigast 1841. På bilden ovan ses två sådana – tillverkade med de präglingsverktyg som Axel Salmson graverade för Skultuna Bruk år 1852.

Axel Salmson (1807-1876) var inte i första hand gravör, utan litograf, men då både hans far (Sem Salmson) och bror (Johan Salmson) var gravörer hade han säkert en hel del kännedom också om detta gebit. Hans syster (Rebecka Johanna Salmson) var för övrigt gift med mynt- och medaljgravören Ludvig Person Lundgren och mor till de skickliga gravörerna Lea Ahlborn och Pehr Henrik Lundgren. Bland Axel Salmsons medaljer kan nämnas Lars Kagg 1853 och Fabian Wrede 1854. Både utgivna av Svenska akademien. Johan Salmson (1799-1859) har bl.a. graverat en lysande medalj över Gudmund Göran Adlerbert 1821 och en över Carl De Geer 1823. Dessutom har han gjort flera fina medaljer till Durands medaljserie över ryktbara män, graverade i Paris på 1820-talet – exv. Gustav Vasa 1826.

P.S.  Under dagens research upptäckte jag något jag inte tidigare visste om. Nämligen att det är Johan Salmson som utfört väggreliefen/skölden ”Tors strid med jättarna” som hänger i vårt kök. Med denna vann han dessutom pris vid den av Götiska Förbundet utlysta konsttävlingen 1818. Man lär så länge man lever.

Road trip i Västergötland

Publicerat av
Svara

Igår blev det inget bloggande. Visst är det kul med numismatik, men det finns ju annat i livet också. Igår firades istället sjuårig bröllopsdag – med en liten ”road trip” runt norra Västergötland. Hantverk, historia och antikaffärer är givna stopp när vi är ute och bilar.

Så mycket mynt blev det kanske inte denna gång men i Husaby fick vi i alla fall en liten anknytning till ämnet genom några moderna myntoffer i Husaby källa, där Olof Skötkonung (ca 975-1022) en gång i tiden skall ha döpts om vi får tro legenden. Att han var vår förste myntherre (omkring år 995) är det emellertid inget snack om.

Även Husaby kyrka och Biskopsborgen vid Husaby förärades ett besök innan färden gick vidare genom Kinnekulles många sevärdheter till dagens mål; Norrqvarns Kvarn i Lyrestad vid Göta Kanal. Ett mycket trevligt ställe med fina miljöer och god mat. En fräsch räkmacka sitter ju aldrig fel och abborren var kanon!

 

Gävlekopior från 1970-talet

Publicerat av
Svara

Eftersom det just nu ligger en s.k. Gävlekopia av Gustav II Adolfs riksdaler 1617 ute på Tradera (beskriven som ”stor silvermedalj”), kan det kanske vara på sin plats att, återigen, höja ett varningens finger för dessa vanligt förekommande förfalskningar.

De är egentligen ganska lätta att avslöja. – Åtminstone om man är lite insatt i äldre tiders tillverkningsteknik. Samtliga förfalskningar är gjorda efter samma exemplar av 1617 års riksdaler. Förfalskaren har inte bara kopierat stampklumparna på sitt mynt, utan även exemplarspecifika detaljer som exv. Frälsarens trippelpräglade hand och en mängd karakteristiska repor och hack. Han har helt enkelt satt sitt ”fingeravtryck” på kopiorna. I ”original” har alla dessa förfalskningar cirkelrund plants och nämnda kännetecken, men det förekommer även exemplar med bearbetad rand och uppgraverade fält. Allt tillkommet för att försöka lura myntsamlare. Trist.

De övriga mynten i denna serie av myntkopior är:

  • Karl XII. 4 Mark 1700
  • Adolf Fredrik. 1 Riksdaler 1769
  • Gustav III. 1 Riksdaler 1777
  • Oskar I. 4 Riksdaler Riksmynt 1856
  • Karl XV. 4 Riksdaler Riksmynt 1863

 

Numismatik på Historiebloggen!

Publicerat av
Svara

Har följt Historiebloggen av Dick Harrison på SvD.se en tid och måste säga att jag är mäkta imponerad över Dick Harrisons arbetsmoral. Att dagligen!! leverera intressanta och spännande blogginlägg och dessutom med mycket bra variation, är kort och gott; IMPONERANDE! Respekt! Dick regerar! – som ungdomarna säger. ;o)  Idag skriver Harrisons om ”Karl XI och Lönsboda”. Och eftersom det smugit sig in lite numismatik i historieskrivandet, kan det ju vara lägligt att spinna vidare på detta i dagens myntblogg.

Som göteborgare av födsel och ohejdad vana har man ju rent allmänt lite svårt att förstå skåningarnas långsinthet gentemot Karl XI. För vad skiljer egentligen honom från dåtidens andra danska och svenska krigarkungar? Här var ju t.ex. inte Christian IV så populär på sin tid, efter att ha bränt Karl IX:s Göteborg på Hisingen 1611 och sedan härjat, plundrat och skövlat västsverige samt intagit Älvsborgs slott året därpå. Här ser vi ju Gustav II Adolf och hans efterföljare som något positivt. Efter frederna i Knäred 1613, Brömsebro 1645 och Roskilde 1658 fick vi äntligen tyst på dansken. Ja, ja, han var väl här en sväng i slutet av 1700-talet också, men det var väl mest ett teaterkrig.

Vad är ett ”giltigt betalningsmedel”?  Och kan man välja vilka mynt och sedlar man vill ta emot? Tja, visst kan man det. Pengars värde är beroende av två saker;  1) att någon (exv. Sveriges Riksbank) garanterar dess värde OCH!  2) att det stora flertalet (vi som använder pengar) tror på och accepterar denna garanti. Men om våra affärsbanker väljer att INTE ta emot exv. minnesmynt eller tvåkronor, trots Riksbankens garantier, kan ju vi göra likadant. Fortsätter bankerna att ”vägra kontanter” (kreditmynt), får vi väl i förlängningen återgå till traditionella värdemynt – eller byteshandel?

Förr i tiden fordrades det ett ädelmetallinnehåll i pengarna för att de skulle godtas som betalningsmedel. Vanligt var dock att en ”myntarlön” på omkring 10% eller så accepterades p.g.a. tillverkningskostnaderna. På lägre valörer, skiljemynt, kunde man av praktiska skäl nöja sig med en större skillnad gentemot metallvärdet, men man behövde å andra sidan inte acceptera några större summor i dessa myntslag. Och när myndigheterna försökte prångla ut för dåliga mynt . . . ja, då sjönk genast kursen på dessa genom principen tillgång och efterfrågan. Folk var inte dumma och föredrog naturligtvis fullödiga mynt (värdemynt) framför undermåliga (kreditmynt). Idag går sedelpressarna varma jorden runt och ingen verkar längre veta – eller ens bry sig – om det verkligen finns täckning för det som utlovas – eller inte. Vi har vant oss vid kredit-mynt och helt glömt bort vad värdemynt är för något.

Sedan var ju Karl XI (född och död på Stockholm slott 1655/1697) inte bara krigarkung. Han var ju numismatiker också. – Eller åtminstone myntsamlare! Vi vet att Karl XI på 1690-talet dels köpte en samling romerska mynt och dels att han återköpte de i Belgien av drotting Kristnia pantsatta mynt- och medaljsamlingarna. När dessa samlingar skulle ordnas fick kungen hjälp av bl.a. Elias Brenner och Nils Keder, men han ville gärna vara med själv också. Han var uppenbarligen intresserad av såväl gamla mynt som modern medaljkonst. Han besökte ofta mynt- och medaljgravören Arvid Karlstens ateljé – både som modell och som konstintresserad. Omkring 1680 beställde kungen en medalj över sina föräldrar, Karl X Gustav och drottning Hedvig Eleonora, av Karlsteen. Och ett par år senade ytterligare en över sin fars föregångare, Kristina och Gustav II Adolf.

Mera om Arvid Karlsteens medaljer och hans tid finns att läsa i den utmärkta boken (refuserad avhandling) ”Arvid Karlsteen – Hans liv och verk” av Stig Stenström, 1945.

Personligen är jag inte så road av sedlar, men för den som vill fördjupa sig i den omskrivna ”femhundringen med Kalle 11” kan jag rekommendera följande två länkar: En sedelentusiast och riktig kalenderbitare samt Riksbankens webbsida.

Krigsskeppet Mars 1563-1564

Publicerat av
Svara

På Sveriges Radios webb kan vi läsa om krigsskeppet Mars som exploderade utanför Öland sommaren 1564 och att man nu hittat 450 år gamla mynt på vraket. Det rapporteras att dykarna bland annat hittat en silverdaler från Erik XIV slagen i Stockholm 1563. Denna skall nu skall skickas iväg för konservering (läs: rengöring).

Erik XIV:s dalrar 1561-1568 är de första svenska mynten som visar riksvapnet omgivet av en ordenskedja – Salvatororden. Det första årtalet är det klart vanligaste och känt i ett 20-tal varianter – samtliga graverade av Erik Olofsson. Av 1562 års dalrar finns två ”stiltyper” (Antell 504 och 505/506). Den förstnämnda är graverad av Erik Olofsson och den senare av en från Prag hitkallad gravör vid namn Mikael Hoenauer (Hohenawer). Bortsett ifrån två mynt, 16 öre klipping 1563 typ I och 1 mark 1563 – Ant. 535 (ej 536-537), verkar samtliga Erik XIV:s mynt fr.o.m. 1563 vara graverade av Mikael Hoenauer.

Som framgår av första länken ovan klarade sig befälhavaren på Mars, amiralen Jakob Bagge (1502-1577), undan med blotta förskräckelsen när skeppet exploderade den 31 maj 1564. Ganska precis ett år tidigare hade han vunnit sin karriärs mest lysande seger genom sjöstriden mot danskarna vid Bornholm sommaren 1563. Denna händelse uppmärksammades ett kvarts millenium senare då Svenska Akademien 1819 utgav en medalj över Jakob Bagge – graverad av Gustav Adolf Enegren.

Se där ja, då fick man in både mynt och medaljer bland de arkeologiska nyheterna. Numismatiken återfinns lite överallt – även om den är okänd för de flesta.

Tro det eller ej – men idag skiner faktiskt solen! Fantastiskt! Dags att lämna datorn en stund och bege sig ut i det vackra vädret.