Kategoriarkiv: Historia

Västsvensk penning …?

Publicerat av
Svara

Har ni hämtat er från FriMynt, Valborg och 1:a maj? För egen del känns det nästan som man fått ”en överdos” av mynt och medaljer på sistone. – Men man tröttnar på trädgård och takläggning också  ;o) … så här kommer ett nytt blogginlägg …

I senaste numret av Svensk Numismatisk Tidskrift (SNT) har Olaus Magnus (1490-1557) ord från 1554 – ”Den urgamla härliga konungaborgen Aranäs i Västergötland” – återanvänts som rubrik på en trevlig artikel av Monica ”MGL” Golabiewski Lannby … med underrubriken; – och två märkliga medeltida kungamynt.

De båda omskrivna och illustrerade mynten hittades vid utgrävningar i den medeltida stormansborgen Aranäs, sommaren 1999.
KMK:s dåvarande chef, Henrik Klackenberg, föreslog i den arkeologiska undersöknings-rapporten att mynten var norska 1/4-penningar från tiden 1280-1320. – Utgivna av Erik eller Håkon Magnusson. Senare har professor Kenneth Jonsson uppmärksammat mynten i NNÅ 2000-2002, där han kom fram till i stort sett samma datering, men istället föreslog änkehertiginnan Ingeborg Håkansdotter (framlidne hertig Eriks gemål) som ”myntherre” och Varberg som myntort – ca 1319-1324.

Mycket intressanta – och för mig helt nya – uppgifter som genast föranledde mig att återigen plocka fram min låda med obestämda mynt och medaljer. Efter en del letande fann jag så den lilla slant som jag spontant tyckte mig känna igen i MGL:s artikel (se bild 2).

Motiv, diameter och vikt är i stort desamma som Aranäs-mynten i artikeln (Ø 12 mm, 0,36 gram resp. 0,31 gram). Min lilla penning mäter Ø 12 mm och väger 0,44 gram.
Mitt exemplar har emellertid en något varierande frånsida – med dubbellinjigt kors samt fembladiga rosor i korsvinklarna istället för tre punkter i vardera, som Aranäs-fynden.

Så tack vare MGL:s publicering i SNT kunde ännu ett frågetecken börja rätas ut och jag fick en ledtråd till lösning på ett av mina okända mynt. – Förmodligen västsvenskt (alternativt norskt?) – och inte alls baltiskt, som jag trodde. Både kul och spännande!
För mig steg denna obetydliga lilla slant betydligt i ”värde” efter detta.  – Tackarrrrr!  ;o)

Förhoppningsvis vet Myntbloggens läsekrets mera om detta och kan komplettera våra kunskaper med de senaste rönen inom medeltidsnumismatikens svåra område …?

Vega & Nordenskiöld

Publicerat av
Svara

Dagens namnsdagsbarn är Vega. Kvinnonamn av arabiskt ursprung, identiskt med stjärnan Vega i stjärnbilden Lyran. I Sverige mest känt som namnet på Nordenskiölds fartyg under den så kallade Vegaexpeditionen 1878-1880, då Nordostpassagen upptäcktes.

Adolf Erik Nordenskiöld (1832-1901) var en mångsidig man, född i Helsingfors, friherre, geolog, mineralog, polarfarare, upptäcktsresande och ledamot av såväl Svenska Akademien som Sveriges Riksdag. A. E. Nordeskiöld förekommer på flera svenska medaljer, bland annat den ovan illustrerade, som är formgiven av skulptören Elsie Dahlberg (1916-2005). Medaljen utgavs av Svenska medaljgillet 1980 och är en rejäl sak som mäter hela Ø 70 mm och i brons väger 255 gram.

Annars är den allra vanligaste medaljen över Nordensköld, den som utkom efter hemkomsten från Vegaexpeditionen 1880. Medaljen planerades och graverades redan året innan, då ryktet om bragden spreds över världen. Präglingen skedde hos Petterssons Knapp-makeri i Stockholm och stamparna graverades av den skicklige mynt- och medaljgravören Adolf Lindberg (1839-1916). Denna lilla medalj (jetong – Ø 27 mm, 9,75 gram) såldes i stora mängder under Nordenskiölds mottagande i Stockholm 1880. Det är idag betydligt svårare att finna en välbevarad originalask, än själva medaljen.

Ny bok om Ädelforsdukater

Publicerat av
Svara

Läser på Kjell Holmbergs blogg att den mycket kunnige numismatikern och mynthandlaren Bengt Hemmingsson författat en ny småskrift som utges av Numismatiska Klubben i Uppsala lagom till årets FriMynt. – Kanske ett liknande tilltag som undertecknad gjorde till FriMynt 1991?

Hemmingssons skrift bär titeln ”Dukater av guld från Ädelfors” och kan inhandlas på FriMynt, vid NKU:s sammankomster eller genom beställning via föreningens hemsida. Priset är blott 75 kr + eventuell frakt.

På bilden ovan en s.k. ädelforsdukat från kung Gustav III:s dagar. Den är präglad i Stockholm år 1771 av guld från gruvan i Ädelfors i Småland (vapenskölden kl. 6).
Just detta exemplar kommer från Antikören auktion 17, 1995, nr 229 … och hade dessförinnan sålts på Spink & Son i London, auction 94, lot #563, 1992.

Guld, silver och papper …

Publicerat av
Svara

Idag föll ”världsmarknadspriserna” på ädelmetallerna GULD (i pappersform) med 8% och SILVER (i pappersform) med 12% – så vitt jag vet … något helt unikt!?

Hur ett sådant extremt prisfall kan ske på så kort tid och vad det bero på, verkar experterna emellertid lite olika förklaringar till. På Svenska Dagbladet (SvD) ger man lite bakgrundsfakta till den märkliga ädelmetallhandeln med papper:

– ”De som köper en guldfutures behöver bara betala in en del av kontraktets värde på det konto som används för att handla med. På svenska kallas det marginalsäkerhet, på engelska bara margin. Säkerheten ska täcka eventuella förluster när framtidskontrakt säljs vidare. När guldpriset faller måste kontot fyllas på”.

Man kan ju tro att guld är guld och silver är silver … men så är det alltså inte alls. Samma dag som värdet på guld och silver i pappersformat faller som en sten … verkar det som efterfrågan på fysiskt guld och silver skjuter i höjden med sådan fart att vissa ädelmetallhandlare säljer slut på sina lager …  – Visst är det märkligt!?

På företaget Liberty Silver AB i Limhamn har man ett forum där det diskuteras runt detta. Även på sajten Ädelmetallforum.se diskuteras det.

Ser fram emot att läsa facit inom kort … ;o)

För den som är road av ett riktigt högt ”silverpris” kan jag rekommendera denna rara brakteat … med ett ”kilopris” på +500 miljoner kr. 😉

KNUT ERIKSSON (1167-1196).
Lödöse. 1 Penning (Brakteat) ca 1175-1185.
Stolt spatserande lejon åt höger, inom slät ring.
0,12 g. LL. XII:A:2-var. UNIK.

Typen = XR, denna stämpelvariant = UNIK! 
Jämför MISAB 1:20, då »den vanliga« såldes för 32.062 kr.

Detta unika exemplar kommer från en gammal samling och har enligt uppgift hittats vid Grankullestigen, Änggården, Göteborg, Västergötland. I referensverket ”LL 1970” inkluderar Lagerqvist denna mycket rara typ i Thordemans grupp VI:1 (1936), illustrerad med de båda mindre typerna »stående, tillbakablickande lejon« och dito »barbariserad imitation« (= samtida förfalskning – som bägge finns både vänster- och hörgervända), och kallar det hela för LL-grupp XII.

Lagerqvist för dem alla till Knut Eriksson (1167-1196), medan Jonsson i NM XL (1995) föreslår Sverker Karlsson (1196-1208). Något som spontant känns märkligt med hänsynt till motivvalet. Även Jonssons spekulationer ang. utmyntningsmängden ter sig tveksam. Är typindelning (och äkthetsbedömningen av imitationerna!!) fel, faller det hela platt. Vi skulle istället vilja föreslå Knut Eriksson för LL 2 och Erik Knutsson för LL 1a och 3 (samt imitationerna). Vetskapen om Knut Erikssons handelsavtal med Henrik Lejonet i Lübeck 1174-80 (omnämnt av Birger Jarl 1252) och avtalet med kung Henrik II av England 1185 (bl.a. om befrämjad handel på Lödöse) gör att man allvarligt måste överväga kronologin för LL XII:2 (inspirerad av Henrik Lejonet?) och LL XI:1a och 2 (efter Henrik II:s mynt). LL XI:1b f.ö. en 1700-talskopia och LL 3 en samtida imitation (förfalskning). Vi håller LL XII:2 för den äldre av dem – ca 1175-85.

Skärtorsdagen – Maundy Money

Publicerat av
Svara

– ”Idag är det skärtorsdag, en dag som i vissa länder, dessvärre inte i Sverige, räknas som arbetsfri helgdag. Men vad betyder egentligen skärtorsdag?” … ja, så lyder dagens frågeställning på Dick Harrisons Historieblogg. Där diskuteras bl.a. begreppet Maundy Thursday … något som myntsamlaren naturligtvis genast associerar med Maundy Money … och de små myntset (uppsättningar) av ”miniatyrmynt” av silver i valörerna 1 penny samt 2, 3 och 4 pence, som utgavs i England fr.o.m. 1662 …

… och faktiskt utges än idag! The Royal Mint har t.o.m. en speciell webbsida där man kan läsa med om denna gamla fina tradition.

Kungliga Maundy, som företeelsen kallas, är en gammal ceremoni som har sitt ursprung i det bud Kristus gav efter att ha tvätt sina lärjungars fötter dagen före långfredagen.

Så här berättas det på The Royal Mint:
– ”It seems to have been the custom as early as the thirteenth century for members of the royal family to take part in Maundy ceremonies, to distribute money and gifts, and to recall Christ’s simple act of humility by washing the feet of the poor. Henry IV began the practice of relating the number of recipients of gifts to the sovereign’s age, and as it became the custom of the sovereign to perform the ceremony, the event became known as the Royal Maundy”.

Innan man, under Karl II:s regering började prägla speciella Maundy-mynt, fanns redan under dynastierna Tudor och Stuart, en tradition att ge bort reguljära ”silver pennies” på Maundy Thursday, d.v.s. skärtorsdagen. År 1662 slogs en odaterad Maundy-serie, men från och med 1670 präglas varje år daterade uppsättningar om fyra små silvermynt i valörerna fourpenny, threepenny, twopenny och enpenny.  – Ett stort samlarområde.

Maundy-mynten är t.o.m. så välkända att de hamnat på mynt! På ett 10-dollarsmynt från Eastern Caribbean States 2003, utgivet med anledning av 50-årsminnet av drottning Elisabeth II:s kröning 1953, avbildas nämligen en Maundy-serie 2003.  – Mynt på mynt, så att säga … kanske ett spännande samlarområde i sig …?

Carl XVI Gustaf 1973-2013

Publicerat av
6

I år firar kung Carl XVI Gustaf
40-årsjubileum som statschef. Närmare bestämt den 15 september. Igår meddelade Sveriges Riksbank att man uppmärksammar detta genom att utge en specialdesignad enkrona 2013, dock tidigast i november. Riksbanksfullmäktige har som motiv valt ett förslag av den flitigt anlitade Ernst Nordin. Frånsidesmotivet visar kungens monogram ”krönt” av valspråket FÖR SVERIGE I TIDEN samt däröver en jättelik kunglig krona.

I de kvarvarande utrymmena har man ”klämt in” 1 krona – S / SI på ömse sidor om kronan och 1973 – 2013 på ömse sidor om monogramet, samt SVERIGES KONUNG I 40 ÅR längs myntets nedre kant. Åtsidan (eller ”framsidan”, som Riksbanken säger) uppges få oförändrat utseende – d.v.s. 2001 års form. Någon reguljär enkrona kommer inte att utges under 2013, utan jubileumspengen blir årets krona.

Riksbanken skriver:  – ”Mynten kommer ut tidigast under november 2013 eftersom utgivningen av bruksmynt styrs av efterfrågan i samhället. Därför kan det dröja innan mynten kommer ut i cirkulation”.

Förhoppningsvis skall de väl ändå hinna komma ut innan den nya myntserien, med både en tvåkrona(!) och den lite komiska valören ”1 ENKRONA”, lanseras år 2015 …

Nå?  – Vad tycker ni om jubileumskronan och dess formgivning …?

Personligen tycker jag nog inte att den ”sprudlar av nyskapande” direkt … utan mera att den är ganska ”plottrig”.  – Inte ”överlastad” som en barockmedalj … men … plottrig!

De första mynten i Sverige

Publicerat av
Svara

Tro det eller ej, men i måndags utkom ”en ny tidskrift” om mynt … Roman Denarii. Denna utges av Numismatiska Forskningsgruppen (NFG), som finansieras av forne storsamlaren Gunnar Ekströms Stiftelse för numismatisk forskning. ”Tidskriften finns endast tillgänglig i pdf-format och avsikten med denna serie är att publicera denar-fynden i Sverige. Varje nummer kommer att omfatta en eller flera skatter eller lösfynd”, skriver man på sin hemsida och premiärnumret finns här (PDF 3,65 MB).

I första numret illustreras 50 stycken romerska denarer (denarius/denarii) som är funna ”i svensk jord”, d.v.s. inom Sveriges nuvarande gränser. Samtliga funna på Gotland – och samtliga mycket, mycket hårt slitna. En av dem anges vara en s.k. barbarisk imitation, som vi tidigare haft uppe här på Myntbloggen.se.

Tidsmässigt spänner de omskrivna silvermynten från kejsar Nero till Commodus, d.v.s. ca 54-192 e.Kr. – Men när de sedan hamnat här uppe i Norden, är en helt annan fråga. Då hårt slitna romerska silver-denarer ibland hittas tillsammans med senromerska och bysantinska guld-solidus (plural solidi) från 400-talet e.Kr. kan de mycket väl ha kommit hit tillsammans med dessa. Generellt kan man kanske säga att dessa denarer oftast återfinns i kusttrakterna runt södra Sverige och Danmark. På fastlandet i bättre skick är på Gotland, där de regelmässigt är blankslitna. På vilka vägar de hittade hit är en annan mycket spännande frågeställning.

Ute i stora världen finns dessa silver-denarer i enorma mängder! Så den som är road av att ”plocka ihop en liten silverskatt” av de äldsta mynttyper som cirkulerat i Sverige … hänvisas till eBay.com. Helst vill man ju då ha de riktigt skönt slitna exemplaren, utan alltför mycket korrosion. Roade mig med att göra en snabbsökning på eBay och fick då över 800 träffar, trots att jag begränsade mig till prisintervallet mellan $10 och $30. Noterade dessutom i bara farten att många av ”de allra skönast slitna” mynten som sålts, härstammade från länder som Slovenien, Ungern och Ukraina. Om detta tyder på att de gotländska fynden har påbörjat sin resa i dessa trakter … det får andra sia om.

Ha en trevlig helg!

Emund, Edmund och Edvard

Publicerat av
Svara

När vi idag inleder vecka 12 med måndagen den 18 mars 2013 – läser vi i almanackan att Edvard och Edmund har namnsdag. Edvard känner man kanske igen efter den engelske kungen som blev mördad av sin styvmor Elfrida, eftersom hon hellre vill se sin egen son Ethelred på tronen. Men även Edmund – och det kanske äldre Emund – är kunganamn. Medaljsamlaren kanske t.o.m. känner till två? … EMUNDUS SLEMME och EDMVNDVS SENEX … som i Wikipedia slagits ihop till en och samma kung!?

Åtsida: EMUNDUS SLEMME SV. ET GOTH. R.  = Emund Slemme, svears och göters konung.
Frånsida: 5. ERICI F SCAN HALLAND ET BLEKING VILIS-SIMVS ADIVDICAVIT DANIS 950.
= 5: Son till Erik. Tilldömde skymfligen danskarna Skåne, Halland och Blekinge 950.

Åtsida: EDMVNDVS SENEX REX SVECIAE  = Edmund Gammal, Sveriges konung.
Frånsida: 9. F. QUENIS BELLUM INTULIT. ULTIMUS SANGUINIS YNGLINGORUM. = 9: Broder. Började krig med kvänerna. Den sista av ynglingaätten.

Men om vi däremot skall tro de båda lärde herrarna Carl Reinhold Berch (1706-1777) och Erik Benzelius d.y. (1675-1743), som var initiativtagare resp. historisk fakta-insamlare för den berömda medaljserien som brukar kallas Hedlingers regentlängd (påbörjad 1734), var detta inte alls samma person – utan två helt olika kungar.

Ovan ses medalj nr 5 (graverad av Carl Gustav Fehrman) och nr 9 (graverad av Pehr Henrik Lundgren) ur denna medaljserie om 56 medaljer – numrerade 1-55 (nr 4 aldrig utgiven) plus två onumrerade medaljer; en titel- och förklaringsmedalj samt en dedikationsmedalj till aktuell regent, Fredrik I. Nedan tvenne medaljer över Berch och Benzelius – graverade av Gustav Ljungberger resp. Johan Carl Hedlinger.

Emund Slemme (Emund Slema eller Emund Eriksson) förekommer, precis som medalj nr 5 antyder, i samband med ett omtvistat danskt gränsläggningstraktat (Landamäri I) som skall ha ingåtts på Danaholmen vid Göta älvs mynning mellan ”Sven och Emund”. Experter och forskare har dock inte kunnat enas om denne Sven var Sven Tveskägg (som anges i avskrifterna) … eller den senare kungen Sven Estridsen?Personligen tror jag på den förste, inte bara p.g.a. medaljerna, utan av en rad skäl … som blir alldeles för långa att utveckla i detta forum. Men vi kan väl nöja oss med att hänvisa till Mäster Adam av Bremen, som berättar att Emund Eriksson var allierad med Harald Blåtand och anger att han efterträddes av Erik Segersäll – han som, genom en allians med en mäktig krigsmakt, lär ha invaderat och besatt Danmark – i sju år!

Om Edmund den Gamle vet Adam att berätta att han var son till ”myntkungen” Olof Skötkonung och en av hans frillor – och således halvbror till Anund Jakob … som han sedermera efterträdde … på äldre dar.  – Därav tillnamnet ”den Gamle”.

Krona eller Klave …?

Publicerat av
Svara

I tisdags skrev jag några rader om jubileums-tvåkronan 1921 (eller kanske snarare en väldigt speciell sådan). Hur som helst är den, jämte den från 1932, ett par bra exempel på att åtsida och frånsida (avers och revers, framsida och baksida) … krona eller klave? … inte alltid är så lätta att fastställa. Man kan ju tycka att KUNGEN borde vara framsida och SKÖLDEN baksida – vilket det också skulle vara … om vi hade singlat slant! Men i numismatiska sammanhang finns det faktiskt rangordnade regler för vad som skall betraktas som åtsida på ett mynt:

  1. Myntherrens bild
  2. Myntherrens namn
  3. Myntherrens initialer
  4. Myntherrens vapen eller vapensköld
  5. Myntherrens valspråk
  6. Kunglig krona eller symbol för regenten
  7. Riksvapnet (stora eller lilla)

Allt detta går att läsa i Bertel Tingströms oumbärliga bok ”Svensk Numismatisk Uppslagsbok” (utgiven i flera upplagor). Och eftersom kung Gustaf V är myntherren bakom tvåkronorna 1921 och 1932 (och inte Gustav Vasa resp. Gustav II Adolf), så kan dessa båda mynt kanske tyckas vara ”lite bakvända” – ur numismatisk synvinkel. Det tyckte man t.o.m. i den kungliga kungörelsen, då dessa mynt utkom. För där angav man faktiskt kungabilderna som åtsidor – tvärt emot numismatikens regler.

Om detta berodde på att författarna av kungörelsen kände sig mer förtrogna med spel och dobbel (se förordning ovan t.v.) och det gamla fina spelet krona eller klave … än med numismatiken … är dock mer än jag vet.

På det nytagna fotografiet ovan har jag dukat upp lite grejer som har med företeelsen singla slant att göra. I botten har jag lagt Monica Golabiewski Lannbys (MGL:s) alldeles fantastiska bok ”Pengar i folkmun – och mynt i seder, bruk och poesi”, utgiven år 2000.  – Till och med svärmor blev glad över denna julklapp!  ;o)
Den stora ”trägrejen” är en s.k. KLAVE (eller kreatursklave) som ju i högsta grad har formen av en vapensköld … något som tillsammans med en KRONA förekommer på mynt alltifrån medeltiden och framåt – t.ex. på Sturemarker.

Enligt MGL finns uttrycket ”krona eller klafwe” först nedtecknat 1769 … med spelet är sannolikt mycket äldre än så. Romarna kallade det för ”navia aut caput” (= skepp eller huvud), vilket förmodligen syftar på de stora kopparslantarna med Janushuvud på åtsida och en skeppsstäv på frånsidan. I England heter det ”cross and pile” och i USA ”heads or tails” – jämför exv. med silverdollarna ovan … och den lite mer vågade varianten som jag diskret placerat i klavens mitt. ;o)

Högst upp i mitten av bilden ligger en 1 Skilling Banco från Karl XIV Johan. Av bilden att döma är det ju inget konstigt med den … det är bara det att just denna är en s.k. ”taskspelarpeng” – med kungens bild på båda sidor! Ett hemmabygge tillverkat av två nedslipade och ihoplödda mynt. Falskspelaren har naturligtvis haft ytterligare en dylik, men med frånsidan på båda sidor. Och på så sätt har han alltid vunnit i singla slant, genom att välja mynt i samma stund som motspelaren valt … krona eller klave …?

Konstantin den Store

Publicerat av
Svara

Den 27 februari år 272 e.Kr. föddes Gaius Flavius Valerius Aurelius Constantinus, mera känd som Konstantin den Store (eller Constantine the Great), i staden Naissus (Nis i nuvarande Serbien). Efter att hans far, Constantius I, Chlorus, hastigt avlidit i engelska York (Eboracum) år 306 e.Kr. utropade trupperna Konstantin till kejsare.

Han är mest känd för att ha tillåtit kristendomen i romarriket – vilken på hans födelsedag(!) år 380 e.Kr. (under Theodosius I) blev statsreligion i det Romerska riket. Konstantins andra stora bedrift var att han grundade den nya romerska huvudstaden Nova Roma – som efter hans död år 337 e.Kr. döptes om till Konstantinopel (Constantinople – Istanbul).

Mynten på bilden ovan är alla präglade under Konstantin den Store. A och B är officiella mynt slagna i Rom 315 e.Kr. respektive Siscia (Sisak i Kroatien) 318 e.Kr. Slantarna på nedre raden (C och D) är imitationer (samtida förfalskningar, präglade i Romarrikets gränsområden). Att stilen är avvikande syns ju genast och tittar man lite närmare ser man att omskrifterna är illitterata – helt obegripliga. Ändå kan man tack vare spegelvänt ZIZ på C och det korsade altaret på D, fastslå att man haft Siscia-mynt (B) som förlaga.

Mynttypen brukar bland kännare kallas VLPP… efter frånsidans omskrift: VICTORIAE LAETAE PRINC(ipium) PERP(ertua)  = Välförtjänt seger till den eviga prinsen.

Mynt C härstammar f.ö. från min pojksamling och är inköpt i en fyndlåda någon gång i början av 1970-talet. Minns inte exakt … men jag tror inte att jag spenderade mer än en tia av veckopengen på detta lilla mynt. Allt jag visste då var att det var gammalt.  ;o)