Kategoriarkiv: Evenemang & Utställningar

Samlande eller hamstrande?

Publicerat av
Svara

Upsala Nya Tidning (UNT, liberal) skriver idag om ”Samlandets vidriga baksida” med anledning av att utställningen ”The Collector – Samlandets drivkraft” har premiär på lördag på Uppsala Konstmuseum (och pågår t.o.m. den 25 november).

Rutinerade myntsamlare vet ju att det är en väldigt skillnad mellan ”en myntsamling” och ”en samling mynt”. I Sverige har vi dock en generell tendens att inte skilja mellan samlande och hamstrande. På engelska skiljer man däremot mellan collectors / collecting och hoarders / hoarding … samt naturligtvis sjudomen compulsive hoarding.

Att odla sitt samlande genom kunskapssökande och systematisering har med kultur och vetenskap att göra. Att hamstra bensin, mat, silver & guld etc. har med ekonomi att göra. Men att hamstra skräp (något som t.o.m. blivit TV-serie!? – till skillnad från kultur-yttringen myntsamlande) har däremot med sjukdom och psykisk ohälsa att göra.

Naturligtvis finns det många olika nyanser även av myntsamlande.   En del samlare är uteslutande intresserade av myntens historia – och/eller konstnärliga värden. Andra ser det mera som en investering – och/eller bara en rent allmänt trevlig hobby. En del är ute efter att hitta detaljer, felaktigheter och varianter som tidigare inte noterats. Andra strävar efter att bygga upp kompletta samlingar av allt – eller en speciellt avgränsad del av numismatiken. Varje samlare har med andra ord sina egna ingångar till hobbyn – som kan vara hur enkel/billig eller komplicerad/kostsam som helst. Intresse och plånbok är ofta det som styr valet av samlarområde. Och antalet numismatiska samlarområden är förmodligen nästan lika många som antalet mynt- & medaljsamlare. Dessutom kommer det till nya innovativa områden hela tiden.  – Ni anar inte vad folk kan hitta på.  ;o)

Gustaf Ekwalls Gravyranstalt

Publicerat av
Svara

Igår bloggade jag lite om Gustaf Ekwalls Gravyranstalt i Alingsås (1914-1920) och de färjepolletter för Lindholmens Varv som denne tillverkade. Även några silvermedaljer av Gustaf Ekwalls hand kom med. Och för några veckor sedan skrev jag i förbifarten om att min första medalj faktiskt var ”en aluminium-medalj, graverad av Gustav Ekwall (1858-1920)” som morfars far, Nils-Herman Hjelmqvist, järnhandlare i Alingsås, lär ha fått (köpt?) på industriutställningen i Göteborg 1891. Så därför tänkte jag komplettera detta med några rader om Gustaf Ekwall och Göteborgsutställningen 1891.

Den vita aluminium-medaljen på bilden t.v. (Ø 42 mm) är densamma som den jag en gång fick av mormor Märta, eftersom jag var intresserad av mynt (dock inte detta exemplar). Den större av medaljerna brukar anges vara slagen i ”vitmetall” och är normalt just vit i färgen. Jag har emellertid två exemplar i original-askar som mera ser ut som ljus brons (vilket det, av klangen att döma, dock inte är). Kanske präglades den i olika legeringar? Båda dessa medaljer är utgivna med anledning av Industriutställningen i Göteborg 1891 – även omnämnd som Göteborgsutställningen 1891. Detta var en stor nationell utställning, där det presenterade en rad olika verksamheter kopplade till industri och hantverk. Inte mindre än 1.100 utställare var placerad främst på Heden, men då inte ens detta område räckte till fick man även hålla till på Chalmers och Valand.

Så här såg den tillfälliga utställnings-byggnaden ut. Den återfinns även på frånsidan av Gustaf Ekwalls stora medalj (Ø 52,5 mm) över Göteborgs-utställningen 1891 (se bild nedan). Industriutställningen invigdes den 1 juli 1891 av landshövding Gustaf von Snoilsky och pågick till den 15 september. Kung Oscar II besökte utställningen och utbrast:  – Att det skulle vara så storartadt! Detta hade jag inte väntat.  I anslutning till utställningen arrangerades även en välbesökt konstutställning samt det 17:e Svenska Lantbruksmötet, som invigdes 15 augusti och som varade i åtta dagar.

Ohejdad snickarglädje, skulle man kanske kunna säga om arkitekturen? Byggmästare var Abraham Pehrson. Gustaf Ekwall tillverkade också små bärbara jetonger (Ø 21,5 mm) till minne av utställningarna. Även dessa har omskriften: KUNSKAP OCH ARBETE samt en delad vapensköld med Sveriges tre kronor och Göteborgs vapen. Ekwalls stora medalj har mycket strora likheter med en danska medalj från 1888; Den Nordiske Industri- , Landbrugs- og Kunstudstillning i København 1888, ritad av H. Olrik, graverad av F. Schmahlfelt och utgiven av V. Christesen. Både stilen och flera detaljer, såsom exv. kvinnan och pedistalen, är mer eller mindre kopierade.

Och det är ganska uppenbart att båda bröderna Ekwall ”lånade” ganska friskt från andra samtida medaljkonstnärer. Kanske främst från de skickligaste – d.v.s. Lea Ahlborn och Adolf Lindberg. Sista bilden illustrerar detta med en jämförelse mellan Gustaf Ekwalls respektive Adolf Lindbergs båda belöningsmedaljer för Göteborgs Hantverks- och Industriförening. Lindbergs medalj (från 1880) finns även med en annan frånsida. Den här avbildade är speciellt gjord för Göteborgsutställningen 1891. Den krönta vapenskölden på sistnämnda medalj är f.ö. i princip identisk med den på den osignerade medaljen över Hortikulturens Vänner i Göteborg 1874. Kanske Adolf Lindberg ligger bakom den också?

Alingsås-utställningen 1903

Publicerat av
Svara

Född och uppvuxen i ”storstaden” Göteborg, har jag ”på äldre dar” gått och blivit ”lantis” – genom att köpa hus utanför Alingsås. ;o)  Om det är på grund av detta som jag börjat intressera mig för lantbruksmedaljer, skall jag låta vara osagt. Kanske spelar också dessa medaljers vackra och heraldiskt spännande formgivning en roll i sammanhanget. En av mina gamla kunder, Sven-Erik Husberg, frågade ofta efter lantbruksmedaljer när han var inne i butiken. Men det var inte förrän han publicerade sin lilla skrift om dessa; GNF:s småskriftserie, nr 23, 1995, som jag riktigt fick grepp på detta samlarområde och hur trevligt det faktiskt är.

För ett tag sedan fick jag tag på en medalj, som jag i och för sig redan hade – men inte med frånsidans inpunsade inskription;  2:A PRIS VID LANTBRUKSMÖTET I ALINGSÅS 1903. Denna är alltså utdelad i Alingsås 1903, men själva medaljdesignen är gjord av den välkända mynt- och medalj-gravören Lea Ahlborn (1826-1897) redan 1892.  – Ja, egentligen redan 1869 faktiskt. Då graverade hon nämligen en medalj över ELFSBORGS LÄNS KONGL. HUSHÅLL-NINGS SÄLLSKAP (Olsén 190, Ø 51 mm, 55 gram = 1:a pris och Ø 39 mm, 27 gram = 2:a pris) … med en design som 1892 utkom i en snarlik version (Olsén 324, även nu två storlekar Ø 51 och 39 mm), men med omskriften: ELFSBORGS LÄNS NORRA KONGL. HUSHÅLLNINGS SÄLLSKAP… för att skilja den från en helt annan medalj (Olsén 314, Ø 42 mm), utgiven 1890 av ELFSBORGS LÄNS SÖDRA KONGL. HUSHÅLLNINGS SÄLLSKAP.

Älvsborgs län finns ju inte längre, då det sedan 1998 ingår i Västra Götalands län. Men då medaljerna kom till hade man till och med egen vapensköld, en tudelad sådan med Västergötlands lejon och Dalslands tjur. Älvsborgs län bestod nämligen av västra delen av Västergötland samt hela Dalsland – och låg geografiskt mellan Göteborgs och Bohus län och Skaraborgs län. Residensstad var Vänersborg och länsbokstaven P. Södra Älvsborgs län är för övrigt det vi idag kallar Sjuhäradsbygden.

På översta bilden ses entrén till Alingsås-utställningen 1903, med folkliv och det då ganska nybyggda Alingsås Tingshus, på Södra Ringgatan, i bakgrunden. För mig var detta nyförvärv lite extra kul eftersom min mormor, dels var född just 1903 (på min födelsedag) och dels för att hon sedan den 1 september 1939 (samma dag som kriget bröt ut) bodde i det rosa tvåfamiljshuset på Trädgårdsgatan (korsningen Viktoriagatan, huset numera rivet) – ett stenkast från 1903 års utställning. Jag är också tämligen säker på att både hennes far och blivande svärfar bevistade denna utställning.

Göteborg & Norrköping

Publicerat av
1

Det är trevligt att notera att det fortfarande finns aktiva myntklubbar i Sverige. Idag vill jag passa på att påminna om de numismatiska aktiviteter som går av stapeln i morgon lördag i Göteborg resp. Norrköping.

Har du tid och lust och befinner dig i närheten så gör ett besök på:  MYNTETS DAG, som arrangeras av Göteborgs Numismatiska Förening, GNF, på Stadsmuseet i Göteborg den 6 oktober kl. 10-17.

Programmet är både imponerande och digert och lyder som följer:

Stadsmuséet i Göteborg, lördag 6 oktober 2012, från kl. 10.00:
– Cecilia von Heijne: Arabiska myntfynd i Sverige.
– Jonas Bring: Annorlunda betalningsmedel (premonetära).
– Rolf Sandström: Vad kan de romerska mynten berätta?
– LUNCH, kl. 12.00-13.00
– Dragning av vinster i myntlotteriet.
– Bertil Andersson: Glimtar från den göteborgska bankhistorien.
– Christian Thorén: Utvecklingsplaner för Göteborgs Myntkabinett.
– Jens Christian Moesgaard: Vad gjorde vikingarna i Normandie?
– Sune Persson: Nazisternas ”Operation Bernhard”.

Och i Norrköping arrangerar samtidigt Norrköpings Myntklubb (för femte året!) sin årliga myntmässa på Matteusgården, Norra Promenaden 108. På föreningens hemsida finns en förteckning över utställarna (15-20 stycken med mynt) och bland dessa återfinns både kända handlare och samlare. Entrén är endast 20 kr och information om alltifrån fika till bankomat och övernattning finns föredömligt angivet på hemsidan.

Ber att få besvära om en riktigt trevlig numismatisk helg!  ;o))

Höstsäsongen är på G

Publicerat av
Svara

Luften är fräsch och sval. Trädens lövverk börjar skifta färg. Koltrastarna har spanat in fallfrukten. Och i lördags var det höstdagjämning.  – Myntsäsongen är alltså på G!

Göteborgs Numismatiska Förening (GNF) hade sitt första månadsmöte efter sommaruppehållet för två veckor sedan … men denna vecka kör man igång på allvar. Idag kl. 18.30 träffas medaljsektionen under ledning av Bengt Holmén. Två nautiska medaljer skall avhandlas av Karl-Axel Olsson. Och på torsdag (27/9) är Birgit Eriksson värd för svensksektionen där Göran Jonsson föreläser om att samla medeltida svenska mynt. Antik-, svensk- och medaljsektionerna inom GNF träffas i förenings-lokalen på Jungmansgatan 57, strax intill Slottsskogen och Linnéplatsen.

Mycket tack vare eldsjälen Bengt Holmén har GNF genom åren gästats av många internationellt välkända numismatiker. Nu på onsdag (26/9) och lördag (29/9) håller numismatikern Carmen Arnold-Biucchi, ordförande i Internationella Numismatiska Rådet (International Numismatic Council / Conseil international de numismatique) och verksam på Harvard University Gallery’s Department of Ancient and Byzantine Art and Numismatics, två föredrag i regi av Gunnar Holst Stiftelse för Numismatik. Platsen för detta är Gamla Hovrätten, Olof Wijksgatan 6, Göteborg.  Fritt inträde! 

  • Onsdag 26 september 2012, kl. 19.00:  Fördrag: Symboler på antika mynt
  • Lördag 29 september 2012, kl. 14.00:  Carmen Arnold-Biucchi visar upp antika konstverk från sin arbetsplats på Harvard University Gallery. Efter paus visar hon vackra mynt från Sicilien präglade på 400- och 300-talen f.Kr.

Och GNF nöjer sig inte med detta! Helgen därefter, d.v.s. den 6-7 oktober, arrangerar man (tillsammans med Gunnar Holsts Stiftelse) Myntets Dag (i två dagar?) på Stadsmuséet i Göteborg OCH Lödöse Museum OCH Bohusläns Museum i Uddevalla (med två d). Det blir ett digert program med många olika föreläsare och ämnen. Länken ovan leder till ett reklamblad i PDF-format … vars hålltider jag hoppas är rätt återgivna här nedan.

Stadsmuséet i Göteborg, lördag 6 oktober 2012, från kl. 10.00:
– Cecilia von Heijne: Arabiska myntfynd i Sverige.
– Jonas Bring: Annorlunda betalningsmedel (premonetära).
– Rolf Sandström: Vad kan de romerska mynten berätta?
– LUNCH, kl. 12.00-13.00
– Dragning av vinster i myntlotteriet.
– Bertil Andersson: Glimtar från den göteborgska bankhistorien.
– Christian Thorén: Utvecklingsplaner för Göteborgs Myntkabinett.
– Jens Christian Moesgaard: Vad gjorde vikingarna i Normandie?
– Sune Persson: Nazisternas ”Operation Bernhard”.

Lödöse Museum,  lördag 6 oktober 2012, från kl. 12.00:
– Jens Christian Moesgaard: Vad gjorde vikingarna i Normandie?
– Cecilia von Heijne: Arabiska myntfynd i Sverige.

Bohusläns Museum i Uddevalla, söndag 7 oktober, kl. 13.15.
– Kenneth Jonsson: Myntfynd i Bohuslän.

Är du inte redan medlem i Göteborgs Numismatiska Förening (GNF) så går det säkert att ordna i samband med föreningens olika evenemang. Att lägga ett par hundra-lappar om året på detta – och/eller minst lika mycket på numismatisk litteratur, är väl investerade pengar. – Numismatik kan bedrivas utan mynt – men inte utan litteratur.

Mamma marknadsför min ”konst”

Publicerat av
Svara

Dagens ”myntnyhet” är, varesig man vill det eller ej, avslöjandet av nidkronans ”upp-hovsman” (copywritern som kopierat Ernst Nordins copyrightskyddade kungaporträtt) som Svenska Dagbladet tvingat fram. Det visade sig att ”konstnären NN” är en reklam-man vid namn Karl Fredrik Mattsson (43), som till vardags jobbar på Reklambyrån Kamraterna (RBK) i Stockholm. Mattsson driver även en enskild firma med namnet ”Pony”, i Hammarby Sjöstad. Denna skall enligt uppgift syssla med reklambyrå-verksamhet, artistisk verksamhet, rockband samt utgivning av fonogram. Beträffande det sistnämnda finns det två riktiga pekoral av nämnde ”artist” att lyssna till på Sveriges Radio, P4 Gotland ”Kultur”.

Nu avslöjas också att ”konstnären” fått hjälp med marknadsföringen av nidkronorna (eller ”Kunga-experimentet” som ”amatör-konstnären” kallar det) av mamma Karin (72). Det var hon som först ”hittade” falskmynten i Piteå och tipsade pressen. Enligt falsk-myntarens egen utsaga har han endast tillverkat åtta falska mynt (nidkronor), varav två just nu finns utställda på Kungliga Myntkabinettet. Vem ägaren till dessa två är framgår dock inte av media!? Har de kommit till KMK genom cirkulation eller är det bara inlånade från någon av ”gärningsmännen”? Genom att hävda att de falska mynten aldrig satts i allmän cirkulation, utan endast ”placerades ut strategiskt”, hoppas ”konstnären” undgå straff för sitt tilltag. Detta betyder naturligtvis också att både mamma Karin och ”kompisarna” i Hammarby Sjöstad och annorstädes, medvetet ljugit för svenska folket i media.  – Kanske ”amatörkonstnärer” de också …?

– ”Den första reaktionen var att jag trodde att jag såg fel, säger Karin Mattsson, som gjorde upptäckten på tisdagen”. Hon kommer inte ihåg i vilken affär hon fick kronan som växel, men har redan bestämt sig för vad hon ska göra med fyndet. – Jag ska spara det, det är ju en raritet. Kanske är det någon som ogillar kungen, säger Karin Mattsson”.

– ”Jag brukar aldrig ha mynt, men denna gång hade jag växlat till mig lite kaffepengar när jag fick syn på kronan. Jag var tvungen att läsa flera gånger på den innan jag tog in vad det stod, säger en man som fick kronan i Hammarby Sjöstad”.

På Reklambyrån Kamraternas (RBK:s) blogg finns bl.a. en ganska talande löpsedel, som lyder: ”Forskning visar – myten är sann: KREATIV BRILJANS nära besläktad med PSYKISK SJUKDOM”. Kamraternas kommentar lyder: ”Till alla oroliga: Vi mår bra”. Det förefaller alltså som att ”patienten saknar sjukdomsinsikt”. ;o)

Att vända på en femöring

Publicerat av
Svara

Idag ringde brorsan och meddelade att han och familjen skulle ta sig en tur till Anten och åka tåg till Gräfsnäs. Museijärnvägen Anten-Gräfsnäs Järnväg (AGJ) är turist-attraktion som drivs av en ideell förening. Under sommarmånaderna trafikerar man nämnda sträcka (en gång en del av Västgötabanan, Västergötland-Göteborgs Järn-vägar, VGJ) 12 km smalspårig (891 mm) järnväg med historiska tågset.

Brorsonen (nyss fyllda 6 år) är tokig i tåg! Speciellt ånglok! … men även rälsbussen går an. Så hustrun och jag tog oss en liten prommenad till Gräfsnäs station för att möta upp. Det hade blivit rälsbuss (motorvagn modell 1957) från Anten till Gräfsnäs, men hemfärden skulle minsann gå med ånglokomotiv! (modell 1911). Och bäst av allt – man skulle få vara med och vända loket inför tillbaka-färden, när det kom in på stationen. Ett ånglok som är 12 meter långt och väger 47 ton! Och vändskivan väger 10 ton till.

Var har grabben fått sitt intresse för tåg och järnväg ifrån? Och var fick jag, vid ungefär samma ålder, mitt intresse för mynt och medaljer ifrån? Kanske är det genetiskt? I mitt fall tror jag definitivt att det kommer från min far. Han samlade på det mesta – schackpjäser, silverdollar, koppar-

föremål, guldmynt, silverdosor etc. (och farmor Mina samlade på hattar). Men när det gäller vår lille tågfantast får man nog gå längre tillbaka i tiden? Kanske till hans farfars far, Otto Johansson (1887-1948), som var banvakt (järnvägs-tjänsteman – inte barnvakt) i Jämtland för 100 år sedan. Hans farfar lär t.o.m. vara född i banvaktstugan i Roback, Håsjö församling i Jämtlands län. Så nog har han att brås på. Återstår att se om det finns någon numismatik i pojken. ;o)

Det finns många som samlar på allt som har med järnväg att göra. Koncentrerar vi oss på det som inryms inom numismatiken, är det väl främst medaljer det handlar om. Järnvägsmedaljer kan vara både de som avbildar diverse tåg (eller kanske celebrerar ett järnvägs-bygge) och de som är utgivna till minne av personer som verkat inom järnvägen. På bilden ses a) Leo Holmgrens minnesmedalj över Statens Järnvägars (SJ:s) 125 årsjubileum 1856-1981, b) Sven Kulles medalj över Gefle-Dala Järnvägs 50-årsjubileum 1859-1909 samt c) Erik Lindbergs medalj över majoren, järnvägsbyggaren, alingsåsaren, riksdagsmanen, donatorn m.m. Claes Adolf Adelsköld (1824-1907), utgiven av Vetenskapsakademien 1908 och utdelad som belöningsmedalj. Det första exemplaret – i guld! – tilldelades för övrigt en inte helt obekant man vid namn Thomas Alva Edison (1847-1931).

Ostindiefararen Götheborg

Publicerat av
Svara

I fredags tog vi en liten semestertur till Göteborg. Solen sken och det var riktigt trevligt att vara turist i sin egen stad. För att få känna doften av det salta västerhavet tog vi en liten promenad längs kajerna – och vid Stenpiren märkte vi att det var något på gång. Ostindiefararen Götheborg skulle komma tillbaka från sin Europa-turné kl. 17.00. Det måste vi ju se! Så efter att ha strövat omkring i staden, shoppat och handlat färska räkor, bar det av tillbaka till Stenpiren. Där var fullt av folk! – och öppen bar! Så vad kunde passa bättre än en Götheborg Single Malt Lager 5.2 i sommarvärmen. Gôtt!

Undertecknad har följt projektet Ostindiefararen Götheborg alltsedan den dagen då Anders Wästfelt (som 1992 lanserade idén att ”bygga en kopia av fartyget och segla till Kina”) var inne i min butik och diskuterade ”mynt under masten” (för lycka och välgång). Vad skulle man kunna tänka sig? – En slant, riksdaler eller Ostindisk dukat anno 1738 (året då första skeppet Götheborg sjösattes). Till slut blev det två silvermynt från 1995 (200 kronor till minne av svensk myntning 995-1995), placerade i kölens laskar. Initiativtagaren Anders Wästfelt har sedan länge hoppat av projektet. Han drog inte riktigt jämt med ”pampväldet i Muteborg” och residerar numera i Sundsvall.

Hustrun och jag har, tillsammans med våra gotländska vänner, följt det stolta skeppets äventyr allt sedan bygget på det nya varvet Terra Nova till höjdpunkterna, sjösättningen 2003 och hemkomsten från Kina 2007. En helt fantastisk resa!

Men nu är ju detta en blogg om mynt och medaljer, så vi får väl avsluta med lite numismatik. På bilden ovan har jag blandat ihop en numismatisk mix av medaljer över direktören för Svenska Ostindiska Companiet i Göteborg, Niclas Sahlgren (1701-1776) och den berömde skeppsbyggaren Fredrik Henrik af Chapman (1721-1808) – som även finns avbildad på en provsedel från Tumba Bruk. Ett par enkla slantar från 1738 (Götheborg I:s sjösättningsår) samt Göteborgs Numismatiska Förenings medalj till sitt 50-årsjubileum 1993 – med Ostindiefararen Götheborg på frånsidan. Några exempel på numismatiska objekt som levandegör historien om Ostindiefararen Götheborg. Lägger man dessutom till en pava av Götheborgs egen öl (Götheborg Single Malt Lager 5.2), och en tidstypisk barockljusstake – ja då måste väl bordet anses som dukat . . . ;o)

 

Den listige ”Kung Gösta”

Publicerat av
Svara

I mitt första blogginlägg skrev jag bl.a. mycket kort om den lilla myntutställning, ”Myntfynd vid Gräfsnäs slottsruin”, som just nu visas i Gräfsnäs. Fyndexemplaren finns magasinerade på Kungl. Myntkabinettet i Stockholm resp. Vänersborgs Museum. Det som visas på slottsruinen är en rekonstruerad samling av de mynttyper som hittades vid utgrävningarna på 1930-talet.

Det äldsta mynt man funnit vid Gräfsnäs Slottsruin är en örtug utan årtal, slagen i Stockholm under Gustav Vasa åren 1535-40. Detta mynt, det nedersta på bilden t.h. är idag magasinerat hos Kungl. Myntkabinettet, men finns beskrivet i Nordisk Numismatisk Årsskrift 1937. Det översta myntet härstammar från Greve Bondes samlingar på Ericsbergs Slott och finns idag utställt i Gräfsnäs Slottsruin. Mynttypen förekommer i en rad olika varianter, bäst beskrivna i T.G. Appelgrens verk från 1933. Gräfsnäsfyndet = App. 340. Senare forskning har emellertid reviderat en del av Appelgrens uppgifter. Dateringen anses idag vara ca 1535-40, men man utesluter inte att typen kan ha präglats även på Svartsjö slott, sedan myntverket flyttats dit 1541.

I det medeltida Sverige byggde mynträkningen alltid på följande:

  • 1 Mark = 8 Öre = 24 Örtugar

Antalet penningar på marken var däremot olika i Svealand, Götaland och på Gotland. Under flera hundra år slogs endast penningar. Övriga valörer var endast räknevalörer. Den första präglade örtugen utgavs av Albrekt av Mecklenburg omkring år 1370 och innehöll då 1,05 gram rent silver. År 1522 introducerar Gustav Eriksson, Vasa (idag mest känd som Gustav Vasa) det präglade öret (= 3 örtugar) och kort därefter slår han även örtugar och fyrkar (= ½ örtug). Samtidigt sänker han örets värde med 1/3 till 2 örtugar (eller 12 penningar).

År 1532 innehöll örtugen endast 0,54 gram rent silver. De ”gamla örtugarna” (slagna före 1478) innehöll alltså betydligt mer silver och fick därför en högre kurs, de gick för 3/4 öre (eller 18 penningar). Men Gustav Vasa var en listig kung som var ”mycket om sig och kring sig”. Han hade koll på det mesta inom olika ekonomiska spörsmål och såg genast en möjlighet att utnyttja situationen. Han lät helt sonika prägla ”nya gamla örtugar” (omnämnt i brev 1535), d.v.s. mynt som motivmässigt utgav sig för att vara ”gamla örtugar” om 18 penningar, men i själva verket var ”nya örtugar” om 12 penningar. En strålande affär för myntherren ”kung Gösta” – och en mindre lyckad dito för de som gick på bluffen.

Danskarna stormar Gräfsnäs Slott

Publicerat av
Svara

I helgen som gick uppmärksammades 400-årsminnet av danskarnas härjningar 1612 (och dito 1788), genom ett praktfullt skådespel vid ”grannruinen”, Gräfsnäs Slott. Medverkande var bl.a. föreningen  Westgiötha Gustavianer och en stor mängd danskar från en annan historisk förening. Mera info på Gräfsnäsparkens hemsida.

I samband med detta trevliga arrangemang, signerat föreningen Kultur i Bjärke (Tack! Erik, Sanna & Lasse), invigdes också en liten utställning som kommer att visas under sommaren. Även undertecknad har dragit ett litet strå till stacken och samlat ihop en liten myntsamling med mynttyper som ingår i fyndmaterialet från utgrävningarna vid Gräfsnäs på 1930-talet. Mera info på bloggen om Greve Gomer-projektet.