MYNTSNACK – Frågor? & Svar!

På förekommen anledning har jag idag lagt upp en ny sida på Myntbloggen.se …

Har valt att kalla den nya sidan för “MYNTSNACK – Frågor? & Svar!” … och tanken är att man här skall kunna ställa allmänna frågor, diskutera, svara på frågeställningar eller helt enkelt “chatta” om mynt, medaljer, sedlar, polletter och annan numismatik.

Tycker det är både kul och stimulerande när Myntbloggens läsare på olika sätt deltar (interagerar på internetspråk) och därmed gör bloggen bredare och, i mitt tycke, mera intressant. Ställ gärna frågor, lägg er i och tjôta emot!  😉  – Mångfald är bra!

Kan detta vara något bra, månne …?  – Länken till nya sidan MYNTSNACK – Frågor? & Svar! hittar du längst till höger i vinjetten ovan. – Vi får testa och se … ORDET ÄR FRITT …

Vet inte om det finns några myntsamlare som använder FaceBook, men i så fall kan jag rekommendera denna numismatiska FB-sida. Där lägger vi då och då upp diverse spännande myntlänkar samt ”delar” och ”gillar” sådan som vi tycker förtjänar detta. Titta in och kolla läget, vet ja! 😉

P.S.  Och snälla!! – Kan ni inte passa på att ”gilla sidan” också! – Det måste väl ändå fortfarande finnas fler än åtta!? myntsamlare kvar i Sverige …?  😉

Flera kopior av 1528:an …

För några veckor sedan bloggade jag om Stockholmsutställningens minnesjetonger 1897, med motiv av Gustav Vasas stormynt 1528 … och idag tänkte jag visa ytterligare några gyllen-kopior av varierande ålder och utförande. Ovanstående två mynt är av guld respektive silver – och åskådliggör dessutom de båda frånsidesvarianter som förekommer på 1528 års stormynt; med och utan romb före STOKOL. Båda är naturligtvis äkta …

… medan dessa åtta samtliga är falska. De som betecknas A-F är av ungefär samma storlek som originalen, medan G-H är miniatyrer (Ø 28,4 mm) från den del av utställningen 1897 som kallades ”Gamla Stockholm”. Notera att bilderna är inte fullt skalenliga.

  • A = Tennavgjutning av KMK:s unika guldexemplar. Skol-/läroverks-kopia?
  • B = Kopia av silver, i mycket dålig/klumpig stil, hämtad från Appelgrens verk 1933.
  • C = Dåligt utförd, ganska modern (1900-tal?), kopia i okänd (tung!) legering.
  • D = Graverad kopia, förmodligen tillkommen för att fylla en lucka i en samling.
  • E-F = Ganska grovt gjutna musei-/samlar-kopior i silver. Från samma form.
  • G-H = Gyllen-miniatyrer i 1-öresstorlek, sannolikt slagna av Petterssons 1897.

För den som vill läsa mera rekommenderas Mynttidningen 3/4-1994, sid. 18-23.

Provmynt 1528 – eller utställningsjetong 1897 …?

För att återknyta till gårdagens blogginlägg tänkte jag idag ta upp ett exempel på hur även ”de stora elefanterna” kan trampa i klaveret ibland. 😉

I den då ledande numismatiska tidskriften Skandinavisk Numismatik – Mynt & Medaljer
nr 3-1982, skrev Kenneth Jonsson (idag Sveriges enda professor i numismatik!) en artikel med titeln: Ett ’provmynt’ för 1 öre slaget till Gustav Vasas kröning 1528? … där han presenterade ett korroderat jordfynd från Dalarna som hittats av två grabbar utanför Ludvika i september 1981.

Detta ”kopparmynt” inlöstes av Kungliga Myntkabinettet i Stockholm, genom s.k. hembud, då det rörde sig om ett nyfunnet jordfynd utan ägare som kunde antas vara äldre än 100 år gammalt. Priset fastslogs till 3.000 kr (närmare 8.000 kr i dagens penningvärde), vilket kan betraktas som ett verkligt ”fyndpris” 😉 … för ett unikt (prov)mynt från 1528? Nedanstående gyllen 1528 (t.v.) såldes i Tyskland 2011 för motsvarande 2.133.000 kr.

Professor Jonsson tycker att ”provmyntet” har stora likheter med 1528 års stormynt, slaget till Gustav Vasas kröning (se Mynttidningen 3/4-1994), och framför teorin om att det kan röra sig om ett provmynt till ett ”kröningsöre” 1528. En kopparminiatyr av gyllen. Diametern är Ø 28,4 mm och vikten 5,20 gram före konservering och 5,05 gram efter.

Några år senare (1988-1989) framför skribentparet Yngve Almer och Ingemar Carlsson en sensationell teori om att bland annat 1528 års gyllen (stormynt) skulle vara en antikvitetsförfalskning, tillverkad av någon okänd förmåga på 1670-talet i syfte att lura samlare!? Almer/Carlsson instämmer för övrigt i Jonssons omdöme att ”likheten mellan miniatyren och gyllen är anmärkningsvärt stor”. Man omnämner miniatyren, men märkligt nog inte andra kända gamla gyllenkopior. KMK:s Ian Wiséhn beskriver fyndmyntet 1990 (i ”Myntfynd från Dalarna”, nr 54), med sparsmakade: ”Stockholm, 1528, koppar, falskt” … men utan vare sig motivering, bild, storlek eller vikt.

Undertecknad omnämner miniatyren i förbigående i artikeln ”1528 års stormynt – ett fantasimynt?”, Mynttidningen 3/4-1994, sidorna 18-23. Beträffande de påstådda likheterna med 1528 års stormynt skriver jag bl.a. ”Enligt min uppfattning finns inga som helst stillikheter mellan miniatyren och 1528 års mynt. Denna prägling anknyter vare sig till Appelgrens stil 4 eller stil 3/5”. Dessutom hävdar jag bestämt att gyllen 1528 är äkta!

Och när Svenska Numismatiska Föreningens ”NM XL, Myntningen i Sverige 995-1995”, utkom året därpå, fick jag medhåll av självaste Lars O. Lagerqvist! … där han bl.a. nämner ”en debattartikel med utförliga motargument; författare till denna är U. Ottoson” samt att ”Förf. hör till dem som av många skäl bedömt gyllenmyntet som en samtida prägling och ansluter sig till Ottosson”. Angående miniatyren får vi samtidigt veta att man funnit ytterligare ett ex. (i Södermanland) med bevarad försilvring! En metallanalys hade dessutom givit vid handen att såväl legeringen som försilvringen var modern och att det alltså inte rörde sig om ett samtida provmynt, utan om en senare minnesjetong.

Nästa ledtråd kom tio år senare, 2005, efter att Bengt Hemmingsson tipsat Frédéric Elfver om en skrift om Allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm 1897 … med en illustration av gyllen 1528 … och den i sammanhanget intressanta bildtexten: ”Gustaf I:s öre 1528”. 😉 Detta utmynnade i artikeln: ”Om ’provmyntet’ till Gustav I:s kröning 1528 – en dementi”  (SNT 3-2005, sidorna 62-63).

Och det finns faktiskt mycket som talar för Bengt Hemmingssons idé. Det råkar nämligen finnas en liten minnesjetong, präglad på industri-utställningen 1897, som har EXAKT samma diameter som ”miniatyr-gyllen 1528″… Ø 28,4 mm! Denna jetong (överst på bilden t.h.) är graverad av August Högel och slagen av Petterssons Knappmakeri i Stockholm. Den är som synes försedd med en bärögla kl. 12 – liknande den som finns på ett par av de idag kända exemplaren av gyllen-imitationen … övriga 5-6 ex. har spår av en ögla kl. 12. Samtliga har likvända sidor och vikt mellan 5,05 – 6,56 gram.

I januari 1896 gick firmans grundare Mathias Pettersson (1824-1896) ur tiden och rörelsen övertogs av äldste sonen Carl Gustaf Pettersson (1853-1940). På bilden ovan skymtar han fram, bakom ”1897 års jetonger”, på en medalj tillskriven Sven Kulle 1903. I Lars O. Lagerqvists utmärkta lilla bok om Petterssons Knappmakeri (1981) får vi veta att Gustaf bl.a. utbildat sig i Paris – och att han var särskilt skicklig inom förgyllning!

På denna artikels första bild ser vi en kartskiss över ”Gamla Stockholm” under Industri-utställningen 1897 … med såväl ”Myntmästarens hus” (1) som ”Slottsporten” (5-6).

Sensmoralen av det hela är väl att allting kanske inte är fullt så enkelt som det först ser ut. Till och med en myntprofessor kan feldatera ett ”mynt” med 369 år … och med hull och hår ”köpa” en turistkopia / souvenir, som en gång i tiden medvetet förminskats, just för att undvika all sammanblandning med originalen. – Allt är enkelt när man kan det!

P.S.  Tur för KMK att man feldaterade ”mynttypen”, annars hade man inte haft något laglig rätt att lösa in de två först funna slantarna … som ju båda var yngre än 100 år. 😉

Myntmässa i Göteborg!

Har just pratat med Jan-Eric Gustafsson från Göteborgs Numismatiska Förening (GNF) som kom med det glädjande beskedet att det återigen blir Myntmässa i Göteborg!

Senast det begav sig var 2009, då GNF arrangerade en gemytligt och trevlig mässa i centrala Göteborg. Och lördagen den 29 mars 2014 är det alltså dags igen. Platsen är som tidigare Ullevi Tennis lokaler på Smålandsgatan 2 i Göteborg … granne med Stureplatsen där Antikören huserade 1981-2007 … och Ticalen fortfarande finns kvar.

Märkligt nog har ju inte storstäderna Stockholm och Göteborg någon större tradition av att arrangera myntmässor. FriMynt i Helsingborg är ju i en klass för sig och därefter är det mest mindre ”klubbmässor”, från Olofström i söder till Borlänge i norr, som arrangeras.

Eftersom undertecknad har en outgrundlig förmåga att ge sig på det mesta som har med numismatik att göra, har det givetvis blivit några mässor också. Hösten 1988 arrangerade vi vår första myntmässa i samband med Antikörens 6:e myntauktion på Sheraton i Göteborg. Myntdagar i Göteborg kallade vi det hela, vilket då inbegrep såväl auktion som myntmässan med utställningar och föredrag. Ett tjugotal handlare från Sverige, Norge och Danmark ställde ut på mässan. Ett par kom t.o.m. ända från Stockholm! 😉  På bilden, som är från 1989 års mässa, har fotografen lyckats med konststycket att fånga åtta mynthandlare på en och samma bild. – Rekord!?  😉

Antikören, Pecunia, Skarabé, Ticalen m.fl. är redan inbokade till GNF:s myntmässa lördagen den 29 mars kl. 11-15. Vill du vara med och ställa ut på mässan är det nog säkrast att ta kontakt med GNF så snart som möjligt. Enligt uppgift rymmer lokalen maximalt ett dussin utställare … och gissningsvis är det ”först till kvarn” som gäller.

Ber att få besvära om en trevlig helg!

Sifferminne & Ruinromantik

Sifferminne & Ruinromantik … !?  – Vad får man allt ifrån? HaHa, ja men den rubriken måste man väl i alla fall vara ganska nöjd med …?  😉

Igår skrev jag lite i förbigående (eller ”en passant”, som schackspelarna säger), om att farsan min brukade stoltsera med sitt låga medlems-nummer i Nordstjärnan – som jag hastigt ”skramlade fram” till 1350, från bakhuvudet någonstans. Idag hittade jag en inbunden årgång Samlarnytt 1949 med stadgar, kvitto på medlemsavgiften (5 kr) samt ett brev där föreningen svarar på en förfrågan ang. medlemsmatrikel. Och i Samlarnytt 1949, tredje årgången, nr 4, sidan 76, hittar jag; ”1350. Ottosson, Stig, Köpman, Regementsgatan 40, Östersund. Schackspel o. schackpjäser”.

Samlarbacillen har uppenbarligen gått i arv … men var kommer sifferminnet ifrån? 😉

Ruinromantik verkar hett just nu! Bloggkollegan Kjell ”Gorgon” Holmberg skrev nyligen om Fascinerande Fulingar och på Kungl. Myntkabinettet öppnade igår en ny utställning med titeln Krisen – En resa i globaliseringens ruiner”.

Alla mynt- och medaljsamlare ställs väl inför valet mellan kvalitet och pris. Och alla har olika prioriteringar med sitt samlande. För en del kommer de historiska kopplingarna i första rummet, medan andra sätter det konstnärliga och vackra överst på önskelistan. Skall man generalisera kan man nog säga att medaljsamlarna är mera noga med skick än vad myntsamlarna är. Men naturligtvis finns det undantag.

Blev t.ex. nyligen påmind om en gammal historia av en annan bloggkollega. Minns inte vem som sa det? (någon i ”smålandsgänget”) … men det var adresserat till en välkänd småländsk ”finsmakare” på området svenska kopparmynt i toppskick (inte ”hederligt slitna” dito alltså);  – Men dina mynt har ju aldrig gjort någon nytta!  😉

Medaljdag i Uppsala!

Idag läser jag på Kjell ”Gorgon” Holmbergs blogg att det snart är dags för det årligen återkommande arrangemanget ”Myntdag i Uppsala” – i år med tema MEDALJER.

Lördagen den 26 oktober kl. 13-16 arrangerar Uppsala Universitetets Myntkabinett tillsammans med Numismatiska Klubben i Uppsala Myntdag i Uppsala (pdf).

Förutom gratis entré bjuder man på fyra kortare föredrag om medaljer.

Myntkabinettet i Uppsala är för övrigt en föregångare i den numismatiska museivärlden genom sin rikligt illustrerade samlingsdatabas över mynt, medaljer, polletter, sedlar etc.

Trots att sökfunktionerna tyvärr inte är de bästa (saknar en gallerivisning, årtalssökning, ”snällare träffbild” etc.) är detta ett strålande initiativ som Kungliga Myntkabinettet i Stockholm har massor att lära av. Rejäla bildstorlekar – och gott om dem! BRA!

Inspiration & Geografi

Ett helt hus fyllt av klenoder och inspiration!  – En 20 år gammal dröm har äntligen förverkligats! Nya Kungliga Myntkabinettet har öppnat portarna både för befintliga och potentiella samlare. Vi har alla fått en ny inspirationskälla!

Ja, detta kunde man läsa på omslaget av Mynttidningen 2-1997. Och inne i tidningen ägnades tre uppslag åt Kungliga Myntkabinettets (KMK:s) invigning den 11 juni 1997.

Hur har det då gått? … efter 16 år av inspiration. Har myntsamlandet ökat? Fått större plats i media? Klubbarnas medlemsantal fördubblats?

Nja, det har nog egentligen inte hänt så mycket. Och det som förändrats har nog knappast med Kabinettet att göra – utan snarare med Internet, eBay och Tradera. – Vi har t.ex. aldrig haft så många ”mynthandlare” som idag.

Därmed inte sagt att KMK inte spelar en roll och ÄR en inspirationskälla! Självklart är man det! Men man är trots allt främst en lokal sådan. Stockholmshandlarna gläds säkert åt den ökande centraliseringen – liksom auktionsarrangörerna. Lokalitet verkar ha blivit viktigare än om arrangören har numismatiska eller filatelistiska kunskaper? Ute ”på landsorten” gläds vi istället mest åt Internet! – Och hoppas att fler 08:or med tiden skall upptäcka detta ”nya” fantastiska medium och dess möjligheter.  😉

På onsdag i nästa vecka (den 28/8) tänker KMK passa på att sprida lite extra inspiration! … genom ”en inspirationskväll för lärare”. Smart!

Välkommen till en inspirationskväll för lärare på Kungl. Myntkabinettet! Ett tillfälle att bekanta sig med museet och utställningarna, samt att få tips på hur ni kan arbeta med vårt ämne i skolan, läser vi på hemsidan.

Tycker detta låter mycket lovvärt och begåvat på alla sätt … men jag saknar likväl satsningar och idéer på sådant som kan nå lite längre än den lokala buss- eller tunnelbanelinjen. Man kan tycka att ”Sveriges Ekonomiska Museum” borde ha lite större ambitioner när det gäller att nå ut till folk, än bara lilla Stockholm (0,9 miljoner)? – Varför inte hela landet (9,6 miljoner)?  – Eller världen! (7,106 miljarder)? Ett tips: SATSA PÅ INTERNET!! (Jo, jag vet att versaler på nätet SKRIKER! – men skall det höras ända upp dit, så behövs det nog). 😉

Sommartider & fredagsmys!

Nu börjar man så smått att hämta sig från midsommarfirandet … 😉 

I år klarade vi precis av lunchen utomhus … innan det obligatoriska störtregnet kom. Därefter fick vi flytta inomhus – vilket i och för sig fungerade utmärkt tack vare solstrålen Emil, som dagen till ära passade på att fylla 2 månader.

Nu i sommartider duggar aktiviteterna tätt – även här ”ute i skogen”. 😉  I Alingsås Tidning läser vi om en ny utgrävningssäsong ute på Loholmen i sjön Anten, som gnistrar bakom grantopparna när morgonsolen går upp. Greve Gomer-projektet har en egen hemsida där man kan följa utvecklingen. Det är ganska fantastiskt att tänka sig att det på lilla Loholmen har funnits en riddarborg med anknytning till storheter som exv. Heliga Birgitta och Margareta Leijonhufvud.

Och nu till helgen är det dags för Loholmens efterträdare, Gräfsnäs Slottspark, att återigen vara arena för spänning och folkfest. Under lördag och söndag (den 29-30 juni med start kl. 14.30) arrangeras riddar-/tornerspel med Riddarna af Dalaborg på borggården. I år lär man dessutom bjudit in Seoras Wallace från Skottland, som medverkat i en rad välkända filmer som exv. Braveheart, Gladiator och King Arthur.

Som om inte detta skulle vara nog kommer Westgiötha Gustavianer att inta Gräfsnäs under Gräfsnäs slottsspel 2013 helgen den 13-14 juni. Förra året gick det våldsamt till i slottsparken … så vi får väl hoppas på en uppföljning i år.

Nä, nu har jag inte tid att blogga mer. Dags att öppna en pilsner och pipa iväg på pubafton med Kapten Krigge i grannruinen … livemusik och klassisk pubquiz!  🙂

SNF:s småländska årsmöte

SNF:s årsmöte 2013: En tyst minut. Wijk ut, Lind in, Göhle upp. Juniorer 5 x 125 kr. Inga övriga frågor. Utdelning av interna belöningar. Tack för kaffet.

Tja, ungefär så skulle man kanske kunna sammanfatta Svenska Numismatiska Föreningens årsmöte i småländska Vetlanda för ett par veckor sedan. I stort som 2012 alltså.

I ovan länkade årsmötesprotokoll (pdf) finns däremot icke en stavelse om eventuella satsningan på ungdomen, återväxtproblemen eller internet – eller ens tankar därom. Tråkigt, men inte på något sätt oväntat. Söker man lite närmare på SNF:s webbplats hittar man dock en, lite försiktigt undangömd, nyhet! – SNF har lyckats övertala vår vän Lennart Castenhag i Dala-Järna att åta sig den mycket stora utmaningen att försöka återuppliva föreningens stendöda hemsida: Numismatik.se!

Det skall bli mycket intressant att följa utvecklingen och se vad styrelsen har för planer och idéer för sin nya internetsatsning. – Fram med kreativiteten nu! – Överraska oss!

Borta bra men hemma bäst

Så var man då hemma igen efter ytterligare ett äventyr i Helsingborg. – En mycket lyckad helg!

Vi åkte ner på fredag eftermiddag, efter att undertecknad (”frökens sists” son) i vanlig ordning irrat runt och hafsat ihop det sista av årets ”mynt- och medaljmix” – i sista minuten. Efter knappt tre timmar anlände vi till mässlokalen där vi stötte på ett par SNF:are som också skulle packa in sina grejer inför lördagens aktiviteter. Sedan bar det av till Grand Hotel – där övernattningen betalades med en speciell tvåkrona. Hade ett par dagar tidigare, till hotellets pigga och alerta VD, Anna Eklund, framfört ”en rolig, udda och intressant förfrågan” … och det visade sig att Cash is King!  – Någon annan som övernattat på Grand för en tvåkrona …?  ;o)

Lördag morgon; väckarklocka, frukost och iväg till mässan. Började packa upp grejerna straxt innan halv tio och blev klar lagom till öppning. Handlarbörsen var ovanligt lugn i år, vilket kanske skruvade ner förväntningarna ett par snäpp. Men när portarna öppnade kl. 11.00 fick man snabbt omvärdera detta. Det blev en ovanligt bra mässa med många affärer, kära återseenden och skratt.

Först efter kl. 5 på eftermiddagen fick man en chans att går runt och kika lite på vad kollegorna hade att erbjuda. Hann emellertid bara med knappt hälften innan hustrun ringde och efterfrågade min närvaro i montern igen. Att man inte ens hunnit runt och hejat på kollegorna var faktiskt första gången för mig. Och det såg länge ut som detta skulle bli mitt första FriMynt utan ett enda inköp!? Men efter ett andra ”rymningsförsök” hamnade jag i alla fall hos en gammal bekant – Anders Falk, som jag känt sedan jag gick med i Göteborgs Numismatiska Förening (GNF) 1978. Anders hade med sig ett trevligt smörgåsbord av medaljer och visade mig en som jag bara inte kunde motstå; mynt- och medaljgravören Erik Lindbergs stora gjutna plakett över sin far Adolf Lindberg, verksam inom samma yrke. Har länge beundrat denna medalj i Ulla Ehrensvärds bok om Erik Lindberg (NM XXXII), men eftersom upplagan anges till endast två exemplar (varav ett på Kungl. Myntkabinettet i Stockholm), trodde jag aldrig att jag skulle få möjlighet att äga den. Tack Anders!  – Den blev jag glad för. Och så blev det då ändå ”ett litet fynd” även denna gång på FriMynt i Helsingborg.  – En fin tradition!  ;o)