Kategoriarkiv: Ekonomi

Inte snål – men vetgirig!

Publicerat av
Svara

Det är sparsmakat med svensk numismatik, mynt och medaljer på internet. – Men det finns! Under dagens sökande hittade jag t.ex. sajten Vetgirig.nu  – Frågesport, allmänbildning och tävling.
Här finns alla möjliga ämnen, och jag hittade t.o.m. ett par med numismatisk anknytning; Mynt med mera och Svenska mynt. Gå in och testa! Det var kul! Under rubriken Historia finns en lång lista över ämnen man kan testa sitt kunnande på. Har jag förstått saken rätt skall man även kunna konstruera och lägga upp egna frågesporter – eller quiz som det tydligen heter nu för tiden.

Till och med dagstidningarna har börjat med quiz. På Svenska Dagbladets quiz-avdelning fann jag t.ex. denna: Vilken nuna på vilken sedel? Ganska varierande frågor och kanske inte alltid så lätt? – Testa och se hur det går!

Hittade även sajten RoyalQuiz.se och en frågeserie om Sveriges Regenter. Det som jag tyckte var kul med denna sajt var tidspressen. Ju snabbare du svarar (rätt) desto fler poäng får du.  – Vem slår 6 rätt av 6 möjliga och 7852 poäng …?  ;o))  Också på denna sajt skall det tydligen vara möjligt att skapa egna frågesporter. – Vem hinner först? Vad blir ämnet?  OBS! Glöm inte att ge oss här på Myntbloggen.se länken till din quiz! Lycka till!

Ekonomisk = snål?

Publicerat av
Svara

Tittade in på Myntkabinettet.se för att se om det hänt något.  – Nja, inte direkt. Toppnyheten var att man förra veckan målat om museibutiken. Klickade istället vidare till Kungliga Myntkabinettet på FaceBook. Har inte mycket till övers för FaceBook, men det kunde ju vara kul att se vad KMK har för sig på nätet. Fann att ekonomi och kontanthandelns vara eller icke vara, med bred marginal var favoritämnet på KMK FB. Numismatik, mynt och medaljer fanns det märkligt nog knappast ett spår av. Utbudet av detta var i högsta grad sparsamt, snålt – eller kanske ekonomiskt?

Tillbaka till Kungl. Myntkabinettet – Sveriges Ekonomiska Museum för en sökning på ”numismatik”. – En hög plåtmynt och rubriken ”Vad är numismatik?”  – Men den hade jag sett många gånger förut. Provade att söka på  ”myntsamlande” istället.  Då fick jag veta att man arrangerat en utställning kallad Numismatik och myntsamlande under 500 år – för nästan 40 år sedan, anno 1973!?  Sista chansen; en sökning på och ”myntsamlare”. Resultatet blev sidan ”Samlat i kabinett” med informationen att 1873 bildades Svenska Numismatiska Föreningen som ett organ för Sveriges myntsamlare … och den sidan var senast uppdaterad 2012-10-02 …

Återstår att se hur länge det dröjer innan man lockas till KMK nästa gång …

Se upp för falska guldmynt!

Publicerat av
Svara

Allt är inte guld som glimmar!  Amerikanska 20-dollars guldmynt är (jämte brittiska sovereign) förmodligen världens mest förfalskade guldmynt. Båda typerna av s.k. Double Eagles, d.v.s. Coronet Head 1849-1907 och Saint-Gaudens 1907-1933, har förfalskats – oftast i 14-karatigt guld (d.v.s. 585/1000 Guld, istället för originalens 900/1000 Guld = 21,6 karat). De vanligaste årgångarna är också de mest utsatta. Morton Andreasson listar redan 1977 (GNF:s småskriftserie nr 13) följande förfalskade årgångar: 1882, 1894, 1895, 1897, 1901, 1903, 1904, 1907 och 1924. – Men det finns flera! Och då skillnaden mellan en äkta och en falsk är bortåt 11 gram finguld (vilket idag motsvarar nästan 4.000 kr), kan det vara klokt att dubbelkolla dylika mynt.

Förfalskningarna avslöjas bl.a. genom att präglingen är oskarp / diffus och inte alls lika distinkt som på äkta mynt. Äkta mynt har en helt plan bottenyta, en vass kant och karakteristiska s.k. bagmarkes.
Guld är ett mjuk material och originalen hanterades ganska omilt redan innan de lämnade banken. Dessa mynt SKALL ha s.k. bagmarkes (hanteringsmärken). – Saknas detta, är prägligen diffus och bottenytan inte riktigt plan … ja, då är det något skumt.

Eftersom 14-karatigt guld är lättare än 21,6-karatigt dito, har falskmyntarna tvingats göra förfalskningarna något tjockare än originalen för att få vikten någorlunda rätt. Många gånger har man gjort dem lite väl tjocka (+ 1-2 gram), så om du hittar ”en för tung 20-dollar” (rätt vikt = 33,436 gram) är det GARANTERAT falsk! Falskmyntarnas ”affärsidé” var från början, d.v.s. på 1970-talet, att producera falska 20-dollars med omkring 35% mindre guldinnehåll (585/900 = 0,65) än de äkta mynten – och sedan prångla ut dessa på pantbanker, auktioner och samlarmarknader. Många av dessa bedrägliga präglingar har sedan snurrat runt och bytt ägare åtskilliga gånger.

Ovan två förfalskningar med årtalen 1897 resp. 1904 som har präglats med samma frånsidesstamp! Notera detaljerna som pilarna markerar. Av repan till vänster och kanthacket kl. 4 (d.v.s. exemplarspecifika defekter) kan man sluta sig till att tekniken för dessa förfalskningar varit liknande den som använts för de s.k. Gävle-kopiorna från 1970-talets början. Double Eagle-kopiorna är emellertid skickligare utförda.

För en 15-20 år sedan gick en kollega igenom ett parti med 360 stycken amerikanska 20-dollars guldmynt … 18 stycken (5%) var äkta!  Kanske något att tänka på när man jagar fynd på Tradera? Den vise handlar naturligtvis av seriösa handlare som kan sin sak – den våghalsige av vilken okänd traderare som helst. ;o)

Smått komisk förfalskning

Publicerat av
2

Bland alla olika samlarområden jag ”fuskat med” under åren tillhör myntförfalskningar ett av de jag har hållit på längst med – långt innan vi öppnade butik. Pojksamlingen innehöll t.ex en samtida förfalskning av 5 Öre 1741, slagen i koppar – men även en del kopior och förfalskningar avsedda att lura samlare. Så när Antikören Mynt & Antikt HB öppnade butik 1981 fanns redan en myntram på väggen med ”avskräckande exempel”. En gång i tiden hade jag som målsättning att ”köpa bort” alla kopior från marknaden … men det har jag för länge sedan (läs: när Tradera blev poppis) helt fått ge upp. ;o)  Denna samling har sedan med åren ”utvecklats” och idag vet jag inte riktigt hur många myntkopior som ”finns i arkivet”. Roligast tycker jag fortfarande att de s.k. samtida förfalskningarna är, så idag tänkta jag bjuda på en dylik. – En i mitt tycke rolig sak.

Det rör sig om en synnerligen primitivt utförd – helt uppenbart samtida – förfalskning av en silver-rupee 1919, slagen under George V för Brittiska Indien. ”Handgraverad” skulle man nog kunna säga. Frånsidans bokstäver och siffror är smått komiska i sitt utförande och antyder att falskmyntaren knappast var van vid västerländska skrivtecken. Inte heller själva präglingen ”håller måttet”. Åtsidan är kraftigt dubbelpräglad och det ser ut som kung George fått på sig en alldeles för stor krona. Stampställningen är ca -30 grader (eller kl. 10). Diametern är däremot perfekt och viktavvikelsen minimal (ca 2% – d.v.s. inte mer än vad slitaget motsvarar). Har googlat lite men inte lyckats finna någon motsvarande förfalskning. Kanske finns det någon i läsekretsen som vet mer? (exv. om ursprung?) … och då vore det ju kul om ni ville skicka ett mail – eller posta en kommentar.

Till höger ett äkta exemplar av samma mynt. – Visst är det lite skillnad? ;o)  Bilderna är klickbara till större versioner, så jämför gärna detaljer. Att jämföra garanterat falska mynt med garanterat äkta mynt är bästa sättet att få en känsla för hur det skall se ut. Och detta är viktigare än någonsin med dagens accelererande internethandel. Massor av affärer görs nu för tiden upp endast med hjälp av mer eller mindre tydliga/suddiga bilder – och då är det värdefullt att kunna skilja äkta vara ifrån falskt – och tvärtom. Just i detta fall är faktiskt förfalskningen betydligt dyrbarare än originalet. Kanske inte riktigt så kostbar som de alster urmakaren Carl Napoleon Svensson i Trollhättan (mera känd som ”Trollhätte-Svensson”) producerade, men nästan.  – En sällsynt förfalskning av ett vanligt mynt med andra ord.  ;o)

Bra affär? – för vem?

Publicerat av
3

Sitter här och reflekterar lite över Künker/Nordlinds sista Hagander-auktion och prisutvecklingen på sällsynta mynt. De båda besittningsmynten från Gustav II Adolf som vi sålde på Antikören auktion 7 och 8, 1989 – Wolgast 4 Dukat 1634 och Riga-thaler 1631, såldes nu för sammalagt nästan 700.000 kr (ca SEK 688.800:-). För 23 år sedan var priset ca 150.000 kr (eller närmare bestämt 154.125:-).

Jaha, +347% på 23 år alltså … eller är det så enkelt …? Jo visst, värdestegringen är ju denna … men … om man tar hänsyn till faktorer som penningvärdets försämring (KPI), transaktionskostnader (provisioner) och eventuella avbränningar för valutaväxlingar, så får man kanske ett annat resultat? Så, frågan är; om man köpte 1989 och sålde 2012 … blev det någon reell vinst att tala om …?

Gustav II Adolf. Wolgast. 4 Dukat 1634. Antikören auktion 7, april 1989, nr 234. (40.000) 73.000:- +12,5% = Kr 82.125:-.  (Säljaren = 73.000:- -5,0% = 69.350:-).
KPI: Kr 82.125:- i april 1989 motsvarar 138.603:- i september 2012.

Künker auktion 219, oktober 2012 (€20.000) €32.000 +22% = €39.040 = ca SEK 355.500:-.*  (Säljaren får vid 10% provision ett netto på €28.800 = ca SEK 236.700:-** och vid 15% provision ett netto på €27.200 = ca SEK 223.600:-**).

 * Forex säljkurs (9,03)
** Forex köpkurs (8,22)

Gustav II Adolf. Riga. 1 Thaler 1631. Antikören auktion 8, november 1989, nr 214. (40.000) 64.000:- +12,5% = 72.000:-. (Säljaren = 64.000:- -5,0% = 60.800:-).
KPI: Kr 72.000:- i november 1989 motsvarar 117.923:- i september 2012.

Künker auktion 219, oktober 2012 (€10.000) €30.000 +22% = €36.600 = ca SEK 333.300:-*.  (Säljaren får vid 10% provision ett netto på €27.000 = SEK 221.900:-** och vid 15% provision ett netto på €25.500 = ca SEK 209.600:-**).

 * / **  Forex kurser enligt ovan.

Exakt hur mycket de båda handlarna Nordlind och Künker får för att sälja en samling som Haganders (eller någon betydligt mindre dito), är ju svårt att veta – men en gissning på 10-15% är väl inte orimlig. Vid den högre provisionen skulle säljarens netto bli ca SEK 223.600:- resp. 209.600:- … att jämföra med 1989 års notering omräknad i dagens penningvärde – nämligen SEK 138.600:- resp. 117.900:- … vilket då motsvarar +61% resp. +78% för de båda klenoderna – över en period på 23 år.

Så, visst har priserna stigit … men tar man hänsyn till att det kostar pengar att sälja är värdestegringen inte fullt så dramatisk som man först kan förledas att tro. På den tiden hävdade jag envist att: ”De dyraste mynt är egentligen de billigaste” … och skulle man göra en jämförelse med enklare rikssvenska mynt tror jag definitivt att jag hade rätt. Sedan är det ju bara lite synd att man själv inte alltid lyder sina egna råd …  ;o))

Trevlig helg på er kamrater!

P.S.  Puuh, det blev många siffror i det blogginlägget … men jag blir säkert rättad. ;o)

Från framtiden till KMK

Publicerat av
Svara

Idag inleddes fjärde veckan på jobbet för Kungliga Myntkabinettets nya chef, Eva Ramberg. Hon tillträdde tjänsten den 1 oktober 2012 och ersatte då Ian Wiséhn som styrt KMK sedan 1998. Eva Ramberg kommer från Dalarna och har närmast varit chef för Framtidsmuseet i Borlänge. Dessförinnan har hon jobbat som konservator.

– Jag ser fram emot att arbeta med frågor som rör både den utåtriktade verksamheten samt föremål och bevarande. KMK är ett väldigt fint museum med unik specialistkompetens. Jag hoppas kunna förvalta det som är uppbyggt och samtidigt vara drivande i en positiv utveckling, säger Eva Ramberg.

Det skall bli väldigt spännande att följa KMK:s utveckling framöver. Nytt blod och nya idéer är självfallet mycket viktigt för att verksamheten inte skall gå i stå. Nivån, och även omfattningen, av det KMK av idag presenterar på webben är t.ex. alldeles för dåligt. Det fantastiska material som den nationella myntsamlingen innehåller förtjänar faktiskt betydligt bättre än så här. Man måste kunna nå ut till många fler – och det gör man via internet!  – Vilken man borde insett för länge sedan. Uppsala Universitets Myntkabinett är t.ex. (sedan länge!) ett föredöme vad gäller att fotografera och publicera sina samlingar. Här har KMK mycket att lära.

På Myntkabinettets sida om ”Sveriges Mynt” kan man bl.a. läsa rena faktafel, som exv. De första kopparmynten präglades i Nyköping år 1624 *, men även en del annat som inte är speciellt välformulerat (år 1066 präglades t.ex. inga mynt alls i Sverige).
*  Nix!  Det skedde i Säter i Dalarna under myntmästaren Gillis Coyet d.y. De första kopparmynt i Nyköping tillkom året därpå under ledning av myntmästaren Hans Kroll.

Men när vi nu fått en ”dalkulla” som ny chef för KMK kommer det säker inte dröja länge förrän dylika fadäser plockas bort och ersätts av korrekta fakta, intresseväckande artiklar och mynt- och medaljbilder i massor!  – Varför inte starta en blogg!?  ;o))

Dekadrachm för 21,7 mille!

Publicerat av
Svara

Den sicilianska dekadrachmen som jag bloggade om igår, såldes för 2,3 miljoner CHF (= 17 miljoner SEK), vilket med tillägg för köparprovision (18%) och moms (8%) betyder drygt 21,7 miljoner SEK (enligt Forex kurs).  – Inte så illa för ”tio drakar”… ;o)

Detta är förmodligen rekord för ett silvermynt från antiken. Guldmynt har dock klubbats för högre priser tidigare. Hur som helst hittade jag lite annat när jag faktasökte igår. Bilden här till höger visar ett av de bästa kända exemplaren av denna mynttyp. Det finns att bese på museum i München för övrigt. Ytterligare ett exemplar finns på British Museum i London och är stampidentiskt med ovanstående på åtsidan, men inte på frånsidan. Se bild nedan.

Exemplaret som såldes i Zürich igår är stampidentiskt med båda dessa åtsidor – och ev. frånsidan på British Museums exemplar? Det finns alltså knappast någon anledning att ifrågasätta äktheten på dessa tre mynt … MEN det kanske det gör beträffande andra exemplar?

Som med alla värdefulla saker förekommer det naturligtvis förfalskningar och kopior även av detta klassiska mynt. De flesta är av en kvalitet som de allra flesta samlare av antika mynt snabbt avslöjar. Oftast är de (ganska klumpigt) gjutna ibland efter Becker.

Ett undantag är möjligen kopior / förfalskningar av den kände tyske förfalskaren Carl Willhelm Becker (1772-1837). Han tillverkade många väldigt skickligt gjorda (präglade) kopior av antika mynt. På bilden här till höger en sådan kopia präglad i vitmetall. Den är nästan ”lite för bra”.

I samband med den  stora myntmässan i New York (som jag faktiskt varit med och ställt ut på en gång i tiden) i år, arrangerades i vanlig ordning även en del myntauktioner. En av dessa hölls gemensamt av firmorna Classical Numismatic Group och Nomos AG.

Denna auktionen stolthet var dekadrachmen från Akragas som hade fått ett utrop på 2,5 miljoner USD och förväntades sätta prisrekord. Men så blev det inte alls. Istället dök det upp myndighets-personer från stadens rättsväsende som helt sonika beslagtog myntet (tillsammans med ett annat antikt grekiskt mynt) och arresterade ägaren, Dr. Arnold Peter Weiss. Man hade fått in en anmälan med påståenden om att mynten skulle vara rovgrävda i Italien.

Det hela tog dock en oväntad vändning när experter förklarade att denna dekadrachm var en modern förfalskning! Nu har inte alla bevis lagts på bordet – ännu … men det verkar nog som en mycket skicklig falskmyntare lurat både samlare, arkeologer och auktionsarrangörer. ;o)

P.S.  Att slutet av detta inlägg inte kom med igår berodde på en strejkande server.

Klassisk skönhet

Publicerat av
Svara

Idag skriver SvD Näringsliv:  – ”Greklands nuvarande valuta euron är i kris. För gamla antika grekiska mynt verkar värdet däremot rekordhögt. Just nu säljs ett extremt ovanligt silvermynt på auktion för 12 miljoner kronor”.

Myntet ifråga är en dekadrachm (d.v.s. en 10 drachm) präglad i staden Akragas på Sicilien omkring 409-406 f.Kr. för att fira stadens hjälte, Exainetos, som segrade vid de Olympiska Spelen år 412 f.Kr. Sådana segrar var naturligtvis en källa till stor lokal stolthet. Grekiska kolonister började faktiskt grunda städer på ön Sicilien så tidigt som på 700-talet f.Kr. Städer som Syrakusa och Akragas producerat några av de absolut vackraste grekiska mynt som någonsin gjorts. Klassiska skönheter och riktiga mästerverk.

Solguden Helios visas på åtsidan, där han drar fram med sitt fyrspann mellan himmeln (symboliserat av en örn) och havet (symboliserat av en krabba). Den grekiska inskriptionen lyder ”AKRAGAS”. Frånsidan visar två örnar som festar på en hare som ligger på toppen av en klippa. En av örnarna äter, den andra höjer huvudet för att svälja. Gräshoppan till höger är enligt British Museum sannolikt ett kontrollmärke.

Detta fantastiska praktmynt är just nu till salu på auktion nr 66 (lot #6) i regi av firma Numismatica Ars Classica (NAC) i Zürich. Utropet är satt till facila CHF 1.750.000, d.v.s. drygt 13 miljoner svenska kronor. På detta tillkommer dessutom 18% köpar-provision + 8% moms … och då är vi uppe i dryga 16,5 miljoner SEKiner.

Kort om kvalitetsbedömning

Publicerat av
8

Kikade i vanlig ordning in på Tradera för att ”kolla läget”. Kunde snabbt fylla på bildarkivet med ett tiotal bilder av uppenbart falska mynt. Detta är tyvärr vardag på fyndjägarnas Tradera av idag. Hos en av dessa falskmyntförsäljare noterade jag också att samtliga (nja, men 128 stycken av 129 möjliga i alla fall ;o)) salubjudna mynt och sedlar, var betecknade med ”Rare!” (= sällsynt). Inte mindre än 120 av dessa anges t.o.m. vara ”Very Rare!” (= mycket sällsynta). Dessutom fick jag mig en helt ny kvalitetsbeteckning till livs: ”EXF+” (kanske en kombination av EF och XF?). Så varför inte blogga lite kort om kvalitetsbedömning och olika kvalitetsbeteckningar, tänkte jag.

Letade lite i datorn och hittade en bild med monterade silverdollar i olika kvalitéer och dessutom fotograferade med olika ljussättning. Kanske kan detta ge lite vägledning till myntklassning på nätet?

För de flesta säger nog en bild mer än tusen ord, men det finns också många som ”med hull och hår” köper diverse mindre nogräknade säljares högst fantasifulla varudeklarationer. Idag har det gått inflation i superlativ som ”spegel, lyx, toppex, very rare” etc. Och har man aldrig sett ”ett perfekt mynt” är det naturligtvis inte så lätt att veta hur det skall se ut. Övning ger färdighet och någonstans måste man ju börja. Att lära sig kvalitetbedöma mynt är inte gjort i en hast. Det tar lång tid att utveckla ett skarpt öga för denna ädla konst. Men det är inte desto mindre en kunskap som är mer eller mindre nödvändig att behärska. För den som köper ett överklassat mynt kan göra en riktigt dålig affär, medan den som köper ett underklassat dito kan göra en bra.

På bilden ovan ses åt- och frånsidor av tio olika exemplar av den berömda amerikanska s.k. Morgan-dollarn, en typ som utgavs åren 1878-1921. Från ett blankslitet exemplar till ett praktex! Varje mynt är fotograferat med två olika ljussättningar (ovan och nedan respektive kvalitetsbeteckning), vilket illustrerar att ett mynt kan upplevas på olika sätt beroenda av hur ljuset faller. Bilderna är egentligen alldeles för små för att man skall kunna jämföra detaljerna ordentligt … men å andra sidan illustrerar även detta hur det brukar se ut på nätet. ;o)  Se även Mynthandeln.com – Kvalitet & Värde, där det finns klickbara jämförelsebilder … i något större skala.

Guldmyntfynd i Gräfsnäs!

Publicerat av
Svara

Som du kanske har märkt har bloggandet denna vecka haft ett tema – eller åtminstone en röd tråd. Det har handlat om Alingsås. Men hav förtröstan, nästa vecka blir det sannolikt något helt annat . . .  ;o)

Tänkte ”toppa” alingsåsveckan med att berätta lite om det sensationella guldmyntfyndet som gjorders i Gräfsnäs Slottsruin vid utgrävningarna där på 1930-talet. Då fann man nämligen en Vallonsk guldpeng i valören ”Double soverain d’or”, präglad i staden Tournai i Flandern (i nuvarande Belgien) år 1613 under Albert & Isabella av Spanska Nederländerna (1598-1621). Detta är ett stort och pampigt guldmynt med en diameter av omkring Ø 41 mm och en vikt på drygt 11 gram – d.v.s. gott och väl över tre dukater … eller omkring 6½ riksdaler!

Myntets åtsida visar Albert (Albrekt) VII av Österrike och Isabella Clara Eugenia av Spanien sittande på en gemensam tron. Och på frånsidan en krönt vapensköld omsluten av en ordenskedja (Gyllene skinnets orden). Mynttypen slogs på fem olika myntorter (i tre provinser) åren 1612-1621. I provinsen Brabant fanns tre myntorter; Bryssel (Ängel), Antverpen (Hand) och Maastricht (Stjärna). Flandern hade myntortsmärke Lilja och Tournai hade ett Torn – sist i åtsidans omskrift.

I N. L. Rasmussons (1904-1973) fynd-rapport beskrivs  myntet så här: 
Guldmynt, Spanska Nederländerna, Tourney. Albert och Isabella, Tourney. Double soverain d’or 1613. Myntet funnet i raslager på botten i rum E. Det låg ungefär i rummets mitt, strax söder om dörröppningen till rum F. Omedelbart ovanpå stenläggningen i portgången (rum E; västra halvan av portgången). Ovanför stenläggningen hade vid en senare omändring av slottets norra del inlagts ett plankgolv, vilande på längsgående bjälkar. En av bjälkarna, som uppburit det nämnda plankgolvet, fanns ännu kvar i läge. Guldmyntet har i fyndförteckningen n:r 179.

Fyndet finns i korthet omnämnt i Nordisk Numismatisk Årsskrift 1937.

Enligt Wadbring togs slottet 1613 över av Johan Casimir Lewenhaup (1583-1634) efter att Sten Axelsson Leijon-hufvud flytt till Eliass! Efter att Christian IV intagit Älvsborg 1612, slöts freden i Knäred med det jättelika skadeståndet på 1 miljon riksdaler. Man undrar om Johan Casimir medvetet ”planterade” en lyckopeng för fredens bevarande – eller om någon helt enkelt tappade bort klenoden? Några år senare fick man för övrigt celebert besök på Gräfsnäs Slott, då självaste kungen, den blott 24-årige Gustav II Adolf … och troligtvis också hans ständige följeslagre Axel Oxenstierna … kom på visit.