Kategoriarkiv: Antika Mynt

OTHO – Matura Celeritas …

Publicerat av
2

Kan tänka mig att det finns fler samlare än jag som har ”lagt en del objekt åt sidan”, i väntan på att man, någon gång (helst innan pensioneringen), skall få tid att efterforska dem lite närmare. Dessvärre kan det gå många år innan detta blir av … så varför inte använda Internet för att ”söka information genom publicering”…?  – Lika gärna som att leta själv – kan man ju låta andra ta del av den information man hittat … och sedan komplettera denna till allas fromma. – Sagt och gjort! – Här kommer första ”mysteriet”:

Vid första anblicken kan ju detta se ut som en romersk sestertius (medallic sestertius). Stor och praktfull – med en diameter på Ø 42 mm och en vikt på hela 46,00 gram. Åtsidan visar ett högervänt, lagerkrönt och draperat porträtt av den romerske kejsaren Otho, född år 32 e.Kr. och kejsare endast under tre månader år 69 e.Kr. (det s.k. fyrkejsaråret). Omskrift lyder: IMP OTHO CAES AVG P M COS II. Frånsidans omskrift lyder: MATVRA CELERITAS – och visar ”en allegori om måttlighet” (skall det visa sig).

Efter en del sökande hittade jag en dylik med identisk åtsida! – men en helt annan frånsida. Den anrika firman Classic Numismatic Group  beskriver den så här:

– ”Otho. Æ ‘Sestertius’ (Ø 37 mm, 32.37 grams). IMP OTHO CAES AVG P M COS II, laureate and draped bust right / Soldier (Mars?), holding sword and shield, advancing left towards altar; to left, nude victim bound to palm tree; nude victim below altar; S C to either side. After Giovanni Cavino. 1500-1570. Klawans 9.”

Av en tillfällighet hittade jag för några år sedan en renässansmedalj (på Spink’s auktion i London, 24/1-2008), som har samma frånsidesinskription och motiv som ”min Otho”. Denna medalj, över Altobello Averoldo (c. 1468-1531), Biskop av Pola och guvernör i Bologna, mäter Ø 67 mm och är formgiven av Antonio Vicentino omkring 1530/31. Motivet beskrivs så här:  – ”A prince seated on a chair on a raised platform, holding a sceptre in his left hand, receiving an elderly man, holding a spur and a bridle. Beside him, in the background, stand two other persons, one holding a cornucopia”.

När man sedan googlar och bild-googlar lite hit och dit … dyker det upp en bok med en samling gamla kopparstick;  Achillis Bocchii Bonon. symbolicarum quaestionum de Universo genere quas serio ludebat … som på ett lite modernare språk kan skrivas: Emblems of Achilles Bocchius. På bilden här bredvid ses två av dessa kopparstick (nr 82 och 101 i en serie om 150 olika) som dateras till ca 1555 och alltså är utförda av Achilles Bocchius (1488-1562) i hans förnämliga Emblem book. Det högra motivet beskrivs: Eurymnus fallen on the ground, Pollux and Castor fighting in the centre set in a landscape. – Nog är motivet ganska så likt det på frånsidan på CNG:s medalj (bild 2). Matura Celeritas-motivet är i alla fall närmast identiskt med min Otho-medalj (bild 1).

Så där, nu har jag börjat så smått på denna historia … nu håller vi tummarna för att någon kunnig läsare snappar upp detta … och fortsätter komplettera historien med nya uppgifter, teorier, litteraturhänvisningar, ursprung, datering etc. etc.

Tradera tillbaka i vardagen

Publicerat av
Svara

– ”När någonting är för bra för att vara sant – ja, då är det oftast det” … och mycket riktigt – efter gårdagens ovanligt positiva uppgift att Tradera lyckats stänga ner en auktion med en falsk norsk speciedaler … måste man idag, dessvärre, konstatera att ordningen är återställd på Tradera … för idag såldes det flera falska mynt igen.

En del myntkopior är mer välkända än andra. De tre på bilden här till vänster tillhör denna kategori. Den Athenska tetradrachmen med det karakteristiska gropen på åtsidan (MISAB 3:529) är en välkänd musei-souvernir – som är nästan lika vanlig som souvernir-kopian av den klassiska Joakimsthalern ”1520”  (ursprungligen såld i plastkassett med texten ”The world’s first dollar”, och med tillverkningsåret 1967 tydligt angivet nedtill till höger om ”Farbror Joakim”). Souverniren innehåller naturligtvis inte något silver och väger endast 21,8 gram. Originalet, som präglades av grevarna Schlick i Böhmen (Tjeckien), har däremot en finvikt på hela 27,2 gram. Kuriöst nog har denna, snart 50 år gamla kopia, i modern tid blivit utsatt för kinesernas kopiering och kan idag återfinnas även i silver (med eller utan ”1967”). Exemplaret som såldes på Tradera ikväll (# 177383392) för 629 kr var emellertid en ”original-souvernir” från 1967.

Kvällens största blåsning var dock den klumpiga avgjutningen av 1561 års Erik XIV-daler.  – Hur i hela världen kan man gå på detta? Säljaren var densamme som den omskrivna 1967:an och slutpriset blev sanslösa 4.650 kr (Tradera objekt # 177382759).

Råkar ha ett exemplar i falskmynt-samlingen som är ”stöpt i samma form” (första bilden) och detta väger 25,96 gram (rätt vikt 29,25 gram), samt är tydligt stämplat med KOPIA på randen. Har faktiskt lite svårt för att förstå att någon kan undgå att notera att denna är gjuten – klumpigt gjuten. Porig, oskarp och allmänt dåligt gjord. Tydligaste kännetecknet utöver detta är nog frånsidans svagpräglade område vid vapensköldens 2:a fält samt snedcentreringen vid CVI.

Många gånger blir det nog betydligt billigare att handla av någon som vet vad de säljer. Men så länge fyndjägarna på Tradera låter ”snålheten bedra visheten”, får de väl egentligen skylla sig själva. När en Joakimsthaler inte kostar 10-40.000 kr, utan 629 kr, bör man kanske dra öronen åt sig? Men man kan ju inte tvinga folk att tänka – och ALLA är väl medvetna om Traderas obefintliga kontroll …? När man lyckas stänga ner något bedrägeriförsök är det väl snarare ett ”olycksfall i arbetet” än någon strategi.

Utblickar i världen . . .

Publicerat av
Svara

Firma Künker i Osnabrück i Tyskland avslutade igår veckans myntauktioner och kan idag meddela att fler än 3.000 aktiva budgivare (!) bidrog till ett sammanlagt resultat av motsvarande 123 miljoner svenska kronor. Högst betald blev en rysk 6-rubel i platina som klubbades för €150,000 + 15% prov. + 7% moms. Enligt Forex’ kurs (8,84) motsvarar detta lite drygt 1,6 miljoner SEK. Kanske snart dags för mig att sluta använda min gamla World Coins (där detta mynt står i $6,000) och införskaffa lite mer uppdaterade värderingsböcker …?  – Nja, det får nog bli efter  FriMynt i Helsingborg den 27/4  i så fall … för just nu pågår ”gammaldags prissättning” för fullt!  – Väl mött på FriMynt! ;o)

Så här skriver Künker själva om de senaste vårauktionerna (nr 226-231):
On March 16th our Spring Auctions 2013 ended with total hammer prices of more than € 11.4 million, more than 3,000 active bidders and many numismatic highlights that once again reached record prices.
      From our series of Russian coins, which reached a total higher than twice the estimates, a 6-ruble piece of platinum from 1836, struck in St. Petersburg under Tsar Nicholas I. stood out. This extremely rare piece, with only 11 known specimen, reached € 150,000 with an estimate of € 30,000.

På Sveriges Radio och i Svenska Dagbladet får vi idag ytterligare belägg för att sparande i bank kan vara riskabelt i dessa dagar. I detta perspektiv framstår ju myntsamlande, inte bara som otroligt mycket mera givande och lärorikt, men även som en betydligt säkrare sparform!  – Så varför inte börja pensionsspara i samlarmynt redan idag!?  ;o)

Om man har – eller kan skaffa sig – numismatiska kunskaper, kan man få ut maximalt av en fantastisk hobby – på många plan. Men även för de som kanske inte har tid, lust eller intresse för numismatik, är ju myntsamlande en gyllene möjlighet att spara pengar! – i form av vanlig s.k. ”bullion” (d.v.s. guld- och silvermynt som handlas endast för metallvärdet). För någonstans måste man ju börja – och i bästa fall leder kanske detta så småningom fram till ett vidare intresse för mynt, medaljer och numismatik …

Auktionsveckan 11-16 mars

Publicerat av
1

Kommande vecka är det stor myntauktionsvecka i Osnabrück i Tyskland. Anrika firman Künker arrangerar då auktion nr 226-231 mellan den 11 och 16 mars.

Att påstå att det där finns mynt för alla samlarinriktningar är nog ingen större överdrift … men det är klart, är man extremt specialiserad på någon enstaka valör från något litet land i norr … kanske man kan finna ett större utbud någon annanstans.
Här är innehållet denna gång:

  • Auction 226 – Coins from the Ancient World
  • Auction 227 – Selected Medieval Coins from the Migration Period …
  • Auction 228 – Coins and Medals of the Medieval and Modern Times
  • Auktion 229 – Cologne, the Rhineland and Westphalia + Nuremberg …
  • Auction 230 – Gold Coins / German Coins / Russian Coins and Medals
  • Auction 231 – The Sultan Collection – Old Private Collection of Ottoman Coins …

Auktionskatalogerna är fullständigt outstanding i både volym och exklusivitet. Denna gång vägde paketet 6,4 kg och upptar nu 8,5 cm i bokhyllan med högsta hyllhöjden. Internationellt ser man, till skillnad från här hemma i ankdammen, inga tecken på någon avmattning när det gäller myntintresset och auktionsresultaten. I USA slogs t.ex. nyligen världsrekord, då en silverdollar 1794 klubbades för motsvarande 69 miljoner kronor.

Även i Sverige hjälps prisnivåerna upp av det internationella materialet, som naturligtvis omsätts även här. Svenska Numismatiska Föreningen (SNF) hade t.ex. auktion i helgen, MISAB 8, och återigen stärktes trenden att internationellt och högkvalitativt material betalas bäst … medan ”allmängodset” har allt svårare att hitta köpare. När man kikar igenom resultatet förvånas man över att så många objekt faktiskt är billigare idag än vad de var när jag samlade mynt som grabb för 30-35 år sedan. Och denna alltjämt växande skillnad mellan ”toppobjekt” och ”allmängods”, talar ju sitt tydliga språk; återväxten inom myntsamleriet i Sverige är i högsta grad oroande (åtminstone för de av oss som tänker efter lite).  – Men själva talar MISAB bara om ”succé” och ”en fantastisk auktion”. Naturligtvis för att försöka generera nya inlämningar … men ÄR verkligen detta rätt kanal för säljare av numismatiskt allmängods …? För den som endast har toppobjekt kan det kanske vara värt att förhandla ner provisionen till några enstaka procentenheter och hoppas på bra budgivning … men för det stora flertalet säljare blir det verkligen inte mycket kvar när alla transaktionskostnader räknats av.

Enligt bloggkollegor besöktes helgens SNF-auktion av ”närmare 80 myntsamlare”  (Roland ”Falcoin” Falkensson) alt. ”deltagarantalet var all-time-high för Misab” … ”auktionssalen var fylld till bristningsgränsen” (Ingemar ”SNF” Svensson). Stämmer 80 personer, så innebär detta ca hälften av vad vi brukade ha i Göteborg på 1990-talet … och är ”bristningsgränsen” rätt, är antalet ungefär detsamma. ;o)

Enligt Roland Falkensson var SNF:s meste köpare denna gång det ökända företaget Mynthuset Sverige i Malmö. Ett företag som fått massiv kritik för att lura folk och skrämma bort potentiella myntsamlare. Mynthuset har specialiserat sig på att utnyttja allmänhetens okunskap om mynt, medaljer och numismatik. Man riktar sig speciellt till äldre människor utan erfarenhet av myntsamlande och försöker genom hutlös prissättning och egenproducerade objekt, framställa dussinvaror och silverskrot som ”exklusiva historiska investeringsobjekt”. Ofta är taktiken att erbjuda ETT objekt till någorlunda vettigt pris … och sedan binda upp köparen i ett prenumerationsavtal som brukar innebära prisnivårer på MINST +500% över marknadsvärdet. Åtskilliga är de pensionärer som förlorat stora pengar på något de trodde skulle bli ett fint arv till sina barn. Andrahandsmarknaden för detta skräp heter Tradera och priserna är låga.

Lite trist att skojarna på Mynthuset och den generella internationella myntmarknaden, är det som får SNF att tro att det i Sverige råder en allmän ”stark efterfrågan på mynt och andra numismatiska föremål” … för detta talar INTE för att SNF varesig vill eller kan göra något åt hobbyns återväxtproblem … om man nu ens är medveten om det …?

Krona eller Klave …?

Publicerat av
Svara

I tisdags skrev jag några rader om jubileums-tvåkronan 1921 (eller kanske snarare en väldigt speciell sådan). Hur som helst är den, jämte den från 1932, ett par bra exempel på att åtsida och frånsida (avers och revers, framsida och baksida) … krona eller klave? … inte alltid är så lätta att fastställa. Man kan ju tycka att KUNGEN borde vara framsida och SKÖLDEN baksida – vilket det också skulle vara … om vi hade singlat slant! Men i numismatiska sammanhang finns det faktiskt rangordnade regler för vad som skall betraktas som åtsida på ett mynt:

  1. Myntherrens bild
  2. Myntherrens namn
  3. Myntherrens initialer
  4. Myntherrens vapen eller vapensköld
  5. Myntherrens valspråk
  6. Kunglig krona eller symbol för regenten
  7. Riksvapnet (stora eller lilla)

Allt detta går att läsa i Bertel Tingströms oumbärliga bok ”Svensk Numismatisk Uppslagsbok” (utgiven i flera upplagor). Och eftersom kung Gustaf V är myntherren bakom tvåkronorna 1921 och 1932 (och inte Gustav Vasa resp. Gustav II Adolf), så kan dessa båda mynt kanske tyckas vara ”lite bakvända” – ur numismatisk synvinkel. Det tyckte man t.o.m. i den kungliga kungörelsen, då dessa mynt utkom. För där angav man faktiskt kungabilderna som åtsidor – tvärt emot numismatikens regler.

Om detta berodde på att författarna av kungörelsen kände sig mer förtrogna med spel och dobbel (se förordning ovan t.v.) och det gamla fina spelet krona eller klave … än med numismatiken … är dock mer än jag vet.

På det nytagna fotografiet ovan har jag dukat upp lite grejer som har med företeelsen singla slant att göra. I botten har jag lagt Monica Golabiewski Lannbys (MGL:s) alldeles fantastiska bok ”Pengar i folkmun – och mynt i seder, bruk och poesi”, utgiven år 2000.  – Till och med svärmor blev glad över denna julklapp!  ;o)
Den stora ”trägrejen” är en s.k. KLAVE (eller kreatursklave) som ju i högsta grad har formen av en vapensköld … något som tillsammans med en KRONA förekommer på mynt alltifrån medeltiden och framåt – t.ex. på Sturemarker.

Enligt MGL finns uttrycket ”krona eller klafwe” först nedtecknat 1769 … med spelet är sannolikt mycket äldre än så. Romarna kallade det för ”navia aut caput” (= skepp eller huvud), vilket förmodligen syftar på de stora kopparslantarna med Janushuvud på åtsida och en skeppsstäv på frånsidan. I England heter det ”cross and pile” och i USA ”heads or tails” – jämför exv. med silverdollarna ovan … och den lite mer vågade varianten som jag diskret placerat i klavens mitt. ;o)

Högst upp i mitten av bilden ligger en 1 Skilling Banco från Karl XIV Johan. Av bilden att döma är det ju inget konstigt med den … det är bara det att just denna är en s.k. ”taskspelarpeng” – med kungens bild på båda sidor! Ett hemmabygge tillverkat av två nedslipade och ihoplödda mynt. Falskspelaren har naturligtvis haft ytterligare en dylik, men med frånsidan på båda sidor. Och på så sätt har han alltid vunnit i singla slant, genom att välja mynt i samma stund som motspelaren valt … krona eller klave …?

Konstantin den Store

Publicerat av
Svara

Den 27 februari år 272 e.Kr. föddes Gaius Flavius Valerius Aurelius Constantinus, mera känd som Konstantin den Store (eller Constantine the Great), i staden Naissus (Nis i nuvarande Serbien). Efter att hans far, Constantius I, Chlorus, hastigt avlidit i engelska York (Eboracum) år 306 e.Kr. utropade trupperna Konstantin till kejsare.

Han är mest känd för att ha tillåtit kristendomen i romarriket – vilken på hans födelsedag(!) år 380 e.Kr. (under Theodosius I) blev statsreligion i det Romerska riket. Konstantins andra stora bedrift var att han grundade den nya romerska huvudstaden Nova Roma – som efter hans död år 337 e.Kr. döptes om till Konstantinopel (Constantinople – Istanbul).

Mynten på bilden ovan är alla präglade under Konstantin den Store. A och B är officiella mynt slagna i Rom 315 e.Kr. respektive Siscia (Sisak i Kroatien) 318 e.Kr. Slantarna på nedre raden (C och D) är imitationer (samtida förfalskningar, präglade i Romarrikets gränsområden). Att stilen är avvikande syns ju genast och tittar man lite närmare ser man att omskrifterna är illitterata – helt obegripliga. Ändå kan man tack vare spegelvänt ZIZ på C och det korsade altaret på D, fastslå att man haft Siscia-mynt (B) som förlaga.

Mynttypen brukar bland kännare kallas VLPP… efter frånsidans omskrift: VICTORIAE LAETAE PRINC(ipium) PERP(ertua)  = Välförtjänt seger till den eviga prinsen.

Mynt C härstammar f.ö. från min pojksamling och är inköpt i en fyndlåda någon gång i början av 1970-talet. Minns inte exakt … men jag tror inte att jag spenderade mer än en tia av veckopengen på detta lilla mynt. Allt jag visste då var att det var gammalt.  ;o)

Antikörens nya webbplats

Publicerat av
Svara

Som Du kanske upptäckt genom Mynthandeln.com eller bildlänkarna i myntbloggens högerspalt, ”smyglanserade” vi vår nya webbplats Antikören.se häromdagen. Än så länge har vi mest lagt upp ramverket, men nytt material – MYNT, MEDALJER, SEDLAR och ÖVRIGT – kommer fortlöpande att publiceras – så håll ögonen öppna!

Vi vill gärna ha Dina synpunker på upplägget, då det än så länge finns alla möjligheter att anpassa och justera detta. Även önskemål om vilken typ av material Du vill se på sajten välkomnas. Vi kommer aldrig att kunna lägga ut hela lagret – men ett trevligt urval hoppas vi succesivt kunna erbjuda. – Med Din hjälp kan vi göra webben bättre!

Välkommen till mynthandeln! – ANTIKÖREN Mynt & Medaljer!

Pontifex Maximus = Påven?

Publicerat av
Svara

I måndags nåddes vi av den överraskande nyheten att påven Benedictus XVI beslutat abdikera (avsluta sitt pontifikat – sin ämbetstid), något som inte hänt på närmare 600 år. Idag skriver Dick Harrison om titeln Pontifex Maximus … som återfinns både på romerska mynt (då ofta som P. M.) och på mynt från Vatikanstaten. Så därför tänkte jag idag helt enkelt visa några gamla mynt från Vatikanstaten.

Vatikanstaten. Pius V (1566-1572). AR-Giulio U.år, slagen i Ancona. Silver Ø 28 mm, 2,86 gram.
Åtsida: PIVS V PO-NT MAX, Mitra och korslagda nycklar ovanför utsmyckad oval vapensköld med tre balkar. Frånsida: S PETRVS ANCONA, S:t Petrus stående framåtvänd, hållande nyckel och evangeliebok.

Vatikanstaten. Urban VIII, Barberini (1623-1644). AR-Testone 1631, slagen i Rom. Silver Ø 30 mm, 9,05 gram. Åtsida: VRBAN VIII – PON. M. A. VIII (år 8), Mitra och korslagda nycklar ovanför utsmyckad vapensköld med tre bin. Frånsida: AVCTAAD METAVRVM DITIONE, i exergen ROMA, Roma sittande åt höger hållande Peterskyrkan (Basilica di San Pietro in Vaticano) och spjut.

Vatikanstaten. Urban VIII (1623-1644). AR-Barberino 1632, slagen i Avignon. Silver Ø 24-28 mm, 2,75 gram. Åtsida: VRBANVS VIII – PONT. M. 1632, Mitra och korslagda nycklar ovanför utsmyckad vapensköld med tre bin.
Frånsida: S. PETRVS – AVENIO, Midjebild av S:t Petrus med nyckel och evangeliebok, ovanför vapensköld.

Vatikanstaten. Urban VIII, Barberini (1623-1644). AR-Grosso 1641. Silver Ø 20-21 mm, 1,29 g. Åtsida: VRBAN VIII – PONT. M. A. XVIII (år 18), Mitra och korslagda nycklar ovanför utsmyckad vapensköld med tre bin.
Frånsida: EGO SVM VIA VERITAS ET VITA (= Jag är vägen sanningen och livet), Frälsarens vänstervända axelbild.

Vatikanstaten. Urban VIII (1623-1644). AR-Halv Grosso 1632.
Silver Ø 14 mm, 0.88 gram.
Åtsida: VRBAN – VIII P. M., Mitra och korslagda nycklar ovanför utsmyckad vapensköld med tre bin. Frånsida: S. PETRVS A ROM, i exergen 1632, S:t Petrus stående.

Önskar du förvärva något av mynten är det bara att maila mig (e-postadressen finns i högerspalten). Avslutar med att visa några moderna turistsouvenirer (medaljer) också.

725 år gammal förlaga!

Publicerat av
Svara

I tisdags bloggade jag lite om Goternas första mynt – präglade vid Svarta havet, närmare bestämt i regionen kring Taman-halvön, öster om Krim vid Azovska sjön.
Att dessa tidiga gotiska mynt är imitationer av äldre mynttyper, verkar de flesta forskare vara eniga om – men om det är Mars, Artemis/Diana eller Nike/Victory som ses på frånsidan är kanske fortfarande en öppen fråga?

Idag tänkte jag skriva lite om en engelsk mynttyp som faktiskt är formgiven efter en då 725 år gammal förlaga! – Vilket visar att man ibland får ”leta brett” för att hitta rätt. Det översta myntet på bilden är präglat i staden Serdica i Thrakien (nuvarande Sofia i Bulgarien) under den romerske kejsaren Probus (276-282) åren 277-278 e.Kr.  – och det nedre myntet är (enligt omskrifterna) präglat i London av den engelska kungen Ethelred II (978–1013, 1014–1016), med det föga smickrande smeknamnet ”den villrådige” (kommet av hans många eftergifter, i form av s.k. dana-gälder, till skandinaviska ”vikingar”). Typen dateras till omkring år 1003-1009.

Gemensamt för dessa ”båda herrar” är att nämnda mynttyper har ”krigiska” porträtt där myntherren uppträder med sköld och strålkroneförsedd hjälm (Probus bär dessutom ett spjut över axeln – i mycket sällsynta fall har han även en häst med sig – se bild 2).

– ”Den engelska Helmet-typen går tillbaka på ett romerskt mynt, en dubbeldenar, präglad i Lyon för kejsar Maximianus (285-305)”, skriver Brita Malmer i Den svenska mynthistorien, SMH sidan 59.

Den SVENSKA mynthistorien!?? – Men det är ju ett engelskt mynt. Hur hänger det där ihop?

Jo, detta har med ”Sveriges första mynt” att göra. Omkring år 995 började nämligen den svenska kungen Olof Skötkonung (ca 992-1022) prägla imitationer (som det heter när falskmyntaren är kunglig) av engelska silver-pennies, s.k. CRVX-penningar, i (eller vid) handelsplatsen Sigtuna.
De svenska vikingatidsnumismatikerna med Malmer i spetsen har lagt ner mycken möda på att konstruera s.k. stampkedjor för att försöka kartlägga denna exotiska myntning. Det hela spårar emellertid ur redan i kedja 1, då mynthusets organisation rasar samman och all tillverkningsteknisk logik försvinner. Allteftersom forskarnas stampkedjor växte och smalt samman eskalerade ”Sigtuna-myntningen” till gigantiska proportioner. Länge har vi hört: ”ALLT tillhör Sigtuna!” … men nu ser man lyckligtvis tecken på en efterlängtad ”tillnyktring”, då man börjat inse att mycket av detta material hör hemma i danska Lund … och i baltikum … och i …?

Malmer föreslår, som sagt, ”dubbel-denaren” (egentligen en underhaltig AE-Antoninianus) från Maximianus som Helmet-typens förlaga (bild 2). Denna saknar emellertid sköld, varför jag skulle vilja höja en lans för Probus dito – som dessutom är mycket mera spridd. Mynttypen präglades, förutom i självaste Rom, även i Lyon (Frankrike), Ticinum (Italien), Siscia (Kroatien), Serdica (Bulgarien) samt i Cyzicus (Turkiet).

Den 725 år yngre silverpenningen utger sig ju faktiskt vara präglad av myntmästaren Edwine i London under kung Ethelred II – från 1003. Omskrifterna lyder:
+ ÆDELRED REX ANGLO )( + EDPINE M-O LVND.  Men eftersom vi vet att det gjordes skandinaviska imitationer (och förfalskningar) av kung Ethelred II:s engelska mynttyper, kan vi inte vara 100%-igt säkra på att omskrifterna talar sanning. Det finns också en möjlighet att LVND i detta fall inte står för LONDON – utan för LUND, och att mynten bara är slagna i Ethelreds namn. Generellt kan LVND nämligen också stå för LUND. Liknande typer slogs f.ö. i Lund ca 40 år senare, under den s.k. stridsperioden.

Med tanke på den välgjorda gravyren och de fullständigt korrekta omskrifterna är väl Sigtuna ett mindre troligt alternativ i detta fall. Där blir omskrifterna mycket snabbt förvirrade och stilen mer och mer degenererad . Det enda som, enligt Malmer, talar för Sigtuna är den lilla ringen i tredje korsvinkeln, då denna även förekommer på exemplar slagna på fyrkantigt myntämne … något man gärna vill knyta till Sigtuna. Det aktuella myntet katalogiseras av Malmer i ”sannolikhetskategori II-III”, SMH nr 516 (s. 265).

Den engelska Helmet-typen förekommer även i guld! (extremt sällsynt!) och kallas då Mancus (Mancosus). Den lär ha haft en guldvikt på 4,25 gram och motsvarat 30 pence i silver. Och eftersom det gick 240 silver-pennies på det engelska pundet (Tower pound = ca 350 g), bör det alltså ha gått 8 mancus på detsamma. 350/240 x 30 = 43,75 … och detta genom 4,25 ger förhållandet mellan guld och silver = 10:1. Att jämföras med 8:1 i Sverige ett par hundra år senare (1240) – se blogginlägget: För 30 silverpenningar.

Goternas första mynt

Publicerat av
Svara

De är ganska okända inom den västeuropeiska numismatiska litteraturen, men har studerats av ryska och ukrainska numismatiker under mer än 100 år … Goternas första mynt – präglade i regionen kring Taman-halvön, öster om Krim, mellan Azovska sjön i norr och Svarta havet i söder. De allra flesta fynden av dylika mynt har gjorts just där – även om fynd rapporterats i hela Svartahavs-området och norra Kaukasus. De flesta forskare daterar dem till perioden från mitten av 200-talet e.Kr till det tidiga 300-talet e.Kr. … men det förekommer både lite vidare dateringsförslag (”II-IV AD” = 100-300-talen e.Kr.) och mera precisa dito (”363 AD” = 363 e.Kr.) … så inget verkar vara ”skrivet i sten”.

Däremot råder det konsensus bland ryska numismatiker om att det är goterna som ligger bakom dessa mynt – Goths of Taman eller Taman Goths. Mest framträdande bland numismatikerna inom detta område är L.N. Kazamanova, som har publicerat den hittills mest detaljerade studien av mynttypen. Hon har kommit fram till att dessa mynt är imitationer av romerska kejsar-denarer … av en vanligt förekommande typ som på frånsidan visa Mars gående med spjut i handen och en trofé över axeln. Hon nämner särskilt de av Marcus Aurelius och Septimius Severus, men motivet förekommer på en mängd mynt (i olika valörer) åtminstone från Vespasianus till Diocletianus.

Det är emellertid inte bara dateringen som skapar divergerande resultat hos forskarna; utan även myntmotivet. Somliga tycker sig istället för ett kejsarporträtt på åtsidan och en stående Mars på frånsidan, se Apollos huvud till höger och Artemis stående. Personligen tycker jag mig se en bevingad figur på frånsidan … Nike / Victory …?

Dessa gotiska mynt betraktas alltså som imitationer och var uppenbarligen ganska degenererade (barbariserade) redan från början. Något som bara fortsatte och med tiden förvanskades de till oigenkännlighet så att likheterna med de ursprungliga typerna knappt går att skönja. I sin undersökning av mynttypen har Kazamanova delat in dem i tre grupper baserat på graden av degeneration samt deras (sjunkande) silverinnehåll.

Här är ytterligare ett exempel på degenererad stil. Till vänster en thrakisk guld-stater från kung Lysimachos (305-281 f.Kr.), med Alexander den Stores porträtt, och till höger en kraftigt barbariserad imitation av denna – präglad av Donau-kelterna, någonstans vid Donaus utlopp i Svarta Havet … omkring 200 f.Kr.