Sveriges historia – var? när? och av vem?

Vad är viktigt i Sveriges historia? Och vad tycker historikerna är viktigt i vår historia? Tidningen Populär Historia lät nyligen 30 svenska professorer svara på en enkät om vilka svenska platser, personer och viktiga årtal de skulle vilja lyfta fram som särskilt historiskt intressanta.

I kategorin historiskt intressanta platser listar de tillfrågade professorerna i Populär Historia enkät Stockholm som nummer ett, med 13 röster. Uppsala kommer på andra plats med sex röster och Kalmar tar bronset med fyra röster. Birka, Sveaborg (Finland), Falun, Göteborg och Poltava (Ukraina) fick tre röster vardera. Lund, Sundsvall, Vadstena, Saltsjöbaden, Visby, Bergslagen, Fogelstad och Ådalen fick två röster vardera. Andra platser som omnämns men inte listas var: Uppåkra, Gamla Uppsala, Husaby, Skara, Sparrsätra och Adelsö (Alsnö stadga 1280).

Resultatet kanske blir extra intressant om man ordnar upp utvalda professorer efter landskap, som arkeologer och historiker allt som oftast tenderar göra med Sveriges historia. Ibland med mer eller mindre tydliga lokalpatriotiska tendenser.

De professorer som deltog i enkäten var följande (listade efter landskap):

Uppland (13)
Försvarshögskolan i Stockholm: Kent Zetterberg och Lars Ericson Wolke.
Stockholms universitet: Heiko Droste, Christina Florin, Anna Götlind, Mats Hallenberg, Jens Ljunggren, Leos Müller, Janken Myrdal och Kurt Villads Jensen.
Uppsala universitet: Hans Norman, Henrik Ågren och Maria Ågren.

Södermanland (Stockholm) (3)
Södertörns högskola: Torbjörn Nilsson, Lena Roos och Kekke Stadin.

Östergötland (1)
Linköpings universitet: David Ludvigsson.

Västergötland (1)
Göteborgs universitet: Maria Sjöberg.

Småland (3)
Linnéuniversitetet i Växjö: Gunnel Cederlöf, Gunlög Fur och Hans Hägerdal.

Skåne (7)
Högskolan i Kristianstad: Marie-Louise Rodén.
Lunds universitet: Kristian Gerner, Dick Harrison, Klas-Göran Karlsson, Kim Salomon, Eva Helen Ulvros och Ulf Zander.

Ångermanland (1)
Mittuniversitetet i Härnösand: Jan Samuelson.

Västerbotten (1)
Umeå universitet: Martin Hårdstedt.


Att Dick Harrison framhåller skånska Uppåkra som en av Sveriges mest betydelsefulla platsen och ”ett praktexempel på att historien aldrig slutar”, är roligt. Många historiker, bland annat på SVT, brukar ju avfärda Uppåkra som danskt.

Det i modern tid konstruerade begreppet ”Mälardalen” (känt sedan 1852), som är ungefär lika intetsägande och missvisande som ”Norra Europas” (största skattsamling, träkåk, sjukhus etc.), representeras i enkäten av 16 professorer. Landskapet Uppland (känt sedan 1296) av 13 ”lärde män” och Storstockholm av lika många. Östergötland och Västergötland har tydligen bara en aktiv professor vardera, medan Småland och Skåne samlar ihop hela tio stycken. Norrland (57% av Sveriges yta) representeras av två professorer – en i Härnösand och en i Umeå.

– Representativt? – Tja, som man frågar får man svar … 😉

I kategorin viktiga historiska årtal toppar 1809, då Finland gick förlorat och 1921, då kvinnlig rösträtt infördes och därmed utökade befolkningens röstberättigade från 20% (1920) till 54% (1921). De som ej fullgjort värnplikten, var omyndigförklarade, intagna, gjort konkurs eller mottog fattigunderstöd (socialbidrag), totalt 46% av befolkningen, skulle även i fortsättningen sakna rösträtt. Digerdöden 1350 kom på tredje plats.

Lena Roos på Södertörns högskola (strax sydost om Adam av Bremens ”Götarnas Birka”) är den som blickar längst tillbaka i tiden när hon framhåller Ansgar som besökte Birka år 829-830. Religionsbytesprocessen adresseras även av Kristian Gerner:

 – ”Tidsresan gör därefter stopp vid år 1008, när Olof Skötkonungs dop sägs ha ägt rum i Husaby källa. »Det är utgångspunkten för en diskussion om uppkomsten av ett protosvenskt rike och en kodifierad inneslutning i den kristna världen« skriver Kristian Gerner, Lunds universitet.”

Lite häpnadsväckande är det ändå att eliten av historiker i Sverige 2022 placerar Olof Skötkonungs (Olof Eriksson, Skattkung) dop till Husaby anno 1008. Att Olof döptes i engelska Andover (strax norr om Southamton) hösten 994 och därefter gav ut Sveriges första mynt (med kristna symboler!) året därpå, borde väl egentligen inte vara någon större hemlighet idag – tusen år efter Olofs död. Den mycket märkliga rubriken ”Gamla Uppsala, Uppåkra och Olof Skötkonungs dop” får vi väl skylla på tidningen. – ”Olofs Sigtuna och Svens Lund”, hade kanske varit en vettigare kombination.

Omröstningen i kategorin historiska personer vanns av Gustav Vasa (Gustav I, Eriksson) med tolv röster. Vår största statsman, rikskansler Axel Oxenstierna (verksam 1612–1654) kom på en hedrande andraplats med åtta röster. Lägger man till de regenter som Oxenstierna verkade under, d.v.s. Gustav II Adolf och drottning Kristina (med två röster vardera), landar även ”Stormaktstiden I” (1611-1654) på tolv röster. På delad tredje plats med fyra röster vardera kom Heliga Birgitta (Birgitta Birgersdotter), Carl von Linné och hör och häpna, en skåning! – statsminister Per Albin Hansson.

Som myntsamlare sedan 50 år tillbaka skulle jag personligen sätta Olof Skötkonung, Gustav Vasa och Gustav II Adolf på prispallen. Olof utgav Sveriges första mynt 995, Gustav Vasa introducerade (1522-1536) öret, marken & dalern och Gustav Adolf lät slå de första svenska kopparmynten 1624. Att världskändisen Gustav II Adolf, ”Lejonet från Norden”, får lika många röster som Elsie Ottesen-Jensen, Hjalmar Branting och Tage Erlander säger kanske mer om dagens professorer än om Sveriges historia.

Minns Erik Gustaf Geijer (1783-1847): – ”Nationen, i sig sjelv svår att röra, utom till omedelbart sjelvförsvar, har, ovillig och beundrande, motsträfig och elskande, liksom genom våldsam hänförelse, följt sina Gustafer och Karlar till seger, till ära, till undergångens brant. Det är hvarken beröm eller tadel. Men så är det. Och då jag skrifver svenska folkets historia, känner jag bättre än någon, att det är dess konungars.”

Idag får man väl egentligen inte omnämna ”Stormaktstiden” (då Stockholm gick från bondby till representativ huvudstad). Skolverkets experter föredrar istället det mindre politiskt känsliga ordet ”Östersjöväldet”. Men perioden är ändå inte helt bortglömd.

– ”Trettioåriga kriget och Falu koppargruva. I svensk historia är 1600-talet något alldeles extra. Nu etablerade sig landet som en tung maktfaktor vid Östersjön och deltog under Gustav II Adolf i trettioåriga kriget. Samtidigt växte Stockholm som centralort ”från bondby till representativ huvudstad” och den moderna administrationen utvecklades. (Marie-Louise Rodén).”

 – ”Professorerna nämner flera personer som verkade under 1600-talet, men rikskanslern Axel Oxenstierna intar med all rätt en särställning. – ”Han reformerade statsmakten, lade grunden till de självständiga ämbetsverken och till en ny länsindelning” (David Ludvigsson). – ”Oxenstierna lyckades få trettioåriga kriget till ett för Sverige framgångsrikt slut” (Hans Norman).”

Populär Historias artikel ”Vad är viktigt i Sveriges historia?” läser du här:

https://popularhistoria.se/sveriges-historia/vad-ar-viktigt-i-sveriges-historia

Populär Historia. Tidningen gavs från starten 1991 ut av förlaget Historiska Media och redaktionen hade sitt säte i Lund i Skåne, men från och med november 2010 har utgivningen övertagits av LRF Media och redaktionen flyttade strax därefter till Malmö. Någon gång under mitten av 2016 tog Bonniers över ägandet.