Idag ringde en man och frågade hur man skiljer på varianterna ”kort och lång text” på Oskar II:s småmynt. Försökte förklara efter bästa förmåga och insåg också att man efter dryga 30 år i myntbranschen är ganska ”fartblind”. Det som är en självklarhet för den ene, kan vara ett mysterium för någon annan. Så idag blir det några korta rader om en variant – och eftersom jag lämligt nog hittade en bra bild i datorn … blir det …

År 1730 började man under Fredrik I att slå slantar, d.v.s. 1 Öre SM, eller kopparören i silvermynträkning i Avesta i Dalarna. (Det finns för övrigt en trevlig samtida förordning, med bild på detta mynt, för den som är road). Den som läser Archie Tonkins Myntboken möts av varianterna A2, B1 och B2, samt variationen ”B1 (Högre valörtext)”. Detta grundar sig på Lagge Ekströms publikation ”Enkla, dubbla och svåra slantar” från 1999 (samt tillägget; ”Utkast till årtals och variantförteckning över Sveriges kopparmynt 1719-1809”). Eftersom bilderna är små och svart-vita i dessa publikationer, tänke jag passa på att utnyttja internets fördelar och bjuda på en stor bild.

Både Tonkin A och B har sveakronor av den typ som förekommer åren 1730-37. Det som skiljer är den kungliga kronan över kungens spegelmonogram. A har en stor och hög krona som endast förekommer 1730 (se bild ovan) och dessutom är mycket sällsynt. B däremot har en mindre och lägre kungakrona – precis som slantarna från kommande år – t.o.m. 1737. Siffrorna 1 och 2 står i sammanhanget för breda resp. smala pilfjädrar på frånsidans korslagda dalpilar. Valörtextens placering lämnar vi därhän eftersom det får betraktas som en variation och inte en variant. – Vilket i och för sig kan vara intressant för den som ”räknar stampar”, men knappast annars.

För den som vill fördjupa sig i detta (och upptäcka varianter som saknas i Tonkin) rekommenderas följande webbsida, författad och illustrerad av den fantastiskt flitige Lennart Castenhag på Sonesgården.