Kategoriarkiv: Svenska Mynt

Arbogaklipping på Tradera

Publicerat av
7

Arboga-klippingen 1627 som såldes på SNF:s Myntauktioner i Sverige (MISAB) i september bytte åter ägare på Tradera idag. I september klubbades den för minimipriset, 10.000 kr, vilket betyder att köparen fick betala 11.875 kr, medan säljaren fick ett netto på 8.500 kr. Mynthandlaren som köpte på MISAB 7 sålde nu den vidare till en samlare av Arbogiana. Priset blev denna gång 15.655 kr vilket alltså är vad köparen får betala. Handlaren klarar sig undan med en hundralapp i provision till Tradera och gör följaktligen en vinst på knappt 3.700 kr. Skillnaden mellan MISAB-säljarens netto och dagens Tradera-notering är emellertid hela 7.155 kr!  Den här gången var alltså Tradera en betydligt bättre försäljningskanal.

Göteborg & Norrköping

Publicerat av
1

Det är trevligt att notera att det fortfarande finns aktiva myntklubbar i Sverige. Idag vill jag passa på att påminna om de numismatiska aktiviteter som går av stapeln i morgon lördag i Göteborg resp. Norrköping.

Har du tid och lust och befinner dig i närheten så gör ett besök på:  MYNTETS DAG, som arrangeras av Göteborgs Numismatiska Förening, GNF, på Stadsmuseet i Göteborg den 6 oktober kl. 10-17.

Programmet är både imponerande och digert och lyder som följer:

Stadsmuséet i Göteborg, lördag 6 oktober 2012, från kl. 10.00:
– Cecilia von Heijne: Arabiska myntfynd i Sverige.
– Jonas Bring: Annorlunda betalningsmedel (premonetära).
– Rolf Sandström: Vad kan de romerska mynten berätta?
– LUNCH, kl. 12.00-13.00
– Dragning av vinster i myntlotteriet.
– Bertil Andersson: Glimtar från den göteborgska bankhistorien.
– Christian Thorén: Utvecklingsplaner för Göteborgs Myntkabinett.
– Jens Christian Moesgaard: Vad gjorde vikingarna i Normandie?
– Sune Persson: Nazisternas ”Operation Bernhard”.

Och i Norrköping arrangerar samtidigt Norrköpings Myntklubb (för femte året!) sin årliga myntmässa på Matteusgården, Norra Promenaden 108. På föreningens hemsida finns en förteckning över utställarna (15-20 stycken med mynt) och bland dessa återfinns både kända handlare och samlare. Entrén är endast 20 kr och information om alltifrån fika till bankomat och övernattning finns föredömligt angivet på hemsidan.

Ber att få besvära om en riktigt trevlig numismatisk helg!  ;o))

MISAB vs Tradera

Publicerat av
6

Idag kom ”postmästaren” med ett litet kuvert innehållande SNF:s Svensk Numismatisk Tidskrift, SNT 6-2012 (65 gram, 24 sidor) och ett stort paket med fem auktionskataloger från Künker i Osnabrück (3,854 kg, 876 sidor). Kontrasten mellan ”ankdammen” och kontinenten är påtaglig på alla områden. Och därför blir man ”lite full i fniss” när man läser SNF:s Myntauktioner i Sveriges (MISAB:s) SNT-annons. Med allvar och emfas hävdas att deras kataloger håller ”auktionsmarknadens högsta standard” och att dessa läses av ”de allra mest köpstarka kunderna”. ;o)

Men efter alla slarvfel, skiftande bildkvalitet, undermålig webbkatalog och klena resultat vid senaste auktionen, har man nog anledning att fråga sig om detta verkligen är värt 34% provision? – Om slantarna gått till SNF:s hemsida … så okey, man annars? ;o)

Och nu i höst får kanske SNF/MISAB lite konkurrens? Svenska Föreningen för Historiska Värdepapper, annonserar nämligen en auktion över mynt, sedlar, aktiebrev, numismatisk litteratur och historiska dokument. Tiden är lördagen den 1 december 2012, kl. 11.00 och platsen Kungl. Myntkabinettet i Stockholm. Inlämning lär pågå. Provisionerna är extremt lågt satta till 5% för inlämnare och 10% för köpare, d.v.s. totalt 15% – vilket är väldigt konkurrenskraftigt. Katalogen ingår i medlemskapet.

Toppnoteringen på MISAB 7 var nr 962, en postum kvadrupel-riksdaler 1633 med Gustav II Adolf på häst framför staden Augsburg, som klubbades för 105.000 kr. De tio dyraste objekten såldes för i snitt 89.000 kr. Hela 30% av materialet betalades med max 1.000 kr. 67% klubbades under 3.000 kr, 78% under 5.000 kr och 89% under 10.000 kr. Dessutom blev 12,2% osålt – en siffra som är ca 10 procentenhetet för hög. Normalt för de flesta firmor är att sälja ca 97-99%. Sammantaget är detta ”Tradera-siffror” – säljarnas netto kanske inte ens det? Och jämför man MISAB:s reklamslogans med ”konkurrenterna” börjar det bli pinsamt.

Tradera tar 8% provision och max 100 kr per utrop (som då uppnås vid 1.250 kr). MISAB tar 33,75% provision (15% + 18,75%) och som minst 101 kr (vid klubbat = 300 kr). En köpare på MISAB behöver betala omkring 50% mer än på Tradera för att säljaren skall få samma netto.

  • En köpare som betalar 10.000 på Tradera ger säljaren ett netto på 9.900 kr.
  • En köpare som betalar 14.950 på MISAB ger säljaren ett netto på 9.900 kr.
  • En köpare som betalar 5.000 på Tradera ger säljaren ett netto på 4.900 kr.
  • En köpare som betalar 7.400 på MISAB ger säljaren ett netto på 4.900 kr.

Är då priserna så mycket högre på MISAB att det ändå lönar sig att lämna in där? Naturligtvis varierar detta kraftigt och man kan säkert hitta exempel både på det ena och det andra, men att MISAB regelmässigt skulle få så mycket bättre betalt är ytterst tveksamt. Det är nog snarare så att många inlämnare förlorade pengar nu senast.

Tvåkroningar 1876-1950

Publicerat av
Svara

Vad är ett typmynt? Vad är det för skillnad mellan ett typmynt och en mynttyp? Var drar man gränsen mellan en typ och en undertyp? – Eller mellan en undertyp och en variant?

Ja, det är inte så lätt alla gånger att göra tvärsäkra avgränsningar mellan de olika begrepp som förekommer. Ett typmynt brukar man kalla en mynttyp som endast utkom med en årgång. Tvåårstyp och treårstyp följer samma mönster. Lite knivigare kan det vara med huvudtyper, typer  resp. undertyper . . . och för den delen även varianter!  – En del variantsamlare kallar sig nämligen för typmyntsamlare.  ;o))   Eftersom detta är ett ämne där det inte finns några kategoriska sanningar, utan mycket bygger på mer eller mindre personliga värderingar av olika detaljers betydelse, tyckte jag det kunde vara kul att försöka sätta ihop en egen liten lista. Eftersom jag fick idén av en kollega i blogg-branschen, fick det bli ”tvåkroningar” – som de säger i värmländska Munkfors. ;o)

Detta blev lite hastigt påkommet . . . och utfört . . . så rättelser och synpunkter mottages tacksamt. Vissa val och värderingar har medvetet gjorts för att avvika från traditionen. Likaså att lägga indelningen i olika nivåer samt att välja bort en del ”petitessvarianter”.

I SMF finns frånsidan med ”smal banderoll” (1878-1880) upptagen under tre olika huvudtyper; IIC, III och IV . . . vilket kanske inte är helt lyckat? Och SMF typ V (illustrationen = 1900-1904) ser ju inte likadan ut åren 1890-1898. Halsavskärningens bredd och nackens böjning skiljer sig åt. På 1903 finns båda undertyperna.

OSKAR II.  2 Kronor 1876-1907.
Typ I och II är graverade av Lea Ahlborn (L.A.), typ III av Adolf Lindberg (A.L.)

Typ I.  2 Kronor 1876-1880 med porträtt som 47-åring, BRÖDRAFOLKENS VÄL
Typ IA.     1876-1880 med O.
Typ IA1.        1876 med glesa omskrifter, porträtt A, brett årtal
Typ IA1a.           Stort E.B.
Typ IA1b.           Litet E.B.
Typ IA2.        1876 med tät omskrift, porträtt A, smalt årtal
Typ IA3.        1876-1878 porträtt B, bred veckad banderoll
Typ IA3a.           1877 med dubbel sista 7:a
Typ IA4.        1880 porträtt B, smal slät banderoll
Typ IB.     1878-1880 med OCH, smal slät banderoll
Typ IB1.        1878 porträtt i hög relief, grov pärlkant
Typ IB2.        1880 flackt porträtt

Typ II.  2 Kronor 1890-1904 med porträtt som 61-åring, BRÖDRAFOLKENS VÄL
Typ IIA.     1890-1898 bred hals 11,5 mm, med lock
Typ IIA1.        1898, 1903 bred hals 11,5 mm, utan lock
Typ IIB.     1900-1904 smal hals 10,5 mm

Typ III.  2 Kronor 1906-1907 med porträtt som 77-åring, SVERIGES VÄL

* * * * *

GUSTAV V.  2 Kronor 1910-1950.
Typ I är graverad av Adolf Lindberg (A.L.) och typ II av Erik Lindberg (EL-monogram).

Typ I.  2 Kronor 1910-1940 med porträtt som 52-åring, valspråket på frånsidan
Typ IA.     1910-1926 Mm W
Typ IA1.        1910-1915 med punker i årtalet
Typ IA1a.           1910 med förskjutet Mm W
Typ IA2.        1922-1926 utan punker i årtalet
Typ IB.     1928-1940 Mm G
Typ IBa.            1940 med rund eller oval nolla
Typ IBb.            1940 med ändrad 4:a, oval nolla

Typ II.  2 Kronor 1942-1950 med porträtt som 84-åring, valspråket på åtsidan
Typ IIA.     1942-1945 Mm G
Typ IIB.     1945-1950 Mm TS
Typ IIBa.           1945 Mm TS på G
Typ IIBb.           1950/1
Typ IIBc.           1950 med ändrat Mm TS

476-årig bröllopsdag

Publicerat av
Svara

Idag skriver vi den 1 oktober 2012.  För på dagen 476 år sedan gifte sig Margareta Eriksdotter (Leijonhufvud) med Gustav Eriksson (Vasa) i Uppsala. Lilla Margareta (endast 155 cm lång) var då 20 år gammal, medan kung Gustav var 40 år. Det sägs att Gustav fick syn på den sköna Margareta vid ett besök på Loholms slott (på den lilla ön Loholmen i sjön Anten, vid Gräfsnäs utanför Alingsås i Västergötland), men att hon blev så rädd för kungen att hon gömde sig i en kista på vinden.

Margareta var dotter till Erik Abrahamsson d.ä. (Leijonhufvud) och Ebba Eriksdotter (Vasa). Hon växte upp på Loholmen tillsammans med sina syskon Abraham, Birgitta, Anna, Sten och Märta. Margareta var endast fyra år när hennes far halshöggs på Stortorget i Stockholm under Stockholms blodbad 1520.

Så här har hon beskrivits:
– ”Hennes ansikte voro utmärkt skönt, om än något magert och blekt, håret långt och ljust, ögonen blå och milda men allvarliga, näsan hög och välbildad, munnen liten och fin, hakan kluven. Godhet och förstånd, mildhet och majestät visade sig i hennes blick, tal och hela väsen, och vem som helst, som såg den sköna fröken Margareta, kände den varmaste tillgivenhet för henne. Dessutom var hon ett för husliga värv synnerligen väluppfostrat och dugligt fruntimmer”.

Och så här kunde det låta när mamma Ebba bjöd till bröllop:
– ”Hälsning med Gud, min käre … , att du ville omaka dig och komma till vårt bröllop med jungfru Margareta Eriksdotter nästa söndag efter Michaelis, att göra dej glad med oss och flera av våra vänner. Vi vilja med dem dela, vad Gud förlänat”.

Bröllopet firades på Uppsala slott den 1 oktober 1536. Festligheterna var storartade och varade i flera dagar. Veckan därpå kröntes Margareta till drottning av Sverige. Under tretton års tid kom hon att föda sin make tio barn, varav två (den äldste och den yngste) så småningom kom att bli kungar; Johan III (1568-1592) och Karl IX (1599-1611). De övriga barnen var: Katarina (1539-1610), Cecilia (1540-1627), Magnus, hertig av Östergötland (1542-1595), två söner döda unga, Anna (1545-1610), Sofia (1547-1611) och Elisabet (1549-1597). Många av Europas kungahus har Margareta Leijonhufud som stammoder, eftersom flera av hennes barn gifte in sig i olika kungasläkter.

Det är ganska fantastiskt att tänka sig att den lilla tösen sprang omkring i gröngräset, här ”i mina trakter”, för si så där en femhundra år sedan . . .

500.000.000 Mark 1924

Publicerat av
Svara

Skaraborgs Enskilda Bank, Stockholm den 30 april 1924.

     Enligt meddelande från våra tyska bankförbindelser hafva dessa för sina bokföringskostnader tillgodogjort sig de medel, som vi hos dem haft innestående såsom täckning för våra kunders tillgodohavanden å s.k. Riksmarkkonto hos oss. Då vi med anledning däraf icke längre äro benägna att hålla Riksmarkkonti i våra böcker för allmänheten, tillåta vi oss att till utjämnande af Edert tillgodohafvande å nämnda konto stort … M. 4.071:67 … härmed öfversända kontant M. 500.000.000, hvarigenom vi betrakta kontot såsom afslutat.
Vi utbedja oss inneliggande kvittoblankett behörigen underskriven i retur och teckna

Högaktningsfullt
Skaraborgs Enskilda Bank.

Ja, så kunde det låta 1924 när den tyska inflationen totalt hade spårat ut.  – Ett brev och en totalt värdelös SEDEL på 500 miljoner mark blev vad Fru Märta Löfdahl fick för de 4.071 mark och 67 pfennig som hon hade på sitt bankkonto. Hon sparade uppenbarligen både brev och sedel … kanske som en påminnelse om hur det kan gå? Tänk om hon lagt 4.000 guldmark i madrassen istället … ;o)

Idag är det 81 år sedan Sverige övergav guldmyntfoten för pappersmyntfot.  Från och med den 27 september 1931 gällde inte längre det som stod att läsa på Riksbankens sedlar (f.ö. enda fram till 1963):  ”Sveriges Riksbank inlöser vid anfordran denna sedel å 5 – 10 – 50 – 100 – 1000 Kronor med guldmynt enligt lagen om rikets mynt av den 30 maj 1873”.

Apropå banker och Skaraborg … så skriver Sveriges Radio idag att Swedbank slutar helt med kontanter. Swedbanks skäl påstås vara: ”dels för att öka säkerheten på bankkontoren, och dels för att det är mer miljövänligt”.  – Någon som går på detta!?
– Nja, det verkar i alla fall inte vara många av de tillfrågade kunderna som köper detta. Och enligt tesen om konsumentmakt är väl svaret enkelt för de som ogillar dessa nymodigheter: Byt bank! Handelsbanken lär vara mera vänligt inställd till pengar … ;o)

Härav styrka och säkerhet?

Publicerat av
2

Idag toppar Svenska Dagbladets nätupplaga med rubriken: ”Bankomater kan stå tomma i två veckor”. Och samtidigt kan vi läsa att ”Bankernas snålhet har bäddat för skandalen”. Det hela handlar om Panaxias konkurs och dess följder.  – Men kan man lita på Riksbankens pengar – eller bankernas penninghantering – nu för tiden?

Sveriges Riksbank är världens äldsta centralbank, grundad 1668. Riksbankens motto är så gammalt att det är skrivet på latin: ”Hinc robur et securitas” – d.v.s. ”Härav styrka och säkerhet” på svenska.

Wikipedia: ”Alla sedlar från 1890-talet och fram till och med 1963 års sedelserie har devisen. Mellan 1963 och 1986 var det bara hundralappen och tusenlappen som hade devisen. Numera är det endast femhundra-lappen och detta i form av mikro-skrift. Syftet med devisen är att inge förtroende för de pengar Riksbanken tryckt. Riksbanken är den yttersta garanten för dessa pengars värde”.

Men har pengarna egentligen något värde när man inte längre kan sätta in dem på banken? – eller ens få ut dem i bankomaten? För att ytterligare krångla till det för sina kunder och försöka undvika kontanter har ”den svenska bankkartellen” kommit överens om att helt enkelt ändra EU-direktivet om misstänkt penningtvätt från belopp över EURO 15.000:- (= ca SEK 133.000:-) … till SEK 15.000:- !? Jämför detta med vår högsta sedelvalör: 10.000 Kronor 1939, vars köpkraft motsvaras av SEK 269.470:- i dagens SEKiner. Med några sådana i bröstfickan kunde man säkert ha rätt skoj. ;o)

Sveriges första sparbank öppna-de år 1820 i Göteborg. För 80 år sedan fanns det närmare 500 spar-banker + nästan 800 ”jordbruks-kassor” i Sverige. Idag saknar drygt 80% … ja, just det, 80%!! … av Swedbank / Sparbankerna insättningsautomater för både mynt och sedlar. Du kan alltså räkna med att besöka fyra olika Swedbankkontor UTAN att hitta ett som ”jobbar med pengar”!? Swedbank säger själva att man har 4.000.000 privatkunder + 264.000 företagskunder.
I Sveriges tio största städer (med en befolkning på drygt 2,7 miljoner) har Swedbank 8 (åtta) kontor med insättningsautomater. Allt som saknas är egentligen en skylt på entrédörren med texten:  ”Kundjävlar – far åt h-vete!”  ;o)

I SvD:s artikel ”Bankernas snålhet har bäddat för skandalen” kan vi bl.a. läsa:
– ”Under det förra århundradet var kontantförsörjningen något som var samhällets, Riksbankens och bankernas ansvar. Sedan dess har det hänt mycket. I dag ägnar sig Riksbanken i princip bara åt nyproduktion, slutförvaring och makulatur av sedlar och mynt. All hantering av kontanter mellan butikskassor och plånböcker sköts i huvudsak av tre företag: Nokas, Loomis och Panaxia (i konkurs)”. *

– ”Allt detta vore gott och väl om det inte hade varit för att den ena ändan av kedjan har bestämt sig för att flytta kostnaderna för kontanthanteringen till den andra ändan. Enkelt uttryckt: en kartell av banker sänker sina egna kostnader och det blir handeln (läs konsumenterna) som får betala”.

* Konkurs = Bankrutt = Banco Rotto … det vill säga italienska för växlarens / bankirens ruttna / sönderslagna bänk / bord.

Bankerna skyller på säkerhetsrisker (som då istället drabbar privatpersoner) när man gör allt för att jävlas med kontantkunderna. I själva verket är det naturligtvis ekonomi som styr. Bankerna tjänar helt enkelt mera pengar om vi sitter hemma vid datorn och (mot en avgift!) gör deras jobb! Och varje gång vi handlar med betal-/kreditkort tickar det in nya sköna pengar till bankerna – som vi får betala genom högre konsumentpriser och diverse kortavgifter. Bankerna vill helt enkelt inte ha med Riksbankens pengar att göra. För ju fler de ”kan lura” att använda kort och internetbank, desto mer tjänar de.

Av Swedbank / Sparbankernas 312 kontor har följande 62 kontor (19,9%) insättningsautomater för både mynt och sedlar. (Hur många av dessa som fungerar är emellertid osäkert … 50%?):
Alingsås (Sparbanken Alingsås), Bollnäs, Borlänge, Bromölla (Ivetofta Sparbank), Eskilstuna (Sparbanken Rekarne), Falkenbergs Sparbank, Falun, Flen (Sörmlands Sparbank), Gamleby (Tjustbygdens Sparbank), Gråbo (Sparbanken Alingsås), Gävle (Nygatan), Göteborg (Heden), Halmstad, Haninge, Helsingborg (Järnvägsgatan), Herrljunga (Sparbanken Alingsås), Hässleholm (Sparbanken 1826), Järna, Kalmar, Karlskrona, Katrineholm (Sörmlands Sparbank), Kisa (Kindra-Ydre Sparbank), Kristianstad (Sparbanken 1826), Landskrona, Leksands Sparbank, Lidköping (Sparbanken Lidköping), Linköping (Storgatan), Luleå, Lyckeby, Malmköping (Sörmlands Sparbank), Märsta, Norrtälje (Roslagens Sparbank), Nykvarn, Nyköping (Sörmlands Sparbank), Nynäshamn, Olofström (Sparbanken 1826), Oskarshamn, Oxelösund (Sörmlands Sparbank), Rimforsa (Kinda-Ydre Sparbank), Ronneby, Sala Sparbank, Sandviken (Hyttgatan), Skellefteå, Sollebrunn (Sparbanken Alingsås), Stockholm (Rålambsvägen), Sundsvall, Söderhamn, Torshälla (Sparbanken Rekarne), Trelleborg, Trollhättan, Uddevalla, Umeå (Västra Rådhusgatan), Uppsala (Gränby centrum + Stora torget), Vingåker (Sörmlands Sparbank), Vårgårda (Sparbanken Alingsås), Värnamo, Västerås (Vasagatan), Västervik (Tjustbygdens Sparbank), Växjö, Åhus (Sparbanken 1826), Östersund (Prästgatan).

Knappologi om sesslingar

Publicerat av
Svara

Idag har Lennart Castenhag på Sonesgården publicerat ytterligare en detaljerad variantbeskrivning över svenska kopparmynt. Denna gång är det Karl XI:s s.k. sesslingar – 1/6 Öre SM 1666-86 som avhandlas. Sedan tidigare finns innehållsrika sidor om Gustav II Adolfs runda kopparmynt och Gustav IV Adolfs dito samt en diger förteckning över olika uppsatser inom ämnena mynt, mått och vikt. Det är inspirerande att se flitens lampa lysa klart i höstmörkret och man blir imponerad över vad en del hinner med! Jag har en viss inblick i den bakomliggande arbetsbördans omfattning (vilket alla kanske inte har?) – så hatten av! Att forskningen om svenska mynt i hög grad skett och sker i privat regi är ingen nyhet, men det belyser i alla fall hur lite ”proffsen” får gjort. ;o)  Noggrant studium av samtliga länkar ovan påbjudes vänligt med bestämt. ;o)  Och hittar du något som saknas eller har andra synpunkter? … så är jag säker på att Lennart skulle uppskatta ett lite mejl om detta. Idé med internet är väl att utbyta idéer?

Ovan några olika sesslingar som undertecknad en gång i tiden förtecknat enligt nedan:

A.  Smala sveakronor med ädelstenar i kronringen, stora årtalssiffror, 1666
B.  Smala sveakronor med slät kronring, 1666-1670
C.  Breda sveakronor, utan stjärna i årtalet, 1670-1673
D.  Breda sveakronor, med stjärna i årtalet, 1673-1686

a.  Stor kunglig krona med ädelstenar i kronringen, stora valörsiffror, 1666
b.  Stor kunglig krona med ädelstenar i kronringen, små valörsiffror, 1666-1672
c.  Mindre och smalare kunglig krona med slät kronring, 1672-1686

Höstsäsongen är på G

Publicerat av
Svara

Luften är fräsch och sval. Trädens lövverk börjar skifta färg. Koltrastarna har spanat in fallfrukten. Och i lördags var det höstdagjämning.  – Myntsäsongen är alltså på G!

Göteborgs Numismatiska Förening (GNF) hade sitt första månadsmöte efter sommaruppehållet för två veckor sedan … men denna vecka kör man igång på allvar. Idag kl. 18.30 träffas medaljsektionen under ledning av Bengt Holmén. Två nautiska medaljer skall avhandlas av Karl-Axel Olsson. Och på torsdag (27/9) är Birgit Eriksson värd för svensksektionen där Göran Jonsson föreläser om att samla medeltida svenska mynt. Antik-, svensk- och medaljsektionerna inom GNF träffas i förenings-lokalen på Jungmansgatan 57, strax intill Slottsskogen och Linnéplatsen.

Mycket tack vare eldsjälen Bengt Holmén har GNF genom åren gästats av många internationellt välkända numismatiker. Nu på onsdag (26/9) och lördag (29/9) håller numismatikern Carmen Arnold-Biucchi, ordförande i Internationella Numismatiska Rådet (International Numismatic Council / Conseil international de numismatique) och verksam på Harvard University Gallery’s Department of Ancient and Byzantine Art and Numismatics, två föredrag i regi av Gunnar Holst Stiftelse för Numismatik. Platsen för detta är Gamla Hovrätten, Olof Wijksgatan 6, Göteborg.  Fritt inträde! 

  • Onsdag 26 september 2012, kl. 19.00:  Fördrag: Symboler på antika mynt
  • Lördag 29 september 2012, kl. 14.00:  Carmen Arnold-Biucchi visar upp antika konstverk från sin arbetsplats på Harvard University Gallery. Efter paus visar hon vackra mynt från Sicilien präglade på 400- och 300-talen f.Kr.

Och GNF nöjer sig inte med detta! Helgen därefter, d.v.s. den 6-7 oktober, arrangerar man (tillsammans med Gunnar Holsts Stiftelse) Myntets Dag (i två dagar?) på Stadsmuséet i Göteborg OCH Lödöse Museum OCH Bohusläns Museum i Uddevalla (med två d). Det blir ett digert program med många olika föreläsare och ämnen. Länken ovan leder till ett reklamblad i PDF-format … vars hålltider jag hoppas är rätt återgivna här nedan.

Stadsmuséet i Göteborg, lördag 6 oktober 2012, från kl. 10.00:
– Cecilia von Heijne: Arabiska myntfynd i Sverige.
– Jonas Bring: Annorlunda betalningsmedel (premonetära).
– Rolf Sandström: Vad kan de romerska mynten berätta?
– LUNCH, kl. 12.00-13.00
– Dragning av vinster i myntlotteriet.
– Bertil Andersson: Glimtar från den göteborgska bankhistorien.
– Christian Thorén: Utvecklingsplaner för Göteborgs Myntkabinett.
– Jens Christian Moesgaard: Vad gjorde vikingarna i Normandie?
– Sune Persson: Nazisternas ”Operation Bernhard”.

Lödöse Museum,  lördag 6 oktober 2012, från kl. 12.00:
– Jens Christian Moesgaard: Vad gjorde vikingarna i Normandie?
– Cecilia von Heijne: Arabiska myntfynd i Sverige.

Bohusläns Museum i Uddevalla, söndag 7 oktober, kl. 13.15.
– Kenneth Jonsson: Myntfynd i Bohuslän.

Är du inte redan medlem i Göteborgs Numismatiska Förening (GNF) så går det säkert att ordna i samband med föreningens olika evenemang. Att lägga ett par hundra-lappar om året på detta – och/eller minst lika mycket på numismatisk litteratur, är väl investerade pengar. – Numismatik kan bedrivas utan mynt – men inte utan litteratur.

Falskt Kristina-öre 1649

Publicerat av
Svara

Att det finns gott om falska mynt på Tradera har väl fler och fler börjat inse. Tradera skyller på okunskap och låter det hela fortgå medan provisionerna fortsätter att tickar in. Under tio år på Tradera har jag säkert sett långt över 100 gånger fler falska plåtmynt än jag gjort under 30 år bakom disken i den traditionella mynthandeln. Glömmer aldrig när Gösta ”Baronen” Andersson ”skickade iväg” en falsk plåt (som en kund försökte sälja på honom) längs golvet i sin jättebutik på Västra Hamngatan i Göteborg.  – ”Du kan ta den med dig när du går”, sade han lugn, medan plåten slog i dörren med ett brak!  ;o)

Att göra långa listor över falska mynt på Tradera skulle väl i och för sig vara lovvärt, men just idag blir det i alla fall inte någon sådan. Däremot tänkte jag uppmärksamma en svensk förfalskning på amerikanska eBay! Där har man nu, till skillnad från Tradera, förbjudit förfalskningar och myntkopior. Sedan är det bara frågan om hur detta efterlevs och följs upp? Intentionen är dock bra! Med den korta beskrivningen ”SWEDEN 1649 1 ORE ABOUT UNCIRCULATED RARE THIS NICE” saluförs just nu en välkänd kopia av drottning Kristinas Avesta-öre 1649. Detta är en förfalskning som dök upp under 1970-talet, när myntsamlandet (bl.a. p.g.a. inflationen) fullkomligt exploderade. Alla skulle samla mynt! Ett gylle tillfälle för falskmyntare alltså. Just den här ettöringen ingår i en serie som också omfattar Säter-öre 1639, Nyköpings-fyrk 1633 med årtalet nedtill, Arboga-fyrk 1627, 2 Öre KM 1662, Säter-öre 1625 med ”spansk sköld”, Säter-fyrk 1625 med ram … och förmodligen också Vadstena-klipping-arna 4 och 8 mark ”blodsklipping” 1568. Gemensamt för alla dessa är att de är maskin-präglade med stampar som förefaller vara gjorda efter avbildningar – och inte efter originalmynt. Då de fem förstnämnda mynten i original är valsverkspräglade – är dessa extra lätta att avslöja … för alla de som vet hur dylika skall se ut. Och studerar man detaljerna lite närmare ser man ganska snart att ”stilkänslan” helt saknas.

Även 1644 års stora Kristina-ören av koppar har förfalskats. En av dessa är kanske lite bortglömd – men ändå så pass känd att den fått ett eget namn! – den s.k. ”Forslundaren”. En gjuten kopia av det sällsynta och eftertraktade Avesta-öret 1644 med arabisk 4:a (årtalet M DC XL4 istället för M DC XLIV). Vår störste special-samlare av dessa mynt, Sten Törngren, beskriver denna kopia så här i sin variant-förteckning från 1991:  – ”På 1960-talet lät sålunde handlanden Forslund i Lund tillverka kopior i Köpenhamn av den s.k. arabiska fyran”.

Jag råkar ha ett exemplar av denna ”Forslundare” i min (nu ganska omfattande) falskmyntsamling. Och den ligger i en gammal papperspåse med påskriften ”Avgjutning”. Kanske är påsen original och kanske såldes dessa kopior under rätt varudeklaration till samlare som saknade varianten? Så har nämligen skett både en och två gånger – t.o.m. av museibutiker! Problemet med detta (omärkta kopior) är dock att de alltid, förr eller senare, dyker upp igen och då är kanske inte varesig säljarens beskrivning eller köparens fackkunskaper på toppnivå. Många är de som blivit lurade av till synes harmlösa myntkopior genom åren. Även experter på stora internation-ella auktionshus har blivit lurade.  – Ja t.o.m. de som påstår sig ha ”hög kompetens till sitt förfogande” och ”bedriver Sveriges äldsta auktionsverksamhet för mynt”.  ;o)

Ja, det var det 60:e blogginlägget … och den 178:e myntbilden … det tar sig!