Familjen Ottosson och ANTIKÖREN önskar kunder och kollegor en riktigt GOD JUL!
GOD JUL!
Svara
Kategoriarkiv: Svenska Mynt
Vart tog september vägen …?
September … heter ju egentligen Petra Marklund … och eftersom det är så länge sedan Lund började slå mynt … tänkte jag istället blogga lite om mark … 😉
Närmare bestämt de berömda s.k. ”Sturemarkerna 1512”.
Sturemark 1512 – typ I, II och III. De tio kända exemplaren (varav ett är präglat i guld och finns i Dresdens myntkabinett) väger enligt nedan:
Typ I – 875/1000 Silver, Ø ca 35 mm – Frånsidesstamp A
13,56 gram – Privat ägo (Ex. Bonde, Ericsbergs slott)
25,51 gram – Privat ägo (Ex. Vogel, Ekström, Algård, Schmitz, Lund)
30,87 gram – Kungliga myntkabinettet, Stockholm (Ex. Riksbanken)
[17,67 gram – Bild i LL-1970 = enl. uppg. en avgjutning – i silver?]
[44,79 gram – Omnämnd av Thordeman 1936 = Galvano? i två delar]
Typ I – 875/1000 Silver, Ø ca 35 mm – Frånsidesstamp B
[23,27 gram – KMK. (Varit infattad och förgylld, lödspår).] *
28,86 gram – Privat ägo (Ex. Bank Leu, Partin & Co, Hagander)
[31,61 gram – Guld! – Dresdens myntkabinett. Bild: NNÅ 1970.]
Typ II – 875/1000 Silver, Ø ca 31 mm
14,05 gram – Eremitaget, S:t Petersburg
18,21 gram – Kungliga myntkabinettet, Stockholm
23,99 gram – Finlands Nationalmuseum (Ex. Stiernstedt, Antell)
[Okänd vikt – Omnämnd i NM XL = Blyavgjutning av Eremitagets ex.]
Typ III – 960/1000 Silver, Ø ca 35 mm
16,34 gram – Unik! – Kungliga myntkabinettet, Stockholm
Exemplar som beskrivs med kursiv stil = icke samtida (KMK).
Uppgifterna om silverhalten varierar. Från att ”de verkar som de flesta är 14-lödiga” (d.v.s. 14/16-delar silver = 875/1000), till att de skulle vara drygt 15-lödiga (ca 950/1000 silver).
Om vi antar att nedanstående privatägda exemplar är 14-lödiga skulle valörerna på dessa kunna vara (Finvikt enl. MO 1512A inom parentes):
3/4 Mark Lybsk 1512, 13,56 gram = 11,86 g fint (MO 12,65 g)
1-1/3 Mark Lybsk 1512, 25,51 gram = 22,32 g fint (MO 22,49 g)
1-1/2 Mark Lybsk 1512, 28,86 gram = 25,25 g fint (MO 25,30 g)
Nya uppgifter ang. silverhalten ger vid handen att Lagerqvist typ I och II är 14-lödiga. Tre testade ex. har snitthalten 876/1000 (.885/.875/.868). Det unika typ III-exemplaret innehåller 960/1000 silver (vilket motsvarar 15-1/3-lödigt silver 958/1000). LL-typ III är därmed förmodligen den äldsta typen, följd av LL-typ I med mantel och bård, som i sin tur följs av LL-typ II av mindre diameter och utan bård.
* KMK:s andra exemplar av typ I (23,27 gram) har analyserats till 923/1000, men bör exkluderas i diskussioner ang. vikt och halt, då det har varit infattat och förgyllt samt har tydliga lödspår. Analyserad halt kan helt enkelt vara ”sterling-lod” från lödningen – och inte från myntet.
Med örtugsstampar av 1512 slogs även s.k. ”tjockmynt” med en vikt av hela 34 gram! (två kända ex. väger 33,66 resp. 34,28 gram – d.v.s. 33,97 gram +/- 0,9%). Örtugens normala vikt är ca 1,4 gram och halten 500/1000 silver (8-lödiga).
1 Mark = 8 Öre = 24 Örtugar = 192 Penningar
Om dessa tjockmynt antas vara 8-lödiga skulle det alltså kunna röra sig om ”1 Mark Örtugar 1512” (34 gram / 24 stycken = 1,42 gram/st.) med en finvikt av ca 17 gram. (Jämför Lübecks myntordning 1512A).
Stilmässigt är alla tre Sturemarkstyperna sammankopplade, inte bara med Bremen 1511 och Husum 1514, utan även med a) 1512 års örtug (inklusive tjockmynten) och b) med flertalet av Stockholms-fyrkarna U.år (= före 1515). Några sällsynta stilhybrider finns och dessa är lika utmärkta exempel på skiljaktig gravörstil – som förstnämnda är exempel på identisk gravörstil. Notera bokstävernas form och uppbyggnad (speciellt C-D-E, I-E-H-N-R, L-M-T, O, S, V-W och X).
Den som först noterade detta med gravörstil (punsidentiska detaljer) var mynthandlaren T. G. Appelgren (NM XXIII, 1923). Han kunde därmed avfärda den av Hildebrand upptagna stormyntstypen med S – S i åtsidans fält (Hild. 732) som ett falsarium. Appelgren hade i högsta grad den stilkänsla som Hildebrand och många andra saknade.
Myntordningarna för Hansastaden Lübeck ger vid handen att den Lybska Marken fr.o.m. 1504 skulle utmyntas i 15-lödigt silver till ett antal av 13-15/16 (13,9375) stycken på en Kölnsk viktmark (233,856 gram). Detta ger en bruttovikt per mark på 16,79 gram. Under 1506 varierar utmyntningsgrunden mellan 11 och 12 mark per Kölnsk viktmark, d.v.s. från 21,26 gram till 19,49 gram, samtidigt som halten sänks till 14½ lod. Under 1512 sänks vikten ytterligare, nu till 17,99 gram. Halten var först 15/16, sedan 14½/16. År 1515 återgår vikten till 19,49 gram, 14½-lödigt silver.
Under år 1512 devalverades alltså den Lybska Marken i två omgångar med totalt närmare 10%. Från bruttovikten 19,49 gram till 17,99 gram.
1504 – 16,79 gram – (15 lod) 937/1000 silver = 15,73 gram fint
1506A – 21,26 gram – (14½ lod) 906/1000 silver = 19,26 gram fint
1506B – 19,49 gram – (14½ lod) 906/1000 silver = 17,66 gram fint
1512A – 17,99 gram – (15 lod) 937/1000 silver = 16,87 gram fint
1512B – 17,99 gram – (14½ lod) 906/1000 silver = 16,30 gram fint
Detta betyder att vi just under detta år har TRE olika myntordningar att ta hänsyn till. Om man utgår ifrån att Sturemarkerna 1512 är slagna efter denna Hansa-förebild (Lübecks myntordningar) skulle tänkbara valörer och bruttovikter kunna vara:
1-1/2 Mark Lybsk – 29,24 gram – resp. 26,98 gram
1-1/3 Mark Lybsk – 25,99 gram – resp. 23,99 gram
1 Mark Lybsk – 19,49 gram – resp. 17,99 gram
3/4 Mark Lybsk – 14,62 gram – resp. 13,49 gram
Den ”lite udda” valören 1-1/3 Lybsk Mark har sin förklaring i att detta vad den officiella kursen på 1 Rhenländsk Gyllen i guld (ursprungligen, år 1490, = 3,278 gram – 18½ Karat = 2,527 gram finguld, men under danske Kung Hans slagen i 17-3/4 Karat, först med rätt bruttovikt, senare vägandes 3,249 gram). En svensk provprägling (kopparavslag?, räknepenning??) utan årtal är känd i ett unikt exemplar (KMK, Sthlm) – förmodligen slaget under Sten Sture d.ä. (1470-97, 1501-03). Motsvarande valör i silver slogs i Lübeck och Lüneburg fr.o.m. 1502.
En minskning av silverhalten med 1 lod betyder att vikten måste ökas med drygt 7% för att samma finvikt skall erhållas (1/2 lod – 3,5%).
Ett nyligen sålt exemplar av den till Sturemarken (bildligt talat) närbesläktade Husum-marken 1514 väger 18,62 gram (d.v.s. +3,5%) och skulle därför mycket väl kunna vara 14-lödig (istället 14½-lödig).
A) Den unika LL-typ III (16,34 gram, 960/1000 – 15,69 gram fint) är sannolikt den äldsta typen och förefaller vara slagen efter 1504 års myntordning för Lübeck, med en finvikt av 15,73 gram. Valören på denna skulle alltså vara 1 Mark Lybsk.
B) De säkra exemplaren av ”den vanligaste typen”, med mantel och kantbård (LL-typ I), väger 29,9 gram (snitt av två ex.), 25,5 gram samt 13,6 gram – Ø 35 mm) och får alla antas ha halten 875/1000 silver (d.v.s. 14-lödiga). De idag kända valörerna skulle således kunna vara: 3/4, 1-1/3 (Rhensk Gyllen i silver) samt 1½ Mark Lybsk. Man kan väl inte heller utesluta att även 1-marker präglades, men inga dylika har, så vitt vi vet, bevarats till våra dagar. Om dylika präglats borde rätt vikt och halt ha varit: 19,28 gram – 875/1000 – 16,87 gram fint.
C) Sturemarkerna av LL-typ II (24/18/14 gram – Ø 31 mm) förefaller vara slagna efter 1512 års 2:a myntordning om 18 gram brutto per lybsk mark, men av 14-lödigt silver istället för 14½-lödigt. De lätt underhaltiga valörerna (men med korrekt bruttovikt) skulle då vara: 3/4, 1 samt 1-1/3 Mark Lybsk (= 1 Rhensk Gyllen i silver).
/Ulf Ottosson, 2008 (tidigare publicerad på Mynthandeln.com).
Sommartider – tid för upptäcktsresor!
Sommartider … och juni månad passerade utan ett enda blogginlägg. Aj, aj, aj.
Ni som händelsevis INTE? följer med på FaceBook kanske tror att jag gått under jorden? … men så är det alltså inte alls. Här är det fullt upp! När solen skiner finns det tusen och åter tusen utomhusprojekt att ta tag i … och om inte … blir det ofta att sätta näsan i litteraturen, försöka tyda gamla krumelurbokstäver och fortsätta researcharbetet inför bokprojektet om Sveriges första mynt (som i bästa fall utkommer under 2016). Infallsvinklarna på detta ämne är många och materialet digert. Speciellt det som måste ifrågasättas, dubbelkollas eller sorteras bort. Man skall inte tro på allt man läser och det är viktigt att gå tillbaka till källorna och inte återupprepa avskrivna felaktigheter som kopierats utan eftertanke.
Sommartid är ju även tid för resor. Och går man runt med ett bokprojekt i bakhuvudet, försvinner ju inte detta bara för att man har semester. Så då får man försöka vara ”lite lurig”, när semesterplanerna skall diskuteras. Kan man kombinera nytta med nöje genom att försöka övertala hustru och medresenärer om diverse stopp för sevärdheter, så gör man ju det. – Jag behöver bilder till boken … 😉
Men det blir inte alltid ett snabbt stopp efter vägen. Ibland måste man kanske ta en omväg och leta lite också. Att finna Orkesta kyrka och Ulf i Borrestas runsten krävde t.ex. både GPS, karta och en skopa tålamod. Men efter en lång tur i ödemarken, där vi upprepade gånger trodde oss vara vilse, så fann vi den till slut. 🙂
Ber att få besvära om en solig sommar och skön semester!
Forskarbesök på KMK
Så där ja, då har man fått några dagars ledighet och hunnit smälta intrycken efter Stockholmsresan. Förutom ”födelsedagsfirande med överraskande goda vänner”, blev det bland annat fem timmars intensivfotografering på Kungliga Myntkabinettet. Jag tog närmare 750 bilder … med hjälpsam assistans från Ulrika Bornestaf och Cecilia von Heijne, som plockade fram Skötkonung-penningar på löpande band.
Ni som följer oss på FaceBook har ju redan fått lite rapportering från sejouren i kungliga hufvudstaden, men för övriga är detta senaste nytt. 😉
För hustrun var flygturen Landvetter – Arlanda resans höjdpunkt. – ”Examen i flygräddas förening” och första flygningen på över 10 år. Högsta betyg! Grattis och vart flyger vi härnäst? 😉 Väl nere på marken igen, tog vi expresståget in till centralen och taxi till Hilton. Gött! Semester! Var är baren? Jo, jag fyllde ju faktiskt år! … och skulle inte ”till jobbet på KMK” förrän kl. 10.00 på måndag.
I detta läge visste jag emellertid inte att tvenne gotlänningar och ett halvt dussin ”stockholmare” satt utplacerade som små överraskningar i såväl hotellbaren som på restaurangen lite senare på aftonen. Det blev en kanonlyckad kväll … utan minsta tanke på morgondagen … 😉
Måndag morgon. Frukost och strålande väder. Klockan 10.00 tog Caroline Petersson emot i entrén på Kungliga Myntkabinettet. Uppe på 4:e våning togs jag sedan emot av Cecilia von Heijne och Ulrika Bornestaf som skulle hjälpa till med att plocka fram samlingarnas alla Olof-mynt, av CRUX-typ eller ingående i kedja 1, för fotografering.
Efter att ha riggat upp nyinköpt Nikon-kamera (1.190 kr på NetonNet), led-belysning (20 kr på Harald Nyborg) samt ”svartlåda” i form av en matlåda (20 kr på Ö&B), var det dags att sätta igång. Nu skulle det snart visa sig om det var ett misstag att välja bort den där systemkameran för 38.000 kr, eller ej …?
Cecilia tog första passet och gick och hämtade den första myntbrickan i valvet. Först myntet, fota båda sidor (ett par gånger, för säkerhet skull), därefter beskrivningsetiketten med inventarienummer, vikt etc. Nästa! o.s.v. Vi fick ganska snart igång ett bra samarbete och första brickan avverkades på en dryg timme. One down, five to go. Efter tre brickor tog Ulrika över. Hon hade redan lunchat och jag kände inte att jag behövde äta mer … efter gårdagens utsvävningar. Dessutom var ryggen fortfarande ganska okej, så vi körde på. Och klockan 15.00 var det klart!
Tillbaka till hotellet för att ta igen sig lite … efter vikingamynt på KMK skulle det nämligen bli vikingamat, på AIFUR Krog & Bar på Västerlånggatan …
FRIMYNT 2015 – Lördag 25 april
Vilket fantastisk påskväder vi fick! … Altanen – Kontoret: 12 – 0! 😉
Tiden rasar iväg med en väldig fart och nu är det bara två veckor kvar till årets begivenhet för mynt- och medaljsamlare (ja, kanske även sedel- och frimärkssamlare för den delen), FRIMYNT 2015 – Lördagen den 25 april.
Mässgeneralen ringde härom dagen och frågade om vi kunde tänka oss ytterligare ett bord i år (han hade fått en vakans ”på min rad”). Självfallet! Så nu är det bara att leta fram mera grejer och fylla på ”entréborden” nr 139-141 … 😉
VÄLKOMNA!!
P.S. Är det något speciellt du vill att vi skall ta med till Helsingborg … mejla oss!
Tur och otur …
Det är märkligt vilken oerhörd ”OTUR” en del Tradera-säljare verkar ha när det gäller att ”drabbas” av förfalskningar och myntkopior. – ”En olycka kommer sällan ensam”. Och nästa lika märkligt är det att samma Tradera-säljare samtidigt har en sådan fantastisk ”TUR” när Tradera aktivt hjälper dem att hitta köpare på dessa kopior. Låga utrop leder till många bud och kvalificerar uppenbarligen också till Traderas Google-annonsering. Men att Tradera ”pushar” skojare, bedrägeriförsök och illojal konkurrens, samtidigt som man missgynnar seriösa säljare, är tydligen ingenting som bekymrar företagsledningen. – Ingen nytt under solen, alltså …
GNF-mässan 2015
Helgens myntmässa, med Göteborgs Numismatiska Förening (GNF) som arrangör, blev en stillsam och trevlig upplevelse – nästan helt utan störande sedelprassel. 😉
Sju handlare, fyra samlare och tre klubbar på utställarsidan … och omkring 70-80 besökare enligt arrangören. Dessvärre hade många av dessa ”glömt plånboken hemma”, så någon försäljningssuccé blev det inte tal om denna gång. Lyckligtvis hade vi skruvat ner förväntningarna i detta hänseende riktigt ordentligt, så för oss var det bara trevligt att få träffa lite folk och komma ut på en liten utflykt. 🙂
Redan i GNF:s kallelse till aprilmötet, som kom i förra veckan, hade vi fått reda på att GNF bytt ordförande. Jan-Eric Gustafsson tar över efter Bo Nordell … och rivstartar bland annat med en ”ny hemsida” (eller i alla fall en ny webbadress).
Än så länge är det mest inkopierat äldre material, men sidan kommer med all säkerhet att uppdateras inom kort. Den nye webbredaktören heter Bo Svensson och är bland annat känd för sin egen hemsida: Numismatika.se (inte att förväxla med Sture Lemsjös Numismatica.se). Skall bli spännande att följa utvecklingen av GNF:s nya webbplats … men eftersom den är så ny att den ännu inte ens annonserar någon e-post för kontakt, så får vi vänta med recensioner tills de kommit igång ordentligt. En positiv nyhet (som i och för sig även finns på gamla GNF-sidan) är att man börjat skanna delar av auktionsmynten och nu kan presentera finfina illustrationer i PDF-format. Ett mycket bra initiativ! – Välkommen ut ur 1950-talet! 😉
Här är direktlänkar till april-auktionen:
- Auktionslista (pdf): http://www.gnfinfo.se/april_auktion.pdf
- Skannade åtsidor: http://www.gnfinfo.se/20150413obv.pdf
- Skannade frånsidor: http://www.gnfinfo.se/20150413rev.pdf
Myntmässa på lördag!
Fick e-post från mässgeneralerna i Göteborg idag …
– ”Lite information inför myntmässan på Ullevi Tennisklubb, Smålandsgatan 2, lördagen den 28 Mars 2015. För allmänheten öppnar myntmässan klockan 11.00 och stänger klockan 15.00. Parkeringsplatser finns längs Smålandsgatan och på närbelägna Heden”.
Följande utställare är anmälda:
Mynthandlare
Antikören KB, Alingsås (Ulf Ottosson)
Collectia AB, Knäred (Jimmy Häggqvist)
Hamrin & Svahn AB, Grödinge (Christian Hamrin)
Myntauktioner i Sverige AB, Älmhult (Dan Carlberg)
Pecunia MM HB, Staffanstorp (Göran Mattsson)
J. Pedersen Mynthandel, Helsingborg (Peter Österlund)
Skarabé Mynt & Guld AB, Göteborg (Gunnar Bengtsson)
Myntklubbar
Göteborgs Numismatiska Förening
Svenska Numismatiska Föreningen
Svenska Pollettföreningen
Privatpersoner
Erling Hellman, Göteborg
Ulf Ulveback, Höje
Göran Werner, Hisings Backa
Hans Windt, Säve
Myntmässa i Göteborg 28 mars!
Så vitt jag vet arrangerar Göteborgs Numismatiska Förening (GNF) återigen en Myntmässa i Göteborg – lördagen den 28 mars 2015. Bokade muntligen två bord i början av december 2014, men har inte hört något efter detta. Och nu är det bara tio dagar kvar, så det är allt hög tid att förbereda sig …
På GNF:s hemsida läser jag idag: 
– ”Göteborgs Numismatiska Förening ordnar Myntmässa i Göteborg lördagen den 28 mars 2015, klockan 11.00–15.00. Entré 20 kronor. Plats: Smålandsgatan 2, Ullevi Tennis. 10-12 handlare kommer att finnas på plats”, så man får väl anta att det blir av. 😉
Förra årets Göteborgs-mässa var mycket välarrangerad och lyckad, så jag skulle nog säga att det mesta talar för en lika lyckad uppföljning 2015. Och exakt fyra veckor senare, lördagen den 25 april 2015, är det dags för 41:a upplagan av FriMynt – Årets höjdpunkt för myntsamlare och ett gyllene tillfälle att utöka såväl samlingen som sina kunskaper. Massor av mynt, medaljer och numismatik att botanisera bland och kommunicera kring.
Antikören KB finns givetvis på plats (i samma monter som de senaste åren – på vänster sida mot läktaren till). För vilken gång i ordningen vet jag inte, men första gången var i alla fall 1982. – Titta förbi och tjôta lite, vet ja! Och vill Du handla lite också, går det alldeles utmärkt! Vi brukar plockar med oss lite “gott och blandat” och sådant som efterfrågats via mejl och telefon tiden innan mässorna.
Vad man samlar på sig ….
Trodde ni att jag hade slutat skriva? – Nä då, snarare tvärtom. Har faktiskt aldrig skrivit så mycket som jag gjort den senaste tiden. Dessvärre har myntbloggen blivit lidande av mitt återuppväckta intresse för Olof Skötkonung och Sveriges första mynt. Tiden räcker helt enkelt inte till. Men som det ser ut just nu, blir det en hel del (spännande!) läsning när det väl är färdigt … om än inte i bloggform. Det blir av allt att döma en bok!
Området är ingalunda nytt för mig, men ett trevligt nyförvärv fick mig att leta fram mina gamla anteckningar och spinna vidare på dessa. Har i detta sammanhang återigen fått bevis för att jag är en riktig samlare. Och då inte bara av mynt och medaljer. Det ligger lappar och anteckningar i var och varannan bok. Mitt exemplar av Malmer 1989 ”väger bly” efter 25 år av blyertsanteckningar. 😉 Högvis med nedklottrade artikelutskrifter och ett synnerligen splittrat bildarkiv. Lägg därtill alla ouppackade flyttlådor sedan flytten 2007 och bilden av mycket jobb börjar kanske klarna. Det är inte klokt vad man samlar på sig!
Men idag fick jag i alla fall, efter mycket om och men, äntligen kontakt med Kungliga Myntkabinettet, KMK, i Stockholm. Så nu återstår bara att se om det fortfarande finns någon där som är intresserad av numismatik. Att det skall behöva ta en månad? att få fram lite bilder, lät ju inte speciellt kul, men vi får väl avvakta och se. Hoppas bara inte att de blir sura p.g.a. att jag påvisar felaktigheter i ”Den svenska mynthistorien”. Man måste väl vara uppmuntrande och tacksam för nya rön …? 😉