Kategoriarkiv: Mynträkning

Skärtorsdagen – Maundy Money

Publicerat av
Svara

– ”Idag är det skärtorsdag, en dag som i vissa länder, dessvärre inte i Sverige, räknas som arbetsfri helgdag. Men vad betyder egentligen skärtorsdag?” … ja, så lyder dagens frågeställning på Dick Harrisons Historieblogg. Där diskuteras bl.a. begreppet Maundy Thursday … något som myntsamlaren naturligtvis genast associerar med Maundy Money … och de små myntset (uppsättningar) av ”miniatyrmynt” av silver i valörerna 1 penny samt 2, 3 och 4 pence, som utgavs i England fr.o.m. 1662 …

… och faktiskt utges än idag! The Royal Mint har t.o.m. en speciell webbsida där man kan läsa med om denna gamla fina tradition.

Kungliga Maundy, som företeelsen kallas, är en gammal ceremoni som har sitt ursprung i det bud Kristus gav efter att ha tvätt sina lärjungars fötter dagen före långfredagen.

Så här berättas det på The Royal Mint:
– ”It seems to have been the custom as early as the thirteenth century for members of the royal family to take part in Maundy ceremonies, to distribute money and gifts, and to recall Christ’s simple act of humility by washing the feet of the poor. Henry IV began the practice of relating the number of recipients of gifts to the sovereign’s age, and as it became the custom of the sovereign to perform the ceremony, the event became known as the Royal Maundy”.

Innan man, under Karl II:s regering började prägla speciella Maundy-mynt, fanns redan under dynastierna Tudor och Stuart, en tradition att ge bort reguljära ”silver pennies” på Maundy Thursday, d.v.s. skärtorsdagen. År 1662 slogs en odaterad Maundy-serie, men från och med 1670 präglas varje år daterade uppsättningar om fyra små silvermynt i valörerna fourpenny, threepenny, twopenny och enpenny.  – Ett stort samlarområde.

Maundy-mynten är t.o.m. så välkända att de hamnat på mynt! På ett 10-dollarsmynt från Eastern Caribbean States 2003, utgivet med anledning av 50-årsminnet av drottning Elisabeth II:s kröning 1953, avbildas nämligen en Maundy-serie 2003.  – Mynt på mynt, så att säga … kanske ett spännande samlarområde i sig …?

De första mynten i Sverige

Publicerat av
Svara

Tro det eller ej, men i måndags utkom ”en ny tidskrift” om mynt … Roman Denarii. Denna utges av Numismatiska Forskningsgruppen (NFG), som finansieras av forne storsamlaren Gunnar Ekströms Stiftelse för numismatisk forskning. ”Tidskriften finns endast tillgänglig i pdf-format och avsikten med denna serie är att publicera denar-fynden i Sverige. Varje nummer kommer att omfatta en eller flera skatter eller lösfynd”, skriver man på sin hemsida och premiärnumret finns här (PDF 3,65 MB).

I första numret illustreras 50 stycken romerska denarer (denarius/denarii) som är funna ”i svensk jord”, d.v.s. inom Sveriges nuvarande gränser. Samtliga funna på Gotland – och samtliga mycket, mycket hårt slitna. En av dem anges vara en s.k. barbarisk imitation, som vi tidigare haft uppe här på Myntbloggen.se.

Tidsmässigt spänner de omskrivna silvermynten från kejsar Nero till Commodus, d.v.s. ca 54-192 e.Kr. – Men när de sedan hamnat här uppe i Norden, är en helt annan fråga. Då hårt slitna romerska silver-denarer ibland hittas tillsammans med senromerska och bysantinska guld-solidus (plural solidi) från 400-talet e.Kr. kan de mycket väl ha kommit hit tillsammans med dessa. Generellt kan man kanske säga att dessa denarer oftast återfinns i kusttrakterna runt södra Sverige och Danmark. På fastlandet i bättre skick är på Gotland, där de regelmässigt är blankslitna. På vilka vägar de hittade hit är en annan mycket spännande frågeställning.

Ute i stora världen finns dessa silver-denarer i enorma mängder! Så den som är road av att ”plocka ihop en liten silverskatt” av de äldsta mynttyper som cirkulerat i Sverige … hänvisas till eBay.com. Helst vill man ju då ha de riktigt skönt slitna exemplaren, utan alltför mycket korrosion. Roade mig med att göra en snabbsökning på eBay och fick då över 800 träffar, trots att jag begränsade mig till prisintervallet mellan $10 och $30. Noterade dessutom i bara farten att många av ”de allra skönast slitna” mynten som sålts, härstammade från länder som Slovenien, Ungern och Ukraina. Om detta tyder på att de gotländska fynden har påbörjat sin resa i dessa trakter … det får andra sia om.

Ha en trevlig helg!

Plåtmynt från Kengis

Publicerat av
1

Idag har jag med nöje läst Dick Harrisons historieblogg om Världens nordligaste myntprägling? … och ikväll skall jag kolla in hur han sköter sig i På spåret i SVT1.

I november månad 1674 fick bröderna Abraham och Jakob Reenstierna (ursprungligen Momma) från Brabant (i dagens Belgien) myntningsprivilegier för att prägla plåtmynt (av kopparplåt) vid Kengis bruk, beläget norr om polcirken, mellan Pajala och finska gränsen. Anno 1675 präglades plåtmynt i valörerna 1 Daler SM (= silvermynträkning) och 2 Daler SM vid Kengis Bruk, intill den mäktigt brusande Kengisforsen. Bara under första verksamhetsåret 1675 slogs där 2.773 st. 1 Daler SM samt samt 4.025 st. i dubbla valören, 2 Daler SM. Summerar man detta får man en årsproduktion på inte mindre än 10.823 Daler SM … à 1,36 kilo = 14,6 ton plåtmynt. Av dessa har dock endast TVÅ exemplar av 1-dalern och ETT av 2-dalern överlevt till våra dagar.

Myntningen i Kengis kan genom bevarad dokumentation i Avesta påvisas åren 1675-77, 1680-85 och 1687-89 samt genom bevarade mynt även från åren 1693 och 1700-01. Endast NIO av alla dessa plåtar finns idag bevarade. Kengis-plåten 1693 är unik i dubbel bemärkelse. Dels är denna 2-daler (som finns på Kungliga Myntkabinettet, KMK i Stockholm) den enda man känner till – och dels har den årtalet placerat i omskriften – vilket är helt unikt! Alla andra svenska plåtmynt före 1715 har årtalet placerat direkt under kungakronan i hörnstämplarna. Men på den unika ”Kengis-1693:an” finner man alltså istället bröderna Abraham och Jakob Reenstiernas AIR-monogram på denna plats.

Även den ”semiunika” (känd endast i två exemplar) Kengis-plåten från år 1700 (2 Daler SM) är lite speciell. Som den observante numismatikern noterar ser årtalssiffrorna lite konstiga ut. Och tittar man lite närmare på dessa hörnstämplar ser man att myntherre och årtal inte stämmer överens. Omskriften anger CAROLUS XI, d.v.s. Karl XI (1660-97), men årtalet hör ju hemma under sonen Karl XII (1697-1718). Man har alltså använt sig av en gammal präglingsstamp från Karl XI:s tid och i denna graverat om årtalet till 1700. Att man på detta ekonomiska sätt ”uppdaterat” präglingsverktygen verkar ha förekommit även påföljande års Kengis-plåtar, 2 Daler SM 1701, men då med rätt regent.

Själva kopparn till Kengis-plåtarna kom från Svappavaara gruva och fick således fraktas (förslagsvis vintertid) ner till Kengis Bruk – en sträcka på 14,5 mil … något som kanske inte direkt påverkade lönsamheten i positiv riktning.

Den numismatiskt intresserade kanske känner till de rara kopparpolletterna från Svappavaara kopparverk? Dessa dateras till 1660-talet och bär samma bröders initialer; A:I:M … där M:et står för Momma (som sedermera blev R som i Reenstierna). Nu är ju detta ju inte mynt, utan polletter (eller lokala mynt) – även om man vet att de faktiskt cirkulerade i ett stort område även utanför bruket. – Vilken tur! … annars skulle ju Svappavaara-polletterna kunna betraktas som ÄNNU nordligare ”myntpräglingar”.  Minns jag rätt finns det dock teorier om att dessa polletter faktiskt KAN vara (valsverks)präglade i Avesta i Dalarna? – och i så fall är ju Kengis nordligast i alla fall.  ;o)

För den som vill läsa mer om Kengis-plåtarna kan jag rekommendera Bertel Tingströms referensverk ”Plate Money – The world’s largest currency”, Stockholm 1986. Börja på s. 92-93, där Kengis avhandlas … sedan är det bara 342 sidor kvar att studera. ;o)

Guldmynt i guldreserven

Publicerat av
1

Den senaste tiden har det skrivits mycket om att Tysklands beslutat flytta hem sin guldreserv från USA. Med anledning av detta fick även Sveriges Riksbank häromdagen frågan om hur det står till med Sveriges guldreserv. Läs t.ex. Dagens Industri / SvD:s artikel: Riksbanken har inte koll på guldet. Sophie Degenne på Riksbankens kapitalförvaltning svarar att ”var guldet placeras är en statshemlighet”, men ”en mindre del av guldet finns i Sverige” och resten är ”placerat hos olika centralbanker”.

Om jag inte minns fel så skall t.ex. lejonparten (ca 300.000 ex. = 77,5% av hela upplagan) av ”Sveriges sista reguljära guldmynt”, Gustav V:s sällsynta 20-krona 1925, förvaras i Sveriges guldreserv – i USA?

Ett enda sådant mynt kan ju kosta både 10 och 12.000 kr idag … så det kunde kanske vara ett bra tillskott i dessa bistra tider? Å andra sida skulle ju en sådan utförsäljning naturligtvis pressa ner priserna till en nivå i närheten av guldpriset (som idag är ca 2.800 kr) … vilket ju skulle vara tråkigt för dem som betalat stora pengar för ett sällsynt typmynt. Kanske skulle man kunna göra som i äldre dagar och kontramarkera de nysläppta mynten?  ;o)

Om mynten nu finns kvar vill säga? Enligt Riksbankens Sophie Degenne är det ”de utländska centralbankerna själva som sköter inventeringen. Sedan får vi kontoutdrag”. På frågan: – Kan ni vara säkra på att guldet finns där? … blir svaret:
– ”Det finns inget skäl att tro att det inte finns där. Det är ungefär som att fråga om man har pengar på banken”, säger Sophie Degenne till Dagens Industri.

– HaHa, det finns väl inga ”pengar” på banken längre!? Där skall det ju vara kontantlöst. Och skall man komma åt sina digitala pengar är det bara att hoppas att det inte råder tele-, data-, internet-, bankomat- eller strömavbrott när man behöver ”sina pengar”. ;o)

Freden i Knäred 1613

Publicerat av
Svara

Idag är det 400 år sedan Sverige och Danmark slöt fred i halländska Knäred efter Kalmarkriget 1611-1613 … med Älvsborgs andra lösen som följd.

Trots 400-årsjubileum, firande, föredrag och diverse skriverier, sägs det inte mycket om kopparexporten och våra vänner i Amsterdam, som till stor del bidrog till att vi kunde återfå ”porten mot väster” från dansken för 1.000.000 riksdaler i klingande silvermynt.

Efter att Karl IX:s Göteborg på Hisingen bränts av danskarna 1611 och Älvsborgs slott (vid Älvsborgsstaden) kapitulerat 1612, fortsatte Sverige exportera koppar till Holland via Nylöse (Nya Lödöse) även under belägringsåren. 1619 grundades staden Alingsås samtidigt som den sista avbetalningen på den gigantiska lösensumman gjordes. Den unge Gustav II Adolf bestämde raskt var den nya staden skulle ligga och 1621 fick nuvarande Göteborg (på rätt sida älven) sina privilegier. Nederländaren Govert Silentz flyttar till Sverige 1620 och anlägger ett gårmakeri i Säter i Dalarna. Några år senare börjar man där prägla Sveriges första kopparmynt – fyrkar och halvören i klippingform.

$1.000.000.000.000!?

Publicerat av
1

Slut på ledigheten. Åter till vardagen. Nyhetsgooglade ”mynt” och hittade då ett par artiklar (DI och AP) om att man i USA överväger att prägla ett … håll i er hårt nu! … PLATINAMYNT i valören $1.000.000.000.000 (tusen miljader dollar – eller ”one trillion dollars” som de säger ”over there”).

Idén är att  prägla ett platinamynt med ett (nominellt) värde på 1.000 miljarder dollar, motsvarande 6.500 miljarder kronor, och lämna över det till centralbanken, som skulle kreditera statens konto med lika mycket. Vips skulle behovet av att få kongressen att lyfta lånetaket vara borta. Skriver Dagens Industri (DI).

Nobelpristagaren i ekonomi, Paul Krugman, tycker tydligen det är en bra idé och råder nobelpristagaren Barack Obama att prägla myntet.

I amerikanska medier finns redan ett rikt urval av ”myntförslag” (se kollage till höger) … och här på Myntbloggen.se vill man ju inte vara sämre –  så nederst till vänster hittar du:  $1.000.000.000.000 – MAD WORLD.  ;o)

Tillägg: Nu skriver även Svenska Dagbladet om ”The Trillion Dollar Coin” (10/1-2013).

Slant med hög krona

Publicerat av
Svara

Idag ringde en man och frågade hur man skiljer på varianterna ”kort och lång text” på Oskar II:s småmynt. Försökte förklara efter bästa förmåga och insåg också att man efter dryga 30 år i myntbranschen är ganska ”fartblind”. Det som är en självklarhet för den ene, kan vara ett mysterium för någon annan. Så idag blir det några korta rader om en variant – och eftersom jag lämligt nog hittade en bra bild i datorn … blir det …

År 1730 började man under Fredrik I att slå slantar, d.v.s. 1 Öre SM, eller kopparören i silvermynträkning i Avesta i Dalarna. (Det finns för övrigt en trevlig samtida förordning, med bild på detta mynt, för den som är road). Den som läser Archie Tonkins Myntboken möts av varianterna A2, B1 och B2, samt variationen ”B1 (Högre valörtext)”. Detta grundar sig på Lagge Ekströms publikation ”Enkla, dubbla och svåra slantar” från 1999 (samt tillägget; ”Utkast till årtals och variantförteckning över Sveriges kopparmynt 1719-1809”). Eftersom bilderna är små och svart-vita i dessa publikationer, tänke jag passa på att utnyttja internets fördelar och bjuda på en stor bild.

Både Tonkin A och B har sveakronor av den typ som förekommer åren 1730-37. Det som skiljer är den kungliga kronan över kungens spegelmonogram. A har en stor och hög krona som endast förekommer 1730 (se bild ovan) och dessutom är mycket sällsynt. B däremot har en mindre och lägre kungakrona – precis som slantarna från kommande år – t.o.m. 1737. Siffrorna 1 och 2 står i sammanhanget för breda resp. smala pilfjädrar på frånsidans korslagda dalpilar. Valörtextens placering lämnar vi därhän eftersom det får betraktas som en variation och inte en variant. – Vilket i och för sig kan vara intressant för den som ”räknar stampar”, men knappast annars.

För den som vill fördjupa sig i detta (och upptäcka varianter som saknas i Tonkin) rekommenderas följande webbsida, författad och illustrerad av den fantastiskt flitige Lennart Castenhag på Sonesgården.

Från framtiden till KMK

Publicerat av
Svara

Idag inleddes fjärde veckan på jobbet för Kungliga Myntkabinettets nya chef, Eva Ramberg. Hon tillträdde tjänsten den 1 oktober 2012 och ersatte då Ian Wiséhn som styrt KMK sedan 1998. Eva Ramberg kommer från Dalarna och har närmast varit chef för Framtidsmuseet i Borlänge. Dessförinnan har hon jobbat som konservator.

– Jag ser fram emot att arbeta med frågor som rör både den utåtriktade verksamheten samt föremål och bevarande. KMK är ett väldigt fint museum med unik specialistkompetens. Jag hoppas kunna förvalta det som är uppbyggt och samtidigt vara drivande i en positiv utveckling, säger Eva Ramberg.

Det skall bli väldigt spännande att följa KMK:s utveckling framöver. Nytt blod och nya idéer är självfallet mycket viktigt för att verksamheten inte skall gå i stå. Nivån, och även omfattningen, av det KMK av idag presenterar på webben är t.ex. alldeles för dåligt. Det fantastiska material som den nationella myntsamlingen innehåller förtjänar faktiskt betydligt bättre än så här. Man måste kunna nå ut till många fler – och det gör man via internet!  – Vilken man borde insett för länge sedan. Uppsala Universitets Myntkabinett är t.ex. (sedan länge!) ett föredöme vad gäller att fotografera och publicera sina samlingar. Här har KMK mycket att lära.

På Myntkabinettets sida om ”Sveriges Mynt” kan man bl.a. läsa rena faktafel, som exv. De första kopparmynten präglades i Nyköping år 1624 *, men även en del annat som inte är speciellt välformulerat (år 1066 präglades t.ex. inga mynt alls i Sverige).
*  Nix!  Det skedde i Säter i Dalarna under myntmästaren Gillis Coyet d.y. De första kopparmynt i Nyköping tillkom året därpå under ledning av myntmästaren Hans Kroll.

Men när vi nu fått en ”dalkulla” som ny chef för KMK kommer det säker inte dröja länge förrän dylika fadäser plockas bort och ersätts av korrekta fakta, intresseväckande artiklar och mynt- och medaljbilder i massor!  – Varför inte starta en blogg!?  ;o))

Guldmyntfynd i Gräfsnäs!

Publicerat av
Svara

Som du kanske har märkt har bloggandet denna vecka haft ett tema – eller åtminstone en röd tråd. Det har handlat om Alingsås. Men hav förtröstan, nästa vecka blir det sannolikt något helt annat . . .  ;o)

Tänkte ”toppa” alingsåsveckan med att berätta lite om det sensationella guldmyntfyndet som gjorders i Gräfsnäs Slottsruin vid utgrävningarna där på 1930-talet. Då fann man nämligen en Vallonsk guldpeng i valören ”Double soverain d’or”, präglad i staden Tournai i Flandern (i nuvarande Belgien) år 1613 under Albert & Isabella av Spanska Nederländerna (1598-1621). Detta är ett stort och pampigt guldmynt med en diameter av omkring Ø 41 mm och en vikt på drygt 11 gram – d.v.s. gott och väl över tre dukater … eller omkring 6½ riksdaler!

Myntets åtsida visar Albert (Albrekt) VII av Österrike och Isabella Clara Eugenia av Spanien sittande på en gemensam tron. Och på frånsidan en krönt vapensköld omsluten av en ordenskedja (Gyllene skinnets orden). Mynttypen slogs på fem olika myntorter (i tre provinser) åren 1612-1621. I provinsen Brabant fanns tre myntorter; Bryssel (Ängel), Antverpen (Hand) och Maastricht (Stjärna). Flandern hade myntortsmärke Lilja och Tournai hade ett Torn – sist i åtsidans omskrift.

I N. L. Rasmussons (1904-1973) fynd-rapport beskrivs  myntet så här: 
Guldmynt, Spanska Nederländerna, Tourney. Albert och Isabella, Tourney. Double soverain d’or 1613. Myntet funnet i raslager på botten i rum E. Det låg ungefär i rummets mitt, strax söder om dörröppningen till rum F. Omedelbart ovanpå stenläggningen i portgången (rum E; västra halvan av portgången). Ovanför stenläggningen hade vid en senare omändring av slottets norra del inlagts ett plankgolv, vilande på längsgående bjälkar. En av bjälkarna, som uppburit det nämnda plankgolvet, fanns ännu kvar i läge. Guldmyntet har i fyndförteckningen n:r 179.

Fyndet finns i korthet omnämnt i Nordisk Numismatisk Årsskrift 1937.

Enligt Wadbring togs slottet 1613 över av Johan Casimir Lewenhaup (1583-1634) efter att Sten Axelsson Leijon-hufvud flytt till Eliass! Efter att Christian IV intagit Älvsborg 1612, slöts freden i Knäred med det jättelika skadeståndet på 1 miljon riksdaler. Man undrar om Johan Casimir medvetet ”planterade” en lyckopeng för fredens bevarande – eller om någon helt enkelt tappade bort klenoden? Några år senare fick man för övrigt celebert besök på Gräfsnäs Slott, då självaste kungen, den blott 24-årige Gustav II Adolf … och troligtvis också hans ständige följeslagre Axel Oxenstierna … kom på visit.

Att räkna med pengar

Publicerat av
1

Idag använder många miniräknare, men hur bar man sig åt exempelvis på 1500-talet? Kunde man addera, subtrahera, multiplicera och dividera stora tal även då?
– Ja visst kunde man det! Man hade ju räknepenningar och abacus / abakus d.v.s. ett räknebräde – föregångaren till kulramen och räknesnurror typ Original-Odhner).

En räknepenning är varken ett mynt eller en medalj och anger inte något visst värde som t.ex. en pollett. Den är endast en präglad myntliknande metallbit och ett tekniskt hjälpmedel vid s.k. ”räkning på linje”.

Så skriver Gunnar Holst i inledningen av sin skrift: Räknepenningar – Ursprung, användning, utförande, Numismatiska Litteratur-sällskapet i Göteborg 1975. I denna trevliga lilla publikation får vi bl.a. lära oss hur man med hjälp av räknepenningar och bräde kunde utföra ganska komplicerade matematiska uträkningar – exv. vid affärstransaktioner. Bilden ovan visar en anonym räknepenning (s.k. skolräknepenning) tillskriven Hans Krauwinckel d.ä. (mästare 1562, död 1586) präglad i s.k. fickvalsverk i Nürnberg i Tyskland. Till höger en illustration (träsnitt) från boken Jacob Köbel’s Arithmetic, tryckt i Augsburg 1514.

Vid utgrävningarna i och kring Gräfsnäs slottsruin på 1930-talet hittade man bl.a. en räknepenning som numismatikern och musei-mannen Nils Ludvig Rasmusson (1904-1973) beskrev så här:
”Räknepeng av brons. Från Nürnberg. På ena sidan präglingen: Pallas, Iuno, Venus. På andra sidan: Pax et Foel Temp. Årtal 1589. N:r 876 i fyndförteckningen. Pengen hittad i ruta d 8. Den låg på stenkanten, strax söder om norra ekonomibyggnadens södra grundmur. Pengen låg 56 cm under nollpunkten”.

Myntfynden från Gräfsnäs finns dels magasinerade på Kungliga Myntkabinettet i Stockholm och dels på Vänersborgs Museum. Dessvärre har man lyckats slarva bort nämnda räknepenning, så det enda som finns kvar är Rasmussons anteckningar. Men eftersom jag tyckte att vi borde ha en dylik att visa upp här i Gräfsnäs, sökte jag ”med ljus och lyckta” i drygt ett års tid efter denna lilla slant … som jag till slut lyckades hitta och förvärva i Frankrike!  – Internet är fantastiskt!  ;o)

De tre gracerna på penningen är hämtade från den romerska mytologin; VENUS, som vid fötterna har en lite Amor med pilbåge, MINERVA (Pallas Athena) avbildas med spjut och sköld, medan JUNO framhävs med påfågel och gökspira. Frånsidans(?) omskrift lyder PAX ET FOEL[ICITAS] TEMP[ORUM], samt årtalet med romerska siffror MDLXXXIX = 1589 … vilket så vitt jag förstår betyder något i stil med: ”Fredens och lyckans tid”. Motivet är ett handslag framför en caduceus (Kaducé, Merkurisstav – symbol för fred och handel) mellan två ymnighetshorn.

Räknepenningen med de tre gudinnorna är präglad av Hans Krauwinckel d.y. i s.k. fickvalsverk i Nürnberg 1589. Han var brorson till den äldre Hans Krauwinckel och blev mästare efter dennes död 1586. ”Hans II” var en av de mest produktiva tillverkarna av räknepenningar i Nürnberg och hade filialer både i Paris och Amsterdam. Just denna räknepeng kan faktiskt var tillverkad för den franska marknaden. Fransk litteratur listar den under Lorraine (Lothringen i nordöstra Frankrike på gränsen till Tyskland).

Det vore kul att forska vidare, dels för att bättre förstå symboliken och sammanhanget och dels för att försöka klura ut hur en dylik hamnat vid Gräfsnäs slott? Kan månne ”Grev Ebba” (Ebba Månsdotter Lilliehöök af Kolbäck) eller någon av sönerna Axel Stensson, Leijonhufvud (1554-1619) eller Mauritz Stensson, Leijonhufvud (1559-1607) varit inblandad? Alla hade de kontakter i norra Tyskland.  – Eller är det kanske någon långväga handelsman som råkat tappa bort sin ”jeton” eller ”rechenpfennig”…?