GNF firar 70-årsjubileum!

I måndags gästades Göteborgs Numismatiska Förening (GNF) av svensk numismatiks nestor, Lars O. Lagerqvist, som pratade om Nobelmedaljer. Och till hösten, närmare bestämt den 28 november, firar föreningen sitt 70-årsjubileum – med middag och allt!

Göteborgs Numismatiska Förening bildades ursprungligen 1943 under namnet Svenska Numismatiska Föreningen, Göteborgsavdelningen och  bestod i början av cirka ett 20-tal medlemmar som träffades en gång i månaden  i all enkelhet. Man bytte mynt med varandra och höll små föredrag och hade  mindre auktioner där objekt såldes till våra medlemmar. Sedermera bildades Göteborgs Numismatiska Förening (GNF) som en helt  fristående förening och under senare år har föreningens medlemsantal varierat  mellan 175-200 personer i huvudsak bosatta i Göteborg och västsverige.

Men redan nu i september-oktober vankas det spännande numismatiska föredrag med göteborgska förtecken. Den 25 september håller nämligen Theodor Hassel ett föredrag i klubblokalen med titeln; ”Myntningen i Färjenäs under 1609-11” (d.v.s. Karl IX:s Göteborg på Hisingen) … och den några veckor senare får ännu fler ta del av detta, under ”Myntets dag” på Göteborgs  Stadsmuseum den 12 oktober 2013.

Kanske får vi då veta lite mer om de mycket sällsynta mynten på bilden ovan …?   🙂

  • Karl IX:s Göteborg. 2 öre 1609. Silver 1,76 gram. Typ I. SM -.
  • Karl IX:s Göteborg. 6 mark 1610. Guld 1,84 gram. Typmynt. SM 16.
  • Karl IX:s Göteborg. 36 daler (144 mark) 1610. Guld 44,74 gram. SM 75b.

Mynträkning: 1 svensk daler = 4 mark = 32 öre. Kurs: 1 riksdaler = 1½ daler = 6 mark.
Räkneenheter: 1 gross = 12 dussin = 144 stycken.

FriMynt den 27 april 2013

Vill passa på att tacka alla samlar-vänner som hört av sig och mailat mig sina olika ”önskelistor” inför FriMynt 2013. Tyvärr kan man ju bara plocka med sig ett litet urval av lagret – men tack vara era tips hoppas vi det skall bli ”ett bra urval”.

Lite ”gott och blandat” att botanisera bland skall vi väl kunna bjuda på.

Mässan öppnar kl. 11 på lördag och pågår till kl. 18. Utställare och mässarrangör hoppas på lite halvdant väder … för då kommer det mer folk. Förra året lär det ha varit omkring 1.500 besökare … men i år blir det säkert fler … – eller?

Vi ses på FriMynt i Helsingborg!  – Den årliga samlingspunkten för myntsamlare!

Ny bok om Ädelforsdukater

Läser på Kjell Holmbergs blogg att den mycket kunnige numismatikern och mynthandlaren Bengt Hemmingsson författat en ny småskrift som utges av Numismatiska Klubben i Uppsala lagom till årets FriMynt. – Kanske ett liknande tilltag som undertecknad gjorde till FriMynt 1991?

Hemmingssons skrift bär titeln ”Dukater av guld från Ädelfors” och kan inhandlas på FriMynt, vid NKU:s sammankomster eller genom beställning via föreningens hemsida. Priset är blott 75 kr + eventuell frakt.

På bilden ovan en s.k. ädelforsdukat från kung Gustav III:s dagar. Den är präglad i Stockholm år 1771 av guld från gruvan i Ädelfors i Småland (vapenskölden kl. 6).
Just detta exemplar kommer från Antikören auktion 17, 1995, nr 229 … och hade dessförinnan sålts på Spink & Son i London, auction 94, lot #563, 1992.

Guld, silver och papper …

Idag föll ”världsmarknadspriserna” på ädelmetallerna GULD (i pappersform) med 8% och SILVER (i pappersform) med 12% – så vitt jag vet … något helt unikt!?

Hur ett sådant extremt prisfall kan ske på så kort tid och vad det bero på, verkar experterna emellertid lite olika förklaringar till. På Svenska Dagbladet (SvD) ger man lite bakgrundsfakta till den märkliga ädelmetallhandeln med papper:

– ”De som köper en guldfutures behöver bara betala in en del av kontraktets värde på det konto som används för att handla med. På svenska kallas det marginalsäkerhet, på engelska bara margin. Säkerheten ska täcka eventuella förluster när framtidskontrakt säljs vidare. När guldpriset faller måste kontot fyllas på”.

Man kan ju tro att guld är guld och silver är silver … men så är det alltså inte alls. Samma dag som värdet på guld och silver i pappersformat faller som en sten … verkar det som efterfrågan på fysiskt guld och silver skjuter i höjden med sådan fart att vissa ädelmetallhandlare säljer slut på sina lager …  – Visst är det märkligt!?

På företaget Liberty Silver AB i Limhamn har man ett forum där det diskuteras runt detta. Även på sajten Ädelmetallforum.se diskuteras det.

Ser fram emot att läsa facit inom kort … ;o)

För den som är road av ett riktigt högt ”silverpris” kan jag rekommendera denna rara brakteat … med ett ”kilopris” på +500 miljoner kr. 😉

KNUT ERIKSSON (1167-1196).
Lödöse. 1 Penning (Brakteat) ca 1175-1185.
Stolt spatserande lejon åt höger, inom slät ring.
0,12 g. LL. XII:A:2-var. UNIK.

Typen = XR, denna stämpelvariant = UNIK! 
Jämför MISAB 1:20, då »den vanliga« såldes för 32.062 kr.

Detta unika exemplar kommer från en gammal samling och har enligt uppgift hittats vid Grankullestigen, Änggården, Göteborg, Västergötland. I referensverket ”LL 1970” inkluderar Lagerqvist denna mycket rara typ i Thordemans grupp VI:1 (1936), illustrerad med de båda mindre typerna »stående, tillbakablickande lejon« och dito »barbariserad imitation« (= samtida förfalskning – som bägge finns både vänster- och hörgervända), och kallar det hela för LL-grupp XII.

Lagerqvist för dem alla till Knut Eriksson (1167-1196), medan Jonsson i NM XL (1995) föreslår Sverker Karlsson (1196-1208). Något som spontant känns märkligt med hänsynt till motivvalet. Även Jonssons spekulationer ang. utmyntningsmängden ter sig tveksam. Är typindelning (och äkthetsbedömningen av imitationerna!!) fel, faller det hela platt. Vi skulle istället vilja föreslå Knut Eriksson för LL 2 och Erik Knutsson för LL 1a och 3 (samt imitationerna). Vetskapen om Knut Erikssons handelsavtal med Henrik Lejonet i Lübeck 1174-80 (omnämnt av Birger Jarl 1252) och avtalet med kung Henrik II av England 1185 (bl.a. om befrämjad handel på Lödöse) gör att man allvarligt måste överväga kronologin för LL XII:2 (inspirerad av Henrik Lejonet?) och LL XI:1a och 2 (efter Henrik II:s mynt). LL XI:1b f.ö. en 1700-talskopia och LL 3 en samtida imitation (förfalskning). Vi håller LL XII:2 för den äldre av dem – ca 1175-85.