Författararkiv: Ulf Ottosson

Antikörens nya webbplats

Publicerat av
Svara

Som Du kanske upptäckt genom Mynthandeln.com eller bildlänkarna i myntbloggens högerspalt, ”smyglanserade” vi vår nya webbplats Antikören.se häromdagen. Än så länge har vi mest lagt upp ramverket, men nytt material – MYNT, MEDALJER, SEDLAR och ÖVRIGT – kommer fortlöpande att publiceras – så håll ögonen öppna!

Vi vill gärna ha Dina synpunker på upplägget, då det än så länge finns alla möjligheter att anpassa och justera detta. Även önskemål om vilken typ av material Du vill se på sajten välkomnas. Vi kommer aldrig att kunna lägga ut hela lagret – men ett trevligt urval hoppas vi succesivt kunna erbjuda. – Med Din hjälp kan vi göra webben bättre!

Välkommen till mynthandeln! – ANTIKÖREN Mynt & Medaljer!

Silvermynt på Tradera

Publicerat av
Svara

Idag har vi så smått börjat lägga ut nytt material på auktionssajten Tradera.com. Denna vecka blev det mestadels stora utländska silvermynt – några snygga Morgan-dollars och lite gott och blandat. För att göra det lätt att hitta dit har vi fixat till ett litet bildgalleri med snabblänkar till ANTIKÖREN på Tradera.com under vecka 8 …

          IF     IF     IF IF     IF     IF IMG_3736-1     IMG_3736-2     IF IF     IF     IF

 Bilderna ovan är klickbara till respektive Tradera-auktion.  – LYCKA TILL!

Kort om myntfotografering

Publicerat av
3

Myntsamlare har i alla tider velat dokumentera och illustrera sina samlingar. Elias Brenner gjorde kopparstick redan på 1600-talet. Mina egna första myntavbildningar gjordes genom att placera ett mynt på bordet och lägga ett papper över detsamma, för att sedan med hjälp av en kraftigt lutande blyertspenna ”gnugga fram” ett motiv. – Typ som TV-deckarna gjorde för att läsa texten på det bortrivna bladet i anteckningsboken – om ni förstår vad jag menar? ;o)  Därefter följde ”fotografering” medelst fotokopiator och lite senare med farsans gamla kamera – påbyggd med en lupp(!) för närbildsfotografering. När man så fick en egen systemkamera – med mellanringar! – var ju detta ren science fiction!  ;o)

Idag kan man inhandla en digital kamera (förslagsvis med bra närgräns!) för några ynka hundralappar – och sedan är det bara att köra igång. Nja, för att det skall bli bra krävs nog en hel del experimenterande också. För att spara tid: Nyckeln är ljussättningen!

Medaljen ovan (Birger Magnusson, Hedlingers regentlängd nr 29) är fotograferad med helt olika ljussättning. Den vänstra bilden är tagen med släpljus och den högra med reflekterande ljus nästan rakt uppifrån. Vilket som är bäst är lite av en smaksak och beror mycket på vad bilden skall användas till, hur stor den skall vara etc. I dagens auktionskataloger brukar man oftast välja den senare fototekniken, då denna helt enkelt blir tydligare i ett litet bildformat (1:1). Skall man däremot visa förstoringar som täcker hela skärmen, kan nog den förra metoden vara att föredra. Med denna är det lättare att få fram rätt färger och resultatet kan därför upplevas som mera naturtroget.

Hur som helst – idag är ju allt digitalt och i stort sett gratis! … så det är bara att pröva sig fram. Övning ger färdighet! – och de hutlösa läropengar en annan spenderat på film och manuell framkallning, är numera blott minnen av en svunnen tid …  ;o)

2 Daler SM 1673 Garpenberg

Publicerat av
Svara

För tre veckor sedan såldes det ett falskt plåtmynt på Tradera. Inget konstigt med det, då detta är vardag på denna marknadsplats. Det som var lite speciellt med denna kopia var dels att säljaren beskrev den korrekt! (vilket är väldigt ovanligt) och dels att den var av ”den luriga sorten” – en skickligt utförd avgjutning av en originalplåt. En typ av förfalskning som många gånger kan vara svår att skilja från en korroderad originalplåt.

Så hade det inte varit för säljarens uppgifter: – ”DETTA ÄR EN KOPIA. Karl-Axel Lindblom lär ha ägt originalet till denna. Innan han sålde den så lät han gjuta en exakt kopia.”
… hade det varit mycket lätt att förväxla denna kopia med ett lätt korroderat original.

Plåtmyntkopian saknade märkning och är följaktligen förbjuden att sälja enligt Traderas regler – men med detta brukar de ju allt som oftast ”se mellan fingrarna”.

Kan man då lita på dessa uppgifter från säljaren? – Ja, det verkar faktiskt så! – Tack vare att falskmyntaren själv(!) skrivit en artikel i boken ”Samlad glädje”, utgiven av Numismatiska Klubben i Uppsala 1999. Där kan man läsa att Lindblom beställt en kopia av en icke namngiven konstgjutare, som enligt uppgift då också skall ha gjutit ”en kopia åt sig själv – som hans änka för några år sedan erbjöd till Mynthuset”. – Något som naturligtvis fick ”Mr PlateMoney” himself, Bertel Tingström, att reagera och kontakta Lindblom och fråga om plåten blivit stulen. Om den gode gelbgjutaren passade på att gjuta flera exemplar är okänt.

Nu är inte detta enda gången som Garpenbergs-plåten om 2 Daler SM 1673 blivit utsatt för förfalskningar. Förutom denna lömska avgjutning (de två översta stämplarna t.h.) har det även tillverkats präglade kopior (de två nedersta stämplarna t.h.) av denna plåt. Den senare ingår i en mycket omfattande ”serie” som spänner från ½ till 10 Daler SM och sannolikt härstammar från Småland.

I ett gammalt tidningsklipp (tyvärr odaterat – sent 1960-tal?) från Göteborgs-Posten kan man bl.a. läsa om den småländske bysmeden som ”tillverkade mynt av koppar från kyrktak” och att ”ryktet spred sig snabbt – köpare ända från Tyskland”. Det hela uppdagades efter att en köpman från Göteborg hade vänt sig till Kungl. Myntkabinettet i Stockholm för att få några plåtmynt bedömda. – Bland annat en 12 kilo tung 8 Daler SM. Där konstaterades att mynten var falska och det hela blev omgående en polissak. Köpmannen förklarade att han fått dem genom en bytesaffär med en präst i Småland, något som senare skulle visa sig stämma. Han hade fått förfalskningarna av predikanten Målle Lindberg.

Enligt G-P-klippet var tillverkaren en smed i Småland som ”hade som hobby att tillverka kopior av gamla mynt och brännvinsmått”. Han lär ha varit mycket skicklig och ”tillverkade de gamla historiska mynten för hand , smidde och hamrade och ordnade fina stämplar i dem”.

När polisen hämtade honom till förhör, tog han detta mycket hårt, ”ty han trodde inte att hans hobby att göra souvenirer skulle leda till tråkigheter”. Han hade ju inte sålt plåtarna som äkta och på varje mynt hade han klistrat en lapp med ordet ”KOPIA” – och angett samma sak på sina kvitton. Dessvärre var ju denna märkning knappast permanent och någon dylik kopia med originallappen kvar, har då åtminstone aldrig jag sett.

Så vad lär vi oss av detta? – Tja, skall man nödvändigtvis göra kopior av samlarmynt, så skall de naturligtvis vara ordentligt och permanent märkta med KOPIA eller COPY.

Teaterkriget 1788

Publicerat av
Svara

Som medaljsamlare – och göteborgare av födsel och ohejdad vana – är det ju extra roligt när man stöter på något numismatiskt med göteborgsanknytning. – Göteborgiana alltså! – Men vem minns egentligen det så kallade Teaterkriget …?  – När Gustav III räddade staden Göteborg från danska krigshärens anfall i oktober 1788 …

Jodå, tack vare att Gustav själv gärna ville föreviga sin tid och sina gärningar, finns det faktiskt en vacker medalj som minner om denna händelse. Medaljen är formgiven av mynt- och medaljgravören Carl Gustaf Fehrman (son till Daniel Fehrman) och på frånsidan kan vi se krigsguden Mars, stående med ett lätt draperi, försvarande en sittande kvinna (Göteborg), som håller ett spjut, ett antikt skeppsroder och staden Göteborgs vapensköld.

En dansk krigshär om cirka 7.000 man, under befäl av prins Karl II av Hessen-Kassel (1744-1836), hade i slutet av september gått över gränsen från Norge och trängt fram ända till Vänersborg, Uddevalla och Kungälv. Så snart Gustav III fått underrättelse om danskarnas fredsbrott, skyndade han från sin armé i Finland till Dalarna och Värmland, vars innevånare på hans uppmaning samlades till landets försvar. Den 3 oktober kom han till Göteborg, där trupper och allmogens frivilliga i all hast inkallats och även borgerskapet deltog i fästningsverkens förstärkning och försvar. Den danska anförarens förhandlare, generaladjutanten Frederik Gottschalck Haxthausen (1750-1825), som hade begärt staden Göteborgs kapitulation, fann till sin bestörtning att Gustav III redan anlänt och återvände med avslag. Den 8 oktober slöts under engelsk och preussisk medling en vapenvila, vilken efter hand förlängdes tills slutligen kungen av Danmark, Christian VII (1766-1808), förmåddes att sluta fred och dra tillbaka sina trupper.

Minnespenningen bekostades av Göteborgs borgerskap och överlämnades till kung Gustav III den 2 december 1790. Graverad av Carl Gustaf Fehrman (1746-1798). Diameter Ø 56 mm (19 linjer eller 18:e storleken).

Åtsidan: GUSTAVUS III. D(ei). G(ratia). REX SVECIAE (= Gustav III, med Guds nåde Sveriges konung). Kung Gustav III:s bröstbild sedd från höger sida, med långt utslaget och kring halsen uppkastadt hår. Nedanför gravörens signatur: C. G. FEHRMAN.
Den nedre medaljen på bilden ovan visar en variant med en åtsida av Carl Enhörning.

Frånsidan: AUGUSTI PRAESIDIO TUTA  (= Trygg under majestätets beskydd). Krigsguden Mars stående naken med kask och ett lätt draperi, hotfullt blickande åt sidan, med ett spjut i högra handen, i den vänstra hållande en sköld tecknad med Gustav III:s krönta namnchiffer, skyddande en sittande kvinna (Göteborg), som bär tornkrona och håller i högra handen ett spjut, i den vänstra ett antikt skeppsroder. Vid hennes sida en antik sköld i vilken ses staden Göteborgs vapen. I avskärmningen nedan, CIVITATS GOTHOB(urgensis) MCDCLXXXIII (= Göteborgs stad 1788). Vid kanten på fältet, gravörens signatur: F (= C. G. Fehrman).

Fritt efter Bror Emil Hildebrand 1875.

Pontifex Maximus = Påven?

Publicerat av
Svara

I måndags nåddes vi av den överraskande nyheten att påven Benedictus XVI beslutat abdikera (avsluta sitt pontifikat – sin ämbetstid), något som inte hänt på närmare 600 år. Idag skriver Dick Harrison om titeln Pontifex Maximus … som återfinns både på romerska mynt (då ofta som P. M.) och på mynt från Vatikanstaten. Så därför tänkte jag idag helt enkelt visa några gamla mynt från Vatikanstaten.

Vatikanstaten. Pius V (1566-1572). AR-Giulio U.år, slagen i Ancona. Silver Ø 28 mm, 2,86 gram.
Åtsida: PIVS V PO-NT MAX, Mitra och korslagda nycklar ovanför utsmyckad oval vapensköld med tre balkar. Frånsida: S PETRVS ANCONA, S:t Petrus stående framåtvänd, hållande nyckel och evangeliebok.

Vatikanstaten. Urban VIII, Barberini (1623-1644). AR-Testone 1631, slagen i Rom. Silver Ø 30 mm, 9,05 gram. Åtsida: VRBAN VIII – PON. M. A. VIII (år 8), Mitra och korslagda nycklar ovanför utsmyckad vapensköld med tre bin. Frånsida: AVCTAAD METAVRVM DITIONE, i exergen ROMA, Roma sittande åt höger hållande Peterskyrkan (Basilica di San Pietro in Vaticano) och spjut.

Vatikanstaten. Urban VIII (1623-1644). AR-Barberino 1632, slagen i Avignon. Silver Ø 24-28 mm, 2,75 gram. Åtsida: VRBANVS VIII – PONT. M. 1632, Mitra och korslagda nycklar ovanför utsmyckad vapensköld med tre bin.
Frånsida: S. PETRVS – AVENIO, Midjebild av S:t Petrus med nyckel och evangeliebok, ovanför vapensköld.

Vatikanstaten. Urban VIII, Barberini (1623-1644). AR-Grosso 1641. Silver Ø 20-21 mm, 1,29 g. Åtsida: VRBAN VIII – PONT. M. A. XVIII (år 18), Mitra och korslagda nycklar ovanför utsmyckad vapensköld med tre bin.
Frånsida: EGO SVM VIA VERITAS ET VITA (= Jag är vägen sanningen och livet), Frälsarens vänstervända axelbild.

Vatikanstaten. Urban VIII (1623-1644). AR-Halv Grosso 1632.
Silver Ø 14 mm, 0.88 gram.
Åtsida: VRBAN – VIII P. M., Mitra och korslagda nycklar ovanför utsmyckad vapensköld med tre bin. Frånsida: S. PETRVS A ROM, i exergen 1632, S:t Petrus stående.

Önskar du förvärva något av mynten är det bara att maila mig (e-postadressen finns i högerspalten). Avslutar med att visa några moderna turistsouvenirer (medaljer) också.

Mynttidningen 1994-1997

Publicerat av
Svara

För en vecka sedan hade vi barmark … men sedan dess har det varit snöfall och snöskottning dagligen – tills i förrgår.  – Så nu räcker det – man måste ju få lite tid över till numismatik, mynt och medaljer också … ;o)

Trots att det är femton år sedan utgivningen av Mynttidningen slutade, får jag ofta förfrågningar om tidningen och om jag har några nummer kvar? – Senast idag faktiskt. Många vill komplettera – en del vi köpa hela bibban. Och det blev ju faktiskt närmare 800 sidor under fyra år, så det finns en del att läsa! En liten innehållsförteckning hittar du på Mynthandeln.com.

Mynttidningen (”kronjuvelen bland svenska numismatiska tidskrifter” … ”mer påkostad än någon annan mynttidning”, som Wijk & Holmberg skrev för NKU:s räkning 2004) utgavs av undertecknad under fyra år 1994-1997. A4-format och en hel del 4-färgstryck. I skrivande stund finns 16 (av 19 utkomna) tidningar kvar i lager, varav fyra är stora dubbelnummer. Totalt blir detta över 2,5 kg – eller bortåt 700 sidor myntläsning!

Önskar du förvärva något eller några nummer av Mynttidningen är det bara att skicka mig ett email (adressen finns i högerspalten), så går jag ut på lagret och plockar ihop det du vill ha. Porto tillkommer (ett enkelnummer = 24 kr). – Flera brukar bli billigast att skicka med Postens förfrankerade gröna påsar (upp till 2 kg A4-format = 69 kr).

Silverdollar för 69 miljoner!

Publicerat av
Svara

För några veckor sedan skrev jag om en ”norsk tidningsanka”, där arkeologer stolt förevisade ett sensationellt guldmyntfynd … som emellertid visade sig vara köpt för $250 på en myntauktion i USA.

Nu har samma auktionsfirma, anrika Stack’s & Bowers Galleries i New York, också sålt ett lite dyrare mynt. Den 24 januari såldes nämligen en amerikansk silverdollar från 1794 för makalösa $10,016,875.00 … vilket motsvarar närmare 69 miljoner svenska kronor! (SEK 68.982.191:- enligt Forex’ kurs för den 24/1-2013).  – Detta är alltså numera världens dyrast mynt!  – Nytt världsrekord!  – ”Stack’s Bowers Galleries Sets World Record With Sale Of 1794 Silver Dollar For $10,016,875”, skriver man på sin webbsida.

Det är lite andra priser på mynt ute i världen. Och amerikanarna skall ju alltid vara värst. Så här skriver man vidare om The Cardinal Collection …

– The highlight of the evening was the $10,016,875 sale of the coveted 1794 Flowing Hair silver dollar, a superb Gem Specimen example, the finest known to exist. This set a new world-record price for any coin. The previous record was $7,590,020 for a 1933 Double Eagle, set in 2002 by our firm in partnership with Sotheby’s.

Även Künkers resultatlista (jämte 6,4 kg nya kataloger!) anlände med postmästaren i förra veckan. Där noterades bl.a. en liten rysk 5-rubel 1895 (stor som en tumnagel) för 180.000 EURO … vilket med tillägg för provision och moms (22%) blir motsvarande nästan 2 miljoner svenska kronor. (SEK 1.976.356:- enligt Forex’ kurs för den 31/1-2013). Totalt omsatta Künker denna gång 7,6 miljoner EURO exkl. provision och moms, vilket innebar att de klubbade priserna i snitt hamnade 66% över utropen.

Samtida förfalskningar – Riga

Publicerat av
4

Som myntsamlare, och dessutom gammal maskiningenjör, har jag under många år varit intresserad av den tekniska biten av numismatiken – tillverkningstekniken.  – Hur bar man sig egentligen åt förr i tiden?  – Och varför ser mynten ut som de gör? … detta är frågor som roat mig sedan mycket länge. Och just tillverkningstekniken – gärna i kombination med myntens konstnärliga stil – är något som ofta har mycket att berätta om äkta respektive falska mynt. Myntmästare och falskmyntare använde inte alltid samma teknik.

Myntet till vänster är präglat i staden Riga år 1591 av kung Sigismund III av Polen (1587-1632), sedermera även kung i Sverige (1592-1599). Valören är 3 Groschen – eller Trojak, som de brukar kallas i Polen. Just dessa Riga-mynt är präglade med valsverksteknik – och dessutom lite speciella, då de har en mot normen avvikande stämpelställning. Åtsidorna med kungens porträtt har graverats ”på höjden” i präglingsvalsarna, medan frånsidorna med stadsvapnet istället är graverade ”på längden” (eller ”på långsen”, som min jämtländske far skulle sagt). Klicka på bilden för en förstoring – där detta framgår … och notera ”nästa mynts pärlkant” ovan på åtsidan och till höger på frånsidan. Dessa speciella Riga-mynt har alltså regelmässigt höger- eller vänstervända sidor, istället för lik- och motvända som brukligt är på valsverksmynt.

De fyra märkliga ”Riga-präglingar” ovan, skiljer sig emellertid från detta tillverknings-mönster. – På många sätt!  Beträffande motiv och påskrift liknar de originalen … men där slutar också likheterna. I princip ALLT annat är faktiskt skiljaktigt. Förklaringen till detta är att det rör sig om samtida förfalskningar! – Underviktiga och avvikande.

  • Hammarpräglad med årtalet 1591. Stampställning kl. 3. Vikt 1,43 gram.
  • Hammarpräglad med årtalet 1592. Stampställning kl. 5. Vikt 1,35 gram.
  • Hammarpräglad med årtalet 1595. Stampställning kl. 7. Vikt 1,51 gram.
  • Hammarpräglad med årtalet 1596. Stampställning kl. 11. Vikt 1,18 gram.

Präglingstekniken är alltså lika felaktig som stilen. Om förfalskningarnas årtal stämmer kan vi inte heller vara 100%-igt säkra på … men de har med största säkerhet cirkulerat parallellt med originaltypen (nr 7, 1599 = falsk, HP ej VVP) – som präglades 1590-1600 (samt 1588-89, 1619 med annat porträtt). Normalt väger dessa mynt ca 2,45 gram, så förfalskningarna ovan väger alltså endast ca 55% så mycket som originalen.

Något som möjligen indikerar att denna grupp av förfalskningar slagits i större skala, är att man verkar ha använt samma porträttpuns till alla fyra årgångarna. 1592:an saknar för övrig kronbågar (gäller samtliga de exemplar jag kunnat finna) … varför kungen framstår som ”lite kort om huvudet”. ;o)  För övrigt är förfalskningarna mycket slarvigt präglade … vilket kan tyda på att de är tillkomna under stress – eller i stor mängd?

VAR dessa förfalskningar är gjorda, och av VEM, är emellertid fortfarande en gåta? Perforeringen antyder möjligen ett sydligt ursprung? … men å andra sidan finns det även dylika UTAN hål för montering/förvaring – och talrika original MED perforering. Hammarpräglade imitationer (förfalskningar) av Sigismunds trojaker (med Moldaviens vapen – ”en uroxes framvända huvud” – istället för Rigas stadsport) förekommer men är mycket sällsynta. Kanske föregicks (eller efterföljdes) denna myntning av att man helt enkelt slog ”sina mynt” efter Sigismunds polska typer istället …?  – Vem vet?

Kanske finns det någon i läsekretsen vet mer om denna spännande förfalsknings-historia …?  – Maila mig! – eller skriv en kommentar!

Plantsfel & stampklumpar

Publicerat av
Svara

En typ av mynt som man ofta fått frågor om, är kopparslantar med korslagda pilar – ofta så gamla som från 1700-talet.  – Hisnande för gemene man – men vardagsmat för myntsamlaren. ;o)  Många har t.ex. hittat dylika mynt när man grävt i trädgården eller letat i några gamla släktingars tillhörigheter. Dessa är nämligen generellt MYCKET vanliga, även om det faktiskt finns sällsynta varianter. De korslagda (dal)pilarna symboliserar för övrigt Falu koppargruva (även kallad ”rikets skattkista”) i Dalarna och återfinns på kopparmynt från Säter 1624-1642 och Avesta 1644-1830.  – I början och på slutet t.o.m. på mynt som präglats utanför Dalarna (men av Falu-koppar) … nämligen i Nyköping 1625-26 och i Stockholm 1835-55.

De bägge mynten på bilden ovan är i valören 1 Öre SM (där SM = SilverMynträkning), som präglades i Avesta åren 1730-1778. I folkmun kallades dessa mynt för emellertid kort och gott för ”slantar” (en ”dubbel slant” var då 2 Öre SM, präglade 1743-1777).

Men, det jag tänkte komma fram till … var egentligen ett par specifika detaljer på de båda illustrerade slantarna ovan. På 1748:an finns en grop vid ÖR … och på 1761:an en upphöjning vid S.M.  – Varför det? – Och vad kommer detta sig?

– Jo, detta är vad numismatiker och myntsamlare kallar för ett plantsfel – respektive en stampklump (valsklump på valsverkspräglade mynt). Plants är en finare ord för myntämne (ten på valsverksmynt) och plantsfel är alltså en defekt som funnits på myntämnet redan innan präglingen. Det fattas lite metall på 1748:an, skulle man kunna säga. I det andra fallet (1761:an) är det istället lite för mycket metall – p.g.a. att stampen (präglingsverktyget – valsen på valsverksmynt) haft en skada, som resulterat i klumpar, eller förhöjningar, på alla mynt som slagits med denna skadade stamp.

Då båda dessa ”tillverkningsfel” fanns redan när mynten sattes i cirkulation, brukar denna typ av defekter inte påverka priserna i lika stor utsträckning som skador som tillkommit genom åverkan. Man kan se dem som skönhetsfel – eller som tidstypiska kännetecken på dåtidens hantverk och tillverkningsteknik.