Den 15 maj anno 1588 sitter kung Johan III av Sverige (1568-1592) på Borgholms slott på Öland och skriver ett brev till borgmästaren i Stockholm, Nils Hansson (Brask). Kungen är mycket missnöjd med de nya polska mynten. Och han har för avsikt att göra någonting åt detta.
Kung Johan III (född 1537) var son till drottning Margareta och kung Gustav Vasa. Kring årsskiftet 1568-69 kom han att efterträda sin halvbror Erik XIV på tronen. Johan var då sedan länge gift med Katarina Jagellonica (dotter till kung Sigismund I av Polen och hans italienska drottning Bona Sforza). Det stora katolska bröllopet stod i Vilnius i Litauen den 4 oktober 1562. Sonen Sigismund föddes den 20 juni 1566 på Gripsholms slott (under föräldrarnas fångenskap 1563-67). Johan och Katarina kröntes i Uppsala domkyrka den i 10 juli 1569. Den mindre modellen av kröningsmedaljerna avbildas här ovan till höger. Sonen Sigismund blev först kung i Polen 1587 och sedermera även i Sverige 1592-99.
Kungaparet hade våren 1588 uppenbarligen fått se de nya polska mynten och yttrade unisont att myntporträtten inte alls ”vår käre son likt är”. Och kikar vi på mynten från detta år (bilden till vänster) är det inte utan att man kan förstå deras reaktion. Men kungen stannar inte vid att endast omtala detta, han har även en lösning på problemet. Han vill genast inkalla den mångsidige konstnären Willem Boy (verksam i Stockholm fr.o.m. 1569, död 1592), kanske mest känd som arkitekt, bildhuggare och medaljkonstnär. Boy skulle få uppdraget att porträttera Sigismund, så att isensnidaren (gravören) Mikael Hohenauer (verksam i Stockholm fr.o.m. 1562, död 1589) efter Boys förlaga skulle kunde gravera porträttpunsar till såväl ”dydtiker” (3-groschen eller som de kallas i Polen, trojak) som dukater och thalrar. Sannolikt är myntet till höger ovan tillkommet med hjälp av en dylik porträttpuns ala Hohenauer. Ett porträtt som sedan, mer eller mindre retuscherat, återfinns på mynten från Vilnius 1589-93 och Reval 1596-97 (se bildkollage nedan).
Parallellt med dessa ”svensk-influerade” polsk/litauiska präglingar slogs trojak-mynt på en lång rad olika polska myntorter – med mycket varierande konstnärlig kvalitet. Jämför Mynttidningen 1-1997, s. 9-16, med omfattande bildmaterial. En ganska stor andel av dessa porträtt är faktiskt så pass dåliga att man lätt skulle kunna förväxla dem med samtida förfalskningar. Vilket kanske är en av anledningarna till att det också förekommer en inte obetydlig mängd dylika. – Ett spännande samlarområde i sig.
De kanske vackraste mynten av denna kategori präglades, med valsverksteknik, Malbork (Marienburg) åren 1592-94. Där präglade också en länge unik 3-öring 1593 (numera känd i två exemplar) som har påtagliga likheter med de reguljära Marienburg-mynten. Mer om den unika valören 3 öre finns att läsa i Bengt Hemmingssons utmärkta artikel i SNT 4-2016 (PDF). Notera också likheterna mellan Marienburg-porträtten 1592-94 och de tidigare Vilinius-mynten 1589-93. Man förefaller ha varit inspirerade av Vilnius i Marienburg.
Sammantaget kan man nog säga att porträtten på Sigismunds polska 3-groschen är som bäst i Vilnius 1589-93, i Marienburg 1692-94 samt i Krakow 1601. Även i Riga åstadkommer man hyggliga porträtt från och med 1590, om än ”lite stela”. Samtidigt slår man på många håll ”riktiga fulingar”. Många av porträtten från Poznan, Olkuze, Bydgoszcz (Bromberg) och Wschowa (Fraustadt) lämnar en hel del övrigt att önska. Så det var kanske inte så konstigt att det svenska kungaparet tyckte sig nödgade att lägga sig i Polens myntväsende.
Ulf Ottosson, Myntbloggen.se
*