Jaha, efter tre fantastiska dagar så kom det då en rejäl rotblöta. Tja, det kanske behövdes. Vi får trösta oss med VM-guld i hockey!  ;o)

I min ungdom hade jag framför allt två stora fritidsintressen; schack och mynt. – Båda ”förorsakade” av pappa Stig. Första schack-medaljen erövrades som 9½-åring i Vinterlovsschacket i Göteborg 1974 (silver). Och efter det blev det en och annan lokal medalj fram till deltagande i Skol-SM i Ulricehamn 1977. Efter att där ha avböjt remi i sista partiet (och därmed ”gått för turneringsseger” istället för att ta en hedrande 2:a plats), blev det till slut förlust efter tidsnöd – och en 5:e plats i turneringen (av 114 deltagare i grupp D, födda 1964-65). Kändes lite surt då, men ganska OK i retroperspektiv.  – Stormästaren Pia Cramling vann f.ö. grupp C, födda 1962-63. Ralf Åkesson och Mats Carlsson de äldre klasserna.

Ett par år senare var det dags för ”riktiga SM”, som 1979 gick i Borås. Det kom att bli en brytpunkt för mitt schack-/mynt-intresse. Mamma Barbro hjälpte till med tävlingens administration och på den vägen kom även jag att engagera mig i den SM-bulletin som utgavs av Björn Kobbel. Att producera ”en tidning” var ju mycket roligare än att spela segdragna schackpartier – om än i SM. Och uppskattat blev det också. Både mor och son hamnade i Tidskrift för schack, nr 6, 1979.

En dag kom jag tillbaka till redaktionen, ”glad som en speleman”!  – Jag har köpt en fyrk!

– Va!? – En fyrk? – Vad är det??

… varpå jag fick berätta hela mynthistorien och att denna, samlingens senaste ”dyrgrip”, påpassligt hade införskaffats hos staden Borås välkände, och ännu aktive, mynthandlare – Rune Larsson. Björn Kobbel hade sedan väldigt roligt åt sina nyvunna kunskaper och kunde brilljera med att veta vad en ”fyrk” var för något. – Kanske kom det t.o.m. med i bulletinen? – Jag minns ej.

När pojksamlingen så hamnade i Antikören 1981 kom även detta mynt med. Det finns med i Antikören lagerkatalog 1, 1982 (nr S10). Vem som köpte det har jag dessvärre glömt, men i söndags dök det upp igen – på Tradera. Som tur var hade kollegan Sune på Södra Vägen bevarat ”Antikören-lappen” och därigenom kunde jag härleda myntet.

Johan III:s fyrk från 1589 som fick vågskålen att tippa över i numismatikens favör … en gång för ganska länge sedan … anno 1979.  – Nu har den hittat hem igen!  ;o)