Johan III – Hildebrand nr 7

Fick SNT 7-2013 idag, där jag direkt fastnade för Jan-Olof Björks spännande artikel om guldmynt ur Brenners samling? – Tydligen flera än jag som studerat länken till Pushkin State Museum, som en av Myntbloggens läsare delgav oss för fem veckor sedan. 😉

Det sensationella tredje exemplaret av den göteborgska 6-marken 1610 (som ”varit försvunnet”) samt den intressanta guldklippingen om 8 mark 1598 (som varit ”falsk-förklarad”), får vi ta vid ett senare tillfälle. Idag skall det istället handla om Johan III:s pampiga och mycket sällsynta medalj – Hildebrand 7, som också omnämns av Björk.

Innan Elias Brenners exemplar av nämnda medalj dök upp på Pushkin Muséets hemsida, kände jag endast till ett genuint exemplar av Johan III, Hild. 7 … nämligen det silver-exemplar (överst t.v.) som finns på Kungl. Myntkabinettet (KMK) i Stockholm. Där finns även en tennavgjutning av just denna medalj (nederst t.v.) – samma ex. alltså.

Jämför man KMK:s exemplar med Pushkin Muséets, noterar man genast att det senare är uppgraverat samt av en något sämre gjutkvalitet. Dessa små egenheter, som kommit i dagens ljus tack vare att numismatikerna i Moskva valt att publicera bilder på webben!, gav mig genast möjlighet att identifiera mitt eget exemplar av denna medalj … som en avgjutning av just detta exemplar!

Att min brunmålade tennavgjutning verkligen är gjord efter Brenners ex. konstateras enklast genom de exemplarspecifika små kännetecken som finns; gjuthålet i vapenkronan, det dubbla R:et i I-R samt det genom uppgravering mera markerade lockarna på kung Johans huvud.

De naturliga – och spännande! – frågorna blir då NÄR, VAR och av VEM denna kan vara gjord? Brunmålade tennkopior av rara medaljer förekommer då och då, men det är svårt att ha en bestämd åsikt om när de är gjorda. Att de tillverkats för att fylla luckor i (offentliga) samlingar är däremot ganska klart. Brenners samling såldes 1721 till Walter Grainger, en engelsman bosatt i Stockholm. Efter dennes död 1728 såldes den vidare till en rysk furste och brukspatron vid namn Demidov. År 1772 skänkte Demidov sin samling till den kejserliga universitetet i Moskva och sedan 1912 ingår den i Pushkin Muséets samlingar i Moskva. Mest troligt förefaller det mig att tennavgjutningen har ryskt ursprung (beställd av någon?) … och eventuellt  hamnat i Sverige via Henryk Bukowski under 1800-talets slut? – Eller skall vi månne ända tillbaka till Nils Keders dagar? – Tja, vem vet?

Den gode Elias Brenner illustrerade sitt verk 1691 med fantastiska teckningar. – Men någon ”stilkänsla” för de olika objektens tidperioder finns verkligen inte. På bilden till vänster ses Brenners illustration överst … och därunder en föga tidstypisk kopia, graverad efter Brenners teckning. Stilen är så långt ifrån mästaren Willem Boy 1569 man kan komma. Men den är väldigt lik kopparsticket i Brenner. Har man inget original att kopiera, får man hålla till godo med en teckning.  😉

Det finns mycket, mycket mera att orda om när det gäller dessa tidiga och rara svenska medaljer, men fördelen med en blogg är ju att man kan ta det lite pö om pö … 🙂

Får man besvära om en trevlig helg!?

3 reaktion på “Johan III – Hildebrand nr 7

  1. Hej Ulf,
    Detta var ju jättetintressant. Jag har nämligen själv ägt en gjuten kopia i tenn, brunmålad, av just denna medalj. ”Gammal museikopia” enligt Tamas Sarkany. Sålde dock denna för ca 20 år sedan till en myntsamlande antikvariatsbokhandlare med ett speciellt intresse för Vasatiden. Kan det vara samma ex som nu ligger i din samling?

    mvh Kjell

    • Hej Kjell,
      Fullt möjligt eftersom jag själv endast ägt den i 3-4 år. Läser jag ”mellan raderna” i det du skriver kan jag gissa din köpare … och om det är samma medalj, tror jag i så fall att den gått via 1-2 mellanled. Du har inte kvar någon bild? Hur/när kom du över den?

      Flera av mina ”brunmålade” medaljer kommer f.ö. från Sven Svensson.

  2. Hej igen Ulf,
    Jo, medaljen har nog bytt ägare minst en gång sedan jag avyttrade den. Samlaren som köpte den av mig avled nämligen för ca 6-7 år sedan. Vad som sedan hände med hans samlingar vet jag inte.
    Jag tror tyvärr inte att jag har någon bild. (Detta var innan digitalkamerorna slagit igenom.) Men jag skall kolla en extra gång – kanske finns det något gammalt dia på den? Jag minns tyvärr inte exakt hur den kom i min ägo. Jag tror att den möjligen erlades som dellikvid vid någon bytesaffär. Nåja – om minnet klarnar (!) på denna punkt, så återkommer jag i ärendet.

    Mvh / Kjell

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.