Axel Gustafsson Oxenstierna af Södermöre föddes den 16 juni 1583 på Fånö gods i Löts socken i Uppland. Det vill säga på dagen för 431 år sedan. Han var både greve och statsman, och blev medlem av riksrådet redan 1609.

Efter Karl IX:s död på hösten 1611, förhandlade änkedrottning Kristina fram att sonen, Gustav II Adolf, skulle bli myndighetsförklarad. Detta skedde på det stundande riksdagsmötet vid årsskiftet. Adelns villkor för detta var att Axel Oxenstierna fick bli kansler.

– ”Alla våra grannar är våra fiender”, skrev den nytillträdde rikskanslern på våren 1612. Och det var så sant som det var sagt; Danmark, Ryssland, Polen och så småningom trettioåriga kriget. Sverige har sällan varit så illa ute som då. Drygt 40 år senare, såg det annorlunda ut i Sverige – och Europa. Axel Oxenstierna var fortfarande rikskansler, ända fram till sin död den 28 augusti 1654, men nu var det Sverige och Frankrike som garanterade freden i Europa.

Knappast någon svensk i historien har utövat så mycket makt under så lång tid som Axel Oxenstierna. Och få har använt sin makt lika konstruktivt. Axel Oxenstierna är Sveriges ende europeiske statsman och samtidigt hjärnan bakom bygget av den moderna staten.