När en skolklass med åttaåringar i norska Bergen skulle lära sig om odling och vad jorden kan ge, genom att så morötter (gulrøtter) … fick man en oväntad överraskning …
– Plötsligt fann Sverre ett mynt!
– Det står 1771 på den!, ropade han.
Myntet skapade stort interesse bland tredje-klassarna, skriver Bergens Tidende och fortsätter: – Iveren ble stor da vi fant den nydelige mynten. Den er fra 1771 og er en skilling. Vi syntes dette var så spennende, sier lærer Line Nygard på Hellen skole. Åtteåringene forteller at de også fant et dyrebein i åkeren. – Kanskje det er fra en dinosaur, lurer en. 😉
Det står Danmark på mynten, og det er fordi vi da var eid av Danmark, sier Bendik, som går i fjerde klasse og kan sin historie. – Kanskje vi blir rike? lurer en ung pike.
Oavsett om myntfynden görs i trädgården eller i mormors sekretär, verkar det vara objektens höga ålder och/eller potentiella värde som fascinerar. – Det är inte utan att man känner igen sig … – Hur gammalt är ditt äldsta mynt? – Vad är det värt?
Men det är egentligen först när man börjar efterforska ”sina klenoder” som det börjar bli riktigt spännande. Ju mera man lär sig, desto mer spännande blir det. Nyfinkenheten eskalerar – och innan man vet ordet av är man kanske myntsamlare! ;o)
Den aktuella mynttypen ”1 Skilling Danske K.M. 1771” (kopparmynt, vikt 11,69 gram och diameter ca Ø 30 mm) präglades i enorma mängder (nästan 55 miljoner ex. – eller ca 643 ton!) under kung Christian VII av Danmark, åren 1771-1785 (alla med årtalet 1771 – utom en sällsynt ”felprägling” med årtalet 1779). Myntorterna var Köpenhamn och Altona (som då tillhörde Danmark, men efter det Dansk-tyska kriget 1864 tillföll Tyskland) samt norska Kongsberg (1784-85). Mynten från sistnämnda ort är faktiskt (till stor del) slagna på blindmynt (myntämnen – i detta fall myntplåtar) av Falu-koppar som importerats till Norge från myntverket i Avesta i Dalarna! – Helnordiska mynt alltså!
Även om mynttypen i sig är mycket vanlig tillhör dessa mynt de som samlare länge vänt och vridit lite extra på. Det förekommer nämligen en hel del både roliga och sällsynta varianter. Här är några av de mest eftersökta:
- Men DANKSE istället för DANSKE
- Men DANAKE istället för DANSKE
- Men DNASKE istället för DANSKE
- Men SKILLIING och M.K. istället för SKILLING och K.M.
Dessutom förekommer variationer i utformningen av åtsidans monogram. Tre av de ansvariga stämpelsnidarna (gravörerna) lär ha hetat Bauert, Lunde och Wolff … men vem av dem som stavade sämst …? – ja, det är faktiskt mer än jag vet … ;o)
Med detta var skoldagen slut. Tycker vi på kort tid hann med en hel del. – Historia, geografi, rättstavning, matematik, hemkunskap, arkeologi, osteologi … etc. 😉
Hej Myntbloggen !
Kul historia och artikel, som får mig att tänka på min pappas nästan 25 år äldre bror.
Han (brodern alltså) dog nästan 90 år gammal 1988, och hade bott strax utanför Borlänge nästan hela livet.
När hans tillhörigheter hade samlats i hop, och allt delats mellan de andra sju syskonen, så visade det sig att han hade en stor och fin mynt samling med främst 50-öringar och 25 öringar, alla från 1860-talet fram till 1960-talet.
När jag fick se dessa mynt, så frågade jag förvånat min mamma vart han hade fått alla dessa mynt ifrån. (jag hade aldrig sett så mycke gamla och fina mynt i hela mitt 23-åriga liv, det var när jag kom över 40 som mitt intresse vaknade för mynt och medaljer)
Då svarade min mamma att han hade hittat nästan alla mynt på åkrarna runt Borlänge, och att han även hade varit i Stockholm och köpt några få av dem.
Jag undrade hur man kan hitta så många mynt på åkrar ? ? ?
-Ja, det är människor som arbetat på åkrarna förr i tiden, och som tappat dem, svarade min mamma.
Jag tyckte det lät jättemärkligt men frågade tyvärr inte mer om det.(i dag har jag massor med frågor och funderingar kring detta, som jag velat fråga min pappas bror om)
Samlingen såldes till nån i Stockholm, eftersom ingen i familjen hade nåt intresse.:(
Vänliga hälsningar och trevlig sommar till alla samlare.
Dennis